drunkna inte i gulstick

Kyrkogården i Södra Möckleby i kväll, Alla helgons dag. Exponeringstiden är 15 sekunder. Om jag inte hjälpte kameran att se lite mer i mörker skulle kontrasterna bli alldeles för stora. Här har jag därför ”penslat” raden av gravstenar med ljuset från en LED-lampsficklampa. Det ljuset är blått och kallt, vilket kan behövas eftersom ljuset från många stearinljus ofta återges alldeles för gult av många kameror. Här har jag trots mitt extra blåljus fått ta bort en del gul färgmättnad.

I detta foto var jag tvungen att dra ned den gula färgmättnaden med runt 50 procent. Och detta trots att jag – precis som i fotot ovan – har spetsat bilden med blått ljus från en vanlig LED-lampsficklampa. Du ser det tydligast till vänster i bild. Utan dessa båda åtgärder hade bilden blivit oanvändbar genom ett groteskt gulstick.

ge blufföretagarna vad de tål

Alvarsamt har tidigare uppmärksammat blufföretagens utstuderade lurendrejerier för att pungslå seriösa företagare. Nu har Marcus Nilsson kommit på en fantastisk moteld. Bravo Marcus! Nu ska bluffarna få känna att dom lever!

sett på anslagstavla

Alvarsamt önskar lycka till. Utan kultur ”dör” människan.

dagens ölandsbild 140

Dagens skymning över Kalmarsund.

för att förstå

_ _ _ effekterna av almsjukans härjningar visar jag en av Sveriges vackraste alléer, den strax norr om Albrunna.

Kan du tänka bort den?

ett år har gått…

_ _ _ sen den kom på plats. Och jag som tycker det känns som flera år.

skönhetskatastrof

Vi tog bilen söderut på ön… Skrämmande. Nu börjar det synas hur Öland kommer att se ut om ett år eller två. Renrakat. Allélöst, med tusentals svarta skelettstoder av tidigare träd – i parker, trädgårdar och på kyrkogårdar. Mot ljusa moln kommer vi att skåda en modern variant av svarta pesten, almsjukans triumf. Och alla är tysta. Ingen gör nåt. Länsstyrelsen? Kyrkan? Kommunen? Pressen! De andra medierna! Turismexperterna! Hallå!

Lyckligtvis finns ett och annat undantag. På Södra bruket är det mycket verkstad och lite snack. Här sågar man sig in i framtiden, trots stora kostnader.

– Hittills har vi fällt fem almar, säger Solweig Bejerstrand, ägare till Södra bruket. Jag tror alla våra almar är smittade, men dom som ännu inte är helt döda får stå kvar ett tag till. Det är dyrt att fälla och plantera nytt. Det är förfärligt det som sker. Jag gråter över alla sjuka almar.

Solweig Bejerstrand är mycket kritisk till det offentligas tystnad om problemet almsjukan.
– Jag tycker kommunen och Länsstyrelsen skulle göra en kraftsamling. Dom måste vakna, för detta är jättetråkigt. Men det verkar som om vår kommun inte har nåt intresse av att lyfta fram såna här frågor. I vår förening har almsjukan har varit det stående samtalsämnet ända sen i våras, berättar Solweig.

Alvarsamt:
– Vad tänker ni återplantera med?

Solweig Bejerstrand:
– Det blir troligen silveroxel.

Alvarsamt önskar Södra bruket lycka till. Det är härligt med mycket verkstad och lite snack…

De första fem almarna vid Södra bruket är nu fällda. De ska troligen ersättas med silveroxel, ett träd som kan bli upp till nio meter högt.

Tittar vi söderut ser vi att Södra brukets ståtliga alle´snart är stendöd. Men med nya träd kan brukets säregna charm bevaras. Almsjukan upptäcktes 2001 på Öland. Men inte mycket görs mot den…

peripeti

Det kom mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa. Alvarsamts redaktion har efter ett åtta timmar långt möte utan pinkepaus beslutat att publicera det.

– Omvärldens gigantiska intresse för frågan, speciellt i USA, Grönhögen, Syd- och Mellanamerika gör att en publicering känns ofrånkomlig, sade tf nyhetschefen Allan von Kompost under mötets slutskede och fick medhåll av samtliga 276 medarbetare. Håll till godo, kära läsare.

Bowlingkäglorna är borta. En varningsskylt står på sniskan som ett tragiskt minne över ett groteskt feltänkande. Foto: Sune Flisa, oktober 2015.

Sune Flisas mejl:

Efter ett uppoffrande tvåfrontskrig, nästan lika långt som det som avslutades med westfaliska freden, har jag Sune Flisa nedgjort allt motstånd och vunnit en förnuftets och hoppets seger över Trafikverkets påfund, den över hela världen i dag ökända chikanen i Torslunda. Bombardemanget mot den har utgjort front ett. Nu återstår front två: 40-begränsningen genom Kastlösa.

Utpumpad, sårad, törstig och hungrig har jag med bruten sabel och med den rena tankens spjut naglat fast den sanning som mänskligheten så väl behöver för sin fortsatta utveckling: Mot dumheten känns segrarna som störst!

Vid övergången i Torslunda – som naturligtvis måste göras helt säker för gångtrafikanterna – byggdes i andlig desperation ett slags förvänd ”chikan” bestående av ett märkligt krokigt kritstreck, garnerat med ett antal vita bowlingkäglor. Dessa käglor har, som jag Sune Flisa förutspådde, mejats ned gång på gång på gång på gång – av bilar, av lastbilar, av bussar, av älgar, av cyklister, av vinden och av andeväsen. Trafikverket har agerat kägelresare, och till slut har käglorna mer liknat hårdmanglade fendertar från regalskeppet Vasa än effektiva varningsstolpar för vägbruk under 2000-talet. Tanken med chikanen var god, men utförandet skapade ideliga förvirringar, panik- och krockungar.

Nu är äntligen de vita bowlingkäglorna borta, och jag Sune Flisa för därför över all trupp från front ett till front två, ty även det kriget ska naturligtvis vinnas. Efter några nätters firande med stärkande våtvaror tillsammans med mina heroiska mannar på nattklubben La Dolce Vita ute på alvaret återupptas striderna i gryningen någon av de närmaste dagarna. Och jag konstaterar: Mot frihetstörst är nederlaget axiom.

med ödmjuka hälsningar

Eder Sune Flisa,
härförare

Sune Flisa i baren på nattklubben La Dolce
Vita i samband med en stridsledningsövning
våren 1976. Foto: Stina Troll.

öland från luften – cementas kalkstensbrott

Cementas kalkstensbrott söder om Södra Möckleby. Vid horisonten den blå Östersjön i trakterna av Gräsgård. Flyghöjd drygt 100 meter.

papa i stadsparken

Ernest Hemingway var mästaren på att inte berätta allt. Han uteslöt så mycket som möjligt i sina noveller och romaner. Han menade att detta arbetssätt var rätt för honom – på ett villkor: Att det han berättade verkligen var självupplevt. Metoden skulle inte hålla för ”hittepå”, menade han. Då skulle texten rasa samman.

Ungefär så berättar A E Hotchner i sin utmärkta bok Papa Hemingway. Jag hade den i bakhuvudet då vi i dag satt och sög i oss folklivet i Stadsparken i Kalmar. Där var mycket folk och en grupp tjejer, som vi på håll trodde var 15 år, dansade och skrattade och fnissade och dansade igen. Och så höll de på hela den timme vi var där. Jag tog bilder på avstånd från vår parkbänk, men till sist kunde jag inte låta bli att gå fram till dem och fråga om jag fick ta några närbilder. Det gick bra. Tjejerna, som var aningen äldre än 15, ställde upp sig, dansade, log, skrattade. Folk stannade och tittade. Folk skrattade. Jag skrattade.

Och jag tänkte på Hemingway… Inte berätta allt! Som gammal reporter bet jag mig i tungan och lyckades lämna tjejerna utan att ställa en enda fråga. Jag vet alltså inte vilka de var, varför de dansade, varför de filmade, vad de eventuellt skulle göra med filmen. Jag vet inte heller deras namn eller åldrar eller varifrån de kommer. Jag vet ingenting om dem, bara att de med sin dans gjorde folk glada under den timme vi satt i Stadsparken.

Han hade rätt, Hemingway. Man ska inte berätta allt. Man behöver inte veta allt.

brun asfalt

Det har blivit höst. På cykelleden Albrunna-Södra bruket ligger tallbarr i tjocka ockrafärgade mattor. Doften av skog är påtaglig, vilket inte är så vanligt på Öland.

mot 6 000 foton…

Alldeles snart publiceras inlägg 1 300 på Alvarsamt. Då finns 5 200 foton på bloggen. Till dig som söker äldre inlägg: Gå längst ned på bloggen. Där finns sökruta, Sök tidigare inlägg. Tänk på att stava rätt och att det kan löna sig att söka med lite olika versioner av sökord. Exempelvis ger sockenbok fem träffar medan sockenboken bara ger tre.

Vill du slippa gå till blogggen – men få den ändå – kan du gratisprenumerera och få den per e-post. Klicka på lilla svarta rektangeln längst ned till höger, märkt + Följ. Fyll i din e-postadress i rutan som kommer upp. Klicka på Skapa konto. Färdigt.

Det finns faktiskt ytterligare ett sätt att prenumerera genom e-post. Längst ned på sidan står det Följ bloggen via e-post…

Välkommen! 😉

öland från luften – södra udden

Ibland kan även tekniskt dåliga foton vara värda att visas. Här är ett sånt, där kameran tittar nästan rakt in i den starka eftermiddagssolen och hela övre högre hörnet blir groteskt överexponerat/utfrätt och där nästan hela högra bildhalvan krävde ”manuell ifyllnad” för att överhuvud taget visa någon teckning. Men bilden äger en berättelse. Vi ser Ölands södra udde med fyren Långe Jan. Till höger Kapellviken och till vänster del av inramningen av den gamla kapellruinen Kyrkhamn.

Alla bilder i serien från Ölands sydspets togs på eftermiddagen 18 oktober. Det var vackert väder med vind från nordost, runt 6 meter per sekund. Exponeringstid för samtliga foton 1/2 500 sekund, bländare 4,5 och 400 ISO. Ett hundratal fågelskådare härjade med sina kikare nere på udden. En kvinna berättade att hennes raraste fynd för dagen var en ganska orädd svart rödstjärt.

öland från luften – kapellviken

Man kan nästan tro att detta foto är taget på en annan planet än jorden. Men det vi ser är Kapellviken på södra Ölands västsida, bara ett stenkast norr om fyren Långe Jan. Högst upp i högra hörnet ser du dels vägen ned till fyren, dels Östersjön på andra sidan Öland.

Öland från luften – Schäferiängarna

Vi har stigit till 150 meters höjd och ser både kapellruinen till höger och bakgrundens schäferiängar på Ölands östsida. Luftens fuktighet gör att landskapet längst bort i bild ”går in i dimman”. Ungefär mitt i bild går vägen ned till Långe Jan. Något nedanför undre bildkant breder Kapellviken ut sig. Norr ligger till vänster i bild.