papa i stadsparken

Ernest Hemingway var mästaren på att inte berätta allt. Han uteslöt så mycket som möjligt i sina noveller och romaner. Han menade att detta arbetssätt var rätt för honom – på ett villkor: Att det han berättade verkligen var självupplevt. Metoden skulle inte hålla för ”hittepå”, menade han. Då skulle texten rasa samman.

Ungefär så berättar A E Hotchner i sin utmärkta bok Papa Hemingway. Jag hade den i bakhuvudet då vi i dag satt och sög i oss folklivet i Stadsparken i Kalmar. Där var mycket folk och en grupp tjejer, som vi på håll trodde var 15 år, dansade och skrattade och fnissade och dansade igen. Och så höll de på hela den timme vi var där. Jag tog bilder på avstånd från vår parkbänk, men till sist kunde jag inte låta bli att gå fram till dem och fråga om jag fick ta några närbilder. Det gick bra. Tjejerna, som var aningen äldre än 15, ställde upp sig, dansade, log, skrattade. Folk stannade och tittade. Folk skrattade. Jag skrattade.

Och jag tänkte på Hemingway… Inte berätta allt! Som gammal reporter bet jag mig i tungan och lyckades lämna tjejerna utan att ställa en enda fråga. Jag vet alltså inte vilka de var, varför de dansade, varför de filmade, vad de eventuellt skulle göra med filmen. Jag vet inte heller deras namn eller åldrar eller varifrån de kommer. Jag vet ingenting om dem, bara att de med sin dans gjorde folk glada under den timme vi satt i Stadsparken.

Han hade rätt, Hemingway. Man ska inte berätta allt. Man behöver inte veta allt.

DSCF5269

DSCF5256

DSCF5296

Taggad , ,

4 thoughts on “papa i stadsparken

  1. jernis skriver:

    Ett förträffligt råd som förtjänar ständig nylansering! Som ung plöjde jag nog det mesta av den gudabenådade skitstöveln H, utom Den gamle och havet (filmatiserings fel). I vintras läste jag Paula McLains Åren i Paris, vilken framför allt handlar om H:s första äktenskap (av totalt blott fyra ) med Hadley Richardson, ur hennes perspektiv. Rekommenderas! 🙂

    • degerhamn skriver:

      Ska läsa den. H skrev ojämnt. ”Den gamle och havet” och ”Över träden in bland floden” är ”skit”. Men ”Och solen har sin gång” och ”Klockan klämtar för dig” är mästerverk som kommer att stå sig. Efter att ha läst Hotchs bok – två gånger på raken – har jag omvärderat H som människa. Han lär – mer eller mindre regelbundet – ha hjälpt 300 vänner och författare ekonomiskt. Han var livsnjutare utan stil i äktenskap och vardag. Livet var lika med vin, tjurfäktning, litteratur och erotik. Han bara var sån. Vissa är änglar. Andra är som de är. 😉

  2. Jeanette Sköld skriver:

    Vilka härliga bilder, kul o se att tjejerna kan vara som dom vill.(hade jag gjort det i Smedby hade det inte sett lika roligt ut, fast man har lust ibland) TJOSAN.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: