Du vet väl att tävlingen Vart är vi på väg? inleds i morgon? En enda man har hittills vunnit under de dryga dussinet tävlingsomgångarna. En, men en stålman: Jernis. Ska han vinna igen eller blir det ”som vanligt” nån av alla överintelligenta brudar? Första ledtråden läggs ut i morgon exakt 08:00 (plus/minus en halv minut). 😉
alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: november 2015
dubbeltomte på julskyltning
Det blev julskyltning även i år i Södra Möckleby City. Räddningstjänsten var förstås där. Och man sjöng i kyrkan. Och man sålde lotter. Och man vann. Och till och med två tomtar dök upp. Den ene verkade stelopererad. Den andre medförde en för året helt nydesignad säck – av blå plast med möbelvarunamn på! Tiderna förändras.
Spänningen låg i luften. Tomten inväntas. Kommer, kommer ej? Stora paket? Många paket?
– Han är rena vinstmaskinen! berättade Ingrid Persson, längst till vänster i bild. Och Reiner Rohr vann på lott efter lott under Alvarsamts lottkurbesök. Det ryktas om att Reiner vann en Mercedes, en 56 fots motorketch, en bungalow i Senegal och en resa till Thailand för hela släkten. Inga-Lill Karlsson överlämnar här en av de hundratals vinsterna till Reiner, under övervakning av Josef Reithmeier.
Glögg för en femma slår väl det mesta? Varudeklarationen berättade dock ingenting om alkoholhalten. Och mitt i det julroliga gjorde brandkåren även nytta genom att samla in pengar till cancerfond. Och jag som trodde ordet brandkår var ersatt av räddningskår!
Adventsgudstjänsten är slut. Portarna slås upp, uttåget kan börja…
Var är tomten? frågade sig många barn. Var fan är tomten? tänkte jag.
Biblioteksparken i blått och grönt. Vinterkänslan var minimal i den åttagradiga, långsamt ökande Gormvinden.
Södra Möckleby City. Solen går ned i väster och nu tändas åter ljusen i vår lilla by…
Allmänheten uppmanas ofta att sluta filma och fotografera olyckor. Men Räddningstjänsten gör det utan att darra på manschetten.
Ungarna undrar var tomten är nånstans. Var 17 är tomten? säger en liten parvel och ser undrande ut. Var fan är tomten? tänker ånyo Alvarsamts utsände.
Och så dök tomte ett äntligen upp. Äntligen! Var har tomten varit så länge? frågade barnen. Var fan har han varit hela tiden? tänkte jag. Inget svar. Observera den helt nya säckmodellen. – Det är andra tider nu, sa tomten Kurt Arvidsson. Den bruna säcken av jute har spelat ut sin roll. Utvecklingen måste få ha sin gång. Alla nickade.
Tomte två satt på bibblan. Han var mer svårflirtad än tomte ett. Han hälsade glatt men delade inte ut ett enda paket. – Jag kan inte, sa han. Jag är stelopererad sen jag välte med rensläpet i Degerhamnsbacken förra året. Som tröst fick tomte två behålla det enda paketet han tagit med sig. Enligt hittills obekräftade uppgifter innehöll det ”ledolja”.
Tomte ett inser faktum. Säcken är tom. Barnen är glada och tomte ett kan packa ihop och åka hem till nordpolen, Grönland eller Finland eller var han nu bor.
När mörkret lagt sig kan bibliotekets framtoning likna ett spelkasino i Las Vegas.
Helena Rosén Johansson höll biblioteket i Södra Möckleby öppet tillsammans med tomte två.
Liz Janzon visar de potentiella kunderna Ehry Düring och Göran Österberg, båda med Operabakgrund och engagerade i Scenbrottet, vad hennes lilla butik och verkstad kan erbjuda.
Undrar vad dessa tre från Räddningstjänsten kokar ihop tillsammans. Har det nåt med alkoholhalten i glöggen att göra? Inget svar.
Stina tyckte tomten var en stor besvikelse. Hon skällde ut honom efter noter. – Här har man väntat i kylan och så får man inte ens en korvbit, inte ens en kotlett, inte ens en burk Vov. Nä, gör om, gör rätt till nästa år!
tvära kast
Vi skriver 29 november. Klockan är 13. Det blåser 17 meter per sekund i byarna. Havet dånar. Där borta vid horisonten börjar stormen Gorm att visa musklerna. En kvart efter att denna bild togs kom störtregnet. Sikten blev 50 meter. Ytterligare en halvtimme senare blev det helt klart med bländande solsken och dubbla regnbågar. Sen mojnade vinden; ”lugnet före stormen”. När detta skrivs vet vi alltså inte hur besvärlig Gorm blir. Nu klockan 21 blåser det fortfarande 17 meter per sekund i byarna men kulmen ska nås 02, måndag morgon. Det vi ser är det sista tre meterna av södra Öland som försiktigt kryper ned i havet, vaggad att små vågor som krockar – från sydväst och från sydost, precis som utanför Skagens udde.
En av de två regnbågar som hastigt målades upp på himlen för att efter bara nån minut senare lösas upp och försvinna i intet. Strax efter att denna bild togs blev det nästan helt molnfritt med bländande solsken. Här tittar vi ut över insjön på Grönhögens golfbana.
Här slår ena bågen ned i Grönhögen. Vi antecknar position och förbereder kommande skattletningsexpedition.
Fyra små ord
Att informera är svårt. Det vet vi som har varit informatörer. Hur mycket man än anstränger sig når man inte alla. Några misstolkar alltid det man tycker sig ha sagt med kristallklar skärpa och hundraprocentig logik. Att samtidigt informera om mer än en enda sak är ännu svårare.
Att slänga sopor i dag och förstå all information ger många människor huvudvärk. I Dagens Nyheter berättar folk om att de inte ens vet vart de ska gå för att återvinna. Och när vi väl hittar en sopstation – får man kalla en återvinningsstation eller återvinningscentral för det? – ska vi tyda mer eller mindre kryptiska informationsskyltar, förbud och hot.
Nyligen uppmärksammade Alvarsamt återvinningscentralen i Degerhamn. Eller kallas den nåt annat; är den verkligen en återvinningscentral? Eller är den en sopstation? Svaret är att den – enligt FTI – är en återvinningsstation, en ÅVS. Från den samlar FTI in förpackningar och tidningar. En återvinningscentral är nåt helt annat. Den är en kommunal återvinningscentral, en ÅVC, för mottagning av – enligt FTI – trädgårdsavfall, grovsopor, hushållsavfall och farligt avfall.
Men vad är då hushållsavfall? Kan du ge några exempel på det? Enligt Hämtaavfall.nu är hushållsavfall exempelvis matavfall, grovavfall, trädgårdsavfall, latrin, slam, farligt avfall med mera. Allt sådant ska till återvinningscentral och får inte kastas på återvinningsstation. Dock får matavfall kastas i ”gröna påsen” i vanliga så kallade ”soptunnor” (mitt påstående och mina ordval – de kan säkert vara felaktiga).
Men vad är då grovsopor? Är det synonymt med grovavfall? Jag får inget svar på Hämtaavfall.nu men söker vidare… På sajten Sopor.nu får jag svaret: Grovsopor är detsamma som grovavfall. Enligt Hämtaavfall.nu är grovsopor lika med avfall från hushåll som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Det kan vara möbler, cyklar, sängar, kastruller med mera. Sådant får alltså bara slängas på återvinningscentral – och inte på återvinningsstation.
Vi håller oss kvar i Degerhamn. Får du slänga kärl- och säckavfall där? Först måste vi reda ut vad kärl- och säckavfall är för nåt… Vet du vad det är? Enligt Hämtaavfall.nu är det lika med allt brännbart avfall som återstår efter att avfall som omfattas av producentansvar sorterats ut. Dessa avfall samlas in i säck eller kärl. Svaret blir alltså att sånt inte får kastas i Degerhamns återvinningsstation. Det måste till exempelvis den kommunala återvinningscentralen i Mörbylånga.
Hänger du med? Jag börjar själv bli en aning snurrig… Jag frågar Magnus Sandström på FTI om han tror att vanligt folk vet om att trädgårdsavfall ingår i begreppet grovavfall? Magnus är en prima informatör, han svarar blixtsnabbt på mejl och utan krumbukter: ”Det bör finnas en till skylt på området som berättar att denna plats endast är till för förpackningar.” Magnus bifogar den skylt som inte finns på återvinningsstationen i Degerhamn. Där saknas alltså information. Magnus tillägger: ”Jag tror gott om vanligt folk och tror att de kan se skillnad på en förpackning och trädgårdsavfall så som grenar med mer. Bifogar en bild på den skylten, där det står som överskrift att stationen är till för förpackningar och tidningar.”
Jag frågar Magnus Sandström om den övre skylten på återvinningsstationen i Degerhamn, den med texten Avstjälpning förbjuden. Svarandet övertas nu av Carro, också en blixtsnabb informatör: ”Vem har satt upp denna skylt?”. Jag svarar att jag inte vet och Carro skriver i nästa mejl: ”Den översta skylten är inte vår. Skulle kunna gissa på kommunen, men vet ej.”
Jag tar upp det handfasta hotet om ett års fängelse på en informationsskylt… Carro svarar: ”Gällande den undre skylten så är det en skylt vi har haft tidigare, vet dock inte om vi nyttjar denna i dag eller om det är så att vi behöver ha dessa på platser som är hårt drabbade av dumpning.”
Jag har nu förstått att man kan få ett års fängelse för dumpning i naturen – något som verkligen kan vara befogat. Men behöver man hota med det på en informatiosskylt? Är det inte tillräckligt svårt med information, särskilt då – som i fallet Degerhamn – där skyltar saknas och skyltar sätts upp av andra än FTI?
I Degerhamn saknas alltså den allra viktigaste skylten som i fyra små ord skulle förklara vad du får kasta där – och inte vad du inte får kasta där: för förpackningar och tidningar.
Vid återvinningsstationen i Degerhamn får du alltså bara kasta förpackningar och tidningar. Ingenting annat. Men den skylt som på ett enkelt sätt ska informera om detta saknas.
Slutsats: Det är svårt att informera.
Den saknade skylten – en i mina ögon trevligare ”dörrvakt” än den om hot med fängelse att möta vid sorteringsstation.
ölands slut kräver punkt…
Precis här menar jag att den ska stå – bara några få meter från vattenbrynet. Den skulle snart bli känd över hela världen. Förstår du inte vad jag syftar på? Klicka då här.
jag gillar
Ett tack till dem som häftar dit ett ”Gillar” till många av mina inlägg. Ni ska veta att jag själv inte vet hur man gör denna ”märkning”; jag äger inte ens en Ipone. Trots detta är jag flitig besökare på era bloggar – men utan att ge kommentarer och gillastämplar. Orsak: Jag måst lägga allt krut på mina tre egna bloggar. Med hopp om förståelse. /Staffan 😉
dagens ölandsbild 143
Som två gigantiska kanonpipor skjuter de gamla ugnarna upp och blottar sina gapande mynningar i skogen nedanför stupet vid Utsikten. Skogen är grå. Havet är grått. Himlen är grå. Sverige, i bakgrunden, är grått.
världsnyhet: ett års fängelse för misstag på återvinningsstationen
Inte en utan till och med två informationsskyltar står uppsatta vid återvinningsstationen i Degerhamn, sannolikt för att få oss dödliga att förstå att nu gäller skarpt läge. Men att informera logiskt och på begriplig svenska är svårt. Vid denna station har folk slängt trädgårdsavfall under många år. Skvallervägen har jag hört att det nu är förbjudet. Men vad säger egentligen skyltarna om detta? Får du kasta trädgårdsavfall här? Vad tror du? Vad vet du säkert efter att ha läst skyltarna?
Enligt översta skylten får jag inte stjälpa av sopor(?) här… Men får jag skjuta av dem? Får jag plocka av dem? Sopa av dem? Kasta av dem? Blåsa av dem? Skyffla av dem med spade? Bära av dem? Fösa av dem?
För att förstå svensk sophantering måste man snart söka till den treåriga linjen sopologi på universitetet. Man kan tjuvstarta den högre utbildningen med att studera ordlista om sopor med 52 olika begrepp + synonymer…
En sak vet jag i alla fall med säkerhet: Jag sitter snart inne på ett år. Det är bara en tidsfråga innan jag gör första felvalet bland containrarna och vips är farbror polis där och burar in mig.
C J L Almqvist hade rätt: Blott Sverige svenska krusbär har.
soffa för marknadsföring av södra öland
I Ottenby, vid silversmeden Karlheinz Sauers smedja, står en soffa modell större, gjord av smeden Jens Erlandsson från Borgholm. Den rymmer hela släkten och är – vad jag förstår – både smidd och bultad. Möbeln/skulpturen är gjord i järn och trä och inbjuder till lättjefull vila till vindarnas sus…
Det sägs att det har gått åt 36 meter plattjärn till skapelsen.
Att vila skönt på ett armstöd… Är soffan stor, eller min fru liten?
En kraftfull möbel som – i mina ögon – skulle göra sig ännu bättre vid en havsstrand, ungefär som turistmagneten och skulpturen Mennesket ved havet utanför Esbjerg, se bilden nedan. När vi var där i somras var den stora parkeringsplatsen vid sidan av skulpturen knökfull – inte en bil till fick plats. Mitt förslag är att_ _ _
_ _ _ kommunen köper in soffan – om den är till salu – och placerar den på en enkel sockel allra längst ned på revet vid Ölands sydspets med utsikt över det eviga havet. Soffan skulle snart bli ett turistiskt dragplåster, ett självklart besöksmål för selfie-freakar, naturmänniskor, barnfamiljer och fågelskådare.
I soffan skulle man sitta som en prins/prinsessa och fascineras av vågornas eviga rullande, fåglar, sälar och kanske en och annan vilsekommen rysk ubåt.
fara å färde
De allt sjukare alléerna blir farligare för varje år som går. Som gående och cyklist är man oskyddad, och får man en sån här löst hängande gren i planeten är gröten färdigtuggad. Längre ned i korsningen Pildalsvägen ligger en ännu mycket grövre gren på backen. Den hade kunnat slå ihjäl en elefant i fallet.
finns inte – men syns ändå
I värmestugan nere vid fyrplatsen på södra udden hänger barnteckningar, ofta föreställande djuren där nere. Titta in där och se världen med barnaögon. Två bilder fångade senast vår uppmärksamhet.
Bergström – utan förnamn – har förevigat denna välmående säl med hatt på ett briljant sätt, med bara en enda färg.
Helt utan färg har Selma, alternativt Zelma, tecknat denna kraftfulla fögel med säregen blick, ett slags sönderbrytande av ytan à la Picasso.
ensamma på udden en blåsig dag
I Ölands sydspets tycks finnas en inbyggd ”vågmagnet”. Det blåste nog 15 meter per sekund. Nordlig vind. Trots detta drogs vågorna från Ölands ostkust in mot spetsen som de rundade och började gå mot vinden – som en seglare i dikt bidevind. När vågorna bröt blåste skummet inte som i vanliga fall framåt utan bakåt, alltså åt söder.
Gässen verkade mycket tamare än vanligt, kanske tack vare den hårda vinden. Vid ett tillfälle kom de ”som nedkastade från skyn” till ett evinnerligt kacklande. Jag blev verkligen överraskad men lyckades få upp kameran och ta några skott när de passerade mellan mig och fyren Långe Jan.
I plus 3 grader och 15 meter per sekund sjunker kroppstemperaturen – trots vinterkläder – till något man själv uppskattar till runt 20 grader. Fingrarna stelnar, öronen signalerar rött, fötterna domnar och ryggen känns som ett is-spett. Sällan är en bil så uppskattad. Man vrider om startnyckeln, slår på värmen och finner än en gång att man har överlevt.
Vi tittar rakt söderut. Vinden blåser åt det håll vi tittar. Trots det ser vi att vågorna har ”smugit runt spetsen från ostsidan” och nu är på väg mot vinden – åt nordväst. När de bryter kastas vattnet bakåt, åt sydost.
Gässen var orädda denna dag. Plötsligt kom de vinande på bara några meters avstånd från oss. Här har vi ett bra tillfälle att lära sig att ”skjuta från höften” – med kameran, alltså.
Det är inte så ofta en fågel flyger mot kameran på så här nära håll. Men det gjorde de denna vindpinade dag. Men det är nog inte så märkligt som det låter. Blåser det hårt föredrar fåglar att lyfta i motvind, något man kan utnyttja som fotograf.
Här ett överraskningsanfall från väster. Det envisa kacklandet tränger långt genom vinden.
1/320 sekund, bländare 7.1 och 200 ISO. Slutartiden ger lagom rörelseoskärpa vid fotografering av dessa fåglar. Till tranor och svanar skulle jag nog använda 1/160 och till svalor och andra ”raketer” 1/500 sekund eller ännu kortare exponeringstid.
Matsedeln erbjuder samma som i går och i förrgår och förra veckan: Färskt gräs till en sexa regnvatten.
mycket verkstad och lite snack
På Södra bruket har man tidigt tagit ställning till ”vad göra mot almsjukan”. Som Alvarsamt tidigare har berättat fällde man i oktober fem döda almar. Nu är även stubbarna röjda.
– Går allt enligt ritningarna planterar vi silveroxel i groparna redan i höst, berättar Solweig Bejerstrand, ägare till bruket. Funkar inte det får det bli till våren.
Solweig säger att hon är helt övertygad om att alla almar i den vackra allén kommer att dö. Att tro att de repar sig är bara önsketänkande.
– Vi skulle ha börjat fälla redan förra året… Men det är mycket nu och fällning och planering kostar stora slantar…
Av de ståtliga träden återstår nu bara gropar i backen.
Här slår snart en liten silveroxel rot…
i röret…
Nej, detta är inte vitkindade gäss över ett grönt landskap med luften dränkt av snöslask. Gässen flyger mellan mig och fyren Långe Jan. Det gröna är alltså gräs vid fyrfoten och det vita är fyren. Avståndet till gässen är bara några meter.
Den som vågade sticka ut hakan i dag kände att Kajsa var vresig. Vi trotsade elementen och gav oss ut på en vindpinad runda runt södra ön. Från den kommer snart inlägg ”med vind i håret och vita mustascher på vågorna”. Vi provsitter också en ny skulptur, gjord av Jens Erlandsson. Barnteckningar är alltid uppmuntrande. Vi hittade ett par fina i värmestugan nere på fyrplatsen. Och så blir det flera fåglar. Och vågor. Och den första december kör vi ”Vart är vi på väg”, som ett visst tevebolag har snott och kallar ”På spåret”. 😉
dags att banta?
Cykelbron mellan Södra Möckleby och Södra bruket har begåvats med nya skyltar. Du som har modet att ta dig över bron bör veta din vikt. Märket betyder nämligen ”max 12 tons bruttovikt”.
skjutklar kamera
De som gick min fotokurs i somras fick lära sig något som jag själv hade nytta av häromdan: Att ställa in kameran i ”transport- och beredskapsläge”. Man gör det genom att välja ett högt ISO-tal och en kort slutartid med slutarförval och kontinuerlig exponering, alltså att kameran tar bilder så länge avtryckaren hålls nere. I detta läge kan du blixtsnabbt börja ta bilder av något dramatiskt eller intressant även om det bara varar några sekunder. Händer inget överraskande är det bara att minska ISO-talet och ställa in en normalare slutartid när du ska plåta.
Jag brukar rekommendera:
800 ISO i kompaktkamera, 1 600 i systemkamera
1/250 sekund
kontinuerlig exponering
RAW-format, om kameran har den möjligheten
största möjliga bildyta i högsta kvalitet
slutarförval
Med ovanstående inställningar kan du ta bilder av ganska snabba förlopp i riktigt dåligt ljus. Och som sagt, häromdagen fick jag nytta av dem själv när vi helt spontant svängde ned till Degerhamns hamn. Vid pirens början ryttlade en rovfågel bara 15 meter från oss. Jag greppade kameran och gick ur bilen. Fågeln brydde sig inte. Min lilla kompaktkamera har ett mycket kort teleläge, men som alltid inom det fotografiska tager man vad man haver. Jag lät kameran spotta bilder och efter en dryg minut, lång som timmar, slog fågeln till. I skymningsljuset såg jag knappt vad som hände, det var först när jag laddade in bilderna i datorn som jag upptäckte att jag inte hade fångat ett nedslag – men väl ett uppflog, tack vare rätt kamerainställningar och envishet. Och det med en enkel fickkamera med klent teleläge. Nedan visar jag två originalbilder och två delförstoringar av dessa.
Det behövs alltså inte alltid värstinggrejor, som Canongluggen här för 420 000 kronor, för att fånga dramatiska naturhändelser. Men rätt kamerainställningar och en gnutta tur kan man komma rätt långt med en billig fickkamera.
Eftersom jag inte kan skilja mellan kaja och sparv kallar jag fågeln nedan för just ”fågeln”. Nån läsare kan kanske hjälpa mig med artbestämningen. Fågeln är runt en meter mellan vingspetsarna och vingarna är vita/ljusa undertill.
Hela originalbilden. I bildmitten ser du fågeln i uppflog med musen i klorna.
I en delförstoring får man en hyfsad uppfattning av fågeln i ett dramatiskt ögonblick.
Med middagen i klorna styr fågeln ut mot havet. Men i förhållande till nedlagt arbete blev måltiden mager.
Utsnitt ur originalbilden. Genom att jobba i största möjliga format och .raw kan man kompensera ”brist på teleobjektiv” med måttlig beskärning.
dagens ölandsbild 142
Det är nåt visst med vattnet utanför Albrunna, speciellt framåt sen eftermiddag. Även om jag betraktar ”insmickrande solnedgångsbilder” som ”lättköpt fotoporr” får just den här bilden passera – för att den inte är just insmickrande utan rå och mustig.
ur led är rosen
20 november lapar en helt utslagen stockros i sig förmiddagssolens värmande ljus… Vad säger man? Vad tror man?
Fotot togs några minuter över 11 i dag.
att angöra Degerhamn
Under eftermiddan fick vi skåda en skickligt genomförd fartygsmanöver utanför Degerhamn. Fartyget Envik gick inte som vanligt rakt in i den smala leden, utan vände i stället upp mot vinden, minskade motorvarvet och dejsade med vinden ned mot Degerhamn och in genom den lilla öppningen mellan pirarna för att slutligen lägga till vid bryggan hos Cementa. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men alla som backat en båt med inombordsmotor vet hur svårt det är. Och M/S Envik är inte vilken liten jolle som helst. Hon har en dödvikt på nästan 4 000 ton.
Envik tuffar på som hon brukar in mot hamnen i Degerhamn…
Men här börjar M/S Envik tappa fart…
… och mycket långsamt går hon upp mot vindögat, ligger i stort sett stilla för att senare långsamt börja dejsa ned mot Degerhamn.
Här har Envik drivit ungefär en sjömil – baklänges! Det börjar bli för mörkt för att fotografera. En halvtimme senare såg vi Envik vid kaj utanför Cementa. En tjusig manöver av en skicklig besättning! Men varför man gjorde den vet jag inte. Vet du?
PS. Att angöra en brygga hette en populär film av Hasse och Tage på 1960-talet. Den titeln är en språklig groda, menade en seglare som jag träffade i Grönhögens hamn sommaren 2012. Seglaren Bo lärde mig att man förtöjer vid en brygga och angör en destination. Du kan läsa hans marina språklektion här.
vad då, vinter?
SMHI varnar för vinter. På med vinterdäcken! Nu kommer kylan – och snön!
De flesta lyssnar och lyder. Men några låtsas bara som det regnar. Våra ringblommor till exempel, fotograferade under förmiddagen. De strålar som livsälskande solar i gråmörkret, växer och till och med sätter knopp. Snacka om att tro på framtiden.
podradio – den ljusnande framtid är vår…
Som Alvarsamt tidigare berättat hölls ett dialogmöte på Degerhamns Folkets hus i månadens början.
Slå på högtalarna och klicka här för att höra Alvarsamts utsände tycka till om mötet.
Många voro kallade och många kom. Alvarsamt räknade till runt 50. Här ser vi inte alla, många sitter utanför bild.
Susanne Bredesjö Budge är näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. Hon var duktig på att hålla i taktpinnen tillsammans med Eva Hansson Törngren, Södra Möckleby Sockenförening.
Anna Arvidsson bor i Grönhögen och driver ICA Nära-butiken i Södra Möckleby tillsammans med sin man Torbjörn. Anna sitter med i kommunens Näringslivsråd.
Att sätta etikett eller titel på Walle Dickson är inte helt lätt. Men skribent, poet, kulturarbetare och opinionsbildare är kanske en god början.
Snacket går. Idéerna flödar. Kaffet blir allt viktigare i takt med ökande syrebrist.
En lång lista styrkor och möjligheter.
Och en kortare lista svagheter och hot. Sammanställningarna är gjorda av Eva Hansson Törngren.
Susanne Bredesjö Budge, näringsutvecklare i Mörbylånga kommun, tyckte mötet blev lyckat men det var ingenting som direkt överraskade henne. Klicka här för att höra henne.
färre träd, hårdare vindar
Ja, rubriken talar för sig själv. Måste tusentals almsjuka träd fällas – vilket är troligt – kommer naturligtvis vindarna att gå hårdare åt Öland. En av följderna blir ökad erosion. Men de riktigt subtila konsekvenserna blir säkert tusentals. Påtagligt blir det fulare landskapet, som i sin yttersta förlängning kanske till och med leder till minskad turism.
Vid Alunvägen jobbar man som synes resolut. Jag tror det är rätt metod, att fälla och så snart som möjligt plantera andra trädslag.
För bara några år sen skuggades vägen här av lummiga vackra träd. Utmed vänster sida av Alunvägen är de nu fällda. Det är bara några dagar mellan denna och nedanstående bild.
Ytterligare träd är borta. Vänster vägsida är helt renrakad. Vi får vänja oss vid synen av allt färre stora träd, speciellt i alléer, på kyrkogårdar och i parker.
Öland från luften – norra Albrunna
Dagens vind bar precis för kite, rigg och kamera. Ljuset var godkänt men inte mer, men så snart vi landat öste solen på ordentligt. Men som KAP-fotograf får man aldrig klaga. Det känns meningslöst att skälla på naturens krafter.
Till vänster i bild kommer cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna fram ur skogen. Den skarpögde ser betande kreatur vid bäcken som horisontellt delar bilden.
Bebyggelsen i norra delen av Albrunna. Bakom den väg 136 men en av Sveriges vackraste alléer. Frågan är när almsjukan kapar den för gott.
Norra och mellersta Albrunna. Cykelleden från havet mynnar ut mitt i byn. Uppe i högra hörnet ser vi en mörk skogsdunge vid Stensjön och Cementas stenbrott anas i fjärran som en blågrå rand. Sen är det alvar nästan ända fram till Ölands ostkust. Söder ligger åt höger i bild.
Om vi följer stranden med ögat uppåt i bild når vi ändra fram till Södra bruket.
Som alla ser är det Birgitta och Leif som vandrar på cykelleden ned mot havet.
Mitt i ”den gröna limpan” slingrar sig cykelleden mot Södra bruket, vars ruinskorsten vi ser i bildens ovankant. Längst upp syns ungefär halva Cementabyggnaden och längst upp i höger hörn disar Södra Möcklby mot kameran.
svartvitt i höstens färgprakt
När hösten låter färgbomberna brisera ute i markerna kan det ibland kännas skönt att återgå till det svartvita uttryckssättet. Det vi ser är öländsk skog vid åker från 60 meters höjd. För dig som inte jobbat i svartvitt tidigare kan sägas att även färgbilder kan göras svartvita i nästan alla bildbehandlingsprogram. Du behöver alltså inte fotografera i svartvitt, ett faktum som gör mig skeptisk till kameror med inställningsmöjligheten ”svartvitt”. Den känns onödig.
om man ser den lite grand från ovan…
… så ser vi att cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna slingrar sig som en orm genom den exotiska skogen. Att den går så nära jordbruksmark får man ingen känsla av som cyklist.
alvarsamt 