Öland från luften – Grönhögen

Det har inte gått att flyga på länge. Det har blåst alldeles för hårt. Det tär på flygarnerverna. En vecka utan att se världen från ovan är en förlorad vecka. Nå väl, i dag blåste det underbara 7-9 meter per sekund utan farliga byar. Ljuset var långt ifrån perfekt men en aning gnutta solljus orkade då och då ned genom molndiset.

Håll till godo: Grönhögen på silverfat!

grönhögen_1Från hamnen ser vi norrut. Insjön ligger på golfbanan.

grönhögen_4Uppe i högra hörnet ser vi halva kvarnen i korsningen 136:an-Hamnvägen. Streetan rakt upp i bildmitten är Badvägen.

småbåtarAtt döma av antalet småbåtar i hamnen är det få skeppare som tror på en vargavinter.

grönhögen_6Här löper 136:an diagonalt över hela bilden. Öster om den, till höger i bild, blir Öland magrare; alvaret tar över. Framför vindkraftverken skymtar kyrkan i Ventlinge.

grönhögen_7Allévägen upp till före detta Ytongfabriken, i dag en ruin och en säregen tummelplats för konstnärer. Flyghöjd: 100 meter.

grönhögen_3Nedtill Badvägen. Vi tittar österut och anar kanske havet på andra sidan Öland…

50meterDen vackra hamnen från ungefär 50 meters höjd. I nedre vänstra hörnet ligger tidigare vraket Eliana. Du kan se hamnen från andra hållet, under en helt annan årstid genom att klicka här.

grönhögen_8På väg ned för landning. Höjden är 20 meter. Allt har gått perfekt och vi ser redan fram mot nästa flygning. Varifrån vi då lyfter står ännu så länge skrivet i molnen…

Taggad ,

8 thoughts on “Öland från luften – Grönhögen

  1. Kristoffer skriver:

    Underbart! Så roligt att se området från luften. Samtidigt är luftbilderna allt bättre. Bra jobbat!

  2. Tack för dessa fina bilder från underbara Grönhögen! skriver:

    Tack för d

  3. Tony skriver:

    Man får hoppas på bättre flygväder framledes så att redaktören slipper känna abstinensens tunga ok.Bättre o bättre dag för dag. Hur bra kan det bli? Vad är redaktörens vision med sitt kapande. Är det utmaningen att få grejorna att fungera o utveckla/bygga/flyga som är det primära. 100 meter upp blir lite av kombon flygfoton från förr och googles satellitbilder.Det blir mycket dokumentation av det hela Vilket är OK. Saknar lite det fotografiskt bildmässiga men förstår svårigheten i det hela.Det slog mig när
    jag tittade på länken till vinterbilden från hamnen.Upphöjt fotoläge,teleskopstång etc.
    Vad innebär fototillståndet vad avser integritet och fotohöjd vid bebyggelse tex. Är det begränsning på lägsta fotohöjd ? Ser fram mot Öland 20 meter upp !?
    Hälsningar Tony

    • degerhamn skriver:

      Tack för din välgångsönskning och dina många frågor. Här är några svar. 😉

      Utmaningen är nog så enkel som att få allt bättre kontroll över fotoprocessen – vilket naturligtvis gäller i alla slags fotografiska sammanhang. Vad som är bildmässigt eller inte går jag inte in på; betraktaren avgör. Jag har aldrig jämfört fotografering med konst, och eftersom jag är för ”konsten för konstens egen skull” är jag i logikens namn också för ”fotograferandet för fotograferandets skull”. Jag har följaktligen ingen ”kapavision” mer än att få fram – för mig! – bättre bilder som ger mig vad jag är ute efter, baserat på mer eller mindre grumliga teorier, förutsättningar, visioner – och faktiskt: Rena konstruktionsdetaljer! KAP är nämligen en svår gren av fotografering. Du ska dels kunna bygga grejor som flyger och håller för tuffa tag, dels kunna fotografera och ställa in allt ”på bästa sätt i för stunden rådande förhållanden”. Och med förhållanden menar jag väder, vindstyrka, vindriktning, vindstyrkevariationer, vindkast, solens position i förhållande till motivet, ljusets styrka med mera. Mitt i allt detta ska du också flyga, styra, sänka, höja, kanske till och med släppa ut lina eller ”kuta med draken” för att undvika linbrott. Till de rent tekniska begränsningarna hör exempelvis att du allt måste vara både starkt och lätt och att du ofta måste använda 1/2 500 dels sekunds exponeringstid. Är man det minsta bevandrad i fotografins grundlagar inser man att kraven en gråmulen vintereftermiddag då är stenhårda, variationsmöjligheterna små. Full glugg är mera regel än undantag och ISO-talet måste ofta ställas högt. Allt detta är kanske vad du kallar ”utmaningen”: Att få upp kameran i skyn, få den att exponera rätt motiv med rätta värden, att få ner den hel och att göra ut bilderna som är tagna under ”riktigt fotovidriga förhållanden”.

      Jag får ibland frågor varför jag bloggar, vad jag vill med bloggen, vad jag vill med mina foton. Mitt spontana svar är till synes svårtolkat men tänker man efter borde alla förstå: Varför lever man?

      Lägsta tillåtna flyghöjd känner jag inte till och har aldrig hört talas om. Högsta flyghöjd varierar geografiskt. Nära ett flygfält får du inte ens stiga några meter, men annars brukar anges 300 meter. Försvaret vill ha ett finger med i spelet, vem som helst får inte ”kapa” och lägga ut bilderna på nätet. För mig känns detta gammaldags eftersom spionsatelliter kan skilja en katt från en kanin. Och ryssarna lär ha mycket bättre kartor över Sverige än vi själva har.

      Integritet är ett svårbedömt begrepp. Jag får fota dig i din trädgård utan lov. Jag får fota dig på gatan utan lov. Men jag får inte plåta dig från gatan när du är inomhus. Logik? Tja, var hittar man den? Som alltid i fotografiska situationer råder det helt intetsägande begreppet ”sunt förnuft”, eftersom det alltid råder delade meningar om innehållet i detta ambivalenta begrepp, geografiskt, mellan generationer, mellan individer, religioner med mera i all evighet, amen. 😉

      Ja, det blev ett långt svar som jag hoppas förklarar en del.

      /Staffanhälsningar

      • Tony skriver:

        Varför lever man? Påminns om ett ordspråk. Kinesiskt? Ungefär så här. Citat..

        En gång, när du känner dej fullärd,

        en gång, när du nått livets höjdpunkt,

        en gång, när du känner att tomrummet efter dig aldrig kan fyllas –

        gör blott så här, och ditt sinne blir stilla och ödmjukt.

        Tag en kanna och fyll den med vatten .

        Stick din ena hand ner i vattnet och lyft sedan upp den igen.

        Det hål din hand lämnar efter sig i vattnet är måttet på hur mycket du skall saknas.

        Du kan plaska på så mycket du vill medan handen är i vattnet

        och du kan därvid åstadkomma vågor,

        men upphör du bara en enda minut, så är vattnet lika lugnt som förut.

        Det är något som gäller oss alla:

        Vad helst du sysslar med i livet, gör ditt bästa,

        men glöm inte att oersättlig är ingen!

        Slut citat.

        Kan bara säga att man blir lite sugen på att kapa själv/ Hälsningar Tony

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: