På grund av influensa har jag inte orkat göra den utlovade tävling som ska ersätta Vart är vi på väg? Ni får därför hålla till godo med ytterligare en omgång av just Vart är vi på väg?
Första ledtråden läggs ut 08:00 på tisdag…
På grund av influensa har jag inte orkat göra den utlovade tävling som ska ersätta Vart är vi på väg? Ni får därför hålla till godo med ytterligare en omgång av just Vart är vi på väg?
Första ledtråden läggs ut 08:00 på tisdag…
Alvarsamts inledande test av våra politikers intresse för oss som valt dem blev ganska nedslående. Ett vanligtvis bra test är att ställa frågor per e-post. Ganska snart märker man vilka politiker som tar sina uppgifter på allvar – och alltså svarar. Nästan lika snabbt märker vi vilka som högaktningsfullt skiter i både oss och våra frågor och kanske även i sina jobb.
Politiker brukar säga att de vill ha ett transparent samhälle, ett samhälle där frågeställningar och beslut ska vara synliga för invånarna, brukarna, medierna, analytikerna. Och för att transparens ska uppnås måste politiker svara – ärligt – på frågor – på alla frågor. Man kan givetvis hävda att en viss fråga är omöjlig att besvara – av olika skäl – men att bara låtsas som om att man inte ser den väcker genast misstankar.
Alla som jobbat i grupp där kommunikationen brister vet att just denna brist brukar bli gruppens undergång. Information måste gå till alla i gruppen.
Som ett första test av flera kommande skickade Alvarsamt 21/2 ett mejl med fem frågor om sommarstängningen av Vårdcentralen i Mörbylånga. Frågorna mejlades till Anders Henriksson (S), ordförande i Landstingsstyrelsens presidium samt till Christer Jonsson (C) och Jessica Rydell (MP), vice ordföranden i samma presidium.
Den ende som svarade spontant var Christer Jonsson (C). Hans svar dök upp 24/2, dock utan att gå in på frågorna, vilket är helt ok då han sitter i opposition och därmed utanför besluten.
När inga nya svar dök upp skickades nytt mejl 25/2, denna gång med samma utgångsfrågor men spetsade och mixade med synpunkter, lite allmänt röriga och putslustiga för att se hur mycket ork mottagarna har för att tränga in i förståelsen av en text.
Samma datum, 25/2, svarar Jessica Rydell (MP). Den i mina ögon viktigaste frågan berör hon inte alls: Varför får inte personal vid vårdcentraler själva försöka ragga sommarfolk?
Anders Henriksson (S), ordföranden i Landstingsstyrelsen, har ännu inte svarat.
När ytterligare tester genomförts kommer Alvarsamt framöver att fördjupa frågan genom att låta landstinget centralt se på Kalmarpolitikernas sätt att bemöta frågor från brukare… Vi kollar också upp diarieföring, e-postpolicyer och hur dessa följs.
Att göra svartvita versioner av färgbilder kan många gånger förhöja bildens utstrålning. Och svartvitt gör sig inte bara i porträtt. Testa i gatufotografering – och landskap! I några kommande inlägg ska jag mycket enkelt förklara några av metoderna att göra svartvitt av färg.
Hela Alvarsamts redaktion ligger sen i lördags sänkt i influensa. Tryckerichefen Malte Valsberg orkar inte ens trycka på knappen till vår trotjänare, tryckpressen Ilmar av årsmodell 1911. Fyra av oss ligger på akuten, sex på långvården, tolv inne för operation.
Jag är sjukast, jag har fått fågelinfluensan, skriver Sune Flisa i ett mejl. Döden är sannolikt inte långt borta, bidrag gärna med en slant till min enkla begravning här på fattigkyrkogården i Shimla/Indien. Han uppger även ett kontonummer.
Men tack vare vår välutvecklade moral, spirad, knådad och uppstigen ur den rebelliska och sugande gyttjan, ser vi oss starka nog att stryka detta för att ta den dagen då den dagen kommer, typ.
Inget svar kan du läsa här.
I vår utforskning av vattenleden från alvaret till Kalmarsund närmar vi oss i dag användarna, de som i dag på politikerspråk kallas ”brukarna”, alltså folket i Södra bruket. På bruket bodde som mest 350 personer som naturligtivis behövde dricks- och tvättvatten.
För inte så länge sen rann dricksvattnet i öppna diken på södra Öland.
– Trots det var kvaliteten prima, säger pensionerade sjömannen Sylve Persson, vår stigfinnare i dag med uppdraget att visa hela vattenförsörjningsleden från väg 136 till slutstationen vid Södra bruket.
– Förr ringlade sej mängder av bäckar från alvaret ner mot kusten. Man gjorde passager för dom under vägarna. Det porlade friskt på massor av ställen, berättar Sylve. När sen jordbruken skulle rationaliseras stängde man loppen, la igen dikena och tog bort rören och stenkistorna under vägarna. Det vatten som i dag förs med bäckarna ut mot havet smakar därför inte lika gott. Det har gått genom jordbruksmark. Och den är behandlad och besprutad på olika sätt.
På den tiden då Södra bruket hade 350 invånare och det gamla alunbruket producerade för fullt krävdes naturligtvis mycket vatten. Människorna behövde dricks- och tvättvatten och bruket slukade stora mängder vatten till sina hundratalet lutkar. Därför byggdes två vattensystem. Ett för människorna, ett för bruket. Bruket tog sitt vatten ur den så kallade dammen, varifrån det pumpades upp av den väderkvarn som står kvar än i dag. De boende i Södra bruket fick sitt vatten ur det långa, slingrande dike vi ska följa i dag.
Som Alvarsamt tidigare berättat sommarstänger vårdcentralen i Mörbylånga under den tid då ön invaderas av hundratusentals turister.
En intressant fråga ställs nu av Eddie Forsman (M). Han vill ha svar från landstingsrådet Jessica Rydell (MP). Enligt Östra Småland frågar Eddie ”varför stängningen genomförs och varför landstingsledningen förbjuder hälsocentralerna att själva försöka rekrytera personal.”
Nej tack till egna initiativ! Är det så – så är det förfärligt. Alvarsamt har kallat in några hårdhudade jourreportrar för att bevaka frågan…
Marknadsföringen av södra Ölands största byggnation, Karl X Gustavs mur, är klen. Därför slår Alvarsamt på trumman för den nästan halvmillånga muren – den sjuka, den motbjudande. Som en dåres idé är den makalöst intressant. Den visar på ett synnerligen pedagogiskt och konkret sätt hur hänsynslösa maktmänniskor kan vara mot försvarslösa medmänniskor, i det här fallet fattiga och utslitna bönder och straffångar. Om muren var tänkt att hägna in kungens hjortar eller hålla andra djur borta kvittar i dag. Då hette det bara: Bygg! Lyd!
För inte så länge sen rann dricksvattnet i öppna diken på södra Öland. När Södra bruket hade 350 invånare och det gamla alunbruket producerade för fullt gick det åt mycket vatten. Människorna behövde dricks- och tvättvatten, och bruket slukade stora mängder vatten till de många lutkaren i alunframställningsprocessen. Därför gjordes två vattensystem. Ett för människorna, ett för bruket. Bruket tog sitt vatten ur den så kallade dammen, varifrån det pumpades upp av den väderkvarn som står kvar än i dag. Människorna fick sitt vatten ur det långa, slingrande dike vi nu ska följa – från källorna uppe vid alvaret till utloppet i Kalmarsund. Vi börjar väster om Kvarnvägen söder om Södra Möckleby.
Politikerna har länge sagt sig vilja utveckla södra Öland.
Som ett led i denna strävan stänger man nu vårdcentralen i Mörbylånga under sommaren.
Utvecklingen fortsätter.
Alvarsamt har tvingats tömma sina fickor, slakta anställdas spargrisar – även barnens – och ordna illegala lotterier för att skrapa ihop till Sune Flisas – i mångas ögon – alltför feta honorar. Nu är kassakistan lika tom som ett politikerlöfte under en valrörelse.
Men den journalistiska satsningen har burit frukt. Antalet besökare sköt genast i höjden då Sune Flisa höll i pennan, och framför allt tillkom läsare från andra länder. Redaktionen kan alltså summera: Det internationella intresset ökar då sanningshalten i vårt publicistiska material ökar; då vi på ett rättframt sätt åskådliggör politiska snedsteg.
Eller kortare: När Sune levererar lyssnar världen.
Som vi tidigare berättat på nyhetsplats har vi bett vår utrikeskorrespondent i Indien, Sune Flisa, att sammanfatta vad indiska nyhetstidningar skriver om strypningen av det logistiska livet på södra Öland. Nedan följer hans cyrrydoftande Indienreportage, spetsat med dödligt kobragift och mixed blend rökelse av de hallucinogena sorterna.
Vi önskar våra läsare en angenäm skräckupplevelse.
Shimla/fredag.
Det är med stor tacksamhet jag i dag ser tillbaka på mitt beslut att fly från Öland till Indien för att kort därefter utnämnas till Alvarsamts utrikeskorrespondent. I denna min första Indienkrönika tar jag upp de indiska tidningarnas berättelser om vanvettets gräshoppslika spridning över hela min barndoms paradis, från bron ned till Ottenby.
Mina nya husorgan, de indiska dagstidningarna Wepmapmolooa (560 miljoner läsare), IndinaaWest (210 miljoner) och SraringaNews (46 miljoner), publicerar dagligen minst ett uppslag var om Trafikverkets, Länsstyrelsens och kommunens symbiosstrangelering av invånarna och utvecklingen på södra Öland. Dessa helt fria och journalistiskt högtstående demokratiska tidningar berättar detaljerat och med stor noggranhet om politikernas mål att södra Öland ska bli en stillastående öken, en förstelnad lekpark för borgholmare, svenskar och penningstinna kryssningsturister. Den massiva rensningen ska ske genom en successiv hastighetssänkning från 50 till 40, från 40 till 30, från 30 till 20, från 20 till 10 och från 10 till noll – då allt liv avstannar och det fasansfulla målet är uppnått.
Wepmapmolooa skriver för sina 560 miljoner läsare (jag översätter hindin till svenska eftersom väl alla inte läser den lika lätt och ledigt som jag):
”Att kommuner på detta sätt, i maskopi med diverse samarbetspartner, på ett systematiskt och ickedemokratiskt sätt berövar människogrupper frihet och meningsfullt liv är ingenting annat än moralvidrig maktpolitik med rötter i medeltiden, vars motsvarighet vi inte sett i Indien under de senaste 4 000 åren. Liknande försök har gjorts i vårt diktatoriska grannland Kina med miljontals offer, ingrepp som lever kvar som evig skam för efterföljande generationer. Nu blir södra Öland som Kina: Maktfullkomligheten bestämmer – folket lyder!”
På sidorna 20-48 visar tidningen även foton och karikatyrer av de politiker och tjänstemän som står bakom besluten att långsamt och plågsamt åderlåta södra Öland under devisen ”First we take Skogsby, then we take the rest”.
Jag vill tillägga att Indien är en, till skillnad från Sverige, högtstående och modern demokrati. Befolkningen är kunnig, pressen välinformerad och alla i landet älskar att skratta, eftersom vardagslivet för de allra flesta saknar den dästa och gasdrivande låt-oss-titta-på-Så-ska-det-låta-och-sen-spelar-vi-bingolotto-livs-attityd som i dag präglar mitt gamla hemland. Det gör följetonger som The Oland disaster till landets överlägset mest lästa. Tidningen skriver:
”Sällan har så många roade läsare hört av sig till vår redaktion. Samtliga berättar att de aldrig tidigare har skrattat så hysteriskt mycket åt just utrikesnyheterna. Kan det ni skriver verkligen vara sant? Står Oland verkligen på undergångens brant? är de två vanligaste frågorna vi får.”
Och tidningen fortsätter i samma träffsäkra anda:
”För att våra läsare ska få en bättre geografisk bild av denna ”själsliga förlisning på dårskapens hav” kommer vi i kommande nummer att publicera kartor och diagram som dag för dag visar sjukdomens värsta varbölder och sannolika faser i den utdragna och plågsamma nedbrytningsprocessen mot den totala implosionen. Just nu rapporterar vår utsände grävande journalist JinggooMoalnapa om att läget är värst i Skogsby, Kastlösa, Södra Möckleby och Grönhögen. Men JinggooMoalnapa har hört rykten om att sjukdomen även har slagit klorna i Norra Möckleby, något han skriver om i nästa veckas specialbilaga ”The slow death on the southern part of Oland.”
Och JinggooMoalnapa avslutar sitt stort uppslagna 30-sidorsreportage med en enda mening:
”Må gud vara med invånarna på södra Öland.”
Reportaget är gjort i en djärv layout. Exempelvis är alla marginaler fyllda med små tårdrypande bilder av professionella gråterskor med svarta mambor i håret för att illustrera allvaret i den öländska katastrofen.
Nedan vill jag i all blygsamhet visa er några av mina foton som ackompanjerat alla de tusentals gjorda reportage och artiklar i indisk press om ”The Oland disaster”.
I min nästa Indenkrönika tar jag upp betydligt trevligare frågor än The Oland disaster. Jag kommer att skriva om den fria anden, om hur jag har lösgjort mig ur den trånga svenska ångestuniformen, om nya sätt att tänka fritt och stort, och om det paradis jag just nu är på väg att bygga upp i Indien – mitt nya Öland.
Garam Masala-hälsningar
från Eder Sune
Arbetet med boken om Södra Möckleby socken pågår oförtrutet, månad efter månad, år efter år. Nu har man snart hållit på i fem år. I dag kallade man till ”extra skanningsmöte” för att digitalisera nån procent av hembygdsmuseets enorma fotoskatt. Medan skannern plågades till oroväckande gnöl och rökutveckling av maskinist Birger Hagman drog Uno Magnusson självupplevda sannsagor från senaste USA-resan. Lantbruksspecialisterna Laila och Lars Henell diskuterade länge om varför en strängläggare är viktigare än en självbindare. Sedan serverades kaffe med hembakade semlor och allt arbete nedlades omedelbart – och arkiverades. Alvarsamts utsände följde storögd processen.
Brunnar som gett vatten i 30 år har plötsligt sinat. Hela Öland torrläggs. Kris! Rör vid sidan av bron ska föra över vatten från Sverige. Landshövding Carlsson tar spets i styrgrupp för framtida vattenförsörjning. Avsaltningsanläggning? Det planeras georadarundersökningar från helikopter för 3 till 5 miljoner kronor! Där har du dagsläget i en droppe vatten.
Vi har vant oss vid att det kommer vatten när vi vrider på kranen. Inget märkvärdigt med det. Men det är det. Det är till och med mycket märkvärdigt. Det tycker säkert de som växte upp på Södra bruket där denna stensatta kanal spelade en viktig roll för vattenförsörjningen för inte alls så länge sen.
Det är allt jag tror och vet just nu. Forskning pågår; Alvarsamt reder ut och följer småningom leden från källa till mål…
Från luften ser man naturligtvis vissa detaljer i landskapet mycket bättre än från backen. Gamla murar, exempelvis. Nedan flyger vi över Karl X Gustavs västra murände söder om Grönhögen…
Och Alvarsamt tuffar vidare mot inlägg nummer 1 500. Vi ångar även på mot våren, som får ansikte av detta majfoto från 2012. Antalet foton på Alvarsamt blir alldeles snart 5 700.
Om man sitter som åskådare på Alunvallen ser man bara en gräsmatta, en massa svettiga gubbar, en boll och ett omgärdande staket. Men stiger man upp hundra meter från den redan gröna mattan ser man omvärlden helt annorlunda…
Det första man märker är att det börjar kännas vår i luften. Allt har blivit gulare, grönare, varmare, skönare – på bara några dar. I går blev en riktigt kyttig flygning i 12 meter per sekund på gränsen till ”våghalsig”. Men allt slutade väl. Dock är skakningsoskärpan en svårbekämpad fiende när Kajsa slungar kameran 20-30 meter åt sidorna på en enda sekund och ljuset inte räcker till de riktigt korta exponeringstiderna. Men man ska ha lite tur också; två bilder av Södra Möckleby och en av Södra bruket får duga – den här gången.
Med anledning av den strida ström av mejl och telefonsamtal som redaktionen mottager från upprörda läsare angående kommunens, Länsstyrelsens och Trafikverkets logistiska strypning av livet på södra Öland har redaktionen tvingats kontakta vår utrikeskorrespondent Sune Flisa. Vårt hopp står till en av honom utformad journalistisk moteld, en filologisk rallarsving parad med en fotografisk flygande mara under den ungfärliga rubriken Successiva hastighetssänkningar raderar livet på södra Öland.
Märkligt nog visade det sig att gode Sune känner till varenda detalj i den provinsiella galenskapen, trots att han i dag är Alvarsamts utrikeskorrespondent på andra sidan jordklotet – i Indien. Han skriver bland annat:
_ _ _här i Indien skriver sen länge varenda dagstidning med självaktning om de skändliga trakasserierna på södra Öland. Jag levererar inom kort ett nattsvart potpurri, ”The Oland disaster”, med världsomspännande ensamrätt för Alvarsamt. Arvode:140 000 rupier (skit i skatten, den betalar jag här i Shimla). /Sune
Redaktionen ser följaktligen fram mot att inom kort kunna bjuda våra läsare på en nukleär dräpa, genomströmmad av Sune Flisas publicistiska vishet och gudabenådade saklighet i den kristallklara objektivitetens sublima anda.
Vi stannar kvar vid Karl X Gustavs mur. På både södra och norra sidan av muren, strax till höger om hålet för landsvägen om man tittar norrut, visar mina foton tämligen parallella linjer i landskapet, som ”solstrålar utifrån ett okänt centrum”. Fotona nedan är skräp men linjerna syns väl. Nån som vet hur dessa har uppkommit? Inlandsisen? Forna gränser? Beteshagar?