På grund av influensa har jag inte orkat göra den utlovade tävling som ska ersätta Vart är vi på väg? Ni får därför hålla till godo med ytterligare en omgång av just Vart är vi på väg?
Första ledtråden läggs ut 08:00 på tisdag…
alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: februari 2016
ett första test gav nedslående resultat
Alvarsamts inledande test av våra politikers intresse för oss som valt dem blev ganska nedslående. Ett vanligtvis bra test är att ställa frågor per e-post. Ganska snart märker man vilka politiker som tar sina uppgifter på allvar – och alltså svarar. Nästan lika snabbt märker vi vilka som högaktningsfullt skiter i både oss och våra frågor och kanske även i sina jobb.
Politiker brukar säga att de vill ha ett transparent samhälle, ett samhälle där frågeställningar och beslut ska vara synliga för invånarna, brukarna, medierna, analytikerna. Och för att transparens ska uppnås måste politiker svara – ärligt – på frågor – på alla frågor. Man kan givetvis hävda att en viss fråga är omöjlig att besvara – av olika skäl – men att bara låtsas som om att man inte ser den väcker genast misstankar.
Alla som jobbat i grupp där kommunikationen brister vet att just denna brist brukar bli gruppens undergång. Information måste gå till alla i gruppen.
Som ett första test av flera kommande skickade Alvarsamt 21/2 ett mejl med fem frågor om sommarstängningen av Vårdcentralen i Mörbylånga. Frågorna mejlades till Anders Henriksson (S), ordförande i Landstingsstyrelsens presidium samt till Christer Jonsson (C) och Jessica Rydell (MP), vice ordföranden i samma presidium.
Den ende som svarade spontant var Christer Jonsson (C). Hans svar dök upp 24/2, dock utan att gå in på frågorna, vilket är helt ok då han sitter i opposition och därmed utanför besluten.
När inga nya svar dök upp skickades nytt mejl 25/2, denna gång med samma utgångsfrågor men spetsade och mixade med synpunkter, lite allmänt röriga och putslustiga för att se hur mycket ork mottagarna har för att tränga in i förståelsen av en text.
Samma datum, 25/2, svarar Jessica Rydell (MP). Den i mina ögon viktigaste frågan berör hon inte alls: Varför får inte personal vid vårdcentraler själva försöka ragga sommarfolk?
Anders Henriksson (S), ordföranden i Landstingsstyrelsen, har ännu inte svarat.
När ytterligare tester genomförts kommer Alvarsamt framöver att fördjupa frågan genom att låta landstinget centralt se på Kalmarpolitikernas sätt att bemöta frågor från brukare… Vi kollar också upp diarieföring, e-postpolicyer och hur dessa följs.
svartvitt på flera sätt
Att göra svartvita versioner av färgbilder kan många gånger förhöja bildens utstrålning. Och svartvitt gör sig inte bara i porträtt. Testa i gatufotografering – och landskap! I några kommande inlägg ska jag mycket enkelt förklara några av metoderna att göra svartvitt av färg.
Utgångsbild.
Blanda kanaler.
Gråskala.
Svartvitt.
Övertoning.
influensan härjar och stänger – och kanske dödar…
Hela Alvarsamts redaktion ligger sen i lördags sänkt i influensa. Tryckerichefen Malte Valsberg orkar inte ens trycka på knappen till vår trotjänare, tryckpressen Ilmar av årsmodell 1911. Fyra av oss ligger på akuten, sex på långvården, tolv inne för operation.
Jag är sjukast, jag har fått fågelinfluensan, skriver Sune Flisa i ett mejl. Döden är sannolikt inte långt borta, bidrag gärna med en slant till min enkla begravning här på fattigkyrkogården i Shimla/Indien. Han uppger även ett kontonummer.
Men tack vare vår välutvecklade moral, spirad, knådad och uppstigen ur den rebelliska och sugande gyttjan, ser vi oss starka nog att stryka detta för att ta den dagen då den dagen kommer, typ.
ett svar (onsdag 13:02)
Inget svar kan du läsa här.
vatten från alvar till kust – del III
I vår utforskning av vattenleden från alvaret till Kalmarsund närmar vi oss i dag användarna, de som i dag på politikerspråk kallas ”brukarna”, alltså folket i Södra bruket. På bruket bodde som mest 350 personer som naturligtivis behövde dricks- och tvättvatten.
De sista hundra meterna fram till där Geologiska trädgården ligger i dag är vackert stensatta.
Måtten på den stensatta bäcken är här ungefär en gånger en meter. Tyvärr förbuskas området runt bäcken mer och mer. En årlig enkel röjning efterlyses.
Här kom vattnet forsande till middagens potatiskok och de varma sommardagarnas saftkannor. Och till tvättstugan.
Här har bäcken passerat under vägen upp mot Geologiska trädgården. Det börjar slutta allt brantare ned mot bruket…
Bäcken går här förbi den gula villan nere vid bruket, under de täckande betongblocken.
På detta område samsas de två vattensystemen. Alldeles till vänster om kvarnen liggen den i dag torrlagda dammen som tidigare försåg alunbruket med vatten. Och framför kvarnen i bild går det stensatta diket ned mot Södra bruket, förbi den vita smedjan och det gula bostadshuset…
Vattendiket under de täckande betongblocken.
Här korsar det underjordiska diket vägen som i dag är cykelled mellan Södra Möckleby och Albrunna.
Närbild av det stenblockstäckta diket som här går under den korsande vägen/cykelleden. Vi ser fortsättningen på andra sidan vägen…
Så här enkelt var ”tappningscentralerna” gjorda. Man fick lyfta på det tunga stenlocket genom att greppa den lilla metallöglan och sänka ned sin hink i den strida vattenströmmen. Det var inte som i dag att bara vrida på kranen.
Under i dag knappt synliga stenlock rinner bäcken ned mot en sista lång tunnel innan den når havet. Förr gick en även en annan sträckning av bäcken utmed vägen genom bruket bort till tvättstugan.
Vi är nu på västra sidan av vägen/cykelleden genom Södra bruket. Under betongblocken som Sylve står på spurtar bäcken mot havet.
Det imponerande stensatta tunnelslutet strax före utloppet i havet.
Utloppet i Kalmarsund. I dag är det helt igenvuxet.
Slutstationen för den långa vattenförsörjningsleden från alvaret: Tvättstugan i Södra bruket. Den används faktiskt än i dag som just tvättstuga. Vattnet kommer dock numera i rör med kranar och blandare. Men det är en helt annan historia…
Del I kan du läsa här.
Del II kan du läsa här.
dagens ölandsbild 162
I det här perspektivet har du nog aldrig tidigare sett Ottenby fågelstation på Ölands sydspets.
radiostyrd rigg
Min nya radiostyrda kamerarigg för montering på kitelina är snart färdig. Kvadraten till höger är mottagaren som styr två servon, ett så kallat ”ändlöst” och ett vanligt flygservo. Det ändlösa vrider kameran horisontellt i 360 grader. Det andra servot ändrar kameran vertikalt, nedåt eller uppåt. Under en och samma flygning kan jag alltså plåta i alla väderstreck, från rakt ned mot backen till rakt fram eller till och med rakt upp. I dag måste jag landa kiten för att ändra kamerans läge i riggen, eller få riggen att peka åt annat håll. Riggen på bilden ska slutligen förses med en picavet högst upp. Sändare och mottagare kommunicerar på upp till en kilometers avstånd. Flyger man ensam blir det fullt upp att göra. Först få upp kiten och göra fast den. Sen ska kamerans alla parametrar ställas in, vilket inte är så lätt när kiten sliter och drar i linan. Slutligen ska riggen gå till väders utan att slå i något. Då har man det man gör. Ju mer sofistikerad utrustningen blir desto dyrare blir eventuell krasch. – Men det är en världslig sak, som en viss herr Karlsson sa.
vatten från alvar till kust – del II
För inte så länge sen rann dricksvattnet i öppna diken på södra Öland.
– Trots det var kvaliteten prima, säger pensionerade sjömannen Sylve Persson, vår stigfinnare i dag med uppdraget att visa hela vattenförsörjningsleden från väg 136 till slutstationen vid Södra bruket.
– Förr ringlade sej mängder av bäckar från alvaret ner mot kusten. Man gjorde passager för dom under vägarna. Det porlade friskt på massor av ställen, berättar Sylve. När sen jordbruken skulle rationaliseras stängde man loppen, la igen dikena och tog bort rören och stenkistorna under vägarna. Det vatten som i dag förs med bäckarna ut mot havet smakar därför inte lika gott. Det har gått genom jordbruksmark. Och den är behandlad och besprutad på olika sätt.
På den tiden då Södra bruket hade 350 invånare och det gamla alunbruket producerade för fullt krävdes naturligtvis mycket vatten. Människorna behövde dricks- och tvättvatten och bruket slukade stora mängder vatten till sina hundratalet lutkar. Därför byggdes två vattensystem. Ett för människorna, ett för bruket. Bruket tog sitt vatten ur den så kallade dammen, varifrån det pumpades upp av den väderkvarn som står kvar än i dag. De boende i Södra bruket fick sitt vatten ur det långa, slingrande dike vi ska följa i dag.
Sylve Persson visar var bäcken tidigare rann från alvaret nere vid väg 136. I dag syns ingenting av bäckens forna existens. Vi är vid den stängda infarten till Cementas väg mellan stenbrott och fabrik.
Här utanför Degerhamns gård gick gamla landsvägen. Den nya, väg 136, går diagonalt in i bilden. Till vänster men utanför bild låg tidigare skolan.
Sylve visar tre av de stenfundament på vilka bron över bäcken var byggd. I dag finns inte bron och inte heller någon genomrinning under vägen.
Ett stenfundament till den tidigare bron. Den perfekta murningen håller än i dag.
Här ser vi diket från den gamla landsvägen ned mot Södra bruket. Här är det fortfarande ganska djupt och brett. – Det var full rulle på vattnet här, minns Sylve.
Långa sträckor har diket fallit samman, och på sina ställen är det till och med svårt att se. Men stigfinnare Sylve minns varenda meter.
En grund urgröpning, mer lik en mörk stig, är allt som långa sträckor återstår av det tidigare djupa diket.
– Här under huset låg tidigare alunbrukets damm, berättar Sylve Persson. Den stora väderkvarnen på andra sidan vägen pumpade därifrån vattnet ner till alla lutkar. Dammen under byggnaden är i dag igenfylld.
Väderkvarnen, ”pumpmotorn” i vattensystemet till alunbruket. Den står bara ett tiotal meter från vattendiket till Södra bruket. Foto från 10 maj 2015.
Del I kan du läsa här.
fortsättning följer…
egna initiativ förbjudes?
Som Alvarsamt tidigare berättat sommarstänger vårdcentralen i Mörbylånga under den tid då ön invaderas av hundratusentals turister.
En intressant fråga ställs nu av Eddie Forsman (M). Han vill ha svar från landstingsrådet Jessica Rydell (MP). Enligt Östra Småland frågar Eddie ”varför stängningen genomförs och varför landstingsledningen förbjuder hälsocentralerna att själva försöka rekrytera personal.”
Nej tack till egna initiativ! Är det så – så är det förfärligt. Alvarsamt har kallat in några hårdhudade jourreportrar för att bevaka frågan…
halvmillångt bygge från 1653
Marknadsföringen av södra Ölands största byggnation, Karl X Gustavs mur, är klen. Därför slår Alvarsamt på trumman för den nästan halvmillånga muren – den sjuka, den motbjudande. Som en dåres idé är den makalöst intressant. Den visar på ett synnerligen pedagogiskt och konkret sätt hur hänsynslösa maktmänniskor kan vara mot försvarslösa medmänniskor, i det här fallet fattiga och utslitna bönder och straffångar. Om muren var tänkt att hägna in kungens hjortar eller hålla andra djur borta kvittar i dag. Då hette det bara: Bygg! Lyd!
