De finns över hela landet, de övergivna, förfallna och till och med bortglömda idrotts- och festplatserna, ofta byggda och underhållna av entusiaster. Men det kom nya tider. Folkhemmet förändrades, människor fick det bättre, kraven stegrades. Nu går man hellre på ombonat gym eller på konsert i Globen.
Fantastiskt bilddokument över en svunnen tid! Åkte som grabb med ”gubbarna” södra Öland kring för att heja på Hulterstad AIK, men kan inte minnas att jag någonsin varit på Litorina-vallen. Fantasifullt namn och definitivt mer anrikt än Malmös Baltiska hallen. Skylten med sitt typsnitt andas kanske 30-40-tal, medan det övriga tycks betydligt nyare.
Lustigt att du nämner just typsnittet på entrén. Det är så läckert. Och hur man bemödade sig med den rundade formen på skylt och ”valv”! Man riktigt känner vilka förhoppningar man hade på anläggningen…
Fantastiskt! jag hade faktiskt en fotoutställning i somras om just övergivna idrottsplatsen hemma i Skaraborg ”Någon gick på lunch och kom aldrig tillbaka”. Platser med en spännande och intressant historia!
Vilken bra titel! Och visst är ämnet spännande, lagom mystiskt, fantasisporrande.
Kan jag se några av dina bilder på nätet nånstans?
God Jul på dig!
Ja det verkligen platser som andas historia och mystik. Och frågan vad är vackert? vad är fult? Ja faktiskt, googla på ”sju idrottsplatser i trädgården” så kommer det upp en artikel i Mariestadstidningen! En annan mysig förfallen idrottsplats på Öland är ju Byxelkroks IP.
LIkaledes till dig!
Nu har jag läst artikeln. Härlig idé som nu fått även mig att börja klura på gamla idrottsplatse… 😉
När något har passerat ”bäst-före-datum” brukar begrepp som fult och vackert ha spelat ut sin roll. Man ser något med nya, objektiva ögon.