upp för att ta ned – II

Den stora gårdsalmen vid handelsträdgården Albrunna Perenner anfölls av almsplintborren 2014. Två år senare är den stendöd – i almsjukan. Det var bara för handelsträdgårdsmästare Lars Henell att ringa de hårda gossarna i Arborist Öland för att ta ned större delen av trädet. För ett smittat träd finns ingen bot.

Det första momentet i en fällning är att kasta upp en plugg i en tunn lina runt en gren eller klyka. När pluggen kommer ned igen är det bara att fästa själva säkerhetslinan – och hissa upp den och göra fast nere på backen. Här är Christoffer Wernersson är klar för uppstigning. För den oinvigde är det svårt att förstå hur alla linor, karbinhakar, knopar och taljor fungerar tillsammans. Men det gör de!

Det ser så enkelt ut när Christoffer börjar ”luftklättra” uppför en av stammarna. Notera den hängande motorsågen – som ”alltid” startar på första rycket. Att sitta uppe i en trädtopp och försöka bli vän med en ”bråksåg” är en mardröm.

En arborist måste hela tiden vara med på noterna. Jobbet är ingenting för den som då och då drömmer sig bort. En sån dröm kan bli den sista…

Vänstra stammen är kapad till önskad längd. Lars Henell valde att lämna så här mycket kvar för den vackra murgrönans skull. – Men trädets mjukt skuggande funktion är borta för alltid, suckar han.

Lunchen är över. Cristoffer Wernersson och Fredrik Stålgren gör sig beredda inför andra halvlek. Nu ska den högra stammen fällas. – I dag klättrar jag och Fredrik är på backen, berättar Christoffer. I morgon byter vi. Vi turas om för att hålla alla kunskaper så levande som möjligt.

Christoffer ”apar sig”. Det går snabbt uppför stammen. En meter tar bara runt tre sekunder. Väl uppe börjar kapningen, först av mindre grenar och kvistar – även med handsåg. Sedan tar man sig nedåt och mot de allt kraftigare grenarna. Stammen kapas bit för bit.

En bit murgröna strök med när denna Y-stam fick stryka på foten. Allt som sågas av firas i rep. För extremt tunga grenar eller stamsektioner finns en speciell fästanordning nere på marken. – Innan vi köpte den fick jag vara motvikt, berättar Fredrik. Ibland var stambiten mycket tyngre än jag – då var det iväg uppåt!

Fredrik Stålgren, Lars Henell och Christoffer Wernersson i halvtid. Lars Henell ser ju riktigt glad ut, trots att det nu bara blir kaffeved av hans kära alm. – Men jag har sörjt färdigt nu, säger han med ett leende. Det är dessvärre många som kommer att få sörja sina almar de närmaste åren. – Jag är övertygad om att i stort sett alla almar på Öland kommer att dö, säger Christoffer. Tråkigt nog slår nu en annan sjukdom även mot asken.

Vänstra stammen är färdigfriserad. Hur den högra blir får du se i ett kommande inlägg…

* * *

För den fotointresserade kan berättas att bilderna i detta inlägg är gjorda automatiskt med PhotoShops kommando Bildbearbetare under Arkiv/Skript. Genom att i det lägga in egeninspelade makron kan jag få programmet att göra det ibland så tradiga bildbearbetningsarbetet. Jag kan lägga flera hundra bilder i en mapp, klicka på önskat makro – och gå och käka middag. När jag kommer tillbaka ligger alla foton fixade. PhotoShop har justerat, förminskat, ramat in, skärpt och sparat. Småningom ska jag försöka göra ett inlägg om ”metoden som spar hur mycket tid som helst”. Tio timmars bildjobb kan gå på en kafferast och resultatet blir många gånger ”bra men inte perfekt”.

från polare till polare

Du som läser Alvarsamt vet att landstingsrådet Anders Henriksson (S) inte svarat på något av våra mejl, trots att landstingsdirektören och kommunikationsdirektören på informationsenheten vid landstinget har bekräftat för Alvarsamt att alla ”landstingare” ska sköta sin e-post enligt landstingets egen e-postpolicy. Det finns alltså icke definierbara gräddfiler – vad än landstingsledningen påstår.

I dagens Östra Småland (S) skriver Hans Dahlström (S) ett öppet brev till landstingsrådet Anders Henriksson (S). Inlägget slås upp på 2/3 av en helsida med foton av de båda partikompisarna, som verkligen verkar gilla varandra. Rubriken är Tappa aldrig fokus på vårdpersonalen och är en drapa om länets sjukvård och särskilt dess personal – som säkerligen gör ett bra jobb. Men vad ger kamratliga brev som detta oss andra, oss ickeanslutna till partier och fora för inbördes beundran?

Den intressanta frågan är nu om Hans Dahlström får svar från Anders Henriksson – landstingsrådet som varken svarat på två mejl från mig eller ett från Sune Flisa.

Hans Dahlströms öppna brev inleds med:
Hej Anders!
Vi är ju partikompisar och brukar heja på varandra när vi ses. Du är mitt i karriären och det sköter du bra._ _ _

Det öppna brevet avslutas:
Fortsätt Anders med ditt viktiga och framgångsrika uppdrag – och glöm aldrig personalen.
med kamratliga hälsningar
Hans Dahlström
Nybro

I ett PS hyllas till och med maten:
_ _ _Lasarettet i Kalmar har Sveriges bästa sjukhusmat. DS.

Det är kanske denna devota attityd man måste ha för att landstingsrådet ska svara. Alvarsamt följer den fortsatta hanteringen av det öppna brevet från polare till polare. På Alvarsamts ännu icke officiella toto ger svar från A H till H D och publicerat svar i Östran endast de spelade slantarna tillbaka. Uteblivet svar från A H till H D ger – för närvarande – 4 756 gånger pengarna.

upp för att ta ned

De kallas arborister och är professionella trädvårdare/trädfällare. Han i trädet heter Christoffer Wernersson, han på backen Fredrik Stålgren. Just nu fäller de den stora gårdsalmen vid Albrunna Perenner. Den angreps av almsjuka 2014 och är nu stendöd. – Det är bara att ta ner den. Och nu har jag sörjt färdigt, säger handelsträdgårdsmästaren själv, Lars Henell. Alvarsamt följer dramat…

smala lyckan för smalspårsentusiaster

Fy katten så beige tillvaron skulle vara utan eldsjälar. I Torngård har Föreningen Ölands Järnväg mumlat hokus pokus, cirklat med staven över hatten och trollat fram ett stycke järnvägshistoria. Man har kapat och röjt och återställt marken runt uthus och lastkaj vid den tidigare stationen.

Föreningens ambitioner är stora och Alvarsamt kommer att noga följa dess arbete. Hela redaktionen önskar er lycka till med flera sponsorer, hjälpande händer och med – inom en framtid – euforiska smalsspårsresenärer i vagn bakom frustande tufftufflok! Vilken turistmagnet!

Från ett stationsbesök i november 2012 finns ett blogginlägg här – med bland annat länkar till järnvägsbaserade sajter.

Föreningen Ölands Järnvägs hemsida hittar du här. Den har ett underbart enkelt användargränssnitt som för tankarna till DOS-epoken. Historien går igen på flera plan…

Varningsskylt med språkligt intressant förkortning. Bakom den en trave uppdragen järnvägssyll, uthus och stationsbyggnad.

Lastkajen befriad från växter och snår. Fastän vi gått här nere tidigare har vi aldrig anat att här gömde sig en så välbevarad kaj.

I uthuset finns bland annat torrdass, ett på vardera långsidan.

Syllar/sliprar. Om de lades strax före södra bandelens öppnande 1910 är de alltså runt 115 år gamla. De grova spikarna kallas rälsspik. 

Lastkajen med avtryck av sliper.

Uthus och stationshus. Det senare i typiskt ”för stort tak”.

Informativt om Föreningen Ölands Järnväg.

Sune tar dikten till hjälp

Sune Flisa har drabbats av ett slags kokoppor och nu även av en djup depression. Orsaken är de mejlfrågor om Mörbylånga Vårdcentral han sände 17 mars till landstingsrådet Anders Henriksson – som ännu inte har svarat.

”Jag blir allt svagare och ser vård hos min gamla husläkare vid Mörbylånga vårdcentral som min enda chans att leva till årets slut”, skriver han i ett kort mejl från sitt hem i Shimla/Indien.

Mitt i sitt elände har Sune nu blivit lyriker. ”Bifogar några strofer skrivna med mitt järnfattiga blod”, fortsätter han. ”Publicera dem på Alvarsamt men sänd dem även till Bonniers och Svenska Akademien. Jag torde vara självskriven till priset sen Johnson, Martinson och Tranströmer hämtat medalj, diplom och stålar ur Tjabos hand.”

Redaktionen avhåller sig från att värdera diktverkens litterära nivå, liksom att kommentera beskrivningen av Sunes hälsoläge. Vi har viss erfarenhet av att Sune ibland kan trycka lite för hårt på antingen broms- eller gaspedalen, ibland till och med på båda två – samtidigt. De till nu opublicerade verken får därför tala för sig själva.

Allan von Kompost
återinsatt nyhetschef

 

Jag väntar och väntar på mejl ifrån landstingsråd

I Shimla i Indien jag sitter, jag korren så sjuk: Sune Flisa

men få rådet att epostsvara tycks kräva en hemliger kod

och metoder och trick och steg och knep så koncisa

att rådet må känna sig ärat och prisat av massans applåd

***

Från Indiens Shimla det är svårt att föra sin kamp

mot koppor och tvinsot jag får blott örter och vin

nu söker jag hjälp utav Kalmarsjukvårdens tystaste pamp

men kommer den nu eller snart – eller någonsin?

ty snart är det ute med Sune, hans leverne går mot sluttamp

***

Jag Sune minns den så väl, centralen för vård uti Mörbylånga

men dit är det långt och min sjukdom får hjärta och kärl att brista

I Shimla i Indien jag har varken bot eller bättring att fånga

sjuker och svarslös jag reser mot öländska hemmet i billiger kista

mitt liv blev till intet, som utsläpp av färglös spillånga

landstingsdirektören ett föredöme

På min e-postfråga om landstingets e-postpolicy gäller alla inom Landstinget svarade högste chefen, landstingsdirektören Krister Björkegren snabbt, inom ett dygn:

Hej Staffan ! Det stämmer att vi skall besvara vår epost. Kan jag hjälpa dig vidare?

Krister svarar kort, koncist. Han till och med frågar om han kan hjälpa mig vidare. Han är ett proffs och ett föredöme.

Den intressanta frågan kvarstår: Varför kan inte också ett landstingsråd agera professionellt? Anders Henriksson fick mitt första mejl med frågor om Mörbylånga VC 21 februari. Några dagar senare fick han mitt andra mejl och även Sune Flisa har mejlat honom – utan svar eller autosvar. Varför omfattas inte han av landstingets e-postpolicy? Finns den så på sikt förödande gräddfilen även inom landstinget?

Ingen vet, ännu…

 

äntligen!

Våren är här. Äntligen! Den dödens tråkiga påsken är slut. Äntligen! Vinden var visserligen lite för svag men trots det kunde vi under eftermiddagen flyga över de magiska schäferiängarna i Ottenby. Äntligen!

Och Alvarsamt är tillbaka efter produktionsuppehåll… 😉

alvarsamt tar påskledigt – mycket läsgodis väntar vid återinträdet i bloggosfären…

Channa obscura, en synnerligen rovgirig mat- och akvariefisk från Centralafrika. Den är skicklig hoppare. Stora exemplar har sån hoppkraft att de kan slå sönder akvariets täckglas. Ormhuvudfisken, som den heter på svenska, går då och då upp till ytan för att hämta luft genom munnen. Det syre den tar in genom gälarna räcker inte. Är vattenytan helt täckt av något kvävs den.

• Apropå den gäddlika ormhuvudfisken ovan ska vi snart till ett fascinerande område där man på diverse sätt hjälper den öländska gäddan till lyckad lek och framtid.
• Vi ska också ut på Alvaret och skåda ett historiskt pionjärarbete för att säkra Ölands vattentillgångar. För längesen hånades det. I dag har vi vattenbrist på Öland. Pendeln slår…

Det är i detta vackra vattendrags riktning som vi ska ta oss till det i dag glömda pionjärarbetet för att säkra Ölands vattentillgångar…

• Bland de första blogginläggen efter påskuppehållet ska vi bli så nostalgiska att vi gråter smalspårs-tuff-tuff-tårar tills vi går som på räls och växlar in på framtidsspåret och förstår vilket puffjobb man gör på FÖJ…
• Det har kommit ett mejl från Sune Flisa. Han är sjuk. Men han håller sig vid liv genom att att utveckla helt nya sidor i sin personlighet. Nu siktar han mot stjärnorna – mot Nobelpriset…
• Vi följer också en arborists arbete med en knepig almfällning hos en som är känd för betydligt mindre växter: perenner.
• Så snart vinden bär flyger vi över Sandby borg.
• Mot mitten av april drar vi den hemska alrunan ur jorden – till hjärtskärande skrik. Det inlägget ska icke läsas av nervsvaga.
• Vi inväntar också mejlsvar från diverse myndighetspersoner…

Alvarsamt tar nu några dagars påskledigt och önskar alla läsare, inklusive landshövdingar och landstingsråd, en riktigt färgsprakande och kuckimaffens påsk!

ögat och optiken

Under vårens kanske disigaste dag såg vi inte hundra meter ut i Kalmarsund. Men genom kompaktsmällans längsta teleläge anas horisonten flera kilometer bort. Vi är på ställplatsen i Degerhamn där en husbilsentusiast trotsar skitvädret – som faktiskt var riktigt skönt att cykla i. Och finväder väntar…

vatten från alvar till kust – del IV

I detta det – troligen – sista avsnittet i serien Vatten från alvar till kust ser vi nedan dagens utnyttjande av den gamla tidens enkla men effektiva vattenförsörjningssystem. I det fick invånarna i Södra bruket sitt dricks- och tvättvatten genom ett bitvis stensatt dike från källor långt ut på alvaret.

Avsintt I läser du här.
Avsnitt II läser du här.
Avsnitt III läser du här.

Vi står vid vägen mellan Kvarnvägen och Alunvallen och tittar ned mot bruket och havet. I detta fält gick det gamla vattensystemet från alvaret till Södra bruket. Och än i dag utnyttjas resterna av systemet i jordbruket. Vattenmängderna är i dag mycket mindre än tidigare men kan ändå användas som ”hjälpbevattning”.

Ett av flera tappställen omslutet av ett skyddande cementrör. En fråga som inte går att släppa är naturligtvis om det skulle ”löna sig” att restaurera denna intressanta vattenled – till fromma för både lantbruk och turism?

mejl till landstingsdirektören

dagens ölandsbild 166

Som vi snart ska se på Alvarsamt är det dåligt med vatten i många bäckar på södra Öland. Men även havet ”snålar”, som här där blicken är riktad från Albrunna mot Degerhamn.

allt går igen…

Inom kort berättar Alvarsamt om en logistisk epok som bokstavligen har slitits upp ur jorden men som tack vare entusiaster återuppstår – åtminstone till en del…

fiberriket är nära

– Det är synd om människorna, säger Indras dotter gång på gång i Strindbergs Ett drömspel. Det är sant. Man kan lida på många plan, psykiskt och fysiskt – i krig men även i fred. På södra Öland rasar för tillfället ett bittert fiberkrig. Kampen gäller dig. Du är målet. Bolagen slåss om dig – som kund. Men alla kan inte välja fritt, något bolag måste vinna. Eller ser vi bara förlorare? Når vi fiberhimlen eller blir det bara fibermjöl av hela klabbet? Ingen vet – ännu.

Det är synd om människorna.

Lofwad ware Fibern Wåra fäders Bud!
Båder när och fierran
Höres thetta liud

Här är fiberbolagen som alla erbjuder det bästa alternativet för inträde i fiberriket. Kanske finns ännu fler? Kanske lurar nåt i vassen för att göra entré strax före ridåfall?

Telia.

Zitius. Bolaget lär vara ett underbolag till Telia.

IpOnly.

ByNet, som lär vara en underavdelning till IpOnly.

Diskussioner, möten, öppna hus avlöser varandra. Många vet som alltid bäst. Sockenföreningen ligger i och har gjort så länge. Hur går det? Vad kommer det att kosta? Kan man leva utan fiber? Enligt rykten går vi mot nåt slags final. Vilket bolag vinner? Vilka förlorar? Och hur går det för de stackars ölänningar som säger nej till bredband men senare ångrar sig? Är fiberriket för dem stängt för evinnerliga tider? Finns en sista chans till nåt slags avbön och bot, eller är dessa tvivlare predestinerade till att kliva en eller flera våningar ned?

Alvarsamt förhåller sig iskallt neutral i operatörsfrågan men har sen länge tagit ställning i behovsfrågan: Det finns ingen framtid för södra Öland utan fiber. Ingen vet vilka hastigheter och bandbredder som kommer att behövas om ett år. Eller tre. Den som säger sig veta det ljuger.

Det är synd om människorna.

Telia höll i går öppet hus i Folkets hus i Degerhamns folket hus. Men vad är en öppen fiber? Trots letande på nätet hittar Alvarsamt ingen rimlig förklaring. Däremot hittar vi ett blogginlägg med den fascinerande rubriken: ”Telia Öppen fiber håller stadsnätet stängt”.

Ledare: Utvecklingen går bakåt vann med 5-2

Läser i Östra Småland, vars ambitioner om intressant läsning vid sidan av nyheterna imponerar. Dagens förstasida ger mig krupp. Kvinnors löner halkar ännu i dag efter männens! Men milda makter. När jag var 17 reagerade jag över att en tjejkompis fick 80 öre mindre i timmen än jag. Och det är 52 år sen. Då var anledningen endast våra skillnader mellan benen. Hon kunde knappast wabba eller misstänkas föda och kräva heltid efter en månad i stans ogräsrabatter. Utvecklingen går bakåt.

Ett underbart reportage handlar om lilla Julia, en glad och framåt tjej hos familjen Hallenborg Ljungar. Julia har Downs syndrom och i dag firar familjen Rocka sockorna – en genialisk idé född för nåt år sen av unga Nathea Anemyr. Läs mer här. Tanken bakom rocka sockorna är att hylla människors olikheter. Man blir euforisk och kan konstatera: Utvecklingen går framåt.

ICA-handlaren Tony Borgryd i Smedby har tänkt utanför boxen. Ungdomar som han tar för snatteri får chansen att jobba några dagar i butiken för att göra rätt för sig. Men kanske också för att få en ny syn på tillvarons mysterier. En av snattarna har till och med fått sommarjobba i affären. En genial idé. Utvecklingen går framåt.

Styrelsen för Ölands vattenråd skriver i en debattartikel att det – mycket på grund av mänskliga ingrepp – rinner ut 180 miljoner kubikmeter vatten från Öland till havet varje år – i kanaler, diken och vattendrag. Jämför de 180 miljoner kubikmeterna med de 3,5 miljoner kubikmeter vådis som Mörbylånga och Borgholms kommuner pumpar ut i de kommunala vattennäten. Vi låter alltså 51 gånger mer vatten än vi använder gå till sjöss! Att nu bygga ledning under Kalmarsund känns som ett riktigt bakslag i tändkulemotorn. Politiker och andra ansvariga: Tänk om, tänk rätt. Utvecklingen går bakåt.

Angående vattenkrisen kan sägas att landshövdingen ännu inte svarat på Alvarsamts totallösning av problemet. Redaktionen börjar bli orolig, ity vi tidigare sett vissa starka sidor hos nämnde hövding. Han besitter ju trots allt en sinekur och bör ha tid att skicka ett förskott. Vi har faktiskt börjat tvivla på hans förmåga och kan endast konstatera att Utvecklingen går bakåt.

Snart ger sig Alvarsamt ut på spårning av en kille som verkligen tänkte framtid om vattenförsörjningen på ön. Hade han fått tänka fritt hade Öland kanske haft överskott av vatten i dag – att småningom exportera för dyra pengar till det hemska Sverige. Utvecklingen går bakåt.

Slutligen kan konstateras att vissa höjdare inom landstinget inte svarar på mejl. Det var bättre förr, då svarade man till och med med fina pappersbrev. Nu när man kan sno ihop ett mejlsvar på 20 sekunder sitter tummen fast. Var vet bara din fantasi. Utvecklingen går bakåt.

Resultat: Utvecklingen går bakåt slog Utvecklingen går framåt med 5-2.

ska vi leka?

– Hej, jag heter Trixi och är charmtroll här i byn. Vill du komma in och leka med mej eller ska jag komma ut till dej?

dagens ölandsbild 165

Den för inget väsen. Den blåser inte upp sig. Den prålar inte, överdriver inte. Den bara är.

osthyvel eller huggyxa?

Det är ofta bortglömt, beskärningsverktyget. Vanligtvis jobbar man lätt med osthyveln och naggar lite himmel eller jord i kanten. Men testa nån gång att ta fram yxan och hugg bort minst halva bilden! Precis som texter behöver foton ofta rensas, kortas, tuktas.

Den rätt trista bilden nedtill är grovyxad både upptill och nedtill och i högerkanten. Jag inbillar mig att det platta landskapet med den vågräta stenmuren accentueras ytterligare efter mina bödelshugg – till fromma för Ottenbyhjortarna.

tankar under äggmålning

Medan jag målar mina påskägg låter jag tankarna vandra fritt… Just nu invaderas Öland av turister och deltidsboende. Man hör en och annan engelsman/engelska och tysk/tyska och kanske en dansk/danska eller holländare/holländska. Hen på bilden som ligger och trycker under en mangroverot är från Kongo-Kinshasa. Och då frågar jag mig medan jag målar på lite gult på toppen av ett ägg… Om det är en han, ska han då kallas kongokinshasian? Och om hen är en hon, ska hon då kallas kongokinshasianska? Det är bara under just påskäggsmålning jag finner de förlösande svaren på de för mänskligheten så viktiga frågorna.

akvariefoto

Att fotografera fisk och växter i akvarium är svårt. Eftersom ljuset måste hjälpas upp med blixt syns minsta smutsmolekyl som en snöflinga. Repad frontruta är också ett helsike, men allra svårast är att många fiskar aldrig står stilla och därför är extremt svåra att fokusera.

Vid dagens makrofotografering gick i stort sett allt fel. Stativet gick sönder och fick snabblagas! Radioutlösarna ville bara tända ibland, blixtbatterierna tvärdog och fick bytas och kontakterna i blixtskon kinkade. Dessutom var mina Channor inte hungriga. Jag hade laddat med hackad strömming för huggparty. Men Channorna stod där bara och glodde på mig med uttryckslös blick. Nå väl, jag klämde av ett par skott och gör nytt försök inom kort.

Bilderna är tagna med två radiostyrda blixtar, lagda på täckglaset. 200 ISO, 1/100 sekund och bländare 18.

Channa obscura, Ormhuvudfisk. Denna kan bli 32 centimeter lång och anses vara en god matfisk. Den äter i det fria endast levande foder: insekter, larver och fisk. I akvarium måste man ge den lövmask och levande fisk. Med oändligt tålamod kan man få den att ta exempelvis fiskbitar. Det tog mig fyra månader att få dem att ta döda fiskar i stället för levande foderfisk. Dess inställning till fodret är stenhård: Den svälter hellre ihjäl att äta sånt som den av olika anledningar inte gillar. Och den är seg; den kan leva i många månader utan foder.

Huvudet är kanske inte gulligt, men dess konstruktion är intressant. Gapet kan öppnas så mycket att den kan ta en fisk som är nästan lika stor som den själv. Gapet öppnas blixtsnabbt och det bildas ett ”insug” som hjälper till att få in bytet i munnen. Channa obskura kommer från Kongo-Kinshasa i Afrika. I akvarium kan den bli mycket social; den kan till och med gilla att bli klappad. Honan lägger upp till 1 000 romkorn i en makalöst vacker parningsakt. De större ynglen kalasar på sina mindre syskon. Naturen är hård.

enkät: vad gör du på Öland i påsk?

Det märks redan nu att Ölands temporära folkmängd ökar dag för dag. Det lyser i kåkar och stugor där det tidigare varit mörkt och köerna i affärerna har vuxit från snörstumpar till långa rep. Alvarsamt vimlade ut i verkligheten och ställde en enda fråga: Vad gör du på Öland under påsken?

Flera enkäter om påskfirandet på Öland kommer…

Hanna Gustafsson, Torslunda, här med sin systerson Emil 9 år som bor i Färjestaden. Han tycker att Torslunda är lika bra som Färjestaden. I vagnen sitter Nicki, 4. Hon är Hannas dotter. Hanna har fyra barn och påsken ser ut att bli intensiv. – Min man och mina fyra barn och jag ska träffa min syster och hennes två barn med respektive. Vi målar ägg och gömmer ägg i trädgården. Och så grillar vi. Vi har kul. Men vi hittar inte alla ägg. Nåt brukar bli kvar. Det kanske vi hittar nästa påsk. Fyrbentingen här är Ingemar. Han är en La gotto. Han är egentligen ingen hund. Han bara låtsas. Han är elva år men blir aldrig äldre, säger Hanna och skrattar.

Kathrine Alvkäll, Skogsby. – Jag får besök av lillebror med familj från Hammarö i Vänern utanför Karlstad. Eventuellt åker vi till Äggröran i Runsten.

Gunilla Styrman, Karlevi, pensionär liksom mannen Göran (som avvek från platsen för att röka). – Vår dotter Carolina kommer hit från Stockholm. På påskdagen blir det Påskyran i Kastlösa. Där ska vi ställa ut ljus. En kvinna i Urshult tillverkar stearinljus som vi säljer. Hon stöper inte utan formar dom.

sandby borg – ett cirkelrunt stenrös

Från backen är den egentligen inte så mycket att se – om man nu inte fascineras av stenrös. Den ser nämligen ut som just ett slarvigt utkastat cirkelformat stenrös – Sandby borg på sydöstra Öland. 2010 gjorde man de första smyckefynden i borgen och efter fyra grävsäsonger börjar den ohyggliga sanningen om borginnevånarnas öde att framträda allt klarare. Borgen anfölls för drygt 1 500 år sen, invånarna slogs ihjäl och blev liggande. Livet stannade, Sandby borg blev en vrakplats på land.

Alvarsamt återkommer med bilder från luften.

Video om utgrävningarna kan du se här.

Som besökare undrar man varför borgen byggdes just här. Kanske fanns här då förutsättningar för sjöfart och jordbruk som inte finns i dag.

Murarna har rasat genom århundradena. En för oss förvånande detalj är att så många stenar är runda. Såna är svårare att stapla än platta.

Den återfyllda platsen för ett genomgrävt hus. Jag har markerat området en aning i PhotoShop. Det syns inte lika tydligt i verkligheten.

Borgen åt norr.

Borgen åt söder. Innermåtten varierar mellan 66 och 92 meter.

Mot öster. Den mur som ses långt in i bild är av modernare datum. Borgmuren fortsätter ”genom” den ned mot havet.

Många tusen ton sten skyddade en gång i tiden människor från fiender. Men en dag förändrades allt. Borgen anfölls och kanske slogs alla invånare ihjäl. Hittills har man hittat ett dussintal mänskliga kvarlevor.

Här har man grävt. Och lagt igen.

Bara fantasin sätter gränser för att återuppleva vad som här en gång har utspelats. Och det finns enorma ytor att gräva vidare i.

Vi tittar söderut och anar den yttre borgmuren mot öster. Från den är det bara knappt 50 meter ned till vattnet.

sune flisa mejlar landstingsrådet anders henriksson

Mejlet till landstingsrådet Anders Henriksson sändes 23:04 den 17 mars. Anders är landstingsråd och ordförande i landstingsstyrelsen. Han ansvarar för övergripande frågor och ekonomi.

ju flera kockar, desto…

Från gårdagens möte med Mörbylånga kommun kan berättas om ett arbetsfördelningssystem som borde läggas i graven. I tättbebyggt område bestämmer kommunen hastighetsgränserna. Utanför tättbebyggt område är det Länsstyrelsen som har makten. Upplägget får tragiska, farliga och ibland rent komiska konsekvenser. Se det iögonenfallande fotot nedan, ett skräckexempel på logistisk och fysikalisk logik. Vägsträckan ligger mellan två tätbebyggda områden och maxspeeden bestäms följaktligen av Länsstyrelsen.

Du kommer nedifrån Cementa. Du får bara köra 40. Men efter den skarpa högerkurvan börjar det hända saker: Trafikmärken varnar för att vägen smalnar av och personbilar och sopbilar kör in och ut till återvinningsstationen på höger sida. Strax därefter korsas vägen av den synnerligen populära cykelvägen mellan Degerhamn och Albrunna. Tag därför sats och öka till 70!

mina segrar läggs på hög

Född ödmjuk kan jag bara konstatera att allt sen en tid går min väg på södra Öland, även om jag sen länge bor på andra sidan jordklotet – i mitt älskade Shimla/Indien. Tidigare nyhetschefen, nuvarande lagerlärlingen, Allan von Kompost ringde just och berättade att jag inte bara besegrat ”Trafikverket, kommunen, Länsstyrelsen och cikanen i Torslunda”, utan nu även fått den kommunala makten att tänka om vad gäller hastighetsbegränsningshärdsmältan i Södra Möckleby-Degerhamn.

”Din artikel om hur tokigheterna skildrats i indisk press har visat vägen för förnuftet, det förnuft som för ett år sen gick vilse och i långliga tider planlöst har irrat omkring i den logistiska öknen. På ett möte i dag sa till och med kommunens representant att `det är det här jag är bekymrad över, dom här 80-skyltarna som står huller om buller, liksom´.” Allt detta berättade Allan i telefonen.

Jag Sune Flisa kan bara instämma i att det är mycket som står huller om buller i Mörbylånga kommun. Lösningen heter rensning, skärpning, feng shui, gör om – gör rätt. För mig som andlig ledare och tankens härförare återstår nu blott kampen mot dårskapen i hastighetsamputerade Kastlösa, som fortfarande dagligen omnämns i indisk press – ofta i vinklar som dessa: ”Kastlösa står maktlösa mot trafikvåldsingenjörer i demokratiska Sverige.” Eller: ”Kastlösa lika värnlösa på Öland som i Indien”.

Som ölänning skäms jag för utvecklingen.

Kamrater. Håll mig underrättad om processens fortskridande. Kan vi inte mycket snart skriva segrarnas historia är jag beredd att tänka över en eventuell comeback till Öland. Ett diskret tips i all välmening: En dubblering av nuvarande lön skulle påskynda det för södra Öland så viktiga beslutet.

Eder Sune Flisa

Sune Flisa i lokala festkläder på dagens
boskapsmarknad i Shimla/Indien.
Foto: Sjoumbat Kiddi. 

***

Redaktionen ser sig här tvingad att gå in med vissa tillägg till vår Indienkorrespondents i och för sig korrekta men kanske aningen självcentrerade faktabeskrivningar och åsikter. Det äger sin riktighet att kommunen är beredd att tänka om i frågan hastighetsbegränsningarna i Södra Möckleby-Degerhamn. Det framkom vid dagens möte mellan Katrin Harmander från kommunen, Margaretha Magnusson och Ulf Beskow från Dalsjö strandförening samt Allan von Kompost, inhoppande Alvarsamtreporter då övriga i redaktionen fortfarande är sängliggande i influensa.

Gatuingenjör Katrin Harmander bad uppvaktningen att inkomma med ett medborgarförslag i frågan, ett förslag som hon lovade ta upp inom en månad. Hastighetsfrågor utanför tättbebyggt område är inte kommunens utan Länsstyrelsens bord. Ett omfångsrikt material med skrivelser, foton, uttalanden, åsikter, folkets röster samt övrigt bevismaterial kommer inom kort att skickas dit medelst mindre lastbil. The show must go on! som Sune brukar säga.

/Allan von Kompost
reporter

Katrin Harmander, gatuingenjör vid Mörbylånga kommun, Margaretha Magnusson och Ulf Beskow, företrädare för bland annat Dalsjö strandförening. Foto: Allan von Kompost.

hög vid hög

Om man åker söderut på Degerhamnsvägen ser man dessa jordhögar till vänster en bit upp på lägdan strax före Degerhamn. Jag vet inte vad man jobbar med, men det ser spännande ut. Vet nån vad som är på g?

och snacket går…

Det finns väldigt mycket kul att läsa i gammelmedierna. I dagens Östran säger en turismchef och en turismutvecklare en massa saker som antingen är så enkla att man inte förstår dem – eller så svåra att man inte ens orkar försöka.

På en fråga om vad som är viktigast för att öka turismnäringens omsättning svarar Jakob Franzén: ”Ett ökat flöde över bron underlättar.”

Turismutvecklare Franzén säger också: ”Jag tänker att paket kan vara bra. Det får folk att öppna ögonen: Här finns mycket.”

Längre in i texten förtydligas avsikterna av turismchefen Staffan Smedfors: ”Man måste marknadsföra paket för att det ska vara nån vits med paketen.”

Paket, profilbärare, team, strategier och ”verkligen 100 procent positivt.”

Nä, jag orkar inte längre…

i röret…

Alvarsamt kommer att handla en hel del om vatten framöver. Vatten håller på att bli bristvara och ska sanningen fram har nog politiker och experter hanterat vattenfrågan rätt klantigt de senaste decennierna. Alla har tagit för givet att vatten finns hur mycket som helst. Det är bara att öppna kranen. Men så är det inte längre. Den tiden är sannolikt förbi.

Som alltid finns föregångsmän. Efter påsk ska vi se vad en sån gjorde redan för 25 år sen för att trygga vattentillgången. Då fick han på moppe av allmänhet och i press. ”Han förstör Alvaret”, hette det. Snart tar Alvarsamt fyrhjulingen långt ut i ödemarken för att se det pionjärarbete som skulle ha kunnat utvecklas vidare för att trygga vårt framtida färskvatten.

Läs också förra I röret för att se vad som väntar bakom hörnet…

öland torkar ut…

Grundvattnet sjunker i stora delar av landet. Orsakerna är nederbördsbrist, befolkningsförflyttningar, miljöförändringar. Experter säger att vi behöver mycket regn under tidig vår. Senare tas mesta vattnet upp av växterna. Dessutom avdunstar stora mängder vatten när temperaturen stiger. Torkan är då här för att stanna.

Vattenbristen är störst i expansiva områden och i sydöstra landet – Öland, Gotland och Blekinge. Många spår att framtida klimatförändringar ger längre torrperioder och kraftigare nederbörd – som snabbare än tidigare spolas ut i havet på grund av bland annat jordbrukets utdikningar.

Enligt Vetenskapsradion är redan hälften av vårt grundvatten konstgjort. Denna hälft består av uppumpat sjövatten som filtreras genom naturliga jordlager. I mina öron låter läget oroande och Alvarsamt planerar därför – i mån av tid och redaktionella krafter – att följa hur vattennivåerna varierar i våra bäckar och små stillastående vatten. Kollarna blir inte alls vetenskapligt gjorda men resultatet kan kanske på sikt ge en liten vink om ”lägets eventuella allvar”.

Nedan ser vi Storbrobäcken i Skärlöv 15 mars. Flödet är hyfsat men inte kraftigt. Vad jag kan se borde  fiskar ännu så länge kunna gå upp i ån för att leka. Men vid utebliven vårnederbörd är nog risken stor för att ån tvärdör. I det här inlägget kan du se bäcken under olika årstider.

Alvarsamts sagolika erbjudande om billig georadarskanning till landshövdingen har märkligt nog ännu inte besvarats. Men redaktionen tar det hittills visade ointresset med ro. När de öppna kranarna i länsresidenset inte ens levererar vådis till en kvällsgrogg sen gode Stefan exporterat det i rör till Öland kommer intresset med automatik att stiga – liksom priserna i Alvarsamts fabulösa anbud.

Storbrobäcken, Skärlöv. Fotot taget från gamla bron 15 mars.

henrik yngvesson svarade snabbt på mejl

Dan efter att jag mejlat Henrik Yngvesson (M), kommunalråd i Mörbylånga och tillika vice ordförande i landstingsfullmäktige, svarar han med rak och intressant information. Först nu får jag också information om att VC i Mörbylånga själv får söka efter arbetskraft – trots att jag inte frågade Henrik om detta. Däremot ställde jag den frågan till andra landstingare i tidigare mejl – utan att få svar.

Nya mejl måste småningom skickas för att utröna varför vissa arbetsplatser inte får söka egen arbetskraft… Finns skäl för ett sånt förbud? Om ja, är läget nu så prekärt att man måste tillåta sånt som egentligen inte borde tillåtas?

Den som lever får kanske svaret…