-
Följ
Följer
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Några hundra meter ut från stranden sitter alltid hundratals skrakar. Några tusen meter upp seglar ofta blå eller vita moln och 149 600 000 kilometer bakom molnen lyser alltid solen. Om jag kom tillbaka hit om miljoner år sitter sannolikt skarvarna några hundra meter ut från stranden. Molnen seglar några tusen meter upp och avståndet till solen är fortfarande 149 600 000 kilometer. Allt skulle vara sig likt nere vid Ölands södra udde. Men skrakarna var andra skrakar, och jag var inte jag. Jag var en annan.
alvarsamt 
Precis samma tankegångar brukar jag få på vissa särskilda platser på södra Öland.
Tankar som genom livet gett mig lugn och ro, hopp och en känsla av mening med alltsammans. Vissa saker består. Skönt att veta att detta Alltet finns här oavsett min närvaro, vår närvaro. Att det lever oavsett.
Just som harmoni uppstår i sinnet, infinner sig en mörk tanke. Kan människorna hålla fingrarna i styr och inte sabba mer på jorden? Får det som lever leva vidare i hundratusentals år? Klump i magen. Men intalar mig att liv är starkare än död. Ljus vinner över mörker. Tankarna flyr till din vackra bild över himmel och hav. Skrakarna. Landar tack och lov igen i lugnet. Det består. Alltet.
Jag tror alla människor har nåt slags ”evighetsgen” i sig, en gen som dessvärre är tacksam att manipulera genom politik, religion, makthunger. Vackrast är den rena känslan. Kanske? 😉