upp för att ta ned – II

Den stora gårdsalmen vid handelsträdgården Albrunna Perenner anfölls av almsplintborren 2014. Två år senare är den stendöd – i almsjukan. Det var bara för handelsträdgårdsmästare Lars Henell att ringa de hårda gossarna i Arborist Öland för att ta ned större delen av trädet. För ett smittat träd finns ingen bot.

arboristerna_7Det första momentet i en fällning är att kasta upp en plugg i en tunn lina runt en gren eller klyka. När pluggen kommer ned igen är det bara att fästa själva säkerhetslinan – och hissa upp den och göra fast nere på backen. Här är Christoffer Wernersson är klar för uppstigning. För den oinvigde är det svårt att förstå hur alla linor, karbinhakar, knopar och taljor fungerar tillsammans. Men det gör de!

arboristerna_9Det ser så enkelt ut när Christoffer börjar ”luftklättra” uppför en av stammarna. Notera den hängande motorsågen – som ”alltid” startar på första rycket. Att sitta uppe i en trädtopp och försöka bli vän med en ”bråksåg” är en mardröm.

arboristerna_2En arborist måste hela tiden vara med på noterna. Jobbet är ingenting för den som då och då drömmer sig bort. En sån dröm kan bli den sista…

arboristerna_3Vänstra stammen är kapad till önskad längd. Lars Henell valde att lämna så här mycket kvar för den vackra murgrönans skull. – Men trädets mjukt skuggande funktion är borta för alltid, suckar han.

arboristerna_6Lunchen är över. Cristoffer Wernersson och Fredrik Stålgren gör sig beredda inför andra halvlek. Nu ska den högra stammen fällas. – I dag klättrar jag och Fredrik är på backen, berättar Christoffer. I morgon byter vi. Vi turas om för att hålla alla kunskaper så levande som möjligt.

arboristerna_8Christoffer ”apar sig”. Det går snabbt uppför stammen. En meter tar bara runt tre sekunder. Väl uppe börjar kapningen, först av mindre grenar och kvistar – även med handsåg. Sedan tar man sig nedåt och mot de allt kraftigare grenarna. Stammen kapas bit för bit.

arboristerna_1En bit murgröna strök med när denna Y-stam fick stryka på foten. Allt som sågas av firas i rep. För extremt tunga grenar eller stamsektioner finns en speciell fästanordning nere på marken. – Innan vi köpte den fick jag vara motvikt, berättar Fredrik. Ibland var stambiten mycket tyngre än jag – då var det iväg uppåt!

arboristerna_4Fredrik Stålgren, Lars Henell och Christoffer Wernersson i halvtid. Lars Henell ser ju riktigt glad ut, trots att det nu bara blir kaffeved av hans kära alm. – Men jag har sörjt färdigt nu, säger han med ett leende. Det är dessvärre många som kommer att få sörja sina almar de närmaste åren. – Jag är övertygad om att i stort sett alla almar på Öland kommer att dö, säger Christoffer. Tråkigt nog slår nu en annan sjukdom även mot asken.

arboristerna_5Vänstra stammen är färdigfriserad. Hur den högra blir får du se i ett kommande inlägg…

* * *
För den fotointresserade kan berättas att bilderna i detta inlägg är gjorda automatiskt med PhotoShops kommando Bildbearbetare under Arkiv/Skript. Genom att i det lägga in egeninspelade makron kan jag få programmet att göra det ibland så tradiga bildbearbetningsarbetet. Jag kan lägga flera hundra bilder i en mapp, klicka på önskat makro – och gå och käka middag. När jag kommer tillbaka ligger alla foton fixade. PhotoShop har justerat, förminskat, ramat in, skärpt och sparat. Småningom ska jag försöka göra ett inlägg om ”metoden som spar hur mycket tid som helst”. Tio timmars bildjobb kan gå på en kafferast och resultatet blir många gånger ”bra men inte perfekt”.
Taggad , , , ,

2 thoughts on “upp för att ta ned – II

  1. Lars Henell skriver:

    Träffsäker skildring över Alborist Ölands sätt att jobba. Jag blev mäkta imponerad av hur man på en fällyta om ca 30 kvm, som det var i det här fallet, alltid hittade dom rätta vinklarna med hjälp av rep och precisa fällhuggar utförda 10 meter upp i luften. Själv får jag knappt till en ordentlig fällhugg när jag står på backen. Jag är nu lättad på många sätt. Dom 3,5 hektos övervikt jag drog på mig under vinterperioden försvann i ett nafs med släpandet av grenar i alla dimensioner från avverkningsplatsen. Tur ändå jag inte behövde agera motvikt på slutet när dom tyngsta grenarna föll. Då hade man väl hamnat en bra bit ut i Kalmarsund…?

    • degerhamn skriver:

      Ja, jag fick en chock när jag träffade dig i dag – dagen efter kapningen. Du såg så smal och tärd ut, som en metrev. 3,5 hekto gör verkligen skillnad! Så här i efterhand tycker jag det var synd att du inte agerade motvikt och flög ut i Kalmarsund. Vilka bilder! Ja, jäklar… Men det kommer väl flera chanser; almsjukan är – för att använda ett dagens ord: grym.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: