Höststormarna möblerade om Albrunna lund. Vindfällena är många, rishögarna likaså. Fällen som hamnat över stigar kapas och läggs undan men resten får ligga kvar. Vi tror det är bra; skogen får ett naturligt liv utan för mycket mänsklig inblandning. Insekter, svampar och lavar bör bli vinnarna.
Fällen och trädbråte ger på sina ställen ett dramatiskt intryck.
På andra ställen ser det nästan nystädat ut.
Det förvånar hur många träd som man tycker står skyddade inne i den täta lunden ändå får stryka på foten.
Här och var signalerar blåsippan sin existens. Vitsippan hade när vi var där bara knoppar. Gulsippan var på väg…
Här får man huka sig för att ta sig fram.
Rotvälta. Rötterna ser klena ut.
Här tar man sig inte fram utan mycket möda och stort besvär.
Det är skönt för ögat att se en naturlig skog, att slippa se ”städade skogar”.
Här går faktiskt en liten stig som är helt stängd av risbuskar. Fram med macheten!
Typisk stig genom Albrunna lund.
Vril, modell större. Denna är säkert en meter i diameter.
Bara några meter utanför muren på alvaret växer dessa små blommor där alvaret bildar gropar och där träden i lunden skuggar dem. Kanske är även betande kreatur ett av livsvillkoren för dem. Vet nån vad de heter?
En fantastisk upplevelse att vandra i denna lund framför allt nu under vårtid !! Rekommenderas!!
Håller med. Lunden är en av södra Ölands pärlor.