alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: juni 2016
dagens ölandsbild 186
I fjärran ser vi från vänster: Skorstenen på bruksruinen, vindkraftverket, Cementafabriken och Södra Möckleby. Foto från kite ungefär 30 meter över Stensjön öster om Albrunna.
får, båt, fartyg
Västra Mark, Ottenby.
när tillvaron känns för platt
Öland har inte allt, vad än turismbroschyrerna lovar. Det jag ibland saknar är riktigt kuperad terräng, gläntor i tät barrskog och trolska tjärnar med näckrosor. Men ingen panik! Lösningen väntar bakom kröken. Man kör bara över bron och vidare in i det mörka Småland…
Den kanske svenskaste av de svenska sinnebilderna: Den lilla röda stugan med de vita knutarna, helst placerad på en höjd med betesmark ned mot ett trolskt vatten.
Småländska grusvägar som ibland är så branta att man måste köra på ettan för att ta sig upp. Men nedför går det undan.
Tjärn med näckrosor på svart vatten. Tystnaden är total. Skogarna är på sina håll så täta att de är omöjliga att vandra i. Mindre lockande är massor av mygg och broms.
den smala vägen
Går du den smala vägen här i livet? Om inte kan du testa den här, tvärs över Stensjön lite öster om Albrunna. Det går snitslade leder från ”Albrunna torg” mot både Stensjön och Cementas stenbrott. Till Stensjön går du på tio minuter. Till stenbrottet tar det några minuter till.
Den smala vägen känns betydligt bredare i marknivå än från luften. Den större delen av Stensjön ligger här till vänster om vägen. Stensjön på vintern kan du se här. Under hösten ser den ut så här.
med ögon i nacken
Brexit fullbordades av alla de britter som sa sig vilja se det gamla landet tillbaka. Förr är alltid bäst. Så är det med den förrädiska nostalgin. Den står för ”drömmar om det ljuva liv som aldrig var”.
Sune Flisa
ledarskribent
det var en gång…
Industrispår, Grönhögen.
Spår av industri, Grönhögen.
från stranden vid västra mark
Vi ser norrut från Västra Mark. Vid horisonten skymtar Ottenby Kungsgård och allra längst bort skjuter udden med Grönhögen ut i den knallblå Östersjön.
när vi nu är ute och går med kiten…
…kan vi passa på att vrida kameran och fånga Amadeus på bild. Hon ligger här vid kaj utanför Cementa, är 80 meter lång och en ny bekantskap för oss. För den fotointresserade kan berättas att bilden är exponerad på 1/2 500 sekund, bländare 3,6 och 250 ISO.
att gå ut med…
Vissa går ut med hunden. Andra med sin partner. Vi gick ut med kiten på piren i Degerhamns hamn.
tre vatten
Från luften ser vi tre vatten i Grönhögen. Till vänster Kalmarsund/Östersjön, till höger den lilla sjön vid sidan av småbåtshamnen och längst upp till höger skymtar sjön på golfbanan.
vi blickar söderut från grönhögen
Från småbåtshamnen i Grönhögen öppnar sid denna vy mot söder. I hamnen står husbilarna på led och allra längst upp till höger skymtar fyren Långe Jan.
kalvar i egna lägenheter
Såna här ”egna-hem” för kalvar har vi aldrig tidigare sett. De stod i dubbla rader i Slagersta. Kalvarna såg ut att trivas med sitt solskensdränkta uteliv. Förutom sovrum till höger ligger serveringsrummet till vänster. Det finns också större lägenheter för par.
1451 låg lat och solade på sin varma ströbädd, medan de flesta polare låg inne i sina lägenheter och njöt av skuggans svalka.
Gräsgårds hamn slammar igen
Flera personer har under de senaste åren berättat för Alvarsamt att Gräsgårds hamn håller på att slamma igen.
– Vissa båtar med Gräsgård som hemmahamn kan snart inte lämna den! berättade exempelvis en fiskare från trakten.
En annan hade flyttat sin båt, för även om man muddrade skulle problemen uppstå igen.
– Hamnen suger in leran från havet! sa han. Och om vi skulle muddra får vi inte lägga tillbaka muddermassorna i havet.
Jag tog länge farhågorna som ”charmigt lokalgnäll”, men nu börjar jag förstå. Vissa dagar är hamnbassängsvattnet grått och pepprat med sjögräs och tång av olika slag.
Vad göra? Vem gör något? Eller ska hamnen få sedimentera ihop?
Den som lever får se…
Tittar man ut mot havet ser allt helt okej ut. En idyllisk svansjö. Och vattnet är blått, som vatten ska vara.
Men vänder man blicken åt andra hållet ser vi det ytterst finkorninga slammet som svävar i den södra delen av hamnbassängen.
Pittoreskt? Ja, visst. Men det finns nog andra ord för att aldrig kunna lämna sin hemmahamn…
naturtjuvar
Det grävs upp orkidéer och det knackas loss fossiler på Öland. Och det stjäls fågelägg, inte bara på Öland utan i hela landet.
En upprörd Johan Parboäng ringde och berättade att hans svanpar i fågeldammen/gäddfabriken har blivit av med sina ägg.
– Jag brukar hålla koll på allt vad som händer på gården men den här gången lyckades tjuvarna plundra boet. Man blir så förbannad – och lessen, sa Johan.
Alvarsamt håller med. Naturstölderna vittnar om en krass egotrippad livsinställning och kan bara minskas genom att vi håller ögon och öron öppna.
Bild från luften av ruvande svan i fågelsjön på Parboängs gård söder om Grönhögen. Allt är frid och fröjd. I dag är boet tomt. Ett tidigare inlägg från ”yngelfabriken” kan du läsa här.
scenbrottet kan snart få ny scen
Landets kanske mest spännande och udda scen laddar för sommaren. Här hittar du Scenbrottets sajt med bland annat kommande föreställningar vid Södra bruket, Degerhamn.
säl och fågel
Vatten för säl och sumpmark för fågel söder om vindkraftsparken på Eckelsudde.
torkan är total
Det är torrt på Öland. Snustorrt. Det känns som om det inte har regnat på månader. Grundvattennivåerna är rekordlåga, det råder bevattningsförbud. Men äntligen kan vi skåda räddningen. Ett enormt regnoväder är på väg norrut från Polen… Men många gånger denna sommar har ”av meteorologer förutspådda rotblötor” bara blivit ”dagglika fuktnedfall”, som torkat redan innan de nått jordytan.
Men nu så – jäklar vad det ska regna. Och vad vi ska njuta!
Bollplanen Svarta Valla i Degerhamn ser ut som Bruna Valla.
Hur vilda blommor kan klara sig så bra utan vatten är imponerande. Dessa blåeld ser hur pigga ut som helst i det ökentorra landskap de bebor.
Personligen tycker jag vildblommor är vackrare än odlade. Vinden som såningsman skapar mer levande blomsterängar än ”vi pedanter med små fröpåsar i händerna som ska så allt i rader”. Dessa bedagade skönheter växer bara en halvmeter från väg 136.
skälet till annorlunda kyrkogårdsentré
Vi har sett konstruktionen på kyrkorna i både Hulterstad och här i Segerstad: En trappa vid sidan av kyrkogrinden. Och äntligen har någon förklarat deras funktion. Förnamnslösa bröderna Petersson, från ett tidigare inlägg, berättar att den märkliga trappan faktiskt är till för kyrkobesökarna. Förr i världen var ofta kyrkgrinden låst för att hålla kreaturen ute. För att slippa låsa upp den fanns den lilla enkla ”reservtrappan”. Stenen uppe på muren är till för att hålla sig i under den något akrobatiska manövern över muren.
alvarsamt 