Helt bortsett från själva sakfrågan – i vilken inget uppenbart att emot redaktionens eventuella ståndpunkt erinra tyckes finnas – fastmera hemmahörande i språklådan, stimulerar begreppet ”ställplats” den tautologiska språkklådan.
Tyvärr känner jag ingen stimulans av att rulla ut ordet ställplats. Det är lika anemiskt länsstyriskt som Stig Ahlgrens berömda dom över Sten Selander. Han recenserades som ”tråkig som en påstigande i Alvesta”. Men vad använda i stället?
(Möjligen ”uppställningsplats” skulle låta mindre ”länstyriskt”, det senare ett för övrigt alldeles utmärkt begrepp som vilket år som helst lär bubbla på nyordstoppen.)
En fråga först – innan jag uttalar mig om det poetiska ordet ”uppställningsplats”: Varför måste jag ibland – men bara ibland – godkänna dina kommentarer? Vet du? Är det för att den innehåller en länk? Fan vet…
Sen ordet ”uppställningsplats”… Jo, visst säger det vad det handlar om men finns inget rivigare, fräschare, roligare – eller för att vara falskt ungdomlig: grymmare!?
Nu ska jag kolla din länk… 😉
I WordPress, gå till ”Min webbplats”- ”Inställningar”-”Diskussion”. Där finns en bit ner underrubriken ”Granskning av kommentarer” och därunder ”Flagga automatiskt kommentaren som innehåller x eller fler länkar för granskning.” Exempelvis har jag x=3.
Nu spånar jag: ”Kamp” eller ”läge” kanske skulle funka. Så mycket rivigare är väl inget av dessa, men betydligt kortare och obyråkratiskare.
Tack. Kanske bra att ha lite koll på länkar, trots allt…
Obyråkratiskare och olänsstyrelsemässiga – och kanske till och med sexigare – synonymer till ”ställplats” kräver månne en halvpava whisky för att bli riktigt bra. Vi jobbar vidare på detta livsviktiga lingvistiska projekt…
Stig Ahlgrens kobrahugg i Veckojournalen minns jag mycket väl. Han var verkligen giftig. ”Guds lilla guldfisk” är ju en härlig stämpel på Sven Stolpe – en annan genomgiftig herre vars memoarer i åtta(?) band kan rekommenderas. Stig gick dock på minan Birgit… 😉
Man blir så trött!!! Inget sunt förnuft alls.
Snälla, bli inte trött. Dumhet måste bekämpas med stora leenden och en oförtröttlig ande! 😉
Helt bortsett från själva sakfrågan – i vilken inget uppenbart att emot redaktionens eventuella ståndpunkt erinra tyckes finnas – fastmera hemmahörande i språklådan, stimulerar begreppet ”ställplats” den tautologiska språkklådan.
Tyvärr känner jag ingen stimulans av att rulla ut ordet ställplats. Det är lika anemiskt länsstyriskt som Stig Ahlgrens berömda dom över Sten Selander. Han recenserades som ”tråkig som en påstigande i Alvesta”. Men vad använda i stället?
Haha! 🙂 Blev tvungen att googla på din referens. Stig Ahlgren kommer jag ihåg, men inte resten. Klart läsvärd och intressant är Crister Enanders artikel i Tidningen Kulturen: http://tidningenkulturen.se/index.php/100-litteratur/litteratur-essaer/6571-hin-hales-spaeckhuggare.
(Möjligen ”uppställningsplats” skulle låta mindre ”länstyriskt”, det senare ett för övrigt alldeles utmärkt begrepp som vilket år som helst lär bubbla på nyordstoppen.)
En fråga först – innan jag uttalar mig om det poetiska ordet ”uppställningsplats”: Varför måste jag ibland – men bara ibland – godkänna dina kommentarer? Vet du? Är det för att den innehåller en länk? Fan vet…
Sen ordet ”uppställningsplats”… Jo, visst säger det vad det handlar om men finns inget rivigare, fräschare, roligare – eller för att vara falskt ungdomlig: grymmare!?
Nu ska jag kolla din länk… 😉
I WordPress, gå till ”Min webbplats”- ”Inställningar”-”Diskussion”. Där finns en bit ner underrubriken ”Granskning av kommentarer” och därunder ”Flagga automatiskt kommentaren som innehåller x eller fler länkar för granskning.” Exempelvis har jag x=3.
Nu spånar jag: ”Kamp” eller ”läge” kanske skulle funka. Så mycket rivigare är väl inget av dessa, men betydligt kortare och obyråkratiskare.
Tack. Kanske bra att ha lite koll på länkar, trots allt…
Obyråkratiskare och olänsstyrelsemässiga – och kanske till och med sexigare – synonymer till ”ställplats” kräver månne en halvpava whisky för att bli riktigt bra. Vi jobbar vidare på detta livsviktiga lingvistiska projekt…
Stig Ahlgrens kobrahugg i Veckojournalen minns jag mycket väl. Han var verkligen giftig. ”Guds lilla guldfisk” är ju en härlig stämpel på Sven Stolpe – en annan genomgiftig herre vars memoarer i åtta(?) band kan rekommenderas. Stig gick dock på minan Birgit… 😉