Vi ska snart titta närmare på en säregen gård i denna småländska natur, så väsensskild den platta och många gånger enformiga öländska. Men först andas vi in atmosfären och försöker vänja oss vid den nästan totala tystnaden. Vi växlar ned, backar i tid och stänger av telefoner och övrigt modernt. Här brukar man jorden som för hundra år sedan. Här hör vi korna idissla och fåren röra sig över tuva och äng inom mil av gärdesgårdar. Välkommen till en tid som flytt. Välkommen till Träthult!
En slagen lycka inne i blandskogen. Gräset får torka på slag – om vädret tillåter.
Under 20 års tid har paret som äger gården rest omkring en mil gärdesgård.
Sten, gärdesgårdar, äng, mera sten, vatten, skog. Landskapet byter ofta ansikte.
Det lär finnas fler än hundra högar med bruten sten på fastigheten.
Små bördigare hagar bland impediment och stenbackar.
Något för dagens arkitekter att begrunda – och lära av. I allt av händer tillverkat finns en självklar harmoni.
Apropå arkitektur… Så fulländad i sin enkelhet!
En av brunnarna. Vi ska titta närmare på den i kommande inlägg… Kreaturens drickkar vid sidan av brunnen är verkligen primitivt – en urholkad stock.
Ljuset blir speciellt i den mustiga och trolska lövskogen. Sällan har vi skådat så höga björkar som här.
Man vågar knappt tänka på hur mycket arbete som ligger bakom gärdesgården bara på denna bild.
Allt är stilla här. Allt är tyst. Just därför hör man annat än man brukar höra.
Marken är så full med sten att det i början känns ovant och svajigt för öländska fötter att vandra här.
Den senaste tiden har det talats mycket om ”det typiskt svenska”. Finns nåt svenskare än detta?
Lunchbaren har öppnat. Självservering.
Bryter du tusen stenar väntar åter tusen… Ett sisyfosarbete! Det eviga slitet på marker som dessa slutade för många med en biljett till ”Amerikat”.
Träden i beteshagarna är hamlade.
I nästa inlägg från Träthult kliver vi in i denna stuga, ”Axels stuga”, noggrant renoverad och representerande en helt annan värld än vår…
Senare tittar vi även in i museet, som är proppfullt med intressanta redskap, prylar och manicker från en tid som aldrig kommer tillbaka…
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
alvarsamt 
Man kan snacka om att vi smålänningar är snåla.Men detta är nog det dummaste!
Lägga stenen på hög för att använda den senare! När man kan lägga i rader som på Öland. Ibland flera mil långa gärdsgårdar.Och bygga hus av sten.Men det blev väl inte några slanor över till inhägnad efter uppvärmning o matlagning.Var det så ni fick Alvaret ?
En tanke slog mig just.Hur mycket skulle det inte kosta i dagens pengavärde att uppföra en stengärdsgård av öländskt snitt? Vi kan ta en liten en.säg 500 meter bara.
Det är alldeles uppenbart hur tillgång på olika byggmaterial ”lokalt” präglat vår miljö till vad vi idag kallar typiskt svenskt, småländskt, eller öländskt.
Det ser alltför idylliskt ut på bilderna idag men kan vara en bild av ”mörkaste Småland”, Om man tar sig tid, stannar upp och känner efter. / Tony
Tänkvärt, Tony. Tänkvärt!