Högsommar börjar så sakteliga plana ut mot höst. Växtvärlden har nått det viktigaste målet: Att få fröna mogna och därmed säkra släktets fortlevnad. Nu retarderar det växande. Personligen tycker jag växterna är som vackrast nu; erfarna, bedagade.
Eftersom mina botaniska kunskaper är (skamligt) begränsade visar jag bilderna utan text.
alvarsamt 
Underbara bilder av vår verklighet omkring oss. Förstår att det, poetiskt beskrivet, gäller oss människor också.
Visst går vi, alla och allt levande mot höst, men innan dess är det sommar!
Hilsen/
Så är det. Men så länge det är sommar ska vi pressa ut varenda droppe! 😉