alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Månadsarkiv: augusti 2016
vi går på loppis, del II
Vårt loppisturné fortsätter, och vi tittar nu in på loppiset i Bredinge, väster om väg 136. Det är inrymt i en ladugård där gödselrännan fortfarande finns kvar. Rent fotografiskt är lokalen rena mardrömmen med svagt dagsljus och sotsvarta skrymslen. Den är med andra ord som gjord för övning i indirekt ljus med ett löst blixtaggregat, en så kallad hotshoeblixt.
Detta är loppisbesök två av fyra. Det första kan du läsa här.
Glas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara motljus. Denna bild krävde mycket jobb. I .jpg-format blev den helt gul, färgad av bakgrundens spånskiva. Ju knepigare ljus, desto bättre att jobba i .raw.
Med en blixt har jag lyckats få åtminstone lite liv i glasen på metallbrickan. Jag slog blixten i taket, ljuset studsade ned i brickan och upp genom glasen. Men det gula trätaket gav även i denna bild ett kraftigt gulstick, eller ”gulsmitta” som jag kallar det.
Kannparaden. Här har jag avsiktligt behållit det en aning gula ljuset runt kannorna i kontrast till det kalla/blå ljuset från fönstret.
Det lackar så sakteliga mot jul… Sex tomtar för 50 kronor. Undrar om jag får ännu större rabatt om jag köper 100!?
Här gäller bud! Hårda bud, kanske?
En svår bild att ta med .jpg. Men i .raw går det mycket lättare att komma tillrätta med alla färgstick som massor av färger i en och samma bild ofta ger upphov till.
En välgödd nasse. Ovanför honom blomstervaser med nederländska motiv. Eller är de månne öländska?
Tavla signerad N. Rubin -67. Rätt charmig i mina ögon. Lite mix av Dardel och Grünewald med ett stänk Hjertén… Om Dardel målat den fick man nog hosta upp 500 000. Nu räcker kanske en 50-lapp?
Ledare: Släpp farten fri!
Sommarlovet är slut. Nu börjar allvaret runt alvaret igen. Vi inom koncernledningen är i dag mycket glada över att kunna hälsa vår gamle medarbetare Sune Flisa välkommen åter, denna gång som ledarskribent. Vi tar därmed en uppenbar risk, ity det är med Sune som med vädret. Man kan aldrig veta trots noggranna prognoser och väl övertänkta beslut. Sunes absoluta krav för publicering av ledaren var dels 100 000 svarta i näven, dels ingen som helst ”rättning, justering eller censurering”. Vi tog tjuren vid hornen och sa ja. Välkommen, Sune!
Allan von Kompost
koncernchef (åtminstone dagen ut)
* * *
Trafiken får här dundra fram i 70, trots korsande cykelled med många cyklister, även med småbarn i ”släpkärra”.
Sommartid kör här en bil var tionde sekund. Mitt på dagen ännu oftare. Dessutom finns utfarter på båda vägsidorna.
Efter att i all hemlighet ha sommargästat min barndoms Öland iklädd kamouflagedräkt är jag åter tillbaka i Shimla, Indien. Och det är jag tacksam för, ity det jag upplevde i mitt gamla hemland har satt hemska ärr i själen under min resterade jordevandring. Öland har förvandlats från ett Schlaraffenland till ”den skeva maktens enklav”.
Landshövdingen svarar icke på för öborna fantastiska förslag om pengabesparingar för vattenletning. Sjukvårdsansvariga svarar ej på enkla mejlfrågor om vårdcentralers eventuella framtida existens. Landstingspolitiker svarar ej på mejl trots att de i mycket detaljerade mejlpolicys måste göra det. Chefer håller med om att så ska allt funka, men gör inget när man påtalar att det inte funkar. Kommunen hänvisar medborgarförslag om att rädda de öländska almarna till pågående utredning. Nya fartbegränsningar genom Degerhamn verkar gjorda med tärning, slumpgenerator och en skvätt vodka. Länsstyrelsen fattar ständiga Kalle-Anka-beslut, vare sig det gäller hastighetsbegränsningar eller ställplatser. För övrigt verkar det som om ett fåtal gnällspikar endast lever för att stoppa nästan alla öns utvecklingsmöjligheter. Allt ska vara som på farfars tid! Förändringar är livsfarliga.
Läser en stort uppslagen nyhetsartikel i Shimla News (undrar förresten om den inte är snodd ur Östra Småland): Länsstyrelsen säger nej till att sänka hastigheten genom Albrunna. Det finns ingen anledning, menar ansvariga. Undrar om lustigkurrarna på Länsstyrelsen vet var Albrunna ligger? Har de cyklat genom byn i juli månad när varannan upphottad pärlbandsbilist ska om dig i minst 70 knutar även om det kostar dig livet, eller åtminstone hälsan, cykeln och en längre sjukhusvistelse? Det går att virtuellt övningsköra genom byn här. Ska det behövas en dödsolycka innan sömnmedlet går ur kroppen på maktens cykloper vid kaffekopparna fem mil bort?
Och apropå hastighetsbegränsningar… Här i Shimla har vi inga eftersom oxarna går i högst 4 kilometer i timmen, kamelerna i 5 och korna inte alls. Mitt förslag: Skrota alla hastighetsbegränsingar även i Sverige. Ingen bryr sig ändå om dem. Jag tillbringade några sommarveckor hos min broder Kjell-Elvis vid Torngårdsvägen. Där råder 40 kilometer i timmen men trafiken går i 70 till 120, eftersom alla vet att poliskåren har flyttat till Skåne och de som inte följt med dit har slutat. Även bussar och tung trafik dundrar på som om det vore sista chansen att slå nytt världsrekord sträckan Torngård-Södra Möckleby. Nej, fram för nytänkande. Släpp farten fri! Men vid minsta förseelse säljs bilen på auktion – omedelbart vid vägkanten. Och körkortet makuleras för eviga tider.
Jäklar vad lugnt det skulle bli. Som i Shimla!
hälsningar Eder
Sune Flisa,
filantrop
rallyåkare
strupsångare
konstjonglör
det ångar
Och så kom det då: regnet! Skyfall på skyfall anföll det stackars uttorkade Öland, som sög åt sig som ett tacksamt läskpapper. Och det var på tiden. Betena på alvaret liknar ökenområden och grundvattennivåerna har slagit i botten. Nu finns hopp om livet – och om annorlunda foton. Bilder som ångar. Livslust som ångar!
Mer eller mindre redan döda vildblommor i regnkvällens sena timme. Det ångar om den varma marken.
Fuktigheten blir ännu markantare om man låter motljuset från solen invadera – och färga in – bilden.
traktorn
Södra delen av Södra Möckleby. Det börjar bli kväll. Det är varmt. Mycket varmt. Solen dalar snabbt över Kalmarsund och färgar skuggorna i disblått. Som alla ser kör Staffan Petersson traktorn. Troligen är han på väg ned till sin potätemaskin på Strömmelns gård.
golvad men inte utslagen
Som en Fågel Fenix reser den sig nu ur askan, den stora ladugården vid Degerhamns gård. Det var orkanen Gorm som förvandlade den till plockepinn. Då, för ett knappt år sen, var det väl ingen som trodde på annat än rivning även av det lilla som fanns kvar. Men vi trodde fel…
Norra delen av byggnaden är vad jag förstår helt riven. Nybyggnaden ser urstark ut med kraftiga stålbalkar.
Från luften ser vi bättre hur även den kvarvarande, södra delen av ladugården byggs in under nytt tak. Den avlånga kåken till höger i bild är uppfräschade Folkets hus Degerhamn, där det i dag finns bio. Du kan titta in i den här – och även höra några av medlemmarna i filmklubben. På denna bio har en gång serverats en världspremiär… Klicka här.
sensommarvärme
Flygfäet till vänster är betydligt mindre än en geting. Släktingen uppe till höger tror jag är ett slags fluga, mycket mindre än husflugan. Sigmas makroobjektiv 150/2.8. Naturligt ljus. 1/400 sekund, bländare 10 vid 100 ISO. Bilden är tagen på fri hand, en närmast idiotisk metod vid makrofotografering. Varför då? undrar någon. Jo, för att skärpedjupet kan vara så kort som en millimeter. Men ibland har man inget stativ. Testa då denna metod: Ställ in skärpan manuellt på det avstånd du vill använda. Sen gungar du extremt långsamt in och ut mot motivet. Precis när motivet blir skarpt knäpper du. Du får troligen göra många försök innan skärpan sitter där den ska. På djur är ofta skärpan viktigast på det öga som är närmast kameran. I denna bild är skärpan lagd på ”getingens” hitre öga. Att även den lilla flugan är något så när skarp får tillskrivas turen. Den råkade vara på ungefär samma avstånd från kameran som ”getingen”.
vägen går mot Resmo
Vi lyfte från parkeringsplatsen vid Möckelmossen i varma, nästan heta vindar. Från bara några tiotal meters höjd ser vi så mycket mer än från backen – den cirkelrunda stensättningen i bildmitten, till exempel. Vid horisonten sticker Resmo kyrka sitt torn i vädret. Kör du vägen åt andra hållet hamnar du i Stora Brunneby.
Den här hettan tar kål på mig…
– Jag tror jag går och badar…
södra grönhögen
En större version av bilden hittar du här.
sommarcomeback
Plötsligt var sommaren här – igen. Medelhavsvärme. Sol som bränner. Svepande ljumma vindar. Blommor lever upp igen; penséer som sett anemiska ut visar plötslig livslust. Luktärtor sprider sin magiska doft. Naturens egen trollkarl uppträder.
Alla bilder är tagna i dagsljus med Sigmas glugg 150/2.8.
äntligen!
Det blir en fiberutbyggnad på södra Öland! Jag tror knappt mina ögon men det står i tidningen så det måste vara sant…
Östra Småland skriver att IP Only ska göra jobbet och att första inkopplingen kan göras före årsskiftet. Man börjar i Kastlösa och Södra Möckleby och under nästa år ska hela södra ön vara uppkopplad/datamässigt moderniserad. Grattis alla ni 1 275 av 2 200 fastighetsägare som har tackat ja till fiberbredband.
Södra Möckleby sockenförening har knogat hårt för att nå detta mål, som länge såg så avlägset ut. Bravo!
och det blev sommar igen…
Grönhögens hamn i dag klockan 16. Varma, lugna sydvästvindar med skulpturala cumulusmoln i bakgrunden. Från nu fram till jul bjuder Öland på en eller ett par grader varmare väder än fastlandet, tack vare det omgivande varma havsvattnet.
Du som vill se flera detaljer i bilden kan klicka här för att få upp en större version av bilden.
i röret…
Birger Hagman vid en av planscherna på utställningen ”Sjöfararkusten” i Degerhamns sjöfartsmuséum.
Vi konstaterar – i bild – att sommaren har gjort comeback. Och så fortsätter vi loppissvängen. Nästa besök bland glas, tomtar, kannor och konst för allt mellan 50 och 500 000 spänn görs i Bredinge. Och så går vi på muséum – i lilla Degerhamn! Där har en skärmutställning om Sjöfararkusten just avslutats. Sjöfararkusten! Vad 17 är det för nåt? Läs Alvarsamt så får du svaret…
Eftersom det i går var Internationella fyrdagen kliver Alvarsamt även in – men icke upp – i en fyr, eftersom vår utsände lider av svår svindel, så våldsam att han inte ens kan gå i skor med tjocka sulor. Vi hoppas också kunna visa svindlande vackra bilder tagna från luften. Av vad återstår att se…
kolla in albrunna!
Söder om Södra Möckleby ligger Albrunna, en vacker by med strålande utsikt över Kalmarsund. Här är kameran riktad norrut. Skorstenarna hör till Cementas fabrik i Degerhamn. Vill du veta mer om de två dammarna i förgrunden klickar du här.
Uppe i högra hörnet ser vi byns norra del.
Mellersta delen av Albrunna.
Albrunnas södra del. I bakgrunden ser vi skog. Den heter ”Albrunna lund” och är en liten pärla i sig. Om vintern ser man detta där inne under trädens nakna grenar. I mitten av april är framtoningen en annan. Och i slutet av april har alla sippor slagit ut.
Stranden nedanför södra delen av Albrunna. Härifrån är det ungefär 15 kilometer ned till Ölands sydspets.
Kristin och Marcus vann Ironman
Kristin Möller och Marcus Larsson. Där har ni Järnladyn och Stålmannen. De vann Ironman Kalmar 2016. Resultatlistan hittar du här.
Nedan visar Alvarsamt flera bilder av kämparna i tävlingen när de lämnar Södra Möckleby efter ungefär sex mils cykling. Tolv mil på hojen återstår. Och så ett maratonlopp på det. Vi ska veta att de allra först simmade nästan fyra kilometer…
snart är segraren korad…
När detta inlägg publiceras återstår ”bara” maratonloppet – eller drygt två timmar – av Ironman Kalmar 2016. Bilderna nedan är tagna i Södra Möckleby efter ungefär fem mils cykling från Kalmar. Återstår 13 mil. Och så lite löpning på det… 😉
ironman
Just nu kör de sista cyklisterna i årets Ironman genom Degerhamn/Södra Möckleby. Alvarsamt återkommer då och då med en dusk bilder, i år koncentrerade på ansiktsuttryck och – kanske – lidande.
se tvärs över öland
Det är en mäktig känsla att kunna gå utmed stranden på ena sidan Öland medan man fotograferar den andra. Det gjorde vi i dag. Här går vi utmed västsidan ned mot fyren och ”ser” samtidigt Schäferiängarna på östra sidan ön.
vi går på loppis, del I
Loppis hör Ölandssomrarna till. I juli går det två loppisar på varje ölänning eller tiotusen på en polis. Nu i augusti blir de färre men fortfarande kan man göra det där fyndet man drömt om så länge: en okänd Picasso för en tjuga eller Donald Trumps lögngenerator för en tia. Vi tittade först in i Kastlösa Fyndbutik…
Släktingar? Att fotografera loppisar är nyttig fotografisk träning. Ljuset är dåligt och ofta komplicerat sammansatt, färgerna är ”för många”, hyllor ger ”kolgruveskuggor” och ”högt i tak” tar ofta udden ur blixtljus. Det krävs ofta intensivt efterarbete för att få bilden ok. Speciellt färgtemperaturen kan trilskas. Ingen kamera klarar alla slags blandljus – gud ske lov!
Här i Kastlösa är det ordning och reda som gäller. Rent och snyggt allting även om det är trångt mellan prylarna. Här dominerar ”trägult” och ”glasblått” – en svår kombination, eftersom gult och blått som bekant blir grönt. Var ligger den absoluta balansen? Dessa foton i .jpg-format blev inte bra. Färgåtergivningen blev rent crazy. Därför är alla skott gjorda från .raw-filer. Många kameror kan i dag samtidigt spara bilder i både .jpg- och raw-format.
Ett järn eller två sitter väl sällan ivägen?
En världssensation: Svävande katt! En sån måtte betinga skyhöga priser.
De flesta loppisdirektörer säger att koppar är helt ute i dag. Utom bland tjuvarna.
Oj, oj, oj. Vad var det jag skulle ha nu då? En grisfösare eller en kapskiva? En 14-millimeters fast nyckel eller en plastask märkt PSBM?
Den ologiska och slumpartade mixen av mojänger och mackapärer är loppisarnas charm. En radio, en skulpterad servetthållare, en korg, några lampor. Färgerna är extremt uppkäftiga i denna bild. Men i .raw går de ganska lätt att tygla.
Det jag inte längre använder kan uppskattas av någon annan. En fin tanke med loppisar och second hand.
Glas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara i hårdare motljus än här. Naturljus från fönster spetsat med lite blixtljus i taket. Ju knepigare ljus, desto bättre att använda .raw.
Ja visst, ja. Jag skulle ha en citronpress också! Och sugrör. Och en tratt, för bövel´n!
panorama
Från alvaret, några hundra meter öster om Pilekulla, låter vi kiten med kameran stiga till 150 meters höjd i den ljumma kvällssolens sken, ympat med stänk av guld. Färgerna är dramatiska, slagskuggorna långa, nästan hotfulla. Solen går ned över Kalmarsund; vi går snabbt mot skumtimmen då allt tonar ut och blir till dröm…
Kameran riktad mot nordväst. På andra sidan Kalmarsund skymtar vi Sverige. Som synes är alvaret ingen öken, här finns mängder av mindre bäckar och gölar, ja till och med sjöar.
Med radiosändaren styr min fru kameran i små steg mot öster. Vi blickar här åt nordost och ser bland annat den ”evighetslånga” ”Mittmuren”. Den skarpsynte kan vid horisonten, långt till höger, se något vitt höja sig över det blå vattnet. Det är Segerstads fyr.
Torngårdsvägen är en av de få större vägarna som ”tvärsar” södra Öland. Vi ser vägen mot öster. Till höger i bild, vid horisonten, anar vi Gräsgårds kyrka.
Torngårdsvägen går rakt över Öland och detta foto. Vi ser norrut. Uppe till höger Cementas stora kalkstensbrott och bakom det vindkraftverken i Ventlinge. I en större version ser man tydligt hur Mittmurens förlängning pekar exakt på fyren Långe Jan.
Torngårdsvägen löper i vänstra övre hörnet mot väster. I bakgrunden Kalmarsund och silhuetten av Cementa i Degerhamn. Och som tidigare sagts, det finns ganska gott om vatten på alvaret. Den större gölen i bild är runt 40 x 20 meter. Bakom den ligger ett mindre ”syskon”.
alvarsamt fyller fem
I dag är det fem år sen jag startade Alvarsamt, mest för eget nöjes skull och inte alls med avsikt att bli en långvarig aktör i bloggosfären. Det allra första inlägget kan du läsa här. Om jag minns rätt är fotot från Möckelmossen.
Men det ena inlägget lades till det andra och under åren har det blivit många nedslag och besök, många vandringar och flygningar och massor av möten med både vardagliga och originella människor. Det har varit roligt att ge utrymme för sådant som jag uppskattar och befriande att kunna kritisera sånt som jag ogillar. Makten, både myndigheter och personer, har då och då fått sina fiskar varma, och så blir det även fortsättningsvis. Men utrymmet här på Alvarsamt börjar ta slut; det lär med viss bromsad publicering räcka året ut. Om bloggen slår igen vid målsnöret eller går över i en annan blogg kan jag i dag inte svara på. Mer om det senare…
I dag rymmer bloggen drygt 1 700 inlägg och fler än 6 600 foton, ett 20-tal videor och ungefär lika många poddradioinlägg. Nästan 300 000 bloggbesök har gjorts. Det är min förhoppning att Alvarsamt på sikt kan bidra till att öka intresset för södra Öland.
Staffan
sommar i Träthult
Nu när sommaren långsamt men påtagligt börja gå över i höst kan det passa att titta på några bilder av typisk svensk högsommar – i den lilla byn Träthult med 14 invånare i Småland. Det kan vara skönt för ögonen att skåda lantliga detaljer i Sommarsverige…
Låt oss öppna grinden och tåga in i sommarhagen…
Allt är byggt med eftertanke och med sinne för proportioner. Men också med viss humor, tycker jag.
Den gamla brunnen med den höga brunnstången. Det finns många namn på denna smått geniala anordning. Stolpvinda, hinkfjöjel, brunnstrana och hinkemärr är några. Jag fann dem här.
Ett vattenkar för kreaturen huggen i en stor stock. Bara att vattna djuren måtte ha tagit okristligt lång tid med så enkla förutsättningar som här. En större hink om 20 liter tog säkert en minut eller två att få upp med hinkfjöjeln. Det blev många hiv om man hade nåt halvdussin kor som sörplar i sig 100 liter per styck och dag.
Ett vackert parhus. Man har var sin lägenhet, var sin gång mot grinden och var sin grind. Och var sin trädgård, förstås.
Ett fönster i byns muséum. På en större version av bilden kan jag läsa några ord på flaskan som troligen en gång innehöll Azymol, ett hårvatten som enligt etiketten var bra mot ”seborrhé och mjell”.
Kvällsljus i det mörka – men denna tid så ljusa – Småland.
Begreppet stenbrytning är nästan synonymt med Småland. Konstruktionen här lär kallas ”stenbrytare” och ”jätte”.
Mjölkkrukor i aluminium på en mjölkpall. I såna levererade bönderna mjölk till hämtbilen ännu under 1970-talet.
Tidigare har tre inlägg från Träthult visats. Om du vill kan du läsa dem här:
Inlägg I
Inlägg II
Inlägg III
det var en gång en hamn II
En del av en brygga är nästan allt som finns kvar av den gamla hamnen i Gåsesten, Hammarby. Du ser den ovanifrån i inlägget under.
det var en gång en hamn
Gåsesten. Här låg för länge sen en liten hamn. Av den ser vi bara ett litet bryggfragment i dag – och den rostiga stolpen till nåt slags vinsch. Om lik som flyter iland i Gåsesten kan du läsa här.
370 centimeter
Ja, så höga blev de, stockrosorna, älskade av oss – och av humlorna. Men nu blåser en efter en omkull. Men det var skoj så länge det varade…
Nån som har ännu högre stockrosor?
utställningen flätverk spurtar mot mål
Den imposanta utställningen Flätverk öppnade i Näsby i början av juli och det finns fortfarande möjligheter att se den. Sista dag är 14 augusti. Kulturföreningen Karneval håller i tåtarna. 18 konsthantverkare/konstnärer ställer ut och Alvarsamt visar nedan några av deras verk.
alvarsamt 