oändlighetens landskap

Att vandra nere på Ölands sydspets leder ofta till att du invaggas i ett tidlöst tillstånd. Tystnaden får tiden att stanna under det eviga himlavalvet. Timmar, dagar och år upplöses. Men här var tiderna bråda redan för mycket länge sedan.

Här betade får för över tusen år sen, och invånarna fiskade sill och gjorde affärer med kött, skinn och ull. Ännu i dag betar fåren här. Och korna. Och människan går på sina stigar, på de märkta lederna. Ett ledmärke ser du i bildens nedre högra hörn, en stolpe. Det finns många leder i Ottenby som tar dig till olika mål.

Fåren har sina stigar, sina egna smala leder. En sådan ser du i övre bildens vänstra del, som ett mörkt streck ritat i det ännu gröna septembergräset. I bilden möts fårens stig och människans led. Söderut går vi följaktligen på samma stig, eller ska vi säga på samma led?

Att gå åt samma håll är inget problem, men när man möter får på denna vår gemensamma vandringsled viker de artigt åt sidan, tittar på dig med tidlös nollställd blick – frågande, avvaktande, inte rädda men försiktiga. Man får intryck av att de är medvetna om att de har gått här i tusen år, och att de tänker gå här i många tusen år till.

vandringDen smala fårstigen går lodrätt in i bildens vänstra del. Människans led gör entré i nedre högra hörnet.

udden_mot_norrOändlighetens landskap sett från motsatt håll. Trots att vi är bra mycket högre upp än Långe Jans topp ser vi inte så värst mycket längre än till Kungsgården – uppe i vänstra hörnet. Den ligger knappt tre kilometer från fyren. Jordytans krängning begränsar synfältet. Vi skulle ha sett mycket längre om vi levde när jorden var platt. Men då måste vi backa minst 2 366 år. Detaljer ser vi alltså dåligt på stora avstånd. Ljus ser vi bättre. Skenet från Långe Jan, nästan 42 meter hög, kan i mörker ses på drygt fyra mils avstånd. En intressant detalj är det alldeles svarta vattnet i bildens nederkant. I den här vinkeln mot vattenytan blir vattnet alltså svart, men skulle jag tilta kameran en aning nedåt skulle svart förvandlas till ett färgfyrverkeri – som i detta inlägg.

Taggad , , , , , ,

3 thoughts on “oändlighetens landskap

  1. Torbjörn Hartman skriver:

    Ottenby är en fantastiskt härlig plats i många avseenden. Det känns att det är sydspetsen på ön och att det är oceaner av innanhav framför en söderut. Då man någon gång baxar sig uppför alla trappstegen, som Långe Jan erbjuder, och står rygglutad mot räcket söderut, kan man få en känsla av att ha hela Öland framför sig i ett enda famntag.Man känner av hela den långa ön norröver långt upp mot den andra fyren Erik.
    Öppenheten, kargheten och det ständigt närvarande havet är mycket påtagliga ingredienser då man befinner sig kring i området. Detta lugn, som du nämner, infinner sig väldigt tydligt och är en go upplevelse.
    För alla goda vänner, och alla andra naturligtvis, är det ett säkert kort att erbjuda och bibringa finfina naturupplevelser; och mycket speciella därtill.
    Vattenfärgerna och deras like gillar vi. Mycket upplevelse finns i alla bilderna nere i från sydspetsen.
    Det är en sak som fattas: – Den sammansvetsa(n)de järnsoffan!
    Vi hoppas att vädret fortsatt är gynnsamt för draken med framförare, för detta vill vi ha mer av. Det begynner till att bli ett behov.
    Hilsen/

    • degerhamn skriver:

      Oj. ”Det begynner till att bli ett behov.”
      Känns tudelat om att skapa behov men så länge behovet inte går över i missbruk må det vara hänt. Som tack för din positiva kommentar lägger jag in ytterligare en bild av fyrplatsen – från bra mycket större höjd än Långe Jans topp. Även om man från den kan tycka sig se hela Öland, ända upp till Långe Erik, är det förvånansvärt kort sträcka man faktiskt kan överblicka. Jag skulle tippa att kameran hänger på 70 meters höjd i den bild som kommer. Ändå ser du inte så värst mycket längre än upp till Kungsgården uppe i vänstra hörnet. Jag har tittat i den större originalbilden och man ser ”bara bludder” vid avstånd över 2-3 kilometer. Men upp till en kilometer ser man bra. Speja exempelvis in sjöfåglarna som ligger och guppar till höger i bild, nästan ända uppe vid Schäferiet. Vi ser alla att det är vitbenad snytmås och sibiriska galoppgäss.

      Vad gäller din genialt stavade ”sammansvetsa(n)de järnsoffan” kan jag bara säga att jag helt glömt bort den. Bra att du tog upp den. Den skulle kunna bli en pikant detalj för turister att minnas. Den står ju färdig och klar uppe vid Sauers silversmedja. Det är bara för kommunen att köpa den och montera den på ett vackert fundament. Sådant kallas marknadsföring!
      /Staffanhälsningar

  2. […] om Grönhögen kan man promenera söderut utmed Ölands västsida ända ner till fyrplatsen och Långe Jan. Man passerar då detta smala stråk vid Parboäng, går förbi Karl X Gustavs mur (till vänster […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: