- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Grönhögens hamn med båtar och husbilar från många europeiska länder. De svenska seglarna Barbro och Bo som Alvarsamt träffade just här i Grönhögens hamn 2012 kan du också träffa. Här.
alvarsamt 
Det är ju så här det skall vara i varje västkustskt hamn på Öland,tycker vi. Man kan nästan skönja på bilden hur cykelvägen följer kalmarsundskusten hela vägen ned från Mörbylånga och tangerar hamnarna med gästbåtar och ställplatser. Finfina badplatser följer i cykelvägens spår på strategiskt tillgängliga badbryggor. Detta tycker vi inte borde vara en omöjlighet.
Då man ser denna fulländade bild över Grönhögen framstår denna ort som en idealplats för kombinationen av möjligheter.
Inte långt härifrån planeras ett järnvägsprojekt med lok och vagnar. Linksbanan är etablerad. Det händer positiva saker långt utanför de snäva och begränsande ramar som vi har tagit del av tidigare.
Vi hoppas nu att denna levande hamn kan få vara kvar i detta skick och vidare utvecklas i samklang med den fina del av cykelvägen med mot Parboäng och kring Karl den tiondes mur.
Samtidigt önskar vi en liknande utveckling för Degerhamns hamns verksamheter. ” Årets ställplats” kan inte bara få upphöra. Det är, anser vi, upprörande hänsynslöst mot bygden som behöver all uppmuntran och stimulans för framtiden och dess överlevnad.
Järnväg och tåg, ställplatser, havsnära cykelväg, bra badmöjligjeter och utbyggd infrastruktur som fiber är viktiga ingredienser för södra Öland.
Sol, vind och havsvatten finns redan och det helt magiska ljus över den blå himmelskupolen.
Kaerlig hilsen/
Jag delar din ljusa tro på Ölands framtid, även här i söder. Men det finns många men; ingen kan leva på vackra solnedgångar, ett härligt klimat och fina cykelleder. Man måste vara realist och se utvecklingens många problem: En åldrande befolkning och att högre utbildning och fiberbredband saknas. I det synnerligen glesbefolkade Norrlands inland hade vi bredband redan för över fem år sen, vid fjällets fot i Jämtland! Det säger en del om var vi på Öland ligger på ”utvecklingsskalan”. Typen av företag måste breddas här om det ska bli snurr på utvecklingen. Bygden skulle tjäna på att jordbruks- och turismföretag kompletterades med andra branscher. I den bästa av världar skulle Öland kunna bli en oas för företagare som kan sköta jobbet över dator. I dag går inte det, trots att här finns landets billigaste villor, ett spännande landskap med underbart klimat och ”miljoner” turister. Men så länge fiber saknas tror jag inte en enda klartänkt egenföretagare utanför turism- och restaurangbranschen flyttar hit (obs, jag skulle bli mycket glad om jag har fel 😉 . Kommunikationen med omvärlden ställer enormt mycket större krav i dag än för bara några år sen. I dag måste allt gå snabbt, gränser är upplösta, vi lever inte bara på Öland, vi blir alla mer och mer världsmedborgare – vad vi än tycker om det. Utvecklingen måste speedas upp och breddas. Därför håller vi på redaktionen med Sune Flisa i hans kritik av den synnerligen otidsenliga Länsstyrelsen. Men hans röst klingar tyvärr som ett ensamt rop i öknen. Staten har i hundratals år behandlat ölänningarna illa. Dess förlängda arm gör det fortfarande. /soliga
Vi delar hela din analys av läget totalt på Öland. Vårt resonemang handlade till största del om sommarhalvårets verksamheter och om all den turism i olika former som finns och som kan komma att utvecklas.
Det dystra i hela landet är att det finns dessa drygt tre storstadsregioner som suger till sig det mesta av verksamheter i för dem positiva spiraler, medan resten av landet på olika nivåer avfolkas och till viss del utarmas. Var i landet är lätt att förstå genom att titta på fastighetsprisutvecklingen, precis som nämnts tidigare.
Kalmarregionen skulle kunna stimuleras med utbyggda kommunikationer av snabbare vägar och järnvägar från alla de tre väderstrecken från statens sida. Detta görs nu inte av olika skäl, ekonomiska/rättvise antagligen. Ungefär på samma sätt fungerar det på Öland, tror vi, där det verkar som att Fätjestaden är den stora tillväxtmotorn med tillströmning av de resurser som finns. Läget alldeles intill brofästet ger stora kommunikationsfördelar med Kalmar och fastlandet.
Nu när fiberbredband är på väg att installeras, och det når en etablering, kan det vara en faktor som hjälper till en eventuell etablering av en liten företagsverksamhet. Den fysiska kommunikationen är en annan men mer svåråtgärdad faktor.
Trots allt verkar det som att de verksamheter som har med sommarklimatet att göra, som jordbruk, odlingar i stort, kanske solbehövda vinodlingar med besöksmöjligheter.
Vi hoppas på en ändå god framtid för Södra Öland nu med fiberbredband och en allmän god konjunktur.
Kaerlig hilsen/
Du tar upp ett problem som växer över hela världen, urbaniseringen. Personligen kan jag inte förstå ”den nästan automatiska dragning” som många känner till storstäder. Livet i dessa är ofta dyrt, stressigt och – egentligen! – lika händelselöst som på vischan – med den skillnaden att man ”upplever” storstadslivet som intressantare än livet på landet av den förföriska anledningen att ”det hela tiden rantar en massa obekanta människor omkring dig”. Jag tror att det har att göra med vår ”tilltvingade” livsstil, särskilt barnens. När jag var ung ”bodde” man ute i skogen, på sjön, på havet. Var man inte i skogen idrottade man; morsan hade ständiga besvär för att få in oss om kvällarna. I dag är föräldrar tacksamma över Pokemon. ”Äntligen vill ungarna vara ute!” Denna livsstil smittar långsamt av sig på generation efter generation. Läser i datortidning att jag nu kan köpa app för att ”få foto av innehållet i mitt kylskåp sänt till min telefon – för att underlätta mina inköp”. Naturligtvis blir effekten den motsatta. Du skärper dig inte, du blir lat. Och funkar inte nätet står du där som ett pucko. Var det gurka eller grytbitar jag skulle köpa? 😉
Under våra promenader och cykelturer på ön förvånas vi ofta över hur få människor som verkligen är ute i naturen här på södra ön. Man kan gå i timmar utan att möta en enda människa. Ska nutidsmänniskan ut ska det vara strålande solsken och varmt – ungefär samma krav som polisen ställer för att nån gång om året visa sig utomhus. Dessa mina förklaringar till urbaniseringen kan tyckas löjliga, men jag hävdar att det ligger något i dem. Vi lär långsamt våra barn – och oss själva – att de stora möjligheterna och upplevelserna finns i de stora städerna. Stressen och de ständiga vardagsproblem som storstadsmänniskan lever med får hennes fattiga liv att ”kännas” meningsfullt. I Stockholm är du ytligt sett aldrig ensam – men statistiken säger att där bor världens ensammaste människor. Det behövs en ny grön våg. Den skulle ge många människor en ny och intressantare syn på livet. Men hur skapar man intresse för livet på landet när ”inga publika evenemang får ligga högst 100 meter från en parkeringsplats”? Lös den ekvationen, den som kan. 😉 /Staffanhälsningar