Albrunna bymuséum – nöjen

På bymuseet i Albrunna får man en fin uppfattning av nöjeslivet förr i världen. Och det kan genast sägas: Det var mycket intensivare än i dag! Häng med in och kolla själv!

I museet ”Albrunna förr och nu” finns avdelningen ”nöjen” till höger i bild. Från taket hängande ”stenkakor” visar vägen…

 

På liten yta visas mycket av det forna nöjeslivet i Albrunna. Radion och radiogrammofonen dominerar rummet. Radion var under kriget en viktig informationskanal, och radiogrammofonen var en ”nöjesmaskin på fyra ben”.

 

”Stenkakorna” eller ”78-varvarna” kallades den typ av grammofonskiva som uppfanns redan 1887 och som i slutet av 1940-talet började ersättas av vinylskivan. Populära stenkakeartister runt krigsåren var exempelvis Zarah Leander, Alice Babs, Ulla Billquist, Karin Juel, Evert Taube, Anders Börje, Jonny Bode, Sven-Olof Sandberg, Harry Brandelius, Lasse Lönndahl och Karl Gerhard.

 

På radiogrammofonen till höger kunde man dels höra radio, dels spela skivor. Skivspelaren kunde utrustas med en speciell ”mittpinne” som man kunde ladda med flera skivor. När den första var slutspelad ramlade nästa ned med en duns. I grammofonarmens spets satt ett stift som läste av ”vågorna” i skivan. Dåliga stift höll bara för ett tiotal spelningar.

 

 Midsommar i Albrunna 1950. Sonneys orkester från Karlskrona spelade.

 

Dansannons från 1944. Man skulle ”svänga sina lurviga” i Albrunnalund och på skjutbanan kunde man panga hem en trädgårdsmöbel.

 

Den moderna dansen uppfattades av många som omoralisk. Alice Babs fick många gånger klä skott för ”den dekadenta musiken”. Ovan en text om ”dansbaneeländet”. Du kan också se på ”eländet” i rörliga bilder. Även långt senare har det skrivits mycket om dans och idrott – och alkohol, under dessa ”dansbaneeländets år”. Läs ett exempel.

 

Gösta ”Snoddas” Nordgren gästar Albrunna Lund i september 1952. Tidigare under året hade han slagit igenom i Lennart Hylands radioprogram Karusellen. Snoddas karriär blev kort och han dog 1981, bara 54 år gammal. Hans paradnummer ”Flottarkärlek” kan du höra här.

 

Orkestrarna var många på den här tiden. Totty Walléns var en av dem.

 

Swingland heter orkestern ovan. Språket i nöjesannonserna var vänligt men formellt. Annonsen längst ned till höger avslutas: ”Inställ Eder på 2 trevliga kvällar.”

 

Annonsen utlovar: ”Två Henier i asiatiskt luftskådespel i ring; en attraktion utan jämförelse.”

 

Albrunna IF poserar för fotografen. Laget enligt lappen under: Albrunna IF. I övre raden från vänster: Roy Nilsson, Nils Henell, Karl Johansson, Kjell Jaensson, Göran Karlsson(?), Lars Johansson. Knästående: Tage Nilsson, Heimer Bäckström, Sven-Erik(?) Holst, Göte Petersson (målvakt), Rune Johansson, Bernt Melander Johansson. Andra som spelat i AIF är bland andra: Herbert Andersson, Axel Bergman, Axel Jakobsson, Hasse och Tom Karlsson. I slutet av 1940-talet fanns ett 30-tal lag i seriesystem. Albrunna IF bildades 1946 och året senare började man seriespela i Ölands Idrottskrets reservlagsserie, den så kallade ”Smålagsserien” som man vann ett år och gick upp en division till Smålandsserien Division 3. Efter degradering serieåret 1950-195 drog man sig ur seriespel. Flera av spelarna sökte sig då till Degerhamns IF.

 

Danspolletter från Albrunnalund. Man köpte polletterna för att få tillträde till dansbanan. Danspolletter kunde under den här tiden se ut på många olika sätt.

 

Bakom glödlampans skugga går man i parad på gamla dansbanan i Albrunna lund. Kanske är det Svenska Flaggans Dag, i dag oftare kallad Sveriges nationaldag? Fotot är taget av Tage Nilsson. 

 

Här är vi i slutet av 1940-talet. Fester och danser avlöste varandra. Och man snaskade på Choko och drack Pommac och Champis. 

 

Ett litet klipp om en stor man, Edvard Persson. Det var han som noterade alla tiders publikrekord på festplatsen Albrunnalund. I tidningsklipp från juli 1949 berättas att Albrunnalund räknat in 1 600 besökare. Under rubriken ”Sensation i Degerhamn” får vi i tidningsklippet från 1948 veta att den kände negerbasisten Bill Houston ska gästa Albrunnalund med sin kvartett. Klippet berättar också att Houston spelat med Rex Stewarts orkester – i Paris av alla ställen. Bill Houston bosatte sig senare i Stockholm där han blev musiklärare. Nedtill ser vi en förstoring av klippet om 1 600 besökare i Albrunnalund.

 

Albrunna bymuséum: byns äldre historia

På Öland finns runt 500 kända stenåldersboplatser. Femton av dem finns i Albrunnatrakten. De visas med gult på kartan nedan.

Till vänster montern med Lars Henells alla fynd från äldre tider. I mitten ser vi lådan med mängder av olika slags ”hittegods”. Lokalen är också ”historisk”; den har rötter i 1700-talet.

 

Monter och ”fyndlåda” med mängder av fynd från det ”historiska Albrunna”.

 

 

De flesta föremål på museet i Albrunna ligger under glas eller plast. Det gör dem svåra att fotografera utan att få reflexer i bilden. Å andra sidan blir resultatet ”autentiskt”. I denna låda ligger fynden i drivor. Lars Henell har letat och funnit.

 

Keramikskärvor och djurben i salig blandning. Till bilderna nedtill behövs inga bildtexter.

 

Översiktsbild av monter med historiska fynd i Albrunna med omgivningar.

 

Vi gläntar på dörren till albrunna förr och nu

Framöver kommer flera inlägg att handla om bymuseet Albrunna förr och nu hos Lars Henell, mannen bakom Albrunna Perenner. Museet är inrett i ett hus från 1700-talet och rymmer massor av intressanta foton, tidningsklipp, förteckningar, reklam, skivor, prylar och arkeologiska fynd från den lilla byn på Ölands västsida.

En betydelsefull man i sammanhanget är Tage Nilsson, också han från Albrunna. I dag är han 80 och fortfarande nyfiken på livet och den tekniska utvecklingen. Tage är foto- och datafreak och har fotograferat det mesta som hänt i byn. Dessutom är han ett socialt geni; han känner allt och alla. Därför blir Tage Nilsson vår livs levande ciceron när vi vandrar runt i museet.

Nedan ser vi Lars Henell och Tage Nilsson utanför entrén till museet, där de skrattar åt gemensamma minnen.

Till vänster innanför entrén ser vi den arkeologiska avdelningen. Den består av fynd som Lars Henell har gjort under åren – utan att egentligen anstränga sig. – Det finns många föremål i jorden, berättar han. Vill man hitta så gör man det. Jag vet bönder som är intresserade av historia. Dom hittar grejor så snart dom kommer ut på fälten. Dom som inte är intresserade hittar aldrig minsta grej. Kuriosa: 1339 skrevs Albrunna som Eluæbronh och precis 200 år senare som: Allebrænne. 

 

Till höger finns avdelningen ”nöjen” med mängder av klipp om artister som har gästat Albrunna. Utan att överdriva vågar man påstå att publikrekordet slogs för bra länge sedan…

I kommande inlägg gräver vi först ned oss i myllan och ser vad vi hittar där. Senare tittar vi närmare på nöjeslivet i byn. Det blir också inblickar i albrunnabornas vardag – ”dagar som slutligen bildar ett liv”…

Här kan du förresten höra Tage Nilsson berätta om sin enorma båt som han byggde själv på kvällarna efter jobbet på Cementa – och om flera sorters fiskar som det förr fanns massor av…