Matchar för: “degerhamn ställplats” …

öland från luften – Degerhamn

Min kamera för KAP, Kite Aerial Photography, börjar nu äntligen uppföra sig som jag vill. Men den är så sliten att jag kan blåsa fram exponeringsvärdena på inställningsratten. Men när kameran verkligen lyder inställda värden blir resultatet imponerande för en liten kompaktsmälla där ”filmen”, alltså sensorn, bara är 6,7 x 4,5 – millimeter stor! Detaljrikedomen är excellent, speciellt om man vet att bilderna är tagna på stor höjd från en lina på en drake som ständigt får kameran att hoppa i både höjd- och sidled. Hela bildserien över Degerhamn är tagen vid en flygning under den sista(?) sommardagen i år den 2 november.

0392_beskurenDetta är första gången jag ser Degerhamn från sjösidan. Det svårt att känna igen sig. Min första tanke är att den stora hamnbassängen är vacker – och stor.

1655Första bilden från den släppta draken, som här nått bara tio meters höjd. Med rätt metod kan man stiga till flera hundra meter på bara några sekunder.

Degerhamn-DalsjöHär ser vi norra delarna av Degerhamn och Dalsjö. Längst uppe i högra hörnet skymtar Gårdstorp. Långt bort i fjärran kan kyrkan i Smedby anas. Denna bild togs på 150 meters höjd.

0755_rätadDen inre och mellersta delen av Degerhamns hamn. För att webbpublicera foton från luften krävs försvarsmaktens tillstånd. Som KAP-fotograf för jag därför loggbok över alla flygningar. I den för jag in datum, tider, ungefärliga flyghöjder och kamerapositioner. Postionen här är 56°21’14.9″N 16°24’19.6″E.

1327Båtladan i Degerhamns hamn. Här kan vi se att landgången till flytbryggan tvärs över inre hamnen är borttagen – ett sorgligt hösttecken.

Degerhamn-ställplatsHamnen med ställplatsen i mitten. På den stod denna dag en enda husbil. Men här har varit knökfullt under sommaren, och som Alvarsamt redan berättat blev ställplatsen landets mest besökta i år med fler än 5 000 husbilsnätter. Ställplatsen har två fält, det i bildmitten och det bakom Båtladan nere till höger i bild.

Degerhamns-StällpatsDel av ställplatsen från 30-40 meters höjd. Allra längst bort lyser vindkraftverken på Eckelsudde vita.

1109Norra Degerhamn. På Degerhamnsvägen ser vi en långtradare på väg från Cementa. Längst till höger löper Sadelvägen, som övergår i cykelleden förbi tennisbanan.

1306Båtladan i uppifrånperspektiv. Ljuset var fint denna ”sommardag” och exponeringsvärdena blev 1/2 000 sekund, bländare 3,5 vid 200 ISO. Den lilla kameran tar runt 4 000 bilder under den dryga timme batteriet orkar med.

1166Norrut. Bakom villorna i Dalsjö ser vi allén upp till Strömmelns gård. Nere i vänstra hörnet ser vi de två märkliga betongkonstruktionerna som Alvarsamt tidigare skrivit om.

0621Nedtill Cementas kaj. Ovanför den, alldeles nära högerkanten, ser vi hembygdsmuseet och fyren Ingrunden

1057Här tar hamnen slut. En båt ligger fortfarande och guppar i sitt rätta element.

0642Här ser vi en stor del av hamnen. Den är verkligen stor. Den här delen, den norr om Cementa, mäter ungefär 300 x 300 meter. Den söder om Cementa är ännu lite större.

0471Till vänster vågor i Kalmarsund. Innanför piren är vattnet nästan spegelblankt. Hamnen kan klassas som ”extremt skyddad”.

0154Uppe i högra hörnet ser vi norra delarna av Södra Möckleby, och följer vi bebyggelsen åt vänster är vi nästan framme i Gårdstorp. Östersjön på östra sidan ön syns också – som ett blått svagt välvt streck. Från 150 meters höjd ser man alltså tvärs över Öland.

0444En nästan abstrakt framtoning av Degerhamns hamn och Cementas kaj. Vattnets färg skiftar ofta under en flygtur beroende på varierande molntäthet och kamerans vinklar mot motivet. 

0392Från västra hamnpiren mot Smedby. Från 150 meters höjd ser man bra ungefär en mil – genom ett vidvinkelobjektiv. Det blå uppe till höger i bild, på Ölands östsida, är vattnet utanför Gräsgård. Du med hökblick ser även kyrkan i Smedby – om du klickar upp bilden i full storlek.

0152Vita vågmustascher förs i den västliga vinden in mot ställplatsen. På marknivå blåste det denna dag runt 7 meter per sekund. Högre upp var medelvinden runt 10.

pricken_CementaKAP är en billig och effektiv – men svår – metod för att få en uppfattning av olika tillstånd och faktorer på land och i vatten. Arkeologer använder den, geologer likaså. Naturvårdare, fastighetsbyråer, arkitekter, jägare, bönder och skogsfolk är andra som kan få olika slags besked från denna motorlösa, tysta och miljövänliga flygfotokonst.

0151Längs västra sidan av båtladan står i dag fler båtar än vanligt uppallade. Men vårt stambord – det åretruntuteplacerade bordet med stolar – får fortfarande plats.

Märkt , ,

Degerhamns ställplats utvecklas

reception_Degerhamn_ställplatsReceptionen flyttades i maj ut till södra hamndelen, vägg i vägg med ”båtladan”.

Majsen_Eliasson_LjungbyholmMajsen Eliasson är receptionist. Hon är från Ljungbyholm men tog gubben med sig i husbilen till Degerhamn redan i mars. När så hamnvärden Sten Persson skadade sig fick hon frågan om hon ville hoppa in och hjälpa till. Och det ville hon. – Jag öppnar 07:30 och har öppet till 19:30. Jobbet är verkligen omväxlande. Man får träffa många sorters människor från olika länder. Språket går bra, det blir en hel del kropps- och teckenspråk, säger Majsen. Tips: Majsen säljer goda mackor av olika slag, bland annat med sill. Alvarsamt förbereder provsmakning…

båtar_bilarSommartid besöks Degerhamns Ställplats av både husbilsfolk och sjöfolk, en tilltalande mix.

Märkt

Degerhamn ställplats

Husbilarna på Degerhamn ställplats blir flera i takt med stigande temperaturer.
– Vi hade runt 110 övernattningar under påsken, berättar chefen på bygget Christer Sjöman, som tidigare var just sjöman.

Degerhamn ställplats ger ett rent och naturligt intryck med sina stora gräsytor. Christer berättar att man gör allt för att befästa den framtoningen.
– Här har vi inga gränser och linjer och skyltar utan folk får ställa sej som dom vill. Och vi jobbar stenhårt med att hålla rent och snyggt. Det uppskattar våra gäster.

När Alvarsamt var där i går vilade ett stort lugn över ställplatsen. Men på Valborg händer det grejor. Utan att gå in på detaljer kan vi berätta att man naturligtvis tänder en eld – men på ett mycket annorlunda ställe. Elden kommer dessutom att förflyttas – till musik…

Varför inte åka dit och se det med egna ögon!?

DegerhamnStällplats_1Christer Sjöman i Degerhamns hamn. Ställplatsen sköts av Degerhamns Båt &  Sportfiskeklubb och husbilar, husvagnar och tältare är lika välkomna. – Vi har plats för flera hundra, säger Christer.

DegerhamnStällplats_2På andra sidan hamninloppet breder ställplatsen ut sig åt norr. Men det finns stora ytor även åt andra väderstreck. 16 september 2012 gjorde Alvarsamt ett besök i en husbil på stället. Det inlägget kan du se – och lyssna till – här.

Märkt

och det varde måndag…

_mg_4570_bHösten är ovanligt färglös i år. Men det finns undantag. Vissa partier utmed Bergstigen i Degerhamn är några.

tradetMen även det färglösa har sin tjusning. Detta vackra bladlösa träd skimrar i vitt, grått, gråblått, svart.

”Södra Öland ska lyftas igen.” Ja, så skriver Östra Småland. Det mesta man drömde om 2009 verkar ha gått upp i rök eller blivit kvar på startlinjen. Nu vet inte jag vad man hade för visioner för sju år sen, men tydligen var de många, eftersom tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson (M) i veckan levererade en riktig högersmocka i samma artikel: ”Utvecklingen har varit katastrofal med allt snabbare urbanisering.”

Vad göra? Kent Ingvarsson föreslår en landsbygdsutvecklare för södra ön. Personligen tror jag inte mycket på en sån. All utveckling måste göras av invånarna, något som Kent själv säger i samma artikel: ”Men det är i första hand medborgarna själva som ska stå för själva utvecklingen. Däremot ska kommunen se till att det finns pengar.”

Jag tror inte på det heller. Allt företagande innebär risktagningar. Företagandets grunder är intresse och kunskaper och en stor slev jävlar anamma. Att kommunen genom ”pengar” skulle eliminera riskerna för företagande känns som fel väg. Ska allt i livet göras ”säkert” blir nog inte mycket gjort.

Även om urbaniseringen är katastrofal finns glädjeämnen. Vad sägs om denne göteborgare som vill bli åretruntboende i lilla Degerhamn/Södra Möckleby? Glädjande nog är några telefonnummerlappar på papperet rivna så det finns hopp om ytterligare en sydölänning! Eftersom jag är optimist säger jag redan nu: Välkommen hit!

goteborgare

Något som verkligen inte har gått i stå är uppbyggnaden av den omkullblåsta ladan i Degerhamn. Det var snart ett år sen orkanen Gorm som svepte av hela övervåningen på byggnaden 2015. Kåk och tomt såg ut som efter ett bombanfall och jag hade svårt att tro på en återuppbyggnad. Lyckligtvis hade jag fel och steg för steg närmar sig bygget sitt slut. Snacka om happy end.

januariGorm har sopat rent i november 2015. Vid Ölands södra udde blåste 27,5 meter per sekund.

augusti_2Augusti i år.

augustiLadan från luften i augusti i år. Om man jämför med villorna omkring ser man hur enormt stor byggnaden är.

augustiladaNorra gaveln under flyktiga sommarmoln.

lada_oktoberMitten av oktober 2016. Jobbet är kanske klart till ettårsdagen av orkanen Gorm?

Den av Länsstyrelsen stängda ställplatsen i Degerhamn är trots det förnuftsvidriga beslutet numera fylld av bilar, vanliga bilar. I går kom bilar på led, bilar åkte igen och nya fyllde på. Det kryllade av bilar, man kunde tro att man var i Stockholms city. Ur bilarna klev fågelskådare med sina mäktiga optiska kanoner.

sibirisk_jarnsparv_1Bilarna var så många att de fick ställas på led. Rep och skyltar vägledde förare som eventuellt fått pippi på hjärnan.

sibirisk_jarnsparv_3Alla spejade med fixerad blick mot nordväst. Alvarsamts utsända såg intet, bara tristgrått hav och en ännu tristare Sverige i fjärran. Vad fotograferade man med dessa muskedunder?

sibirisk_jarnsparv_2Mystiken tätnar. Fotograferar man sand? Fotograferar man vatten? Fotograferar man det hemska Sverige? Ingen vet. Tystnaden ligger tät över strandlivet – som ett lock till tryckkokaren.

sibirisk_jarnsparv_4Stora Nikonsmällor på stativ, som under fotbolls-VM eller vid filmfestivalen i Cannes. Vilken kändis är på ingång? Från havet? Kommer kanske Sune Flisa simmande från Shimla, Indien?

sibirisk_jarnsparv_5Efter en stund lättade tystnaden en aning och många av männen med fotokarbiner tycktes slappna av en smula. Vår utsände reporter tog mod till sig och frågade. Svaret: En (en enda!) sibirisk järnsparv.

Det lär krylla av fågelskådare även nere vid fyrplatsen. Orsaken är att där inte finns en (en!) utan mängder av rara fåglar. De har kommit som snedseglare med den envisa hårdvinden från Ryssland! Svenska Dagbladet skriver att ”Ryskt extremväder flax för svenska fågelskådare”. Sibiriska järnsparvar och azurmesar lär – exempelvis – kunna avnjutas i okularet. Tusen ornitologer lär ha invaderat ön. Hur många fåglarna är låter jag vara osagt.

skarvarSkarv på reven vid södra udden. Den är inte alls rar. Kanske därför många vill skjuta den, medan andra protesterar.

Apropå fåglar ser fågelsjön i Degerhamn ut att växa igen allt mer. Eller luras ögat av sjöns framtoning i årstidernas olika förklädnader?

oktober_2016Fågelsjön i oktober 2015. Grönt lyser med sin frånvaro. Ockrafärgerna tar över.

augusti_2015I augusti 2015 var i stort sett allt i motivet grönt. 

hostHösten går långsamt mot vinter. Det döda bryts ned för att ge näring åt det kommande. Långt bort skymtar en vår…

Att Alvarsamt mest huserar på södra Öland hindrar inte att vi nån enstaka gång uppmärksammar något berömvärt på norra ön. Kommunalrådet i Borgholm, Ilco Corkovic (S), betalar luncher och bensin ur egen ficka. Det skriver lokala medier, bland andra Barometern, den 15 oktober. Ilco har, enligt Östran, inte fakturerat representationsluncher och liknande efter sitt tillträde 2014.  Han betalar själv även om han exempelvis bjuder en företagare på lunch. Ilco menar att arvodet täcker utgifterna. Bravo, Ilco! Alvarsamt lyfter på hatten. Så borde flera jobba inom politiken.

Den i en kommentar utlovade videointervjun med Sune Flisa gick inte att genomföra. Det blev den gamla vanliga visan: Bråk om honorar. Att en liten kulturpublikation som Alvarsamt ska betala inte mindre än 40 000 kronor för en treminuters intervju är i grövsta laget. Vi erbjöd hälften, men gode Sune tvärnobbade.

Sune Flisa är i stället åter beredd att kasta sig in i både politiken och byråkratin för att – som han själv säger – leda södra Öland mot en storslagen framtid. Första steget är att med nästan hundraprocentig säkerhet utnämna sig själv till länets nästa landshövding. I ett mejl till tillförordnade hövdingen skriver Sune att han ”är den utan konkurrens bäst lämpade för jobbet”. Att gode Sune bara för en kort tid sedan krävde stängning av landets länsstyrelser tycks han helt ha glömt bort. Nå väl, nedan publicerar vi – med viss tvekan – Sunes mejl till Malin Almqvist, tillförordnad landshövding och länsråd i Kalmar län:

sunemejl

För övrigt kan noteras att min fru köpt årets första pepparkakor. Det ryktas att vi går mot nåt slags högtid…

_ _ _ _ _

Alvarsamt är numera en måndagsblogg. Nästa inlägg publiceras 06:30 den 24 oktober.
Märkt , , , , , , ,

lägg ned länsstyrelserna

stallplats_degerhamn_Bilden är tagen från pirens början i Degerhamns hamn. Vi ser norrut. Tjugofem meter från vattnet går det alldeles utmärkt att gå. Men nästan ingen går där. Under otaliga fikaraster i hamnen har vi sett en enda människa på detta område. Står inga husbilar här kan området karaktäriseras som ”extremt folktomt”. Men husbilsgästerna uppskattade verkligen ställplatserna. Många menade att de var bland de bästa i landet. Klicka här för att träffa några. Eller här. Eller här. Du kan också spana in området från luften, här.

Som vi tidigare berättat säger Miljödomstolen nej till ställplatserna i Degerhamn. Det skrev bland annat Östran i går. Men viktigare är förstås vad Alvarsamt skriver. Vi ger ordet till vår människorättskämpe, humanist, yrkesrevolutionär och jurist med specialitet ställplatsfrågor, Sune Flisa!

Allan von Kompost
återinsatt redaktionschef

– – –

Högt ärade revolutionärer, kvinnliga så väl som manliga. Måttet är rågat. Hövdingen har avgått men betonghäcksmyndigheten består. Därför kräver jag Sune Flisa: Lägg ned Länsstyrelserna, dessa otidsenliga byråkratiska stoppklotsar många gånger ledda av avdankade föredettingar inom politik och ”exteriöra verksamheter som skapar så kallade kända ansikten”. Landshövdingarna är dessutom ofta tvivelaktigt utnämnda av gamla polare i regering och riksdag till en lugn, avmätt, cigarr- och vindoftande avslutning på karriären. Sådana ”farkoster med endast sista raketsteget laddat” bör hellre spurtjobba inom äldre- eller kriminalvården än att leda – den eventuella – utvecklingen av våra län!

Det var Länsstyrelsen som hos Miljödomstolen överprövade Mörbylånga kommuns strandskyddsdispens för ställplatserna i Degerhamn, dessa harmlösa gräsparkeringsplatser för husbilar som på några få år växte till en stark motor för bygden. En säsong talades om fler än 5 000 besök. Länsstyrelsen – och naturligtvis Miljödomstolen – lägger nu en förlamande hämsko över bygden. Den sistnämndas beslut är tragiskt och jag är personligen synnerligen glad över att ha lämnat Öland och Sverige för ett företags- och människovänligt liv i Shimla, Indien. Här uppmuntras initiativ och framåtanda, här förstår man att inkomster icke falla från himmelen likt guldregn, här inser man att allt inte för eviga tider kan vara som det alltid har varit. Här vill man utveckla, förändra, förbättra – för människorna.

Östran skriver bland annat: _ _ _”Området är inte detaljplanerat och omfattas av riksintresse för rörligt friluftsliv, kulturmiljövård och obruten kust. Domstolen menar därför att frågan om strandskyddsdispens `ska präglas av mycket stor restriktivitet´.”

Man tar sig för pannan och vill gå och lägga sig, eventuellt för gott. Miljödomstolen får det att låta som om ett ändlöst lämmeltåg av idoga vandrare med stavar i händerna och ryggsäckarna fulla med långvandringsproviant kommer att hindras i sin finkulturella framfart över stock och över sten förbi denna lilla guppiga gräsplätt. Men var finns – egentligen! –  det rörliga friluftslivet? Var finns behovet av en kulturmiljövård just här? Tror Miljödomstolen att turister ska leta ortoceratiter i de gamla betongkonstruktionerna som står nästgårds?

Juridiken innehåller med rätta möjliga tolkningar av lagar, möjligheter till att ta hänsyn till förhållanden som lagstiftarna inte kunde förutse då lagarna skrevs. Lagar ska inte följas in absurdum. Lagar huggna i sten hör Hedenhös till. Lägg därför ned de kadaverdisciplintänkande Länsstyrelserna. I dag – helst före lunch eller senast i morgon!

Den juridiska kompassen har drabbats av toksnurr. Kommunen säger ja, Länsstyrelsen säger nej och får medhåll av Miljödomstolen. Synnerligen märkligt är då att Länsstyrelsen stod bakom servicehusets tillblivelse på nämnda ställplats – så sent som 2010-2011!
– Vi sökte EU-bidrag för huset och ansökan gick genom Länsstyrelsen. Den var alltså med på noterna, berättar Kurt Arvidsson, på den tiden ledamot i styrelsen, i dag kassör i båtklubben som drev ställplatsen.

I flera års tid har min blomma och jag suttit vid det lilla enkla bordet bakom båtladan för en stärkande fika under våra cykelturer. Vi har suttit där vinter, vår, sommar och höst – en eller flera gånger i veckan. Det vi kan konstatera är att det nästan aldrig går någon människa utmed den kust som Miljödomstolen är så mån om att hålla ”obruten”. Dessutom är den inte bruten. Enligt Kurt Arvidsson har man dragit en gräns 25 meter från stranden, närmare havet än så får ingen husbil parkeras. Men det räcker tydligen inte för Miljödomstolen. För de människor som nästan aldrig går där ska utrymmet vara större. Hur stort? Hundra meter? En kilometer? Tio mil?

Min blodstörtning kräver lugn. Jag får inte brusa upp. Då kan blodet börja spruta igen, säger läkarna. Därför slutar jag nu med en stilla uppmaning: Titta på mitt foto av den icke avbrutna kusten. Utmed den går nästan ingen. Men vill man det så går det – att gå där.

Kurt Arvidsson berättar att man överväger att överklaga Miljödomstolens dom. Gör det, men se först till att Länsstyrelserna placeras på nåt riktigt dammigt muséum!

Eder nyopererade Sune Flisa
suneflisa
Ledarskribenten på heders-
läktaren under en militärupp-
visning i Kråkhultaberg 1957.
Foto: Bo Stenson Kravett-Kaap.
Märkt , , , ,

extra extra extra extra

Miljödomstolen stoppar utvecklingen i Degerhamn/Södra Möckleby. Man gör det genom att säga nej till ställplatserna i Degerhamn…

När vår ledarskribent Sune Flisa fick beskedet genom lokala medier ramlade han samman i en mindre blodstörtning och vårdas därför på centralsjukhuset i Shimla, Indien. Från säng 45 på akutavdelning 22 telegraferar han i fetstil: Trots akutsjuk känner jag mig kärnfrisk. Så snart blodstörtningen är åtgärdad går jag loss på tangenterna. Varje nedslag ska kännas som en atombomb. Före midnatt kan ni publicera explosionen. Men slå upp den ordentligt med fotot jag tog vid besöket i somras. På det ser vi den sträcka/det stenröse ”obruten kust” man dillar om. Den förnuftsvidriga domen är hot stuff även här borta på andra sidan jordklotet. Ingen här tror att sånt kan hända år 2016. Alla bara skrattar. Jag är glad över att jag emigrerade. /eder Sune Flisa

Märkt , , , , ,

Ledare: Släpp farten fri!

Sommarlovet är slut. Nu börjar allvaret runt alvaret igen. Vi inom koncernledningen är i dag mycket glada över att kunna hälsa vår gamle medarbetare Sune Flisa välkommen åter, denna gång som ledarskribent. Vi tar därmed en uppenbar risk, ity det är med Sune som med vädret. Man kan aldrig veta trots noggranna prognoser och väl övertänkta beslut. Sunes absoluta krav för publicering av ledaren var dels 100 000 svarta i näven, dels ingen som helst ”rättning, justering eller censurering”. Vi tog tjuren vid hornen och sa ja. Välkommen, Sune!

Allan von Kompost
koncernchef (åtminstone dagen ut)
*  *  *

albrunna70_01Trafiken får här dundra fram i 70, trots korsande cykelled med många cyklister, även med småbarn i ”släpkärra”.

albrunna70_02Sommartid kör här en bil var tionde sekund. Mitt på dagen ännu oftare. Dessutom finns utfarter på båda vägsidorna.

Efter att i all hemlighet ha sommargästat min barndoms Öland iklädd kamouflagedräkt är jag åter tillbaka i Shimla, Indien. Och det är jag tacksam för, ity det jag upplevde i mitt gamla hemland har satt hemska ärr i själen under min resterade jordevandring. Öland har förvandlats från ett Schlaraffenland till ”den skeva maktens enklav”.

Landshövdingen svarar icke på för öborna fantastiska förslag om pengabesparingar för vattenletning. Sjukvårdsansvariga svarar ej på enkla mejlfrågor om vårdcentralers eventuella framtida existens. Landstingspolitiker svarar ej på mejl trots att de i mycket detaljerade mejlpolicys måste göra det. Chefer håller med om att så ska allt funka, men gör inget när man påtalar att det inte funkar. Kommunen hänvisar medborgarförslag om att rädda de öländska almarna till pågående utredning. Nya fartbegränsningar genom Degerhamn verkar gjorda med tärning, slumpgenerator och en skvätt vodka. Länsstyrelsen fattar ständiga Kalle-Anka-beslut, vare sig det gäller hastighetsbegränsningar eller ställplatser. För övrigt verkar det som om ett fåtal gnällspikar endast lever för att stoppa nästan alla öns utvecklingsmöjligheter. Allt ska vara som på farfars tid! Förändringar är livsfarliga.

Läser en stort uppslagen nyhetsartikel i Shimla News (undrar förresten om den inte är snodd ur Östra Småland): Länsstyrelsen säger nej till att sänka hastigheten genom Albrunna. Det finns ingen anledning, menar ansvariga. Undrar om lustigkurrarna på Länsstyrelsen vet var Albrunna ligger? Har de cyklat genom byn i juli månad när varannan upphottad pärlbandsbilist ska om dig i minst 70 knutar även om det kostar dig livet, eller åtminstone hälsan, cykeln och en längre sjukhusvistelse? Det går att virtuellt övningsköra genom byn här. Ska det behövas en dödsolycka innan sömnmedlet går ur kroppen på maktens cykloper vid kaffekopparna fem mil bort?

Och apropå hastighetsbegränsningar… Här i Shimla har vi inga eftersom oxarna går i högst 4 kilometer i timmen, kamelerna i 5 och korna inte alls. Mitt förslag: Skrota alla hastighetsbegränsingar även i Sverige. Ingen bryr sig ändå om dem. Jag tillbringade några sommarveckor hos min broder Kjell-Elvis vid Torngårdsvägen. Där råder 40 kilometer i timmen men trafiken går i 70 till 120, eftersom alla vet att poliskåren har flyttat till Skåne och de som inte följt med dit har slutat. Även bussar och tung trafik dundrar på som om det vore sista chansen att slå nytt världsrekord sträckan Torngård-Södra Möckleby. Nej, fram för nytänkande. Släpp farten fri! Men vid minsta förseelse säljs bilen på auktion – omedelbart vid vägkanten. Och körkortet makuleras för eviga tider.

Jäklar vad lugnt det skulle bli. Som i Shimla!

hälsningar Eder

suneflisa

Sune Flisa,
filantrop
rallyåkare
strupsångare
konstjonglör
Märkt , , , ,

sotdöd eller utveckling?

Publikbild2011Publikbild från uppvisning under Degerhamns räddningsdag 2011.

På lördag körs Degerhamns räddningsdag, ett minievent som vuxit till ett bautaevent. Nu firar man tioårsjubiléum och Alvarsamt gratulerar förstås. Men, det skulle behövas flera lokala roliga och intressanta evenemang långt ute på den glest befolkade vischan – som södra Öland onekligen tillhör. Många glesbygder förtvinar långsamt och dör. Affärer läggs ned, företag går i konkurs eller flyttar. När nedgången nått en viss nivå brukar loppet vara kört. Det gäller att göra nåt innan den nivån nås, sen är det för sent.

Ibland undrar jag hur det går med goda idéer och geniala hugskott. Samlas de i säck för att sen glömmas bort? Vad har det exempelvis blivit av allt det spännande som värktes fram vid dialogmötet 2 november i fjol?

Husbilarna är här för att stanna, vad man än tycker om dem. Men motståndet till så kallade ställplatser är hårt från både myndigheter och enskilda. Det är sorgligt, ty ställplatser är en av glesbygdens små möjligheter till inkomster och olika typer av ”inflöde”.

En annan möjlig blodtransfusion är olika typer av idrottstävlingar. Ironman, exempelvis. Men den utgår i vårt fall från Kalmar. Varför inte skapa en egen enkel tävling med start och mål i exempelvis Södra Möckleby/Degerhamn? I den lilla byn Skålan i Jämtland genomfördes nyligen en lokal tävling med det fantasifulla namnet Cypakutsi – för 21 året i rad. I Skålan bor bara 103 personer. Trots det  ställer 250 personer upp i tävlingen, som sköts av 60 funktionärer. Och till den avslutande festligheten i bygdegården kommer 500 personer! Den lilla anspråkslösa tävlingen aktiverar alltså nästan tusen människor – i en by med hundra invånare!

I Skålans Cypakutsi handlar det om att cykla, paddla, kuta och simma. Vilka kan grenarna bli i Södra Möckleby/Degerhamn? Springa baklänges, simma, cykla hinderbana och slutligen precisionskastning med liten boll – alla grenar genomförs i hamnparken och hamnen. Tävlingen kan få det fantasifulla namnet Baksicykast.

Intresse?

Märkt , , ,

makten lyder alvarsamt

I sin ledare redan 22 april i år skriver Alvarsamts då nyanställda ledarskribent Rosa-Bella Dallamares:

”Efter skandalen vid Ställplats Degerhamn finns intet förtroende för någon i maktens Sverige. Alvarsamts krav står därför kvar: Landshövdingen måste avgå. Och när vi ändå är inne på ämnet: Romson kan göra honom följe!”

I början av maj lämnade Åsa Romson regeringen. På torsdag avgår enligt riksmedier landshövding Stefan Carlsson.

Alvarsamts redaktionsledning väntar med spänning på Rosa-Bella Dallamares nästa politiska råd…

Märkt , , , ,

södra öland ska(!) kvävas

Ställplats Degerhamn är stängd. Nya hastighetsbegränsningar kastar sen länge ett löjets skimmer över södra Öland. Nu berättar dagens Östran att Länsstyrelsen vill sänka hastigheterna ytterligare. Som regeringens förlängda arm har Länsstyrelsen på kort tid lagt en död hand över Sommardegerhamn. Nu vill man gå vidare i sitt förödande värv. Länsstyrelsen har inte ens förstått det första man lär sig inom juridiken: Att en lag/begränsning måste ha folkligt stöd för att få effekt. I dag har hastighetssänkningsivern fått motsatt effekt; folk kör som skållade råttor. Småningom återkommer Alvarsamt med egna undersökningar om de reella hastigheterna på en viss 40-sträcka. I dag ligger de på runt 70 och upp mot… Tja, ni skulle inte tro det!

Stäng Länsstyrelsen. Riv den och bygg upp en kraft som är något så när i takt med tiden!

Märkt , , ,

gå inte över/under sundet efter vatten

Sedan Sune Flisa återvänt till Indien med löftet att vi aldrig mer kommer att höras eller ses går Alvarsamt till kraftfull handling och knyter nya medarbetare till sin mångkulturella och feministiskt inspirerade kulturredaktion. Till vår nu vakanta utrikeskorrespondenttjänst i Indien anställer vi Harischandra Apu Nahasapeemapetilon, Nybro, uppvuxen i Åbo. Ny ledarskribent blir opolitiska Rosa-Bella Dallamares, Island – med rötter i Hofors.

Och just i dag debuterar Rosa-Bella Dallamares i sin nya roll som åstiktriktare och rättänkare för södra Öland, till harm och fruktan för maktkoncentrationen i det hemska Sverige, med epicentrum i Kalmar. Bloggen är din, Rosa-Bella!

Allan von Kompost
nyhets- o kulturchef

* * *

Snart törstar vi ihjäl. Det vet vi. Grundvattnet sinar – på Öland och i Kalmar. Var 45:e minut kör en vattenbil över bron. En slang ska läggas under Kalmarsund för ytterligare import från fastlandet. Men även där sjunker alltså vattennivåerna. Hela sydöstra Sverige blir snart katastrofområde. Regnen är få och kortvariga, och ska det borras nånstans är det efter gas och/eller metaller. Men skiffergas läskar dåligt efter en arbetsdag på snustorra fält eller en cykeltur från fyr till fyr. Och den som försökt dricka en grusig klump tulium gör aldrig om det. Och vad värre är: Snart kommer turisterna! Och de dricker inte bara brännvin och vin utan sätter också i sig kopiösa mängder vatten. Vi ölänningar går en grym död till mötes. Vi kommer att törsta ihjäl.

I ett sådant allvarligt läge, att jämföra med dagarna inför utbrottet av ww2, svarar – enligt Östran – miljöminister Åsa Romson, MP, på ett brev från Jan R Andersson, M. Riksdagsledamoten Andersson frågar i brevet vilka åtgärder Romson tänker sig för att säkra vattentillgången på Öland. I sitt svar skriver Maskrosen Romson bland annat: _ _ _ ”att man måste planera långsiktigt och hushålla med de resurser man har för att hålla nere förbrukningen.” _ _ _

Det är alltså ett regeringssvar. Man tackar.

Maskrosromson svarar i alla fall på brev. Det gör inte vår landshövding, hur allvarligt han än säger sig bedöma vattenläget på ön. Alvarsamt erbjöd sig för bra längesen att snabbt geoskanna södra ön från drake i stället för från helikopter. Skattetrycket för oss stackars uttorkade ölänningar skulle därmed sjunka med ”miljonbelopp” och vattnet skulle i dag ha flödat, sprinklat, kluckat, sipprat och forsat över nejderna och smakat som gyllne honing i ölänningarnas förtorkade strupar.

Efter skandalen vid Ställplats Degerhamn finns intet förtroende för någon i maktens Sverige. Alvarsamts krav står därför kvar: Landshövdingen måste avgå. Och när vi ändå är inne på ämnet: Romson kan göra honom följe!

Snart börjar grödorna och skogarna att sörpla i sig mängder av vatten. Snart kommer de törstiga turisterna. Räkna med torka. Och räkna med Alvarsamt. Vi lovar inte guld eller ens gröna skogar. Men vi lovar handling. Konkret och snabb action för att inte törsta ihjäl. Redan i morgon publiceras inlägg om en driftig man som skapade Sven-Eriksjön utanför Kvinsgröta. I den pölen ligger i dag 18 miljoner liter kristallklart, gott vatten till liten eller ingen nytta – alltmedan ölänningarna törstar ihjäl. Men Alvarsamt nöjer sig inte med det. I nästa vecka inleds en serie undervisningsinlägg av gerillakaraktär. De handlar om att bli sin egen lyckas smed. De handlar om konsten att klara sig själv, att slippa be makten om allmosor och råd. Kort sagt: Inläggen handlar om att överleva i en hotande tid, att inte dö på grund av vattenbrist. Det blir fem inlägg av livräddande karaktär:

  • Så skär du dig en slagruta.
  • Så hittar du vatten med slagrutan.
  • Så borrar du själv efter ditt slagrutefunna vatten.
  • Så tar du tillvara ditt slagrutefunna och uppborrade vatten.
  • Så dricker du ditt slagrutefunna och uppborrade vatten – och överlever.

För serien har Alvarsamt engagerat den erfarne slagrutemannen Edwin Rutthén från Timmernabben.

Rosa-Bella Dallamares
ledarskribent

Märkt , , , , ,

åter till Indien!

– Jag trodde det var ett försenat aprilskämt, säger en yrvaken Sune Flisa i telefon till redaktionen nu på morgonkulan. Enligt Östran har Länsstyrelsen upphävt kommunens strandskyddsdispens och Degerhamns ställplats har därför tagit ner skylten!

Sune Flisa fortsätter:
– Jag kom hem från Indien i går efter en besvärlig bilresa. Och detta vansinne är det första som slängs i mitt ansikte. Här går inte att stanna. Makten har gett sej den på att ta död på södra Öland – med alla medel. Med hastighetsbegränsningskatastrofer, med Länsstyrelsebeslut, på alla sätt som går. Jag dricker en kopp kaffe nu och sen blir det tummen tillbaka till Indien. Där råder åtminstone nån jävla ordning och reda. Det minsta man kan begära är att landshövdingen avgår, slutar Sune Flisa och kastar på luren, rasande, kolerisk, störtförbannad.

Alvarsamts redaktion kan inte annat än instämma i Sunes krav: Landshövdingen måste avgå. Nu!

Degerhamns_ställplatsDegerhamns ställplats, november 2015. Vägen i mitten leder ut till norra pirarmen.

Märkt , ,

ögat och optiken

husbil_DegerhamnUnder vårens kanske disigaste dag såg vi inte hundra meter ut i Kalmarsund. Men genom kompaktsmällans längsta teleläge anas horisonten flera kilometer bort. Vi är på ställplatsen i Degerhamn där en husbilsentusiast trotsar skitvädret – som faktiskt var riktigt skönt att cykla i. Och finväder väntar…

Märkt , , ,

5 000 husbilsnätter

Degerhamn-ställplatsDegerhamns ställplats, i dag med bara en husbil. Men under säsongen blev de över 5 000. Fotot är taget i dag från 150 meters höjd.

Förra året blev Degerhamns ställplats den bästa i landet. I år blir den den största.
– Vi har redan nu passerat 5 000 husbilsnätter, berättade Kurt Arvidsson vid kvällens dialogmöte med kommunen och lokalbefolkningen i Degerhamns Folkets hus.
Ställplatsens hemsida hittar du här.

Mötet präglades av många goda ideer för framtiden. Några av dem var seglingsregattor med utgångshamn Grönhögen och mottagning av kryssningfartygsgäster i samma hamn.

En bättre kommunikation med sommarboende var också ett förslag som väckte gillande.

Ett längre reportage med poddradioinlägg kommer inom nån vecka…

Märkt , ,

den stora flykten

Vi skulle dränkas som råttor. Press och väderlekstjänster gjorde gemensam sak och skrämde upp allt som skrämmas kunde. Under dagen har riksmedier rapporterat om ”flykten från Öland”. Det monsunliknande oväder som enligt nordiska vädersiare och sensationskåta murvlar skulle fälla en månads regn under en enda dag uteblev. Vi såg inga ljungande blixtar och hörde inga fruktansvärda dunder över södra Öland. Men siarnas svartmålningar blev för mycket för turisterna. De flydde hals över huvud i såna oerhörda mängder att Ölandsbron korkades igen.

Men vad flydde man? Och vilka flydde? Vi kan bara konstatera att det regnade lätt en timme eller tre. Och en och annan knall hördes högt högt där uppe i det blå. Men är det så märkvärdigt en svensk julidag? Sen kom solen och vi cyklade runt och kunde inte se en enda en som hade flytt, förutom nån enstaka syrier som flytt av helt andra skäl än regn. Det är knökfullt nere i Degerhamn och vädret är prima och vi har haft över 20 grader under kvällen, +18 så sent som klockan 22:00.

Så frågan kvarstår: Varför flydde man?

Ölandsflykt_6Degerhamns ställplats under tidig kväll.

Ölandsflykt_3Mete i lugnt vatten vid bryggan i Degerhamns hamn.

Ölandsflykt_7En fridens kvällshimmel över ön som turisterna flydde från. 19:10 var det +20,5 grader, svag vind, nästan ingen sjö. En fin dag går till ro.

Märkt ,

Nato räddar öland – som välter…

husbilsrad

Vi återvänder till ställplatsen i Degerhamn och lyssnar in vad vårt pratviga gäng från fastlandet tycker om ön – Öland alltså. Är den nåt att ha? Har den en framtid? Vad säger exempelvis vår kvartett om turismklyschor som att Öland är paradiset på jorden?

– Dom som säger så är kanske inte så beresta som vi, säger Per Lagerling och ler lika brett som klaviaturen på en Steinwayflygel. Vi som har sett oss om i världen och kort och gott säger att Öland är bra delar ju ut ett gott betyg. Eller hur? Det är ett annorlunda landskap, unikt i hela världen.

– Men för mej är Öland inget märkvärdigt, kontrar Roland Nilsson från Kalmar. Det bästa med ön är närheten till Kalmar. Så är det.

– Men visst är alvaret nåt extra, inflikar Jane Mårtensson. Mina svärföräldrar bodde i Stora Frö och där var jag ofta. Men jag fick inte upp ögonen för orkidéer förrän i mogen ålder. Men så är det nog för dom flesta.

– Just nu tänker vi mera på Västervik än på Öland, säger Barbro Lagerling. Vi köpte en tomt där i går. Kanontomt med sjöutsikt för nästan ingenting. Det blir närmare till kontinenten därifrån. Vi säljer nog kåken på Värmdö och bygger i Västervik. Tanken är att hyra ut halvårsvis i Västervik och kuska runt på kontinenten i husbilen…

– Men hur kan man leva så? undrar jag. Är ni pensionärer?

– Ja, på sätt och vis, säger Per. Vi har eget företag och sysslar med energideklarationer. Jag är energiexpert och har kontoret i bilen. Vi har besiktningsmän som åker runt i landet och mejlar alla data till bilen. Sen gör vi energideklarationerna – och fakturerar. Det är ett trevligt sätt att leva. Blir det många faktureringar en dag går vi på krogen.

Livet i husbil ger för en novis ett nästan oförskämt sorglöst och lyxigt intryck. Man är sin egen lyckas smed – och befälhavare. När man är mätt på ett ställe drar man till nästa – på Öland eller kontinenten.

Vi pratar mer om Öland. Jag berättar om mina farhågor för framtiden. Bredbandsutvecklingen och kollektivtrafiken står på u-landsnivå. Hälften av befolkningen i Mörbylånga kommun är i icke arbetsför ålder och turismen går kräftgång. Vilken företagare eller ungdom med visioner vill flytta till en sån kommun?

Per Lagerling är tyst en sekund. Så tar han till orda:
– Ingen fara. Ni kommer att räddas.

– Av vem? frågar jag.

– Av Nato, säger Per.

– Förlåt? säger jag.

– Av Nato, säger Per. Dom svenska politikerna har börjat förstå allvaret. Jag vet vad jag talar om. Jag är byggnadsingenjör och var reservare inom ingenjörstrupperna. Men jag skolade om mej till fortifikatör, alltså en sån som bygger skyddsrum och annat åt militären i fredstid.

– Ja ha, säger jag och försöker se intelligent ut.

– Nato kommer att bygga på både Gotland och Öland, trots att vi inte är medlem i pakten. Det måste göras. Annars sätter sej ryssen här. Och det kommer att bli strålande tider för er ölänningar. Det blir amerikanska stridskrafter på båda öarna. Dom behöver skolor och underhåll och mycket annat. Det blir mycket att göra, så mycket kan jag säja.

– Så vi får jobb av det…?

– Ja visst. Hotet från Ryssland blir Ölands motor för framtiden.

– Det är svindlande perspektiv du målar upp, Per Lagerling.

– Ja, men det finns också negativa såna…

– Jaså, vilka då?

– Jo, Öland kan välta!

– Välta?

– Ja, det finns två öar i hela världen som kommer att välta. Den ena är Bornholm. Den välter först. Ingen vet när men så kommer att ske, säger Per. Det behövs bara att nån båtägare glömmer lossa tampen från bryggan när han ska därifrån så är det kört.

– Vi såg på kartor i Köpenhamn att det faktiskt är så, säger Barbro. Bornholm står liksom på en nålspets.

– Jag läser massor om såna här saker, säger Per. När Bornholm har slagit runt är det Ölands tur. Öland välter inte av sej självt, det behövs en kraft utifrån, en tsunami till exempel. Men då är det kört. Det är bara att hoppas på att den välter åt väster – där bron kan hålla emot en aning…

Alvarsamts utsände tar sig nu för pannan och ber om ett glas vatten. Per Lagerling föreslår glatt en titt in i husbilen och jag tackar genast ja till inviten. Här gäller det att göra nåt annat, att komma in i stugvärmen, att börja tro på de vanliga gamla slitna klyschorna om Öland och dess framtid, om utveckling av ett landskap där bara en av 200 har ett snabbt bredband och där kollektivtrafiken är lika intensiv som den i Gobiöknen. Det blev glatt och trevligt i husbilen, vilket förhoppningsvis framgår av fotona nedan.

Men i dag, drygt en vecka efter husesynen på ställplatsen i Degerhamn, kan jag bara konstatera att försvarsuppgörelsen är i hamn och att politikerna är överens om att undersöka för- och nackdelar med medlemskap i olika försvarsallianser, Nato inkluderat.

Han Lagerling snuddar vid sanningen om Nato och Gotlands och Ölands framtid. Med tiden kan han få ännu mera rätt. Ska han också få rätt om… Nä, jag sätter punkt här.

gänget_husbilenI paret Lagerlings husbil. Från vänster ser vi Barbro Lagerling, Jane Mårtensson, Roland Nilsson och Per Lagerling. Bordet i mitten kan göras större, och från taket kan en tvåbäddskonsol sänkas ned på bara några sekunder. Bilen har vattenburen centralvärme och kostar ny runt två miljoner. – Men vår är sju år gammal, berättar Per.

BarbroLagerling_sängenBarbro Lagerling i aktre sängkammaren. På nattygsbordet i mitten sover katten, som också den älskar husbilslivet.

Par2Barbro och Per. – Tomten i Västervik var nästan gratis och ändå var vatten och avlopp inräknat, berättar Barbro. Vår idé är att bygga där, sälja på Värmdö, hyra ut i Västervik och kuska runt halva året ute i Europa. Och spela så mycket golf vi orkar och hinner! Handikapp? frågar Alvarsamt. – Inte vad jag vet, svarar Barbro.

Barbro_sängkammaren_badrummetFotografen står här inne på toaletten, som genom ett magiskt handgrepp kan förvandlas till toalett med dusch. Och när den inte är dusch är den garderob – om Alvarsamts utsände nu minns rätt. Hur som helst var det smått geniala trollkonster Barbro visade upp.

Det första inlägget om den pratglada kvartetten kan du läsa här. Och ett äldre inlägg från Ställplats Degerhamn finns att läsa och lyssna på här.
Märkt , , , ,

husbil mot utbrändhet!

JaneBarbroPerRolandJane Mårtensson Mönsterås, Barbro Lagerling Värmdö, Per Lagerling Värmdö, Roland Nilsson Kalmar vid kaffebordet på Degerhamns ställplats. Här fastnade Alvarsamts utsände reporter i över en timme. Han hölls icke fast av tvång eller hot utan av iögonenfallande lärdomar, smattrande skrattsalvor, nyttiga tips och nyheter av världsdignitet.

Öland i påsktid. De husbilsbeväpnade svenskarna invaderar ön. De komma från Värmdö. De komma från Mönsterås. Och de komma från Kalmar. Och var slår de sig ned? Jo, i Degerhamn – på ställplatsen där, den som blir allt mer omtalad bland folk i bilar så långa att man måste stanna och pusta ut på mitten när man går från ratt där fram till sängs där bak.

– Är du från lokaltidningen? frågar en riktig tuffing i blåsilverfärgad jacka, Al-Capone-mörka solbrillor och kepsen så långt neddragen att man bara ser hakspetsen. Tuffingen heter Per Lagerling.

– Nä, svarar Alvarsamts shortsklädde utsände och blir genast bjuden till bords.

– Tur för dej, säger någon och hälsar välkommen.

– Jag bloggar, säger jag. Alvarsamt!

– Trevligt! Känn dej som hemma. Alvarsamt med ett l?

Jag nickar. Det känns ögonblickligen som om alla i gänget har känt varandra i hundra år, något som snart kommer att visa sig opp i hejsan fel.

– Var så god, säger Roland Nilsson och serverar kaffe.

– Och här får du en liten söt choklad-hare från Holland, säger Jane Mårtensson med ett blixtrande aprilleende.

– Åker ni långt med era husbilar? frågar jag.

– I somras blev det Grekland, Makedonien, Albanien och Kroatien. I sommar ska vi köra runt i Spanien och Portugal och spela på varenda golfbana vi stöter på, berättar Per i en ton som om det vore som att dra en repa runt kvarteret.

Det slår mig att jag nu umgås med globetrotters, med idel ädel världsomkörare som sett allt som är värt att se i den stora vida världen och kan berätta om den för en tappad kvartsölänning som knappt varit norr om Smedby. Snacket är igång. Per tuggar på som en söderkis fastän boende på Värmdö. Kvinnorna skrattar. Jag skrattar. Och Roland berättar att han inte är reporter – som jag.

– Nej, jag har ett riktigt jobb, förklarar han. Jag kör långtradare.

Så flyter pucket på. Ohejdat. Otvunget. Jag är fast. Gud ske lov.

JaneBarbroJane Mårtensson och Barbro Lagerling i friska luften i Degerhamn. Båda har lidit svårt av utmattningsdepression men är i dag helt friska.

Trots solsken, många plusgrader och en stämning i topp halkar samtalsämnet in på nåt så allvarligt som utbrändhet. Det är som bekant aldrig långt mellan sol och moln, som meteorologen sa.

– Att leva i husbil är bra för en som jag, säger Jane från Mönsterås. Jag har gått in i väggen. Två gånger för säkerhets skull.

– Oj, svarar jag. Varför?

– Oj, svarar Jane. Det är en lång historia. Men man får sej sina törnar här i livet som man inte kan välja bort, och som kvinna ska man alltid vara så duktig. Man kniper käft och jobbar på, trots att man bara mår sämre och sämre.

– Oj, säger jag igen. Hur började det?

– Jag hade jobb och eget företag. Det fick jag lägga ned. Jag var hemma i fem år. Sen kom jag tillbaka men fick nya stressymptom. En chef som inte förstod nånting gjorde saken värre. Jag jobbade på och trodde allt skulle gå över. Det gjorde det inte. I dag är jag bra men oerhört stresskänslig. Ibland måste jag gå och lägga mej mitt på ljusan dag. Jag vill jobba, men inser att jag aldrig kommer tillbaka, trots att jag bara är 63, berättar Jane och skrattar mitt i ”eländet”.

– I dag njuter jag av nuet. Jag är positiv, utan att vara idiotpositiv. Och att bo i husbil är perfekt för mej. Det är nära till sängen när tröttheten slår till…

– Hur känns det när man går in i väggen? frågar jag.

– I mitt och många andras fall började det med sömnproblem. Men det är en utdragen och plågsam process. Efter en tid fick jag yrselanfall. Sen blev jag nedstämd. Många gånger önskade jag att jag var man. Dom kan släppa saker och ting. Vi kvinnor nöter och nöter och oroar oss. Jag gled in i en djup depression som ledde till självmordstankar. Det var vidrigt. Trots det skrev jag dagbok.

– Har du kvar den? frågar jag och väntar mig ett nej-svar.

– Ja då. Du kan få läsa den nån gång, svarar Jane och hela gänget skrattar. Det finns många orsaker till att det brister. Men det finns hopp för alla, trots att alla får olika symptom.

– Den där skillnaden mellan kvinnor och män är intressant, skjuter Barbro Lagerling in. Se på ett par med baby. Mannen kan koppla av allt och lägga sej och sova som en stock medan kvinnan ligger vaken och lyssnar på babyns andetag och oroar sej för blöta blöjor och nästa måltid och om vällingen räcker och om vaccineringen på tisdag…

– Kom inte och påstå att du också har gått in i väggen? säger jag.

– Jo, det har jag faktiskt, svarar Barbro. Det är några år sen nu och jag märkte det nog inte själv – förrän efteråt. Jag var varken glad eller ledsen, jag blev alldeles nollad och blev dålig i magen. I slutet av sjukdomsförloppet kunde jag knappt äta. Symptomen blir som sagt olika för oss alla.

Ja ha, då förstår jag, säger jag i tron att jag har fattat hela galoppen. Ni reser alltså tillsammans för att ni båda har drabbats av samma sjukdom!

Alla skrattar.

– Nej, vi träffades tidigare i dag! berättar Jane. Här blir man snabbt god vän med alla.

Per Lagerling håller med.
– Sen vi köpte husbil för fem år sen har vi dubblerat vår umgängeskrets. Den första halvan tog 60 år att skapa, den andra fem.

– I kväll blir det gemensam middag med folk från 22 bilar och i morrn kör vi en del aktiviteter, berättar Jane. Husbil är melodin!

* * *

Fortsättning följer… I nästa avsnitt får vi veta varför Öland småningom kommer att välta och varför NATO räddar ölänningarnas framtid. Vi tittar också in i en modern husbil och bekantar oss med de spatiösa utrymmena.

PerRolandNilssonPer Lagerling och Roland Nilsson. Den förstnämnde tar här sats inför den fruktansvärda sanningen som du kan läsa om i kommande inlägg: Öland kommer att välta!

 

Märkt , ,

Kioskvältargänget samlat…

gänget_reflexSnart får du möta gänget från ställplatsen i Degerhamn som påstår saker som skulle få vilken chefredaktör som helst att skrika ”stoppa pressarna!” Utbrändhet kan botas med husbil! Öland kommer att välta och NATO blir Ölands framtida räddning – om ön inte välter på studs, vill säga! Det är några av de påståenden som gänget anser vara väl underbyggda och fullt realistiska. Från vänster ser vi Jane Mårtensson från Mönsterås, Barbro Lagerling från Värmdö, Per Lagerling från Värmdö, Roland Nilsson från Kalmar, Barbro Lagerling från Värmdö och Jane Mårtensson från Mönsterås… Hm, det blev nåt fel här… Vi återkommer i fallet… /Chefredaktören

Märkt , ,

samling runt bordet

husbilar_Degerhamn_3Plötsligt har den öde ställplatsen i Degerhams hamn dragit till sig husbilsfolket likt en sockerbit lockar flugor. I går kväll gick man till bords och åt gemensam middag i servicehuset. Medlemmar från 22 ekipage greppade kniv och gaffel.

husbilar_Degerhamn_2Bilar och båtar om vartannat. Det är verkligen vår. I går noterade vi 13 grader i absolut råskugga. En timmes solande gav ”lättare brännskador”.

husbilar_Degerhamn_1Bland alla dessa bilars besättningar träffade Alvarsamt två par som du får lära känna bättre småningom. En Jane berättar om hur man blir människa igen efter att ha gått in i väggen. En Roland vågar påstå att det absolut inte är nåt särskilt med Öland. En Barbro tipsar om var man köper en tomt i vackert läge för nästan ingenting – i Sverige. Och en Per lägger bland annat ut texten om hur hela Öland kommer att välta. Men han berättar också om en guldgruva in spe för alla ölänningar – och om mycket annat…

Märkt , ,

i röret…

Alvarsamt måste säga som det är: Öland saknar framtid! Hela ön kommer nämligen att välta! Det påstår gästande geologiintresserad fortifikatör utan att darra på manschetten:
– Det handlar inte om Öland välter, utan när. Det kan ske redan i morgon. Men bron håller till viss del emot, säger fortifikatören till Alvarsamts vettskrämde utsände.

Om Öland inte välter inom överskådlig tid finns en ny möjlighet för ölänningarna att överleva nu när turismsiffrorna går stadigt nedåt. Möjligheten stavas NATO. Eftersom ämnet är glödhett och på gränsen till hemligt, vågar Alvarsamt i nuläget inte berätta mer. Men snart…

Vi träffar också en glad Jane som tidigare inte var så glad. Hon tipsar om hur man kommer tillbaka efter att ha gått in i väggen. Jane har till och med pangat i väggen två gånger, så hon vet vad hon talar om!

Kommer museet i Degerhamn att rasa ned i hamnbassängen? Alvarsamts utsände har sina dubier. Kajen är nämligen avspärrad ända upp till museiväggen med kravallstaket, märkt RAS!

Vi besöker också ställplatsen i Degerhamn, där det i kväll blir middag för folk i drygt 20 anmälda husbilar.

Och mycket annat smått och gott…

 

Märkt , , ,