Matchar för: “muséum Albrunna” …

Albrunna under kriget

Andra världskriget har sin egen hörna i bymuseet i Albrunna. Efter första världskriget sade många: ”Aldrig mera krig!” Men bara 21 år senare bröt ww2 ut. Och när andra världskriget tog slut utbröt genast ett annat: Det kalla kriget, det krig som kanske allra mest har präglat Europas människor och politik under de senaste 60 åren.

En tidstypisk cykel med karbidlampslyse visar vägen till avdelningen ”Albrunna under krigsåren”.
 
Dessa foton av Tage Nilsson är tagna så sent som 2001. Trots det visar de hur krigets spår kan ses än i dag. Betongfundamenten är till de skyddsrum som fanns, och ännu finns, i Albrunna lund. Ett sådant skymtar på det halva fotot till höger.
 
Skrämmande foton, ransoneringskuponger och annonser för gasmasker. Ransoneringen gällde många varor, men många minns nog mest strypningen av kaffe och tobak. Oäkta kaffe tillverkades av bland annat cikoriarötter. Ett populärt ”ersättningskaffe” var Marabous ”Mabou”. Det ansågs av många komma närmast den äkta kaffesmaken. Men många bluffblandningar förekom, till och med ”kaffe gjort av torv”.
 
Cykellyse av karbidlampsmodell, skänkt till museet av Lasse Widequist i Albrunna. Visst är modellen ”vacker” men troligen jobbig att sköta. På denna sajt finns det mesta att läsa om karbidlampor.
 
Den eleganta formgivningen av cykellyset ”Pressco” är onekligen iögonenfallande.
 
Annonser om luftskyddsgardiner, gasmasker och luftskyddsrum. En annons utlovar ett bra skydd vid bombnedslag genom impregnering av virket med Intravan. Luftskyddsövningar hölls i städerna, där fönstren skulle täckas med svart papper eller masonit för att inget ljus skulle sippra ut och vägleda fiendens bombflyg.
 
Kontrasterna mellan tragedi och nöjen blev många gånger stora under kriget. Medan 70 miljoner människor miste livet på de mest fruktansvärda sätt kunde man gnola med i Alice Babs reklamdänga ”Jag har en liten Radiola”.
 
Insomnade Stockholmstidningen berättar att Berlin har fallit. Det av Hitler utlovade tusenåriga riket varade i knappt sex – eller tolv om man räknar från hans maktövertagande till hans självmord. Under kriget lånade staten upp pengar genom försvarsobligationer. De marknadsfördes med bland annat obligationsmarschen. Det enda jag kan hitta på nätet om ”försvarslånevalsen” är att  Arvid Andrén skrev musiken och Alf Henrikson texten och att Hilmer Borgeling sjöng in den till Willard Ringstrands orkester.
 
Den 7 maj 1945 är ett datum som för alltid är inskrivet i historien. Ett av de värsta krigen genom årtusendena tar då slut. Tyskland kapitulerar på alla fronter. Bilden ovan är från Kungsgatan i Stockholm. Se mer av fredsglädjen på SF:s ”Veckorevy”.
 
Andra världskriget var slut. Men ett nytt var under uppsegling: Det kalla kriget.
 
Svensk försvarspropaganda kan ibland förefalla väl stoisk i sin ton till det egna folket. Här står exempelvis: ”Det totala kriget måste mötas med ett totalt försvar.” ”Vi ger aldrig upp! Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt.” Efter andra världskriget började tankarna på ett svenskt totalförsvar att ta form.
 
Broschyren ”Om kriget kommer” delades ut när kalla kriget började bli riktigt kallt, 1961. Därmed är vi framme i ”något så när modern tid” och det känns naturligt att stänga dörren till museet ”Albrunna förr och nu”. Roade och engagerade ciceroner har varit ungdomarna nedtill, Lars Henell och Tage Nilsson, båda albrunnabor.
 
 

Här hittar du samtliga inlägg om museet i Albrunna:

Vi gläntar på dörren till Albrunna förr och nu
Albrunna bymuséum: byns äldre historia
Albrunna förr och nu: vardagsliv
Albrunna bymuséum – nöjen
Vardag i Albrunna, del II
Vardag i Albrunna, del III
Albrunna under kriget

Taggad ,

Vardag i Albrunna, del II

Vi fortsätter vår spaning efter de år som flytt – i Albrunna, den lilla byn på Ölands västsida. Där har Lars Henell ett bymuséum på gården till sin affärsrörelse Albrunna Perenner. Här inne finns tusentals minnen och många fakta om de dagar som aldrig kommer tillbaka.

Olle Axelsson och hans morbror Knut Olsson. Hästen blev den sista på gården innan traktorerna tog över. Men pendeln slår. I dag har sonen Berth och hans sambo Ingela hästar igen.
 
Otto Olsson, morfar till Olle på bilden ovan, drev gården tills sönerna Knut och Ture tog över. Otto var byns sista byordningsman. Här står han tillsammans med Selma Jakobsson, mjölkerska på gården.
 
Bygdeorginalet Viktor Nilsson tillsammans Axel Olsson, som led av den märkliga sömnsjukan. ”Ibland stod han bara och sov en liten stund lutande sig över ett handredskap”, skriver Walle Dickson i dokumentationspapperen. Hör Tage Nilsson berätta om Viktor Nilsson för Lars Henell och Alvarsamts utsände. Som grädde på moset lägger Tage till en historia om den erkänt duktige historieberättaren Gustav Granberg. Den handlar om hans Ölandssnipa, och du kan höra den här.
 
Fyra män i ett traktorekipage: Erik Henell, Olle Johansson, Lill-Nisse och Stor-Nisse, de senare döpta efter kroppshydda. Maskinen efter traktorn är en självavläggare. Den slagna säden fick bindas ihop manuellt. Senare kom självbindaren, som både slog och band ihop nekarna (kärvarna). Foto från 1931.
 
Till höger Göta Bergman i änglalik konfirmationsklänning. Hon dog i mitten av 1990-talet. Till vänster ser vi att Tage Nilsson varit framme med kameran igen. Stora delar av byns moderna historia har passerat genom hans objektiv.
 
Referat av Tage Erlandertal i Albrunnalund 1960. Tage Erlander blev riksdagsman 1932 och statsminister 1946, en post han hade i 23 år, den längsta tid som en regeringschef oavbrutet har suttit i någon parlamentarisk nation. Han dog 1985, 84 år gammal.
 
Småannonser i Från våra bygder. Långt ned ser vi en annons från John Nilsson, också kallad ”John i Muren”, som höll igång sin affär i nästan ofattbara 75 år.
 
Mannen bakom disken i Trofast filial i Albrunna heter Bert Söderqvist. Han flyttade senare till Stockholm. I tidningen Rekordmagasinets Idrottsalbum nummer 35 från 1957, finns bild av det svenska fotbollslandslaget. Vi ser, stående från vänster: Gösta Löfgren, Torbjörn Jonsson, Gunnar Gren, Henry Källgren, Åke Johansson, Gösta Sandberg. Knästående från vänster: Olle Håkansson, Orvar Bergmark, Kalle Svensson, Sven Axbom, Sigvard Parling. Landslagets resultat mellan 1950 och 1959 kan du se här.
 
En liten orts uppgång och fall. Men så var utvecklingen över hela landet från andra världskriget och framöver. Och ordet ”fall” är överdrivet. Albrunna finns fortfarande kvar!
 
Hjalmar Jaensson hette dåtidens taxichaufför i Albrunna. Man ringde honom på nummer 94 när man hade ”behov av bilskjuts”. Hjalmar var också slaktare.
 
Denna eleganta bil var den första i trakten. Tage Nilsson vill minnas att den köptes av antingen Gustaf Johansson eller Kalle Wahlgren, som lär ha haft taxirörelse med bilen. Senare sålde han rörelsen till Hjalmar Jaensson, se fotot ovanför detta. Tage Nilsson minns när en skock kor stångade sufletten sönder och samman. Korna tillhörde Einar, bror till Hjalmar. Efter incidenten mötte Tage den hulkande Hjalmar som berättade vad som hänt med den exklusiva sufletten och dess bågar: – Den ena pekar hit och den andra pekar dit och dom andra pekar åt helvete!” Passagerarna i bilen heter från vänster: Hildegard Johansson, Hulda och Albert Petersson och Karl Sterner. Chaufför: Gustav Jansson.
 
Elly Nilsson Blom heter tjejen på motorcykeln med registreringsnummer H1578. Platsen är Albrunna och året är 1934. Elly körde bil även efter att hon fyllde 90 och är enligt Tage Nilsson närmare 100 i dag.
 
Här ovanför halmbalen i museet samsas korpral Roth och två skolklasser från Albrunna med dåtidens filmstjärnor Elisabeth Taylor och James Dean. Fotona nedan är delförstoringar av ovanstående. 
 
Ett foto utan minnesanteckningar. Kanske en skolklass i Albrunna från 1950-talet?
 
Så här såg en söndagsskoleklass ut i Albrunna i slutet av 1950-talet. Lägg märke till de två främre ungarnas totala ointresse för fotografens förehavanden.
 
”Museiintendenten” själv, Lars Henell, i pastor Simonssons soffa från prästgården i Gårdstorp. I bakgrunden skymtar en av museets två entréer. Hör Tage Nilsson berätta om sin mamma och pastorns sista dop. 
 
 
Taggad ,

Albrunna bymuséum – nöjen

På bymuseet i Albrunna får man en fin uppfattning av nöjeslivet förr i världen. Och det kan genast sägas: Det var mycket intensivare än i dag! Häng med in och kolla själv!

I museet ”Albrunna förr och nu” finns avdelningen ”nöjen” till höger i bild. Från taket hängande ”stenkakor” visar vägen…
 
På liten yta visas mycket av det forna nöjeslivet i Albrunna. Radion och radiogrammofonen dominerar rummet. Radion var under kriget en viktig informationskanal, och radiogrammofonen var en ”nöjesmaskin på fyra ben”.
 
”Stenkakorna” eller ”78-varvarna” kallades den typ av grammofonskiva som uppfanns redan 1887 och som i slutet av 1940-talet började ersättas av vinylskivan. Populära stenkakeartister runt krigsåren var exempelvis Zarah Leander, Alice Babs, Ulla Billquist, Karin Juel, Evert Taube, Anders Börje, Jonny Bode, Sven-Olof Sandberg, Harry Brandelius, Lasse Lönndahl och Karl Gerhard.
 
På radiogrammofonen till höger kunde man dels höra radio, dels spela skivor. Skivspelaren kunde utrustas med en speciell ”mittpinne” som man kunde ladda med flera skivor. När den första var slutspelad ramlade nästa ned med en duns. I grammofonarmens spets satt ett stift som läste av ”vågorna” i skivan. Dåliga stift höll bara för ett tiotal spelningar.
 
 Midsommar i Albrunna 1950. Sonneys orkester från Karlskrona spelade.
 
Dansannons från 1944. Man skulle ”svänga sina lurviga” i Albrunnalund och på skjutbanan kunde man panga hem en trädgårdsmöbel.
 
Den moderna dansen uppfattades av många som omoralisk. Alice Babs fick många gånger klä skott för ”den dekadenta musiken”. Ovan en text om ”dansbaneeländet”. Du kan också se på ”eländet” i rörliga bilder. Även långt senare har det skrivits mycket om dans och idrott – och alkohol, under dessa ”dansbaneeländets år”. Läs ett exempel.
 
Gösta ”Snoddas” Nordgren gästar Albrunna Lund i september 1952. Tidigare under året hade han slagit igenom i Lennart Hylands radioprogram Karusellen. Snoddas karriär blev kort och han dog 1981, bara 54 år gammal. Hans paradnummer ”Flottarkärlek” kan du höra här.
 
Orkestrarna var många på den här tiden. Totty Walléns var en av dem.
 
Swingland heter orkestern ovan. Språket i nöjesannonserna var vänligt men formellt. Annonsen längst ned till höger avslutas: ”Inställ Eder på 2 trevliga kvällar.”
 
Annonsen utlovar: ”Två Henier i asiatiskt luftskådespel i ring; en attraktion utan jämförelse.”
 
Albrunna IF poserar för fotografen. Laget enligt lappen under: Albrunna IF. I övre raden från vänster: Roy Nilsson, Nils Henell, Karl Johansson, Kjell Jaensson, Göran Karlsson(?), Lars Johansson. Knästående: Tage Nilsson, Heimer Bäckström, Sven-Erik(?) Holst, Göte Petersson (målvakt), Rune Johansson, Bernt Melander Johansson. Andra som spelat i AIF är bland andra: Herbert Andersson, Axel Bergman, Axel Jakobsson, Hasse och Tom Karlsson. I slutet av 1940-talet fanns ett 30-tal lag i seriesystem. Albrunna IF bildades 1946 och året senare började man seriespela i Ölands Idrottskrets reservlagsserie, den så kallade ”Smålagsserien” som man vann ett år och gick upp en division till Smålandsserien Division 3. Efter degradering serieåret 1950-195 drog man sig ur seriespel. Flera av spelarna sökte sig då till Degerhamns IF.
 
Danspolletter från Albrunnalund. Man köpte polletterna för att få tillträde till dansbanan. Danspolletter kunde under den här tiden se ut på många olika sätt.
 
Bakom glödlampans skugga går man i parad på gamla dansbanan i Albrunna lund. Kanske är det Svenska Flaggans Dag, i dag oftare kallad Sveriges nationaldag? Fotot är taget av Tage Nilsson. 
 
Här är vi i slutet av 1940-talet. Fester och danser avlöste varandra. Och man snaskade på Choko och drack Pommac och Champis. 
 
Ett litet klipp om en stor man, Edvard Persson. Det var han som noterade alla tiders publikrekord på festplatsen Albrunnalund. I tidningsklipp från juli 1949 berättas att Albrunnalund räknat in 1 600 besökare. Under rubriken ”Sensation i Degerhamn” får vi i tidningsklippet från 1948 veta att den kände negerbasisten Bill Houston ska gästa Albrunnalund med sin kvartett. Klippet berättar också att Houston spelat med Rex Stewarts orkester – i Paris av alla ställen. Bill Houston bosatte sig senare i Stockholm där han blev musiklärare. Nedtill ser vi en förstoring av klippet om 1 600 besökare i Albrunnalund.
 
Taggad ,

Albrunna bymuséum: byns äldre historia

På Öland finns runt 500 kända stenåldersboplatser. Femton av dem finns i Albrunnatrakten. De visas med gult på kartan nedan.

Till vänster montern med Lars Henells alla fynd från äldre tider. I mitten ser vi lådan med mängder av olika slags ”hittegods”. Lokalen är också ”historisk”; den har rötter i 1700-talet.
 
Monter och ”fyndlåda” med mängder av fynd från det ”historiska Albrunna”.
 
 
De flesta föremål på museet i Albrunna ligger under glas eller plast. Det gör dem svåra att fotografera utan att få reflexer i bilden. Å andra sidan blir resultatet ”autentiskt”. I denna låda ligger fynden i drivor. Lars Henell har letat och funnit.
 
Keramikskärvor och djurben i salig blandning. Till bilderna nedtill behövs inga bildtexter.
 
Översiktsbild av monter med historiska fynd i Albrunna med omgivningar.
 

Taggad ,

Vi gläntar på dörren till albrunna förr och nu

Framöver kommer flera inlägg att handla om bymuseet Albrunna förr och nu hos Lars Henell, mannen bakom Albrunna Perenner. Museet är inrett i ett hus från 1700-talet och rymmer massor av intressanta foton, tidningsklipp, förteckningar, reklam, skivor, prylar och arkeologiska fynd från den lilla byn på Ölands västsida.

En betydelsefull man i sammanhanget är Tage Nilsson, också han från Albrunna. I dag är han 80 och fortfarande nyfiken på livet och den tekniska utvecklingen. Tage är foto- och datafreak och har fotograferat det mesta som hänt i byn. Dessutom är han ett socialt geni; han känner allt och alla. Därför blir Tage Nilsson vår livs levande ciceron när vi vandrar runt i museet.

Nedan ser vi Lars Henell och Tage Nilsson utanför entrén till museet, där de skrattar åt gemensamma minnen.

Till vänster innanför entrén ser vi den arkeologiska avdelningen. Den består av fynd som Lars Henell har gjort under åren – utan att egentligen anstränga sig. – Det finns många föremål i jorden, berättar han. Vill man hitta så gör man det. Jag vet bönder som är intresserade av historia. Dom hittar grejor så snart dom kommer ut på fälten. Dom som inte är intresserade hittar aldrig minsta grej. Kuriosa: 1339 skrevs Albrunna som Eluæbronh och precis 200 år senare som: Allebrænne
 
Till höger finns avdelningen ”nöjen” med mängder av klipp om artister som har gästat Albrunna. Utan att överdriva vågar man påstå att publikrekordet slogs för bra länge sedan…

I kommande inlägg gräver vi först ned oss i myllan och ser vad vi hittar där. Senare tittar vi närmare på nöjeslivet i byn. Det blir också inblickar i albrunnabornas vardag – ”dagar som slutligen bildar ett liv”…

Här kan du förresten höra Tage Nilsson berätta om sin enorma båt som han byggde själv på kvällarna efter jobbet på Cementa – och om flera sorters fiskar som det förr fanns massor av…

Taggad ,

Palme i Albrunna

Södra Ölands Trädgårdsvänner hade i går vårsäsongsavslutning med föredrag av ordföranden Sandra Brunsberg i Albrunna Perenners bymuséum i Albrunna. Jo, det är sant. Det finns ett bymuséum där, även om museiföreståndaren själv, tillika perennodlaren och evenemangskreatören Lars Henell som vanligt är varsam med de värderande orden.

Allt blir – lyckligtvis! – inte som man räknar med. Jag hade tänkt slå mig ned i en skön stol inne i kolmörkret och drunkna i vackra trädgårdsbilder för att senare gå hem och, iklädd de italienska färgerna, slå Tyskland med sisådär 2-0 i EM-fotbollen. Men icke. Jag fick ett hostanfall och behövde frisk luft ute i trädgården…

Då såg jag den ”på riktigt”: Trädgården! Maken till prunkande, sovande, slingrande, krypande, explodernde färg och form kan inte finnas på hela Öland.

Hela ”butiken” är helt betagande. Mer om den i kommande inlägg…

Föredraget fortsatte inne i den fullbesatta lokalen medan jag fotograferade den ena märkliga växten efter den femte ute i det fria när jag plötsligt fick en märklig perenn i sökaren: Hans Karlsson, barnfödd i byn, numera boende i Mörbylånga.

– Jag hör ändå ingenting där inne så jag gick också ut, sa Hans.

– Och vem är du? frågade jag.

– Jag är Hans Karlsson och är född här i Albrunna. När jag var liten var vi nittio ungar här, i dag är dom nog inte ens fem.

– Oj, sa jag.

– Ja, han rakt över vägen där nere hade fjorton ungar. Dom kunde förr. Vi hade fotbollsplan ute på alvaret, jag tror du fortfarande kan se stolpfästena om du letar.

– Aha, sa jag. Det var som…

– Jag var dräng på gården där borta vid Mörbylilla. Men sen åkte jag till Stockholm. Där var jag i tjugo år. Jag kände en fiskhandlare där Globen ligger nu. Han festade upp hela butiken. Han fick sälja. Tja, det var ont om jobb här.

– Jag förstår det, sa jag.

Olof Palme tyckte mycket om min bok, sa Hans Karlsson.

– Hm, bok? sa jag.

– Ja, han gillade den, Olof Palme. Vi sågs flera gånger och kom bra överens. Vi delade samma politiska uppfattning, om så man säjer, sa Hans. Vi sågs både här på Öland och i Stockholm. Och han sa alltid att han gillade boken.

– Jaså, sa jag. Vilken bok är det?

– Ja, du ska få den av mej sen. Den ligger där inne där dom sitter och lyssnar nu.

– Man tackar, sa jag.

– Jag kände Lennart Risberg också, proffsboxarn du vet. Kände du honom?

– Nä, sa jag.

– Lennart var bra. Och så kände jag Hans ”Virus” Lindberg, förbundskaptenen för Tre Kronor, du vet. Kände du honom?

– Nä, sa jag.

C-G Hammarlund var också bra. Vi var bundis. Minns du bilradion?

– Visst, radioprogrammet! sa jag.

– Det var roligt i Stockholm, men nu känner jag inte igen mej där, sa Hans Karlsson. Numera åker jag mest runt och underhåller…

– Underhåller? sa jag.

– Ja, jag läser dikter och berättar historier ur mitt liv. Mest på Öland och i Småland. Jag minns förresten hur en kompis till mej här i Albrunna stal en flaska brännvin av sin farsa. Vi gick ner till stranden där, säger Hans och pekar mot havet. Kompisen drack inte så mycket men jag… Och jag blev kanonfull, förstår du. Och det bar sej inte bättre än att…

Hur historien slutade får vi ta en annan gång. Hans tar några prövande dansanta steg. Nu blir det dikt! Lars ”Perennen” Henell ansluter och i det röda ljuset från solnedgången över Kalmarsund läser Hans Karlsson ur minnet dikten Turisten 1975 ur diktsamlingen Karameller. Och han läser med inlevelse…

Tre minuter senare: Applåder!

Jag skulle gå på föredrag om trädgårdsfrågor. I stället blev det Hans Karlsson. Och om Albrunnafylla. Och om Olof Palme och proffsboxaren Lennart Risberg och puckgeniet Hans ”Virus” Lindberg. Och så diktläsning på det…

Så kan det gå.

Taggad ,

år efter år går arbetet vidare…

Arbetet med boken om Södra Möckleby socken pågår oförtrutet, månad efter månad, år efter år. Nu har man snart hållit på i fem år. I dag kallade man till ”extra skanningsmöte” för att digitalisera nån procent av hembygdsmuseets enorma fotoskatt. Medan skannern plågades till oroväckande gnöl och rökutveckling av maskinist Birger Hagman drog Uno Magnusson självupplevda sannsagor från senaste USA-resan. Lantbruksspecialisterna Laila och Lars Henell diskuterade länge om varför en strängläggare är viktigare än en självbindare. Sedan serverades kaffe med hembakade semlor och allt arbete nedlades omedelbart – och arkiverades. Alvarsamts utsände följde storögd processen.

skanningspartaj_03Laila Henell är klassens ordningsvakt. Hennes arbete betraktas av kollegorna som ”i det närmaste omöjligt”. Birger Hagman, datageni och sjöman, rattar skannern mot nya stora äventyr.

skanningspartaj_05Miljön för skapandet av en sockenbok kan inte vara bättre. Museet i Degerhamn är proppfullt med gamla ting, foton, referat, protokoll. Även delar av handelsman John i murens affärdisk finns där.

skanningspartaj_11Laila Henell placerar en etikett här, en annan där. Och så ramlar nån av och hon får börja om igen. Utan ordning på alla tusentals foton skulle jobbet snabbt utmynna i ett inferno av strindbergska format. 

skanningspartaj_13Magister Uno Magnusson med femteklassare för runt 40 år sen. Grabben i blå tröja, trea  från vänster i mittraden är Lars ”Perennen” Henell, i dag handelsträdgårdsdirektör och sockenbokens lantbruksexpert. Tilläggas kan att ”Perennen” i dag har väsentligt mindre respekt för sin tidigare lärare. Han till och med duar honom.

skanningspartaj_15Magister Uno Magnusson försöker dock med alla medel upprätthålla skenet av ”bestämmande kraft”. Här visar han med diktatorisk emfas var bilden av honom själv ska placeras i boken – här! Bredvid honom står tidigare eleven ”Perennen” Henell. Han bara skrattar och säger – jaså…

skanningspartaj_37Längst till vänster skymtar handelsman John i murens disk med centralt placerad våg. Foton finns uppsatta på väggarna och på ”blädderskärmar”. Sommartid håller museet öppet för allmänheten. Museet tillhör och sköts av hembygdsföreningen.

skanningspartaj_23Skanningsoperatör Birger Hagman, även synnerligen aktiv i Klubb Maritim Kalmar, Sveriges största förening för sjöbusar. Sommartid rattar han dykarlagets fartyg ut till vraket efter regalskeppet Kronan i vattnen utanför Hulterstad. Datafreak, en livslevande processor med terabyte-stora lagringsutrymmen. Birger skriver förstås om skutorna i Degerhamn. De på vattnet, alltså.

skanningspartaj_27Lars ”Perennen” Henell, handelsträdgårdsdirektör och chef för sitt eget gårdsmuséum om livet i hembyn Albrunna, som ingår i Södra Möckleby socken. Lars är lantbruksexpert och kan tusen blommor på latin. Han kan dessutom skilja en tvåskärig plog från en treskärig – på lukten. Lars och Laila skriver om socknens lantbruk, från Hedenhös fram till i dag. 

skanningspartaj_32Bakom Lars Henell och Birger Hagman finns museets sjöfartsavdelning med mängder av marina prylar, skutor i ram och som tredimensionella modeller. Där doftar det både hav och tjära. Borta vid fotoplanschkarusellen ser vi Laila Henell och bakom utfälld plansch sitter Uno Magnusson, här i det närmaste osynlig.

skanningspartaj_28Lars Henell har hoppat upp för att steppa loss på en stol. Om detta görs i förtvivlan över en förlorad datafil eller ett felmärkt foto förtäljer icke historien…

skanningspartaj_47Så kom då dagens clou: Laila med kaffe och hemlagade semlor. På en sekund blev sockenboken helt ointressant och ingen sa mer ett ord om den. Samtalet styrdes i stället in på livets nödvändigheter som god mat och stark dryck – och mycket annat…

Taggad , , ,

dagens ölandsbild 47

Gårdagens Öland kan också kallas dagens – tack vare museernas samlingar av det som en gång var ”dagens”. I Albrunna finns ett fantastiskt bymuséum inrymt i en lada hos Lars Henell, han som driver Albrunna Perenner. Vi ska titta in där snart och se mer om livet förr i världen. Det blir inlägg om ”historia”, ”nöjen” och ”vardag”.
Taggad