Kategoriarkiv: Blommor

det ångar

Och så kom det då: regnet! Skyfall på skyfall anföll det stackars uttorkade Öland, som sög åt sig som ett tacksamt läskpapper. Och det var på tiden. Betena på alvaret liknar ökenområden och grundvattennivåerna har slagit i botten. Nu finns hopp om livet – och om annorlunda foton. Bilder som ångar. Livslust som ångar!

efter regnet_2Mer eller mindre redan döda vildblommor i regnkvällens sena timme. Det ångar om den varma marken.

efter regnet_1Fuktigheten blir ännu markantare om man låter motljuset från solen invadera – och färga in – bilden.

Taggad , ,

sensommarvärme

sommar_ännuFlygfäet till vänster är betydligt mindre än en geting. Släktingen uppe till höger tror jag är ett slags fluga, mycket mindre än husflugan. Sigmas makroobjektiv 150/2.8. Naturligt ljus. 1/400 sekund, bländare 10 vid 100 ISO. Bilden är tagen på fri hand, en närmast idiotisk metod vid makrofotografering. Varför då? undrar någon. Jo, för att skärpedjupet kan vara så kort som en millimeter. Men ibland har man inget stativ. Testa då denna metod: Ställ in skärpan manuellt på det avstånd du vill använda. Sen gungar du extremt långsamt in och ut mot motivet. Precis när motivet blir skarpt knäpper du. Du får troligen göra många försök innan skärpan sitter där den ska. På djur är ofta skärpan viktigast på det öga som är närmast kameran. I denna bild är skärpan lagd på ”getingens” hitre öga. Att även den lilla flugan är något så när skarp får tillskrivas turen. Den råkade vara på ungefär samma avstånd från kameran som ”getingen”.

Taggad ,

sommarcomeback

augustiblommor_13

Plötsligt var sommaren här – igen. Medelhavsvärme. Sol som bränner. Svepande ljumma vindar. Blommor lever upp igen; penséer som sett anemiska ut visar plötslig livslust. Luktärtor sprider sin magiska doft. Naturens egen trollkarl uppträder.

Alla bilder är tagna i dagsljus med Sigmas glugg 150/2.8.

augustiblommor_15

augustiblommor_02

augustiblommor_01

augustiblommor_04

augustiblommor_05

augustiblommor_09

augustiblommor_06

augustiblommor_12

augustiblommor_07

augustiblommor_10

augustiblommor_11

augustiblommor_08

augustiblommor_03

augustiblommor_14

Taggad ,

370 centimeter

Ja, så höga blev de, stockrosorna, älskade av oss – och av humlorna. Men nu blåser en efter en omkull. Men det var skoj så länge det varade…

370Nån som har ännu högre stockrosor?

Taggad

peeken är passerad

Högsommar börjar så sakteliga plana ut mot höst. Växtvärlden har nått det viktigaste målet: Att få fröna mogna och därmed säkra släktets fortlevnad. Nu retarderar det växande. Personligen tycker jag växterna är som vackrast nu; erfarna, bedagade.

Eftersom mina botaniska kunskaper är (skamligt) begränsade visar jag bilderna utan text.

vilda_växter_08

vilda_växter_02

vilda_växter_01

vilda_växter_03

vilda_växter_04

vilda_växter_05

vilda_växter_06

vilda_växter_09

vilda_växter_10

vilda_växter_11

vilda_växter_12

vilda_växter_07

vilda_växter_13

Taggad , ,

höga – men instabila

Våra stockrosor närmar sig ”ett hyfsat DM-rekord i stavhopp”. Tack vare omvårdnad och gödning går det undan i resan mot himlen, men så snart de första hårda vindarna kommer efter denna längre vindstilla värmebölja är det kört. Då faller de som sågade med motorsåg mot backen. Ten and out!

stockros_8384

Taggad , , ,

stockrosor

stockrosor_1En aning blyg och inåtvänd står denna stockros och tittar ned i gräset. Ju mindre färg de har, desto mer tycker jag om dem.

stockrosor_2En ”kör” av stockrosor står och vaggar i takt med vinden. När de blir äldre brukar vinden bli deras fall. Den bryter av de långa stammarna och hela härligheten faller pladask till marken.

Taggad

Sommar!

ringblommaNär ringblommor som denna strålar ikapp med solen är det sommar. Nu är vi mitt i den! Och ringblommor är som svägerskor. Har man en gång bjudit in dem blir man aldrig av med dem.

blåblommorI mina ögon är dock vilda blommor nästan alltid intressantare än odlade – och vackrare. Dessa blå skönheter växer nära stranden till Kalmarsund.

Taggad ,

torkan är total

Det är torrt på Öland. Snustorrt. Det känns som om det inte har regnat på månader. Grundvattennivåerna är rekordlåga, det råder bevattningsförbud. Men äntligen kan vi skåda räddningen. Ett enormt regnoväder är på väg norrut från Polen… Men många gånger denna sommar har ”av meteorologer förutspådda rotblötor” bara blivit ”dagglika fuktnedfall”, som torkat redan innan de nått jordytan.

Men nu så – jäklar vad det ska regna. Och vad vi ska njuta!

torka_2Bollplanen Svarta Valla i Degerhamn ser ut som Bruna Valla.

torka_1Hur vilda blommor kan klara sig så bra utan vatten är imponerande. Dessa blåeld ser hur pigga ut som helst i det ökentorra landskap de bebor.

torka_3Personligen tycker jag vildblommor är vackrare än odlade. Vinden som såningsman skapar mer levande blomsterängar än ”vi pedanter med små fröpåsar i händerna som ska så allt i rader”. Dessa bedagade skönheter växer bara en halvmeter från väg 136.

Taggad , , , , ,

kampen mot den dödsbringande alrunan

Den kan döda sin husbonde. Den kan skrika. Den kan göra livet surt för många, alrunan. Växten ansågs viktig vid förtrollningar och den som försökte dra alrunan ur jorden skulle ögonblickligen falla död ned. Lösningen var att binda ett rep i växten och i svansen på en svart hund. Hunden drog – och dog. Det gick alltså åt en hund för varje planta. Det förekom också att man spände en oxe för repet i stället för en hund. Även oxarna dog på fläcken.

Alvarsamt bestämde sig för – efter ett rekordlångt redaktionssammanträde där risker vägdes mot läsarintressen – att kontrollera sanningshalten i sägnerna. Lars Henell anmälde sig som frivillig till det dödliga experimentet. Anna-Britt Lagerström likaså. Båda var väl insatta i de eventuella följderna, fördubblade sina livförsäkringar och kom till dragkampen i god form, nystretchade och relativt lugna. En stor planta alruna snarades med ett rep hållande för två ton, dragarna stötte klackarna i jorden och den livsavgörande envigen inleddes…

Slå på högtalarna och hör Lars Henell, vd vid Albrunna Perenner, berätta mer om denna dödens växt för Alvarsamts utsände – och det spännande och livsfarliga uppdragningsförsöket. Klicka här.

alruna_1Den respektingivande alrunan på Lars Henells mark. Detta exemplar har en pålrot på nästan en meter så det krävs enorma krafter för att dra den ur jorden.

alruna_2Det starkaste repet i hela Albrunna väljs ut. Riskerar man sitt liv vill man komma så väl förberedd som möjligt. Vi ser Lars Henell och Anna-Britt Lagerström inför kampen.

alruna_3Trots tappra försök, mängder av svordomar och blödande skavsår i händerna satt alrunan som fastspikad i backen. Den skrek inte ens och står än i dag kvar på samma plats. Och tack vare den misslyckade rotuppdragningen lever fortfarande både Lars Henell och Anna-Britt Lagerström.

Taggad , , , , , ,

dagarna rusar…

påskliljor_3Har man som jag varit borta en tid vill man gärna backa bandet för att få ut max av den underbara tid vi lever i just nu. Bilden är från Stadsparken i Kalmar, sista dagen i april.

Taggad ,

i röret…

På förekommen anledning, som det brukar uttryckas då man vill säga någonting av vikt…

Alvarsamt genomförde under veckoslutet ett fantastiskt biologiskt och botaniskt experiment tillsammans med handelsträdgårdsmästare Lars Henell, Albrunna Perenner. Försöket gick ut på att med mänsklig handkraft – medelst snara på grov tross, dra ett exemplar av den antika växten alrunan ur jorden, något som i de bokliga hävderna brukar benämnas som ”uppenbart självmord”. De historiska texterna rekommenderar i stället att plantan slitas ur jorden av hundar eller oxar och att markägaren håller sig på avsevärt avstånd från uppdragningsplatsen med igenproppade öron och ögonbindel. Ingetdera av dessa kriterier uppfylldes under söndagens botaniska och audiologiska försök, varför vi på Alvarsamt har haft morgonmöte om publicering eller inte av det kanske blodigaste reportage vi gjort genom alla tider. Publiceringssidan vann med två ynka röster: 138-136.

Dock vill vi varna alla känsliga läsare för att läsa inlägget utan starka solglasögon och att INTE slå på högtalarna, ity de ångestskrik som plantan levererade har orsakat sprängda fönsterglas, knäckta flaggstänger och bortblåsta tak i den – tidigare – så idylliska byn Albrunna.

Allan von Kompost
redaktionschef
Taggad , , ,

många vindfällen i albrunna lund

Höststormarna möblerade om Albrunna lund. Vindfällena är många, rishögarna likaså. Fällen som hamnat över stigar kapas och läggs undan men resten får ligga kvar. Vi tror det är bra; skogen får ett naturligt liv utan för mycket mänsklig inblandning. Insekter, svampar och lavar bör bli vinnarna.

Albrunna lund_01Fällen och trädbråte ger på sina ställen ett dramatiskt intryck.

Albrunna lund_10På andra ställen ser det nästan nystädat ut.

Albrunna lund_02Det förvånar hur många träd som man tycker står skyddade inne i den täta lunden ändå får stryka på foten.

Albrunna lund_03Här och var signalerar blåsippan sin existens. Vitsippan hade när vi var där bara knoppar. Gulsippan var på väg…

Albrunna lund_08Här får man huka sig för att ta sig fram.

Albrunna lund_04Rotvälta. Rötterna ser klena ut.

Albrunna lund_05Här tar man sig inte fram utan mycket möda och stort besvär.

Albrunna lund_06Det är skönt för ögat att se en naturlig skog, att slippa se ”städade skogar”.

Albrunna lund_07Här går faktiskt en liten stig som är helt stängd av risbuskar. Fram med macheten!

Albrunna lund_09Typisk stig genom Albrunna lund.

Albrunna lund_12Vril, modell större. Denna är säkert en meter i diameter.

Albrunna lund_11Bara några meter utanför muren på alvaret växer dessa små blommor där alvaret bildar gropar och där träden i lunden skuggar dem. Kanske är även betande kreatur ett av livsvillkoren för dem. Vet nån vad de heter?

Taggad , , ,

vilda blommor – och odlade

_MG_3297Scilla i beteshage. 24-millimetersobjektiv. Vidvinkelgluggar betraktas tyvärr ofta som ”överblicksobjektiv”. Det är synd för de går att använda till många olika avstånd. Prova även till porträtt!

_MG_3314Samma vidvinkel här som i fotot ovan. Jag tycker det går alldeles utmärkt att ta närbilder med vidvinkelgluggar. Här är jag bara 30 centimeter från blommorna. Vidvinkeln ger ofta mera ”närhet” än sin släkting teleobjektivet.

Taggad ,

snart julafton

Vi skriver 12 december. Solen går upp som en blåslampa bakom moln i olika färger. Plus 4 men vi hade frost för en vecka sen. Nästan alla blommor seg- eller tvärdog. Men som alltid finns undantag. Här är två. De inbillar sig att det är vår. Varje morgon slår de ut sina blad mot solen, mera ju soligare det är. Till kvällen sluter de sig långsamt och går diskret till sängs. Jag tror förbaske mig att de hänger med in i 2016…

ringblomma__3

Taggad , ,