Kategoriarkiv: Blommor

ringblommorna döda

ringblommadödMinus 7 och en gnutta snö under flera dygn blev för mycket för våra ringblommor. De gav till sist upp. Nu ligger de ned med brutna stjälkar och stelfrusna blomblad. Vilka kämpar, dessa så kallade sommarblommor är!

 

Taggad

Ölands svunna Amazonas

Den är så fin. Den är så rak. Den är så bred. Den blir så härlig – för dem som aldrig tidigare varit där. Jag talar om cykelleden mellan Södra bruket och Albrunna. För så är det, Sydölands mest mystiska och egenartade skogsremsa utmed Kalmarsund finns inte längre. Det verkar som om man gått in för att ta bort lövträden, de som närapå skapade nattljus mitt på dagen. Kvar finns mest tall. Mystiken är död. Förr var området ett litet Amazonas. Nu är det bara ”typiskt svenskt tillrättalagt”. Förr tog vi dit gäster och alla gapade över det de fick se. Det känns rätt meningslöst nu. Var finns förståelsen för det unika? Inser inte ansvariga att den lilla säregna landremsa som södra Öland är måste behandlas med varsamhet och eftertanke? Svaret är nej.

cykelleden_02Vi lämnar Södra bruket och cyklar söderut. Ännu så länge ser allt bra ut.

cykelleden_04Här är första bäcken. Här började tidigare ”Amazonas”. Sommartid blev här lövträdens kronor så täta att det kändes som att cykla in i en kolkällare. Här var så mörkt att nästan ingenting kunde växa på marken. En bit längre fram fanns exotiska stammar med enorma rötter. Och det var mörkt, fascinerande mörkt.

albrunnaskog_01Här vandrade vi mot söder…

albrunnaskog_02Här gick backen upp mot Södra bruket. Det ser ljust ut på fotot men det krävdes minst 800 ISO,  full glugg och stadiga händer för att fånga det unika. Detta var en gång ”södra Ölands Amazonas”.

cykelleden_06Rakt. Prydligt. Trist. Men visst, årstiden är glåmig i sig och här kommer att se helt annorlunda ut i sommar. 

cykelleden_07Bäcken vid Alvkälla ser ut som ett industriutsläpp. Här gick tidigare en liten enkel träspång.

cykelleden_08Bäcken mot havet.

cykelleden_09Bäcken österut, upp mot Albrunna.

cykelleden_11Lövträd. Ned med dem!

cykelleden_14Här har stora ytor rensats från den tidigare så spännande vegetationen. Parkeringsplatser? Till för några veckor sedan låg här också en fin blåsippslokal

cykelleden_16Vi närmar oss stranden nedanför Albrunna. Även här är alla buskage borttagna och en vändplan är gjord runt ett ensamt stackars träd.

cykelleden_20Sträckan upp till Albrunna. Den blir säkert fin när den får växa ikapp. Här fanns tidigare ingenting att kapa och skövla.

cykelleden_24Vi tittar norrut mot Södra bruket. Tja, vad säger man? En bit trevlig cykelled – lik många andra. Jag kan bara hoppas att min kritik slår helt fel. Och jag vet att det är svårt att äta kakan och ha den kvar.

 

Taggad ,

en blixt – många versioner

De flesta blixtar som slås rakt på motivet är ”förödande” för resultatet. Skuggorna blir hemska, porträtten ”hårda och fula”. Undantagen är motljusbilder och som upplättningsljus – för att lätta upp för starka kontraster. Förutom vid dessa tillfällen är de inbyggda blixtarna i mobil- och kompaktkameror i mina ögon oanvändbara.

För den som vill uppnå bättre och flexiblare blixtljus blir fotograferingen så mycket intressantare med några få tillbehör. Kravet är att kameran har en hotshoe, alltså ett uttag för extern blixt som det också brukar kallas. Det behövs också en blixtkabel så att blixten kan användas lös från kameran – och i vissa fall en fjärrutlösare, speciellt vid makrofotografering. Och en blixt, förstås! Med dessa enkla och tämligen billiga tillbehör kan du skapa helt nya ljussättningar.

blommande_blommor_111Tre bra tillbehör. Från vänster: fjärrutlösare, blixtkabel och blixtaggregat. Föremålen ligger inomhus på ett bord i skarpt solljus. För att lätta upp de kolsvarta skuggorna slår jag en svagare upplättningsblixt i taket. Ljuset från den studsar från taket ned mot motivet – och lättar upp skuggorna. Hade jag valt en starkare blixt hade skuggorna blivit ännu svagare. En självutlösare med en meter sladd får du för nån hundring. Blixtkabeln i mitten finns från 500 och blixten till höger köpte jag för 600. Mitt råd är att köpa en blixt utan TTL, alltså automatisk ljusmätning. Blixten blir mycket billigare – och tåligare – och du lär dig fotografins grunder på ett effektivare sätt. Man lär sig snabbt att uppskatta vilken ljuskraft man behöver av blixten vid olika motiv. Låter man däremot blixten alltid styra ljusmängden lär man sig ingenting. Går TTL-funktionen sönder står man där med lång näsa…

Bilderna nedan är enkla exempel på hur olika ljus skildrar en blomma. Jag har bara flyttat en aning på blixten mellan tagningarna. Genom att även använda olika blixtstyrkor blir variationsmöjligheterna nästan oändliga – valbara styrkor brukar vara 1/1 till 1/128. Skaffar du dig också en reflexskärm blir möjligheterna förstås ännu större. En enkel reflexskärm kan vara en tidning, en pappskiva, en A 4 – eller till och med din hand! Att fotografera är att utveckla fantasin – och att aldrig stå handfallen!

blixtblommor_11nov_1

blixtblommor_11nov_2

blixtblommor_11nov_3

blixtblommor_11nov_4

blixtblommor_11nov_5

blixtblommor_11nov_6

Taggad ,

sensommar

Efter flera decennier i Jämtland är det varje år lika förvånande att uppleva den långa öländska sensommaren som i år tycks bli längre än nånsin. Bilderna nedan togs i går, men blommorna är lika livslevande i dag.

vinterblommor_11nov_2Ännu icke fullt utslagen luktärt. Senare på dagen slog den ut i full blom.

blixtblommor_11nov_1Luktärt. Just denna blomma använder jag som modell i ett kommande inlägg om ljussättning med lös hotshoeblixt.

blommande_blommor_84Lika fräsch i november som i våras. Tyvärr kan jag inte blommans namn.

vinterblommor_11nov_1Ringblommor. Finns som fullt utslagna och som knoppar. De tycks tro på evig sommar.

vinterblommor_11nov_3Nästan utslagsmogen knopp av sommarmalva.

Taggad ,

nu blommar det

Sommarblommorna dör långsamt bort, och många perenner är både risiga och blomlösa. Men i Stadsparken i Kalmar har trädgårdsskötarna en närmast magisk hand med klorofyllen. Dessa bilder är tagna i molnigt väder med svala, friska vindar. Klar luft och en hotshoeblixt får färgerna att briljera.

Slottsparken_8

Slottsparken_9

Slottsparken_10

Slottsparken_13

Slottsparken_14

Slottsparken_15

Taggad ,

lekfull trädgårdscharm

En årlig vårlig vandring på Capellagårdens environger förstärker livsandarna och ger perspektiv på ”meningen med trädgård – och eventuellt även livet”. Här härskar lugnet och det kultiverade och det vilda ingår i en harmonisk symbios. Här blommar det spontant, lite här och lite där – inte i räta linjer, ordnade av människohand, som för tankarna till exercis. Här frodas träd och buskar utan manisk tukt med sax och sekatör. Så befriande!

Capella__04En vacker dörr inramad av både kolonner och kornisch. På trappan står penséer och tulpaner i krukor och mellan kalkflaken på gårdsplanen växer gräs och maskros. Så enkelt och så levande.

Capella__02Alla delar av trädgården ger lekfulla intryck. På muren är stommen till en enklare pergola rest. Slutresultatet får vi kanske skåda i höst…

Capella__10Näckrosdamm med kontemplerande – alternativt sovande – and uppe i vänsterhörnet.

Capella__08Enkelheten är överväldigande i denna trädgård. Varför rensa ogräs överallt och ständigt?

Capella__09Enkla spaljéer av böjda lövträdsslanor.

Capella__01Spaljé och rabatt utmed värmeabsorberande vägg.

Capella__03Raffinerade men ändå behagliga färger. Gräsytorna är lyckligtvis inte klippta överallt. Här och var sticker en tulpan upp sitt färgglada tryne.

Capella__05Tulpanland. Vissa färger känns nästan överjordiska, se bilderna nedan.

Capella__06Kan man möjligen använda vinrecensionsspråk för att beskriva denna tulpans framtoning ”som en rosa champagnekyss under omvärldens blå öga, kryddad med smak av hav och dekorerad med kärlekens röda rispor”. 

Capella__07Ser vi rätt? Finns sådana tulpaner? Finns sådana färgintensiteter? Är det möjligt? Svaret på frågorna är kort: Ja.

PS. När vi ändå var på Capellagården såg vi förstås glaskonstnären Ann Wåhlströms utställning där. Upplevelsen blev häftig. Se kommande inlägg…

Taggad

allt har sin tid…

I Albrunna lund finns en hel äng med arontorpsrosor. Men de börjar blomma ut, de tappar blad och ser ut som om bäst-före-datum var förra veckan. Men även de bedagade har sin skönhet. Jag tog några bilder av dem i den hårda och kalla nordostliga vinden som härjat så länge.

Arontorpsros_1Här har jag lagt kameran på backen och en annan värld öppnar sig. Lång slutartid får bladen oskarpa i den hårda vinden, och liten bländare ger stort skärpedjup.

Arontorpsros_2För att mildra kontrasterna håller min fru en reflexskärm bakom blommorna. Jag slår en blixt i skärmen och får på så sätt ett mildare ljus genom att blixt och sol jobbar tillsammans.

Taggad

en rar liten sol

Varje år vallfärdar folk till Albrunna lund för att skåda den sällsynta arontorpsrosen. Den giftiga våradonisen, som den också kallas, älskar kalk. Dessa har alltså hamnat helt rätt. Öland är ju en enda stor kalkbit.

arontorpsros_21Våradonis 5 april.

arontorpsros_11Vi hade tur denna dag för våradonisen slår bara ut sina blad i solsken.

Taggad ,

Sista sommardagen

Utan att säga något enades vi om att det var sommarens sista dag. Man kan inte förklara varför. Man känner. Insikten ligger som en dechiffrerad kod i luften. Floran förbereder vintervilan. Flöden skruvas ned, krafter sinar. Det frodiga och livskraftiga stagnerar och backar in i blekare färger, mera grått och – senare – vitt och svart. Retardation är ordet!

sistasommardag_1Höstgult i septembersolen som värmer som om det vore juli.

Albrunna_0054Vissa bestånd av strandkål är fortfarande fräscha. Andra är helt vissna.

sistasommardag_2Septemberpaletten på Ölands västkust, här vid Albrunna, har många dämpade kulörer i grönt och brunt. Notera ”trapporna” av det som jag – med lite god vilja – vill kalla klappersten.

sistasommardag_3Rödast är nyponen.

sistasommardag_4Blåast är havet.

sistasommardag_5Gulast är detta ”gräs” i gränsen mellan ”vått” och ”torrt”. Det lyser som bärnsten i eftermiddagssolen.

sistasommardag_6Slutligen blir nästan allt färgat i toner av vitt och svart. Men om sex sju månader är det fullt drag under galoscherna igen.

Höstblommor

Sommarblommor har blivit höstblommor. Grälla färger har blivit milda. Floran tynar långsamt bort. Döende blommor står sida vid sida med knoppar jäsande av livskraft i det skonsamma ljuset från en helt molntäckt himmel.

höstblommor_04

höstblommor_12

höstblommor_13

höstblommor_02

höstblommor_01

höstblommor_05

höstblommor_06

höstblommor_07

höstblommor_08

höstblommor_09

höstblommor_10

höstblommor_11

Tulpanen i trädet

Du vet väl att tulpaner växer i träd!? Det vet ju varenda människa. Den här tulpanen växer i ett träd i Mörbylånga. På nedre bilden har jag pratat vänligt med den. Då slog den ut och visade sina bästa sidor.

PS. Nyligen kom sensationsförstörande granne och sa att den inte alls är en tulpan i ett träd, utan ett tulpanträd!

So, what!?

tulpanträd_1

tulpanträd_2

Blixtrande rörelse

vindkrasse_1En krasseblomma fotograferad rakt upp och ned utan blixt. Kort exponeringstid för att få skärpa i den hårda vinden.

Jag försöker undvika att använda blixt då ljuset är dåligt. Ofta är det bättre att skruva upp ISO-talet eller inta skakfri position, alternativt använda stativ.

Däremot använder jag ofta blixt när solen flödar – det allra värsta fotovädret! Med blixten kan jag utjämna hopplösa kontraster. Med en mycket liten portion blixtljus kan jag också ”sätta en liten skärva ögonljus i ett porträtt”. Eller, som i bilderna nedan: dutta på en liten ljusmängd för att få ”viss klarhet i en kraftig rörelseoskärpa”.

En rakt-fram-slagen blixt är ofta förödande. Motivet lyser ofta som en ”mjölnare”, skuggorna blir hemska, bakgrunden svartare än synden. Ändå är det så de flesta blixtar används, tyvärr. Man ska veta att en lösblixt är en hel arsenal av möjligheter. Den kan svängas och vinklas åt alla håll. Den kan hållas lös i förlängningssladd och belysa från alla upptänkliga positioner. Blixten kan förses med filter. Med den lösa blixten kan du studsa ljuset i vägg eller tak innan det når motivet. Du kan ställa in ljusstyrkan, ofta mellan full och 1/128-dels effekt. Med blixten kan du frysa rörelser, även när du använder relativt långa exponeringstider. Den tekniken, ”blixtfrysning”, har jag använt nedan.

En krasseblomma är onekligen vacker. Men den är vackrare i verkligheten än på ett avbildande foto. I bild vill jag få ”nåt slags själ” i krassen där den står och slänger i den hårda vinden. 100 ISO, 1/40 sek, bl 20 ger mycket kraftig rörelseoskärpa. Därför slår jag en svag blixt (1/16-dels effekt) som fryser ”somligt”, låt vara slumpartat. Dessa partier har senare fått ”en liten massage” i PhotoShop.

vindkrasse_4

vindkrasse_2

vindkrasse_3

Färggodis

Det blixtrade till.
Det small.

Årets första åskväder anföll från Mittöland. Regnet kom. Tulpanerna stod slutna. Solen orkade senare röra om i diset; blommor slog ut.

tulpangodis_1

tulpangodis_2

tulpangodis_3

tulpangodis_4

tulpangodis_5

tulpangodis_6

tulpangodis_7

tulpangodis_8

ordern kom i går 11:57

Den var lättfattlig: Slå ut!
Och hela tulpankompaniet lydde.

utslagen

Nära

Jag fick brev. Det innehöll några frön från son i Spanien. Efter bara en månad har plantorna blivit 60 centimeter höga. Småningom ska här skördas bananer!

bananplanta_1Motljus. Du ser in i en briljant konstruktion. Den gröna klorofyllen håller allt liv på jorden – vid liv! Här kan du se livet i förenklad form (klicka på pilen uppe till vänster).

bananplanta_2Samma blad i medljus. Notera de mikroskopiska ”bergen” i bladytan. Fotona är tagna med en av mina favoritgluggar, Sigma 150/2.8

bananplanta_3Skaparen måtte ha varit på gott humör när han konstruerade bladens uppbyggnad och funktion. Här inne transporteras vatten och näring och med solen som motor bildar växten syre genom sitt klorofyll plus koldioxid. Den fulländande fotosyntesen!

Gladgul explosion väntas

Kompis berättade att det var 13,4 grader i går morse i Färjestaden. Minusgrader. Ändå växer mina tulpaner och fälten av vintergäck blir gulare och gulare. Om nån dag eller två slår de ut på kommando från ”någon”…

vintergäck_1

vintergäck_2

En dag som gjord för tulpanplantering

När jag vaknade hade jag världens bästa novell i huvudet: En dag som gjord för bananfisk. Fråga mig inte varför. Hur som helst, här är intressant läsning om den komplicerade författaren till novellen, J D Salinger

Nå, tänkte jag. Vad är denna dag som gjord för? Svaret kom till första javan: tulpanplantering! En dag som gjord för tulpanplantering. En vacker titel.

I en kommentar till förra inlägget skriver Solbrith: ”Ur led är tiden.” Om detta är riktigt bör tulpanplantering gå bra i början av januari. Denna ovetenskapliga profetia grundar jag på följande konstateranden:

  • att gräsmattan är sommargrön
  • att vi fortfarande skördar persiljan
  • att sommarens ringblommor har självsått sig och att plantorna hittills har klarat både kyla och snö

Om tiden är ur led får jag säkert anledning att återkomma till. Det hör till människans natur att då och då känna sig i otakt med tiden – eller att tiden är i otakt med henne.

Sådana dagar kan man plantera tulpaner.

tulpanplanteringDet är lätt att gräva i den otjälade jorden. Lökarna, som förvarats i mörk och kall källare, tycks ha genomskådat årstidernas spratt och börjat växa…
 
persilja
Persiljan är lika grön som på sommaren – och smakar fortfarande gott.
 
ringblommor
Självsådda ringblommor. Om jag minns rätt är ringblomman ettårig. Men ibland kan den kanske bli tvåårig?
 
gräsmatta
Är det juli eller januari? Gräset är grönt och det vet i 17 om inte grannens gräs är ännu lite grönare.
Taggad ,

Närmare och närmare…

Att fotografera på extremt litet avstånd är inte helt enkelt. Kameran blir lätt som en julgran, klädd i tungt objektiv, en eller två mellanringar, radiosändare till blixt och utlösare. Hela härligheten riskerar att skymma ljuset. Det krävs alltså en noggrann ljussättning. Och trots att man har blixten nära motivet gäller det att trumma samman allt ljus som finns. Skärpedjupet på fotoavstånd som dessa är bara någon eller några millimeter – trots ordentlig nedbländning, i nedanstående bilder till 10.

Ljuset kommer från Canonblixt på full gas i softbox, som placeras så nära motivet som möjligt. Jag försöker använda så få ljuskällor som möjligt. Flera blixtar gör ofta att ljussättningen känns ”onormal”, vilket nog kan förklaras med att ”vi har bara en sol”. Men jag använder ofta reflexskärmar av olika slag: professionella på stativ, en vit pappskiva med handtag som man gör själv för tio spänn, ett vitt A 4-papper, en tidning eller helt enkelt min egen vänsterhand. Prova en så enkel sak som att låta blixtljuset studsa i din hand. Eftersom den är något ”röd” får du en varm ton i bilden, utan hårda kontraster.

Växten kallas ”Väktaren i tornet”. Min frus exemplar har bara en blomma – hittills. Men vilken blomma!

kameranStativ är ett måste, skärpedjupet är minimalt och det går enklast att hitta skärpan på displayen. På min smälla kan jag förstora bilden på den fem eller tio gånger, vilket är en stor fördel när man jobbar i området nära ”minsta möjliga fokusavstånd”. ISO 400, 1/100 sek och bl 10. Radio kan naturligtvis bytas mot synksladd, men ju färre sladdar desto enklare fotografering – tycker jag.
 
väktarna i tornetEn blomma inte lik någon annan. För det är väl en blomma? Till formen ser den ut som ”en uppblåsbar flytväst med små uppfläkta hål i”. Hålen ser i sig ut som utslagna blommor. Vet någon mer än jag är jag tacksam för upplysningar. Det här blomstret slår ju alla rekord. Njut av denna skönhet genom att klicka upp den i full storlek!
 
Väktarna i tornet
Taggad

Anspråkslös skönhet

När snön gömmer marken blir krukväxterna hårdvaluta för makrofotografering. I går fick jag syn på min frus ”Väktaren i tornet” i ett norrfönster. Något hände mellan bladen…

I dag såg jag den tydligt: blomman! Den ”blå korven” som växer mer och mer följs säkert av flera. I morgon ska jag komma den ännu närmare – med mellanringar!

väktare

väktare

väktare

väktare

Taggad