Kategoriarkiv: Camping

Nato räddar öland – som välter…

husbilsrad

Vi återvänder till ställplatsen i Degerhamn och lyssnar in vad vårt pratviga gäng från fastlandet tycker om ön – Öland alltså. Är den nåt att ha? Har den en framtid? Vad säger exempelvis vår kvartett om turismklyschor som att Öland är paradiset på jorden?

– Dom som säger så är kanske inte så beresta som vi, säger Per Lagerling och ler lika brett som klaviaturen på en Steinwayflygel. Vi som har sett oss om i världen och kort och gott säger att Öland är bra delar ju ut ett gott betyg. Eller hur? Det är ett annorlunda landskap, unikt i hela världen.

– Men för mej är Öland inget märkvärdigt, kontrar Roland Nilsson från Kalmar. Det bästa med ön är närheten till Kalmar. Så är det.

– Men visst är alvaret nåt extra, inflikar Jane Mårtensson. Mina svärföräldrar bodde i Stora Frö och där var jag ofta. Men jag fick inte upp ögonen för orkidéer förrän i mogen ålder. Men så är det nog för dom flesta.

– Just nu tänker vi mera på Västervik än på Öland, säger Barbro Lagerling. Vi köpte en tomt där i går. Kanontomt med sjöutsikt för nästan ingenting. Det blir närmare till kontinenten därifrån. Vi säljer nog kåken på Värmdö och bygger i Västervik. Tanken är att hyra ut halvårsvis i Västervik och kuska runt på kontinenten i husbilen…

– Men hur kan man leva så? undrar jag. Är ni pensionärer?

– Ja, på sätt och vis, säger Per. Vi har eget företag och sysslar med energideklarationer. Jag är energiexpert och har kontoret i bilen. Vi har besiktningsmän som åker runt i landet och mejlar alla data till bilen. Sen gör vi energideklarationerna – och fakturerar. Det är ett trevligt sätt att leva. Blir det många faktureringar en dag går vi på krogen.

Livet i husbil ger för en novis ett nästan oförskämt sorglöst och lyxigt intryck. Man är sin egen lyckas smed – och befälhavare. När man är mätt på ett ställe drar man till nästa – på Öland eller kontinenten.

Vi pratar mer om Öland. Jag berättar om mina farhågor för framtiden. Bredbandsutvecklingen och kollektivtrafiken står på u-landsnivå. Hälften av befolkningen i Mörbylånga kommun är i icke arbetsför ålder och turismen går kräftgång. Vilken företagare eller ungdom med visioner vill flytta till en sån kommun?

Per Lagerling är tyst en sekund. Så tar han till orda:
– Ingen fara. Ni kommer att räddas.

– Av vem? frågar jag.

– Av Nato, säger Per.

– Förlåt? säger jag.

– Av Nato, säger Per. Dom svenska politikerna har börjat förstå allvaret. Jag vet vad jag talar om. Jag är byggnadsingenjör och var reservare inom ingenjörstrupperna. Men jag skolade om mej till fortifikatör, alltså en sån som bygger skyddsrum och annat åt militären i fredstid.

– Ja ha, säger jag och försöker se intelligent ut.

– Nato kommer att bygga på både Gotland och Öland, trots att vi inte är medlem i pakten. Det måste göras. Annars sätter sej ryssen här. Och det kommer att bli strålande tider för er ölänningar. Det blir amerikanska stridskrafter på båda öarna. Dom behöver skolor och underhåll och mycket annat. Det blir mycket att göra, så mycket kan jag säja.

– Så vi får jobb av det…?

– Ja visst. Hotet från Ryssland blir Ölands motor för framtiden.

– Det är svindlande perspektiv du målar upp, Per Lagerling.

– Ja, men det finns också negativa såna…

– Jaså, vilka då?

– Jo, Öland kan välta!

– Välta?

– Ja, det finns två öar i hela världen som kommer att välta. Den ena är Bornholm. Den välter först. Ingen vet när men så kommer att ske, säger Per. Det behövs bara att nån båtägare glömmer lossa tampen från bryggan när han ska därifrån så är det kört.

– Vi såg på kartor i Köpenhamn att det faktiskt är så, säger Barbro. Bornholm står liksom på en nålspets.

– Jag läser massor om såna här saker, säger Per. När Bornholm har slagit runt är det Ölands tur. Öland välter inte av sej självt, det behövs en kraft utifrån, en tsunami till exempel. Men då är det kört. Det är bara att hoppas på att den välter åt väster – där bron kan hålla emot en aning…

Alvarsamts utsände tar sig nu för pannan och ber om ett glas vatten. Per Lagerling föreslår glatt en titt in i husbilen och jag tackar genast ja till inviten. Här gäller det att göra nåt annat, att komma in i stugvärmen, att börja tro på de vanliga gamla slitna klyschorna om Öland och dess framtid, om utveckling av ett landskap där bara en av 200 har ett snabbt bredband och där kollektivtrafiken är lika intensiv som den i Gobiöknen. Det blev glatt och trevligt i husbilen, vilket förhoppningsvis framgår av fotona nedan.

Men i dag, drygt en vecka efter husesynen på ställplatsen i Degerhamn, kan jag bara konstatera att försvarsuppgörelsen är i hamn och att politikerna är överens om att undersöka för- och nackdelar med medlemskap i olika försvarsallianser, Nato inkluderat.

Han Lagerling snuddar vid sanningen om Nato och Gotlands och Ölands framtid. Med tiden kan han få ännu mera rätt. Ska han också få rätt om… Nä, jag sätter punkt här.

gänget_husbilenI paret Lagerlings husbil. Från vänster ser vi Barbro Lagerling, Jane Mårtensson, Roland Nilsson och Per Lagerling. Bordet i mitten kan göras större, och från taket kan en tvåbäddskonsol sänkas ned på bara några sekunder. Bilen har vattenburen centralvärme och kostar ny runt två miljoner. – Men vår är sju år gammal, berättar Per.

BarbroLagerling_sängenBarbro Lagerling i aktre sängkammaren. På nattygsbordet i mitten sover katten, som också den älskar husbilslivet.

Par2Barbro och Per. – Tomten i Västervik var nästan gratis och ändå var vatten och avlopp inräknat, berättar Barbro. Vår idé är att bygga där, sälja på Värmdö, hyra ut i Västervik och kuska runt halva året ute i Europa. Och spela så mycket golf vi orkar och hinner! Handikapp? frågar Alvarsamt. – Inte vad jag vet, svarar Barbro.

Barbro_sängkammaren_badrummetFotografen står här inne på toaletten, som genom ett magiskt handgrepp kan förvandlas till toalett med dusch. Och när den inte är dusch är den garderob – om Alvarsamts utsände nu minns rätt. Hur som helst var det smått geniala trollkonster Barbro visade upp.

Det första inlägget om den pratglada kvartetten kan du läsa här. Och ett äldre inlägg från Ställplats Degerhamn finns att läsa och lyssna på här.
Taggad , , , ,

husbil mot utbrändhet!

JaneBarbroPerRolandJane Mårtensson Mönsterås, Barbro Lagerling Värmdö, Per Lagerling Värmdö, Roland Nilsson Kalmar vid kaffebordet på Degerhamns ställplats. Här fastnade Alvarsamts utsände reporter i över en timme. Han hölls icke fast av tvång eller hot utan av iögonenfallande lärdomar, smattrande skrattsalvor, nyttiga tips och nyheter av världsdignitet.

Öland i påsktid. De husbilsbeväpnade svenskarna invaderar ön. De komma från Värmdö. De komma från Mönsterås. Och de komma från Kalmar. Och var slår de sig ned? Jo, i Degerhamn – på ställplatsen där, den som blir allt mer omtalad bland folk i bilar så långa att man måste stanna och pusta ut på mitten när man går från ratt där fram till sängs där bak.

– Är du från lokaltidningen? frågar en riktig tuffing i blåsilverfärgad jacka, Al-Capone-mörka solbrillor och kepsen så långt neddragen att man bara ser hakspetsen. Tuffingen heter Per Lagerling.

– Nä, svarar Alvarsamts shortsklädde utsände och blir genast bjuden till bords.

– Tur för dej, säger någon och hälsar välkommen.

– Jag bloggar, säger jag. Alvarsamt!

– Trevligt! Känn dej som hemma. Alvarsamt med ett l?

Jag nickar. Det känns ögonblickligen som om alla i gänget har känt varandra i hundra år, något som snart kommer att visa sig opp i hejsan fel.

– Var så god, säger Roland Nilsson och serverar kaffe.

– Och här får du en liten söt choklad-hare från Holland, säger Jane Mårtensson med ett blixtrande aprilleende.

– Åker ni långt med era husbilar? frågar jag.

– I somras blev det Grekland, Makedonien, Albanien och Kroatien. I sommar ska vi köra runt i Spanien och Portugal och spela på varenda golfbana vi stöter på, berättar Per i en ton som om det vore som att dra en repa runt kvarteret.

Det slår mig att jag nu umgås med globetrotters, med idel ädel världsomkörare som sett allt som är värt att se i den stora vida världen och kan berätta om den för en tappad kvartsölänning som knappt varit norr om Smedby. Snacket är igång. Per tuggar på som en söderkis fastän boende på Värmdö. Kvinnorna skrattar. Jag skrattar. Och Roland berättar att han inte är reporter – som jag.

– Nej, jag har ett riktigt jobb, förklarar han. Jag kör långtradare.

Så flyter pucket på. Ohejdat. Otvunget. Jag är fast. Gud ske lov.

JaneBarbroJane Mårtensson och Barbro Lagerling i friska luften i Degerhamn. Båda har lidit svårt av utmattningsdepression men är i dag helt friska.

Trots solsken, många plusgrader och en stämning i topp halkar samtalsämnet in på nåt så allvarligt som utbrändhet. Det är som bekant aldrig långt mellan sol och moln, som meteorologen sa.

– Att leva i husbil är bra för en som jag, säger Jane från Mönsterås. Jag har gått in i väggen. Två gånger för säkerhets skull.

– Oj, svarar jag. Varför?

– Oj, svarar Jane. Det är en lång historia. Men man får sej sina törnar här i livet som man inte kan välja bort, och som kvinna ska man alltid vara så duktig. Man kniper käft och jobbar på, trots att man bara mår sämre och sämre.

– Oj, säger jag igen. Hur började det?

– Jag hade jobb och eget företag. Det fick jag lägga ned. Jag var hemma i fem år. Sen kom jag tillbaka men fick nya stressymptom. En chef som inte förstod nånting gjorde saken värre. Jag jobbade på och trodde allt skulle gå över. Det gjorde det inte. I dag är jag bra men oerhört stresskänslig. Ibland måste jag gå och lägga mej mitt på ljusan dag. Jag vill jobba, men inser att jag aldrig kommer tillbaka, trots att jag bara är 63, berättar Jane och skrattar mitt i ”eländet”.

– I dag njuter jag av nuet. Jag är positiv, utan att vara idiotpositiv. Och att bo i husbil är perfekt för mej. Det är nära till sängen när tröttheten slår till…

– Hur känns det när man går in i väggen? frågar jag.

– I mitt och många andras fall började det med sömnproblem. Men det är en utdragen och plågsam process. Efter en tid fick jag yrselanfall. Sen blev jag nedstämd. Många gånger önskade jag att jag var man. Dom kan släppa saker och ting. Vi kvinnor nöter och nöter och oroar oss. Jag gled in i en djup depression som ledde till självmordstankar. Det var vidrigt. Trots det skrev jag dagbok.

– Har du kvar den? frågar jag och väntar mig ett nej-svar.

– Ja då. Du kan få läsa den nån gång, svarar Jane och hela gänget skrattar. Det finns många orsaker till att det brister. Men det finns hopp för alla, trots att alla får olika symptom.

– Den där skillnaden mellan kvinnor och män är intressant, skjuter Barbro Lagerling in. Se på ett par med baby. Mannen kan koppla av allt och lägga sej och sova som en stock medan kvinnan ligger vaken och lyssnar på babyns andetag och oroar sej för blöta blöjor och nästa måltid och om vällingen räcker och om vaccineringen på tisdag…

– Kom inte och påstå att du också har gått in i väggen? säger jag.

– Jo, det har jag faktiskt, svarar Barbro. Det är några år sen nu och jag märkte det nog inte själv – förrän efteråt. Jag var varken glad eller ledsen, jag blev alldeles nollad och blev dålig i magen. I slutet av sjukdomsförloppet kunde jag knappt äta. Symptomen blir som sagt olika för oss alla.

Ja ha, då förstår jag, säger jag i tron att jag har fattat hela galoppen. Ni reser alltså tillsammans för att ni båda har drabbats av samma sjukdom!

Alla skrattar.

– Nej, vi träffades tidigare i dag! berättar Jane. Här blir man snabbt god vän med alla.

Per Lagerling håller med.
– Sen vi köpte husbil för fem år sen har vi dubblerat vår umgängeskrets. Den första halvan tog 60 år att skapa, den andra fem.

– I kväll blir det gemensam middag med folk från 22 bilar och i morrn kör vi en del aktiviteter, berättar Jane. Husbil är melodin!

* * *

Fortsättning följer… I nästa avsnitt får vi veta varför Öland småningom kommer att välta och varför NATO räddar ölänningarnas framtid. Vi tittar också in i en modern husbil och bekantar oss med de spatiösa utrymmena.

PerRolandNilssonPer Lagerling och Roland Nilsson. Den förstnämnde tar här sats inför den fruktansvärda sanningen som du kan läsa om i kommande inlägg: Öland kommer att välta!

 

Taggad , ,

Öland vs Skåne…

Ibland känns Öland för platt. Då gäller det att hitta kuperade och annorlunda alternativ. Man behöver inte åka långt, bara ”ett längre stenkast”. Jag valde Österlen utmed Skånes ostkust. Det var ett bra val. Sola sken och tempen låg stadigt över 20 fastän mitten av september var passerad. Det man behöver är en bil, några T-tröjor och shorts, en karta, en ryggsäck, en vattenflaska, en kaffetermos, en burk fiskbullar och en hopfällbar cykel och ett jädrans gott humör. Sen är det bara att bränna iväg, exakt vart är inte så noga. Det är tätt mellan vandrarhemmen, byarna och småhotellen i Skåne. Vissa morgnar kör jag åt det håll vinden blåser, andra dagar väljer jag målen genom att blunda och peka på kartan. Man är fri och livet känns lätt som en vätgasballong. Nedan ser du något av vad jag såg…

Österlensbilder_01Brösarps backar är ett måste om man vill förstå Österlens själ. Här upplever jag både närhet och avstånd, värme och kyla. Stora avstånd bleker vissa delar av motiven. Exempelvis ligger det övre fältet i fotot ovan mycket längre bort än kullen i förgrunden. Dessutom sveper det in fukt och mer eller mindre kraftig dimma från det knallblå havet. Fotografiskt kan man vinna mycket på att variera brännvidden. Allt från supervidvinklar till kortare telen är användbara.

Österlensbilder_02Ljuset är många gånger ”stämningsdirigenten” på Österlen, precis som på södra Öland och vid Skagen.

Österlensbilder_03Motiv i ett större naturreservat. Förmiddagssolen har ännu inte helt besegrat morgondimman. Över fälten svävar rovfåglar och här och var ser det ut som om det utkämpats lokala krig. Där har vildsvinen plöjt sina trynen genom den bördiga jorden.

Österlensbilder_04Mina fördomar om ett tättbefolkat och aldrig tyst Skåne kom på skam. Här såg jag inte en människa på en hel dag och tystnaden var ”alarmerande”.

Österlensbilder_05”Böljande” är kanske bästa ord för att beskriva detta landskap. En video om det hittade jag här.

Österlensbilder_07Rent allmänt skyr jag hårda kontraster i fotosammanhang. Men ibland, som här, kan man utnyttja dem. Övre vänstra hörnet badar i sol medan resten av bilden ligger i dov skugga.

Österlensbilder_08Här är också kontrasterna stora, men ett milt dis tonar ändå ned dem en smula.

Österlensbilder_09En svensk grusväg med sliten grässträng i mitten träffar en obotlig romantiker mitt i skjortbröstet!

Österlensbilder_10Hallamölla kvarn. Den sammanlagda fallhöjden på vattenfallen är 23 meter – Skånes högsta. Kvarnen har anor från 1400-talet och den demonstrationskörs fortfarande sommartid.

Österlensbilder_11Ett dubbelfall ovan kvarnen.

Österlensbilder_12Vid Brösarps backar. Motiv ”från luften” är alltid intressanta. Små skillnader i bildutsnitt kan ge stora resultatskillnader. Kunskaper i layout och bildlära kan alltid bli bättre. Att tänka på: Jobba med diagonaler och ha aldrig huvudmotivet mitt i bild!

Österlensbilder_13”Ovanifrånfoton” har ibland vissa likheter med målningar av Olle Baertling.

Österlensbilder_14Den här ensamma kvigan fascinerade mig. Hon gick mol allena en kilometer från kompisarna i flocken.

brantaKivikIdyllen Kivik ligger på en brant ned mot hamnen.

KiviksdörrKivik ligger på 9,5 poäng av 10 möjliga i den inofficiella ”idyll-ligan”. Kivik är väl mest känd för sin marknad.

KiviksäpplenKivik och stora delar av Österlen är äppelodlarnas centrum i landet. Det som förvånar mig mest är hur små träden är. Å andra sidan dignar de av frukt. 27-28 september hålls äppelmarknaden.

PiratenI Kivik frågade jag Piraten om han sett till Bombi Bitt på sistone? Inget svar. Förutom böcker skrev han en berömd text till sin egen gravsten: “Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.” Stenen ser du här.

vinVindruvsodling. Svenskt vin utvecklas stadigt men lagstiftningen är sannolikt en hämsko.

Österlensbilder_15Österlen i sammanfattning: ”Kuperat landskap, åker och skog, korsvirkeshus med vasstak”.

Österlensbilder_16Här är vi i trakterna av Haväng. Längst bort den 97 meter höga silhuetten av Stenshuvud. ”Stenshufvud är et högt berg, som ligger in på sjelfwa hafskanten til en nyttig landkänning för de sjöfarande”, skrev Carl von Linné 1749.

Österlensbilder_06Ravlunda kyrka. Bakom den breder Hanöbukten ut sig.

Österlensbilder_17Liten fiskehamn, Stenshuvud.

Österlensbilder_19Uppe på norra toppen av Stenshuvud – med utsikt mot Kivik – bedrivs ett internationellt samarbete under ”icke helt byråkratiskt fastställda former”. Här fotograferar nämligen ”alla varandra”. Danskan fotograferar sin man med jycke, jag fotograferar dem, de fotar mig, jag plåtar en kvartett polacker, de knäpper mig…

Österlensbilder_18Vid Stenshuvud nationalpark finns bland annat ett arboretum med 3 000 träd från olika delar av världen. Liten video om parken kan du se här och en lika liten video om arboretumet ser du här.

Österlensbilder_20Nu har vi hoppat till Brantevik där Hoppet ligger trygg i hamnen.

Österlensbilder_21Hamnen i Skillinge.

Österlensbilder_22För en båtentusiast som jag kan det bli nästan smärtsamt att se alla pärlor som ligger förtöjda i den stora hamnen i Skillinge.

Österlensbilder_23Att Amsterdam ligger i Skillinge var nytt för mig.

Österlensbilder_24Min odyssé närmar sig slutet. Här är vi vid Simrishamns äldsta hus. Här träffade jag förresten ägaren till huset, Pelle, och fick veta en hel del intressant om staden och Österlen. Men det är en annan historia…

Österlen_5_140142I Simrishamns hamn satte jag punkt för mitt kringflackande Österlenliv. Här mötte jag fiskare som berättade om en döende fiskeindustri, stolliga regler, skyhöga böter, oförstående forskare och en uppgiven yrkeskår. Mer om detta i kommande inlägg. Nu hem mot Öland!

Taggad , ,

att styra utvecklingen – och husbilen

husbilsfronter

Snart är det val. Under det senaste året har massor av personer basunerat ut – helst så att de uppmärksammas i medierna – att de har kommit till insikt, förstått orsakssammanhangen, ser tillvaron med nya ögon och därför har anammat den föga krävande etiketteringen feminist. Redan som 16-åring upprördes jag över att mina kvinnliga kollegor hade sämre lön än jag. I dag, 51 år senare, är läget i stort sett detsamma. Ändå dränker oss politiska partier i många vackra ord som jämställdhet på alla plan och lika lön för lika arbete.

Kyss mig! Under sommarens alla cykelturer har min fru och jag säkert mött tusen husbilar. I 999 av dem satt ett par, men endast en av dessa husbilar rattades av en kvinna. Sannolikt kör lika många kvinnor som män personbil, men när det gäller husbil träder en osynlig lag i kraft: Kvinna, håll dig borta från ratten och låt mannen utföra detta ansvarsfulla arbete! Är det månne så att denna klärobskyra inställning också smyger sig in i andra samhällssfärer. Kvinna, håll dig borta och låt mannen…!

Så är det: I Saudiarabien är kvinnor förbjudna att ta körkort. I Sverige får de inte köra husbil. Och snart är det val…

PS. En bra – ja till och med banbrytande – video som speglar detta ämne ser du här.

Taggad , ,

Ottenby vandrarhem

Sex kilometer från Ölands sydspets viker jag in på gården till Ottenby vandrarhem, bara för att titta eftersom jag är född nyfiken. På hela området råder en nästan majestätisk tystnad. Det som dominerar ljudbilden är svalornas pipande i jakten på ätbart till sina ungar.

Vandrarhemmet, ursprungligen en skola, har 50 rum, somliga handikappanpassade. Det finns campingplatser med el och områden för tältning. Och två uppvärmda pooler.

Det här stället är en utmärkt bas för den som vill uppleva södra Öland, till fots eller på hoj.

Taggad