Kategoriarkiv: Degerhamn

och det varde måndag…

_mg_4570_bHösten är ovanligt färglös i år. Men det finns undantag. Vissa partier utmed Bergstigen i Degerhamn är några.

tradetMen även det färglösa har sin tjusning. Detta vackra bladlösa träd skimrar i vitt, grått, gråblått, svart.

”Södra Öland ska lyftas igen.” Ja, så skriver Östra Småland. Det mesta man drömde om 2009 verkar ha gått upp i rök eller blivit kvar på startlinjen. Nu vet inte jag vad man hade för visioner för sju år sen, men tydligen var de många, eftersom tidigare kommunalrådet Kent Ingvarsson (M) i veckan levererade en riktig högersmocka i samma artikel: ”Utvecklingen har varit katastrofal med allt snabbare urbanisering.”

Vad göra? Kent Ingvarsson föreslår en landsbygdsutvecklare för södra ön. Personligen tror jag inte mycket på en sån. All utveckling måste göras av invånarna, något som Kent själv säger i samma artikel: ”Men det är i första hand medborgarna själva som ska stå för själva utvecklingen. Däremot ska kommunen se till att det finns pengar.”

Jag tror inte på det heller. Allt företagande innebär risktagningar. Företagandets grunder är intresse och kunskaper och en stor slev jävlar anamma. Att kommunen genom ”pengar” skulle eliminera riskerna för företagande känns som fel väg. Ska allt i livet göras ”säkert” blir nog inte mycket gjort.

Även om urbaniseringen är katastrofal finns glädjeämnen. Vad sägs om denne göteborgare som vill bli åretruntboende i lilla Degerhamn/Södra Möckleby? Glädjande nog är några telefonnummerlappar på papperet rivna så det finns hopp om ytterligare en sydölänning! Eftersom jag är optimist säger jag redan nu: Välkommen hit!

goteborgare

Något som verkligen inte har gått i stå är uppbyggnaden av den omkullblåsta ladan i Degerhamn. Det var snart ett år sen orkanen Gorm som svepte av hela övervåningen på byggnaden 2015. Kåk och tomt såg ut som efter ett bombanfall och jag hade svårt att tro på en återuppbyggnad. Lyckligtvis hade jag fel och steg för steg närmar sig bygget sitt slut. Snacka om happy end.

januariGorm har sopat rent i november 2015. Vid Ölands södra udde blåste 27,5 meter per sekund.

augusti_2Augusti i år.

augustiLadan från luften i augusti i år. Om man jämför med villorna omkring ser man hur enormt stor byggnaden är.

augustiladaNorra gaveln under flyktiga sommarmoln.

lada_oktoberMitten av oktober 2016. Jobbet är kanske klart till ettårsdagen av orkanen Gorm?

Den av Länsstyrelsen stängda ställplatsen i Degerhamn är trots det förnuftsvidriga beslutet numera fylld av bilar, vanliga bilar. I går kom bilar på led, bilar åkte igen och nya fyllde på. Det kryllade av bilar, man kunde tro att man var i Stockholms city. Ur bilarna klev fågelskådare med sina mäktiga optiska kanoner.

sibirisk_jarnsparv_1Bilarna var så många att de fick ställas på led. Rep och skyltar vägledde förare som eventuellt fått pippi på hjärnan.

sibirisk_jarnsparv_3Alla spejade med fixerad blick mot nordväst. Alvarsamts utsända såg intet, bara tristgrått hav och en ännu tristare Sverige i fjärran. Vad fotograferade man med dessa muskedunder?

sibirisk_jarnsparv_2Mystiken tätnar. Fotograferar man sand? Fotograferar man vatten? Fotograferar man det hemska Sverige? Ingen vet. Tystnaden ligger tät över strandlivet – som ett lock till tryckkokaren.

sibirisk_jarnsparv_4Stora Nikonsmällor på stativ, som under fotbolls-VM eller vid filmfestivalen i Cannes. Vilken kändis är på ingång? Från havet? Kommer kanske Sune Flisa simmande från Shimla, Indien?

sibirisk_jarnsparv_5Efter en stund lättade tystnaden en aning och många av männen med fotokarbiner tycktes slappna av en smula. Vår utsände reporter tog mod till sig och frågade. Svaret: En (en enda!) sibirisk järnsparv.

Det lär krylla av fågelskådare även nere vid fyrplatsen. Orsaken är att där inte finns en (en!) utan mängder av rara fåglar. De har kommit som snedseglare med den envisa hårdvinden från Ryssland! Svenska Dagbladet skriver att ”Ryskt extremväder flax för svenska fågelskådare”. Sibiriska järnsparvar och azurmesar lär – exempelvis – kunna avnjutas i okularet. Tusen ornitologer lär ha invaderat ön. Hur många fåglarna är låter jag vara osagt.

skarvarSkarv på reven vid södra udden. Den är inte alls rar. Kanske därför många vill skjuta den, medan andra protesterar.

Apropå fåglar ser fågelsjön i Degerhamn ut att växa igen allt mer. Eller luras ögat av sjöns framtoning i årstidernas olika förklädnader?

oktober_2016Fågelsjön i oktober 2015. Grönt lyser med sin frånvaro. Ockrafärgerna tar över.

augusti_2015I augusti 2015 var i stort sett allt i motivet grönt. 

hostHösten går långsamt mot vinter. Det döda bryts ned för att ge näring åt det kommande. Långt bort skymtar en vår…

Att Alvarsamt mest huserar på södra Öland hindrar inte att vi nån enstaka gång uppmärksammar något berömvärt på norra ön. Kommunalrådet i Borgholm, Ilco Corkovic (S), betalar luncher och bensin ur egen ficka. Det skriver lokala medier, bland andra Barometern, den 15 oktober. Ilco har, enligt Östran, inte fakturerat representationsluncher och liknande efter sitt tillträde 2014.  Han betalar själv även om han exempelvis bjuder en företagare på lunch. Ilco menar att arvodet täcker utgifterna. Bravo, Ilco! Alvarsamt lyfter på hatten. Så borde flera jobba inom politiken.

Den i en kommentar utlovade videointervjun med Sune Flisa gick inte att genomföra. Det blev den gamla vanliga visan: Bråk om honorar. Att en liten kulturpublikation som Alvarsamt ska betala inte mindre än 40 000 kronor för en treminuters intervju är i grövsta laget. Vi erbjöd hälften, men gode Sune tvärnobbade.

Sune Flisa är i stället åter beredd att kasta sig in i både politiken och byråkratin för att – som han själv säger – leda södra Öland mot en storslagen framtid. Första steget är att med nästan hundraprocentig säkerhet utnämna sig själv till länets nästa landshövding. I ett mejl till tillförordnade hövdingen skriver Sune att han ”är den utan konkurrens bäst lämpade för jobbet”. Att gode Sune bara för en kort tid sedan krävde stängning av landets länsstyrelser tycks han helt ha glömt bort. Nå väl, nedan publicerar vi – med viss tvekan – Sunes mejl till Malin Almqvist, tillförordnad landshövding och länsråd i Kalmar län:

sunemejl

För övrigt kan noteras att min fru köpt årets första pepparkakor. Det ryktas att vi går mot nåt slags högtid…

_ _ _ _ _

Alvarsamt är numera en måndagsblogg. Nästa inlägg publiceras 06:30 den 24 oktober.
Taggad , , , , , , ,

henrys fyr

Birger Hagman är genomsyrad av hav och skutor. Han kan allt och lite till om öländsk sjöfart. Alvarsamt träffade honom under Internationella Fyrdagen nere i museet i Degerhamn där han visade Sjöfararkustens utställning. Han visade även fyren Ingrunden, som är ett HPD-arbete (hopplockade delar).

Birger Hagman berättar:
– När dom byggde vindkraftverken i sundet ville man ha en forskningsstation om vindar och strömmar. Då släckte man fyren Utgrunden och lyfte bort hela den övre delen och satte forskningsstation där. Den fick namnet Utblicken. Henry Claesson i Degerhamn ville få tag i den nermonterade fyrdelen. Han fick den. Cementa hjälpte till att gjuta fundamentet till fyrens övre del. Henry tiggde också till sej tändningssystemet – som fortfarande fungerar. Men i dag lyser Ingrunden bara in mot land – och hem till Henry. Fyren har alltså ingen som helst marin funktion i dag. Den invigdes 2004.

Alvarsamt besökte fyren redan 2012. Klicka här om du vill läsa även det inlägget.

ingrunden_1Birger Hagman i Ingrundens bottenvåning. Väggarna är fulla av historiska tillbakablickar.

ingrunden_2Fastän Ingrunden inte har nån som helst marin funktion är den marina prägeln mycket påtaglig.

trappanLejdaren upp till fyrtoppen är kort men brant.

ingrunden_4– Den är väl runt åtta meter hög, men ute i sundet var den mycket högre. Där var den en viktig fyr, berättar Birger. I dag finns ingen fyr där ute. Det finns andra navigationsmedel. Fyrarna tappar i betydelse. Många är ren kuriosa i dag, och på sikt försvinner nog alla fyrar. Men vi sjöbusar vill förstås ha dom kvar, erkänner Birger Hagman och ser aningen ledsen ut mitt i ett gapskratt.

ingrunden_museet_cementaFyren från norr i oktoberkvällsljus. Det större huset bakom Ingrunden är Degerhamns Hembygdsmuséum. Längst bak: Cementa.

Alvarsamt är numera en måndagsblogg. Nästa inlägg publiceras 06:30 den 10 oktober.
Taggad , , , , , ,

extra extra extra extra

Miljödomstolen stoppar utvecklingen i Degerhamn/Södra Möckleby. Man gör det genom att säga nej till ställplatserna i Degerhamn…

När vår ledarskribent Sune Flisa fick beskedet genom lokala medier ramlade han samman i en mindre blodstörtning och vårdas därför på centralsjukhuset i Shimla, Indien. Från säng 45 på akutavdelning 22 telegraferar han i fetstil: Trots akutsjuk känner jag mig kärnfrisk. Så snart blodstörtningen är åtgärdad går jag loss på tangenterna. Varje nedslag ska kännas som en atombomb. Före midnatt kan ni publicera explosionen. Men slå upp den ordentligt med fotot jag tog vid besöket i somras. På det ser vi den sträcka/det stenröse ”obruten kust” man dillar om. Den förnuftsvidriga domen är hot stuff även här borta på andra sidan jordklotet. Ingen här tror att sånt kan hända år 2016. Alla bara skrattar. Jag är glad över att jag emigrerade. /eder Sune Flisa

Taggad , , , , ,

alunvallen och ljuva framtidsdrömmar…

alunvallenuppfräschningNymålad skylt. Nystrukna stängselstolpar. Alunvallens ansikte utåt blir allt vackrare. Kan denna försköning också bli en nytändning för fotbollslaget? Kan Degerhamns IF resa sig ur askan, spela upp sig i Allsvenskan för att några år senare vinna Premier League? Ja, vi säger så… Vill du se träningsmatchen 2015 mellan den äldre och den yngre årgången av degerhamnarna klickar du här.

Taggad , , ,

vattenled med tusenåriga anor

Sjöfararkusten_1En sammanfattning av Sjöfararkustens mål och mening finner du här. Kortfattat är Sjöfararkusten ”en organisation för sjöfartsmuseer i samverkan”.

Man kan inte annat än förundras över det starka intresse som ligger bakom arbetet i många klubbar, föreningar och intresseorganisationer i vårt land. Föreningen Sjöfararkusten är ett bra exempel. I Sjöfararkusten fokuserar man på det maritima livet i förgången tid. Sjöfararkusten har blivit en tummelplats för personer med ett brinnande intresse för havet, segelfartyg, skeppare, besättningar, hamnar och livsöden. Dryga tiotalet museer utmed kusten är med i föreningen: Rågö, Loftahammar, Västervik, Gamleby, Mönsterås, Figeholm, Oskarshamn, Degerhamn, Pataholm, Kalmar, Bergkvara och Borgholm.

– Vi kan ses som en paraplyorganisation för alla kustmuseer från Västervik i norr till Karlskrona i söder, berättar Birger Hagman, vice ordförande i styrelsen. Sträckan är en del av kung Valdemars segelled som finns omtalad redan under 1200-talet.

Birger Hagman guidade Alvarsamts utsända runt på skärmutställningen i det lilla men innehållsrika hembygdsmuseet i Degerhamn.
– Vi vill visa upp vad vi gör, kalla det gärna marknadsföring. Grundtanken är att skapa en stor databas. I den ska man småningom kunna söka allt som har med sjölivet i området att göra.

I utställningen figurerar också en liten bogserbåt, S/S NALLE. Han byggdes 1923, försvann till Köpenhamn, missköttes, rostade och blev nästan ett vrak. NALLE – ett fartyg som faktiskt är en ”han” – hittades av Burre Hellman som satsade pengar i honom. Resten är solskenshistoria som du kan läsa här.

– I dag ligger NALLE renoverad och vacker i hamnen i Oskarshamn, berättar Birger Hagman och ser genuint lycklig ut.

Sjöfararkusten_4– I den databas vi just ny bygger upp finns dels en föremålsavdelning, dels sökbara register för fartyg, rederier, varv och personer, berättar Birger Hagman, här framför planschen om Degerhamns sjöfartsmuséum – som ingår i den skärmutställning om Sjöfararkusten som för en dryg vecka sedan avslutades i just Degerhamns sjöfartsmuséum.

Sjöfararkusten_2En av de två utställningsskärmarna i Degerhamns sjöfartsmuséum. – Nu går utställningen vidare till Gamleby, berättar Birger Hagman. Den databas som Sjöfararkusten byggt upp innehåller i dag 15 000 föremål, 600 fartyg, 15 000 personer och 34 000 mönstringar.

Sjöfararkusten_3Den praktiska skärmkonstruktionen är gjord i Polen. – Av ekonomiska skäl, förklarar Birger Hagman. Den som vill få tillgång till den gigantiska databasen kan vända sig till någon av medlemsföreningarna.

Sjöfararkusten_5Öländska 200-åringen Borgholm har en egen plansch i expon. Borgholms stadsmuséum hittar du här.

Taggad , , , ,

golvad men inte utslagen

ladan_2

Som en Fågel Fenix reser den sig nu ur askan, den stora ladugården vid Degerhamns gård. Det var orkanen Gorm som förvandlade den till plockepinn. Då, för ett knappt år sen, var det väl ingen som trodde på annat än rivning även av det lilla som fanns kvar. Men vi trodde fel…

ladanNorra delen av byggnaden är vad jag förstår helt riven. Nybyggnaden ser urstark ut med kraftiga stålbalkar.

Södra_Möckleby_138Från luften ser vi bättre hur även den kvarvarande, södra delen av ladugården byggs in under nytt tak. Den avlånga kåken till höger i bild är uppfräschade Folkets hus Degerhamn, där det i dag finns bio. Du kan titta in i den här – och även höra några av medlemmarna i filmklubben. På denna bio har en gång serverats en världspremiär… Klicka här.

Taggad , , , ,

i röret…

Birger__2Birger Hagman vid en av planscherna på utställningen ”Sjöfararkusten” i Degerhamns sjöfartsmuséum.

Vi konstaterar – i bild – att sommaren har gjort comeback. Och så fortsätter vi loppissvängen. Nästa besök bland glas, tomtar, kannor och konst för allt mellan 50 och 500 000 spänn görs i Bredinge. Och så går vi på muséum – i lilla Degerhamn! Där har en skärmutställning om Sjöfararkusten just avslutats. Sjöfararkusten! Vad 17 är det för nåt? Läs Alvarsamt så får du svaret…

Eftersom det i går var Internationella fyrdagen kliver Alvarsamt även in – men icke upp – i en fyr, eftersom vår utsände lider av svår svindel, så våldsam att han inte ens kan gå i skor med tjocka sulor. Vi  hoppas också kunna visa svindlande vackra bilder tagna från luften. Av vad återstår att se…

Taggad , , ,

panorama

Från alvaret, några hundra meter öster om Pilekulla, låter vi kiten med kameran stiga till 150 meters höjd i den ljumma kvällssolens sken, ympat med stänk av guld. Färgerna är dramatiska, slagskuggorna långa, nästan hotfulla. Solen går ned över Kalmarsund; vi går snabbt mot skumtimmen då allt tonar ut och blir till dröm…

alvarflygning_1Kameran riktad mot nordväst. På andra sidan Kalmarsund skymtar vi Sverige. Som synes är alvaret ingen öken, här finns mängder av mindre bäckar och gölar, ja till och med sjöar.

alvarflygning_2Med radiosändaren styr min fru kameran i små steg mot öster. Vi blickar här åt nordost och ser bland annat den ”evighetslånga” ”Mittmuren”. Den skarpsynte kan vid horisonten, långt till höger, se något vitt höja sig över det blå vattnet. Det är Segerstads fyr.

alvarflygning_3Torngårdsvägen är en av de få större vägarna som ”tvärsar” södra Öland. Vi ser vägen mot öster. Till höger i bild, vid horisonten, anar vi Gräsgårds kyrka

alvarflygning_4Torngårdsvägen går rakt över Öland och detta foto. Vi ser norrut. Uppe till höger Cementas stora kalkstensbrott och bakom det vindkraftverken i Ventlinge. I en större version ser man tydligt hur Mittmurens förlängning pekar exakt på fyren Långe Jan.

alvarflygning_5Torngårdsvägen löper i vänstra övre hörnet mot väster. I bakgrunden Kalmarsund och silhuetten av Cementa i Degerhamn. Och som tidigare sagts, det finns ganska gott om vatten på alvaret. Den större gölen i bild är runt 40 x 20 meter. Bakom den ligger ett mindre ”syskon”.

Taggad , , , , ,

sotdöd eller utveckling?

Publikbild2011Publikbild från uppvisning under Degerhamns räddningsdag 2011.

På lördag körs Degerhamns räddningsdag, ett minievent som vuxit till ett bautaevent. Nu firar man tioårsjubiléum och Alvarsamt gratulerar förstås. Men, det skulle behövas flera lokala roliga och intressanta evenemang långt ute på den glest befolkade vischan – som södra Öland onekligen tillhör. Många glesbygder förtvinar långsamt och dör. Affärer läggs ned, företag går i konkurs eller flyttar. När nedgången nått en viss nivå brukar loppet vara kört. Det gäller att göra nåt innan den nivån nås, sen är det för sent.

Ibland undrar jag hur det går med goda idéer och geniala hugskott. Samlas de i säck för att sen glömmas bort? Vad har det exempelvis blivit av allt det spännande som värktes fram vid dialogmötet 2 november i fjol?

Husbilarna är här för att stanna, vad man än tycker om dem. Men motståndet till så kallade ställplatser är hårt från både myndigheter och enskilda. Det är sorgligt, ty ställplatser är en av glesbygdens små möjligheter till inkomster och olika typer av ”inflöde”.

En annan möjlig blodtransfusion är olika typer av idrottstävlingar. Ironman, exempelvis. Men den utgår i vårt fall från Kalmar. Varför inte skapa en egen enkel tävling med start och mål i exempelvis Södra Möckleby/Degerhamn? I den lilla byn Skålan i Jämtland genomfördes nyligen en lokal tävling med det fantasifulla namnet Cypakutsi – för 21 året i rad. I Skålan bor bara 103 personer. Trots det  ställer 250 personer upp i tävlingen, som sköts av 60 funktionärer. Och till den avslutande festligheten i bygdegården kommer 500 personer! Den lilla anspråkslösa tävlingen aktiverar alltså nästan tusen människor – i en by med hundra invånare!

I Skålans Cypakutsi handlar det om att cykla, paddla, kuta och simma. Vilka kan grenarna bli i Södra Möckleby/Degerhamn? Springa baklänges, simma, cykla hinderbana och slutligen precisionskastning med liten boll – alla grenar genomförs i hamnparken och hamnen. Tävlingen kan få det fantasifulla namnet Baksicykast.

Intresse?

Taggad , , ,

sten blir cement

kalkstenbrottet_01Det gäller att vara vaken när man närmar sig Cementas kalkstenbrott ute på alvaret öster om Albrunna.

Stensjön_506Från luften ser vi nästan hela brottet. Den bortre lodräta väggen är mer än en kilometer bort. Bredden på brottet är ungefär en kilometer. Diagonalt i bilden går vägen mellan fabriken i Degerhamn och stenbrottet.

kalkstenbrottet_02Vid norra delen av stupet ned mot brottet markeras kanten inte med staket utan med enorma stenar, eller flisor som det heter på öländska.

kalkstenbrottet_03Inget stenbrott kan nog betraktas som ”vackert”, inte heller detta. Men det fula kompenseras mycket av sjön, där många fåglar lär trivas och häcka.

kalkstenbrottet_04Här ser man att Öland är i stort sett bara sten – med ett tunt jordlager här och var.

kalkstenbrottet_05Närmare stupkanten än så här vill jag inte gå…

kalkstenbrottet_06Borrarna har lämnat lodräta avtryck i berget. Man borrar först och spränger sen. Därpå körs råvaran på lastbil till fabriken i Degerhamn.

kalkstenbrottet_07Mitt i allt det hårda och karga kan man finna ett färgstarkt miniliv. Här några mossor och lavar på solvarm sten. Cementa gör en hel del för att stimulera den biologiska mångfalden. Läs mer här.

kalkstenbrottet_08Här är brottets kanske mest dramatiska hörn där norr-söder-väggen möter väst-öst-väggen.

kalkstenbrottet_09Ett fotografiskt sett svårt motiv. Väggen till höger är mycket mörk, sjön skimrar som blått silver. Det krävs en hel del bildbehandlingsjobb för att få ”fotografisk harmoni”.

kalkstenbrottet_10Våra fantastiska ögon ser detaljer i förgrundens ljusa sten lika väl som i stupets kolmörka sida. Men kameran klarar inte det. Därför måste bilden behandlas i ett datorprogram.

Taggad , , , ,

svalka mellan två vatten

Näset_1En underbar dag med en magiskt varm vind krävde luft under vingarna och svalka från helst två vatten. Vi fann det vi sökte på landtungan mellan sjön och havet väster om Hammarby. Mot söder ser vi skorstenarna på Cementa.

Näset_2Åt norr. Vingarna på snurrorna på Eckelsudde flimrar vid horisonten och på betet nära havet ligger krittren och idisslar. Observera färgskillnaden på vattnen. Bräckt vatten till vänster, sötvatten till höger.

Taggad , , , ,

när vi nu är ute och går med kiten…

Amadeus…kan vi passa på att vrida kameran och fånga Amadeus på bild. Hon ligger här vid kaj utanför Cementa, är 80 meter lång och en ny bekantskap för oss. För den fotointresserade kan berättas att bilden är exponerad på 1/2 500 sekund, bländare 3,6 och 250 ISO.

Taggad , ,

att gå ut med…

Degerhamn_052CVissa går ut med hunden. Andra med sin partner. Vi gick ut med kiten på piren i Degerhamns hamn.

Taggad , ,

rödfyrens landskap

rödfyrÖverallt runt Degerhamn lyser gamla högar av rödfyr. Här utmed cykelvägen mellan Södra bruket och Albrunna får rödfyren extra lyskraft i solnedgången.

Taggad , ,