Kategoriarkiv: Djur

dammar på båda sidor öland

vilt-landskapDen folktomma stranden på sydöstra Öland, väster om Näsby, där Johan Parboäng har en av sina jordbruksfastigheter. Vinden är frisk denna näst sista dag i maj och växtligheten frodas i det starka solskenet. Det doftar tång och livet känns enkelt.

Johan Parboäng nöjer sig inte med en gård på Öland. Han har två. En i väster, en i öster. Han nöjer sig inte heller med en damm. Han har två. En på västra sidan ön, en på östra. Den i öster är grävd, den i väster är naturlig. I båda dammarna häckar fåglar och i den västra kläcks dessutom varje vår tusentals gäddyngel. Den har i mediala sammanhang ofta kallats ”gäddfabrik”, ett ord som Johan ogillar.

– Fabrik låter som om vi föder upp och slaktar. Men dammen är ingen fabrik, den är en helt naturlig lekplats för gädda och från den släpps gäddorna efter lek ut i havet! Men dammen har flera funktioner. Den är fågelsjö. Och den är en fosfor- och kvävefälla för dom gödselrester som eventuellt finns i vattnet i dom två tillflödena, berättar Johan. Såna ämnen blir kvar här och kommer alltså inte ut i havet.

Dammens funktion är egentligen mycket enkel. De lekmogna gäddorna går upp i den genom ett dike tidigt om våren. De leker bland de täta vattenväxterna och vandrar senare tillbaka till havet. Ynglen går kvar en bit in på sommaren. Då släpps också de ut i frihet – kanske för att återkomma några år senare för att själva leka.

Johan driver en blandning av jordbruk och naturturism med bland annat naturupplevelser och uthyrning av stugor. Han är rak som en linjal i sina åsikter.
– Jag diskuterar aldrig, jag för monologer, säger han och drar ett exempel på sin en aning morska attityd:
– Ringer nån och frågar ”hur mycket får jag skjuta?” är det kört. Då är alla stugor upptagna. Jag håller stenhårt på att om man tar ut från naturen ska man fan i mej också ge tillbaka, gärna med råge.

Johans ”sjöar” är goda exempel på den inställningen. Han utfodrar fåglarna och ser till att fisken reproducerar sig. Som ”tack” låter han sina gäster skjuta några tiotal gäss per år. Johan tycks ha en inbyggd känsla för naturlig balans.

Telefonen ringer. Johan säger ”ja, nej, ja, jo, ja”. Sen är samtalet slut.
– Jag måste bryta nu. En kompis behöver låna en maskin och en gäst är på väg hit… Hej då.

Sådan är han, Johan Parboäng.

JohanParboäng_blogg_2Vi ser delar av den östra, grävda dammen – och Johan, förstås! Förhållandena här måtte vara idealiska för fåglar som är beroende av vatten. Här finns lugnt sötvatten och ”bråkigare” havsvatten.

JohanParboäng_blogg_1Kameran tittar norrut. Man får lätt intrycket att vi är på en obebodd Söderhavsö. Det fattas bara några palmer. – Jag lever och arbetar i paradiset, säger Johan.

_mg_3590Som en sentida Robinson Crusoe vandrar Johan på den öde stranden. Hela tiden pågår monologen – om hållbart lantbruk, om KRAV-odling, om mjölkpriser, om jakt, om fiske, om turism, om husbilar, om ställplatser och ungefär 10 000 andra ämnen – i stort sett samtidigt.

_mg_3608Betesdjuren här nere kan nog inte ha det bättre. Omväxlande grödor och egen vattenho, modell större. Och den friska vinden håller flugorna borta.

portratt_med_fagelstreckLjuset här nere på södra Öland är speciellt, ibland påminnande om ”Skagenljuset”. Så här i maj stryker fågelsträcken utmed kusten. Överallt kacklas det. Och den vita stranden synes evig…

JohanParboäng_blogg_5Den naturliga dammen i väster, strax söder om Grönhögen. Den är utformad i samarbete med föreningen Sportfiskarna. Här i djungeln av vattenväxter trivs de lekmogna gäddorna. Upptill i bild ser vi två foderspridare på torn. De kastar ut några få kilo spannmål per dygn till både gästande och fastboende fåglar. 

JohanParboäng_blogg_3Till höger om Johan ser vi en av flera dammluckor. Med dem reglerar man vattenståndet i dammen. Det har varit lågt i år beroende på den ynkligt lilla nederbörden.

dammreglagenFrån luften ser vi havet till vänster och en liten del av dammen till höger. I det på bilden ökentorra diket till höger vandrar de lekmogna gäddorna upp. I mitten av fotot ser vi ett annat dike – med lucka. Men den kan man dels reglera vattenståndet, dels släppa ut både kläckta yngel och färdiglekta gäddor.

Taggad , , , , , ,

visst är jag stilig!

dansstegNär jag tog några icke dansanta steg mot den här tjurkalven i Seby gjorde han några graciösa danssteg bort från mig, arrière, alltmedan han höll stenkoll på mig och mina reaktioner. Håll med om att han är väl medveten om sin skönhet.

Taggad , , ,

oändlighetens landskap

Att vandra nere på Ölands sydspets leder ofta till att du invaggas i ett tidlöst tillstånd. Tystnaden får tiden att stanna under det eviga himlavalvet. Timmar, dagar och år upplöses. Men här var tiderna bråda redan för mycket länge sedan.

Här betade får för över tusen år sen, och invånarna fiskade sill och gjorde affärer med kött, skinn och ull. Ännu i dag betar fåren här. Och korna. Och människan går på sina stigar, på de märkta lederna. Ett ledmärke ser du i bildens nedre högra hörn, en stolpe. Det finns många leder i Ottenby som tar dig till olika mål.

Fåren har sina stigar, sina egna smala leder. En sådan ser du i övre bildens vänstra del, som ett mörkt streck ritat i det ännu gröna septembergräset. I bilden möts fårens stig och människans led. Söderut går vi följaktligen på samma stig, eller ska vi säga på samma led?

Att gå åt samma håll är inget problem, men när man möter får på denna vår gemensamma vandringsled viker de artigt åt sidan, tittar på dig med tidlös nollställd blick – frågande, avvaktande, inte rädda men försiktiga. Man får intryck av att de är medvetna om att de har gått här i tusen år, och att de tänker gå här i många tusen år till.

vandringDen smala fårstigen går lodrätt in i bildens vänstra del. Människans led gör entré i nedre högra hörnet.

udden_mot_norrOändlighetens landskap sett från motsatt håll. Trots att vi är bra mycket högre upp än Långe Jans topp ser vi inte så värst mycket längre än till Kungsgården – uppe i vänstra hörnet. Den ligger knappt tre kilometer från fyren. Jordytans krängning begränsar synfältet. Vi skulle ha sett mycket längre om vi levde när jorden var platt. Men då måste vi backa minst 2 366 år. Detaljer ser vi alltså dåligt på stora avstånd. Ljus ser vi bättre. Skenet från Långe Jan, nästan 42 meter hög, kan i mörker ses på drygt fyra mils avstånd. En intressant detalj är det alldeles svarta vattnet i bildens nederkant. I den här vinkeln mot vattenytan blir vattnet alltså svart, men skulle jag tilta kameran en aning nedåt skulle svart förvandlas till ett färgfyrverkeri – som i detta inlägg.

Taggad , , , , , ,

de vita korna

vita_kor_123Bebyggelsen till vänster i bild är norra delen av Gårdstorp.

De_vita_korna_2Solen drunknar i Kalmarsund om en timme. Slagskuggorna växer…

vita_kor_229Det är fortfarande sommar. Lätta moln ritar mönster på himlen.

De_vita_kornaMellersta delen av Gårdstorp. Söder ligger åt vänster i bild.

Taggad , , , ,

sensommarvärme

sommar_ännuFlygfäet till vänster är betydligt mindre än en geting. Släktingen uppe till höger tror jag är ett slags fluga, mycket mindre än husflugan. Sigmas makroobjektiv 150/2.8. Naturligt ljus. 1/400 sekund, bländare 10 vid 100 ISO. Bilden är tagen på fri hand, en närmast idiotisk metod vid makrofotografering. Varför då? undrar någon. Jo, för att skärpedjupet kan vara så kort som en millimeter. Men ibland har man inget stativ. Testa då denna metod: Ställ in skärpan manuellt på det avstånd du vill använda. Sen gungar du extremt långsamt in och ut mot motivet. Precis när motivet blir skarpt knäpper du. Du får troligen göra många försök innan skärpan sitter där den ska. På djur är ofta skärpan viktigast på det öga som är närmast kameran. I denna bild är skärpan lagd på ”getingens” hitre öga. Att även den lilla flugan är något så när skarp får tillskrivas turen. Den råkade vara på ungefär samma avstånd från kameran som ”getingen”.

Taggad ,

hett bete

30graderNä, nu pallar vi inte längre. Gräset smakar kokt, det är + 45 i solen och hur mycket vi än dricker är vi törstiga. Dessutom går vi fortfarande klädda i vinterpäls!

Taggad , , , ,

kompensation i knivig kohandel

Kreaturen utmed Alunvägen verkar sura och förnärmade. En lokal förståsigpåare viskar i Alvarsamts öra att de är kränkta för att de inte fick vara med på bild i det tidigare inlägget om företeelser och människor utefter Alunvägen i Södra Möckleby.

Okej då, tjurskallar. Här har ni en bild av er framför Alunvägen 6 D. Den är bara på er. Och i ram!

Nöjda!?

Alunvägenkreatur_30

Taggad , ,

kalvar i egna lägenheter

Slagerstakalvar_04Såna här ”egna-hem” för kalvar har vi aldrig tidigare sett. De stod i dubbla rader i Slagersta. Kalvarna såg ut att trivas med sitt solskensdränkta uteliv. Förutom sovrum till höger ligger serveringsrummet till vänster. Det finns också större lägenheter för par.

Slagerstakalvar_131451 låg lat och solade på sin varma ströbädd, medan de flesta polare låg inne i sina lägenheter och njöt av skuggans svalka.

Taggad , ,

säl och fågel

EckelsuddeVatten för säl och sumpmark för fågel söder om vindkraftsparken på Eckelsudde.

Taggad , , ,

uppdaterat naturum ottenby

Medan du läser och tittar på bilderna kan du höra fåglarna sjunga. Slå på högtalarna och klicka här.

Sedan mitten av maj har vi ett helt annorlunda och fräschare Naturum Ottenby. Emma Tinnert är sen två år föreståndare på det kvittrande museet.

– Det har varit spännande att få vara med i projektgruppen för jobbet, som Cederwall arkitekter och Katapultkontoret har gjort, upphandlat via Länsstyrelsen.

Om vad denna genomgripande ansiktslyftning kostat vill Emme Tinnert inte säga pip. Men hon kan berätta annat:

– Naturvårdsverket äger varumärket Naturum. Det finns 33 Naturum i Sverige. Ungefär vart 15 år får varje Naturum en pott för att fräscha upp sin basutställning – som den här är. Nu var det alltså vår tur. Den tidigare utställningen är från 1997 då huset byggdes.

Håller schemat även framöver kan vi alltså se denna version av Naturum Ottenby till 2031…

Det är gratis inträde på Naturum Ottenby.

Naturm_Ottenby_01Redan vid parkeringsplatsen vid fyrplatsen slås vi av nyhetens behag – som exempelvis nya skyltar skurna i metall.

Naturm_Ottenby_02-Bäst gillar jag träden och panoramabilden av reservatet med himmel, hav och horisont, säger Emma Tinnert, föreståndare vid Naturum Ottenby. Träden är ofärgade. De figursågade skivträden färgas av belysning, nu grön, i höst kanske gul och röd. 

Naturm_Ottenby_03Här ser vi ungefär hälften av reservatet på väggarnas bautafoton. 

Naturm_Ottenby_04Den här örnen upplevde vår reporter som ”nästan skrämmande” i sin attackerande position.

Naturm_Ottenby_05Montrar, foton, levande bilder, bildskärmar. Det finns mycket information att ta in. – Och mer kommer!, berättar Emma Tinnert. Vi har inte allt på plats ännu.

Naturm_Ottenby_06Fåglar i ”titthål” gör nog de optiska upplevelserna extra spännande för barn.

Naturm_Ottenby_07Kul initiativ att bryta väggarnas platthet, genom utbyggnader, boxar och andra ickelinjära skapelser. På den enorma listan i mitten finns alla 398 fågelarter som besökt udden genom åren.

Naturm_Ottenby_08Förstoringsglas för dig ännu närmare naturens underverk. Fågeln är monterad under bordskivan med det runda titthålet.

Naturm_Ottenby_09Emma Tinnert är konstnär, illustratör och sen två år föreståndare på Naturum Ottenby. – Det har varit spännande att ha fått sitta med i projektgruppen, säger hon från sin centrala position strax innanför porten till den nya utställningen.

Naturm_Ottenby_10Små ägg, blå ägg, bruna ägg. Och ägg med märkliga prickar, linjer och andra av naturen gjorda ”illustrationer”.

Naturm_Ottenby_11Även andra flygare än fåglar går att fascineras av på nära håll.

Naturm_Ottenby_12Jag är helt renons på fåglar men tar mod till mig och tippar att denna tryggt vilande and är en ejderhona.

Naturm_Ottenby_13Emma Tinnert talade mycket om att just dessa väggar med näbbar och klor brukar intressera barnen lite extra. Det gläder ”gamla mig”. De gjorde nämligen det starkaste intrycket på mig. Detaljerna här visar hur viktigt det kan vara inom alla typer av konst ”att inte berätta allt”.

Naturm_Ottenby_14En enorm fågeltass i skuret trä. Eller heter det hand? Labb? Fot? Som icke fågelkunnig blir alternativen många…

Naturm_Ottenby_15En enormt stor simfot gör ett skulpturalt intryck. 

Naturum_Ottenby_16I museets sydvästra del känns fyrplatsen och fyren behagligt närvarande. I kikaren till vänster kan du titta på livs levande sälar som ligger och solar sig på stenar ute i vattnet.

Naturm_Ottenby_17Luftig interiör utan ”gammalmuseal” känsla. Och luften är fylld av kvirrande och spelande fåglar.

Taggad , , , , ,

kampen mot den dödsbringande alrunan

Den kan döda sin husbonde. Den kan skrika. Den kan göra livet surt för många, alrunan. Växten ansågs viktig vid förtrollningar och den som försökte dra alrunan ur jorden skulle ögonblickligen falla död ned. Lösningen var att binda ett rep i växten och i svansen på en svart hund. Hunden drog – och dog. Det gick alltså åt en hund för varje planta. Det förekom också att man spände en oxe för repet i stället för en hund. Även oxarna dog på fläcken.

Alvarsamt bestämde sig för – efter ett rekordlångt redaktionssammanträde där risker vägdes mot läsarintressen – att kontrollera sanningshalten i sägnerna. Lars Henell anmälde sig som frivillig till det dödliga experimentet. Anna-Britt Lagerström likaså. Båda var väl insatta i de eventuella följderna, fördubblade sina livförsäkringar och kom till dragkampen i god form, nystretchade och relativt lugna. En stor planta alruna snarades med ett rep hållande för två ton, dragarna stötte klackarna i jorden och den livsavgörande envigen inleddes…

Slå på högtalarna och hör Lars Henell, vd vid Albrunna Perenner, berätta mer om denna dödens växt för Alvarsamts utsände – och det spännande och livsfarliga uppdragningsförsöket. Klicka här.

alruna_1Den respektingivande alrunan på Lars Henells mark. Detta exemplar har en pålrot på nästan en meter så det krävs enorma krafter för att dra den ur jorden.

alruna_2Det starkaste repet i hela Albrunna väljs ut. Riskerar man sitt liv vill man komma så väl förberedd som möjligt. Vi ser Lars Henell och Anna-Britt Lagerström inför kampen.

alruna_3Trots tappra försök, mängder av svordomar och blödande skavsår i händerna satt alrunan som fastspikad i backen. Den skrek inte ens och står än i dag kvar på samma plats. Och tack vare den misslyckade rotuppdragningen lever fortfarande både Lars Henell och Anna-Britt Lagerström.

Taggad , , , , , ,

våtmark för gäddlek

I Svenska Dagbladet maj 2014 kan man läsa att det har startats en ”gäddfabrik” på södra Öland. Fabriken är ett våtmarksområde tillhörande Parboäng gård, Grönhögen. Enligt SvD ska den översvämmade betesmarken producera mängder av gäddyngel. I slutet av sommaren töms dammen och ynglen når Kalmarsund. Låter fascinerande. Alvarsamt forskar mer i ämnet ”gäddfabrik” – och återkommer…

DSCF9502Vattensystemet har en mängd små holmar och reglerade tillflöden och utlopp. Längst upp till vänster ser vi Parboäng gård.

IMG_0133Vi tittar söderut och skymtar Kalmarsund till höger i bild. Våtmarken till vänster.

IMG_0116Gäddlekvattnet sett från den smala markremsan mellan våtmarken och badstranden i Grönhögen. Ännu vet jag inte vad de två foderautomaterna används till, kanske till utfodring av fåglar? Se dem uppifrån på bilden under.

DSCF9762Öarna med foderautomater sedda rakt uppifrån. Som synes är det botaniska livet i vattnet både intensivt och ymnigt.

DSCF9732En annan rakt-uppifrån-bild visar också den botaniska mångfalden – och en svan som ligger och ruvar i sitt rede, nere till höger i bild. Om man skulle detaljgranska originalbilden, inte denna lilla bloggversion, skulle man eventuellt kunna se nån större gädda. Gäddan leker april-maj.

IMG_0125Som gammal gäddfiskare vet jag att gäddan gillar att leka i sådana här grundvatten med mycket vegetation. Jag har själv sett hur gäddor ”slog och plaskade” under lek i Stockholms skärgård. Men det var många år sen. I dag är gäddbeståndet tyvärr decimerat i hela Östersjön. I bakgrunden Karl X Gustavs mur.

 

 


 

Taggad , , , ,

sällskap

_MG_5006Tio hjortar följde oss under en längre sträcka nere i Ottenbyskogarna. Vi gick på leden, de strövade fritt. Då och då tittade de upp för att kolla att vi inte kommit för nära varandra…

Taggad ,

en egen ö

_MG_5033Under två dagar har vi rört oss i Ottenbyskogar och på Shäferiängar utan att se en människa. Men hjortarna är just nu ovanligt sociala och vandrar gärna med oss – om de får hålla runt 50 meters säkerhetsmarginal. Södra Öland går från klarhet till klarhet…

Taggad ,