Kategoriarkiv: Företag

vi går på loppis, del I

Loppis hör Ölandssomrarna till. I juli går det två loppisar på varje ölänning eller tiotusen på en polis. Nu i augusti blir de färre men fortfarande kan man göra det där fyndet man drömt om så länge: en okänd Picasso för en tjuga eller Donald Trumps lögngenerator för en tia. Vi tittade först in i Kastlösa Fyndbutik

KastlösaFyndbutik_01Släktingar? Att fotografera loppisar är nyttig fotografisk träning. Ljuset är dåligt och ofta komplicerat sammansatt, färgerna är ”för många”, hyllor ger ”kolgruveskuggor” och ”högt i tak” tar ofta udden ur blixtljus. Det krävs ofta intensivt efterarbete för att få bilden ok. Speciellt färgtemperaturen kan trilskas. Ingen kamera klarar alla slags blandljus – gud ske lov!

KastlösaFyndbutik_02Här i Kastlösa är det ordning och reda som gäller. Rent och snyggt allting även om det är trångt mellan prylarna. Här dominerar ”trägult” och ”glasblått” – en svår kombination, eftersom gult och blått som bekant blir grönt. Var ligger den absoluta balansen? Dessa foton i .jpg-format blev inte bra. Färgåtergivningen blev rent crazy. Därför är alla skott gjorda från .raw-filer. Många kameror kan i dag samtidigt spara bilder i både .jpg- och raw-format.

järn_KastlösaEtt järn eller två sitter väl sällan ivägen?

KastlösaFyndbutik_03En världssensation: Svävande katt!  En sån måtte betinga skyhöga priser.

KastlösaFyndbutik_04De flesta loppisdirektörer säger att koppar är helt ute i dag. Utom bland tjuvarna.

KastlösaFyndbutik_05Oj, oj, oj. Vad var det jag skulle ha nu då? En grisfösare eller en kapskiva? En 14-millimeters fast nyckel eller en plastask märkt PSBM?

KastlösaFyndbutik_06Den ologiska och slumpartade mixen av mojänger och mackapärer är loppisarnas charm. En radio, en skulpterad servetthållare, en korg, några lampor. Färgerna är extremt uppkäftiga i denna bild. Men i .raw går de ganska lätt att tygla.

KastlösaFyndbutik_07Det  jag inte längre använder kan uppskattas av någon annan. En fin tanke med loppisar och second hand.

KastlösaglasGlas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara i hårdare motljus än här. Naturljus  från fönster spetsat med lite blixtljus i taket. Ju knepigare ljus, desto bättre att använda .raw.

Kastlösa_diverseJa visst, ja. Jag skulle ha en citronpress också! Och sugrör. Och en tratt, för bövel´n!

Taggad , , ,

sten blir cement

kalkstenbrottet_01Det gäller att vara vaken när man närmar sig Cementas kalkstenbrott ute på alvaret öster om Albrunna.

Stensjön_506Från luften ser vi nästan hela brottet. Den bortre lodräta väggen är mer än en kilometer bort. Bredden på brottet är ungefär en kilometer. Diagonalt i bilden går vägen mellan fabriken i Degerhamn och stenbrottet.

kalkstenbrottet_02Vid norra delen av stupet ned mot brottet markeras kanten inte med staket utan med enorma stenar, eller flisor som det heter på öländska.

kalkstenbrottet_03Inget stenbrott kan nog betraktas som ”vackert”, inte heller detta. Men det fula kompenseras mycket av sjön, där många fåglar lär trivas och häcka.

kalkstenbrottet_04Här ser man att Öland är i stort sett bara sten – med ett tunt jordlager här och var.

kalkstenbrottet_05Närmare stupkanten än så här vill jag inte gå…

kalkstenbrottet_06Borrarna har lämnat lodräta avtryck i berget. Man borrar först och spränger sen. Därpå körs råvaran på lastbil till fabriken i Degerhamn.

kalkstenbrottet_07Mitt i allt det hårda och karga kan man finna ett färgstarkt miniliv. Här några mossor och lavar på solvarm sten. Cementa gör en hel del för att stimulera den biologiska mångfalden. Läs mer här.

kalkstenbrottet_08Här är brottets kanske mest dramatiska hörn där norr-söder-väggen möter väst-öst-väggen.

kalkstenbrottet_09Ett fotografiskt sett svårt motiv. Väggen till höger är mycket mörk, sjön skimrar som blått silver. Det krävs en hel del bildbehandlingsjobb för att få ”fotografisk harmoni”.

kalkstenbrottet_10Våra fantastiska ögon ser detaljer i förgrundens ljusa sten lika väl som i stupets kolmörka sida. Men kameran klarar inte det. Därför måste bilden behandlas i ett datorprogram.

Taggad , , , ,

långt till fiber ännu…

Eva_IPOnlyEva Hansson Törngren jobbar oförtrutet vidare med att ragga abonnenter till fiberanslutning på södra Öland. I dag satt hon utanför ICA i Södra Möckleby för att informera. Eva berättade att Telia dragit sig ur Kastlösa, något som kan gynna södra Ölands tänkta operatör IP Only.

– I dag har 500 fastighetsägare visat intresse. Vi måste bli närmare 1 200 för att IP Only ska få det hela gå ihop, berättade Eva för Alvarsamt.

Vi på redaktionen kan bara be alla sydölänningar, fastboende så väl som sommarboende, att tänka framåt. Anslut nu! Får södra Öland inte fiber är det lika med ”gardinen ned”. Inget företag flyttar till ett stenåldersområde, och det kommer att bli svårare att sälja fastigheter utan fiberanslutning i framtiden. Se längre, tro på framtiden, anslut i dag! skriker alla på redaktionen i kör.

Taggad , , ,

grävning utan bredband

Man gräver i Dalsjö. Man gräver långt och stort i Dalsjö. Men enligt vanligtvis säkra källor bara för gatljus och vatten och avlopp – och inte för fiberbredband. Och jag får åter knacka ned min hemska dom: Utan fiber ingen framtid på södra Öland. 

IMG_0005Degerhamnsvägen är långa sträckor nedbantad till bara en körbana.

IMG_0012Gatljus är viktigt men fiber är viktigare. Gatljus är inte nödvändigt för företag och utveckling. Men fiber är det.

Taggad ,

cementabygge

Nåt slags hall eller tälthall byggs just nu strax söder om själva cementfabriken i Degerhamn. Dimensionerna är imponerande och den naturliga frågan blir förstås: Till vad ska hallen användas? Svar väntas inom kort från Cementa

Och svaret kom. Enligt kommunikatör John Ståhl är konstruktionen ”en tältkonstruktion som temporärt ska användas till att lagra materialet från forskningsförsök av nya miljöcementet, så kallat BCT cement.”

Bilderna nedan är tagna från sjösidan, alltså mot öster från vägen ned till vindsnurran.

Cementahall_1

Cementahall_2

Cementahall_5

Taggad

ge blufföretagarna vad de tål

Alvarsamt har tidigare uppmärksammat blufföretagens utstuderade lurendrejerier för att pungslå seriösa företagare. Nu har Marcus Nilsson kommit på en fantastisk moteld. Bravo Marcus! Nu ska bluffarna få känna att dom lever!

Taggad ,

företagare – se upp!

Jag fick brev i dag. Med ”erbjudande” från Nummerupplysningen.se

Avslutande .se står för Sverige. Jag kollade på nätet. Företaget ligger i Tallinn. Och Tallinn ligger inte i Sverige. Brevet ser oskyldigt ut. Bara att fylla i sina företagsuppgifter och skicka tillbaka i redan frankerat kuvert. Men gör du det är du av med 12 000 kronor. För att förstå det måste man läsa den minst sagt mastiga baksidestexten.

Läs mer här. Och på Svensk Handels varningslista här.

Nummerbyrån1

Nummerbyrån2

Taggad

saknad av många

I dag begravdes Britt Bergman i Södra Möckleby kyrka. I 63 år skötte hon sin lilla men synnerligen innehållsrika butik Britts Manufaktur. Britt blev 80 år. Här kan du läsa om när hon firade butikens 60-årsjubileum. I ett kommande längre poddradioinlägg kan du höra Britt Bergman själv berätta om sitt liv.

Britt-Bergman-i-dörren-till-Britts-ManufakturBritt Bergman i dörren till sin butik 2012.

m/s västanvik

Hon kommer och går som en kär gammal vän, hon Västanvik. Här syns hon vid gårdagens angöring till Cementas kaj. På den ovan länkade sidan avslöjas en världsnyhet: Hon är byggd 1966 men sjösatt redan året före!

Västanvik_vid_brygganI en telebild som denna kan man inte tro att Västanvind är drygt 90 meter lång.

Västanvik_Vänder_CementakajenNej då, Västanvind har inte gått på grund. Skeppar´n har lagt fören mot kaj och ger här lagom med gas. Med dikt styrbordsroder lägger sig fartyget småningom snällt med fören ut mot hamninloppet. När man har lastat är det bara att säga mors och dra.

Västanvind_CementafabrikenHamnen och Cementa. Bilden är tagen från kajen vid det enda återstående vindkraftverket i Degerhamn. Utan att överdriva kan man nog påstå att Cementa är ”bygdens motor”.

Taggad ,

Grönhögen golf

Det är svårt att tänka sig ett vackrare läge för en golfbana. Grönhögen golf ligger inklämd mellan ett glittrande Kalmarsund och väg 136, med egen sjö och ständig ”vattenkänsla”.

– Banan har havskontakt vid samtliga hål, förklarar Tomas, ägare till hela härligheten och med passande 18 i handikapp på 18-hålsbanan. Tomas fortsätter:

– Banan är en av dom bästa i hela världen, extremt välbyggd som den är på stengrund. Vi körde hit 7 000 billass sten, la på 45 000 kubikmeter matjord och drog in 60 kilometer bevattningssystem som tar vatten från egen sjö. Vi kan därmed bestämma farten på banan med bara ett dygns förberedelser.

Tomas tycks älska sin bana, för de egna omdömena är minst sagt översvallande.
– Man måste helt enkelt ha prickat av Grönhögen om man är en riktig golfare. Vindriktningen ändrar sig ständigt. Det gör banan ganska svår, man måste tänka. Det går inte att bara slå. En recensent skrev allt man egentligen behöver säga om den:

”På Grönhögen kan man spela ett helt liv utan att det blir tråkigt.”

En sjö med ö framför huvudbyggnaden. Sjön används som ”Vattenrange”, ett udda övningsområde. Man slår ut mot ringar i vattnet och använder speciella bollar med liten luftspalt i sig för att flyta. Bollarna hämtas in med båt flera gånger om dagen.
 
Tomas i sommarsolen utanför ”Servicecenter” med reception, tidbokning, värdshus och bar.
 
Receptionen med affischen om den märkliga Powerchuten… Varför sätta segel på en golfklubba? frågar jag mig och får senare svar…
 
Här kan man sitta i sval elegans och skryta över sin eventuella ”hole in one” eller begrunda dagens svidande förlust.
 
Kläder verkar viktiga inom golfsporten. Miljövänliga T-tröjor finns i många kulörer. Här finns också butik för ”sportens slitvaror”.

I receptionen ser jag affischen… Powerchute. Enligt Tomas blir du en bättre golfspelare efter bara fem slag med den på klubban. Skämtar karln? Jag är skeptisk men Tomas drar genast ut mig  för provslagning. Tomas visar. Först svingar han med en klubba utan ”seglet”. Det syns att han kan det här. Sedan tar han ”segelklubban”. Jo, rörelserna ser ännu bättre ut. Slaget får en svårbeskriven harmoni.

– Nu är det din tur, säger Tomas och räcker mig den vanliga klubban.
Jag har aldrig tidigare hållit i sådan, vet ingenting om sving eller rotation eller handgrepp eller fotställning.
– Det spelar ingen roll, påstår Tomas. Slå nu fem slag med den vanliga klubban. Sen slår du fem med den andra. Du kommer genast att bli en bättre golfspelare.

Jag slår med vanlig klubba. Allt känns bakvänt. Ryggen gör ont. Klubban går i asfalten, jag har Grönhögens sämsta svingavslutning. Men Tomas håller masken.

Så fattar jag den mystiska ”segelklubban” som ska föra mig in i en annan dimension av spelet. Den första svingen blir vacker. Den andra skön. Den tredje bländande. Den fjärde storslagen. Den femte… Ja, om den skulle jag kanske inte berätta, men gör det ändå. Den hade nämligen gjort Tiger Woods vit i nian av avund. Bollen flög iväg med sådan hastighet att den inte gick att se. Den tog en bana ut över Kalmarsund och landar väl senare i veckan nånstans i västra Sverige.

Om sanningshalten i redogörelsen för ”slag fem” kan jag i dagsläget inte yttra mig. Jag gav nämligen allt och spelade ”i trans”. Och då befinner man sig i den bästa av världar.

Så här lugnt och behärskat slår Tomas med ”segelklubban”. 18 i handikapp talar sitt tydliga språk.
 
Det finns ingen sport som ser så lätt ut som golf, men som är så svår. En sving innehåller många rörelser och krafter som ska samlas i en enda.
 
Ett i mina ögon snyggt avslut långt upp bakom ryggen. Att göra det går faktiskt lättare med Powershuten än med den vanliga klubban.
 
En av greenerna alldeles nära Kalmarsund. Längst upp i bild går väg 136.
Taggad

Kött med mersmak…

Visst är det märkligt att vi går till affären och köper kött som kanske färdats runt halva jordklotet och som frysts och tinats och kanske frysts och tinats igen. Att det dessutom är segt och kanske saltat och ”behandlat” gör inköpet ännu svårare att förstå – när det finns prima kalaskött att köpa runt hörnet!

I första numret av Södra Ölands Tidning kan du följa med till lantbrukarparet på södra Öland som producerar ett kött som smälter som smör i munnen. Har man en gång smakat godbitarna ur deras stora sortiment är man fast…

NordqvistköttKött från Ölands fria vidder, hängmörat, vacuumförpackat – och så ljuvligt gott!

Nu spänner vi bågen

ICA Nära Södra Möckleby brottas med dalande försäljning. Därför slimmar man organisationen och varslar alla utom en. En ägarförändring i bolaget har också spelat in. Anna arbetar nu tillsammans med sin man Torbjörn i Södra Möckleby, efter att tidigare ha arbetat i Torbjörns brors ICA-butik i Grönhögen.

Anna och Torbjörn Arvidsson är nu helt inställda på att vända den negativa trenden. Men riktigt hur det ska gå till är ännu inte glasklart.
– Det vi vet är att det blir tufft med så lite personal, säger Anna. Vi får jobba väldigt mycket själva. Vad det innebär för vår familj på sikt vet vi inte.

ICASMöckeby_uteTorbjörn ”Tobbe” Arvidsson med fru Anna utanför butiken. Redan här ser man att förnyelsens vindar blåser. Man har städat och flyttat, putsat och möblerat. Två fina soffor ackompanjeras av blommor i krukor. Här kan vi bybor lösa världsproblemen eller ”snacka häst” i den allt intensivare vårsolen.

Att vända ”dyk” mot ”lyft” är inte så lätt som det låter. Det finns inget facit att slå upp, ingen magisk trollformel att rabbla. Att analysera trender, svagheter och styrkor är svårt i en föränderlig värld. Förr blåste förändringarnas vindar svaga. I dag stormar de.
– Det vi vet är att butikens framtid är oviss! konstaterar Anna och Torbjörn sakligt. Vi måste försöka klura ut vad kunderna saknar. Vill dom ha svenska varor eller utländska? Ska vi satsa på kvalitet eller på kvantitet? Ska vi ha ett billigare sortiment – eller ett dyrare? Vi är idel öra. Det viktigaste är att hela tiden förbättra butiken, säger Anna. Vi hoppas att kunderna är uppriktiga och talar om för oss vad som är bra, mindre bra och vad som kan bli mycket bättre.

ICASMöckleby_inneFull rulle och mycket jobb för både Anna och Tobbe. Så ser framtiden ut. Man fortsätter som ombud för Svenska spel, ATG, Posten och Systembolaget. ”Vi hoppas att kunderna i framtiden ska möta en butik med trevlig och hjälpsam personal, ordning och reda och ett bra sortiment”, skriver de i ett mejl till Alvarsamt.

Men affärens framtid styrs naturligtvis inte enbart av Anna och Torbjörn. Man kan inte dirigera kunderna. Deras köpmönster spelar på egna instrument.
– Väljer våra kunder att handla i Kalmar eller i andra Ölandsbutiker blir vi bara kvar här några år till. Så enkelt är det, säger Anna och Torbjörn med en mun. Dessutom är det marigt att sia om södra Ölands framtid. Hur blir det med jobben, skolan och annan service? När annan service försvinner i byn måste folk hitta den på andra ställen. Då ökar naturligtvis risken för att de också handlar sina livsmedel där. Då blir det svårt för oss att hänga kvar.

Anna och Torbjörn skiner plötsligt upp.
– Men vi tror på det här. Vi tror på kunderna och på oss själva. Vi tror på en framtid för butiken!

Nattsvart läsning

Öland sjunker. Att läsa denna artikel får mig att sluta tro på framtiden. Vad gör politikerna här på ön? Var finns kraften? Var finns lite jävlar anamma? Man kan inte bara vänta på vad Telia och andra företag vill – eller inte vill – göra. Ska vi åka trampbil när Sverige kör fyrhjulsdrivna hybrider?

Taggad

Sannsaga

Det var en gång en by i Jämtland. Min fru och jag bodde i den. I byn fanns en affär. Den gick sämre och sämre eftersom folk som bodde i byn handlade mer och mer i den stora staden. Folk i byn skällde på handlaren för att han inte hade alla varor som fanns i den stora staden.

Handlaren i byns affär gick i konkurs. Det kom en ny handlare som trodde på framtiden. Människorna i byn sa att det nu var viktigt att vara köptrogen. Men även denna handlare fick höra att han inte hade allt som fanns i staden. Därför sa man att det var viktigt att vara ännu mer köptrogen, och så fortsatte man att handla mer och mer i staden.

Handlare två gick i konkurs. Handlare tre sa som det var: – Handlar ni inte merparten här i butiken blir den inte långvarig. Folket i byn poängterade ånyo hur viktigt det var med köptroheten, och så fortsatte man att handla i staden. Det var inte långt till staden, bara tio mil tur och retur, så den lilla kostnaden för bilfärden, 500 kronor, vägdes med råge upp av de lägre priserna i staden, påstod de som visste.

Handlare tre och fyra gick i konkurs. I dag finns ingen affär i byn. Där det förr var liv och rörelse och där folk möttes och där skratten ekade är det i dag alldeles tyst. Man träffas sällan, men nån enstaka gång om året stöter man ihop med nån granne på nån affär inne i den stora staden. Men då har man inte tid att språkas som förr. Hinner man säga något så är det att ”det var bättre förr, då man träffades i byns affär och alla kände alla och det var roligt att handla.”