Kategoriarkiv: Foto

att fotografera akvariefiskar

Tro´t eller ej men att plåta akvariefiskar är svårt, trots att man har dem instängda alldeles framför näsan. Orsakerna är många, de mest besvärande är dessa:

  • miljön är så pass mörk att du – oftast – måste använda blixt
  • när du använder blixt fastnar varenda ”smutsmolekyl” i vattnet på fotot – och att få till ett helt rent akvarievatten är så gott som omöjligt
  • även om man jobbar med liten bländare är skärpedjupet litet
  • fiskar är nästan aldrig stilla, och de är oberäkneliga i sina rörelser
  • att ljussätta ett akvarium är svårt; reflexer i glas, glasrepor, luftbubblor och fiskfjäll är många och vid blixtfotografering kan du inte se dem förrän blixten är slagen
  • vatten är dessutom duktigt på ”att stjäla ljus”

Men trots alla svårigheter är det spännande att testa kameran framför firrarna – med enkla medel. Man kan bygga hur sofistikerade ljussättningar som helst, men för en gångs skull föreslår jag enklast tänkbara: Direktslagen hot-shoe-blixt i vinkel mot akvariets frontglas. Detta beroende på det man lärde sig i fysiken: ”Infallsvinkeln är lika med reflektionsvinkeln”. Jag använder manuell skärpeinställning, största möjliga blixtkraft, 100 ISO och bländare 16-22. Sen är det bara att panga på. Av hundra skott blir ett bra – om turen är med dig. Är den inte det är det bara att ta hundra till. En fotograf får aldrig vara lat. Aldrig!

ciklidporträtt (14)Detta är min favoritvinkel på en fisk, på väg mot mig i 45 graders vinkel. Dels ger den rörelse in i bilden, dels slipper man de mycket starka reflexer som är nästan oundvikliga om du slår blixten vinkelrätt mot fiskens sida.

Metallpansarmal_01Här testar jag andra omständigheter: Helt kalt glasakvarium, även botten i glas. Så rent vatten jag kan uppbåda och fast lampljus. Exponeringstiderna blir naturligtvis långa men fisken är ”av lugn och stillaliggande typ”: Metallpansarmalar, Corydoras aeneus. 

ciklidporträtt (1)”Spegel, spegel på väggen där, säg vem som vackrast i världen är…” I stället för tekniskt perfekta bilder får man vid akvariefiskfotografering försöka ta vara på slumpens skördar – och lite oskärpa dör ingen av.

Metallpansarmal_03Det syns på detta foto att vattnet är klart och att glaset inte är repat.

ciklidporträtt (16)Även om det bara är en centimeter mellan de båda fiskarna är den bakre oskarp. Det kan man utnyttja i stället för att beklaga. Bländare 22 och 100 ISO. Exponeringstiden spelar mindre roll, det är ändå blixtens lystid som dikterar villkoren (ungefär 1/1 000 sekund).

Metallpansarmal_09En glasbotten kan utnyttjas i fotosammanhang. I den kan man få en spegelbild av fiskarna – vid rätt belysning.

ciklidporträtt (9)Fiskar som dessa tuppkamciklider är av naturen nyfikna och poserar gärna framför kameran. Men locka inte med foder. Smulor av det blir rena reflexfyrverkeriet på bild. Kort teleobjektiv med liten mellanring. Fotograferingsavstånd 20 till 30 centimeter. En halvmeter längre in i akvariet blir allt ”kolkällare”. Vatten stjäl ljus.

Metallpansarmal_11Nyfikna fiskar är mycket lättare att ha som fotomodeller än rädda och blyga.

ciklidporträtt (10)Här har en bit av akvariets ram kommit med. Dessutom rymmer bilden en rektangel med en ljusreflex. Men i den här typen av bilder spelar såna minusdetaljer mindre roll. Här går uttrycket före allt annat. Och denna firre tycker jag har ”själ”.

Metallpansarmal_13Eftersom jag här använder ett fast lampljus – från vänster i bild – vågar jag ta bilder i 90 graders vinkel mot fiskens reflekterande kropp. Metallpansarmalen har i det sammanhanget en lustig och positiv finess. Den saknar fjäll och har i stället benplattor längs sidorna.

ciklidporträtt (13)Det gäller att ta vara på slumpens skördar. Här har jag haft tur med ljuset, vilket jag förstärkt genom att mörka ned eklövet i förgrunden.

Metallpansarmal_16Under ett akvarium med glasbotten kan man testa papper i olika färger – för ”färgsmitta” i fotot. Här gäller grönt.

ciklidporträtt (11)Huvud av tuppkamciklid. Detta är en stor hane. Vid lek växer ”tuppkammen” på huvudet. Honan är munruvare som går med rommen 30 dagar i munnen – utan att äta. Efter kläckningen har ynglen mammans stora munhåla som säker tillflykt under ytterligare en vecka eller två. Som vid nästan all fotografering av levande varelser försöker jag sätta skärpan på ögonen. Här har du har en hundradels sekund på dig!

Metallpansarmal_14Skärpedjupet är kort, men även det går att utnyttja. Ofta vinner bilder med både skärpa och oskärpa i bildens olika delar.

ciklidporträtt (12)Tre vuxna tuppkamciklidhanar, cirka 15 centimeter långa, gillar att pråla som påfåglar. Skärpan ställer jag in på minsta avstånd, sen ”lutar jag mig långsamt framåt tills jag ser den som tydligast – då knäpper jag”. Låter enkelt men är svårt, mycket beroende på att många akvarium är mörkare än man tror.

Märkt

hamnfrossa ger fotofrossa

Det finns många frossor. Till de negativa hör sannolikt amningsfrossa och feberfrossa. Till de positiva sorterar vi räkfrossa, kanske en lagom stark solfrossa eller godisfrossa – och den bästa av dem alla: fotofrossan! I detta inlägg lämnar jag för en stund Öland och släpper alla hämningar med bäring mot modesta mått och väger inte för en sekund in ämnets eventuella nyhets- eller skönthetsvärden. Inlägget är en gigantisk fotofrossa i ett ämne som intresserar mig: Hamnar.

Som ung bodde jag vid inloppet till Stockholm. Jag kunde sitta i timmar och anteckna in- och utgående fartyg. I kikaren kunde jag komma kaptener och styrmän så nära att jag nästan kunde se vilket cigarettmärke de rökte. Jag blev en baddare på morsesignalering och kunde alla rederimärken, alla slags flaggor och vimplar. Jag förde protokoll över nymålade och omregistrerade skepp i min växande fartygskalender. Något äldre arbetade jag i Stockholms hamn. Jag drömde om att bli sjöman och jag seglade så snart jag fick tag i nåt som flöt – för en liten slant. Att slanten alltid var just liten innebar ofta att inköpet sjönk. Men vad gjorde det – så länge det flöt.

Stockholms hamnar var en värld för sig. Hur de är i dag vet jag inte. Men då, i mitten/slutet av 1960-talet, var de rena rama känslostormkatalysatorn för en drömmande pojkspoling med Harry Martinsons Kap Farväl! och Resor utan mål i blodet (jag läste om dem häromåret och klassar dem fortfarande som ”något av det absolut bästa jag har läst”).

Det var slitigt i hamnen. Man skrek och gapade men alla gjorde sitt och man hjälpte varandra. Där jobbade olika slags människor: original, bohemer, periodare, hemlösa, invandrare, konstnärer, B-skådisar och proffsstuvare. Och högutbildade som då och då ville njuta av tungt och dåligt betalt kroppsarbete. Det luktade i hamnen. Ibland stank det apa. Det doftade i hamnen. Ibland doftade det kaffe. Eller virke. Eller frukt. Eller fisk…

Under min sommarodyssé i Österlen kände jag fiskdoften ända uppe i Simrishamns centrum. Det var bara att följa den. Den blev starkare och starkare, och snart var jag åter fångad av hamnens mystik. Äntligen. Det var länge sen jag luffade bland trampar och skutor och skorvar och pråmar och smackar. Jag vet inte mycket om yrkesfiske. Just därför fascinerar alla märkliga mackapärer och doningar som krävs för att fiska och som på olika sätt hör till branschen. Just därför visar jag fotona utan bildtexter. Det skulle bara bli fel om jag försökte förklara vad vi ser på dem.

Nedan kan du ta del av min fotofrossa – en logisk följd av min hamnfrossa. Fyrtio fiskdoftande bilder. Håll till godo!

Simrishamn_01

Simrishamn_02

Simrishamn_03

Simrishamn_04

Simrishamn_05

Simrishamn_06

Simrishamn_07

Simrishamn_08

Simrishamn_09

Simrishamn_10

Simrishamn_11

Simrishamn_12

Simrishamn_13

Simrishamn_14

Simrishamn_15

Simrishamn_16

Simrishamn_17

Simrishamn_18

Simrishamn_19

Simrishamn_20

Simrishamn_21

Simrishamn_22

Simrishamn_23

Simrishamn_24

Simrishamn_25

Simrishamn_26

Simrishamn_27

Simrishamn_28

Simrishamn_29

Simrishamn_30

Simrishamn_31

Simrishamn_32

Simrishamn_33

Simrishamn_34

Simrishamn_35

Simrishamn_36

Simrishamn_37

Simrishamn_38

Simrishamn_39

Simrishamn_40

Märkt , , ,

vilken kamera har tagit bilden?

Du som följt min blogg minns kanske att jag brukar påstå att kameran spelar liten eller ingen roll för lyckade bilder – rent tekniskt, alltså. Och under goda fotografiska omständigheter: hyfsat ljusnormala motiv och visning på skärm. En duktig fotograf kommer hem med bra bilder även med den enklaste kamera medan en okunnig levererar skitbilder om han så utrustas med en svindyr Hasselbladare. Om du inte tror mig kan du testa dina skärskådande anlag i mitt lilla test nedan.

I testet använder jag mina fem kameror:

Kamera nr 1 Canon EOS 5D Mark II är en fullformatsproffskamera på 21 megapixlar där huset 2008 kostade 21 000 kronor och gluggen 5 000. I dag skulle jag bjuda runt 15 000-18 000 för den.

Kamera nr 2 Canon EOS 50D är en systemkamera på 15.1 megapixlar från 2008. Den gick på runt 10 000 med ett objektiv för 7 000 = 17 000 kronor. Den skulle jag bjuda runt 10 000 för i dag.

Kamera nr 3 Canon Powershot SX230 HS är från 2011 och ger 12 megapixlar. Jag kan tänka mig att ge 600 för den i dag.

Kamera nr 4 Sony DSC-W55 är från 2007, ger 7.2 megapixlar och för den kan jag i dag ge 200 kronor.

Kamera nr 5 Sony DSC-W30 ger 6 magapixlar och är från 2006. Jag skulle ge max 100 kronor för den i dag.

Testet gick till så här: Kamerorna monterades i tur och ordning på samma stativ och riktades mot samma motiv. Ljusförhållanden var precis lika under hela proceduren, som bara tog några minuter. Alla kameror ställdes in på 100 ISO och bländare 7,1. Exponeringen gjordes med självutlösare för att minimera skakningar. Fotona är tagna rakt ut ur kamerorna utan någon som helst bildbehandling, men alla är nedskalade till bredden 1 280 pixlar. Att höjden blir något varierande beror på att alla kameror inte har samma bildproportioner. Likaså varierar bildutsnittet en aning beroende på olika brännvidder. Det ska tilläggas att den allra bästa/dyraste kameran är försedd med ett objektiv med fast brännvid, något som förbättrar bildkvaliteten. Övriga fyra har zoomobjektiv.

Klicka på bilderna för att få upp dem i full storlek. Kan du avgöra vilken bild som är tagen med vilken kamera? När du tror dig veta svaret klickar du på ordet KAMERA under bilden. Du får då se vilken kameramodell som använts. Ger kameran för nästan 30 000 kronor synbart bättre bilder än den som jag skulle ge högst 100 kronor för i dag?

Lycka till. 😉

test_kameraKAMERA

kamera_testKAMERA

kameraKAMERA

kamera_testingKAMERA

testkameraKAMERA

Märkt ,

Öland vs Skåne…

Ibland känns Öland för platt. Då gäller det att hitta kuperade och annorlunda alternativ. Man behöver inte åka långt, bara ”ett längre stenkast”. Jag valde Österlen utmed Skånes ostkust. Det var ett bra val. Sola sken och tempen låg stadigt över 20 fastän mitten av september var passerad. Det man behöver är en bil, några T-tröjor och shorts, en karta, en ryggsäck, en vattenflaska, en kaffetermos, en burk fiskbullar och en hopfällbar cykel och ett jädrans gott humör. Sen är det bara att bränna iväg, exakt vart är inte så noga. Det är tätt mellan vandrarhemmen, byarna och småhotellen i Skåne. Vissa morgnar kör jag åt det håll vinden blåser, andra dagar väljer jag målen genom att blunda och peka på kartan. Man är fri och livet känns lätt som en vätgasballong. Nedan ser du något av vad jag såg…

Österlensbilder_01Brösarps backar är ett måste om man vill förstå Österlens själ. Här upplever jag både närhet och avstånd, värme och kyla. Stora avstånd bleker vissa delar av motiven. Exempelvis ligger det övre fältet i fotot ovan mycket längre bort än kullen i förgrunden. Dessutom sveper det in fukt och mer eller mindre kraftig dimma från det knallblå havet. Fotografiskt kan man vinna mycket på att variera brännvidden. Allt från supervidvinklar till kortare telen är användbara.

Österlensbilder_02Ljuset är många gånger ”stämningsdirigenten” på Österlen, precis som på södra Öland och vid Skagen.

Österlensbilder_03Motiv i ett större naturreservat. Förmiddagssolen har ännu inte helt besegrat morgondimman. Över fälten svävar rovfåglar och här och var ser det ut som om det utkämpats lokala krig. Där har vildsvinen plöjt sina trynen genom den bördiga jorden.

Österlensbilder_04Mina fördomar om ett tättbefolkat och aldrig tyst Skåne kom på skam. Här såg jag inte en människa på en hel dag och tystnaden var ”alarmerande”.

Österlensbilder_05”Böljande” är kanske bästa ord för att beskriva detta landskap. En video om det hittade jag här.

Österlensbilder_07Rent allmänt skyr jag hårda kontraster i fotosammanhang. Men ibland, som här, kan man utnyttja dem. Övre vänstra hörnet badar i sol medan resten av bilden ligger i dov skugga.

Österlensbilder_08Här är också kontrasterna stora, men ett milt dis tonar ändå ned dem en smula.

Österlensbilder_09En svensk grusväg med sliten grässträng i mitten träffar en obotlig romantiker mitt i skjortbröstet!

Österlensbilder_10Hallamölla kvarn. Den sammanlagda fallhöjden på vattenfallen är 23 meter – Skånes högsta. Kvarnen har anor från 1400-talet och den demonstrationskörs fortfarande sommartid.

Österlensbilder_11Ett dubbelfall ovan kvarnen.

Österlensbilder_12Vid Brösarps backar. Motiv ”från luften” är alltid intressanta. Små skillnader i bildutsnitt kan ge stora resultatskillnader. Kunskaper i layout och bildlära kan alltid bli bättre. Att tänka på: Jobba med diagonaler och ha aldrig huvudmotivet mitt i bild!

Österlensbilder_13”Ovanifrånfoton” har ibland vissa likheter med målningar av Olle Baertling.

Österlensbilder_14Den här ensamma kvigan fascinerade mig. Hon gick mol allena en kilometer från kompisarna i flocken.

brantaKivikIdyllen Kivik ligger på en brant ned mot hamnen.

KiviksdörrKivik ligger på 9,5 poäng av 10 möjliga i den inofficiella ”idyll-ligan”. Kivik är väl mest känd för sin marknad.

KiviksäpplenKivik och stora delar av Österlen är äppelodlarnas centrum i landet. Det som förvånar mig mest är hur små träden är. Å andra sidan dignar de av frukt. 27-28 september hålls äppelmarknaden.

PiratenI Kivik frågade jag Piraten om han sett till Bombi Bitt på sistone? Inget svar. Förutom böcker skrev han en berömd text till sin egen gravsten: “Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 jan. 1972.” Stenen ser du här.

vinVindruvsodling. Svenskt vin utvecklas stadigt men lagstiftningen är sannolikt en hämsko.

Österlensbilder_15Österlen i sammanfattning: ”Kuperat landskap, åker och skog, korsvirkeshus med vasstak”.

Österlensbilder_16Här är vi i trakterna av Haväng. Längst bort den 97 meter höga silhuetten av Stenshuvud. ”Stenshufvud är et högt berg, som ligger in på sjelfwa hafskanten til en nyttig landkänning för de sjöfarande”, skrev Carl von Linné 1749.

Österlensbilder_06Ravlunda kyrka. Bakom den breder Hanöbukten ut sig.

Österlensbilder_17Liten fiskehamn, Stenshuvud.

Österlensbilder_19Uppe på norra toppen av Stenshuvud – med utsikt mot Kivik – bedrivs ett internationellt samarbete under ”icke helt byråkratiskt fastställda former”. Här fotograferar nämligen ”alla varandra”. Danskan fotograferar sin man med jycke, jag fotograferar dem, de fotar mig, jag plåtar en kvartett polacker, de knäpper mig…

Österlensbilder_18Vid Stenshuvud nationalpark finns bland annat ett arboretum med 3 000 träd från olika delar av världen. Liten video om parken kan du se här och en lika liten video om arboretumet ser du här.

Österlensbilder_20Nu har vi hoppat till Brantevik där Hoppet ligger trygg i hamnen.

Österlensbilder_21Hamnen i Skillinge.

Österlensbilder_22För en båtentusiast som jag kan det bli nästan smärtsamt att se alla pärlor som ligger förtöjda i den stora hamnen i Skillinge.

Österlensbilder_23Att Amsterdam ligger i Skillinge var nytt för mig.

Österlensbilder_24Min odyssé närmar sig slutet. Här är vi vid Simrishamns äldsta hus. Här träffade jag förresten ägaren till huset, Pelle, och fick veta en hel del intressant om staden och Österlen. Men det är en annan historia…

Österlen_5_140142I Simrishamns hamn satte jag punkt för mitt kringflackande Österlenliv. Här mötte jag fiskare som berättade om en döende fiskeindustri, stolliga regler, skyhöga böter, oförstående forskare och en uppgiven yrkeskår. Mer om detta i kommande inlägg. Nu hem mot Öland!

Märkt , ,

QUE SERA, SERA, del II

Vi fortsätter vår vandring på Bergstigen, nu med start på andra sidan Degerhamnsvägen. Denna del kallas Linnéstigen och löper nära Cementa ned mot havet.

I de två föregående inläggen använde jag en liten billig fickkamera. I dag fotograferar jag med en proffskamera som kostar ”en bra månadslön”. ”Tyvärr” har vi fått idealiskt fotograferingsväder: molnigt med jämnt ljus och små kontraster. Det hade varit rättvisare om proffskameran hade fått kämpa mot samma hemska fotoväder som fickkameran, alltså strålande sol med hårda kontraster.

Men Alvarsamt rår inte över vädret så det är bara att gilla läget. Dessbättre stöter vi i dag på andra motiv där blixten är användbar – på flera sätt.

Nu går vi!

Bergstig_2_01Här lyser faktiskt solen några minuter. Men svagt. Viktigaste regeln när man fotograferar är nästan alltid att det ska falla ljus på det objekt man vill göra synligt. I det här fallet är det de nyutslagna löven och min fru. För att få lite stuns i bilden använder jag en svag blixt riktad snett mot min fru. Nästan alla blixtaggregat går att ställa in i olika styrkor, även små fickkameror har ofta de möjligheterna. Min blixt går att utlösa i full styrka ned till 1/128-del av full effekt.

Bergstig_2_02Vi går genom ett dramatiskt landskap helt präglat av tidigare industrier. Alla ”berg” är spill efter bergshanteringen här. I dag är ljuset småtrist, färgerna svaga. Med blixten på full effekt får jag liv i den låga, vida enbusken till vänster.

Bergstig_2_03Här är så mörkt att jag måste använda blixten, eftersom jag inte har något stativ. Blixten är slagen rakt på motivet. Enda huvudbryn är att hitta lagom blixtkraft.

Bergstig_2_07Resterna av den här gamla kalkugnen ligger i så pass starkt ljus att jag inte behöver använda blixt. Men jag gör det ändå för att få färg och struktur i ugnsväggarna att framträda bättre. Utan blixt hade de blivit för mörka.

Bergstig_2_04De här små träden har rejäla sockor av… Tja, är det björnmossa? Bilden är tagen med en mycket liten dos blixt – för att få liv i den gröna färgen.

Bergstig_2_06Ytterligare ett exempel på ”ljus på huvudobjektet”. Mäter man ljuset efter bakgrunden, drar ned 1/3 steg på exponeringen och kompenserar denna ”ljusförlust” med en mycket svag blixt får man ovanstående resultat: Allt är korrekt exponerat men huvudobjektet framträder tydligast eftersom det är något ljusare än omgivningen.

Bergstig_2_08Här kan man kanske tro att ljuset låg jämnt och fint över hela motivet. Men i verkligheten låg trädet i skugga och ”bron” i mycket starkare ljus. Och det var framför allt trädets struktur jag var intresserad av. Hade jag exponerat efter bakgrunden hade trädstammarna blivit svarta. Hade jag exponerat efter trädet hade ”bron” blivit extremt överexponerad, alltså alldeles för ljus. Lösning: Ställ in exponeringsvärdena efter ”bron” och slå en stark blixt snett mot trädet. Här behövs ingen kompensation med bländarvärdet, eftersom ”bron” ligger för långt bort för att påverkas av blixten.

Bergstig_2_09Inne i ”bron” ser vi nåt slags påfyllningstratt. Utan blixt är det här omöjligt att få teckning i både väggar, tak och naturen i bakgrunden. Ljusskillnaderna är ”enorma”. Den här bilden är inte bra. Orsak: Blixten sitter fast i kamerans blixtsko. En helt rörlig blixt hade varit bättre. Den hade jag kunnat slå i väggen till höger, utanför bild, eller till och med i golvet/marken. Då hade jag kanske kunnat undvika den hårda slagskugga som här finns bakom ”reglagespaken”. Men så är det ofta när man är ute och fotograferar. Man kan inte ha med sig allt, utan man får försöka lösa problemen så gott det går. Jag exponerade efter naturen i bakgrunden och slog en ”lagom stark blixt” upp i taket. Efter två tre försök hittade jag balansen.

Bergstig_2_10Här har jag använt en svag blixt rakt på för att få förra årets blad att framträda ljusare och klarare, som konfetti.

Bergstig_2_11Ett motiv som inte krävde blixt. Ljuset är jämnt, kontrasterna inom acceptabla värden som kameran klarar av.

Bergstig_2_12Husen i bakgrunden ligger utmed väg 136. Till höger i bild leder den ned mot Ottenby. Här använde jag faktiskt blixten på full styrka trots det stora avståndet till bergväggen bakom vattendraget. På så sätt fick jag den aningen ljusare än om jag inte använt blixt. Små skillnader kan ibland betyda mycket för bildens intryck/uttryck.

Efter dagens promenad kan vi jämföra bilderna med dem från häromdagen. Jag drar denna slutsats: Kvalitetskillnaden mellan en fickkamera och en proffskamera är för betraktning av foton på skärm ”närmast obefintlig”. Det är först vid utskrift och tryck i stora format som den professionella kameran visar sin överlägsenhet.

Visst är det intressant att man kan ta i stort sett lika bra foton – rent tekninskt sett och för skärmbetraktning – med en begagnad fickkamera för några hundralappar som med en yrkeskamera för 30 000.

V S B.

 

Snacka om motljus!

motsol_2Fredag förmiddag. På väg ned mot Seby läge slår motsolen till i en blixtrande knockout. Kontrasterna i denna bild är gigantiska men tack vare raw-formatet går det att få till en godkänd bild genom mycket hokus pokus i PhotoShop.

motsol_1Lika fotovidriga ljusförhållanden råder här. Med raw och gaffling kommer man en bit längre än med bara en bild och jpg. Men bilden direkt ur kameran blir aldrig ok i såna här ljusexplosioner. Det är bara att gilla läget och ta till storsläggan i PhotoShop.

Motljus

Kväll. Solen går ned över hamnen i Degerhamn. Det är en utmaning att följa en så banal företeelse med en enkel fickkamera. Manuell inställning är ett måste, liksom järnkoll på utbrända partier i högdagerområdena. Sådana går inte att helt undvika så länge solskivan finns med på bilden. En del av charmen med den här typen av fotografering är att du aldrig vet hur reflexerna i linssystemet kommer att formera sig i den färdiga bilden. Överraska dig!

solnedgång_1Trots skymning och lågt ISO-tal, 100, blir exponeringsvärdena 1/160 sekund och bländare 6,3. Motljus är spännande. Jag vet fotografer som aldrig tar annat än motljusbilder.

solnedgång_2Högdagerpartierna på båtens rufftak är extremt överexponerade. Det går inte att undvika. Min kamera lagrar bara bilderna i jpg-format. Med ett alternativt raw-format skulle möjligheterna att påverka högdagerpartierna bli betydligt större. Men är de utfrätta partierna så här små gör de ingen större skada på bildens uttryck.

solnedgång_3Här låter jag solkatten i husbilens sida leva ut som den är. Sannolikt är den tusen gånger ljusstarkare än bildens mörkare partier. 

solnedgång_4Solen är nu helt gömd bakom husbilen i mitten och inte en enda millimeter av bilden blir därför överexponerad. Här gäller det å andra sidan att inte låta husbilarna bli renodlade silhuetter. Eller så får de bli det. Valet är alltid fotografens.

Gör det självmetoden växer

Do It Yourself-trenden, DIY, växer. Det är bra. Genom att göra saker själv lär man sig. På exempelvis Youtube kan du lära dig ”nästan allt om vad som helst”. Kom bara ihåg att söka på engelska.

Nu finns en digitalkamera som byggsats. Vilken vettig present till en fotointresserad unge!

om att se det lite grand från ovan

Som jag tidigare har berättat på Alvarsamt börjar jag med flygfoto under hösten. Den första kameran är redan installerad i en mindre radiostyrd modell. När den är inkörd och fulländad bygger jag in kameror i ytterligare två modeller. Och det blir inga hjälm- eller sportkameror utan kvalitetskameror med hög upplösning i både stillbild och video.

Från och med i höst kan du alltså få högkvalitativa bilder av din gård, ditt hus, din skog, din tomt eller din båt i hamn eller en bit ute på havet. Evenemangs-, turism- och PR-branschen är andra tänkbara sektorer i behov av säljande och slagkraftiga foton från 10-300 meters höjd. Exempelvis kan nytänkande fastighetsmäklare få de konventionella och ofta stendöda annonsfotona att pulsera av liv… Även jord- och skogsbrukare kan ha användning av översiktsbilder av sina ägor.

Mer om vad jag fotograferar kan du läsa om på min hemsida.

flygfoto_1Den första kameran för fotografering från radiostyrt flygplan är nu monterad. Den pekar snett framåt/nedåt i färdriktningen – en vinkel som ger ett bra ”passagerarperspektiv”.

flygfoto_2Nästa kärra att ”bli med kamera” är en högvingad modell med det hoppingivande modellnamnet ”U can fly…!” Efter den ska en mycket större kärra kamerautrustas för långa, lugna, vackra flygningar…

Fotokurserna inställda

Tyvärr måste jag ställa in de planerade fotokurserna nu på söndag 21/7 – och söndagen därpå den 28/7. Trots stort initialt intresse är anmälningarna i dag helt enkelt för få.

Blixtrande rörelse

vindkrasse_1En krasseblomma fotograferad rakt upp och ned utan blixt. Kort exponeringstid för att få skärpa i den hårda vinden.

Jag försöker undvika att använda blixt då ljuset är dåligt. Ofta är det bättre att skruva upp ISO-talet eller inta skakfri position, alternativt använda stativ.

Däremot använder jag ofta blixt när solen flödar – det allra värsta fotovädret! Med blixten kan jag utjämna hopplösa kontraster. Med en mycket liten portion blixtljus kan jag också ”sätta en liten skärva ögonljus i ett porträtt”. Eller, som i bilderna nedan: dutta på en liten ljusmängd för att få ”viss klarhet i en kraftig rörelseoskärpa”.

En rakt-fram-slagen blixt är ofta förödande. Motivet lyser ofta som en ”mjölnare”, skuggorna blir hemska, bakgrunden svartare än synden. Ändå är det så de flesta blixtar används, tyvärr. Man ska veta att en lösblixt är en hel arsenal av möjligheter. Den kan svängas och vinklas åt alla håll. Den kan hållas lös i förlängningssladd och belysa från alla upptänkliga positioner. Blixten kan förses med filter. Med den lösa blixten kan du studsa ljuset i vägg eller tak innan det når motivet. Du kan ställa in ljusstyrkan, ofta mellan full och 1/128-dels effekt. Med blixten kan du frysa rörelser, även när du använder relativt långa exponeringstider. Den tekniken, ”blixtfrysning”, har jag använt nedan.

En krasseblomma är onekligen vacker. Men den är vackrare i verkligheten än på ett avbildande foto. I bild vill jag få ”nåt slags själ” i krassen där den står och slänger i den hårda vinden. 100 ISO, 1/40 sek, bl 20 ger mycket kraftig rörelseoskärpa. Därför slår jag en svag blixt (1/16-dels effekt) som fryser ”somligt”, låt vara slumpartat. Dessa partier har senare fått ”en liten massage” i PhotoShop.

vindkrasse_4

vindkrasse_2

vindkrasse_3

Fotokurserna 21 och 28 juli

Intresset för fotokursen för nybörjare söndagen 21 juli verkar vara stort. Men färre har visat håg för fortsättningskursen söndagen 28 juli. Om inte flera anmäler sig till den sistnämnda kanske vi kör nybörjarkurs även då.

Du läser mer här och här.

3 000 foton i Alvarsamt

OttenbyFågelstation_04Om du har varit vid fyren i Ottenby har du promenerat förbi kåken ovan, Ottenby Fågelstation. Vad gör man där? I veckan kommer ett längre reportage som svarar på frågan. I och med detta foto rymmer Alvarsamt 3 000 foton, huvudsakligen med sydöländska motiv. 

promenad i öländsk lustgård, III

_trädgård_01

Vi är tillbaka i paradisträdgården… Det regnar hela tiden, ibland våldsamt. Ljuset är svagt men fotoperfekt, luften klar som kristall. Det är bara att ta för sig av ögongodiset, trycka in det i kameran i bild efter bild. Exponeringen är enkel, allt är ungefär lika ljust – eller mörkt.

_trädgård_02Även bedagade blommor har sin charm, speciellt i en naturlig trädgård där allt får leva efter egen pipa. I en givaktträdgård skulle dessa tulpaner sticka ut.

_trädgård_03Lyktor, smide och en och annan ”kvarglömd” grej eller mojäng håller nyfikenheten på hög nivå.

_trädgård_04Blått tillsammans med grönt brukar mina ögon reagera negativt inför. Här blir det tvärt om. Vilken lyskraft!

_trädgård_05Trädgårdsharmoni.

_trädgård_06Det finns i dag en uppsjö av fula och töntiga trädgårdsskulpturer, tomtar, troll och till och med gråtande barn att förstöra den vackraste trädgård med. Dessa fiskar representerar motsatsen. De är både roliga och smakliga.

_trädgård_07Ett av denna trädgårds många prång att smyga fram i…

_trädgård_08En vacker Ribe.

_trädgård_09Återstår att avgöra var man ska slå sig ned efter promenadens slut… Kanske här i lunden…

_trädgård_10… i dessa stolar.

_trädgård_11Eller här bara några meter från det i dag så lugna havet? Ja, det blir här vi sätter punkt för trädgårdsflaneringen. Här kan vi sitta länge i droppet och stirra ut över gråhavet mot Sverige – eller är det mot Lettland?

promenad i öländsk lustgård, II

Inlägg2_07

Regn och rusk är rätta vädret för trädgårdsfotografering. Rent tekniskt blir allt svårare, men luften är klar, färgerna rena och allt och alla är täckta av en reflekterande ”vattenlasyr”. Och viktigast av allt: kontrasterna är små, vilket innebär att ”den dumma kameran” kan se nästan lika bra som våra fantastiska ögon. Men bara nästan.

Dagens promenad genom vår favoritträdgård följs småningom av ytterligare en…

För den fotointresserade kan jag berätta att alla bilder är tagna med en Canon 50D med EFS 17-85-glugg.

Inlägg2_01Denna vägg med trädetaljer i festliga dekorfärger vetter ut mot det i dag regntunga havet.

Inlägg2_02Ett vindskyddat hörn med mindre sittgrupp. Sådana finns många på denna vilda tomt.

Inlägg2_03Exempel på att man kan använda leksinnet även då man snickrar. Notera den gamla nyckeln som ligger på muren och ”vilar sig”.

Inlägg2_04Samma vägg som ovan, men från andra hållet. Genom öppningen ser vi ut över Östersjön.

Inlägg2_05Ben, sten och en gammal båtskrapa – detaljer som tillför stoff till berättelsen om just denna trädgård – och om dess trädgårdsmästare.

Inlägg2_06Till och med sophörnan är vacker i sin otämjda vildhet.

Inlägg2_08En jätteflugsvamp eller ett festmålat brunnslock? Jag har ingen aning!

Inlägg2_09En liten stentrappa ligger inbäddad i klorofyllen. Ovanifrån leder den ned mot havet.

Inlägg2_10Här och var finns små kulörta planteringar insprängda i allt det vildvuxna och gröna. Tomten kan summeras som ”en vild park med mängder av oaser och krypin lämpliga för kontemplation och återhämtning”.

Inlägg2_11Regnvattnet tas tillvara i stora tunnor. Med det kan det hårda Ölandsvattnet mjukas upp. Alla växter vill ju inte ”knapra kalk”.

Inlägg2_12Regnet börjar mattas av. Dags för kaffetåren och en ordentlig torkning av kamera och objektiv. Vatten och finelektronik är en oberäknelig kombination.

Att beskära, del II

Det finns inga regler för beskärning. Men jag försöker jobba efter några grundläggande riktlinjer som jag tycker fungerar bra efter 45 års fotografering:

  • objekt i bildens överkant ger ett ”instabilt och lätt intryck”
  • objekt i bildens nederkant ger ett ”stabilt och tungt intryck”
  • om en rörelse sker åt höger kan man oftast få fart i bilden genom att ha mycket ”luft” till höger om objektet. Alltså: ”Mycket luft åt det håll objektet är på väg”. Men det blir ofta effektfullt genom att vända på regeln och göra precis tvärt om. Det gäller förresten alla regler
  • objekt i bildens mitt ska nästan undantagslöst undvikas. Ger ett ”statiskt och dött intryck”
  • ”blickar” kan översättas till rörelser. Om nån tittar åt höger följer du gärna blicken åt höger i bild
  • försök att få rörelse i bildens diagonaler, exempelvis från bildens övre vänstra hörn till dess högra nedre hörn
  • var inte rädd för rörelseoskärpa – utnyttja den. Allmän oskärpa ska dock undvikas – om du inte har ett speciellt syfte med bilden
  • dra dig inte för att kapa ”huvuden och fötter” – om bilden på något sätt vinner på det. Inom ”vardagsfotografin” förekommer dock alldeles för många kapade fötter
  • lär dig lite om gyllene snittet. Det är ett av flera begrepp som vi jobbar med i fotokursen 21 juli
  • beskär tufft! Ta i rejält!

Återstår att se om jag lever efter mina egna regler. Här är flera fotbollsbilder från träningsmatchen Degerhamn-Skruv tidigt i våras…

matchbilder_36

matchbilder_17

matchbilder_18

matchbilder_19

matchbilder_20

matchbilder_21

matchbilder_22

matchbilder_23

matchbilder_24

match_61

matchbilder_26

matchbilder_27

matchbilder_28

matchbilder_29

matchbilder_30

matchbilder_31

matchbilder_32

matchbilder_33

matchbilder_34

matchbilder_35

Att beskära

Fotboll är ett utmärkt motiv för att öva upp sig i konsten att beskära. Nedan visar jag bilder från Degerhamns möte med Skruvs IF i mitten av april. Ett tidigare inlägg om den träningsmatchen kan du läsa här.

Fotona nedan saknar bildtexter. De är i detta fall onödiga eftersom inlägget handlar om foto och inte om fotboll. Fotbollen är bara övningsmotiv.

Det är svårt att fotografera bollspel. Allt går snabbt och det är ofta rörigt på planen. Plåtar man som jag har gjort här med ett fast kort tele får man ofta med för lite eller för mycket på bilden. Räddningen heter ofta beskärning. Och ofta gäller samma regel som när man beskär buskar och träd: Ta i ordentligt!

Rent tekniskt kräver fotbollsmotiv ofta 400-1 600 ISO. Jag exponerar oftast på 1/250 sekund för att få lagom rörelseoskärpa. Ett enbensstativ är guld värt, liksom en snabb motorkamera, gärna en som river av 5-10 bilder i sekunden.

I början av juni kommer ett reportage från Degerhamnskillarnas träningsläger i april. Och i morgon visar jag ytterligare beskärningsbilder från samma träningsmatch.

matchbilder_02

matchbilder_00

matchbilder_01

matchbilder_17

matchbilder_03

matchbilder_04

matchbilder_05

matchbilder_06

matchbilder_07

matchbilder_08

matchbilder_09

matchbilder_10

matchbilder_11

matchbilder_12

matchbilder_13

matchbilder_14

matchbilder_15

matchbilder_16

om den orättvisa framtoningen

LivetsOrättvisa

Den här lilla krabaten var den enda av fåren och lammen nere  i Degerhamn som vågade komma fram och hälsa och låta sig kelas med.

När jag behandlar fotot vid datorn slår det mig hur orättvis all slags framtoning är här i världen. Ulltotten ovan väcker varma känslor. Jag läste en psykolog som förklarade att ”ju rundare ett huvud/ansikte är, desto varmare känslor väcker det. Stora, runda ögon och en mjuk päls får också känslobarometern att gå i taket.”

Lammet ovan föder nog också kärleksfulla tankar tack vare sina långa ben. Den vingliga gången väcker moderskänslor. Jag kan tänka mig att många säger ”oh, ett sånt gulligt lamm” bara för att det står ensamt i bilden, ensamt i världen. Ett foto har alltid en psykologisk aspekt.

En nyfödd orm har mindre chanser till mänsklig värme och kommunikation, trots att den kan vara extremt vacker i sitt glänsande skinn med det spetsiga huvudet med sina smala, stirrande, aldrig blinkande ögon och den spelande, kluvna tungan.

Livet är orättvist.

Datum för fotokurserna

Det strömmar in intresseanmälningar för fotokurserna. Södra Öland ska snart vimla av proffsfotografer, den ena skickligare än den andra! 😉

Nybörjarkursen:
Söndag 21 juli. Start vid ”Albrunna torg” 13:00. Vi går på alvaret och senare utmed sjön mot Södra bruket. Vi stannar här och var och övar, övar och övar. Och analyserar. Och tycker. Och tänker. Foto kräver tanke!

Tag med din kamera, digital eller analog speler mindre roll. Nya batterier rekommenderas + eventuella reservbatterier. Tag med så stort minneskort som möjligt – eller flera! Vi ska ta massor av bilder! Om du inte kan någonting om kameran – tag då gärna med manualen till den. Har du lös blixt tar du med även den – och eventuell blixtkabel.

Lägg även ned ”kaffe och bullar” i ryggsäcken för att hålla hjärnan på toppnivå.  Vi kör tre fyra timmar och trots att det är nybörjarkurs kör vi hårt. 😉

Fortsättningskursen:
Söndag 28 juli. Start vid Albrunna torg 13:00. För övrigt gäller samma råd och fakta som i nybörjarkursen.

Kurserna kostar 350 kronor styck, betalas när vi ses. Staffans fotofolder ingår. Den behandlar på ett lättfattligt sätt det mesta du behöver veta.

Vad kommer du att få lära dig? Kolla här.

Häng på du också! Mejla till: alvarsamt@yahoo.se

Vi ses! 😉

Staffan

Märkt

Fotokursen, när blir den?

Nu frågar flera om fotokursen för nybörjare… Och jag har inte bestämt datum för den, bara sagt att vi kör en lördag eller söndag i juli. Återkommer inom några dagar med exakt datum, tid, startplats.

Vi måste bli minst sex. Platser finns kvar. Är du intresserad mejla: alvarsamt@yahoo.se

Märkt

Den dumma kameran

Förfrågningar om fotokurserna börjar droppa in. Priset blir 350 kronor och du lär dig i stort sett allt du behöver kunna – rent tekniskt. Konstnärligt kan du bara utveckla dig själv.

Vi går långsamt tre fyra timmar under massor av stopp med övningar och analyser. Folder om ”allt” ingår. Din kamera ska gå varm! Mer om kursen läser du här.

Nedan ett foto från i går. Motivet är en typisk ”fotofälla”. Om du tar upp din automatinställda kamera och bara trycker av en exponering blir denna bild oanvändbar. Den blir fel vare sig din kamera kostar 500 eller 100 000 kronor. Varför?

Svaret får du i fotokursen. Kunskap är inte bara makt. Kunskap är också bättre bilder. 😉

gäss_08

Märkt

Fotoskola

I juli kan du lära dig mer om din kamera – och hur du använder den. Mer info här.

Kunskap viktigare än kameramodell

– Du som har en sån fin kamera får förstås massor av fina bilder! sa en man till mig häromveckan.

Så fel! Ingen kamera tar bra och intressanta bilder. Bilderna tas av fotografen.

Jag påstår att det går att ta i det närmaste lika bra bilder med en pocketkamera för 2 000 som med en systemkamera för 100 000 kronor.

Påståendet håller om du kan fotografins grunder och inser din kameras begränsningar. Gör du det kan du ta uppseendeväckande bra bilder med din enkla fickkamera. Jag våga påstå att kameran i stort sett saknar betydelse i det vi kallar vardagsfotografering – om man kan grunderna. Om inte blir varje klick ”en vild chansning som med stor tur kan bli något så när”.

Sätt en enkel fickkamera i händerna på en duktig fotograf – och hen kommer hem med toppenbilder. Varför? Jo, dels hittar hen motiven, dels kan hen varenda liten knapp och funktion på kameran så hen behöver aldrig tänka på det tekniska utan kan koncentrera sig på ”bilden”. Och hen vet vad kameran inte klarar av. Följaktligen tar hen bilder som kameran klarar av – och kommer hem med 90 bra bilder av 100. Den som inte kan grunderna kommer också hem med 100 bilder och med lite toktur är en av dem ”hyfsad”.

Lär dig fotografins grunder i mina kurser under juli. Se tidigare inlägg här.

pocketkamerabildDen här bilden är tagen med en enkel, tio år gammal fickkamera, en för länge sedan utgången Sonymodell. Men trots det skulle bilden inte ha blivit så mycket bättre om den tagits med en systemkamera för 100 000 kronor. Orsaken är att fotografen har insett kamerans svagheter och undvikit: motljus, teleläge, för lång exponeringstid, för stora kontraster, för högt ISO-värde och för stor bländare. Kvaliteten är helt ok för vardagsfotografen. Så skyll aldrig på kameran. Bättre är att lära sig grunderna.

Nära

Jag fick brev. Det innehöll några frön från son i Spanien. Efter bara en månad har plantorna blivit 60 centimeter höga. Småningom ska här skördas bananer!

bananplanta_1Motljus. Du ser in i en briljant konstruktion. Den gröna klorofyllen håller allt liv på jorden – vid liv! Här kan du se livet i förenklad form (klicka på pilen uppe till vänster).

bananplanta_2Samma blad i medljus. Notera de mikroskopiska ”bergen” i bladytan. Fotona är tagna med en av mina favoritgluggar, Sigma 150/2.8

bananplanta_3Skaparen måtte ha varit på gott humör när han konstruerade bladens uppbyggnad och funktion. Här inne transporteras vatten och näring och med solen som motor bildar växten syre genom sitt klorofyll plus koldioxid. Den fulländande fotosyntesen!

Fotoskola i juli

Att bara ta upp sin telefon- eller systemkamera ”och bara klicka av en bild i all hast” ger sällan bra resultat. Som i allt måste man kunna grunderna för att lyckas och utvecklas.

I sommar kan du gå någon av mina fotokurser och lära dig i stort sett allt du behöver kunna för att tillräckligt bra bemästra din kamera i de flesta fotografiska sammanhang.

Det blir en nybörjarkurs och en för dig som kommit en bit på väg. Vi vandrar tre timmar på alvaret i Albrunnatrakten och utmed kusten vid Södra bruket och här och var stannar vi för roliga, praktiska lektioner och genomgångar. Omfattande kursmaterial ingår.

I nybörjarkursen lär du dig det viktigaste om:
kameratyper, exponering och exponeringsval, andra kamerainställningar, bländarens påverkan av bilden, tydning av histogram, slutartyper och slutartider, bildeffekter och förhållanden mellan bländare-slutartid-ISO, skärpa och oskärpa, bokhe, kamerors och objektivs skärpedjup, objektivval, gråkort och vitbalans, ISO-inställningar, blixten, enkla reflexskärmar (en har du alltid på dig, en annan gör du på en sekund), de vanligaste filtren, olika stativ, att fotografera så att bilden alltid blir skarp – om kroppsställningar, stöd och knep.

Under kursen övar vi:
landskapsfotografering, porträttfotografering, makrofotografering, konventionella och udda beskärningar redan i sökaren, rörelseoskärpa, zoomoskärpa, strålande sol – då behövs blixten! Vi lär om indirekt och direkt blixtljus.

I fortsättningskursen tillkommer ämnen och vi lär oss mer om:
gråkort, gaffling, raw- vs jpg.format, höghastighetsblixtfotografering, reflexskärmar – enkla och proffsiga, porträttfotografering med softbox och paraply, radioexponering, fotografering med slavtändare, fotografering med två eller flera blixtar, användning av trådutlösare och makrofotografering med mellanringar.

Är du intresserad? Mejla då till alvarsamt@yahoo.se för ytterligare information.

Havet

Måndag. Den hårda vinden och den brytande sjön berättar att en ny väderfront tar sats någonstans i söder. Solen bryter sig då och då igenom molnflaken som snabbseglar över himlen. Blått blir gult. Gult blir grönt. Det frasar och skummar. Man känner. Man lever.

_MG_4721Vid Seby läge är havet grönt. Men tio sekunder senare kan det vara blått. Konstnären är solen.

_MG_4735Gräsgårds hamn, norra pirhuvudet klätt i ispansar. En av fördelarna med digitala fotografier är att fotot – förutom själva bilden – innehåller massor av annan information (”metadata”), exempelvis exponeringsdatum och exakt klockslag för exponeringen. Fotot ovan är taget 14:35:17. Det är i sig ointressant. Men det kan bli intressant om du läser vidare…

_MG_4732Södra pirhuvudet i Gräsgårds hamn. Badlust? Noll!

_MG_4744Här blåser mycket mer än bilden berättar. Att bränningarna är så pass långt ut i sjön måtte bero på att Öland här är så långgrunt; sjön bryter vid ett visst djup. Längst ut på piren sitter tio skarvar i sammanträde.

_MG_4742Tillbaka till den digitala informationen som packas samman med det digitala fotot. Detta skott är taget 14:37:34, alltså bara drygt två minuter senare än nästan exakt samma motiv högre upp i inlägget. Och som du ser är ljuset och färgerna helt annorlunda. Orsak: Solen. I övre fotot skär hon igenom molnen en aning. I detta råder helmulet, vilket i fotosammanhang oftast är detsamma som ”blått”. Denna bild berättar också att ”en fotograf ska vara så där lagom nyfiken. Kommer han för nära får han ofta en orsak till att backa igen”… 

Den stora kometen

Lagom till det förfärliga ordet fredagsmyset hade jag tänkt bjuda på en komet i kväll. Men icke. Vi stirrade ut över Kalmarsund från skymning till nästan natt och det enda vi såg var röda lyktor på vindkraftverk och ett och annat flygplan. Kometen Panstarrs lyste med sin frånvaro.

En som verkligen har sett Panstarrs heter P-M Hedén. På hans blogg kan också du se kometen. Klicka här.

Jag minns kometen Hale Bopp 1997 när den kom strykande över den jämtländska storskogen, som en gigantisk gulröd himlaorm. Lugn och evig i sina rörelser, visande oss människor att vi ingenting vet, att vi ingenting förstår. Och jag tänkte på min ungdoms diktare Nils Ferlin.  Här får hans ord berätta om Den stora kometen

ickekometen_0005Kalmarsund från Degerhamn klockan 19 i kväll. De starkt lysande röda prickarna är inte kometen utan varningsljus på vindkraftverk ute i sundet. Har du bra syn kan du även se de svagare lysande röda prickarna längre bort. Dessa är sannolikt också vindkraftverk – men i Sverige, drygt två mil bort. För den fotointresserade kan jag berätta att exponeringen är gjord med 24 sekunder, bl 10, 100 ISO och ett makroobjektiv 150/2,8.

Märkt ,

Blixt skapar färg

S_Kvinnebybro_2Vattnet under bron i Södra Kvinneby är kristallklart, men nästan svart. Med en stark direktblixt ”tänder” jag bäcken till en målning.

Fotograf Staffan stiger till väders

Grönhögen

Att se världen ett stycke uppifrån kan många gånger ge aha-upplevelser. Jag tar redan i dag på mig fotouppdrag med höghöjdsstativ. Kameran sitter då upp till sju meter över marken och perspektivet blir ofta ”annorlunda/dramatiskt”.

Höghöjdsfotografering passar bra för motiv som villor, gårdar och industri-fastigheter, men kan också sätta lite extra krydda på sport-, fest-, marknads- och evenemangsmotiv.

Men ibland vill man ännu högre upp än sju meter. Från i höst kommer jag därför att även fotografera och videofilma från radiostyrda flygplan. Möjliga arbetshöjder blir då ”noll till 300 meter”.

Min hemsida hittar du förresten här.

kameran på höghöjdsstativDet är märkligt hur mycket perspektivet ändras om man går från marknivå till bara sju meter upp i det blå. 
 
Eketorp
Från normalhöjd hade denna bild inte sagt någonting om Eketorps borgs vackra omgivningar. Från sju meter ser vi alvaret, en mindre vårsjö och Östersjön i öster. Bilden hade berättat ännu mer om den tagits från något större höjd, kanske 20 meter. Från i höst blir det möjligt. Då fotograferar jag från noll till 300 meters höjd – från radiostyrda flygplan.
 
 
 

gryning

Det var tur att vi lät cyklarna stå installade ytterligare en tid. Det var också tur att jag satte tulpaner häromdagen. I dag går det nämligen varken att hoja eller plantera. Öland har ömsat skinn. Det är vinter.

Bilderna nedan är tagna med en enkel kompaktkamera under morgonens promenad. Det är fortfarande ganska mörkt ute, bilderna är tagna på fri hand, full öppning och 400 ISO.

snöDet går ibland att få hyfsat skarpa bilder på fri hand med så lång exponeringstid som här, 0,6 sekund. Men lite flax måste man ha – som med så mycket annat här i livet. Vi går här på Degerhamnsvägen i riktning mot hamnen.
 
snökanoner_0004Bra bilder ska vara skarpa. Det är en av fotografins grundregler. Men ibland kan man tolerera undantag, speciellt då alternativen bara är två: ”papperskorgen” eller ”låt gå för en visning”. Här fotar jag på fri hand med kompaktkameran med lite teleinställning, full glugg och 400 ISO. Exponeringstiden blev 0,6 sekund och självklart blir skärpan därefter. Men här gör oskärpan mindre. Den kanske till och med tillför något till bilden. Det blåser hårt här nere vid Strömmeln och då och då brakar en snökanon in från norr…
 
brukshotelletBrukshotellet i Degerhamn. Morgonen börjar överglänsa natten. Exponeringstiden har nu blivit så kort som 1/20 sekund och skärpan blir bättre.