Kategoriarkiv: Foto

staffan fotograf

StaffanFotograf

Förutom bloggen har jag två hemsidor om min yrkesmässiga verksamhet. Den ovan är en av dem. Klicka här för att komma till den.

Taggad

variabelt fokus

Du tar en bild. I den ligger fokus, alltså skärpan, på ett visst objekt på ett visst avstånd. När bilden är tagen kan du inte ändra fokus. En tagen bild är en tagen bild. Fokus ligger där du lagt fokus.

Ovanstående påstående är sant. Men sen en tid tillbaka är det också osant. Nu finns nämligen kameran vars bilder går att se med olika fokus – efter att de är tagna!

Magiskt? Ja, visst. Och det är inte första april…

Taggad ,

primära fotokursdatum

Det blir för svårt att försöka trixa och tråckla fram ett datum för kursen som passar alla. Därför spikar jag enväldigt två datum: Lördagarna 11 och 18 juli. Ytterligare upplysningar kommer småningom.

Taggad

fotokurs III

Tolv personer har nu anmält sig till fotokursen. Då kör vi i juli! Jag kommer att höra av mig till alla per mejl inom några dagar. Så får vi se om det går att trolla fram ett ”allra-bäst-datum”.

Taggad

fotokurs II

Nio personer har på mycket kort tid anmält intresse för juli månads fotokurs!

Så snart listan har tio namn ska jag försöka hitta ett lämpligt datum. Blir intresset mycket stort kan två datum bli aktuella. Jag ska här inte avslöja allt om kursinnehållet, men till och från lägger jag ut några smakprov. Vill du också vara med kan du anmäla intresse genom kommentar eller mejl till alvarsamt@yahoo.se Din anmälan är inte bindande. Det blir den först när det börjar dra ihop sig…

För att få fram alla inlägg om fotokursen klickar du på ordet FOTOKURS till vänster om ett inlägg med den rubriken.

Skärmklipp

Till kursen tar du naturligtvis med din kamera med tillräckligt stort minneskort. Och fulladdat batteri/ack! Jag rekommenderar även extraack/extrabatteri. Det vore trist om elbrist får kameran att lägga av halvvägs in i kursen. Du bör lära dig din kamera så pass bra att du kan ”begära blixt” – hur ljust det än är. Du bör också kunna hitta det manuella läget, nästan alltid förkortat M på inställningsratt och i manualer. Till det lägger du slutligen det goda humöret – och sen har vi kul och lär oss massor…

KickanporträttPorträtt är svårt. Men lär du dig kursens enkla grundregler blir du oerhört mycket bättre som porträttfotograf.

hästporträttUtan blixt hade denna häst blivit svart, trots att sommarsolen vräker ned. Under kursen förstår du varför.

KompositionsdramatikEtt foto är tvådimensionellt. Platt. Höjd x bredd. Men lär du dig vissa kompositionstrick kan du skapa en fiktiv, tredje dimension i bilden – ett djup.  När du lärt dig knepen kommer du att se motiven med nya ögon, inte bara något som ska avbildas utan som element i ett spännande bildskapande. 

Taggad

fotokurs

bilkavalkad

Du ska ta bilden ovan. Du får bara ett försök. Du ska få skärpa där det ska vara skärpa, du ska få fin teckning i både gräs, krom och svart lack och du ska få ett för bilden passande skärpedjup. Vet du precis hur du ska ställa in kameran för att lyckas – på ett enda försök?

Vet du det är min fotokurs ingenting för dig. Då kan du mycket, då är du halvproffs. Men känner du dig det minsta tveksam kan kursen göra dig till en mycket bättre fotograf, även om du har en enkel kamera. Bra bilder hänger nämligen inte på kameran utan på den som hanterar den.

SegerstadslandskapPonera att du vill fånga detta dramatiska regnmoln över Segerstad. Det är öppet fält ända bort till fyren. Exakt var ställer du in skärpan? Och var 17 mäter du ljuset i en bild där solljuset över fyren är hundra gånger starkare än bildens mörka partier? Såna frågor får du svar på i kursen.

Jag har tänkt mig en utomhuskurs en lördag eller söndag i juli. Vi vandrar lugnt fyra fem timmar, stannar då och då och hårdkör med fotografering. Nästan ingen teori, bara handfasta fysiska råd om hur, när, var och varför? Vi lär oss beskära redan i sökaren. Vi lär oss gå nära varandra för bättre porträtt, något som många drar sig för och därför bara får tristansikten ur smällan. Vi lär oss bli offensiva, fantasirika och på hugget. Vi lär oss det viktigaste om komposition och rörelse. Vi lär oss om det viktigaste av allt: Ljuset. Vi lär oss vilka bilder vi inte kan ta. Vi lär oss kamerans begränsningar. Vi ska ta hundratals bilder. En stor del av dem ska bli riktigt bra. Några kommer att bli fantastiska. Lättfattligt kursmaterial ingår. Jag hade tänkt mig en hundring i kursavgift. Hänger du med? Kommentera gärna. Anmälan är inte bindande. Jag vill bara få en uppfattning av det eventuella intresset. Senare kommunicerar vi per e-post. Du kan väl adressen till Alvarsamt?

alvarsamt@yahoo.se

Taggad

naturens under II

Naturen är lynnig. Djur kan plötsligt bete sig helt oförklarligt. Men det finns alltid en bakomliggande orsak som vi människor ofta inte förstår. Nedanstående bilder visar hur min yngelvårdande munskäggsmalhane plötsligt beter sig som fiende till sin egen avkomma. Och detta trots att han de senaste månaderna har vaktat fyra kullar yngel. Honorna överger kullen så snart rommen är lagd och befruktad. Hanen tar då över skyddet fram till den dag ynglen är stora nog att klara sig själva. Hanen håller sig dagtid inne i en uppochnedvänd blomkruka där han sköter rommen och ynglen. Där kan finnas flera generationer samtidigt. Honorna brukar ligga i kö utanför krukan i väntan på sin tur att få komma in för att rumla om i sänghalmen. Så snart rommen är lagd jagas hon ut av hanen. Inom fyra till sex dygn kläcks den. Hanen vaktar rommen, fläktar friskt vatten på den, håller den ren – och jagar bort eventuella inkräktare. Den hane som vågar sticka in huvudet i krukan får mycket snart veta att han lever…

Ungefär tre veckor efter kläckning kommer en efter en av de 20 millimeter långa ynglen ut ur krukan. De är exakta kopior av föräldrarna, bara mindre. Till en början får de leka ute korta stunder med hanen som förkläde. Senare blir utflykterna längre och längre och efter nån månad upphör hanens föräldraroll helt. Men ynglen är alltid välkomna tillbaka för att hälsa på inne i krukan, även när de är ganska stora. Familjesammanhållningen är alltså god.

Men ibland händer det man först inte förstår. Hanen har kastat ut de senaste tre romläggningarna ur krukan. Och inte nog med det. Han och honan har därefter kalasat på rommen, den som han tidigare har pysslat om så självuppoffrande. Efter en tids grubblande förstår jag orsaken: För många fiskar i akvariet! Fiskarna känner själva att ”nu får vi inte bli flera här, då dukar vi under.” Och så gör man det bästa – och enda riktiga – av situationen: Käkar upp potentiellt kommande generationer för att själva överleva!

romkalas_03Hanen i profil. Han ser ut som ett monster men är helt oförarglig och fredlig. De långa ”tentaklerna” börjar växa ut först i mogen ålder, men bara på hanarna. Vad de används till vet jag inte. Skäggmunsmalen från Sydamerika lever främst av vegetabilier. Den äter till och med trä. Mina gillar mangroverot och ek. Högst upp på listan av mer lättuggat favoritkäk står zucchini och brysselkål.

romkalas_01Skäggmunsmalen, eller Ancistrus, gillar att leva trångt. Den älskar att ligga gömd i rör, i krukor, under stenar och rötter där den oftast framlever dagen uppochnedvänd eller med huvudet nedåt. Här sticker den ryggliggande hanen ut halva huvudet utanför krukan. Den enorma sugmunnen är öppnad uppåt. Till höger om krukans ingång ser vi den av hanen utslängda romklumpen. I den anar vi ynglens ryggrad och ögon. Ur äggen längst till höger har ynglen redan kläckts.

romkalas_07Den uppochnedvände hanen kan ligga i den här ställningen i timmar. Utanför krukan ligger romklumpen i vars högra flank vi ser kläckta romkorn. Bara skalen finns kvar. Snart börjar kalaset!

romkalas_09Ett månadsgammalt yngel har upptäckt ”sina ännu paketerade syskon” och börjar smaka på dem. Men ynglet är ännu för klent för att kunna orsaka nån skada.

romkalas_10Utan förvarning slår honan till och utan betänkligheter börjar hon genast att äta av den rom hon lagt för bara några dagar sedan.

romkalas_05Kalasets höjdpunkt då honan till vänster och hanen till höger tillsammans festar på det som skulle bli deras egna ungar – och som hanen under normala förhållanden vårdar så ömt ”från romkorn till livsduglig tonåring”. Men det handlar inte om bristande moral eller oemotståndliga frestelser. Min teori är att de har insett att släkten håller på att bli för stor; att livsbetingelserna riskerat att bli riskabelt ansträngda…

romkalas_04Efter den mättande måltiden sätter sig honan i skuggan under en sten. På stenen ser vi några av hennes tidigare yngel.

Taggad

naturens under

romkalas_11Ett makrofoto taget på 38 centimeters avstånd med ett 150-millimetersobjektiv. Direktblixt, 200 ISO, 100/sekund och bländare 13. Du ser in i den jättelika och fantastiska munnen på en skäggmunsmal från Sydamerika, här fastsugen på frontglaset i ett av mina akvarium. Denne hane har i flera månader varit den perfekta farsan. Han har ensam vaktat fyra kullar så att de har överlevt yngelstadiets alla faror. Men ibland slår något fel i naturen och väktaren blir angripare. Se kommande inlägg…

Taggad

raw – skitbilder direkt ur kameran

En läsare undrar hur en raw-bild ser ut. Mitt svar: Hemsk!

Men varför väljer man att jobba i ett format där resultatet blir så dåligt. Och varför blir det så uselt!?

Rawbilden är en ren (engelskans raw = rå) bild berättad av kameran utan några korrigeringar. JPG-bilden har däremot gått genom kamerans ”dator”, som fixat till bilden på olika sätt, ofta mycket bra. Datorn kan exempelvis ha utjämnat kontraster, dämpat högdagrar och lagt på skärpa. Allt detta får du själv göra när du använder raw.

Det blir alltså mycket mera arbete med raw-bilder än med jpg-bilder. För att slippa jobba ihjäl dig kan du spara bilderna i båda formaten. Då använder du först och främst jpg-versionen, men om den inte går att få fason på kan du gå på raw-varianten och själv jobba fram en bättre bild. Det går nämligen inte att göra så mycket åt en jpg-bild, eftersom den redan är datorbehandlad i kameran och ofta bara tål mindre korrigeringar. Raw-filen kan ofta bli ok även med två stegs felexponering. En fördel som sällan nämns med raw-filen är att den går att behandla hur många gånger som helst. Med ett kommando kan du rensa tidigare korrigeringar i bilden för att få tillbaka ursprungsversionen. Sen kan du börja om från noll igen…

Nedan ser du en raw-fil och en jpg-fil. Men för att jag ska kunna visa raw-filen på bloggen måste jag spara om den som jpg. Det har jag gjort nedan, utan några som helst korrigeringar. Att bilderna är olika beskurna beror bara på att jag förvalt ett 16:9-format till jpg-bilderna.

RAWRAW-filen. Lägg märke till den kraftiga distorsionen, alltså den överdrivna krökningen av horisonten. Stora delar av bilden är för ljusa, andra för kontrastlösa.

JPGJPG-filen. Här har kamerans dator jobbat bra. Exempelvis är horisontböjningen perfekt korrigerad.

Taggad

recension: Fuji x30

FujiManuell zoom, intressant filmsimulering, enorma bildserier, rejäla vred och logiska knappar, en sökare som gör natt till dag, blixtsko, bildstabilisering och makalöst fina .jpg-bilder. Det är X30 på tre rader. 

Funderar du på att köpa en fickkamera? Är runt 5 000 kronor ett lämpligt pris har jag ett förslag: Fuji X30. Jag har nu fotat med den en månad och är kort och gott imponerad. Men observera att mina omdömen är helt subjektiva och inte på något sätt resultatet av vetenskaplig analys.

Allra bäst tycker jag är kameran är på att ta .jpg-bilder. Jag, som mest jobbar i .raw, är helt överväldigad av det smällan presterar. Är man något så när noggrann med exponeringsvärdena kommer jpg-bilderna helt perfekta direkt ur kameran – något jag tidigare sällan har upplevt.

JPG-filerna blir 4-6 MB stora, RAW 18 -20 MB. De senare kan konverteras i Adobes DNG-Converter till .dng och minskar då några MB i storlek. Videofunktionen har jag ännu inte testat. Att döma av nät-recensioner klassas X30 som videokamera oftast som ”godkänd men medelmåttig”. Fuji X30 är alltså en idealisk liten kompis för foto, men du som också videofilmar bör kanske tänka dig en annan modell.

+

  • mycket god bildkvalitet – i systemkameraklass. JPG-bilderna blir underbara – även vid 1 600 ISO. Högre har jag inte använt – ännu
  • gediget, metalliskt intryck
  • många inställningsmöjligheter, lättfattligt presenterade
  • intressant filmsimulering
  • ställbart dynamiskt omfång
  • flera bildformat
  • åt alla håll flyttbar fokuspunkt i sökaren
  • utsökt sekvenstagning, tag 999 bilder exakt när du vill med av dig fastställda tidsintervaller. Användbart för naturstudier, ”spaning”, väderregistrering. Själv använder jag den till omärkliga och ljudlösa studier av skygga akvariefiskar
  • ljus sökare – ”visar dag fastän det är natt”
  • gaffling (bracketing), tre alternativ. Ett måste vid svåra ljusförhållanden och .jpg-format
  • vridbar monitor
  • extremt snabba och långa bildserier – även med samtidig lagring av JPG och RAW
  • bra batteritid
  • bra menysystem på många språk
  • linslocket – ett enkelt plåtlock som du sätter dit manuellt – utan ”mekaniskt känslig draperikonstruktion” som går sönder bara man tittar på den. Jag har haft tre Canon Powershot-smällor som lagt av då lamellerna i objektivskyddet hängt sig. En modell – den dyraste – sa god natt efter bara fyra bilder! På en annan fick jag byta hela objektivet, vilket blev nästan lika dyrt som en ny kamera, eftersom garantitiden hade gått ut
  • enkel manuell zoom av lagom omfång: 28-112 millimeter
  • slutartidsratten kan tryckas in för kraftig inzoomning
  • fiffigt läderfodral, extra utrustning för 850 kronor

  • distorsion i raw
  • en blunder: Det går att stoppa i acken felvänd
  • något sladdrigt hjul för slutartid
  • acken kan bara laddas i kameran, men extern laddare finns att köpa
  • dålig manual på papper, bra på CD
  • motljusskydd kan bara köpas tillsammans med filter och linslock för runt 500 kronor
Taggad ,

1 600 ISO

När man skruvar upp ISO-talet till 1 600 på en kompaktkamera brukar sensorn börja vrida sig i digital tarmvred och pixlarna tändas och blinka som tomtebloss. Därför blev jag glad över testbilderna från min nya Fuji X30 tagna under sen eftermiddag på årets hittills gråaste och tristaste och mörkaste dag. Motivet är den knäckta vingen på väderkvarnen vid Albrunna trafikplats.

1600ISOExponeringsvärden för .RAW-versionen 4 000 x 3 000 pixlar: 1 600 ISO, 1/80 sekund, bländare 7.1 Bruset är lågt, detaljåtergivningen bra, vinjetteringen nästan obefintlig men distorsionen är kraftig. Visst är jorden rund men här är rundningen överdriven.

JPGversionenJPG-versionen – som blir i 16:9-format – är tagen direkt ur kameran och bara förminskad till 1 500 pixlars bredd. Återgivningen är helt okej och distorsionen är helt borttrollad. Färgerna är dock i mitt tycke en aning bleka.

200ISOSamma motiv men taget i .JPG och 200 ISO, en aning behandlat i Photoshop. Totalintrycket blir – naturligtvis – tydligare. När man ser dessa tre versioner av samma motiv, tagna inom samma halvminut, förstår man att det inte finns någon spikad verklighet i den fotografiska världen. Alla kameror ser saker och ting på olika sätt, liksom vi människor. Det finns ingen ”exakt eller sann verklighet”, bara versioner och tolkningar av den. Man ljuger alltså inte om man påstår att kameran ljuger.

Taggad

ord och bild

Det blir mycket hav just nu. Men det är inte så konstigt när västan matar på i kraftfulla drag i dygn efter dygn efter dygn i upp mot 19 meter i sekunden. Och havet formar sig därefter…

En av mina favoritmålare är Evert Lundquist. Titlarna på hans dukar är enkla, exempelvis yxan, krukan, stolen, man, stegen, spaden. Jag tar efter hans titelidé och sätter bara ett enda ord som bildtext till några av de bilder jag tog i går.

vågenVågen.

fyrenFyren.

pirenPiren. 

hamnenHamnen.

måsenMåsen.

Taggad ,

häng med på kafé !

Slå på datorns högtalare och klicka här – för att komma i rätt stämning.

Snart har dom hållit öppet året runt i hundra år, Gårdby kafé och lanthandel, en udda pärla i Ölands kaférepertoar. Vi var där i lördags och trots kura-skymning-väder med snöslask och hårda vindar kom ideligen nya besökare för att njuta av de bakade läckerheterna. Förra gången vi var här, liksom denna, lämnade vi stället i känslan av att ha gått upp fem kilo under bara en enda smakrik och njutningsfull timme.

Jag passade på att hårdtesta min nya fickkamera Fuji X30 och tog för givet att den med sin lilla sensor skulle få bita i gräset i den ljussvaga kafémiljön. Naturligtvis kan den inte matcha en systemkamera, men jag tycker ändå att den klarade jobbet bra, trots stora bländaröppningar och 1/40 sekund vid 400 ISO. Det är inga roliga utgångsvärden, inte ens för en fullformatare.

Fotona nedan är tagna med X30 i Fujis Classic Chrome, ett slags ”filmhärmningsläge” som ger svaga och relativt kalla färger.

 Gardby_01Trots nästan vidöppen bländare är skärpedjupet stort tack vare den lilla sensorn. Jag uppskattar också att Fuji brutit de senaste årens löjliga ”pixelrace” och insett att tekniskt bra bilder kräver annat än många pixlar. X30-modellen ståtar med bara 12M.

Gardby_02Här finns kaloribomber i olika smak och styrka att välja mellan! Ljuset är svårt med motiven bakom glas men X30 klarar uppgiften bra.

Gardby_03Ett knepigt ljus för alla slags kameror: blandljus, alltså dagsljus mixat med glödlampor och här även med stearinljus. Klart godkänd färgåtergivning.

Gardby_08Skärpan är lagd på vågen, en knapp meter från kameran. Väggen bakom ligger tre fyra meter bort.

Gardby_09Blandljus igen. Gulaktigt glödlampsljus inne, blåkallt ljus ute i snöslasket. Mitt betyg är godkänt med spets. Just i denna bild är Classic Chrome-känslan som tydligast med sina nedtonade färger åt det kalla hållet.

Gardby_07Bra lyster, mjuk skärpa och fin återgivning av svaga färger, både kalla och varma.

Gardby_06Här spelar Classic Chrome ut hela sitt sobra register. Udden är bruten på alla färger – ett perfekt anslag i exempelvis coola reklambilder med retro-känsla.

Gardby_10En närmast felfri återgivning av motivet.

Gardby_04X30 klarar den blandade ljussättningen bra. Motivet är ”rena skräcken” för alla slags kameror.

Gardby_05Svåraste motivet i hela bildsviten. Orkar kameran teckna vit snö fastän det finns risk för blåstick från bilen och gulstick från kaféets glödlampor? Svar: X30 orkar!

Gardby_15Denna och bilderna nedan är tagna i butikerna intill kaféet: Sigfrid Rudbergs Diversehandel, respektive Gårdby Manufaktur & Konfektion. Med Fuji X30 går det utmärkt att få fram mjuka nyanser i ett kontrastrikt ljus.

Gardby_14Här har jag ”sugit ur” en del färg i motivet för att bara få kvar en lätt grå-sepia-nyans med blå anstrykning på glasens kanter.

Gardby_12Ett i stort sett färglöst motiv skildras bra av kameran. Många kameramodeller har en tendens att ge för kraftig färgåtergivning i .jpg-läge, något man inte kan beskylla X30 för.

Gardby_11Färglös fond med färgstark front återges helt okej. Hittills är jag mycket nöjd med Fujis X30-modell. Men snart ska jag sätta den på ännu hårdare prov…

Taggad ,

Gräsgårds hamn

Den dag det inte är spännande att fotografera lägger jag smällorna på hyllan. Plåtandet måste för mig vara som pyrschjakt; jag måste ge allt för att hitta och komma nära motivet. Ofta är fotograferandet mycket vardagligt. Men även då måste det vara utmanande. Jag kände det i dag när jag stod i Gräsgårds hamn och både land och hav såg ut som tecknade med kol. Men så… Solen drog upp kjolen en aning och visade hur vardagstrist kan förvandlas till vardagsraffigt – på en enda sekund. Poff! Klockan är 14:39. 1/60 sekund, bländare 6.3, 200 ISO. En minut senare var ljuset blyertstrist igen.

Fyra minuter senare står jag några meter längre norr ut i hamnen och försöker hitta något intressant i sökaren ut över havet upp mot Seby läge. Nej. En ensam skarv sitter på en stenknota långt bort och ser ut som ett sotigt s i den skymning som just är inledd. Den kraken är för långt bort för mitt korta tele. Shit! Inget att plåta! Men då hör jag suset, det där ”gungande vinandet” som jag hört tusentals gånger förr. Upp med kameran åt öster, aningen högre! Poff! Kameran är helt felinställd, alldeles för lång slutartid och för liten bländare. Men i .RAW kan jag rädda två stegs felexponering. Klockan är 14:43. 1/50 sekund, bländare 7,1, 200 ISO.

Inga märkvärdiga bilder. En väderskittrist dag. Beige motiv. Ingen som helst dramatik. Ändå så spännande! Det kommer att dröja innan jag lägger smällorna på hyllan.

Hamnen

svanar

Taggad ,