Kategoriarkiv: Fototipset

svartvitt med kommandot tunna ut

Enklare än så här kan det inte bli att göra en svartvit version av en färgbild i PhotoShop. Vi utgår från vår originalbild av träd och buskar i en öländsk sommarträdgård…

utgångsbildHär är det bara att köra kortkommandot Shift+Ctrl+U och konverteringen är klar. Hur resultatet blir kan bara du avgöra. Du ångrar kommandot med Ctrl+w.

tunnautmenyGår du den långsamma vägen, över menyerna, väljer du Bild/Justeringar/Tunna ut.

tunnautresultat”Tunna ut” har gjort sitt. Resultatet är bättre än ”Gråskala”. Senare ska vi lägga alla metoders resultat efter varandra för att åskådliggöra skillnaderna och för- och nackdelarna. Nästa konvertering gör vi med övertoningskartan…

Taggad ,

svartvitt med kommandot svartvitt

Denna metod att göra svartvita bilder av färgbilder gör mig ofta sjuk. Man kan sitta och dra i reglagen i eviga tider och det är svårt att avgöra när resultatet är som bäst. Jag föreslår därför att i stället börja med att bara använda de olika förinställningarna. När man genom en sån har kommit en bit på väg kan man finjustera med en eller två spakar. Men så snart man börjar ”tokspaka” ligger man risigt till. Man tror sig vara på väg mot ett ständigt bättre resultat men styrs i stället allt längre ut på ”hopplöshetens djupa ocean av oräkneliga möjligheter” där man till sist drunknar till en uppgiven suck… Det blir för mycket av allt och minnet hänger inte med. Var bilden bättre för en minut sen? Eller för två? Eller blir den bäst så här? Metoden borde märkas med ”evighetsvarning”.

utgångsbildSamma utgångsbild som i inlägget om ”gråskala”. Den är bara aningen bildbehandlad och långt ifrån fulländad men helt ok.

svartvittmenyBild/Justeringar/Svartvitt eller snabbkommandot Alt+Shift+Ctrl+B…

svartvitt_förinställningVi har nu kommit till den del i processen då varning för evighetsarbete måste utfärdas. Du ser här spakarna i läge ”Standard”. Bildmässigt är vi långt ifrån nöjda och mitt förslag är att börja med att testa de olika förinställningarna högst upp i stället för att börja dra i reglagen. En annan möjlighet är att klicka på knappen ”Auto”. Med lite tur kan bilden bli riktigt bra…

svartvitt_filterHär har jag valt förinställningen ”Maximalt vit” och resultatet är lovande. Först nu kan en minimal och försiktig dragning i spakarna rekommenderas. Men se upp för ”kvadratsjukan” som ger rutor i bilden vid för stora spakförskjutningar. Längst ned i dialogrutan finns även möjligheten till toning av bilden, till exempelvis sepia. Funktionen är logisk och enkel men trots det tar vi den en annan gång. I kommande inlägg tar vi igen oss med en ”enklicksmetod”, som ibland ger riktigt bra bilder.

Taggad ,

svartvitt med kommandot gråskala

I tider då nästan alla går beväpnade med färgkameror i sina nallar kan en ”svartvitisering” av foton kännas som en ren ”vitaminisering” för öga och själ. I dag finns ingen anledning att fotografera i svartvitt, eftersom det finns bra metoder att förvandla färgbilder till svartvita. Då och då känner jag för att lämna färgernas frestelser och helt gå över till svartvitt, men så länge jag driver bloggen är det kanske bäst att genom ständiga återfall leva som ”svartvittperiodare” .

Mina synpunkter om svartvita foton är synnerligen subjektiva. Möjligheterna till svartvitkonvertering är så många att jag måste vara ”rå” i tycke och tänk. Glöm åsikter som att bara porträtt blir bra i svartvitt. I mina ögon blir de riktigt färgstarka bilderna bäst som svartvita: landskap med gröna växter och himlar med tydliga vita moln, blomstergrupper, klatschiga interiörer och färgstarka exteriörer. De redan färgklena motiven som klapperstensstränder, betongbyggnader, gråtrista bakgårdar etcetera gör sig märkligt nog sämre i svartvita kläder. Men undantag finns alltid och alla regler är till för att brytas.

Jag använder PhotoShop CS4 men du med äldre eller nyare versioner kan säkert hänga med på dessa mycket enkla övningar. Den vanligaste konverteringen i PhotoShop är nog gråskala. Du hittar den under Bild/Läge och kräver bara ett – alternativt två – klick och saken är biff. Metoden är automatisk och går inte att påverka. I nio fall av tio är denna metod den sämsta, men en gång av tio kan resultatet bli prima – men sällan perfekt.

Vi utgår från en bild av en sommarträdgård med vackra buskar och träd med röda och vita blommor i bladverket. Kan sådana färgstarka skönheter göra sig ännu bättre i svartvitt? Ja, titta och avgör själv!

utgångsbildUtgångsbilden. Den är minimalt grundbehandlad i Camera Raw och bara körd i PageMaker med kommandot ”autokontrast”, Alt+Shift+Ctrl+L.

gråskalamenyKommandot för ”gråskala” hittar du under Bild/Läge och kräver bara ett eller två vänsterklick med musen…

kastabortHar du inte denna dialogruta bortbockad är det bara att klicka på ”Kasta bort”. För att slippa detta extra helt onödiga steg bockar du i ”Visa inte igen”.

gråskalaresultatNej, resultatet blir inte bra. Det är tungt och sotigt. För detta motiv är nog ”gråskala” den sämsta vägen mot en svartvit pärla. Senare ska vi – med de bättre metoderna – trolla bort sotet och framhäva ljusare partier på ett helt annat sätt. I nästa inlägg går vi igenom det till synes enkla men i själva verket ytterst svårkörda kommandot ”Svartvitt”, Alt+Shift+Ctrl+B. Den som lider av ”Aftonbladet-Expressensyndromet” – som alltså har svårt att välja – kan bli skvatt galen av alla möjligheter i metoden, medan den som är sjukligt uthållig och metodisk kan nå goda resultat… Det är spännande med svartvitt!

Taggad ,

svartvitt på flera sätt

Att göra svartvita versioner av färgbilder kan många gånger förhöja bildens utstrålning. Och svartvitt gör sig inte bara i porträtt. Testa i gatufotografering – och landskap! I några kommande inlägg ska jag mycket enkelt förklara några av metoderna att göra svartvitt av färg.

utgångsbildUtgångsbild.

blanda_kanalerBlanda kanaler.

gråskalaGråskala.

svartvitSvartvitt.

övertoningÖvertoning.

Taggad

isläggning – och om blå och mindre blå snöbilder

Natten mot i går var kallare än minus tio och isen lägger sig nu långsamt från stränderna ut mot Kalmarsund. Den fasta isen når ännu sällan längre ut än tio meter, men drivisen ligger på sina ställen många hundra meter ut i sundet.

IMG_0023Is och drivis. Lägg märke till en del optiska konstigheter i denna bild, tagen i teleobjektivläge på fickkamera. Ett slags hägringseffekt får vindkraftverken på Eckelsudde att se delade ut av molnen. Det gröna lateralmärket i leden in till Cementa ”har hoppat upp ur vattnet och simmat iväg till Eckelsudde, drygt en mil bort”. Det röda ligger däremot kvar ungefär där det ska, även om det ”höjt sig upp ur vattnet” (mitt på horisontlinjen). De optiska misstolkningarna beror nog på de lugna kalla och sannolikt skiktade luftmassorna, värmen i det intensiva solljuset och på de stora avstånden. Det gulaktiga vertikala strecket till vänster om mitten är dock ingen synvilla utan ett grässtrå nära kameran.

IMG_0030Denna bild är tagen i motljus, vilket får vattnet att se mycket blekare ut än bilder tagna i medljus, som ovan och nedan. Men snön är vit i både med- och motljusbilderna.

IMG_0010Kameramodeller tecknar ofta snö och is och vatten ganska olika. Om du tycker att dina vinterbilder blir alltför blå kan du testa att lägga till lite gult i bildbehandlingen. Har du svårt att få teckning i den vita snön kan du i PhotoShop lägga på några procent ”högdagrar” i kommandot Bild-Justeringar-Skuggor/högdagrar. Var observant på att det kommandot även ökar färgmättnaden. Den är i sin tur enkel att reglera genom kommandot Nyans/Mättnad, där du kan minska mättnaden i Master = alla färger, eller välja att påverka en speciell färg (av röda, gula, gröna, cyaner, blå, magenter).

Taggad ,

vitare men mörkare – varför?

Hör du till dem som plötsligt märkt att utomhusbilderna blir för mörka? Det kan bero på snön. Läs mer här. Orkar du inte läsa kan ett kortråd bli att du ger kameran mer ljus genom att ställa in + 1 bländarsteg.

Taggad

fotografera fåglar med fickkamera – ett skämt?

På Ölands södra udde sjuder fågellivet, trots vinterväder, minus 9 under morgonen. Jag är ingen fågelkännare, jag är ingen fågelfotograf. Ändå förundras jag över hur många fåglar som överlever här nere i kylan – och hur bra en enkel billig gammal fickkamera fungerar i sammanhang där specialistfotograferna ofta har utrustningar för hundratusentals kronor. Jag tog stöd mot en stätta och höll nere avtryckaren en halvminut åt två olika håll. 1/160 sekund, bländare 5,9-7,1 och 100 ISO. Bilderna behövde i stort sett ingen behandling, utom den jag ofta är noga med: en vågrät horisontlinje.

Nedan visar jag flera bilder som kanske kan intressera både fågelskådare och potentiella kameraspekulanter. De är inte märkvärdiga på något sätt, men de är helt okey. Man behöver inte alltid lägga en förmögenhet på en kamerautrustning, inte ens om man har pippi på fåglar. Den här lilla smällan går ned i en liten bröstficka – den kanske viktigaste parametern för dig som går i tankar på en ny kamera som du alltid får med sig, vart du än ska – till Ölands södra udde, till kunglig slottsmiddag, till Kina eller månen…

fåglar_4

fåglar_1

fåglar_2

fåglar_5

fåglar_6

fåglar_8

fåglar_10

Taggad ,

när kompaktsmällan kroknar…

Alla kameror har sina styrkor och svagheter. En kompaktkamera kan många gånger ta lika bra bilder som en systemkamera. Men när ljuset sviker sjunker bildkvaliteten. Under eftermiddagen fick jag påtagliga bevis på det under en cykeltur mot Albrunna. I skymning orkar min lilla Canon inte leverera det jag vill ha. Det är bara att acceptera.

Gormskador_1Denna bild av orkanen Gorms framfart utmed cykelleden Södra bruket – Albrunna skulle jag inte ha kunnat ta utan stöd. Men genom att hålla kameran mot cykelstyret funkade det i 400 ISO, full glugg och 1/40 sekund. Vi ser att skärpan är något så när precis i bildcentrum men att den mycket snabbt minskar utåt kanterna. Det beror på den helt öppna bländaren.

Gormskador_2Nu börjar vi närma oss vad en kompaktkamera orkar med. ISO-talet är uppskruvat till 800, ett stegs nedbländning och 1/30 sekund. Tack vare nedbländningen blir skärpan något bättre utåt kanterna men helhetsresultatet blir trots det ”grötigare” på grund av det högre ISO-talet. Många kompakter ska – i mina ögon – inte pressas högre än 800 ISO. Skulle jag ytterligare höja ISO-talet, till exempelvis 1 600, skulle ett nytt problem visa sig: bruset. Men det tar vi en annan gång… 😉

Taggad

med eller utan blixt?

En lös blixt, eller en vrid- och vinklingsbar hotshoeblixt, är många gånger skillnaden mellan bild eller inte bild – särskilt nu under mörka vintern. Men ofta är det viktigt att bevara motivets stämning i bilden. Att ”blixtra loss” på exempelvis motiv i en julmarknad i mörker ger ett katastrofalt intryck av ”konstgjort dagsljus”. Nä, då får man stå ut med att jobba i 6 400 ISO och 1/20 sekund. Skärpan blir många gånger låg men stämningen blir trovärdig.

Nedan ser vi Adam Hedins skulptur nere på Ölands södra udde fotograferad med och utan blixt. Motivet är exakt detsamma, men de fotografiska resultaten skiljer sig åt som natten från dagen.

vindpose_Adam_HedinVindpose, skulptur av Adam Hedin. Den är fotograferad utan blixt med avsiktlig underexponering för att få fram viss silhuettverkan. Vi riktigt ”känner” skraken i vinden där den står och torkar sina vingar. Detaljer är oviktiga, fotot ger ”totalintrycket” utan nåt som helst intresse för material eller skulptörens arbetsmetod.

vindpose_Adam_Hedin_blixtMed blixt förvandlas skulpturen ”från skrak till skrot”. Posen, som Adam Hedin sannolikt är ute efter, blir sekundär och våra ögon fastnar i stället på ovidkommande detaljer. Vi ser saxar och knivar och gångjärn och andra metallföremål men missar skulpturens ”kraft och själ”.

Taggad , ,

produktfotografering

Att fotografera föremål är inte så lätt som man kan tro. Proffsen kan använda hur många komplicerade och dyra lösningar som helst med riggar, lampor, blixtar, paraplyer, softboxar, filter, skärmar, flor med mera. Men man kommer ganska långt med enkla medel, eller som jag brukar säga till prylfixerade fotografer – och faktiskt mena det: Man kan i många fall få fram nästan professionella bilder med en fullständig kamerautrustning för under tusenlappen – om man inte har bråttom och är duktig att pruta: En begagnad kompaktkamera och en enkel hotshoeblixt. Det är allt som behövs.

Ponera nu att vi ska fota en vas eller en skulptur – eller som i mitt fall nedan, en kamerarigg för KAP. Vi tar vad vi har: En gammal enfärgad filt som bakgrund. En hotshoeblixt utan TTL och andra lyxfinesser och en pappskiva täckt med ugnsfolie. Studio blir vilket rum som helst där vi kan hitta två kvadratmeter ledig golvyta.

Jag använder nedan en systemkamera, men bytte jag den till min kompaktkamera skulle du inte se nån skillnad. Kameran spelar som alltid en ytterst underordnad roll. Vi jobbar alltid med ljuset – inte med kameran. Kameran är bara en ”registrator”.

bloggrigg_01För att vara tagen på golvet med enkla tillbehör är bilden helt ok. Visst hade jag kunnat anstränga mig mer och låtit den gröna filten plana ut mer och använt en större bländaröppning. Det hade gett en oskarpare bakgrund. Men som demonstrationsbild duger den gott. Här är min nya kamerarigg. Jag kallar den ”Himmelsöga I”. Mer fakta om den hittar du på min blogg 100meterupp.

Den lösa blixten på kameran är slagen rakt upp i taket, där ljuset studsar nedåt igen. Hur kan då alla skuggor vara så mjuka, och hur kan kameran och riggens inkråm synas så väl om ljuset kommer uppifrån? Svaren är två: Dels lyser blixtljuset upp åt alla håll på sin väg mot och från taket, dels har jag här tagit hjälp av en pappbit med en påklistrad bit ugnsfolie. Se nedan!

bloggrigg_02Längst till vänster ser vi folieskivan, som alltså fungerar som reflexskärm. Kostnad: under en krona. Den kan naturligtvis köpas men kostar då några hundra gånger mer. Alla skuggor är mjuka, alla detaljer är väl synliga. Med en gammal filt, en ännu äldre blixt och en skiva stanniol har vi lyckats ta en riktigt bra produktbild. Ljuset från blixten går upp till taket, studsar nedåt och lyser upp motivet. Men delar av ljuset från taket slår in i folieskivan där det studsar mot kamerariggen, som blir perfekt upplyst. Skivan står en aning bakåtlutad för att vinkeln mot kamerariggen ska bli optimal.

Låt oss nu titta på studion. Du ser den nedan. Kan den göras enklare?

bloggrigg_03Ett vardagsrum. En gammal filt. En billig Kinablixt utan fördyrande TTL. En hemmagjord reflexskärm. Det är hela studioutrustningen.

Vid all fotografering gäller ”att tänka ljus”. Med lite övning känner man snart hur ljuset går, hur det studsar, vilka effekter det får. Och minns det allra viktigaste: Det är inte kameran som tar bilden. Det är du.

Taggad

skjutklar kamera

De som gick min fotokurs i somras fick lära sig något som jag själv hade nytta av häromdan: Att ställa in kameran i ”transport- och beredskapsläge”. Man gör det genom att välja ett högt ISO-tal och en kort slutartid med slutarförval och kontinuerlig exponering, alltså att kameran tar bilder så länge avtryckaren hålls nere. I detta läge kan du blixtsnabbt börja ta bilder av något dramatiskt eller intressant även om det bara varar några sekunder. Händer inget överraskande är det bara att minska ISO-talet och ställa in en normalare slutartid när du ska plåta.

Jag brukar rekommendera:
800 ISO i kompaktkamera, 1 600 i systemkamera
1/250 sekund
kontinuerlig exponering
RAW-format, om kameran har den möjligheten
största möjliga bildyta i högsta kvalitet

slutarförval

Med ovanstående inställningar kan du ta bilder av ganska snabba förlopp i riktigt dåligt ljus. Och som sagt, häromdagen fick jag nytta av dem själv när vi helt spontant svängde ned till Degerhamns hamn. Vid pirens början ryttlade en rovfågel bara 15 meter från oss. Jag greppade kameran och gick ur bilen. Fågeln brydde sig inte. Min lilla kompaktkamera har ett mycket kort teleläge, men som alltid inom det fotografiska tager man vad man haver. Jag lät kameran spotta bilder och efter en dryg minut, lång som timmar, slog fågeln till. I skymningsljuset såg jag knappt vad som hände, det var först när jag laddade in bilderna i datorn som jag upptäckte att jag inte hade fångat ett nedslag – men väl ett uppflog, tack vare rätt kamerainställningar och envishet. Och det med en enkel fickkamera med klent teleläge. Nedan visar jag två originalbilder och två delförstoringar av dessa.

Det behövs alltså inte alltid värstinggrejor, som Canongluggen här för 420 000 kronor, för att fånga dramatiska naturhändelser. Men rätt kamerainställningar och en gnutta tur kan man komma rätt långt med en billig fickkamera.

Eftersom jag inte kan skilja mellan kaja och sparv kallar jag fågeln nedan för just ”fågeln”. Nån läsare kan kanske hjälpa mig med artbestämningen. Fågeln är runt en meter mellan vingspetsarna och vingarna är vita/ljusa undertill.

5677.bHela originalbilden. I bildmitten ser du fågeln i uppflog med musen i klorna.

5677I en delförstoring får man en hyfsad uppfattning av fågeln i ett dramatiskt ögonblick.

5680bMed middagen i klorna styr fågeln ut mot havet. Men i förhållande till nedlagt arbete blev måltiden mager.

5680Utsnitt ur originalbilden. Genom att jobba i största möjliga format och .raw kan man kompensera ”brist på teleobjektiv” med måttlig beskärning.

Taggad

svartvitt i höstens färgprakt

Svartvit_skogNär hösten låter färgbomberna brisera ute i markerna kan det ibland kännas skönt att återgå till det svartvita uttryckssättet. Det vi ser är öländsk skog vid åker från 60 meters höjd. För dig som inte jobbat i svartvitt tidigare kan sägas att även färgbilder kan göras svartvita i nästan alla bildbehandlingsprogram. Du behöver alltså inte fotografera i svartvitt, ett faktum som gör mig skeptisk till kameror med inställningsmöjligheten ”svartvitt”. Den känns onödig.

Taggad ,

drunkna inte i gulstick

_MG_18881Kyrkogården i Södra Möckleby i kväll, Alla helgons dag. Exponeringstiden är 15 sekunder. Om jag inte hjälpte kameran att se lite mer i mörker skulle kontrasterna bli alldeles för stora. Här har jag därför ”penslat” raden av gravstenar med ljuset från en LED-lampsficklampa. Det ljuset är blått och kallt, vilket kan behövas eftersom ljuset från många stearinljus ofta återges alldeles för gult av många kameror. Här har jag trots mitt extra blåljus fått ta bort en del gul färgmättnad.

_MG_18941I detta foto var jag tvungen att dra ned den gula färgmättnaden med runt 50 procent. Och detta trots att jag – precis som i fotot ovan – har spetsat bilden med blått ljus från en vanlig LED-lampsficklampa. Du ser det tydligast till vänster i bild. Utan dessa båda åtgärder hade bilden blivit oanvändbar genom ett groteskt gulstick.

Taggad ,

pigga upp enformiga landskap

Att plåta landskap med vidvinkel är svårt. Det blir lätt trist; ”stort” och ”långt”. Men ibland vill man lik förbaskat använda vidvinkeln för att få med mycket. Testa detta lilla tips!

Danmark2015_338Denna hed på Jylland är i verkligheten magisk. Men på foto gör den sig inte. Bilden saknar fixpunkt och flyter ut i ett våghav utan stringens. 

Danmark2015_350Här har jag vridit kameran en aning och fått med en häck med en relativt dominerande ros i förgrunden. Den ligger dessutom ganska nära gyllene snittet. Ögat får en utgångspunkt, avstånden blir tydligare. Rosen är en meter bort, horisonten flera kilometer. Fickkamera 1/250 sek, 100 ISO, full glugg i manuellt läge. Eftersom en fickkameras sensor är så liten blir skärpedjupet stort, även på full glugg – om du inte fokuserar på något extremt nära, förstås.

silhuetterPåStrandJyllands stränder mot Atlanten ger hisnande upplevelser för en som kommer från ett innanhav med i det närmaste obefintliga sandstränder. Här är stranden runt 35 mil lång och på sina ställen upp mot 200 meter bred. Men ”strandens själ” är svår att fånga på bild. Fotot ovan hade blivit trist utan människorna i silhuett. Deras kroppsspråk eggar fantasin, vad gör dom där i vattenbrynet? Fickkamera, 1/800 sek, bl 7,1, 200 ISO. Den korta slutartiden var nödvändig eftersom jag använde längsta tele, motsvarande nästan 400 millimeter på en fullformatskamera.

Taggad , , ,

beskära redan i sökaren

De som gick min fotokurs i somras fick lära sig att beskära redan i sökaren. Om man slarvar med detta måste man senare göra beskärningar i bildbehandlingsprogram, ofta med betydande kvalitetsförluster som följd. Ett av de bästa motiven att öva just beskärning är kreatursflockar. Djuren ligger eller står ofta slumpmässigt osymmetriskt men är ofta relativt stillsamma, och de finns överallt på ön.

Min erfarenhet är att hur man än beskär dem blir något i bilden lidande. Man kan bara göra så gott det går. Efterbeskärning blir nästan alltid nödvändig. Nedan några smakprov av en flock på södra ön.

kreatur_01Här finns ingen kapad djurdel. Alla kräken är hela. Men för att lyckas med det har jag tvingats välja ett rätt udda format. Men varför inte?

kreatur_14Djuren till vänster i bild har fått både nosar och bakdelar kapade men kanske att man trots det köper beskärningen som egentligen är gjord för situationskomikens skull. Kon längst fram till vänster vrider bort huvudet i avsky och säger till den stående kon: – Kan damen möjligen vara en smula diskretare?

kreatur_20Denna beskärning är ungefär hälften av kompaktkamerans originalbild. Beskärningen är stenhård, men jag tycker den håller. Senare års kompaktkameror bjuder på finfin bildkvalitet. Här är halva bilden bortskuren, trots det är skärpa och toner imponerande. Kompakterna är – och kommer att vara – överlägsna telefonsmällorna.

kreatur_37Liten del av stor flock. Hur man än kapar får man nästan alltid något oönskat med på bilden. Här: rumpan längst ned till vänster. Visst kan man klona bort den, men är det värt besväret?

 

Taggad