Kategoriarkiv: Gårdby

häng med på kafé !

Slå på datorns högtalare och klicka här – för att komma i rätt stämning.

Snart har dom hållit öppet året runt i hundra år, Gårdby kafé och lanthandel, en udda pärla i Ölands kaférepertoar. Vi var där i lördags och trots kura-skymning-väder med snöslask och hårda vindar kom ideligen nya besökare för att njuta av de bakade läckerheterna. Förra gången vi var här, liksom denna, lämnade vi stället i känslan av att ha gått upp fem kilo under bara en enda smakrik och njutningsfull timme.

Jag passade på att hårdtesta min nya fickkamera Fuji X30 och tog för givet att den med sin lilla sensor skulle få bita i gräset i den ljussvaga kafémiljön. Naturligtvis kan den inte matcha en systemkamera, men jag tycker ändå att den klarade jobbet bra, trots stora bländaröppningar och 1/40 sekund vid 400 ISO. Det är inga roliga utgångsvärden, inte ens för en fullformatare.

Fotona nedan är tagna med X30 i Fujis Classic Chrome, ett slags ”filmhärmningsläge” som ger svaga och relativt kalla färger.

 Gardby_01Trots nästan vidöppen bländare är skärpedjupet stort tack vare den lilla sensorn. Jag uppskattar också att Fuji brutit de senaste årens löjliga ”pixelrace” och insett att tekniskt bra bilder kräver annat än många pixlar. X30-modellen ståtar med bara 12M.

Gardby_02Här finns kaloribomber i olika smak och styrka att välja mellan! Ljuset är svårt med motiven bakom glas men X30 klarar uppgiften bra.

Gardby_03Ett knepigt ljus för alla slags kameror: blandljus, alltså dagsljus mixat med glödlampor och här även med stearinljus. Klart godkänd färgåtergivning.

Gardby_08Skärpan är lagd på vågen, en knapp meter från kameran. Väggen bakom ligger tre fyra meter bort.

Gardby_09Blandljus igen. Gulaktigt glödlampsljus inne, blåkallt ljus ute i snöslasket. Mitt betyg är godkänt med spets. Just i denna bild är Classic Chrome-känslan som tydligast med sina nedtonade färger åt det kalla hållet.

Gardby_07Bra lyster, mjuk skärpa och fin återgivning av svaga färger, både kalla och varma.

Gardby_06Här spelar Classic Chrome ut hela sitt sobra register. Udden är bruten på alla färger – ett perfekt anslag i exempelvis coola reklambilder med retro-känsla.

Gardby_10En närmast felfri återgivning av motivet.

Gardby_04X30 klarar den blandade ljussättningen bra. Motivet är ”rena skräcken” för alla slags kameror.

Gardby_05Svåraste motivet i hela bildsviten. Orkar kameran teckna vit snö fastän det finns risk för blåstick från bilen och gulstick från kaféets glödlampor? Svar: X30 orkar!

Gardby_15Denna och bilderna nedan är tagna i butikerna intill kaféet: Sigfrid Rudbergs Diversehandel, respektive Gårdby Manufaktur & Konfektion. Med Fuji X30 går det utmärkt att få fram mjuka nyanser i ett kontrastrikt ljus.

Gardby_14Här har jag ”sugit ur” en del färg i motivet för att bara få kvar en lätt grå-sepia-nyans med blå anstrykning på glasens kanter.

Gardby_12Ett i stort sett färglöst motiv skildras bra av kameran. Många kameramodeller har en tendens att ge för kraftig färgåtergivning i .jpg-läge, något man inte kan beskylla X30 för.

Gardby_11Färglös fond med färgstark front återges helt okej. Hittills är jag mycket nöjd med Fujis X30-modell. Men snart ska jag sätta den på ännu hårdare prov…

Taggad ,

Eksgården

– Vi skrev på kontraktet och fick ett kilo nycklar och ett lycka till. Det var den 15 april 2011. Dagen efter öppnade vi Eksgården – krogen, hotellet, hantverkshuset och galleriet i Gårdby. Vi hade ingen som helst branschvana. Björn har varit bankman, jag har jobbat på grossistfirma och tillsammans har vi drivit möbelaffär i Singapore – bland annat.

Det berättar Per-Olof Hellman med glimten i ögat. Han är en av ägarna till Eksgården. Den andre är Björn Nordström.

– Det har gått bra, fortsätter Per-Olof. Mycket tack vare en driven personal. Med 27 hotellrum, en krog, två gallerier och en stor hantverksbutik på andra sidan vägen har vi så att säga ”full sysselsättning”. Vi jobbar hårt, men bara halva året. Efter skördefesten tar vi långledigt och åker till Bangkok.

Per-Olof Hellman och Björn Nordström ser ut att ha roligt på jobbet. De konverserar hit och dit, på olika språk, med alla slags gäster. Allt är fräscht och välhållet på Eksgården. Konsten flödar och rummen är fyllda av vackra föremål. Och inte minst viktigt: Krogen serverar utsökt mat!

Vi har ätit mangojalapenoglacerad högrev med tzatsiki och skysås, liksom kokt torsk med hemgjord dillhollandaisesås. Båda rätterna var utsökta och vackert upplagda. De serverades dessutom varma, något det ofta slarvas med i sommarstressigt Krogsverige. Samma goda betyg ger vi skinksteken med äppelmos och potatis. Kaffebrödet är egenbakat – och livsfarligt gott.

Kanske skulle flera göra som Per-Olof och Björn: Våga göra det man vill och tror på, trots att det till en början kan se lite knepigt ut…

Per-Olof Hellman berättar om konsten som går att se på Eksgården, just nu i två gallerier.
 
Entrén är enkel. Men sedan utvecklar sig det ena efter det andra med hus efter hus efter hus… Rakt bakom oss ligger hantverksbutiken med idel ädelt konsthantverk.
 
Visst är det humor!? Traktorsitsarna runt bordet står på den inledande uteserveringen vid Eksgården. Det kommer flera…
 
Den gigantiska matsalen är en minutiöst renoverad ladugård. Exempelvis är allt virke gammalt. Den runda spisen i mitten är ursprungligen designad för att rullstolsburna skulle kunna sitta runt den och grilla – en tanke som föddes av Eksgårdens skapare, läkaren Lars Wernersson. Han var läkare på sjukhuset i Kalmar och hade en vision om att skapa en oas för handikappade på Eksgården. Därför saknas exempelvis trösklar. Läs mer här.
 
Den helt inbyggda gården lugnar ned de ofta bångstyriga Ölandsvindarna.
 
Samma gård som på bilden ovan – men från andra hållet. På Eksgården finns flera hissar för att underlätta för rullstolsburna.
 
Mannen bakom Eksgården: Läkaren Lars Wernersson. En av hans tankar med Eksgården var att integrera konst och vård.  – Tyvärr hann gården knappt bli färdig förrän han dog, berättar Per-Olof Hellman. Stiftelsen drevs därefter vidare några år av hans fru
 
I rum runt receptionen kan man se spännande konst i hemmiljö av bland andra Peter Dahl och Halmstadgruppen. 
 
Litografi av Erik Olson, en av medlemmarna i Halmstadgruppen.
 
Fram till 15 juli ställer Leif Öhr ut oljor och akvareller i det stora galleriet bakom ”Ölandshuset”. Är begäret efter konst ännu inte tillfredsställt finns även, som tidigare nämnts, en hantverksbutik på andra sidan vägen. 
Taggad

Déjà vu i Gårdby

Vi hamnade i Gårdby, på Gårdby kafé & lanthandel. Att öppna dörren dit var som att slå full back i tidsmaskinen. Vi retirerade från 2012 till 1920 på bara ett par sekunder. Det kändes angenämnt, nästan vackert. Vi njöt kaffe och semlor i en atmosfär som min farmor och hennes föräldrar levde i. Jag minns fotografier av min farmor från det glada 20-talet, i sidenklänning, med bobbat hår…

Vi köpte Svarta pengar i tung glasburk. Dessvärre räckte de inte ens till bensinen hem. De var av lakrits.

Bakom lanthandeln ligger Sigfrid Rudbergs Diversehandel. På hyllorna hittade vi två- och trevåningstkakfat, saltkar, dessertglas, vinställ i plåt, flaskor, nallebjörnar, traktorer, vespor, fruktfat i tråd, vykort och vykortslådor, ljus och ljusstakar, buteljer med gummi/porslinspropp, tekannor, karaffer, hattaskar, fågelbad, kannor, fruktkorgar, eterneller, spetsar, tygvimplar, blomkrukor, postlådor, porslin, lyktor och lådor i olika material och storlekar.

Vägg i vägg ligger Gårdby Manufaktur & Konfektion med kläder som också de andades svunna tider. Det stod kängor till vänster och kängor till höger. De bara stod där – museala – i en tid som mer och mer blickar bakåt och som räds framtiden.

När vi skulle gå fick jag en déjà vu-känsla: I entrédörrens glasblänk tyckte jag mig se en kvinna i pannband och lång, tunn klänning och kortklippt, bobbat, hår i den där 20-talstypiska, androgyna, bekymmerslösa framtoningen från en tid då man trodde att det aldrig mer skulle bli krig…

Taggad ,