dammar på båda sidor öland

Den folktomma stranden på sydöstra Öland, väster om Näsby, där Johan Parboäng har en av sina jordbruksfastigheter. Vinden är frisk denna näst sista dag i maj och växtligheten frodas i det starka solskenet. Det doftar tång och livet känns enkelt.

Johan Parboäng nöjer sig inte med en gård på Öland. Han har två. En i väster, en i öster. Han nöjer sig inte heller med en damm. Han har två. En på västra sidan ön, en på östra. Den i öster är grävd, den i väster är naturlig. I båda dammarna häckar fåglar och i den västra kläcks dessutom varje vår tusentals gäddyngel. Den har i mediala sammanhang ofta kallats ”gäddfabrik”, ett ord som Johan ogillar.

– Fabrik låter som om vi föder upp och slaktar. Men dammen är ingen fabrik, den är en helt naturlig lekplats för gädda och från den släpps gäddorna efter lek ut i havet! Men dammen har flera funktioner. Den är fågelsjö. Och den är en fosfor- och kvävefälla för dom gödselrester som eventuellt finns i vattnet i dom två tillflödena, berättar Johan. Såna ämnen blir kvar här och kommer alltså inte ut i havet.

Dammens funktion är egentligen mycket enkel. De lekmogna gäddorna går upp i den genom ett dike tidigt om våren. De leker bland de täta vattenväxterna och vandrar senare tillbaka till havet. Ynglen går kvar en bit in på sommaren. Då släpps också de ut i frihet – kanske för att återkomma några år senare för att själva leka.

Johan driver en blandning av jordbruk och naturturism med bland annat naturupplevelser och uthyrning av stugor. Han är rak som en linjal i sina åsikter.
– Jag diskuterar aldrig, jag för monologer, säger han och drar ett exempel på sin en aning morska attityd:
– Ringer nån och frågar ”hur mycket får jag skjuta?” är det kört. Då är alla stugor upptagna. Jag håller stenhårt på att om man tar ut från naturen ska man fan i mej också ge tillbaka, gärna med råge.

Johans ”sjöar” är goda exempel på den inställningen. Han utfodrar fåglarna och ser till att fisken reproducerar sig. Som ”tack” låter han sina gäster skjuta några tiotal gäss per år. Johan tycks ha en inbyggd känsla för naturlig balans.

Telefonen ringer. Johan säger ”ja, nej, ja, jo, ja”. Sen är samtalet slut.
– Jag måste bryta nu. En kompis behöver låna en maskin och en gäst är på väg hit… Hej då.

Sådan är han, Johan Parboäng.

Vi ser delar av den östra, grävda dammen – och Johan, förstås! Förhållandena här måtte vara idealiska för fåglar som är beroende av vatten. Här finns lugnt sötvatten och ”bråkigare” havsvatten.

Kameran tittar norrut. Man får lätt intrycket att vi är på en obebodd Söderhavsö. Det fattas bara några palmer. – Jag lever och arbetar i paradiset, säger Johan.

Som en sentida Robinson Crusoe vandrar Johan på den öde stranden. Hela tiden pågår monologen – om hållbart lantbruk, om KRAV-odling, om mjölkpriser, om jakt, om fiske, om turism, om husbilar, om ställplatser och ungefär 10 000 andra ämnen – i stort sett samtidigt.

Betesdjuren här nere kan nog inte ha det bättre. Omväxlande grödor och egen vattenho, modell större. Och den friska vinden håller flugorna borta.

Ljuset här nere på södra Öland är speciellt, ibland påminnande om ”Skagenljuset”. Så här i maj stryker fågelsträcken utmed kusten. Överallt kacklas det. Och den vita stranden synes evig…

Den naturliga dammen i väster, strax söder om Grönhögen. Den är utformad i samarbete med föreningen Sportfiskarna. Här i djungeln av vattenväxter trivs de lekmogna gäddorna. Upptill i bild ser vi två foderspridare på torn. De kastar ut några få kilo spannmål per dygn till både gästande och fastboende fåglar. 

Till höger om Johan ser vi en av flera dammluckor. Med dem reglerar man vattenståndet i dammen. Det har varit lågt i år beroende på den ynkligt lilla nederbörden.

Från luften ser vi havet till vänster och en liten del av dammen till höger. I det på bilden ökentorra diket till höger vandrar de lekmogna gäddorna upp. I mitten av fotot ser vi ett annat dike – med lucka. Men den kan man dels reglera vattenståndet, dels släppa ut både kläckta yngel och färdiglekta gäddor.

och det blev sommar igen…

Grönhögens hamn i dag klockan 16. Varma, lugna sydvästvindar med skulpturala cumulusmoln i bakgrunden. Från nu fram till jul bjuder Öland på en eller ett par grader varmare väder än fastlandet, tack vare det omgivande varma havsvattnet. 

Du som vill se flera detaljer i bilden kan klicka här för att få upp en större version av bilden.

Hamnen i Grönhögen

Grönhögen hamn sedd från den södra, yttre piren. Hamnen har en fin ställplats för husbilar, och många seglare angör bryggorna. En av dessa seglare menar att man inte angör en brygga – det är språkligt helt fel! Läs mer om hans friska åsikter här. En seglande skönhet kan du skåda här och ett vrak som fortfarande ligger kvar i sjösättningsvaggan  finns att se här. Du kan även se stormen slå in mot piren, det gör du här.

En bit ovanför den yttre piren skådar vi mot söder. Uppe till vänster i bild skymtar vi den väl skyddade småbåtshamnen. Hamnen ännu mer från ovan kan du kika på här. Och här.

Vi stiger ett stycke upp i det blå för att se småbåtshamnen tydligare.

Nere på piren igen kan vi se att den nog bör pysslas om en aning för att inte tidens tand ska bli dess överman.

badsommar

Redan tidigt om morgonen är badarna på plats i det gamla stenbrottet i Grönhögen. Vattnet är svart, blått, turkosfärgat, gulgrönt, ytan blank som ett salsgolv. Djupet är som mest 30 meter. Det lär vara gott om kräftor och abborre i sjön, och många dyker där. Förhållandena anses lätta och sikten god. Vill du följa med ned i djupet klickar du här.

Vattnet skimrar i färger från gult till indigo. Kvarnen i bakgrunden står i korsningen väg 136 och Eketorpsvägen i Grönhögen.

Man kan hoppa i plurret från lodräta klippor, somliga ”höga”, andra ”inte fullt så höga”. Som alltid bör man först kolla djupet.

Den lodräta kalkstensväggen sjunker nedåt djupen i ett allt mörkare neonskimmer. Liknande färger i vatten har jag aldrig tidigare sett i Sverige.

Sjön har också en liten playa med grundare vatten. I bakgrunden ser vi den del av brottet där det fortfarande bryts flisa (= sten på öländska).

kalkbrott med bad

Vi ser österut över kalkbrottet i Grönhögen. Brottets södra kant är markerad med stora stenblock.

Trots att brottet ligger helt nära byn syns det knappt från marknivå. Man måste upp en bit för att kunna se ned i den stora stengrytan.

En fascinerande miljö. Besöker vi en annan planet?

Vi ser österut och anar Östersjön på andra sidan Öland. Dit är det en halvmil.

Den gula lastmaskinen tenderar att bli allt vitare ju längre arbetsdagen lider.

En bild mot norr från låg höjd. Vägen ned mot brottet är avspärrad med en gigantisk skopa.

De fem vindsnurrorna i bakgrunden står i Ventlinge.

I bergväggen till höger syns spåren efter borrarnas arbete.

Sjön på området är en populär badplats. Man dyker i den också. Där lär också finnas fisk och kräftor. Alvarsamt återkommer från brottet när vi ”flugit in sjön i våra kameror”…

förfallets skönhet

Visst kan sönderfall och det åt sitt öde lämnade utstråla skönhet, ett slags bitterljuv nostalgi med rötter i vår mer eller mindre inlärda svaghet för ordning och reda. Bilderna visar gamla Ytongfabriken i Grönhögen. I delar av byggnaden huserar Art Factory som Alvarsamt tidigare berättat om i detta inlägg där du också kan lyssna på intervjuer. Vill du se dig runt i det övriga fabriksförfallet klickar du här.

i säker hamn

Småbåtshamnen norr om Grönhögen, södra Ölands kanske bäst skyddade kustvatten.

Hur hårt det än blåser vilar friden i denna hamn där inloppet bara är ”en roddbåt brett”.

det var en gång…

Industrispår, Grönhögen.

Spår av industri, Grönhögen.

tre vatten

Från luften ser vi tre vatten i Grönhögen. Till vänster Kalmarsund/Östersjön, till höger den lilla sjön vid sidan av småbåtshamnen och längst upp till höger skymtar sjön på golfbanan. 

vi blickar söderut från grönhögen

Från småbåtshamnen i Grönhögen öppnar sid denna vy mot söder. I hamnen står husbilarna på led och allra längst upp till höger skymtar fyren Långe Jan.

naturtjuvar

Det grävs upp orkidéer och det knackas loss fossiler på Öland. Och det stjäls fågelägg, inte bara på Öland utan i hela landet.

En upprörd Johan Parboäng ringde och berättade att hans svanpar i fågeldammen/gäddfabriken har blivit av med sina ägg.

– Jag brukar hålla koll på allt vad som händer på gården men den här gången lyckades tjuvarna plundra boet. Man blir så förbannad – och lessen, sa Johan.

Alvarsamt håller med. Naturstölderna vittnar om en krass egotrippad livsinställning och kan bara minskas genom att vi håller ögon och öron öppna.

Bild från luften av ruvande svan i fågelsjön på Parboängs gård söder om Grönhögen. Allt är frid och fröjd. I dag är boet tomt. Ett tidigare inlägg från ”yngelfabriken” kan du läsa här.

motgång och medgång i fyr till fyr

– Det blir ingen cykelled mellan Albrunna och strax norr om Mörbylilla. Där får man cykla på 136:an. Det berättar Bo Thoor, projektledare för det stora cykelledsprojektet Fyr till fyr.
Alvarsamt har hört sig för i bygden och fått besked att det lär kinka med markägare.

– Naturligtvis är det en black om foten för projektet, säger Bo Thoor. Nu gör vi helt om och jobbar från söder mot norr i stället. Vi smiter förbi golfhuset i Gröhögen, går väster om 136:an och ned till stranden där golfbanan slutar. Därifrån fortsätter vi genom talldungen och upp till Ventlinge. Från Ventlinge går leden väster om och intill 136:an till strax norr om Mörbylilla. Därifrån får man cykla på landsvägen fram till Albrunna och ned mot havet igen där leden åter tar vid.

Den positiva nyheten är att sträckan från Grönhögen och söderut kan bli en riktig paradsträcka. Eller vad sägs om att få cykla hela vägen utmed södra sidan av Karl X Gustavs mur? Markägaren Johan Parboäng berättar:
– Leden ska gå här mellan min fågelsjö och badstranden. Sen smiter den förbi murens västra slut alldeles nere vid havet och svänger tvärt vänster upp utmed muren fram till 136:an.

Alvarsamt vågar redan nu påstå att denna del av leden kommer att bli en av de vackraste på södra Öland. Vi cyklister har fått nåt att se fram mot!

Alvarsamts läsare kan också se fram att snart få läsa om vad Johan Parboäng tycker och tänker om sina fågelsjö- och gäddyngelprojekt, om jordbruk, om ekologisk odling, om Stomp, om jakt, om vatten, om mjölkpriser, om Öland, om…

Johan har ett projekt på var sida om ön, liksom en gård på västra och en gård på östra sidan! Johan Parboäng är som ett självspelande piano. Om sig själv säger han: – Jag diskuterar inte. Jag för monologer…

Johan Parboäng på den plats där cykelleden mellan Grönhögen och Ottenby ska dras, alltså mellan Johans fågelsjö och badstranden alldeles söder om Grönhögen. Leden fortsätter söder om Karl X Gustavs mur – i bakgrunden – och på södra sidan om den upp mot väg 136. En sträcka att njuta på – och av!

Mot söder! Vilket äventyr att få trampa på här mot Ottenby. Leden ska dras till höger om stängslet. Nånstans bort i dimman står fyren Långe Jan.

våtmark för gäddlek

I Svenska Dagbladet maj 2014 kan man läsa att det har startats en ”gäddfabrik” på södra Öland. Fabriken är ett våtmarksområde tillhörande Parboäng gård, Grönhögen. Enligt SvD ska den översvämmade betesmarken producera mängder av gäddyngel. I slutet av sommaren töms dammen och ynglen når Kalmarsund. Låter fascinerande. Alvarsamt forskar mer i ämnet ”gäddfabrik” – och återkommer…

Vattensystemet har en mängd små holmar och reglerade tillflöden och utlopp. Längst upp till vänster ser vi Parboäng gård.

Vi tittar söderut och skymtar Kalmarsund till höger i bild. Våtmarken till vänster.

Gäddlekvattnet sett från den smala markremsan mellan våtmarken och badstranden i Grönhögen. Ännu vet jag inte vad de två foderautomaterna används till, kanske till utfodring av fåglar? Se dem uppifrån på bilden under.

Öarna med foderautomater sedda rakt uppifrån. Som synes är det botaniska livet i vattnet både intensivt och ymnigt.

En annan rakt-uppifrån-bild visar också den botaniska mångfalden – och en svan som ligger och ruvar i sitt rede, nere till höger i bild. Om man skulle detaljgranska originalbilden, inte denna lilla bloggversion, skulle man eventuellt kunna se nån större gädda. Gäddan leker april-maj.

Som gammal gäddfiskare vet jag att gäddan gillar att leka i sådana här grundvatten med mycket vegetation. Jag har själv sett hur gäddor ”slog och plaskade” under lek i Stockholms skärgård. Men det var många år sen. I dag är gäddbeståndet tyvärr decimerat i hela Östersjön. I bakgrunden Karl X Gustavs mur.

 

 

---

 

abstrakt landskap

Golfbanan i Grönhögen. Utslag för hål 14 till vänster i bild.

gräsmatta utan handikapp

Golfbanan i Grönhögen. Vid horisonten, något till höger om mitten, ser du en vit prick. Pricken heter Långe Jan.

om att stryka på foten

Nu står bara en av de åtta vindsnurrorna kvar strax öster om Grönhögen. Och även den får väl småningom stryka på foten. Apropå begreppet ”stryka på foten” läste jag nyligen i en tidning jag jobbat på: ”Här var det kallast i länet i natt – Börtnan fick stryk på foten”. Ser du framför dig hur en liten by får stryk, kanske med piska – på foten! Ett missat litet a kan skapa mustiga bilder. Tilläggas kan att snurrorna sattes upp i början av 1990-talet.

på tork

Den tidigare förlista Eliana ligger kvar i vaggan i Grönhögens hamn. Ska hon huggas upp eller repareras? Den som lever får se…

Öland från luften – Grönhögen

Det har inte gått att flyga på länge. Det har blåst alldeles för hårt. Det tär på flygarnerverna. En vecka utan att se världen från ovan är en förlorad vecka. Nå väl, i dag blåste det underbara 7-9 meter per sekund utan farliga byar. Ljuset var långt ifrån perfekt men en aning gnutta solljus orkade då och då ned genom molndiset.

Håll till godo: Grönhögen på silverfat!

Från hamnen ser vi norrut. Insjön ligger på golfbanan.

Uppe i högra hörnet ser vi halva kvarnen i korsningen 136:an-Hamnvägen. Streetan rakt upp i bildmitten är Badvägen.

Att döma av antalet småbåtar i hamnen är det få skeppare som tror på en vargavinter.

Här löper 136:an diagonalt över hela bilden. Öster om den, till höger i bild, blir Öland magrare; alvaret tar över. Framför vindkraftverken skymtar kyrkan i Ventlinge.

Allévägen upp till före detta Ytongfabriken, i dag en ruin och en säregen tummelplats för konstnärer. Flyghöjd: 100 meter.

Nedtill Badvägen. Vi tittar österut och anar kanske havet på andra sidan Öland…

Den vackra hamnen från ungefär 50 meters höjd. I nedre vänstra hörnet ligger tidigare vraket Eliana. Du kan se hamnen från andra hållet, under en helt annan årstid genom att klicka här.

På väg ned för landning. Höjden är 20 meter. Allt har gått perfekt och vi ser redan fram mot nästa flygning. Varifrån vi då lyfter står ännu så länge skrivet i molnen…

tvära kast

Vi skriver 29 november. Klockan är 13. Det blåser 17 meter per sekund i byarna. Havet dånar. Där borta vid horisonten börjar stormen Gorm att visa musklerna. En kvart efter att denna bild togs kom störtregnet. Sikten blev 50 meter. Ytterligare en halvtimme senare blev det helt klart med bländande solsken och dubbla regnbågar. Sen mojnade vinden; ”lugnet före stormen”. När detta skrivs vet vi alltså inte hur besvärlig Gorm blir. Nu klockan 21 blåser det fortfarande 17 meter per sekund i byarna men  kulmen ska nås 02, måndag morgon. Det vi ser är det sista tre meterna av södra Öland som försiktigt kryper ned i havet, vaggad att små vågor som krockar – från sydväst och från sydost, precis som utanför Skagens udde.

En av de två regnbågar som hastigt målades upp på himlen för att efter bara nån minut senare lösas upp och försvinna i intet. Strax efter att denna bild togs blev det nästan helt molnfritt med bländande solsken. Här tittar vi ut över insjön på Grönhögens golfbana.

Här slår ena bågen ned i Grönhögen. Vi antecknar position och förbereder kommande skattletningsexpedition.

vrak

Eliana lär vara hebreiska och betyda Min gud har svarat mig.

Eliana akterifrån, Grönhögens hamn 28 november.

Eliana förifrån, Grönhögens hamn 28 november.

brasa för våren

mot våren…

Från kvällens majbrasa i Grönhögen. Elden fascinerar. Vad ser vi i den, vad berättar den?

storm

Svea blev inte så argsint som meteorologerna spådde. Men det blåste faktiskt upp till storm på Sydöland i dag. Sydvästen pendlade mellan 15 och 20 meter per sekund och i byarna noterades äkta storm: 25,4. Om man som vi stod på piren i Grönhögen måste man vara beredd på att parera vindens hugganden och stötanden. Gjorde man inte det riskerade man att blåsa i drickat. Slå på dina högtalare och klicka här för att lyssna till stormens mäktiga stämma medan du kikar vidare i inlägget…

Ölands västkust är så långgrund att de stora vågorna bryter långt ut från land. Vi såg riktigt stora brottsjöar några hundra meter ut i Kalmarsund. Dramatiken närmast stranden handlar mest om färg och vattenstänk – och det öronbedövande dånet från vågorna och tjutet från vinden. 

Trots att det var nästan 8 grader varmt blev man snabbt genomfrusen. Jag fick använda korta slutartider, eftersom det var helt omöjligt att hålla kameran stilla.

De två pirarmarna i Grönhögens hamn.

Vi tittar norrut i ett Kalmarsund som smalnar av alltmera.

Ytongfabriken i Grönhögen

Den kommer att stå i många hundra år till. Tror Alvarsamt. Att sanera denna industrihistoriska ruin får nog den tuffaste kommunpolitiker att rysa, ty en sanering skulle säkert kosta skjortan – och även brallorna och slipsen och skorna. Stålskelettet är av grov kaliber. Alvarsamts tips blir därför att kåken rasar samman först 3 041 e Kr. Vi har följaktligen god tid på oss att njuta av det industriella förfallet parat med en ologisk och till synes spontan användning av de enorma utrymmena. Här kan man hitta allt från en traktor till en båt med motor, men också gamla däck, begagnade men klädda midsommarstänger, högar av frigolit, sönderslagna speglar och fönster, rum med lager av sängar, stolar, bråte, maskiner, manicker, motorer, tankar med okända vätskor, flaskor, burkar, sladdar, skräp, tyger…

Alvarsamt tycker byggnaden har en så mystisk attraktionskraft att vi åkte dit igen, för tredje gången. Vårt förra besök hittar du här.

Poddsändning 3 – The Art Factory

För en vecka sen var det vernissage i Grönhögen, i före detta Ytongs förfallna fabriksbyggnad. Ine van Wesel, Patrick Lems och Petra Pettersson heter konstnärerna bakom utställningen The Art Factory.

Klicka här för att lyssna

Utställningen är öppen 12-18 till och med 17 augusti.

allt har sin tid…

Det var en gång en fabrik i Grönhögen… Vill du se hur den ser ut exteriört kan du gå till detta inlägg.

Skönhet i hamn

Denna vackra tvåmastade brigg väckte häromveckan beundran i Grönhögens hamn. Hon är i dag en alert dam för sin ålder, 102 år. Som alla gamla skutor har Eye of the wind en dramatisk historia med grundstötningar, bränder och upphuggningshot. Hon har också figurerat i flertalet Hollywoodproduktioner.

Eye of the wind är byggd på varvet C Lühring of Brake i Tyskland. I mars 1924 såldes fartyget ”Friedrich”, som hon då hette, till rederiet Axel Ageberg i Kalmar och fick namnet ”Sam”. I denna film kan du få en aning om hur det känns att jobba uppe i den höga riggen.

Eye of the wind är 40 meter lång och 7 meter bred. Det går att hänga med Eye of the wind på olika seglatser. Den närmast på tur kan du läsa om här.

Här ser vi att Eye of the wind är byggd i stål; nitarna i stäven syns tydligt. Dödvikten lär enligt vissa uppgifter vara 240 ton.

Besättningen är nio man stor. Du kan läsa om den här. Maskinen är på 600 hästkrafter som räcker till 8 knop. Segelytan uppges på fartygets hemsida till 8 000 kvadratmeter, men det torde vara en nolla för mycket.

I dag är Eye of the wind 102 år. Man kan undra hur länge hon orkar segla innan hon kastar ankar för gott…

Grönhögen golf

Det är svårt att tänka sig ett vackrare läge för en golfbana. Grönhögen golf ligger inklämd mellan ett glittrande Kalmarsund och väg 136, med egen sjö och ständig ”vattenkänsla”.

– Banan har havskontakt vid samtliga hål, förklarar Tomas, ägare till hela härligheten och med passande 18 i handikapp på 18-hålsbanan. Tomas fortsätter:

– Banan är en av dom bästa i hela världen, extremt välbyggd som den är på stengrund. Vi körde hit 7 000 billass sten, la på 45 000 kubikmeter matjord och drog in 60 kilometer bevattningssystem som tar vatten från egen sjö. Vi kan därmed bestämma farten på banan med bara ett dygns förberedelser.

Tomas tycks älska sin bana, för de egna omdömena är minst sagt översvallande.
– Man måste helt enkelt ha prickat av Grönhögen om man är en riktig golfare. Vindriktningen ändrar sig ständigt. Det gör banan ganska svår, man måste tänka. Det går inte att bara slå. En recensent skrev allt man egentligen behöver säga om den:

”På Grönhögen kan man spela ett helt liv utan att det blir tråkigt.”

En sjö med ö framför huvudbyggnaden. Sjön används som ”Vattenrange”, ett udda övningsområde. Man slår ut mot ringar i vattnet och använder speciella bollar med liten luftspalt i sig för att flyta. Bollarna hämtas in med båt flera gånger om dagen.

 

Tomas i sommarsolen utanför ”Servicecenter” med reception, tidbokning, värdshus och bar.

 

Receptionen med affischen om den märkliga Powerchuten… Varför sätta segel på en golfklubba? frågar jag mig och får senare svar…

 

Här kan man sitta i sval elegans och skryta över sin eventuella ”hole in one” eller begrunda dagens svidande förlust.

 

Kläder verkar viktiga inom golfsporten. Miljövänliga T-tröjor finns i många kulörer. Här finns också butik för ”sportens slitvaror”.

I receptionen ser jag affischen… Powerchute. Enligt Tomas blir du en bättre golfspelare efter bara fem slag med den på klubban. Skämtar karln? Jag är skeptisk men Tomas drar genast ut mig  för provslagning. Tomas visar. Först svingar han med en klubba utan ”seglet”. Det syns att han kan det här. Sedan tar han ”segelklubban”. Jo, rörelserna ser ännu bättre ut. Slaget får en svårbeskriven harmoni.

– Nu är det din tur, säger Tomas och räcker mig den vanliga klubban.
Jag har aldrig tidigare hållit i sådan, vet ingenting om sving eller rotation eller handgrepp eller fotställning.
– Det spelar ingen roll, påstår Tomas. Slå nu fem slag med den vanliga klubban. Sen slår du fem med den andra. Du kommer genast att bli en bättre golfspelare.

Jag slår med vanlig klubba. Allt känns bakvänt. Ryggen gör ont. Klubban går i asfalten, jag har Grönhögens sämsta svingavslutning. Men Tomas håller masken.

Så fattar jag den mystiska ”segelklubban” som ska föra mig in i en annan dimension av spelet. Den första svingen blir vacker. Den andra skön. Den tredje bländande. Den fjärde storslagen. Den femte… Ja, om den skulle jag kanske inte berätta, men gör det ändå. Den hade nämligen gjort Tiger Woods vit i nian av avund. Bollen flög iväg med sådan hastighet att den inte gick att se. Den tog en bana ut över Kalmarsund och landar väl senare i veckan nånstans i västra Sverige.

Om sanningshalten i redogörelsen för ”slag fem” kan jag i dagsläget inte yttra mig. Jag gav nämligen allt och spelade ”i trans”. Och då befinner man sig i den bästa av världar.

Så här lugnt och behärskat slår Tomas med ”segelklubban”. 18 i handikapp talar sitt tydliga språk.

 

Det finns ingen sport som ser så lätt ut som golf, men som är så svår. En sving innehåller många rörelser och krafter som ska samlas i en enda.

 

Ett i mina ögon snyggt avslut långt upp bakom ryggen. Att göra det går faktiskt lättare med Powershuten än med den vanliga klubban.

 

En av greenerna alldeles nära Kalmarsund. Längst upp i bild går väg 136.

Nyvingad

Sedan den fått ny hätta och nya vingar är den nog södra öns bäst bevarade väderkvarn – restaurangsnurran i Grönhögen. Men restaureringen har inte varit helt problemfri.

i väntan på vingar…

Efter mycket strul har holländaren i Grönhögen fått en riktig och fungerande hätta. Den väger 7,5 ton, enligt Ölandsbladet.

Jag skulle kunna tänka mig att den här delen kan kallas nav. I det ska de stora vingarna fästas småningom. Ett tidigare inlägg om holländaren i Grönhögen kan du läsa här.