Kategoriarkiv: Historia

sommar i Träthult

Nu när sommaren långsamt men påtagligt börja gå över i höst kan det passa att titta på några bilder av typisk svensk högsommar – i den lilla byn Träthult med 14 invånare i Småland. Det kan vara skönt för ögonen att skåda lantliga detaljer i Sommarsverige…

grind_1Låt oss öppna grinden och tåga in i sommarhagen…

dörr_1Allt är byggt med eftertanke och med sinne för proportioner. Men också med viss humor, tycker jag.

brunn_1_1Den gamla brunnen med den höga brunnstången. Det finns många namn på denna smått geniala anordning. Stolpvinda, hinkfjöjel, brunnstrana och hinkemärr är några. Jag fann dem här

brunn_2_1Ett vattenkar för kreaturen huggen i en stor stock. Bara att vattna djuren måtte ha tagit okristligt lång tid med så enkla förutsättningar som här. En större hink om 20 liter tog säkert en minut eller två att få upp med hinkfjöjeln. Det blev många hiv om man hade nåt halvdussin kor som sörplar i sig 100 liter per styck och dag.

parhus_1Ett vackert parhus. Man har var sin lägenhet, var sin gång mot grinden och var sin grind. Och var sin trädgård, förstås.

fönsterAxelsStuga_1Ett fönster i byns muséum. På en större version av bilden kan jag läsa några ord på flaskan som troligen en gång innehöll Azymol, ett hårvatten som enligt etiketten var bra mot ”seborrhé och mjell”.

kväll_1Kvällsljus i det mörka – men denna tid så ljusa – Småland.

stenbrytare_1Begreppet stenbrytning är nästan synonymt med Småland. Konstruktionen här lär kallas ”stenbrytare” och ”jätte”.

mjölkpall_1Mjölkkrukor i aluminium på en mjölkpall. I såna levererade bönderna mjölk till hämtbilen ännu under 1970-talet.

Tidigare har tre inlägg från Träthult visats. Om du vill kan du läsa dem här:
Inlägg I
Inlägg II
Inlägg III
Taggad , , , , ,

det var en gång en hamn II

gåsestenEn del av en brygga är nästan allt som finns kvar av den gamla hamnen i Gåsesten, Hammarby. Du ser den ovanifrån i inlägget under.

Taggad , , ,

det var en gång en hamn

Gåsesten_hamnGåsesten. Här låg för länge sen en liten hamn. Av den ser vi bara ett litet bryggfragment i dag – och den rostiga stolpen till nåt slags vinsch. Om lik som flyter iland i Gåsesten kan du läsa här.

Taggad , , , ,

på spaning efter den tid som flytt

Strax nedanför de norra delarna av Albrunna låg för länge sen Alsjö. Det berättar en lokal kännare. Alvarsamt drog ut på spaning, och mycket snart hittade vi spår av mänskligt liv här. Men de flesta mänskliga avtrycken är nästan helt dolda under gräs och sly eller till med jord. Man får vika undan, skrapa rent och titta flera gånger för att se det man vill.

För övrigt kan berättas att detta är blogginlägg nummer 1 700 och att Alvarsamt om några dagar firar femårsjubiléum.

_MG_8842Här låg Alsjö. I dag betar kreaturen här. Landskapet domineras av en tydlig platå med en sluttning ned mot havet. Platån blev en naturlig boplats – med strålande utsikt.

gravsättningHär står jag på toppen av en halvmeterhög kulle och fotograferar ned mot de stenar som omgärdar den. Vi räknade till tiotalet stenar. Sannolikt är detta en gravsättning. Fartygstrafiken var tidigt intensiv i Kalmarsund och folk skadade sig och dog och stupade i strider och någonstans måste liken så snart som möjligt begravas. En jordhög med några stenar fick duga.

groparEn riktig fallgrop! Groparna har ingenting med naturens egna krafter att göra. De är nämligen grävda under världskrigen, kanske som värn, kanske som nån form av övningsobjekt.

_MG_8737Rester av något slags mänsklig byggnation. Just såna här landskapsdetaljer ser man mycket bättre från luften, som exempelvis i detta inlägg.

_MG_8741Vi kan än i dag se rester av utmärkningar av ägor/fastigheter/gårdar i området. Betydelsen av den här enkla stenen förstår man först då man ser att den ligger i rät linje med massor av andra stenar med ett dussintal meters mellanrum. Den ingick i arsenalen för den tidens ”lantmäteri”.

_MG_8838Något har här byggts. Och detta ”något” har senare rasat samman…

_MG_8840Högt uppe på kanten av slänten ned mot havet gick tidigare en enkel väg. På den kom mjölkerskorna med sina kärror och krus för att mjölka den betande boskapen. Här ser vi en bro över en bäck som vägen korsar. Vi upptäckte inte bron förrän vi rensat bland nässlorna runt den.

_MG_8843Vägen nedför slänten började vid denna grindstolpe som än i dag står på benen tack vare stöd av omgivande buskage.

Taggad , , ,

museet i Träthult

Träthult_blogg_01

Alldeles bredvid den så sparsmakat renoverade ”Axels stuga” i byn Träthult, Småland, ligger ett till synes anspråkslöst muséum. Men även om det är litet finns mycket att titta på – och fascineras av. Här finns tillbehör för sömnad, hand-, jordbruks- och köksredskap, leksaker samt forna tiders vitvaror, exempelvis en handvevad tvättmaskin, så enkel men så genial. Axels stuga och museet i Träthult kan verkligen rekommenderas. Du hittar byn ungefär två mil nordväst om Oskarshamn.

Träthult_blogg_III_1Mängder av redskap för träarbeten: hyvlar, limknektar, passare, linjaler.

Träthult_blogg_III_2Kallmangel i trä, kokgrytor, koppar- och tennkärl, keramikkrus, smörkärnare, tvättbrädor. Och i mitten en liten finurlig handvevad tvättmaskin.

Träthult_blogg_III_3Tvättmaskinens inre. Dagens metallmaskiner jobbar väl efter ungefär samma principer.

Träthult_blogg_III_4Kanske förebilden för senare Cylinda-, Bosch och Electroluxtvättmaskiner.

Träthult_blogg_III_5Köttkvarnen spelade naturligtvis en stor roll i det gamla bondköket. Det gällde att ta tillvara så mycket som möjligt av slaktkropparna.

Träthult_blogg_III_6Vackra och välgjorda trähyvlar – av trä.

Träthult_blogg_III_7Det som fascinerar mig med gamla alldagliga ting är skönhetsaspekten. Man la ner mycket jobb på att även enkla redskap och maskiner skulle vara vackra och behagliga för ögat att titta på. Titta bara på den här vågens stativ.

Det första inlägget om Träthult hittar du här.
Vill du läsa även det andra klickar du här.
Senare kommer ytterligare ett inlägg från den lilla småländska byn…

Taggad , , ,

axels stuga i träthult

Utåt ser den inte mycket ut för världen, Axels stuga i den lilla småländska byn Träthult två mil nordväst om Oskarshamn. En röd stuga med vita knutar som tusen andra. Men invändigt är den tämligen unik.

Gårdens ägare Kristina och Stig Karlsson skriver:
Vi kallar huset för Axels stuga efter den sista permanentboende. Byggtid: Förmodligen sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Historia: Ägaren sen 1845 K-A Larsson säljer gården 1868 och hela familjen emigrerar till Amerika. Köpare K-J Månsson, som äger ytterligare en gård i Träthult låter sin son Nils-Petter Karlsson bruka jorden fram till 1880, när han köper fastigheten, gifter sig och bygger nytt hur. Axels stuga blir då undantagsstuga för K-J Månsson. 1920 är det dags för nästa generationsbyte, då sonen Karl-Oskar Nilsson övertag gården, huset blir då undantag för N-P och Lotta, samt senare barnen Signe och Axel. 1956 övertog Lennart gården. Axel bor nu ensam i huset fram till sin bortgång 1966. 1994 övertar Stig och Kristina Karlsson gården. Huset som nu stått tomt i många år får nu en varsam renovering med stöd från Länsstyrelsen. Huset är nu en del av vår satsning på en natur och kulturupplevelse.

Vi återkommer med ytterligare ett par inlägg från gården i Träthult… Det första avsnittet kan du läsa här.

Träthult_bostad_01Axels stuga. Bakom den ett muséum som vi senare också ska besöka.

Träthult_bostad_02Vad förväntar man sig för fönsterblommor i en stuga från förr? Pelargoner, förstås.

Träthult_bostad_03Vardagsrum. Inga bokhyllor, ingen konst, bara religiösa planscher. Det är lågt i tak men många fönster gör rummet ljust.

Träthult_bostad_04Svensk Damtidning från 1954. Pris: 40 öre. Omslaget berättar att prinsessan Birgitta fyller 18 år i januari. Hysterin kring kungahuset var lika stor då som i dag.

Träthult_bostad_05Köket med den klassiska vedspisen.

Träthult_bostad_06Kanske kan huvudbonaden kallas husarmössa. Jag chansar vilt på m/1895. I bokhyllan hittar vi bibeln och nya testamentet, men också ”Undervisning för infanteristen” och ”Undervisning för infanteristen 1914”. Religion och krig har alltid gått hand i hand.

Träthult_bostad_07När stugan byggdes var nog spishöjden lagom för den tidens bondmoror.

Träthult_bostad_08Vi hittade ingen skönlitteratur i stugan. Men det går ju att läsa annat också…

Träthult_bostad_09Tidstypisk interiör. Och Jesus hänger på varenda vägg.

Träthult_bostad_10På andra sidan hallen hittar vi detta rum med bastant soffa och extremt låga stolar.

Träthult_bostad_11Byrå med bibel och ljus i stakar. Bonad med religiöst motto.

Träthult_bostad_12På högersidan i den uppslagna bibeln kan vi läsa: ”Otto Walfrid född den 15 juli 1876”. På vänstersidan är det svårare att tyda det skrivna. Kanske står det: ”_ _ _ den heliga skrift eller _ _ _ tilL tioårig Carl Johan Nilsson, Gryt_ _ _ 1881 Jul_ _ _ …

Träthult_bostad_13Gungstol. Trasmatta. Ett kors inom ram på väggen. Soffa med virkat överkast.

Träthult_bostad_14Uppslagen visbok med ”Vi äter frukost”, ”Jag hamrar och spikar” och ”Hej, sa Petronella” Klockan är precis 15 och en skäggig Jesus vakar över hela härligheten.

Träthult_bostad_15På vinden står denna enkla möbelgrupp. Det är inte svårt att ana titeln på den tjocka boken. Cigarrasken till höger är av märket ”Colorado Claro”.

Träthult_bostad_16På vinden står skor, stövlar och stövelknektar prydligt uppradade. Där finns också skomakarverktyg och prylar för skovård.

Träthult_bostad_17Hattar och mössor i olika modeller. På bordet står hattaskar. Här har klockorna stannat för evigt. Vi är minst hundra år tillbaka i det vi kallar ”tiden”…

Taggad , , ,

by med 14 invånare

Vi ska snart titta närmare på en säregen gård i denna småländska natur, så väsensskild den platta och många gånger enformiga öländska. Men först andas vi in atmosfären och försöker vänja oss vid den nästan totala tystnaden. Vi växlar ned, backar i tid och stänger av telefoner och övrigt modernt. Här brukar man jorden som för hundra år sedan. Här hör vi korna idissla och fåren röra sig över tuva och äng inom mil av gärdesgårdar. Välkommen till en tid som flytt. Välkommen till Träthult!

Träthult_blogg_15En slagen lycka inne i blandskogen. Gräset får torka på slag – om vädret tillåter.

Träthult_blogg_03Under 20 års tid har paret som äger gården rest omkring en mil gärdesgård.

Träthult_blogg_02Sten, gärdesgårdar, äng, mera sten, vatten, skog. Landskapet byter ofta ansikte.

Träthult_blogg_04Det lär finnas fler än hundra högar med bruten sten på fastigheten.

Träthult_blogg_06Små bördigare hagar bland impediment och stenbackar.

Träthult_blogg_07Något för dagens arkitekter att begrunda – och lära av. I allt av händer tillverkat finns en självklar harmoni.

grind_TräthultApropå arkitektur… Så fulländad i sin enkelhet!

Träthult_blogg_08En av brunnarna. Vi ska titta närmare på den i kommande inlägg… Kreaturens drickkar vid sidan av brunnen är verkligen primitivt – en urholkad stock.

Träthult_blogg_10Ljuset blir speciellt i den mustiga och trolska lövskogen. Sällan har vi skådat så höga björkar som här.

Träthult_blogg_11Man vågar knappt tänka på hur mycket arbete som ligger bakom gärdesgården bara på denna bild.

Träthult_blogg_12Allt är stilla här. Allt är tyst. Just därför hör man annat än man brukar höra.

Träthult_blogg_14Marken är så full med sten att det i början känns ovant och svajigt för öländska fötter att vandra här.

Träthult_blogg_16Den senaste tiden har det talats mycket om ”det typiskt svenska”. Finns nåt svenskare än detta?

Träthult_blogg_13Lunchbaren har öppnat. Självservering.

Träthult_blogg_17Bryter du tusen stenar väntar åter tusen… Ett sisyfosarbete! Det eviga slitet på marker som dessa slutade för många med en biljett till ”Amerikat”.

Träthult_blogg_18Träden i beteshagarna är hamlade.

Träthult_blogg_05I nästa inlägg från Träthult kliver vi in i denna stuga, ”Axels stuga”, noggrant renoverad och representerande en helt annan värld än vår…

Träthult_blogg_01Senare tittar vi även in i museet, som är proppfullt med intressanta redskap, prylar och manicker från en tid som aldrig kommer tillbaka…

Taggad , , , , ,

a sad story

Första världskriget är slut. Vi skriver 1920. En brittisk minsvepare är på väg hem från Finland. Man möter hårt väder och ankrar upp utanför Ölands östkust. Sjön går hög och en bärgad mina kommer i rörelse på däck… 14 sjömän mister omedelbart livet. Liken efter dem påträffas utmed Ölands stränder och begravs på kyrkogården i Segerstad. Många år senare flyttas kvarlevorna till Kvibergs kyrkogård i Göteborg.

Vid begravningen på Segerstads kyrkogård, Ölands minsta, drog begravningsförrättaren kyrkoherden Johan Ölander på sig en svår förkylning. Trots en tids sjukhusvård i Stockholm avled han i sviterna av åkomman – eller om man så vill: på grund av den tragiska sjöolyckan.

SoSad_1Kyrkoherden Johan Ölanders gravsten på kyrkogården i Segerstad. Han blev denna kyrkas sista fasta herde och bodde i prästgården alldeles intill kyrkan.

SoSad_2Den stora liggande gravstenen för de 14 omkomna britterna. Stenen har många inskriptioner men tyvärr är de i det närmaste oläsliga. 1961 flyttades sjömännens kvarlevor till Kvibergs kyrkogård i Göteborg. På den finns områden med krigsgravar, en brittisk, The Commonwealth War Graves Commission och en tysk: Volksbund Deutsche Kriegsgräbefürsorge. Dessa sköts än i dag av respektive land.

SoSad_3Den lilla metallskylten med sitt korta konstaterande är i dag den enda läsbara informationen om de 14 britterna på kyrkogården i Segerstad.

PS. Vi fick höra historien av två bröder Petersson, uppvuxna i trakten men nu boende i Kalmar. De är 70+. Deras mor och far ligger också på kyrkogården, liksom deras farmor och farfar. Vi glömde fråga efter brödernas förnamn. Kommentera gärna om du känner igen dem. Eller mejla till: alvarsamt@yahoo.se
Taggad , , ,

spaden i jorden – igen!

Sandby_Borg_2Vi ser Sandby borg från söder. Rykten säger att grävningarna vid borgen på Ölands östsida återupptas i dag. Vid Alvarsamts besök i torsdags iakttogs en grupp människor som sannolikt har koppling till sökandet efter flera pusselbitar om borgens märkliga – och blodiga – historia. Här slogs invånarna ihjäl för 1 500 år sedan. Vill du även se foton från marknivå kan du här se och läsa inlägget från vårt besök i mars.

Taggad , ,

kampen mot den dödsbringande alrunan

Den kan döda sin husbonde. Den kan skrika. Den kan göra livet surt för många, alrunan. Växten ansågs viktig vid förtrollningar och den som försökte dra alrunan ur jorden skulle ögonblickligen falla död ned. Lösningen var att binda ett rep i växten och i svansen på en svart hund. Hunden drog – och dog. Det gick alltså åt en hund för varje planta. Det förekom också att man spände en oxe för repet i stället för en hund. Även oxarna dog på fläcken.

Alvarsamt bestämde sig för – efter ett rekordlångt redaktionssammanträde där risker vägdes mot läsarintressen – att kontrollera sanningshalten i sägnerna. Lars Henell anmälde sig som frivillig till det dödliga experimentet. Anna-Britt Lagerström likaså. Båda var väl insatta i de eventuella följderna, fördubblade sina livförsäkringar och kom till dragkampen i god form, nystretchade och relativt lugna. En stor planta alruna snarades med ett rep hållande för två ton, dragarna stötte klackarna i jorden och den livsavgörande envigen inleddes…

Slå på högtalarna och hör Lars Henell, vd vid Albrunna Perenner, berätta mer om denna dödens växt för Alvarsamts utsände – och det spännande och livsfarliga uppdragningsförsöket. Klicka här.

alruna_1Den respektingivande alrunan på Lars Henells mark. Detta exemplar har en pålrot på nästan en meter så det krävs enorma krafter för att dra den ur jorden.

alruna_2Det starkaste repet i hela Albrunna väljs ut. Riskerar man sitt liv vill man komma så väl förberedd som möjligt. Vi ser Lars Henell och Anna-Britt Lagerström inför kampen.

alruna_3Trots tappra försök, mängder av svordomar och blödande skavsår i händerna satt alrunan som fastspikad i backen. Den skrek inte ens och står än i dag kvar på samma plats. Och tack vare den misslyckade rotuppdragningen lever fortfarande både Lars Henell och Anna-Britt Lagerström.

Taggad , , , , , ,

om flisa – men ej sune

Här och var ser alvaret ut som om en vansinnig hackspett har gått till attack och hamrat på för kung och fågelholk. Århundraden tillbaka är Öland präglat av stenbrytning och förädling av sten, eller flis/flisa som det heter här på ön. Vi fotograferade stenbrytning från både marken och från luften söder om Torngårdsvägen…

stenbrytarland_1Tusen och åter tusen brutna kalkflak ligger och står utmed mindre vattensamlingar.

alvaret_ÖlandÄven i små vatten ute på alvaret kan det finnas gädda. Det berättade lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, då Alvarsamt besökte Sven-Eriksjön. Upptill ser vi Torngårdsvägen löpa vågrätt över bilden. Långt upp i vänstra hörnet lyser kyrkan i Smedby vit.

stenbrytarland_3Det är svårt att tänka sig ett hårdare arbete än att manuellt bryta sten i denna miljö. Stekhett och torrt under sommaren, svinkallt och blåsigt under vinter och vår.

stenbrytarland_4Alvaret sönderbrutet av kalksten i olika färger, storlek och tjocklek – travade i högar som enorma friluftsskulpturer. 

Taggad , , , , ,

järnvägsidéer

Alvarsamt stannade till vid Torngårds station  – igen. Vi träffade Henrik Rydberg, styrelseordförande i föreningen Ölands Järnväg. Denna dag arbetade han ensam med att sortera sliprar. Till en kopp kaffe berättade han om föreningens mål och visioner:

–  Vi har två alternativ. Plan A går ut på att få igång en bit av den järnväg som fanns mellan Torngård och Segerstad, 4 km norrut. Problemet är vägen, som järnvägen måste korsa. Vi har talat med Trafikverket och dom vill ha planskilda korsningar. En fördel med detta alternativ är att banvallen finns kvar ända fram till Segerstad.

Solen tittar fram. Fåglarna sjunger, en bilist tutar uppmuntrande på vägen. Och Henrik fortsätter:

– Vi har också en plan B. Då tänker vi oss att köra söderut mot Gräsgård. Dit är det 2,5 km. Men denna sträckning kräver ny banvall. Vi funderar på att använda ett diesellok, ett Z4P, som en gång i tiden har gått här på Öland.

Det är visionerna på sikt. Den närmaste tiden vill man bygga upp det godsmagasin som en gång stod på stationsområdet.

– Vi har skisser på det och vår sekreterare har gjort fina ritningar. När det är gjort ska vi schakta av bangården och få hit en bit räls – och placera en vagn på den! Det är mycket jobb och folk som gillar våra idéer får gärna höra av sig om dom vill vara med och hjälpa till. Kolla in vår hemsida! Där lägger vi ut kommande arbetsdagar. Vi vill gärna bli många fler!

HenrikRydberg_1Henrik Rydberg, styrelseordförande i ÖJ i arbete med kvalitetssortering av sliprar för normalspår som senare ska kapas för att passa det öländska smalspåret. I dag har föreningen närmare 30 medlemmar. Man letar flera sponsorer och EU-bidrag är sökt. Inlägget från förra besöket vid stationen i Torngård kan du läsa här.

Taggad , ,

smala lyckan för smalspårsentusiaster

Fy katten så beige tillvaron skulle vara utan eldsjälar. I Torngård har Föreningen Ölands Järnväg mumlat hokus pokus, cirklat med staven över hatten och trollat fram ett stycke järnvägshistoria. Man har kapat och röjt och återställt marken runt uthus och lastkaj vid den tidigare stationen.

Föreningens ambitioner är stora och Alvarsamt kommer att noga följa dess arbete. Hela redaktionen önskar er lycka till med flera sponsorer, hjälpande händer och med – inom en framtid – euforiska smalsspårsresenärer i vagn bakom frustande tufftufflok! Vilken turistmagnet!

Från ett stationsbesök i november 2012 finns ett blogginlägg här – med bland annat länkar till järnvägsbaserade sajter.

Föreningen Ölands Järnvägs hemsida hittar du här. Den har ett underbart enkelt användargränssnitt som för tankarna till DOS-epoken. Historien går igen på flera plan…

järnväg_1Varningsskylt med språkligt intressant förkortning. Bakom den en trave uppdragen järnvägssyll, uthus och stationsbyggnad.

järnväg_2Lastkajen befriad från växter och snår. Fastän vi gått här nere tidigare har vi aldrig anat att här gömde sig en så välbevarad kaj.

järnväg_3I uthuset finns bland annat torrdass, ett på vardera långsidan.

järnväg_4Syllar/sliprar. Om de lades strax före södra bandelens öppnande 1910 är de alltså runt 115 år gamla. De grova spikarna kallas rälsspik. 

järnväg_5Lastkajen med avtryck av sliper.

järnväg_6Uthus och stationshus. Det senare i typiskt ”för stort tak”.

järnväg_7Informativt om Föreningen Ölands Järnväg.

Taggad , ,

vatten från alvar till kust – del IV

I detta det – troligen – sista avsnittet i serien Vatten från alvar till kust ser vi nedan dagens utnyttjande av den gamla tidens enkla men effektiva vattenförsörjningssystem. I det fick invånarna i Södra bruket sitt dricks- och tvättvatten genom ett bitvis stensatt dike från källor långt ut på alvaret.

Avsintt I läser du här.
Avsnitt II läser du här.
Avsnitt III läser du här.

fält_kranVi står vid vägen mellan Kvarnvägen och Alunvallen och tittar ned mot bruket och havet. I detta fält gick det gamla vattensystemet från alvaret till Södra bruket. Och än i dag utnyttjas resterna av systemet i jordbruket. Vattenmängderna är i dag mycket mindre än tidigare men kan ändå användas som ”hjälpbevattning”.

kranEtt av flera tappställen omslutet av ett skyddande cementrör. En fråga som inte går att släppa är naturligtvis om det skulle ”löna sig” att restaurera denna intressanta vattenled – till fromma för både lantbruk och turism?

Taggad , , ,

allt går igen…

_MG_4505Inom kort berättar Alvarsamt om en logistisk epok som bokstavligen har slitits upp ur jorden men som tack vare entusiaster återuppstår – åtminstone till en del…