Kategoriarkiv: Industri

kalkbrott med bad

DSCF0134Vi ser österut över kalkbrottet i Grönhögen. Brottets södra kant är markerad med stora stenblock.

DSCF0019Trots att brottet ligger helt nära byn syns det knappt från marknivå. Man måste upp en bit för att kunna se ned i den stora stengrytan.

DSCF0358En fascinerande miljö. Besöker vi en annan planet?

DSCF0164Vi ser österut och anar Östersjön på andra sidan Öland. Dit är det en halvmil.

DSCF0181Den gula lastmaskinen tenderar att bli allt vitare ju längre arbetsdagen lider.

DSCF0209En bild mot norr från låg höjd. Vägen ned mot brottet är avspärrad med en gigantisk skopa.

DSCF0277De fem vindsnurrorna i bakgrunden står i Ventlinge.

DSCF0329I bergväggen till höger syns spåren efter borrarnas arbete.

DSCF0109Sjön på området är en populär badplats. Man dyker i den också. Där lär också finnas fisk och kräftor. Alvarsamt återkommer från brottet när vi ”flugit in sjön i våra kameror”…

Taggad , , ,

sten blir cement

kalkstenbrottet_01Det gäller att vara vaken när man närmar sig Cementas kalkstenbrott ute på alvaret öster om Albrunna.

Stensjön_506Från luften ser vi nästan hela brottet. Den bortre lodräta väggen är mer än en kilometer bort. Bredden på brottet är ungefär en kilometer. Diagonalt i bilden går vägen mellan fabriken i Degerhamn och stenbrottet.

kalkstenbrottet_02Vid norra delen av stupet ned mot brottet markeras kanten inte med staket utan med enorma stenar, eller flisor som det heter på öländska.

kalkstenbrottet_03Inget stenbrott kan nog betraktas som ”vackert”, inte heller detta. Men det fula kompenseras mycket av sjön, där många fåglar lär trivas och häcka.

kalkstenbrottet_04Här ser man att Öland är i stort sett bara sten – med ett tunt jordlager här och var.

kalkstenbrottet_05Närmare stupkanten än så här vill jag inte gå…

kalkstenbrottet_06Borrarna har lämnat lodräta avtryck i berget. Man borrar först och spränger sen. Därpå körs råvaran på lastbil till fabriken i Degerhamn.

kalkstenbrottet_07Mitt i allt det hårda och karga kan man finna ett färgstarkt miniliv. Här några mossor och lavar på solvarm sten. Cementa gör en hel del för att stimulera den biologiska mångfalden. Läs mer här.

kalkstenbrottet_08Här är brottets kanske mest dramatiska hörn där norr-söder-väggen möter väst-öst-väggen.

kalkstenbrottet_09Ett fotografiskt sett svårt motiv. Väggen till höger är mycket mörk, sjön skimrar som blått silver. Det krävs en hel del bildbehandlingsjobb för att få ”fotografisk harmoni”.

kalkstenbrottet_10Våra fantastiska ögon ser detaljer i förgrundens ljusa sten lika väl som i stupets kolmörka sida. Men kameran klarar inte det. Därför måste bilden behandlas i ett datorprogram.

Taggad , , , ,

förfallets skönhet

Visst kan sönderfall och det åt sitt öde lämnade utstråla skönhet, ett slags bitterljuv nostalgi med rötter i vår mer eller mindre inlärda svaghet för ordning och reda. Bilderna visar gamla Ytongfabriken i Grönhögen. I delar av byggnaden huserar Art Factory som Alvarsamt tidigare berättat om i detta inlägg där du också kan lyssna på intervjuer. Vill du se dig runt i det övriga fabriksförfallet klickar du här.

förfall_3

förfall_4

Taggad , , ,

sothönsen

sothönsenCementas kalkbrott i Albrunna.

Taggad , ,

det var en gång…

industrispårIndustrispår, Grönhögen.

SpårAvIndustri_2Spår av industri, Grönhögen.

Taggad , , ,

rödfyrens landskap

rödfyrÖverallt runt Degerhamn lyser gamla högar av rödfyr. Här utmed cykelvägen mellan Södra bruket och Albrunna får rödfyren extra lyskraft i solnedgången.

Taggad , ,

snacka om tält

Jag minns att man under campinglivets guldera under 1950- och 1960-talen använde beteckningar som tvåmanna- och fyrmannatält. Hur Cementas supertält ska ”mannaklassas” är i dagsläget oklart. Men nog skulle man få in några tusen pers i skapelsen. Måtten är bara uppskattade: 80 x 50 x 10 meter.

bautatält

Taggad ,

romi

RomiI måndags tuffade en för mig ny bekantskap förbi på sin färd mot Degerhamn, 88 meter långa Romi. På bilden är hon närmare en halvmil ut i havet från min gamla slitna kompaktkamera. På den fungerar snart ingenting korrekt. Den överexponerar två eller ibland tre steg. Slutartiden går inte att ändra, objektivlocket fastnar halvvägs och blixten ger helt olika ljus från exponering till exponering. För att få användbara bilder med den måste jag följaktligen lura den – en nog så kul övning, ja riktigt lärorik, rent fotografiskt sett. Men att skiljas från en kamera man haft i många år är som att säga definitivt adjö till en god vän. Jag behåller den tills den lägger av helt. Att raka detaljer på fartyget, liksom snurrorna på vindkraftverken ute i Kalmarsund, ser ”skrangliga och vingliga” ut är dock inte kamerans fel. Det beror på att det finns så många olika luftlager mellan kameran och motivet.

Taggad ,

om flisa – men ej sune

Här och var ser alvaret ut som om en vansinnig hackspett har gått till attack och hamrat på för kung och fågelholk. Århundraden tillbaka är Öland präglat av stenbrytning och förädling av sten, eller flis/flisa som det heter här på ön. Vi fotograferade stenbrytning från både marken och från luften söder om Torngårdsvägen…

stenbrytarland_1Tusen och åter tusen brutna kalkflak ligger och står utmed mindre vattensamlingar.

alvaret_ÖlandÄven i små vatten ute på alvaret kan det finnas gädda. Det berättade lantbrukaren Gunnar Andersson, Kvinsgröta, då Alvarsamt besökte Sven-Eriksjön. Upptill ser vi Torngårdsvägen löpa vågrätt över bilden. Långt upp i vänstra hörnet lyser kyrkan i Smedby vit.

stenbrytarland_3Det är svårt att tänka sig ett hårdare arbete än att manuellt bryta sten i denna miljö. Stekhett och torrt under sommaren, svinkallt och blåsigt under vinter och vår.

stenbrytarland_4Alvaret sönderbrutet av kalksten i olika färger, storlek och tjocklek – travade i högar som enorma friluftsskulpturer. 

Taggad , , , , ,

vackra dödsmaskiner

kanonKan dödande vapen vara vackra? Ja, kanske som objekt, som hantverk, som gjutningar. Dessa kanoner står vid sidan av fyren Långe Jan. De pekar mot söder. Jag tror att de är tillverkade i början av 1700-talet.

kanonmynningNog vågar man påstå att metallens patina är vacker. Men vet man att det ur detta dödsbringande hål har kommit kulor, spik, järnklumpar, kedjor och annat skrot som slitit sönder människor och fått fartyg att gå till botten blir helhetsintrycket kanske ett annat. När jag ser en vacker gammal kanon undrar jag spontant ”hur många har den dödat”?

Taggad , ,

osynliga krafter

Det var sannolikt människans studier av fågelns vingar som ledde fram till upptäckter och uppfinningar som lyftkraft, dragkraft, bidevindsegling, propellern, flygplan, väderkvarnar och vinddrivna pumpar. I dag kan upp mot 900 passagerare färdas i en bekväm kärra på runt 590 ton runt halva jorden tack vare att någon förstod att en konvex vinge ger lyftkraft; ovansidan av vingen är alltså aningen längre än undersidan. Eftersom luften alltid strävar efter utjämning tvingar detta luften att ”skynda på” utmed ovansidan av vingen, vilket skapar en sugkraft uppåt när planets motorer får planet att röra sig framåt. När du sitter där en mil upp i det blå kan det vara bra att veta att det alltså är luftströmmen över vingens ovansida som håller dig där du är. Logiskt sett borde vi därför inte tala om ett flygplans lyftkraft. Bättre vore att kalla den sugkraft.

Måsar förstod aldrig det där. Men de flyger ändå.

segelvingeVi ser få segelbåtar på vår sida av Kalmarsund. Men här är en under gång mot Degerhamn i dikt bidevind. I bakgrunden skymtar vindkraftverken ute i sundet och efter segelbåten flyger måsar (med risk för att få på moppe av nån fågelkännare garderar jag med tärna).

Taggad ,

mot skyn

skorstenenNär vi är nere vid tennisbanan i Degerhamn kan vi passa på att titta in i en av de gamla ugnarna… Med blixtens hjälp förvandlas det dunkla innanmätet till ”en sprakande tegelstensberättelse”. Tilläggas bör att rasrisken i ugnen är långt ifrån liten…

Taggad ,

hamnfrossa ger fotofrossa

Det finns många frossor. Till de negativa hör sannolikt amningsfrossa och feberfrossa. Till de positiva sorterar vi räkfrossa, kanske en lagom stark solfrossa eller godisfrossa – och den bästa av dem alla: fotofrossan! I detta inlägg lämnar jag för en stund Öland och släpper alla hämningar med bäring mot modesta mått och väger inte för en sekund in ämnets eventuella nyhets- eller skönthetsvärden. Inlägget är en gigantisk fotofrossa i ett ämne som intresserar mig: Hamnar.

Som ung bodde jag vid inloppet till Stockholm. Jag kunde sitta i timmar och anteckna in- och utgående fartyg. I kikaren kunde jag komma kaptener och styrmän så nära att jag nästan kunde se vilket cigarettmärke de rökte. Jag blev en baddare på morsesignalering och kunde alla rederimärken, alla slags flaggor och vimplar. Jag förde protokoll över nymålade och omregistrerade skepp i min växande fartygskalender. Något äldre arbetade jag i Stockholms hamn. Jag drömde om att bli sjöman och jag seglade så snart jag fick tag i nåt som flöt – för en liten slant. Att slanten alltid var just liten innebar ofta att inköpet sjönk. Men vad gjorde det – så länge det flöt.

Stockholms hamnar var en värld för sig. Hur de är i dag vet jag inte. Men då, i mitten/slutet av 1960-talet, var de rena rama känslostormkatalysatorn för en drömmande pojkspoling med Harry Martinsons Kap Farväl! och Resor utan mål i blodet (jag läste om dem häromåret och klassar dem fortfarande som ”något av det absolut bästa jag har läst”).

Det var slitigt i hamnen. Man skrek och gapade men alla gjorde sitt och man hjälpte varandra. Där jobbade olika slags människor: original, bohemer, periodare, hemlösa, invandrare, konstnärer, B-skådisar och proffsstuvare. Och högutbildade som då och då ville njuta av tungt och dåligt betalt kroppsarbete. Det luktade i hamnen. Ibland stank det apa. Det doftade i hamnen. Ibland doftade det kaffe. Eller virke. Eller frukt. Eller fisk…

Under min sommarodyssé i Österlen kände jag fiskdoften ända uppe i Simrishamns centrum. Det var bara att följa den. Den blev starkare och starkare, och snart var jag åter fångad av hamnens mystik. Äntligen. Det var länge sen jag luffade bland trampar och skutor och skorvar och pråmar och smackar. Jag vet inte mycket om yrkesfiske. Just därför fascinerar alla märkliga mackapärer och doningar som krävs för att fiska och som på olika sätt hör till branschen. Just därför visar jag fotona utan bildtexter. Det skulle bara bli fel om jag försökte förklara vad vi ser på dem.

Nedan kan du ta del av min fotofrossa – en logisk följd av min hamnfrossa. Fyrtio fiskdoftande bilder. Håll till godo!

Simrishamn_01

Simrishamn_02

Simrishamn_03

Simrishamn_04

Simrishamn_05

Simrishamn_06

Simrishamn_07

Simrishamn_08

Simrishamn_09

Simrishamn_10

Simrishamn_11

Simrishamn_12

Simrishamn_13

Simrishamn_14

Simrishamn_15

Simrishamn_16

Simrishamn_17

Simrishamn_18

Simrishamn_19

Simrishamn_20

Simrishamn_21

Simrishamn_22

Simrishamn_23

Simrishamn_24

Simrishamn_25

Simrishamn_26

Simrishamn_27

Simrishamn_28

Simrishamn_29

Simrishamn_30

Simrishamn_31

Simrishamn_32

Simrishamn_33

Simrishamn_34

Simrishamn_35

Simrishamn_36

Simrishamn_37

Simrishamn_38

Simrishamn_39

Simrishamn_40

Taggad , , ,

Ytongfabriken i Grönhögen

Den kommer att stå i många hundra år till. Tror Alvarsamt. Att sanera denna industrihistoriska ruin får nog den tuffaste kommunpolitiker att rysa, ty en sanering skulle säkert kosta skjortan – och även brallorna och slipsen och skorna. Stålskelettet är av grov kaliber. Alvarsamts tips blir därför att kåken rasar samman först 3 041 e Kr. Vi har följaktligen god tid på oss att njuta av det industriella förfallet parat med en ologisk och till synes spontan användning av de enorma utrymmena. Här kan man hitta allt från en traktor till en båt med motor, men också gamla däck, begagnade men klädda midsommarstänger, högar av frigolit, sönderslagna speglar och fönster, rum med lager av sängar, stolar, bråte, maskiner, manicker, motorer, tankar med okända vätskor, flaskor, burkar, sladdar, skräp, tyger…

Alvarsamt tycker byggnaden har en så mystisk attraktionskraft att vi åkte dit igen, för tredje gången. Vårt förra besök hittar du här.

Grönhögenindustri_07

Grönhögenindustri_01

Grönhögenindustri_02

Grönhögenindustri_03

Grönhögenindustri_04

Grönhögenindustri_05

Grönhögenindustri_06

Grönhögenindustri_08

Grönhögenindustri_09

Grönhögenindustri_10

Grönhögenindustri_13

Grönhögenindustri_11

Grönhögenindustri_12

Taggad

allt har sin tid…

Det var en gång en fabrik i Grönhögen… Vill du se hur den ser ut exteriört kan du gå till detta inlägg.

ruin_01

ruin_02

ruin_03

ruin_04

ruin_05

ruin_06

ruin_07

ruin_08

ruin_09

ruin_10

ruin_11

Taggad