Kategoriarkiv: Information

äntligen!

Det blir en fiberutbyggnad på södra Öland! Jag tror knappt mina ögon men det står i tidningen så det måste vara sant…

Östra Småland skriver att IP Only ska göra jobbet och att första inkopplingen kan göras före årsskiftet. Man börjar i Kastlösa och Södra Möckleby och under nästa år ska hela södra ön vara uppkopplad/datamässigt moderniserad. Grattis alla ni 1 275 av 2 200 fastighetsägare som har tackat ja till fiberbredband.

Södra Möckleby sockenförening har knogat hårt för att nå detta mål, som länge såg så avlägset ut. Bravo!

Taggad , , , ,

långt till fiber ännu…

Eva_IPOnlyEva Hansson Törngren jobbar oförtrutet vidare med att ragga abonnenter till fiberanslutning på södra Öland. I dag satt hon utanför ICA i Södra Möckleby för att informera. Eva berättade att Telia dragit sig ur Kastlösa, något som kan gynna södra Ölands tänkta operatör IP Only.

– I dag har 500 fastighetsägare visat intresse. Vi måste bli närmare 1 200 för att IP Only ska få det hela gå ihop, berättade Eva för Alvarsamt.

Vi på redaktionen kan bara be alla sydölänningar, fastboende så väl som sommarboende, att tänka framåt. Anslut nu! Får södra Öland inte fiber är det lika med ”gardinen ned”. Inget företag flyttar till ett stenåldersområde, och det kommer att bli svårare att sälja fastigheter utan fiberanslutning i framtiden. Se längre, tro på framtiden, anslut i dag! skriker alla på redaktionen i kör.

Taggad , , ,

Fyra små ord

informationsskylt

Att informera är svårt. Det vet vi som har varit informatörer. Hur mycket man än anstränger sig når man inte alla. Några misstolkar alltid det man tycker sig ha sagt med kristallklar skärpa och hundraprocentig logik. Att samtidigt informera om mer än en enda sak är ännu svårare.

Att slänga sopor i dag och förstå all information ger många människor huvudvärk. I Dagens Nyheter berättar folk om att de inte ens vet vart de ska gå för att återvinna. Och när vi väl hittar en sopstation – får man kalla en återvinningsstation eller återvinningscentral för det? – ska vi tyda mer eller mindre kryptiska informationsskyltar, förbud och hot.

Nyligen uppmärksammade Alvarsamt återvinningscentralen i Degerhamn. Eller kallas den nåt annat; är den verkligen en återvinningscentral? Eller är den en sopstation? Svaret är att den – enligt FTI – är en återvinningsstation, en ÅVS. Från den samlar FTI in förpackningar och tidningar. En återvinningscentral är nåt helt annat. Den är en kommunal återvinningscentral, en ÅVC, för mottagning av – enligt FTI – trädgårdsavfall, grovsopor, hushållsavfall och farligt avfall.

Men vad är då hushållsavfall? Kan du ge några exempel på det? Enligt Hämtaavfall.nu är hushållsavfall exempelvis matavfall, grovavfall, trädgårdsavfall, latrin, slam, farligt avfall med mera. Allt sådant ska till återvinningscentral och får inte kastas på återvinningsstation. Dock får matavfall kastas i ”gröna påsen” i vanliga så kallade ”soptunnor” (mitt påstående och mina ordval – de kan säkert vara felaktiga).

Men vad är då grovsopor? Är det synonymt med grovavfall? Jag får inget svar på Hämtaavfall.nu men söker vidare… På sajten Sopor.nu får jag svaret: Grovsopor är detsamma som grovavfall. Enligt Hämtaavfall.nu är grovsopor lika med avfall från hushåll som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl. Det kan vara möbler, cyklar, sängar, kastruller med mera. Sådant får alltså bara slängas på återvinningscentral – och inte på återvinningsstation.

Vi håller oss kvar i Degerhamn. Får du slänga kärl- och säckavfall där? Först måste vi reda ut vad kärl- och säckavfall är för nåt… Vet du vad det är? Enligt Hämtaavfall.nu är det lika med allt brännbart avfall som återstår efter att avfall som omfattas av producentansvar sorterats ut. Dessa avfall samlas in i säck eller kärl. Svaret blir alltså att sånt inte får kastas i Degerhamns återvinningsstation. Det måste till exempelvis den kommunala återvinningscentralen i Mörbylånga.

Hänger du med? Jag börjar själv bli en aning snurrig… Jag frågar Magnus Sandström på FTI om han tror att vanligt folk vet om att trädgårdsavfall ingår i begreppet grovavfall? Magnus är en prima informatör, han svarar blixtsnabbt på mejl och utan krumbukter: ”Det bör finnas en till skylt på området som berättar att denna plats endast är till för förpackningar.” Magnus bifogar den skylt som inte finns på återvinningsstationen i Degerhamn. Där saknas alltså information. Magnus tillägger: ”Jag tror gott om vanligt folk och tror att de kan se skillnad på en förpackning och trädgårdsavfall så som grenar med mer. Bifogar en bild på den skylten, där det står som överskrift att stationen är till för förpackningar och tidningar.”

Jag frågar Magnus Sandström om den övre skylten på återvinningsstationen i Degerhamn, den med texten Avstjälpning förbjuden. Svarandet övertas nu av Carro, också en blixtsnabb informatör: ”Vem har satt upp denna skylt?”. Jag svarar att jag inte vet och Carro skriver i nästa mejl: ”Den översta skylten är inte vår. Skulle kunna gissa på kommunen, men vet ej.”

Jag tar upp det handfasta hotet om ett års fängelse på en informationsskylt… Carro svarar: ”Gällande den undre skylten så är det en skylt vi har haft tidigare, vet dock inte om vi nyttjar denna i dag eller om det är så att vi behöver ha dessa på platser som är hårt drabbade av dumpning.”

Jag har nu förstått att man kan få ett års fängelse för dumpning i naturen – något som verkligen kan vara befogat. Men behöver man hota med det på en informatiosskylt? Är det inte tillräckligt svårt med information, särskilt då – som i fallet Degerhamn – där skyltar saknas och skyltar sätts upp av andra än FTI?

I Degerhamn saknas alltså den allra viktigaste skylten som i fyra små ord skulle förklara vad du får kasta där – och inte vad du inte får kasta där: för förpackningar och tidningar.

Vid återvinningsstationen i Degerhamn får du alltså bara kasta förpackningar och tidningar. Ingenting annat. Men den skylt som på ett enkelt sätt ska informera om detta saknas.

Slutsats: Det är svårt att informera.

tackskylt

Den saknade skylten – en i mina ögon trevligare ”dörrvakt” än den om hot med fängelse att möta vid sorteringsstation.

Taggad , ,

världsnyhet: ett års fängelse för misstag på återvinningsstationen

Inte en utan till och med två informationsskyltar står uppsatta vid återvinningsstationen i Degerhamn, sannolikt för att få oss dödliga att förstå att nu gäller skarpt läge. Men att informera logiskt och på begriplig svenska är svårt. Vid denna station har folk slängt trädgårdsavfall under många år. Skvallervägen har jag hört att det nu är förbjudet. Men vad säger egentligen skyltarna om detta? Får du kasta trädgårdsavfall här? Vad tror du? Vad vet du säkert efter att ha läst skyltarna?

Enligt översta skylten får jag inte stjälpa av sopor(?) här… Men får jag skjuta av dem? Får jag plocka av dem? Sopa av dem? Kasta av dem? Blåsa av dem? Skyffla av dem med spade? Bära av dem? Fösa av dem?

För att förstå svensk sophantering måste man snart söka till den treåriga linjen sopologi på universitetet. Man kan tjuvstarta den högre utbildningen med att studera ordlista om sopor med 52 olika begrepp + synonymer…

En sak vet jag i alla fall med säkerhet: Jag sitter snart inne på ett år. Det är bara en tidsfråga innan jag gör första felvalet bland containrarna och vips är farbror polis där och burar in mig.

C J L Almqvist hade rätt: Blott Sverige svenska krusbär har.

informationsskylt

Taggad ,

konsten att informera

jaktskylt

En gång på tiden var jag informatör. Jag skulle informera, hålla folk uppdaterade. Det var svårt. Mejlade man alla fem gånger inför ett möte var det alltid en liten grupp som inte kom och som på fråga svarade: ”Det hade jag ingen aning om!”

Att informera är svårt. Det slog mig då och det slog mig häromdagen när vi gick till det gamla fågeltornet i Ottenby. När vi länge kikat ut över det väldiga havet och skulle gå hem igen upptäckte vi skylten. Den berättade Jakt pågår

Man kan reagera på flera sätt inför en sån upplysning:

  • Åh, fan. Vad kul. Låt oss knalla på och bli skjutna.
  • Aj, då. Nu får vi stanna här tills dom tar bort skylten.
  • Ska vi chansa ändå och åla oss hem i vägdikena?

En information bör bestå av två delar, en ögonbrynshöjare och en faktadel, eventuellt med råd. Denna skylt saknar den sistnämnda och blir helt surrealistisk. Jakt pågår är ungefär lika informativt som Övning med granatkastare pågår eller Aptering av atombomb pågår. Inte i något av fallen förstår man vad man bör göra.

Att sätta upp en skylt Jakt pågår är kanske ett sätt att mildra de rättsliga påföljderna om man råkar skjuta ihjäl nån.
– Men vi satte ju upp en varningsskylt!

Nå, hur gick det? Jo, vill höll varandra i handen och gick stoiskt vägen fram, trotsande den jagande döden. Och vi överlevde.

 

Taggad , ,

Dagsedel

SKYLT

Blott Sverige svenska krusbär har, skrev Carl Jonas Love Almqvist 1838 i Om svenska rim. Visst lever vi i ett paradis av ordning och reda, löning på fredag. Vi bör vara lika, söka konsensus, dra åt samma håll, tänka lika, tycka lika, inte brusa upp, inte ge röst åt avvikande mening, vara besinnade, duktiga, nyktra, fina, väluppfostrade, demokratiska. Hela Sverige ska vara som en enda stor söndagsskola med solsken i blick.

Men… De få människorna i glesbygd måste få berätta att de finns, att de har nåt att erbjuda, kanske till och med att sälja. De gör därför skyltar. Små skyltar, stora skyltar, roliga skyltar, tokiga skyltar, färgglada skyltar – skyltar som säger något om ”honung”, ”plädar”, ”väderkvarnar”, ”svenska krusbär”. Dessa människor är kriminella. Dessa människor ska bekämpas. Generalerna sitter på Trafikverket. Under sig har man kommandogruppen PEAB. Häromveckan slog man till i Södra Möckleby och gjorde rent hus. Små och stora skyltar togs i beslag, liksom gatupratare och andra illegala vapen, numera förvarade på säkert sätt i Färjestaden. Ordning och reda, löning på fredag.

Alvarsamts solskensreporter kontaktade Trafikverket. Jan-Olof Berg, projektledare i Kalmar, även ansvarig för skyltdisciplinen på Öland:

– Det var ingen razzia vi gjorde i Södra Möckleby. Dom här skyltarna utgör ett ständigt arbete för oss – ett arbete som tar för mycket tid. Dom här skyltarna ska inte finnas. Skyltar ska vara riktiga, formellt korrekta. Dom ska ha rätta mått, rätt stil. Man ska inte behöva bromsa in för att kunna läsa en skylt. Synskadade ska inte behöva snubbla på dom. Det ska vara lika för alla. Alla ska behandlas lika. Därför måste man ansöka hos oss om rätten till skylt. Då blir det rätt. Med rätt placering.

Blott Sverige svenska krusbär har. Ordning och reda, löning på fredag. Alla lika. Då blir det rätt. Men hur kul är det i Sverige i dag. På en skala, typ?

Taggad ,

Om den livsfarliga elden

Många voro kallade men få kom – till Degerhamns brandstation för undervisning i det komplexa ämnet brandskydd. Vi elever blev bara tre. Lärare var brandmästare Göran Andersson.

Göran hade mycket skrämmande att berätta, exempelvis att det uppstår runt 35 000 bränder i landet om året – varav 10 000 är anlagda! El orsakar 10 000 bränder och resterande 15 000 brasor beror på den mänskliga faktorn. Dessvärre stiger det totala antalet bränder år för år. Bara på lilla Öland släcker brandkåren nästan en brand per dygn.

I landet omkom 123 människor i bränder 2010. Året efter sjönk antalet till 104. Rökning och levande ljus är vanliga brandorsaker, liksom ”att telefonen ringer vid matlagning”. Äldre och dementa är överrepresenterade i den dystra statistiken.

Vi fick veta mycket som åtminstone jag inte hade en aning om:

Polyuretan används fortfarande i madrasser, möbler och mycket annat. Materialet brinner hastigt och utvecklar giftiga cyanidgaser. Teflon är en plast som börjar brinna vid 850 grader. En teflonstekpanna kan alltså ta eld! Trä kan börja brinna vid kontakt med föremål med så låg temperatur som 185 grader. En sladdosa ska inte ligga upp och ned. Då ökar risken för brand. Blinkande lysrör är en dödsfälla. De kan i vissa punkter bli 3 000 grader varma. Aluminumkåpan smälter, metallen droppar ned på golvet – som antänds. Regeln är enkel: Alla slags lysrör som börjar blinka ska omedelbart släckas och så snart som möjligt bytas ut.

En allmän gyllene regel är att ”stänga inne elden så mycket som möjligt”. Stäng allt som går att stänga runt branden. Då fördröjer man dess utveckling.

Göran Andersson visade sedan videor om olika slags bränder. De mest omskakande visade den på Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö och den explosionsartade på en rockkonsert i USA. Nio och en halv minuter efter att en bangalisk eld på scenen antänt väggen bakom orkestern var 100 människor döda och 100 svårt skadade. Lärdomen där blev lika tragisk som viktig: Publiken försökte ta sig ut samma väg som den kommit in – trots att flera andra utgångar var öppna.

Förmiddagskursen avslutades med praktiska brandsläckningsövningar, se bilderna.

Göran Andersson med sina elever Anna-Britt Lagerström och Bertil Uddenbjörk utanför brandstationen i Degerhamn. Kallelse gick ut till alla boende i Mörbylånga Bostads AB. 
 
Bertil går på med kolsyresläckaren. Och han gör alldeles rätt i att rikta strålen mot lågornas bas. Att sikta mot själva lågorna har ingen verkan.
 
Efter bara en eller två sekunders duschning är branden släckt. Kolsyresläckare är effektiva. Ännu mer allroundverkande är pulversläckarna. Nackdelen är att de smutsar ned. Pulvret kanske skadar mer än elden hunnit göra.
 
Stilstudie av Bertil Uddenbjörk från Grönhögen. Släckt vare här! 
 
Här har Göran Andersson ”spetsat” brandhärden med bensin. Bertil Uddenbjörk har backat en aning för den kraftiga värmestrålningen och går på med pulversläckaren…
 
… och efter bara två tre sekunder är även den branden historia.
 
Risk för kraftig dimbildning. Så skulle en meteorolog kunna uttrycka fenomenet när Bertil Uddenbjörk låter pulversläckaren tala…
 
Göran Andersson, brandmästare, framför en brandbil med maskinstege, även kallad magirusstege.
 
Taggad