Kategoriarkiv: Jämtland

Vart tog sommaren vägen?

Nä, nu måste vi pigga upp oss. Vädersibyllorna spår minus 5 i natt. Jag protesterar med några sommarminnen från september 2008. Bilderna är tagna med min gamla favoritkamera Canon EOS 20D. Klicka upp bilderna i full storlek, luta dig tillbaka och njuuuut.

Jag tror, jag tror på sommaren!

Taggad

Vinterfåglar inpå knuten

Grönfinken minskar oroväckande i antal, visar årets fågelräkning. Jag är ingen fågelskådare. Jag är inte ens intresserad av fåglar. Men jag gillar att observera, utfodra och fotografera dem. Grönfinken är en av de få fåglar som jag känner igen. Orsaken är den grönfinkskanonad som inträffade i Jämtland 2009, där vi bodde då. Vid våra fågelbord gick det tio grönfinkar på en talgoxe. Det kryllade av grönfinkar – på marken och i luften. Fotot, som är taget med en enkel kamera, ger bara delvis rättvisa åt grönfinkens totala dominans.

Det kanske inte är så märkligt att grönfinken sedan dess minskar i antal. Jag tror – ännu så länge – på naturens förmåga att rätta till under- och överdrifter.

grc3b6nfinksmyller

Äntligen

Nu är vi ölänningar – på riktigt. En jobbig flytt transformeras nu successivt till en fungerande vardag. Men ännu står många flyttlådor ouppackade, och det dröjer ännu en tid innan jag får full sprutt på alla IT-redskap och program. Öland nu är som Jämtland i slutet av september. Vi kan glatt konstatera att flytten har gått åt rätt väderstreck.

Klimatförändring

Det är snart november. Den första snön borde ha färgat Jämtland vitt. Men icke. Trots flera minusgrader om morgnarna finns ett och annat livskraftigt blomster som vägrar att ge upp. Och som du ser – kampen mot kylan resulterar fortfarande i vackra former och märkliga färger.

Kallprat

Kompaktkameran är ett måste för mig. Att alltid ha kameran till hands är viktigt. För vem vill släpa omkring en systemkamera från arla till särla i jakten på BILDEN.

Mycket snart går flyttbilen till Öland. Till dess gäller det att summera Jämtland. I dag visade sig landskapet från sin bästa sida: kall morgon men några plusgrader i det varma eftermiddagsljuset.

Jag kör genom skogen, ser Mickel komma struttande utmed vägrenen. Jag stannar. Mickel sätter sig, tittar på mig. Jag vevar ned rutan. Mickel sluter ögonen och kisar mot solen och sitter så en lång stund medan jag får upp den gamla slitna Sony-kompakten ur handskfacket. Mickel öppnar ögonen.

– Hej du, säger jag. Fint väder i dag. Mickel plirar med ögonen. Vi snackar lite väder och vind. Men efter två minuter tröttnar han och lommar iväg med sänkt huvud och kisande ögon utan att säga hej. Jag anar vad han tänker: ”Det var ett jäkla tjat om vädret”.