Kategoriarkiv: Kastlösa

äntligen!

Det blir en fiberutbyggnad på södra Öland! Jag tror knappt mina ögon men det står i tidningen så det måste vara sant…

Östra Småland skriver att IP Only ska göra jobbet och att första inkopplingen kan göras före årsskiftet. Man börjar i Kastlösa och Södra Möckleby och under nästa år ska hela södra ön vara uppkopplad/datamässigt moderniserad. Grattis alla ni 1 275 av 2 200 fastighetsägare som har tackat ja till fiberbredband.

Södra Möckleby sockenförening har knogat hårt för att nå detta mål, som länge såg så avlägset ut. Bravo!

Taggad , , , ,

vi går på loppis, del I

Loppis hör Ölandssomrarna till. I juli går det två loppisar på varje ölänning eller tiotusen på en polis. Nu i augusti blir de färre men fortfarande kan man göra det där fyndet man drömt om så länge: en okänd Picasso för en tjuga eller Donald Trumps lögngenerator för en tia. Vi tittade först in i Kastlösa Fyndbutik

KastlösaFyndbutik_01Släktingar? Att fotografera loppisar är nyttig fotografisk träning. Ljuset är dåligt och ofta komplicerat sammansatt, färgerna är ”för många”, hyllor ger ”kolgruveskuggor” och ”högt i tak” tar ofta udden ur blixtljus. Det krävs ofta intensivt efterarbete för att få bilden ok. Speciellt färgtemperaturen kan trilskas. Ingen kamera klarar alla slags blandljus – gud ske lov!

KastlösaFyndbutik_02Här i Kastlösa är det ordning och reda som gäller. Rent och snyggt allting även om det är trångt mellan prylarna. Här dominerar ”trägult” och ”glasblått” – en svår kombination, eftersom gult och blått som bekant blir grönt. Var ligger den absoluta balansen? Dessa foton i .jpg-format blev inte bra. Färgåtergivningen blev rent crazy. Därför är alla skott gjorda från .raw-filer. Många kameror kan i dag samtidigt spara bilder i både .jpg- och raw-format.

järn_KastlösaEtt järn eller två sitter väl sällan ivägen?

KastlösaFyndbutik_03En världssensation: Svävande katt!  En sån måtte betinga skyhöga priser.

KastlösaFyndbutik_04De flesta loppisdirektörer säger att koppar är helt ute i dag. Utom bland tjuvarna.

KastlösaFyndbutik_05Oj, oj, oj. Vad var det jag skulle ha nu då? En grisfösare eller en kapskiva? En 14-millimeters fast nyckel eller en plastask märkt PSBM?

KastlösaFyndbutik_06Den ologiska och slumpartade mixen av mojänger och mackapärer är loppisarnas charm. En radio, en skulpterad servetthållare, en korg, några lampor. Färgerna är extremt uppkäftiga i denna bild. Men i .raw går de ganska lätt att tygla.

KastlösaFyndbutik_07Det  jag inte längre använder kan uppskattas av någon annan. En fin tanke med loppisar och second hand.

KastlösaglasGlas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara i hårdare motljus än här. Naturljus  från fönster spetsat med lite blixtljus i taket. Ju knepigare ljus, desto bättre att använda .raw.

Kastlösa_diverseJa visst, ja. Jag skulle ha en citronpress också! Och sugrör. Och en tratt, för bövel´n!

Taggad , , ,

indien kallar

 

avslag

Tidigare i höst skrev Sune Flisa ett pappersbrev till komnunstyrelsen i Mörbylånga kommun. Han begärde att kommunen skulle höja hastigheten genom Kastlösa samt betala ordentligt tilltagna skadestånd till den sydöländska befolkningen.

Nu kommer kommunens svar till Sune Flisa, se ovan. Med anledning av brevet har Sune levererat ett synnerligen känslosamt tillkännagivande till oss på redaktionen. Med södra Ölands bästa för ögonen väljer redaktionen att – nedan – publicera det utan kommentarer, strykningar eller tillägg. Dock har vi tagit oss friheten att helt utelämna Sune Flisas 33 sidor långa PS, i vilket han – bland annat – ber oss att skicka brevtexten till Svenska Akademien för att – som Sune uttrycker det: ”_ _ _ ledamöterna i ett nafs ska kunna befrias från sitt träliga dividerande om olika kandidaters styrkor och svagheter. De kan nu på stående fot titta varandra i ögonen och i beundran utbrista i kör: ”Heureka. Sune får litteraturpriset 2016. Äntligen!”

 

————————————————————————————————-

Sune Flisas brev till redaktionen:

Högt ärade ölänningar.

Gränsen är nådd. Jag orkar inte längre. Min sargade kropp förblöder, min mentala hälsa – annars omvittnad som ”enastående” – krackelerar i takt med debarkeringen från allt vad som kan kallas ”förstånd”. Alla kurvor pekar nedåt; framtiden ter sig allt svartare. Jag Sune Flisa återvänder till mitt kloster Zabsang Choekhorling i Indien. Där lyser eftertankens klara skära i morgonrodnaden, där härskar vishetens blomma och där tar man emot Sune Flisas råd och order med tacksamhet och övertygelse om den djupa kunskapens omätbara värde.

När nu Mörbylånga kommun vägrar både den av mig beordrade hastighetsökningen genom ökenlika Kastlösa samt skyndsamt utdelande av ett rundligt tilltaget pekuniärt skadestånd till den sydöländska hårt lidande befolkningen blir deras beslut lika med slutpunkten för min öländska era. Nu kallar världen. Nu träder Sune Flisa in i den gränslösa sanningens bländande stjärnljus. Farväl alla klartänkande ölänningar och soldatvänner – skadade och ännu icke skadade, stupade och ännu icke stupade!

med ödmjuka hälsningar

 

 

Eder Sune Flisa

suneflisa
Sune Flisa som huvudtalare på svamp-
festivalen ”Årets Karl-Johan” i Värnamo,
hösten 1997. Foto: Katinka Museron.

 

Taggad , , ,

Penåsa ödeby

Efter promenaden utmed den mystiska bäcken inne i skogen sydost om Kastlösa kommer vi ut på alvaret. Vi närmar oss Penåsa ödeby, övergiven i mitten av 1800-talet.

PenåsaÖdeby_02Bäcken från förra avsnittet går mellan första och andra stenvallen. Vattnet är lika stillastående här som inne i skogen.

PenåsaÖdeby_01Nu ska vi bara över den lilla spången som går över bäcken. Det som finns kvar av Penåsa ödeby ligger uppe på höjden i bakgrunden.

PenåsaÖdeby_03Ett hål fyllt med sten. Kanske en brunn med gott vatten en gång i tiden. Men det måtte ha varit hårdare än hårt.

PenåsaÖdeby_04Vad vi kan förstå är detta den diskreta lämningen efter en av byggnaderna i byn.

PenåsaÖdeby_08Resterna av den andra byggnaden är desto tydligare. Här kan vi fortfarande urskilja vissa byggnadsdetaljer.

PenåsaÖdeby_09Ett hörn av en grund. Om den får ligga orörd kan människor om tusen år se hur man levde på Öland under 1700- och 1800-talet.

PenåsaÖdeby_05Samma grund från ett annat håll. Man får ”bygga upp kåken igen med sin fantasi”.

PenåsaÖdeby_06Kalkstenen är användbar till mycket, till murar lika väl som till husgrunder.

PenåsaÖdeby_07Stenansamlingen i bakgrunden får nog sägas dominera framtoningen av det lilla som i dag finns kvar av Penåsa ödeby.

PenåsaÖdeby_10Här är – kanske – en kreatursgata ut mot en mager betesteg. Precis framför skogskanten i bakgrunden går cykelvägen mellan Kastlösa och Skärlöv på den tidigare banvallen för tåget samma sträckning. 

Mot Penåsa ödeby

Penåsa ödeby är minst sagt öde. Det ska genast sägas att den knappast syns. Men den är ändå värd ett besök. Historien om den är lika mager som marken omkring den.

Man når den lättast genom att fara ut på alvaret bakom Alvargården i Kastlösa. Vägen går på den tidigare järnvägsbanken mellan Kastlösa och Skärlöv, en sträcka jag cyklade våren 2012. Du läser om den här. Är du intresserad av järnvägens historia på Öland finns flera länkar i slutet av detta inlägg om Torngårds station. Den första kilometern, tidigare ”tvättbrädan”, är nu asfalterad och slät som en barnstjärt. Vid vägbom får man parkera bilen och börja vandra. Uppskattningsvis tar promenaden till Penåsa ödeby bara nån halvtimme.

MotPenåsaÖdeby_1Cykel- och vandringsvägen Kastlösa-Skärlöv är rak som en linjal. Vegetationen är ovanligt tät.

MotPenåsaÖdeby_2Leden till Penåsa ödeby är bra utstakad. Det var bara vid vägs ände som vi fick irra omkring några minuter för att finna ”byn”…

MotPenåsaÖdeby_6Längs promenaden går en bäck, ett mystiskt mörkt vattendike. På enstaka partier släpper vegetationen igenom solen ned till vattenytan. Vattnet är humusfärgat, brunt.

MotPenåsaÖdeby_3Utan blixt är bäckens svarta yta svårfotograferad. Man fipplar inte länge med kameran här inne i den öländska djungeln. Svärmar av blodtörstiga mygg attackerar direkt. 

MotPenåsaÖdeby_4Bäcken utanför skogen är bättre belyst, och växtligheten är därför en annan.

MotPenåsaÖdeby_5Bäckvattnet är trolskt, färgskiftande, stillastående. Sannolikt var bäcken en av förutsättningarna för jordbrukare att slå sig ned i Penåsa. Vi är nu strax framme i ödebyn. Vi vandrar in i den i ett kommande inlägg…

Koporträtt

Det är inte bara kameler som kan se knäppa ut. Den här kossan knäppte jag häromdagen under min färd på den linjalraka cykelleden Kastlösa-Skärlöv.

Österut – i motvind

I Kastlösa på västra sidan av Öland ser jag skylten Ölandsleden och tar in på den torra grusvägen, glad över att komma bort från den allt hårdare trafikerade 136:an. Nu väntar den längsta raksträcka jag någonsin har cyklat, ungefär en mil ned till Skärlöv.

Från Skärlöv tar jag mig en timme senare ut på 136:an igen – nu på östra sidan av ön – och cyklar vidare söderut. Men det är en helt annan historia…

I början är leden, som egentligen är en vandringsled, en tvättbräda. Cykeln hoppar och skramlar. Trots det känns det en smula andaktsfullt att cykla på banken till den för länge sedan nedlagda järnvägslinjen. Tyvärr kör här även en och annan bil. Här ska den nya cykelleden, Fyr till fyr, småningom gå fram…
 
Underlaget blir successivt bättre. På båda sidor av leden löper stenmurar och här och var finns vatten. Landskapet blir allt vackrare och den högre, lummiga grönskan tuktar effektivt den hårda vinden.
 
Stenmurarna ringlar som ormar över markerna. Här och var ser jag riktigt hög skog, vilket är rätt ovanligt på alvaret. Under färden ned mot Skärlöv passerar vi Parteby och Alvlösa alvar.
 
Naturen blir allt skirare och somrigare – målad i ljusa och varma färger.
 
Vy mot väster. Landskapet här har många ansikten: torra områden mixas med våtmark, blomsterängar följs av skog. På två ställen finns skyltar för att ta sig till Penåsa ödeby, som lades för fäfot 1844.
 
Våtmark i varma gula och gröna nyanser mot den mörka skogen skapar spännande kontraster.
 
Här gäller det att ta det lite piano. Färisterna utmed leden har ovanligt stora avstånd mellan rälsarna. Jag klev av och ledde hojen över för att skona däck och fälgar. Kör du snabbt med smala eller löst pumpade däck över denna konstruktion är det bara att be en stilla bön och tro på det du gör…
  
På andra halvan av sträckan minskar växtligheten i höjd, träden blir buskar och vinden blir åter en fiende. Rastplats Skärlöv ligger dock vindskyddad och är mycket fint utrustad. Den ligger vid den gamla banvaktarstugan.
 
Grunden till banvaktarstugan i Skärlöv är lagd 1910. Här passar det fint att stanna och dricka kaffe och kanske meditera en aning över alltings förgänglighet. Sedan återstår bara spurten…
 
Stationshuset i Skärlöv. Här vinkade en gång stinsen med sin flagga och blåste i sin visselpipa.  
Taggad ,

Tysta, orörliga monument

Världen ska inte bara ses från markplanet. Högre föremål blir deformerade i underifrånperspektiv. En väderkvarn är ett sånt större objekt som blir spetsigt i toppen från marken. Därför tog jag ”monsterstativet” med mig ut i dag för att titta på kvarnar i ett ”jämbördigare perspektiv”. Det gick si så där. Vid vissa kvarnar blåste det för mycket, vid andra stod solen fel. Men det sistnämnda gick att utnyttja för att visa kamerans position i relation till kvarnen.

För den fotointresserade kan jag berätta att alla bilder är tagna med extrem vidvinkel.

vc3a4derkvarn-kastlc3b6saVäderkvarn vid väg 136 lite norr om Kastlösa. Längst till vänster skymtar Kalmarsund. Jag har aldrig sett en väderkvarn i arbete. Följaktligen har jag heller inte hört hur den låter. Men det kan du göra här.

vc3a4derkvarn_ventlingeDenna kvarn finns i Ventlinge. I bakgrunden till vänster står rader av väderkvarnens modernare släkting: vindkraftverket.

vc3a4derkvarn_tribergaEn av två väderkvarnar strax söder om Triberga på Ölands östra sida. Kameran är på drygt sju meters höjd. Du ser dess skugga på det högra vingparet.

vc3a4derkvarnar35Kameran är här precis framför kvarnens kraftfulla vingcentrum. Att förstå hur en väderkvarn arbetar är inte helt lätt. Här finns en del matnyttiga förklaringar.
Taggad