alvarsamt
Icke allvarligt om livet runt alvaret
Kategoriarkiv: kite aerial photography
Akterskeppet grävs ut
Den rektangel som i går förmodades vara en grav grävdes delvis ut i dag, se ”det liggande timglaset” uppe till vänster. Eftersom man ser ben i botten av den högra timglasdelen torde den förmodade graven verkligen vara en grav. – Men det är en häst som ligger där, berättar arkeologen och ledaren för utgrävningen Ludvig Papmehl-Dufay för Alvarsamt. Antagligen är graven handgrävd under 1920-talet.
Stensättningen i eftermiddagens solljus över Kalmarsund, som skymtar i bakgrunden. Vi ser att många andra delar av skeppssättningens akterskepp har grävts fram under dagen. Aktern i skeppet är åt höger.
Hela skeppssättningen. Vid pilen skymtar skelettdelar av en häst, se nästa bild.
Inte ett tusen år gammalt skelett, bara hundra. ”Graven” var slutstation för en häst.
Hela skeppssättningen sedd från söder. Nu återstår – tyvärr – bara tre dagar av det grävande projektet…
skeppssättningen blottlagd
Under förmiddagen blottlade en grävare hela skeppssättningen i Albrunna. Från ovan syns tydligt skeppets form med fören åt höger i bild, mot söder. Det finns märken av så kallade ”stenlyft” (märken av flyttade stenar) även innanför relingarna, skeppets konturer. Vad dessa beror på vågar man bara spekulera i. Kanske har de stöttat pålar eller olika slags stag under bygget.
Här har jag lagt till lite färg vid alla så kallade stenlyft, alltså märken efter stenarna i skeppssättningen. Vid den gula pilen har den aktre stenen en gång stått, den som Tage berättar om i föregående inlägg. Vid blå pil står resterna av stävstenen, den kollapsade som nu ska ersättas med en kopia. Vid röda pilen hittar vi en trolig grav. Att den ligger i östlig-västlig riktning kan betyda att den är grävd under kristen tid.
Rektangeln som kan vara en grav. Du får en viss uppfattning av skeppets storlek genom att jämföra med mannen i nedre högra hörnet.
Grav eller inte grav? Vi får avvakta besked…
Från några meters flyghöjd ser vi tydligt skeppets konturer. Stävens sten mot kameran, akterns sten vid den fotograferande mannen. Skeppssättningen är 44 alnar lång, ungefär 26 meter.
Från luften tittar vi rakt ned i en konstruktion som byggdes för runt tusen år sedan – eller ännu längre sedan.
Vi ser här skeppet från nedre högra hörnet upp mot det övre vänstra. Strax vänster om mitten ser vi mörkt avtryck av akterstenen. I övre högra bildhörnet ligger schaktmassor. Alldeles till vänster om dessa syns den möjliga rektangulära graven. För dig som vill titta närmare på detaljerna i bilden finns en stor version här. Observera dock att bilden inte är fri, den får bara användas för privat bruk.
Här har jag förmörkat skeppssättningens yta en aning – och ljusat upp graven några snäpp för tydligare lägesbild. Norr är uppåt i bild.
Midskepps. Norr/aktersten uppåt i bild. Söder/försten nedåt. Här ser vi tydligt de stenlyft jag talar om i översta bildtexten. De löper i stort sett mitt i skeppet och studenterna har ringat in och försett dem med numrerade pinnar. Även denna bild kan du se i stor version, här.
Ett glatt gäng ”grävlingar” strax efter att spåren efter hela skeppssättningen blivit synlig. De står vid den förliga stenen, dagen till ära prydd med en pumpa.
Skeppssättningens försten prydd med pumpa längst till höger. Skuggorna uppe till höger kommer från ”grävlingsgänget”. Alla stenlyft syns på denna bild. De är dels inringade, dels försedda med märkpinnar. Även denna bild kan du se i stor version, men bara för privat bruk. Klicka här.
dagens ölandsbild 190
Betande kreatur vid Möckelmossen.
oändlighetens landskap
Att vandra nere på Ölands sydspets leder ofta till att du invaggas i ett tidlöst tillstånd. Tystnaden får tiden att stanna under det eviga himlavalvet. Timmar, dagar och år upplöses. Men här var tiderna bråda redan för mycket länge sedan.
Här betade får för över tusen år sen, och invånarna fiskade sill och gjorde affärer med kött, skinn och ull. Ännu i dag betar fåren här. Och korna. Och människan går på sina stigar, på de märkta lederna. Ett ledmärke ser du i bildens nedre högra hörn, en stolpe. Det finns många leder i Ottenby som tar dig till olika mål.
Fåren har sina stigar, sina egna smala leder. En sådan ser du i övre bildens vänstra del, som ett mörkt streck ritat i det ännu gröna septembergräset. I bilden möts fårens stig och människans led. Söderut går vi följaktligen på samma stig, eller ska vi säga på samma led?
Att gå åt samma håll är inget problem, men när man möter får på denna vår gemensamma vandringsled viker de artigt åt sidan, tittar på dig med tidlös nollställd blick – frågande, avvaktande, inte rädda men försiktiga. Man får intryck av att de är medvetna om att de har gått här i tusen år, och att de tänker gå här i många tusen år till.
Den smala fårstigen går lodrätt in i bildens vänstra del. Människans led gör entré i nedre högra hörnet.
Oändlighetens landskap sett från motsatt håll. Trots att vi är bra mycket högre upp än Långe Jans topp ser vi inte så värst mycket längre än till Kungsgården – uppe i vänstra hörnet. Den ligger knappt tre kilometer från fyren. Jordytans krängning begränsar synfältet. Vi skulle ha sett mycket längre om vi levde när jorden var platt. Men då måste vi backa minst 2 366 år. Detaljer ser vi alltså dåligt på stora avstånd. Ljus ser vi bättre. Skenet från Långe Jan, nästan 42 meter hög, kan i mörker ses på drygt fyra mils avstånd. En intressant detalj är det alldeles svarta vattnet i bildens nederkant. I den här vinkeln mot vattenytan blir vattnet alltså svart, men skulle jag tilta kameran en aning nedåt skulle svart förvandlas till ett färgfyrverkeri – som i detta inlägg.
de vita korna
Bebyggelsen till vänster i bild är norra delen av Gårdstorp.
Solen drunknar i Kalmarsund om en timme. Slagskuggorna växer…
Det är fortfarande sommar. Lätta moln ritar mönster på himlen.
Mellersta delen av Gårdstorp. Söder ligger åt vänster i bild.
vattenfärger
Från stranden ser havet ofta ganska enformigt ut, färgmässigt sett. Det är blått, lite mörkare vid horisonten men bara blått. Eller gråblått. Eller grönblått. Från luften ser vi det enformiga havet i helt andra färger. Färgskalan går från tristbrunt med inslag av violett till flera nyanser blått till djupgrönt, mintgrönt och neongrönt. Naturligtvis är det de olika bottentyperna som skapar detta färgfyrverkeri, ity vatten i sig är helt färglöst. Rubriken på detta inlägg är alltså vetenskapligt felaktig. Men den får stå kvar eftersom den är dubbelbottnad och lagom kryptisk.
Gårdagens eftermiddag var strålande. Vår enda flygning varade i en timme och efter många dyk och stig fick vi – äntligen! – den bild som vi jagat så länge. Det sa bara klick – och där satt den! Jag måste säga att det blev en makalös bild som inte ingår i detta inlägg. Den blir fin i ett helt annat sammanhang…
Fyrplatsen i går. Här tar Öland slut. En makalös sensommardag med – hör och häpna – nordostliga vindar. Men de var varma och lyfte kiten med kamera lugnt och fint ut över havet söder om Långe Jan. Titta på vattnet från vänster till höger. Det går över många gröna till violetta nyanser. Och blå.
Nordostlig vind 6 meter/sekund. Apelsinsol med enstaka tunga mörka moln. Rätt mycket folk, de flesta sa titt som tätt ”sehr schön” eller till och med ”Ich liebe Oland”…
södra möckleby när solen går ned…
Längst ned i bild ser du taket på biblioteket. Där kan man träffa Helena, bland andra. I nedre vänstra hörnet ser vi ICA Nära Södra Möckleby. Där kan du träffa Anna och Tobbe, bland andra.
traktorn
Södra delen av Södra Möckleby. Det börjar bli kväll. Det är varmt. Mycket varmt. Solen dalar snabbt över Kalmarsund och färgar skuggorna i disblått. Som alla ser kör Staffan Petersson traktorn. Troligen är han på väg ned till sin potätemaskin på Strömmelns gård.
golvad men inte utslagen
Som en Fågel Fenix reser den sig nu ur askan, den stora ladugården vid Degerhamns gård. Det var orkanen Gorm som förvandlade den till plockepinn. Då, för ett knappt år sen, var det väl ingen som trodde på annat än rivning även av det lilla som fanns kvar. Men vi trodde fel…
Norra delen av byggnaden är vad jag förstår helt riven. Nybyggnaden ser urstark ut med kraftiga stålbalkar.
Från luften ser vi bättre hur även den kvarvarande, södra delen av ladugården byggs in under nytt tak. Den avlånga kåken till höger i bild är uppfräschade Folkets hus Degerhamn, där det i dag finns bio. Du kan titta in i den här – och även höra några av medlemmarna i filmklubben. På denna bio har en gång serverats en världspremiär… Klicka här.
vägen går mot Resmo
Vi lyfte från parkeringsplatsen vid Möckelmossen i varma, nästan heta vindar. Från bara några tiotal meters höjd ser vi så mycket mer än från backen – den cirkelrunda stensättningen i bildmitten, till exempel. Vid horisonten sticker Resmo kyrka sitt torn i vädret. Kör du vägen åt andra hållet hamnar du i Stora Brunneby.
södra grönhögen
En större version av bilden hittar du här.
och det blev sommar igen…
Grönhögens hamn i dag klockan 16. Varma, lugna sydvästvindar med skulpturala cumulusmoln i bakgrunden. Från nu fram till jul bjuder Öland på en eller ett par grader varmare väder än fastlandet, tack vare det omgivande varma havsvattnet.
Du som vill se flera detaljer i bilden kan klicka här för att få upp en större version av bilden.
kolla in albrunna!
Söder om Södra Möckleby ligger Albrunna, en vacker by med strålande utsikt över Kalmarsund. Här är kameran riktad norrut. Skorstenarna hör till Cementas fabrik i Degerhamn. Vill du veta mer om de två dammarna i förgrunden klickar du här.
Uppe i högra hörnet ser vi byns norra del.
Mellersta delen av Albrunna.
Albrunnas södra del. I bakgrunden ser vi skog. Den heter ”Albrunna lund” och är en liten pärla i sig. Om vintern ser man detta där inne under trädens nakna grenar. I mitten av april är framtoningen en annan. Och i slutet av april har alla sippor slagit ut.
Stranden nedanför södra delen av Albrunna. Härifrån är det ungefär 15 kilometer ned till Ölands sydspets.
se tvärs över öland
Det är en mäktig känsla att kunna gå utmed stranden på ena sidan Öland medan man fotograferar den andra. Det gjorde vi i dag. Här går vi utmed västsidan ned mot fyren och ”ser” samtidigt Schäferiängarna på östra sidan ön.
panorama
Från alvaret, några hundra meter öster om Pilekulla, låter vi kiten med kameran stiga till 150 meters höjd i den ljumma kvällssolens sken, ympat med stänk av guld. Färgerna är dramatiska, slagskuggorna långa, nästan hotfulla. Solen går ned över Kalmarsund; vi går snabbt mot skumtimmen då allt tonar ut och blir till dröm…
Kameran riktad mot nordväst. På andra sidan Kalmarsund skymtar vi Sverige. Som synes är alvaret ingen öken, här finns mängder av mindre bäckar och gölar, ja till och med sjöar.
Med radiosändaren styr min fru kameran i små steg mot öster. Vi blickar här åt nordost och ser bland annat den ”evighetslånga” ”Mittmuren”. Den skarpsynte kan vid horisonten, långt till höger, se något vitt höja sig över det blå vattnet. Det är Segerstads fyr.
Torngårdsvägen är en av de få större vägarna som ”tvärsar” södra Öland. Vi ser vägen mot öster. Till höger i bild, vid horisonten, anar vi Gräsgårds kyrka.
Torngårdsvägen går rakt över Öland och detta foto. Vi ser norrut. Uppe till höger Cementas stora kalkstensbrott och bakom det vindkraftverken i Ventlinge. I en större version ser man tydligt hur Mittmurens förlängning pekar exakt på fyren Långe Jan.
Torngårdsvägen löper i vänstra övre hörnet mot väster. I bakgrunden Kalmarsund och silhuetten av Cementa i Degerhamn. Och som tidigare sagts, det finns ganska gott om vatten på alvaret. Den större gölen i bild är runt 40 x 20 meter. Bakom den ligger ett mindre ”syskon”.
det var en gång en hamn
Gåsesten. Här låg för länge sen en liten hamn. Av den ser vi bara ett litet bryggfragment i dag – och den rostiga stolpen till nåt slags vinsch. Om lik som flyter iland i Gåsesten kan du läsa här.
Hamnen i Grönhögen
Grönhögen hamn sedd från den södra, yttre piren. Hamnen har en fin ställplats för husbilar, och många seglare angör bryggorna. En av dessa seglare menar att man inte angör en brygga – det är språkligt helt fel! Läs mer om hans friska åsikter här. En seglande skönhet kan du skåda här och ett vrak som fortfarande ligger kvar i sjösättningsvaggan finns att se här. Du kan även se stormen slå in mot piren, det gör du här.
En bit ovanför den yttre piren skådar vi mot söder. Uppe till vänster i bild skymtar vi den väl skyddade småbåtshamnen. Hamnen ännu mer från ovan kan du kika på här. Och här.
Vi stiger ett stycke upp i det blå för att se småbåtshamnen tydligare.
Nere på piren igen kan vi se att den nog bör pysslas om en aning för att inte tidens tand ska bli dess överman.
jesusljus
Vi flög strax öster om Pilekulla i kväll. Vinden var frisk fastän den här dagen snart var tillända…
badsommar
Redan tidigt om morgonen är badarna på plats i det gamla stenbrottet i Grönhögen. Vattnet är svart, blått, turkosfärgat, gulgrönt, ytan blank som ett salsgolv. Djupet är som mest 30 meter. Det lär vara gott om kräftor och abborre i sjön, och många dyker där. Förhållandena anses lätta och sikten god. Vill du följa med ned i djupet klickar du här.
Vattnet skimrar i färger från gult till indigo. Kvarnen i bakgrunden står i korsningen väg 136 och Eketorpsvägen i Grönhögen.
Man kan hoppa i plurret från lodräta klippor, somliga ”höga”, andra ”inte fullt så höga”. Som alltid bör man först kolla djupet.
Den lodräta kalkstensväggen sjunker nedåt djupen i ett allt mörkare neonskimmer. Liknande färger i vatten har jag aldrig tidigare sett i Sverige.
Sjön har också en liten playa med grundare vatten. I bakgrunden ser vi den del av brottet där det fortfarande bryts flisa (= sten på öländska).
tröskorna tuggar på…
Det är dags att skörda det man sått. Världens skördetröskor repar i sig runt 2 500 miljoner ton spannmål, alltså 2,5 miljarder ton per år! Vi är i dag 7,4 miljarder människor på jorden. Per person skördas alltså 340 kilo per individ och år – i runda slängar ett kilo per person och dag eller 2-3 limpor. Trots det beräknas nästan en miljard människor svälta. Något haltar och den självklara frågan är hur stora andelar av skörden som går till kreatur.
Men det är svårt att förstå varför människor ska behöva svälta. Spannmål ger runt 4,5 ton per hektar i Kalmar län. Andra grödor kan ge tio gånger mer. Exempelvis ger vitkål 42 ton nytt per hektar i Sverige, en närmast ofattbar mängd. Med lite klyftigare val av grödor runt om i världen skulle säkert svälten lätt kunna raderas.
Men som alltid är det tusentals parametrar som påverkar matproduktionen i världen: politik, krig, religion, spekulation och klimatförändringar.
alvarsamt 