Kategoriarkiv: Konst

vi går på loppis, del II

Vårt loppisturné fortsätter, och vi tittar nu in på loppiset i Bredinge, väster om väg 136. Det är inrymt i en ladugård där gödselrännan fortfarande finns kvar. Rent fotografiskt är lokalen rena mardrömmen med svagt dagsljus och sotsvarta skrymslen. Den är med andra ord som gjord för övning i indirekt ljus med ett löst blixtaggregat, en så kallad hotshoeblixt.

Detta är loppisbesök två av fyra. Det första kan du läsa här.

Bredinge_1Glas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara motljus. Denna bild krävde mycket jobb. I .jpg-format blev den helt gul, färgad av bakgrundens spånskiva. Ju knepigare ljus, desto bättre att jobba i .raw.

Bredinge_2Med en blixt har jag lyckats få åtminstone lite liv i glasen på metallbrickan. Jag slog blixten i taket, ljuset studsade ned i brickan och upp genom glasen. Men det gula trätaket gav även i denna bild ett kraftigt gulstick, eller ”gulsmitta” som jag kallar det. 

Bredinge_3Kannparaden. Här har jag avsiktligt behållit det en aning gula ljuset runt kannorna i kontrast till det kalla/blå ljuset från fönstret.

Bredinge_4Det lackar så sakteliga mot jul… Sex tomtar för 50 kronor. Undrar om jag får ännu större rabatt om jag köper 100!?

Bredinge_5Här gäller bud! Hårda bud, kanske?

Bredinge_6En svår bild att ta med .jpg. Men i .raw går det mycket lättare att komma tillrätta med alla färgstick som massor av färger i en och samma bild ofta ger upphov till.

Bredinge_7En välgödd nasse. Ovanför honom blomstervaser med nederländska motiv. Eller är de månne öländska?

N_Rubin_67Tavla signerad N. Rubin -67. Rätt charmig i mina ögon. Lite mix av Dardel och Grünewald med ett stänk Hjertén… Om Dardel målat den fick man nog hosta upp 500 000. Nu räcker kanske en 50-lapp?

Taggad , ,

utställningen flätverk spurtar mot mål

Den imposanta utställningen Flätverk öppnade i Näsby i början av juli och det finns fortfarande möjligheter att se den. Sista dag är 14 augusti. Kulturföreningen Karneval håller i tåtarna. 18 konsthantverkare/konstnärer ställer ut och Alvarsamt visar nedan några av deras verk.

flätverk_01Utställningen hålls i hela detta vackra hus bredvid Galleri Tinnert, Näsby.

flätverk_02Pampiga kungsljus lyste i den gassande vernissagesolen. Det var 9 juli.

flätverk_03I mina ögon tycktes även växtligheten ha tänt på utställningens titel: ”Flätverk”.

flätverk_04Ulf Wickbom invigningstalade – med inlevelse.

flätverk_05Vernissagen. En sån är alltid en blandning av mingel, genuint intresse och ytlig nyfikenhet.

flätverk_06Helle Kvamme i vernissagens performance.

flätverk_07Alla konsthantverkare presenteras på foton, vilket förstärker dialogkänslan mellan dem och betraktaren. Uppifrån: Lina Lundberg, Suzy Strindberg, Karlheinz Sauer.

flätverk_08Ett slags tagelsömnad/tagelflätning av Cke Lavér.

flätverk_09Keramik av Caroline Möller. Kärlen är ”saggarfired”, alltså först skröjbrända och senare brända igen i tunna med olika brännmaterial. Före skröjbränningen sprutas/målas objekten med tunn lerengobe, så kallad ”Terra sigillata”.

flätverk_10Ölandsmotin i målning av Elisabaet Lindstedt.

flätverk_11Målning av Helena Vikestam.

flätverk_12Skålar av Lena-Maria Berg.

flätverk_13”Vattenhyacintrep doppade i indigo” står det på Jeanette Schärings visitkort. Av någon anledning är Jeanette inte med i den vådligt påkostade utställningskatalogen. 

flätverk_14Korgar av vattenhyacint gjorda av Helena Hansson.

flätverk_15Figurer av Bodil Göransson.

flätverk_16Foto av Helle Kvamme.

flätverk_17Lars Gustavsson har gjort denna exklusiva väska.

flätverk_18Gallerilokalen.

flätverk_19Konst och konsthanverk väcker känslor. Här framför ”fiberart” av Kicken Ericson.

flätverk_20Figurer av Bodil Göransson.

flätverk_21Broderier av Frida Breife.

flätverk_22Carl-Oscar Karlsson gör möbler, se bilden nedan.

flätverk_24Stolar från Elakform.

flätverk_25Flätverk av Bodil Göransson.

flätverk_26Lampa gjord av Carl-Oscar Karlsson, Elakform.

Taggad , , , , , ,

med breda penslar

Elisabeth_Wallen_6

I förrgår och i går visade Elisabeth Wallen sin konst i ateljén vid Alunvägen i Södra Möckleby. Elisabeth målar mest akvareller, en teknik som inte alls lämpar sig för ”finlir”.
– Nej, jag är inte alls intresserad av detaljer. Jag använder stora penslar och vill fånga dom karaktäristiska dragen, ljuset, färgerna och formerna, berättar hon för Alvarsamts utsände. Och som synes nedan lyckas hon fint med denna snabba ”infångningsteknik”.

Den gångna veckohelgens visningar kommer att följas av flera. Men datum är ännu inte bestämda.

Elisabeth Wallen har sedan 1990-talet ställt ut i ett flertal svenska orter, i Frankfurt och i Stockholm. Hon är medlem i akvarellsällskapet Spray.

Elisabeth_Wallen_1Genom sitt ateljéfönster ser Elisabeth Wallen tvärs över Öland. – Vid klart väder ser jag faktiskt Östersjön på öns östsida, berättar hon.

Elisabeth_Wallen_2Alvar, rödfyrsslänter och nakenstudier. Elisabeth har studerat för flera lärare, exempelvis Bernt Sundberg, Heidi  Trakowski, Arne Isaksson.

Elisabeth_Wallen_3Ölandsmotiven är många, från alla årstider.

Elisabeth_Wallen_4Snabbt fångade kroppar i krokiteckningar. Inte heller i dessa ges utrymme för plottriga detaljer.

Elisabeth_Wallen_5Den öländska naturen gör sig ständigt påmind i Elisabeths ljusa ateljé. Och hon använder den i sina målningar.

Taggad , ,

jernis på carlas café

Jernis_vernissage_01Det kom många besökare till vernissagen i Carlas Café i Näsby. Det noterade Alvarsamts utsända. – Och många skrattar gott åt målningarna, sa utställaren själv Per Jernberg, eller ”Jernis” som han kallas i bloggosfären. Per berättade att han kan jobba upp mot 200 timmar med en enda målning. – Då går jag många gånger som i koma och min fru anser mej mer eller mindre okontaktbar. Utställningen pågår till och med 30 juli. För dig med sinne för satir väntar en högtidsstund – om du går dit. 

Taggad , , , , ,

hans namn är jernberg – per jernberg

porträtt

Han har ett imponerande CV. Han är tekniker. Han är humanist. Han är konstnären med gift i penseln. Hans namn är Jernberg, Per Jernberg. Men mest och bäst känns han igen som Jernis. I morgon klockan 13 är det vernissage på hans utställning Tanken vindlar i Carlas Café i Näsby på sydöstra Öland.

Alvarsamts utsände trängde upp Jernis mot repen för några djuplodande frågor.

Vem är du?
Per Jernberg, född 1955 (eller 70 minus som jag uppger i bloggen, som en reaktion mot åldernojan i samhället). Gift, två barn, fyra barnbarn. Yrke: universitetslektor (fysik) och facköversättare (patentskrifter). Jag bor i Gävle sen många år men är född och uppvuxen i Dalarna. Mormor var öländska från Skärlöv, där hennes barndomshems har varit min familjs sommarstuga sen 50-talet. Sen ungdomsåren har mina hobbyn varit bridge och matlagning; för sju år sen tillkom bloggandet. Äter helst vegetariskt men också fisk och skaldjur. Jag är aktiv i den internationella Slow Food-rörelsen som verkar för god, ren och rättvis mat och är politiskt engagerad inom Feministiskt Initiativ. Mitt intresse för miljön, klimatet och naturen är också stort, där jag stödjer ett flertal organisationer och föreningar. Det engagemanget väcktes tidigt i mitt liv, kanske främst genom 60-talets utbredda fågeldöd inte minst på Öland, orsakad av DDT och kvicksilverbetning.

Vad driver dig att narra, gyckla, häda, slå?
För att hävda mina åsikter. Kampen för en sak förs bäst på många sätt och plan efter tycke och förmåga, fast utan våld. Jag är pacifist. Vad jag kan minnas har jag bara en gång burit min hand, eller snarare fot, mot någon, en antagonist som jag klackade på smalbenet på skolgården. Jag känner mig fortfarande illa till mods när jag tänker på det. Det händer att jag upprörd fattar pennan och uttrycker mig utan humoristiska omskrivningar, men satir i ord och bild är de tillhyggen som ligger mig närmast om hjärtat. Jag är starkt präglad av Svenska Mad och Lasse O’Månsson. När jag åter bläddrar i mina gamla tidningar märker jag att kvaliteten var väl ändå så där och högst varierande. Tycker själv att jag är roligare och framförallt betydligt elakare än dessa stilistiska förebilder. Då håller en annan av min ungdoms satirikoner, Frank Zappa, klart bättre, låt vara mer för musiken än texterna, men ändå.

gräshängningProvhängning på sommarhusets gräsmatta dagen före vernissagen. På duken i mitten ser vi Jernis själv, omgiven av andra aeronauter som ”Karlsson på taket” och Nils Holgersson.

Jag har en notorisk avogsamhet mot reklam. Mot tidningarnas annonser har jag utvecklat ett, som jag själv tycker, supereffektivt inre filter, på nätet kör jag annonsblockerare och i den mån jag emellanåt tittar på tv rör det sig till 99 procent om SVT Osport. Reklamens förorening och fördumning av det offentliga rummet, på stan, i bussar och på tåg, etc. är svårare att undvika men även det går i viss mån att lära sig. Icke förty utgår nästan alla mina bilder från marknadsföringens språk och estetik. Varifrån kommer då tankarna och idéerna? Tja säg det, men den slutsats man kan dra är att reklamens genomträngningskraft är enorm, omöjlig att värja sig emot.

Under en period försökte jag sprida mina bilder på Facebook. Lärdomen blev lika kort som brutal. Max 2,76 sekunder står till förfogande, sen faller FB-juryns oåterkalleliga dom: gilla eller not gilla. Visserligen är bilderna tänkta att fånga en flyktig blick och förhoppningsvis snabbt roa, men också locka till närmare betraktande och eftertanke. För där finns mer att upptäcka och reflektera över, i vissa bilder mycket mer, i form av detaljer och referenser som bär fram grundidén och skapar nya associationsbanor. Eller till och med ger bilden en ny dimension eller innebörd, vad den i betraktarens öga kanske föreföll att vara vid första anblicken blir till något annat.

Vad säger dina läsare om dina blogginlägg?
Jag har hyfsat många läsare, men tråkigt nog väldigt få som kommenterar. De som ändå gör det är genomgående positiva, vilket får ses som mycket väl underkänt för en satirblogg med syfte att provocera. Ett projekt som ännu vilar är att starta ny, parallell blogg som ska publicera exakt samma inlägg som i Jernis-bloggen men med någon dags fördröjning. Varför då då? Jo, i den nya bloggen har jag tänkt uppträda som ung kvinna med förhoppning om att kunna locka nättrollen ur sina jordhålor för att spy ut sin maskulistiska galla. De som går på detta ”spegelbloggsprank” kommer vederbörligen att häcklas. Visserligen är jag ganska konflikträdd, men vad gör man inte för den goda sakens skull?

Påverkas du av läsares reaktioner eller kör du ditt eget race till hundra procent?
Som sagt är det dåligt med läsarrespons, i alla fall kritisk. Generellt uppfattar jag mig som väldigt prestigelös. Det är bara fundamentalister och andra idioter som inte är mottagliga för kritik.

Är satir ute eller inne i dagens Sverige?
Ganska stabil vill jag säga, och behovet av satir har ju inte minskat, om man säger så. Satiren är starkt förankrad i kulturen, även om kanalerna och nyanserna förändras med tiden. Däremot tror jag att det blivit svårare för de mest udda rösterna och mindre aktörerna att göra sig hörda, vilket kan tyckas paradoxalt i det nya sociala medielandskapet. Men med ökad tillgänglighet och tillbakagång för gammelmedia, verkar bruset och ytligheten dessvärre tillta i kvadrat.

Bakom clownmasken finns ofta en pessimist… Även i ditt fall?
För det första känner jag mig inte som en clown. Visst ska satir roa, men också leda till eftertanke och för den som träffas ska skrattet snabbt som fan fastna långt ner halsen, allra helst pysa ut genom röven. Satir för mig är allvar. Nej, jag är optimist, tror på människan, att godheten och generositeten övervinner ondskan och girigheten, även om det är lätt att då och då vackla när man ser sig omkring. I de mörka stunderna tänker jag på vad Pär Holmgren, meteorolog och klimataktivist uttryckte på ett föredrag: – Bara vi kommer upp till en ”kritisk massa”, när tillräckligt många både ser vad som krävs och känner hopp, kommer den negativa utvecklingen snabbt att vända. Då känns det genast bättre.

Vad roar dig i dagens Sverige?
Om man därmed menar ”förströr” skulle listan bli för lång, så jag begränsar mig till vad som lockar mig till skratt. Dit hör satirteckningar och seriestrippar. Bland favoriterna finns Arne Anka, Rocky och Medelålders plus. Allra främst som satiriker håller jag Sara Granér, en av den yngre generationens alla fantastiska serietecknare. Där vill jag också särskilt nämna Zelda, supervass feminist med vardagsperspektiv. En annan skrattkälla av stora mått är landets främsta förmedlare av förnumstiga småstadsnyheter, husorganet Grönköpings Veckoblad som i år fyller hundringen jämt! Begreppet ”småstad” ska här tolkas som varhelst minst två människor finns samlade. Någon övre gräns finns egentligen inte.

Vad oroar dig i dagens Sverige?
Alldeles för mycket. Intoleransen eller rasismen är ett riktigt otäckt fenomen, inte för att jag tror den ökat sen jag var ung, tvärtom, utan för att den vunnit betydligt större acceptans i ”de fina salongerna” och ”maktens korridorer”. Ökat har däremot polariseringen: socialt, ekonomiskt och politiskt, vilket också skapat grogrund för den reaktionära, falska folkhemsnostalgin. Resan mot jämlikhet mellan könen går i snigelfart – hur svårt kan det vara? Politikernas fortsatt fartblinda tro att de politiska och ekonomiska ramarna är överordnade naturens och att arbete är livets egentliga mening, allt i modernismens heliga namn, ger mig krupp. Så ock, konsumtionshetsen, underblåst av reklamens förljugna löften om självförverkligande. Här finns en klar historisk koppling till katolska kyrkans avlatsbrev medförande pin-koden till pärleporten. Konsumtionskritik är också ett bärande tema i utställningen. Sist men inte minst: de senaste årens allt mer högljudda vapenskrammel.

Berätta om svängen från tekniker till humanist/konstnär!
Det är en ganska vanlig missuppfattning att tekniker och fysiker är ungefär samma sak. Visserligen finner fysik sina tillämpningar i teknik, men ren fysik som jag läst räknas i den akademiska världen till de filosofiska ämnena. Jag är inte ens särskilt teknisk; tummen sitter påfallande nära mitt i handen. Att hustru kallar mig elingenjör, vvs-ingenjör etc. allt efter behov är bara rent fjäsk för att själv slippa det tröstlösa micklandet. Ett djupt rotat socialt engagemang har jag alltid haft, men förutom en vild fundering på att bli kreativ kock, kände jag som ung att mitt kall ändå var inom naturvetenskapen. Lekfullheten med språket fanns där redan då, men formerna för det fann jag väl först genom senare års bloggande. Leken med bilder är däremot av betydligt färskare datum; det började som rena illustrationer till mina ordkrumelurer i bloggen. Åter tillbaks till din fråga: Med åren och den erfarenhet livet gett, har fokus så sakta förskjutits. Numera har jag lagt forskningen på hyllan, även om jag fortfarande arbetar på högskolan som ett slags högre utbildningsadminstratör. Förutom de utmaningar språkliga frågor ibland erbjuder, begränsas det mer genuint logiska tänkandet till tävlingsbridge i par med hustru på hyfsat hög nivå en gång i veckan. Så visst har jag gjort en sväng, fast lika försiktig som när jag någon gång ibland sätter mig bakom ratten.

viid_landsvägenJernis vid vägkanten utanför sitt sommarhus i Skärlöv. Här sitter han gärna och mediterar. Och säkert föds här även en och annan idé till nästa konstverk.

Var, när, hur rullar du eventuellt ut din nästa utställning? 
Jag har inga planer alls. Min förra och första utställning var 2011. Räknar vi framlänges kommer den tredje att bli 2021. Skapandet tar sin tid. Sen är det otroligt mycket jobb med själva utställningen. Det är inte bara att trycka på utskriftsknappen, inte om man är så petig som jag. Den som inte tror mig kan fråga en ytterst tålmodig hustru. Allt mellan smärre justeringar till att göra om från grunden för att få bloggbilderna presentabla på papper i storformat har krävts. Dessutom är det mycket kringarbete.

Har du slutmål? Att bli konstnär på heltid? Bli rik och berömd och större än Picasso?
Haah … hr. P kunde ju inte ens avbilda en kubisk kub. Min nykubism, made by Jernis, kommer att slå världen med häpnad! Skämt åsido: Nej, jag har inget slutmål, utan kommer att fortsätta så länge det är kul och givande och orken finns. Kroppen har fått sina törnar under årens lopp. Någon ambition att få någon utkomst från mina bilder eller skrivandet har jag inte, det är och får nog förbli en ren hobby. Rik i ekonomisk bemärkelse är verkligen ingen strävan, det materiella blir då lätt till ett själsligt ok. God miljö, godhjärtade och inspirerande medmänniskor, tak, värme och gott på tallrik och i glas, allt det har jag redan och är fullt nöjd med. Kändis? Absolut inte. Jag känner mig mycket obekväm att stå i fokus, att agera inför okända, skyr stora folkmassor och ogillar storstäder. Ibland när jag är inne i centrum kan till och med Gävle kännas för stort. Att vara från hemmets lugna vrå suger, särskilt över natten. Allt det där har blivit värre med åren. Fast erkännande skulle väl kunna vara okej, bara jag får vara ifred.

Taggad , , , , , ,

jesus och jernis

I föregående inlägg frågade vi oss om det i dag finns någon motsvarighet till Jesus, han som mättade tusentals människor med fem kornbröd och två fiskar. Vi sökte nån som kan omvandla fyren Långe Jan till en jättelik flaska whisky stor nog att släcka törsten på tusentals människor. Och den som söker han finner. Se bara här!

Carlas café, alltså. Med början 23 juli…

 

Taggad , , , , , ,

att mätta hungriga och törstiga

Långe_Jan_KAP_1Varför visar Alvarsamt en vinterbild mitt i sommaren? Läs vidare så förstår du – småningom. Jesus lär ha mättat många tusen människor med några kornbröd och två fiskar. Onekligen en bedrift. En fråga: Finns någon som kan mätta många tusen törstiga genom att omvandla fyren Långe Jan på södra Öland till en jättebutelj whisky? I sorlet bakom mig mumlar någon ”ja” – men tillåt mig tvivla… ”Jag kan bevisa det!”, säger denne någon. Kryptiskt? Ja. Den som lever får se…

Taggad , , , , , , ,

i röret…

Det är mycket som nu ligger i röret i väntan på att rullas ut. Snart ska vi titta lite närmare på den utställning som invigdes i Näsby i dag: Flätverk med konst och konsthantverk av 18 utställare. Invigningstalade gjorde journalisten, krönikören, författaren, chefredaktören och sommarölänningen Ulf Wickbom.

Vi återkommer alltså i ord och bild av de märkligaste flätarbeten…

Ulf_WickbomInvigningstalare tidningsmannen Ulf Wickbom med sitt egenhändiga flätverk gjort av, ja just det: tidningar.

Taggad , , ,

soffa för marknadsföring av södra öland

I Ottenby, vid silversmeden Karlheinz Sauers smedja, står en soffa modell större, gjord av smeden Jens Erlandsson från Borgholm. Den rymmer hela släkten och är – vad jag förstår – både smidd och bultad. Möbeln/skulpturen är gjord i järn och trä och inbjuder till lättjefull vila till vindarnas sus…

EnBlåsigDag__27Det sägs att det har gått åt 36 meter plattjärn till skapelsen.

EnBlåsigDag__34Att vila skönt på ett armstöd… Är soffan stor, eller min fru liten?

EnBlåsigDag__24En kraftfull möbel som – i mina ögon – skulle göra sig ännu bättre vid en havsstrand, ungefär som turistmagneten och skulpturen Mennesket ved havet utanför Esbjerg, se bilden nedan. När vi var där i somras var den stora parkeringsplatsen vid sidan av skulpturen knökfull – inte en bil till fick plats. Mitt förslag är att_ _ _

Mennesket_ _ _ kommunen köper in soffan – om den är till salu – och placerar den på en enkel sockel allra längst ned på revet vid Ölands sydspets med utsikt över det eviga havet. Soffan skulle snart bli ett turistiskt dragplåster, ett självklart besöksmål för selfie-freakar, naturmänniskor, barnfamiljer och fågelskådare.

vågorI soffan skulle man sitta som en prins/prinsessa och fascineras av vågornas eviga rullande, fåglar, sälar och kanske en och annan vilsekommen rysk ubåt.

Taggad , , ,

finns inte – men syns ändå

I värmestugan nere vid fyrplatsen på södra udden hänger barnteckningar, ofta föreställande djuren där nere. Titta in där och se världen med barnaögon. Två bilder fångade senast vår uppmärksamhet.

sälenBergström – utan förnamn – har förevigat denna välmående säl med hatt på ett briljant sätt, med bara en enda färg.

fågelHelt utan färg har Selma, alternativt Zelma, tecknat denna kraftfulla fögel med säregen blick, ett slags sönderbrytande av ytan à la Picasso.

Taggad ,

genial kuf – döderhultarn – del II

Vi återvänder till Döderhultarmuseet i Oskarshamn… Som i förra inlägget saknar jag de exakta titlarna. Men Axel Petersson, Döderhultarn, skildrade oftast ”livets vardag” så motiven är lätta att känna in sig i, vare sig man bor i Småland, på Öland eller i Norrland.

Döderhultarn_14Bröllop. Hur lyckligt är egentligen brudparet, och med vilken entusiasm talar prästen?

Döderhultarn_15Några snabba skär och blicken är fångad!

Döderhultarn_17Ett ansikte som berättar om ett långt liv. Ibland – som här – närmar sig Döderhultarn gränsen för karikatyr.

Döderhultarn_19– Va får ja för pottan?!

Döderhultarn_20Bortkomna bonntölpar vid mönstring.

Döderhultarn_21Den som har testat att skära i trä vet hur oerhört svårt det är att fånga just rörelser. I lera kan man ändra i all evighet. I trä och sten gäller ”hugget är hugget”.

Döderhultarn_22Prygel – ett mindre vanligt motiv i Döderhultarns produktion. Denna skulptur lär vara en av konstnärens sista, enligt denna mycket bra sajt om Döderhultarn.

Döderhultarn_23Ett ovanligare motiv. Hör du tystnaden?

Döderhultarn_24Om du klickar på bilden och får den större ser du tydligt människornas blickar – och vad de berättar.

Döderhultarn_25Denna typ av skulpturer tycker jag hör till Döderhultarns bästa: Som en enkel skiss men ändå fulländad.

Döderhultarn_26På väg till eller hem från krogen?

Döderhultarn_27Ibland når inte Döderhultarn ända fram. Denna akt är platt; den saknar i mina ögon utstrålning.

Döderhultarn_29Det finns en talande tystnad i många av skulpturgrupperna. Ska denna dag bli värd att minnas eller en dag att försöka glömma?

Döderhultarn_30Lycklig eller inte, hur som helst ska bröllopet förevigas.

Taggad , ,

genial kuf – döderhultarn – del I

Döderhultarn_2 Döderhultarn porträtterad av John Liljedahl 1917.

Vi lämnar Öland för en kort stund men håller oss ändå nära, på andra sidan Kalmarsund i höjd med Blå jungfrun.

Han gick sin egen väg genom livet, skulptören Axel Petersson, mera känd som Döderhultarn. Bilderna i detta och kommande inlägg är tagna på Döderhultarmuseet i Oskarshamn,

Alla skulpturer står i rätt solkiga glasmontrar vilket försvårar fotografering. Av den anledningen kan vissa av skulpturerna i min Döderhultarserie vara ”kapade”. Eventuella titlar har jag inte tagit med; verken talar för sig själva.

Flera inlägg om Döderhultarn kommer framdeles. Det är han värd.

Döderhultarn_1Hos fotografen.

Döderhultarn_06Två typiska Döderhultarfigurer, råa i formen med perfekt ”korn”.

Döderhultarn_02Ungdomsverk. Döderhultarn gick en tid i lära hos skulptören Edvard Källström, som ville ha sandpapprade, släta ytor på skulpturerna. Det ogillade Döderhultarn som var genialt expressiv och sökte de grova uttrycken i stället för konstlad förfining.

Döderhultarn_03Ungdomsverk med stark utstrålning. 

Döderhultarn_04En pampig tjur som vet sitt rätta värde. Mes använde Döderhultarn alträ för sina skulpturer.

Döderhultarn_05Djur och människor dominerade Döderhultarns motivval.

Döderhultarn_07Den som en gång skött om kreatur känner igen den märkliga samhörighetskänsla som kan uppstå mellan människa-djur och som Döderhultarn här får fram i grova hugg utan plottrande med detaljer.

Döderhultarn_08Denna betäckningsskulptur var hopplöst placerad för fotografering. Det fick bli uppifrån. Som fotograf kan man bara göra sitt bästa. Man är ingen trollkarl.

Döderhultarn_11Ett av Döderhultarns mest uppskattade motiv, beväringar som mönstrar. Man känner doften av svett och hör den tidens barska och knappa militärspråk. Och nog känns det som om lopporna kliar än i dag då man tittar på beväringen längst till höger?

Döderhultarn_09Samma skulturgrupp som ovan sedd från andra sidan.

Döderhultarn_10Det utmärglade och kanske redan döda öket sörjs av två ännu levande…

Döderhultarn_12Kanske änka? Kanske änka i kyrkbänk? Kanske änka i kyrkbänk med hårt liv bakom sig? Jag känner inte titeln. Döderhultarn kan få fram det stora med små åthävor. Här tänder några små vita fläckar känslorna. Kanske gråter hon inombords eller på riktigt? För det är väl en näsduk hon håller i?

Döderhultarn_18Oftast skildrade Döderhultarn så kallat vanligt folk. Här ett undantag: V-Gurra.

 

blogginlägg nummer 1 000: De tog fighten

För att känna den rätta mingelstämningen medan du tittar på foton från utställningen bör du slå på din dators högtalare och klicka här.

boxhandskarGonggongen går. Ta Fighten! Box!

Avgångsklassen på programmet reklam, design och visuell kommunikation vid Linnéuniversitetet i Kalmar får varje år fritt disponera en kväll på Kalmar Konstmuséum. Årets kväll, onsdag 4 mars, hade den uppmanande och provokativa titeln Ta Fighten!

Aurora Borg, projektledare: – Vi frågade oss hur man kan samla en grupp människor med olika passioner och förena dom i ett enda syfte. Vi kom fram till att det gör man inte, det går inte. I stället tar vi vara på olikheterna och bejakar dom. Det finns stora ämnen och det finns små ämnen. Det lilla är aldrig för litet och det stora är aldrig för stort för att man ska kunna göra något åt det, för att man ska kunna ta ställning för det, ta fighten för det.

– Ska vi fika före eller efter mötet? Den enkla frågan ställde läraren Pernilla Frid i sitt anförande under evenemanget.

Frågan är ett enkelt exempel på hur vi ständigt måste ta ställning till olika mer eller mindre viktiga alternativ – och stå för dem.

Nedan ser du några exempel på elevers ställningstaganden i stora och små frågor. Observera att jag inte gjort subjektiva val av elevarbeten. Jag tog med dem som jag lyckades få in i liggande kameraformat. Det var nämligen trångt i trappan.

trapphusGarn i virrvarr prydde hela trapphuset i museet. Trådarna förde tankarna till just tankar, snilleblixtar som korsade luften/hjärnan/tillvaron likt ett gigantiskt mycel.

Borg_AuroraAurora Borg, projektledare: – Vi har hållit på några månader. Det har varit jobbigt men kul. Det är vi avgångselever som gjort utställningen, men även några andraklassare har varit med. Tanken var att utställningen skulle visas endast i kväll, men nu har museet bestämt att den ska vara kvar över veckoslutet. Kul!

nytt_gammaltKonventionellt måleri möter modern installation. Den för kvällen mycket passande ”garnexplosionen” var dock inte gjord av utställarna, utan av barn och vuxna under museets sportlovsaktivitet.

vimmelI entrén kunde man mingla och köpa roliga presenter vars pris man kunde styra till vilket slags välgörenhetsinrättning som helst.

PernillaPernilla Frid är en av lärarna vid programmet Visuell kommunikation.

ungdomarMan fick en glädjekick av att vandra uppför trapporna, där väggarna var tapetserade med elevernas tankar och ståndpunkter i vitt skilda ämnen.

nopriceNature is priceless”, heter detta bidrag av Andreas Pedersen, som skriver: I en tid då banker och investerare försöker sätta ett pris på naturen och dess tillgångar för att tjäna ännu mer pengar ställer jag mig i naturens ringhörna. Genom att återanvända naturmaterial som tidigare använts för många kreativa timmar i skateboardrampen visar jag hur ovärderlig naturen är.

mensMensverket” av Helena Hajdu-Rafis & Lisa Orvang. De skriver: Mens är en stor del av många människors liv, ändå får den inte ta plats i det offentliga samtalet. När det talas lite om något som är så viktigt i många människors liv osynliggörs deras behov och problem blir utan lösning. Mensverket gör sin första produktion av smycken. Ut ur trosan och in i offentligheten. Uppdragsgivare Mensen forum för menstraution. Promotion för Menssmycken.

forskare”Hamnar jag i helvetet om jag älskar min familj mer än Jesus?” frågar sig Eric Porali och försvarar yttrandefriheten och demokratin genom teckningar. Hans inlägg är en reaktion på attacken på satirtidningen Charlie Hebdo.

djurAfrikas vilda djur är värda att ta fighten för. Det tyckte Mi Ståhl.

HitlerTiteln på detta ställningstagande är ”No more Hitler”. Gebriella Heller argumenterar på ett slående enkelt sätt mot antisemitismen.

HannesHannes Lövbacka berättar om sitt videoprojekt, som han gjorde som utbytesstudent i England. Hannes kan berätta även för dig – om du klickar här.

FrackingSlutvinjett i ”Frack off!” Den ligger på Youtube. Se den genom att klicka här.

skinSkin deep” är titeln på Aurora Borgs kyligt kirurgiska plansch med mänskliga organ och skelettdelar. Längst ned konstaterar hon: ”difference is only skin deep.”

vems1Isabel Ambring slår knockout på betraktaren med sin enkla men slagkraftiga mobil.

Detta är alltså Alvarsamts tusende inlägg. På bloggen finns just nu 4 394 foton, några tiotal videor och ungefär lika många poddradiosändningar + andra inslag med ljud. Min förhoppning är att bredbandsutbyggnaden på Öland ska speedas upp. För utveckling av både företagsamhet och nätaktiviteter krävs att vi ständigt hänger med i svängarna. Gör vi inte det är det bara ”gardin ned” för södra Öland. Tillvaron är sån i dag. /Staffan

Taggad , , ,

i röret…

entren4746

Ibland händer det. Man går på en utställning, en föreläsning eller ett evenemang och går därifrån som en annan människa. En aning yngre, lite lättare om hjärtat, med mera spring i benen och med mungiporna uppåt. Ta Fighten 4 mars på Kalmar konstmuséum var en sån ut- och tillställning. Den genererade endorfiner och tro, hopp och kärlek. Man lämnade plejset som om man fått två glas vin, en spark i baken, ett asgarv rätt i fejset och en dos lustgas, modell forte. Läs och lyssna i långt inlägg inom kort… PS. Utställningen är förlängd och kan ses till och med kommande veckohelg.

Vi ska också besöka en filmklubb med 40 medlemmar och egen biograf och biografmaskinist.

Alvarsamt tar dig också snart med på en ny vandringsled med marginella marina inslag på södra Öland. Kryptiskt? Ja!

Och apropå kryptiskt… Snart kommer omgång två av Vart är vi på väg?

Och så en massa Ölandsbilder på det. Och fotokurs. Och…

Taggad ,

en av många verkligheter

Fotografin och de andra konsterna sysslar med tolkningar av det vi lite slappt, och i brist på bättre ord, kallar ”verkligheten”. Du och jag ser säkert omvärlden med olika ögon. Ser du rött på samma sätt som jag? Troligen inte. Hör du göken på samma sätt som jag? Sannolikt inte. Skildrar alla kameror och bildapparaturer verkligheten likadant? Svaret är nej. Gå in i en teveaffär och titta på alla påslagna apparater. Alla berättar på olika sätt, med olika nyanser, färgintensiteter, kontraster, ljudtyper, klanger. Totalintrycken blir helt olika.

Kalmarkonstnären Raine Navin berättar om verkligheten på sitt mycket personliga sätt, just nu på Teatergalleriet vid Larmtorget, Kalmar. Det har skrivits spaltkilometer om Raine och hans fru Gunilla Skyttla, ofta om hur trevliga och levnadsglada de är. Visst bjuder Raine Navin på lek och livslust men också på allvar, blodigt allvar. Se bara på de två inramade verken nedan. Är världen för svår att sätta på papper eller vill Raine få oss att se själva? Se vad? Se det viktiga? Se det oviktiga? Se ”något”? Jag är inte säker på att Raine vet själv, men han har signerat dem och därmed ratificerat dem som en del av sin verklighet. Vill du som betraktare hänga med in i den får du anstränga dig. I gengäld erbjuds du total frihet… Verkligheten blir det du gör den till, på gott och ont. En vacker tanke?!

Den lilla utställningen, 23 verk, på Teatergalleriet pågår till och med 10 februari.

RaineNavin_7”Ingenting I” och ”Ingenting II” har jag fotograferat i svartvitt. Det passar bättre än färg till dessa inramade och signerade kompositioner.

RaineNavin_5”Glada damer”.

RaineNavin_4”Snurr I” och ”Snurr II”.

RaineNavin_8”Fri press” är gjord av hoprullade sidor ur Dagens Nyheter, från tiden före tabloidformat. De långsmala cylindrarna är lindade med kulört tråd. Min tolkning: ”Mänsklighetens lycka och elände förvandlade till visuella smycken/gåtor”.

RaineNavin_3”Summertime”.

RaineNavin_2”Utbränd”.

RaineNavin_6”Den tycker ni väl om? och ”Blyertsbroderi”.

RaineNavin_1”Ödla hit och ödla dit”.

Se Raines och Gunnila Skyttlas sprudlande Facebooksida, klicka här.
Teatergalleriet, klicka här.
Raine är en ovanlig stavning. Det fick Kalmar kommun erfara för några år sedan. Klicka här.

Taggad , ,