Kategoriarkiv: Konsthantverk

utställningen flätverk spurtar mot mål

Den imposanta utställningen Flätverk öppnade i Näsby i början av juli och det finns fortfarande möjligheter att se den. Sista dag är 14 augusti. Kulturföreningen Karneval håller i tåtarna. 18 konsthantverkare/konstnärer ställer ut och Alvarsamt visar nedan några av deras verk.

flätverk_01Utställningen hålls i hela detta vackra hus bredvid Galleri Tinnert, Näsby.

flätverk_02Pampiga kungsljus lyste i den gassande vernissagesolen. Det var 9 juli.

flätverk_03I mina ögon tycktes även växtligheten ha tänt på utställningens titel: ”Flätverk”.

flätverk_04Ulf Wickbom invigningstalade – med inlevelse.

flätverk_05Vernissagen. En sån är alltid en blandning av mingel, genuint intresse och ytlig nyfikenhet.

flätverk_06Helle Kvamme i vernissagens performance.

flätverk_07Alla konsthantverkare presenteras på foton, vilket förstärker dialogkänslan mellan dem och betraktaren. Uppifrån: Lina Lundberg, Suzy Strindberg, Karlheinz Sauer.

flätverk_08Ett slags tagelsömnad/tagelflätning av Cke Lavér.

flätverk_09Keramik av Caroline Möller. Kärlen är ”saggarfired”, alltså först skröjbrända och senare brända igen i tunna med olika brännmaterial. Före skröjbränningen sprutas/målas objekten med tunn lerengobe, så kallad ”Terra sigillata”.

flätverk_10Ölandsmotin i målning av Elisabaet Lindstedt.

flätverk_11Målning av Helena Vikestam.

flätverk_12Skålar av Lena-Maria Berg.

flätverk_13”Vattenhyacintrep doppade i indigo” står det på Jeanette Schärings visitkort. Av någon anledning är Jeanette inte med i den vådligt påkostade utställningskatalogen. 

flätverk_14Korgar av vattenhyacint gjorda av Helena Hansson.

flätverk_15Figurer av Bodil Göransson.

flätverk_16Foto av Helle Kvamme.

flätverk_17Lars Gustavsson har gjort denna exklusiva väska.

flätverk_18Gallerilokalen.

flätverk_19Konst och konsthanverk väcker känslor. Här framför ”fiberart” av Kicken Ericson.

flätverk_20Figurer av Bodil Göransson.

flätverk_21Broderier av Frida Breife.

flätverk_22Carl-Oscar Karlsson gör möbler, se bilden nedan.

flätverk_24Stolar från Elakform.

flätverk_25Flätverk av Bodil Göransson.

flätverk_26Lampa gjord av Carl-Oscar Karlsson, Elakform.

Taggad , , , , , ,

i röret…

Det är mycket som nu ligger i röret i väntan på att rullas ut. Snart ska vi titta lite närmare på den utställning som invigdes i Näsby i dag: Flätverk med konst och konsthantverk av 18 utställare. Invigningstalade gjorde journalisten, krönikören, författaren, chefredaktören och sommarölänningen Ulf Wickbom.

Vi återkommer alltså i ord och bild av de märkligaste flätarbeten…

Ulf_WickbomInvigningstalare tidningsmannen Ulf Wickbom med sitt egenhändiga flätverk gjort av, ja just det: tidningar.

Taggad , , ,

mästerskräddare Moustafa från aleppo

Han heter Moustafa och är skräddare. Han är flykting från Aleppo i Syrien. Det sysslolösa livet i Mörbylånga blev trist och långsamt. Moustafa har väntat i nio månader men ännu har han inte fått besked om han får stanna.

– Jag har lite textil bakgrund och tänkte att vi måste göra nåt, berättar Henriette Jarild-Koblanck, Albrunna. Det blev språkträning tillsammans med den informella gruppen Medvandrarna och Kulturföreningen Karneval. Vi tiggde material och fick ihop massor av ”left over-tyger”. Sen har Moustafa sytt fantastiska kuddar. Elisabeth Wallen, sommarölänning med hus i Södra Möckleby, och jag har sytt kassar.

Och på den vägen är det. Ett litet projekt ser ut att kunna växa. Henriette Jarild-Koblanck fortsätter:

– Pengarna vi får in på försäljningen av alstren går tillbaka till Karneval så att vi kan bedriva språkträning även i höst. Jag har fotograferat dom grejor vi jobbar med: saxar, måttband och andra detaljer. Av bilderna gör jag en bilderbok med texter på svenska och engelska. Och Moustafa översätter till arabiska. Länsmuseet har sett vad vi gör och kan senare kanske tänka sej att sälja konsthantverk från olika asylboenden och från SFI. Småningom kan det kanske bli en utställning också…

Hela detta lilla färgsprakande projekt – som Alvarsamt såg frukterna av på Galleri Blå Kulan i Mörbylånga – kan ses som en ABC-bok i entreprenörskap. En bra idé kan växa, avknoppa sig och skapa något som företagsutvecklare brukar kalla synergieffekter. Alvarsamt önskar lycka till..

Kassar_Blå_Kulan_1Glada kassar och väskor sydda av left over-tyger dinglar i taket på Galleri Blå Kulan i Mörbylånga. 

Kassar_Blå_Kulan_2Vackra och tåliga kassar borde användas världen över i stället för plastkassar som förstör miljön, hotar fiskliv och förfular naturen. Priserna är modesta.

Kassar_Blå_Kulan_3Det enkla är det sköna. Ska jag försöka hitta något ord för dessa kassar blir det ”utsökta”.

Kassar_Blå_Kulan_5Handarbete när det är som bäst: Annorlunda kuddar sydda av Moustafa. Han är skräddare och var tidigare arbetsledare på en större textilindustri i Aleppo. – Han är verkligen ett proffs! berättar Henriette.

Kassar_Blå_Kulan_6Galleri Blå Kulan i Mörbylånga berättar professor Henriette Jarild-Koblanck om projektet som kanske kan förgrena sig och utvecklas – till vad vet nog ingen i dag…

Kassar_Blå_Kulan_7Kassar och väskor att bli glad av – och att använda i stället för den miljöskadliga plastkassen.

Taggad , , , ,

soffa för marknadsföring av södra öland

I Ottenby, vid silversmeden Karlheinz Sauers smedja, står en soffa modell större, gjord av smeden Jens Erlandsson från Borgholm. Den rymmer hela släkten och är – vad jag förstår – både smidd och bultad. Möbeln/skulpturen är gjord i järn och trä och inbjuder till lättjefull vila till vindarnas sus…

EnBlåsigDag__27Det sägs att det har gått åt 36 meter plattjärn till skapelsen.

EnBlåsigDag__34Att vila skönt på ett armstöd… Är soffan stor, eller min fru liten?

EnBlåsigDag__24En kraftfull möbel som – i mina ögon – skulle göra sig ännu bättre vid en havsstrand, ungefär som turistmagneten och skulpturen Mennesket ved havet utanför Esbjerg, se bilden nedan. När vi var där i somras var den stora parkeringsplatsen vid sidan av skulpturen knökfull – inte en bil till fick plats. Mitt förslag är att_ _ _

Mennesket_ _ _ kommunen köper in soffan – om den är till salu – och placerar den på en enkel sockel allra längst ned på revet vid Ölands sydspets med utsikt över det eviga havet. Soffan skulle snart bli ett turistiskt dragplåster, ett självklart besöksmål för selfie-freakar, naturmänniskor, barnfamiljer och fågelskådare.

vågorI soffan skulle man sitta som en prins/prinsessa och fascineras av vågornas eviga rullande, fåglar, sälar och kanske en och annan vilsekommen rysk ubåt.

Taggad , , ,

Ing-maries vävkammare

I morgon slås många dörrar upp till alteljéer, verkstäder och utställningslokaler. För 19:e gången drar Skördefesten igång, enligt deras hemsida Sveriges största. I Södra Möckleby kan du besöka bland andra Ing-Marie Eriksson och vandra runt i hennes vackra gamla stenlada, knökfull med vävnader, ranor, löpare, trasväskor och kuriosa.

Ingmarie_väv_2Välkommen, säger Ing-Marie i dörren till sin stenlada. Under Skördefesten håller hon öppet fredag 18-01 och lördag-söndag 11-17. Vill du ringa slår du 0485-66 01 44.

Ingmarie_väv_1Gaveln på stenladan ut mot Alunvägen. Numret är som synes 12.

Ingmarie_väv_3Interiör. Det är fortfarande sommarvarmt så dörren står öppen…

Ingmarie_väv_4Trasmattor, vackra och nära på outslitliga. I mina ögon är priserna låga. Mycket låga.

Ingmarie_väv_5Det sprakar av rena starka färger i Ing-Maries hantverk.

Ingmarie_väv_7Garn i höstrött, orange och himmelsblått för tankarna till det öländska landskapet just nu.

Ingmarie_väv_6Man kan inte bli annat än imponerad av Ing-Maries produktion. Och hon gör allting själv.

Ingmarie_väv_8Milda respektive explosiva färger kontrasterar fint i dessa vävnader.

Taggad , ,

Ing-Marie laddar inför skördefesten

Nu produceras, fixas och pyntas det i stugorna inför Skördefesten som inleds 24 september. För många kan den snart världsberömda festen bli tillfälle att ta igen på gungorna vad man förlorat på karusellen. Det gäller dock inte Ing-Marie Eriksson i Södra Möckleby som skapar ständigt och jämnt – året om. Hon tillhör dem som har ytterst flexibla öppetider. Är hon hemma är det bara att knacka på – inom rimliga tider.

– Jag väver på inspiration, säger hon till Alvarsamt. Den kan slå till när som helst. Och då jobbar jag. Svårare än så är det inte.

Ingmarie_väv_9Ing-Marie Eriksson vid vävstolen hemma i Södra Möckleby. Hela rummet utanför bild är fyllt av garner, trådar, remsor, tyger, vävar. Det hon gör ställer hon ut i sin vackra stenlada med namnet Ing-Maries vävkammare.

Taggad , ,

handarbetets kraft

Linnea_Danielsson_1Linnéa Danielsson med foto av farmor Theli, 1898-1949.

Händerna är nyckeln till fantasi och utveckling. Ungefär så sammanfattar Linnéa Danielsson sin livslånga fascination för syslöjd. Än i dag minns hon vartenda plagg, varenda detalj av det hon sydde, broderade eller vävde som liten skolflicka.

I lördags lyssnade ett 60-tal personer till Linnéas berättelse om sin passion för det textila hantverket. Det var hennes mamma – och indirekt hennes farmor – som väckte intresset för nål och tråd.

Klicka här för att lyssna medan du tittar på bilderna nedan.

Om du av nån anledning vill lyssna i egen spelare klickar du här.

värdinneförklädeLinnéa med ett välbehållet så kallat ”värdinneförkläde”, som hon sydde som liten flicka för drygt 50 år sedan.

textilier_02Att ämnet syslöjd kan locka så många besökare förvånade Alvarsamts utsände och fördomsfulle reporter. Det fanns inte en enda parkeringsplats ledig framför den upprustade sockenstugan.

textilier_03Margit Fribergsällskapet passade på att exponera sällskapets ursprung.

trioLinnéa Danielsson visar och berättar för Britt Bergman och Inger Sundberg Rattén om farmor Thelis mästerverk.

textilier_10Linnéa Danielsson visade många exempel på farmor Thelis arbeten att inspireras av – alla så fräscha att man kan tro att de är gjorda i dag, trots att de är från 1920- och 1930-talen.

textilier_08Enkelt, rent och grovt broderi – pregnant i sin framtoning.

textilier_04Vissa textilier gick runt bland publiken under föredraget – som även lockade några män!

textilier_09Broderat blommotiv.

textilier_01Det blev i det närmaste fullt i Smedby sockenstuga. – Bara Cecilia Uddén brukar dra större publik, berättade Lars W Andersson i byns hembygdsförening.

textilier_06Farmor Theli skapade mest yllevepor och broderade dukar och löpare. Man kan undra hur många som i dag skulle lägga tiotals timmars arbete på exempelvis en sådan här detaljerad och tålamodskrävande skapelse.

textilier_05Kan vi möjligen ana en österländsk influens i dessa vackra textilier?

Taggad , ,

dynamiskt glas

Tre korta dagar under Öland spirar visade Ann Wåhlström sin glaskonstCapellagården i Vickleby. Hennes imposanta, svällande pjäser för formmässigt mina tankar till keramikern Hans Hedbergs bautafrukter. Det är stort. Det är enkelt. Det är kraftfullt och levande.

Ann Wåhlström__1Pjäsernas ”nerver” skapar intrycket att glaset ännu inte har kallnat. Här finns en dansande inneboende rörelse. 

Ann Wåhlström__2Stadiga cylindrar och höga ”flaskor” med drag av amforor med tusenåriga anor.

Ann Wåhlström__3Ett enormt och ”somrigt” och ”fruktigt” fat i rena pastellfärger med inbyggd rörelse.

Ann Wåhlström__4De vaggar, de rör sig, de dansar. Ann Wåhlströms glaskonst utstrålar ett slags inneboende livslust.

Ann Wåhlström__5Ju flera av Ann Wåhlströms objekt man ser tillsammans, desto kraftfullare blir uttrycken/intrycken.

Ann Wåhlström__6Obändig kraft! Finns mustigare glaskonst än denna? Tillåt mig tvivla.

Linda LjunggrenÄven andra konsthantverkare ställde ut i Vickleby. Linda Ljungrens kubisminspirerade keramikflaskor skapar rörelse som i ett böljande folkhav. 

Erik MichelsenFormmässigt harmoniska bord av Erik Michélsen. Det enkla är det sköna.

Taggad

år efter år efter år…

Vad handlade Alvarsamt om för ett och två år sedan?

Den 11 maj 2013 uppmärksammade Alvarsamt bygdens mästarväverska. Och i det inlägget går det att backa tillbaka till ett inlägg en dag senare 2012…

Taggad

Yrke: Ädelsmed

KHSauer_07Säsongen är över. Vaggad till vindens sus i de enorma trädkronorna ligger den lilla silversmedjan i dvala fram till i vår.

Det är mitten av augusti. Ljuset över sädesfälten och havet har bleknat. Turisterna är åter i selen i Stockhom, Karlskrona, Vilhelmina, Zürich och Gdynia. I smedjan på Ottenby kungsgård plockar ädelsmeden och konstnären Karlheinz Sauer ihop sina verk och pinaler. Säsongen är över. Nu bär det hem till Mörbylånga.

Karlheinz berättar att säsongen har varit dålig. Det har kommit färre besökare än vanligt och av dem som kommit har färre köpt något från galleri och smedja.

– Orsakerna är flera men kommunens bristande marknadsföring väger tyngst, menar Karlheinz. Turerna runt ett eventuellt kulturhus i Mörbylånga visade att man inte är intresserad, att man inte förstår. Nu har marknadsfrågorna tagits över av norra Öland. Det är Böda Sand som gäller. Dom har varit i TV, folk kommer dit med sina bilar, betalar, stänger om sej. Den typen av turism vill vi inte ha här nere. Vi vill ju bli marknadsförda som en natur- och kulturkommun.

Slumpen ritade tidigt i livet om den sauerska världskartan. Karlheinz kom till Sverige 1966 – tack vare ett telefonsamtal. Han var en av 350 elever på berömda Kunst und Werkschule i Pforzheim, Tyskland, där även många skandinaver studerade.

– En silversmed från Växjö ringde och undrade om jag kunde tänka mej att göra en utflykt till Sverige. Tja, varför inte? Jag visste ingenting om Sverige, men jag kände till namnen Strindberg och Sibelius. Senare fick jag veta att Sibelius var finne. Innan jag åkte tog jag reda på att 30 procent av befolkningen i Sverige tog studenten. Motsvarande siffror i Rheinland-Niedersachsen var 12 procent, i Rheinland-Pfalz 6. Herregud! tänkte jag. Dom måste vara otroligt högutbildade i Sverige. Väl här såg jag vad en svensk studentexamen är värd, säger Karlheinz och skrattar gott.

Han häller upp kaffe och bjuder på wienerbröd.

– Hur som helst… Jag nappade, hamnade i Växjö och jobbade på. Det gick bra. Nationalmuseum köpte en del.

Nya äventyr väntade. Karlheinz blev tipsad om ett silversmedsjobb hos ”en Kerstin i Östersund”.

– Jag ringde och efter bara några ord kände jag igen hennes röst. Kerstin Öhlin Lejonklou hade också gått på skolan i Pforzheim! Världen är liten. Kom hit! sa hon. Jag tredubblar din lön och du får fri telefon.

– Det gick inte att motstå. Det blev Östersund. Jag byggde upp hennes verkstad och vi hade ett mycket roligt samarbete. Men efter några år ville jag bli min egen.

Karlheinz fick tipset att etablera sig i Västerås.

– Men var 17 ligger Västerås? Jag fick reda på att den är en mellanstor stad inte så långt från Stockholm. Ok, det lät bra. Jag har aldrig gillat storstäder. Det blev Västerås. Museet visade intresse för mina arbeten. Det blev en lång utflykt, 1968-2007. På min 60-årsdag hade jag avskedsutställning. Det kom 840 personer. Min bil dränktes i blommor. Den såg ut som en likbil!

Målarinnan Britt Wiström på Ottenby kungsgård hade sett Karlheinz verk på Vida och började tjata på sin svägerska som kände honom. ”Kan du inte fråga den där Sauer om han har lust att komma hit?”

Den där Sauer hade lust. Wiströms ville göra i ordning en smedja åt honom. Det blev Öland. Och det blev Ottenby, där han alltså än i dag sommarhuserar med galleri och smidesverkstad.

Men Karlheinz Sauer är inte bara känd på Öland och i Västerås. Han är upphov till både böcker och film, och han är representerad på flera museer.

– Jo, så är det, säger Karlheinz. Apropå det… Nutida svenskt silver ligger vid Arsenalsgatan i Stockholm. Dom säljer det jag gör i dag. Knappt hundra meter därifrån kan du köpa mina 1960- och 1970-talsarbeten – på Bukowskis. Det tycker jag är roligt!

Många människor vill vid mogen ålder tillbaka till sina rötter. Men inte Karlheinz.

– Nej, Tyskland är för stressigt. Här på Öland får jag plats. Här ser jag horisonten. Men jag ser förstås också orosmoln. När jag kom till Sverige fanns i de flesta städer en butik som sålde hemslöjd av bra kvalitet: trasmattor, smide, slöjd. I dag är allt detta borta. En tragedi! Det saknas en kulturpolitik – i landet och i Mörbylånga kommun. Vi var tio personer som var villiga att jobba gratis för att skapa ett kulturhus i Mörbylånga. Men kommunen sa nej. Dom förstår ingenting. Det är så sorgligt…

Solen lyser svagare nu genom de gigantiska trädkronorna nere vid Ottenby kungsgård. Ett streck kacklande gäss dekorerar himlen åt väster. Karlheinz packar bilen med silverkannor, verktyg, skisser och arbetskläder.

– Du förstår… Jag ser mig själv i ett sammanhang här i Mörbylånga kommun. När jag kom hit satt jag med i massor av föreningsstyrelser med kulturella förtecken. Det gör jag inte i dag. Jag har levt ett långt liv där jag konsekvent har satsat på kvalitet utan kompromisser. Det har lönat sej. Snart blir jag 70 och klarar mej bra på mitt silver. Jag är stolt över det jag har åstadkommit.

KHSauer_01Städet, alla smeders självklara signum.

KHSauer_06Längst bort i bild skymtar silversmedjan. Huset till höger rymmer Ottenby Galleri.

halsbandKarlheinz Sauer smider både smycken och corpusarbeten. Corpus kan översättas till ”kropp” eller ”större föremål”.

Sauer_0028Ett typiskt Sauerarbete: Kanna med geometriska upprepningar och blandade material. Många handtag, knoppar och andra detaljer är gjorda i glas av glaskonstnären Betina Huber, Mörbylånga, som trots sin ungdom har en närmast gigantisk utställningshistoria bakom sig. Betinas hemsida hittar du här.

Sauer_0030Blänkande skir, spetsad i svart och vitt, framhäven i skuggor och ljus. I denna kanna lever verkligen silvret.

Sauer_0034Silverskål. Att smida i silver är ofta detsamma som ”att hamra”. Hur många hammarslag Karlheinz har gjort i sitt liv vet ingen. – Biljoner! säger han själv. I dag har han domningsskador i hammararmen.

Sauer_0038Karlheinz Sauers kannor liknar inte någon annans. 

Sauer_0041Kanna i mixade material. Kungaparet lär ha köpt flera stycken och det ryktas om att kungen tittar in i stort sett varje år…

silver1För en oinvigd är det omöjligt att förstå hur man kan hamra fram en sådan här kanna av en bit silverplåt.

silver2Visst anar man att ”gubben Sauer” fortfarande är en pojkvasker med intakt leklynne! Han tycks ha roligt mitt uppe i allt det precisa.

silver3Kanna som sluttar från pipen mot handtaget…

silver4… och kanna som sluttar från handtaget mot pipen.

verktygsväggI sitt galleri Blå Kulan i Mörbylånga har Karlheinz sin stora smidesverkstad. Bilden visar tydligt att smide handlar om hantverk och muskelkraft.

BlåKulanInteriör Galleri Blå Kulan i Mörbylånga.

vernissage_5Under en vernissage får verkstaden ibland också tjänstgöra som pepparkaksförråd. Då visar sig Karlheinz i sina linjesköna glasögon, men då inte i svart utan i rött.

Karlheinz_0010Mästaren själv bland sina corpusarbeten i sitt galleri Blå Kulan i Mörbylånga som han driver tillsammans med sin fru Margareta Sauer Nordensson.

Karlheinzporträtt

Dags igen

Plötsligt står skylten där igen, den som för tankarna till Nepal. Gubbatäcken och ranor – och så mattor förstås. Ing-Marie väver på. Förra årets inlägg om henne läser du här.

gubbatäcken

Titel: Ädelsmed

I går hade han vernissage på sitt eget Galleri Blå Kulan i Mörbylånga, den märklige ädelsmeden Karlheinz Sauer. Medutställare är bildkonstnären Remus Wilson. Utställningen pågår till och med 8 juni.

Karlheinz_0010Karlheinz Sauer vid tre av de utställda silverföremålen på Galleri Blå Kulan, Mörbylånga.

Omaka par

Allt nytt är inte bättre än det tidigare. Har du ett gammalt analogt normalobjektiv? Var rädd om det. Det är värt sin vikt i guld – nästan. Det är ljusstarkt. Det är skarpt. Det är användbart.

Sätter du det på en APS-C digitalkamera får du ett kort tele med stor ljustyrka, en enastående skärpa över hela bildytan och en behaglig bakgrundsoskärpa, eller bokhe, som den också kallas. Kombinationen passar utmärkt till objektfotografering, porträtt-, natt- och inomhusfotografering i dåligt ljus.

Bilderna av Karlheinz Sauers silverpjäser på Ottenby Konst är tagna med en gammal Canonglugg, 50/1.8 på ett Canon APS-C-hus. Det var mörkt i galleriet men 200 ISO räckte för 1/160 sek och bländare 2.8 – 3.5. Viktigt att notera är att bilderna är tagna genom ett tjockt monterglas, vilket surger mesta musten ur skärpan. Dock, den skärpa som blir kvar räcker väl i sammanhanget.

En aning hårddraget: Hur tjusiga annonser de stora kameratillverkarna än gör för nya ”fantastiska” gluggar finns oslagbara gamla objektiv kvar på begagnatmarknaden som garant för tekniskt bra bilder även i framtiden.

Det påståendet går jäklar anacka inte av för hackor.

Taggad

I Malmstens anda

När Carl skulle ta sin mogenhetsexamen var han så skoltrött att han vid tiden för svenskprovet gick upp till rektorn och bad att få sluta. Pappan lät då två väktare hämta sonen och stänga in honom i en cell på Katarina dårhus där han genomförde sitt prov. Han fick sin mogenhetsexamen och sin studentmössa. Men den tog Carl Malmsten aldrig på sig.

Det går många historier om Carl Malmsten, möbeldesigner men också filosof, levnadskonstnär och pedagog. Han är skaparen av Capellagården i Vickleby. Se honom här lägga ut texten om livets mening och mycket annat.

Alvarsamt såg nyligen elevutställningen på Capellagården. Kortfattat kan sägas att Malmstens stramhet lever kvar i många av hans adepters arbeten.

Rikligt med rinnande färg, till och med i pölar på golvet, känns lekfullt. Att skapa bör vara roligt.
 
Rent och stramt som i en kyrka. Visst svävar Malmstens ande över rummet?
 
Kan möjligen målaren Piet Mondrian ha varit i denna möbeldesigners tankar då bord, lampa och skåp tog form? För visst finns likheter.
 
Gåutrymmet i utställningslokalen är litet och personligen tycker jag det är synd att möblerna skyddas av avspärrningar. Upplevelsen skulle bli starkare om det gick att ”läsa av möblerna även med händerna”.
 
Den vackra Capellagårdens trädgård kryper in även i utställningslokalen – som är i minsta laget.
 
Infall och skisser i en fönsternisch. De hade gärna fått vara fler. Personligen tycker jag skisser och repetitioner många gånger är intressantare än färdiga verk. Det gäller allt från bildkonst till konstmusik.
 
Se gärna men sitt inte. Genom denna attityd missar man möblers viktiga mix av ”form och funktion”.
 
Alla arbeten på utställningen är extremt välgjorda. Detta är nog så långt från IKEA man kan komma.
 
Denna vägg ger mig ett intryck av ”matematisk stringens i möte med den irrationella slumpen”. 
 
Det blommiga träkorset på Carl Malmstens grav vid Vickleby kyrka. Han dog 1972 men påverkar fortfarande svensk möbeldesign.
Taggad , ,

Öland spirar – dag ett, del II

Vi hinner bara sätta ned fötterna på grannen Ing-Marie Erikssons tomt förrän dörren flyger upp och hon kommer rusande som en tonåring:

– Oh, vad jag är lycklig!

Vi kommer fram till att denna eufori inte emanerar i annat än ”att det är underbart att leva”, trots pissväder och ”rätt få besökare”.

– Men vi som väver har en fördel gentemot många andra hantverkare, berättar Ing-Marie lyckligt leende och med en iver som får henne att småhoppa på stället. Vi får bara besök av såna som är genuint intresserade av just denna hantverksform. Att väva är svårt och många har frågor om detaljer, problem och möjligheter. Då kan jag hjälpa dom – oftast! Det blir nästan alltid roliga och givande samtal.

Är man inte lycklig då man kommer till Ing-Maries diskreta vävkammare vid Alunvägen blir man det när man slår upp dörren och träder in i ett enda stort färghav. En tonåring skulle utbrista:

– Wow!

På vägen hem konstaterar vi att även vi är lyckliga.

Taggad

Hantverksgalleriet – nygammalt forum i ny lokal

Kastlösa Hantverksgille har blivit Hantverksgalleriet. Långfredagen öppnar man sin sprillans nya lokal bakom Almérs ICA vid Kvarnkungen i Färjestaden. Gruppen har medlemmar från både Öland och fastlandet, elva kvinnor och fem män.

– Vi har jobbat stenhårt den senaste tiden, berättar Marianne Aourell, Mörbylånga. Nästan allt är klart. I dagarna ansluter ytterligare en konsthantverkare, en smed. Vi får då en bred repertoar med textilier, keramik, skinn, trä och metall.

Marianne startade gruppen 1994 och har så pass lång efarenhet av branschen att hon vågar påstå att konsthantverk kan användas som ”konjunkturanalys”.

– I dåliga tider köper folk hellre falukorv än keramik. I goda tider kan det bli både falukorv och keramik och skinn och smycken och…

Klockan 11:00 på fredag 6 april slås portarna upp. Några timmar senare vet vi alltså läget i nationen.

Fotona nedan saknar bildtexter. Men om du för markören över en bild ser du förklarande text och konsthantverkarens namn. Och givetvis kan du – som alltid i Alvarsamt – förstora bilden genom att klicka på den.

 

Taggad ,

Vickleby i snö

En av de vackraste byarna på södra Öland är i mina ögon Vickleby, en mil söder om Färjestaden och ett stenkast väster om väg 136. Den knappa kilometern bygata är kantad av den ena vackra boningen efter den andra. Vintertid ruvar byn i stillsamhet. Den känns nästan museal, försjunken i tystnad, just nu förstärkt av den djupa nysnön.

I bilderna nedan kan du gå runt i byn på egen hand. Inte alla har bildtext. Hus, ting och miljöer har ofta mycket att berätta – utan ord. Som vanligt kan du klicka på bilden för att få den större.

vickleby_007

vickleby_013Den 800 meter långa Vickleby bygata här sedd mot norr. I träden till höger klättrar murgrönan tiotals meter högt.

vickleby_021Om byn ger ett sömnigt intryck under högvintern skvallrar denna skylt om betydligt intensivare sommarliv.

vickleby_03Den åretruntgröna murgrönan ger en anakronistiskt förnimmelse där den står i många minusgrader och med rötterna i snön. Den tåliga växten är ett utmärkt gömställe för fåglar, se nedan.

murgrc3b6nafc3a5gel
 
vickleby_04Capellagården. Skolan startades av den kände möbelarkitekten Carl Malmsten som ligger begravd på kyrkogården i byn. Den genuina miljön måste ses och upplevas; den är omöjlig att helt att fånga i bild.

vickleby_05

capellagc3a5rden
 
vickleby_06Bo Pensionat, startat under 1910-talet. Här har många sommarboende konstnärer haft sin bas i jakten på måleriska motiv.

vickleby_07

vickleby_08Vickleby är genuin glesbygd. Bara till en av åtta brevlådor har någon gläntat på locket, och många av de braskande anslagen i bakgrunden har överlevt sig själva.

vickleby_09

vickleby_10Rosgården vid Capellaskolan.

vickleby_11

vickleby_12

vickleby_13

vickleby_14Vickleby kyrka sedd nedifrån bygatan. Kyrkans äldsta delar är från 1100-talet. Nedan en dörr på kyrkans södra sida.

vickleby_15

vickleby_161Handtag och nyckel på en av Vickleby kyrkas portar, som alla är mycket låga. Porten på tornsidan känns så låg att man måste böja huvudet för att oskadd ta sig in. Se nedan.
 
vickleby_mc3a4rkt_29
 
kyrkan_vickleby2
 
vickleby_172Från kyrkogården mot väster. I mitten av övre hälften av bilden kan man ana fastlandet på andra sidan Kalmarsund.
Taggad , ,