Kategoriarkiv: Kyrkligt

Hulterstads kyrka

I går sveptes jag i ett huj upp till Hulterstad i den friska, sydliga vinden. Att cykla i medvind är en lisa, men åt motsatta hållet ett helvete.

Mitt uppehåll vid Hulterstads kyrka började med ett mysterium: En trappa vid sidan av entrén, på toppen ”stängd” med en stor kantställd flisa. Vad är meningen? Hur är det tänkt?

 
Den märkliga stentrappan över muren vid entrén till Hulterstads kyrka. Vet du tanken bakom den? – kommentera gärna.
 
Hulterstads kyrka från söder.
 
Kyrkan från norr.
 
Två ”ritade” portaler varav en är försedd med mystisk springa. Vad jag förstår är de rester från kyrkans tid som försvarsbyggnad. Men vilken var deras funktion, tro?
 
Denna Stina dog för 109 år sedan. Kan inskriptionen underst tydas som ”Psalm N:o 478”? Om ja, kan psalmens melodi vara en bra bit över 400 år gammal.
 
Elmer blev inte sex, Ghörti inte ens fyra. Gravstenar lämnar många gånger bittra meddelanden till eftervärlden.
Taggad ,

Kyrkogårdsvandring – Vickleby kyrka

Det är min bestämda uppfattning att man då och då bör vandra på en kyrkogård, gärna plan- och förutsättningslöst. Man får då annat att tänka på än räntor, inköp, preliminärskatteinbetalningar, TV-program och kom-ihåg-att-göra-listor. Man kan i bästa fall till och med inse att man är dödlig.

Vickleby kyrka började byggas under mitten av 1100-talet. Den ligger alldeles vid väg 136. Kyrkogården är liten, men lika tankeväckande som stora.

Ås kyrka

Runt ett dussin Ölandskyrkor är sommaröppna i år. Alvarsamt tittade in i en av dem, den i Ås vid Ottenby. I ett av kyrkans informationblad, Ås kyrka – en kort historik och beskrivning, berättas att den har rötter i 1100-talet och till en början var en försvarskyrka. Det vittnar tornets tjocka murar och de små fönstren om. Kyrkans torn ligger i öster, vilket är mycket ovanligt. 1634 skriver antikvarie J H Rhezelius: Nordostgaflen står galet vid dene kyrkian.

1733 förlängdes långhuset åt väster med åtta meter, vapenhuset byggdes till och de små fönstren ersattes av större. 1787 målades kyrkan för första gången invändigt och 1803 fick den sin första orgel. Det sägs att tillbyggnadsarbetena var en följd av klagomålen på trängseln i den gamla kyrkan. Socknen räknade vid den här tiden in 600 själar. I dag finns inte ens 80 åretruntboende i Ås.

Foto från söder. Ingen vet varför tornet ligger åt öster.
 
Från orgelläktaren har man en fin överblick av kyrkorummet.
 
Man kan tänka sig hur det var att sitta här – när kyrkan var mindre – i början av 1700-talet. Trångt, smutsigt och mörkt, vintertid även kallt. Odörerna var nog många. Och prästen kanske dömde och skrämde om helvetets eviga plåga… Nej, det var nog inte bättre förr.
 
Orgeln från 1884 ska renoveras. För att finansiera arbetet har man bildat en Orgelfond.
 
Det pampiga batteriet av orgelpipor tonar fram som en egen byggnad i kyrksalen. Vill du stötta restaureringen av orgeln kan du lägga en slant i ett skrin vid ingången.