dammar på båda sidor öland

Den folktomma stranden på sydöstra Öland, väster om Näsby, där Johan Parboäng har en av sina jordbruksfastigheter. Vinden är frisk denna näst sista dag i maj och växtligheten frodas i det starka solskenet. Det doftar tång och livet känns enkelt.

Johan Parboäng nöjer sig inte med en gård på Öland. Han har två. En i väster, en i öster. Han nöjer sig inte heller med en damm. Han har två. En på västra sidan ön, en på östra. Den i öster är grävd, den i väster är naturlig. I båda dammarna häckar fåglar och i den västra kläcks dessutom varje vår tusentals gäddyngel. Den har i mediala sammanhang ofta kallats ”gäddfabrik”, ett ord som Johan ogillar.

– Fabrik låter som om vi föder upp och slaktar. Men dammen är ingen fabrik, den är en helt naturlig lekplats för gädda och från den släpps gäddorna efter lek ut i havet! Men dammen har flera funktioner. Den är fågelsjö. Och den är en fosfor- och kvävefälla för dom gödselrester som eventuellt finns i vattnet i dom två tillflödena, berättar Johan. Såna ämnen blir kvar här och kommer alltså inte ut i havet.

Dammens funktion är egentligen mycket enkel. De lekmogna gäddorna går upp i den genom ett dike tidigt om våren. De leker bland de täta vattenväxterna och vandrar senare tillbaka till havet. Ynglen går kvar en bit in på sommaren. Då släpps också de ut i frihet – kanske för att återkomma några år senare för att själva leka.

Johan driver en blandning av jordbruk och naturturism med bland annat naturupplevelser och uthyrning av stugor. Han är rak som en linjal i sina åsikter.
– Jag diskuterar aldrig, jag för monologer, säger han och drar ett exempel på sin en aning morska attityd:
– Ringer nån och frågar ”hur mycket får jag skjuta?” är det kört. Då är alla stugor upptagna. Jag håller stenhårt på att om man tar ut från naturen ska man fan i mej också ge tillbaka, gärna med råge.

Johans ”sjöar” är goda exempel på den inställningen. Han utfodrar fåglarna och ser till att fisken reproducerar sig. Som ”tack” låter han sina gäster skjuta några tiotal gäss per år. Johan tycks ha en inbyggd känsla för naturlig balans.

Telefonen ringer. Johan säger ”ja, nej, ja, jo, ja”. Sen är samtalet slut.
– Jag måste bryta nu. En kompis behöver låna en maskin och en gäst är på väg hit… Hej då.

Sådan är han, Johan Parboäng.

Vi ser delar av den östra, grävda dammen – och Johan, förstås! Förhållandena här måtte vara idealiska för fåglar som är beroende av vatten. Här finns lugnt sötvatten och ”bråkigare” havsvatten.

Kameran tittar norrut. Man får lätt intrycket att vi är på en obebodd Söderhavsö. Det fattas bara några palmer. – Jag lever och arbetar i paradiset, säger Johan.

Som en sentida Robinson Crusoe vandrar Johan på den öde stranden. Hela tiden pågår monologen – om hållbart lantbruk, om KRAV-odling, om mjölkpriser, om jakt, om fiske, om turism, om husbilar, om ställplatser och ungefär 10 000 andra ämnen – i stort sett samtidigt.

Betesdjuren här nere kan nog inte ha det bättre. Omväxlande grödor och egen vattenho, modell större. Och den friska vinden håller flugorna borta.

Ljuset här nere på södra Öland är speciellt, ibland påminnande om ”Skagenljuset”. Så här i maj stryker fågelsträcken utmed kusten. Överallt kacklas det. Och den vita stranden synes evig…

Den naturliga dammen i väster, strax söder om Grönhögen. Den är utformad i samarbete med föreningen Sportfiskarna. Här i djungeln av vattenväxter trivs de lekmogna gäddorna. Upptill i bild ser vi två foderspridare på torn. De kastar ut några få kilo spannmål per dygn till både gästande och fastboende fåglar. 

Till höger om Johan ser vi en av flera dammluckor. Med dem reglerar man vattenståndet i dammen. Det har varit lågt i år beroende på den ynkligt lilla nederbörden.

Från luften ser vi havet till vänster och en liten del av dammen till höger. I det på bilden ökentorra diket till höger vandrar de lekmogna gäddorna upp. I mitten av fotot ser vi ett annat dike – med lucka. Men den kan man dels reglera vattenståndet, dels släppa ut både kläckta yngel och färdiglekta gäddor.

dagens ölandsbild 190

Betande kreatur vid Möckelmossen.

visst är jag stilig!

När jag tog några icke dansanta steg mot den här tjurkalven i Seby gjorde han några graciösa danssteg bort från mig, arrière, alltmedan han höll stenkoll på mig och mina reaktioner. Håll med om att han är väl medveten om sin skönhet.

de vita korna

Bebyggelsen till vänster i bild är norra delen av Gårdstorp.

Solen drunknar i Kalmarsund om en timme. Slagskuggorna växer…

Det är fortfarande sommar. Lätta moln ritar mönster på himlen.

Mellersta delen av Gårdstorp. Söder ligger åt vänster i bild.

traktorspåren

traktorn

Södra delen av Södra Möckleby. Det börjar bli kväll. Det är varmt. Mycket varmt. Solen dalar snabbt över Kalmarsund och färgar skuggorna i disblått. Som alla ser kör Staffan Petersson traktorn. Troligen är han på väg ned till sin potätemaskin på Strömmelns gård. 

golvad men inte utslagen

Som en Fågel Fenix reser den sig nu ur askan, den stora ladugården vid Degerhamns gård. Det var orkanen Gorm som förvandlade den till plockepinn. Då, för ett knappt år sen, var det väl ingen som trodde på annat än rivning även av det lilla som fanns kvar. Men vi trodde fel…

Norra delen av byggnaden är vad jag förstår helt riven. Nybyggnaden ser urstark ut med kraftiga stålbalkar.

Från luften ser vi bättre hur även den kvarvarande, södra delen av ladugården byggs in under nytt tak. Den avlånga kåken till höger i bild är uppfräschade Folkets hus Degerhamn, där det i dag finns bio. Du kan titta in i den här – och även höra några av medlemmarna i filmklubben. På denna bio har en gång serverats en världspremiär… Klicka här.

sommar i Träthult

Nu när sommaren långsamt men påtagligt börja gå över i höst kan det passa att titta på några bilder av typisk svensk högsommar – i den lilla byn Träthult med 14 invånare i Småland. Det kan vara skönt för ögonen att skåda lantliga detaljer i Sommarsverige…

Låt oss öppna grinden och tåga in i sommarhagen…

Allt är byggt med eftertanke och med sinne för proportioner. Men också med viss humor, tycker jag.

Den gamla brunnen med den höga brunnstången. Det finns många namn på denna smått geniala anordning. Stolpvinda, hinkfjöjel, brunnstrana och hinkemärr är några. Jag fann dem här. 

Ett vattenkar för kreaturen huggen i en stor stock. Bara att vattna djuren måtte ha tagit okristligt lång tid med så enkla förutsättningar som här. En större hink om 20 liter tog säkert en minut eller två att få upp med hinkfjöjeln. Det blev många hiv om man hade nåt halvdussin kor som sörplar i sig 100 liter per styck och dag.

Ett vackert parhus. Man har var sin lägenhet, var sin gång mot grinden och var sin grind. Och var sin trädgård, förstås.

Ett fönster i byns muséum. På en större version av bilden kan jag läsa några ord på flaskan som troligen en gång innehöll Azymol, ett hårvatten som enligt etiketten var bra mot ”seborrhé och mjell”.

Kvällsljus i det mörka – men denna tid så ljusa – Småland.

Begreppet stenbrytning är nästan synonymt med Småland. Konstruktionen här lär kallas ”stenbrytare” och ”jätte”.

Mjölkkrukor i aluminium på en mjölkpall. I såna levererade bönderna mjölk till hämtbilen ännu under 1970-talet.

Tidigare har tre inlägg från Träthult visats. Om du vill kan du läsa dem här:
Inlägg I
Inlägg II
Inlägg III

tröskorna tuggar på…

Det är dags att skörda det man sått. Världens skördetröskor repar i sig runt 2 500 miljoner ton spannmål, alltså 2,5 miljarder ton per år! Vi är i dag 7,4 miljarder människor på jorden. Per person skördas alltså 340 kilo per individ och år – i runda slängar ett kilo per person och dag eller 2-3 limpor. Trots det beräknas nästan en miljard människor svälta. Något haltar och den självklara frågan är hur stora andelar av skörden som går till kreatur.

Men det är svårt att förstå varför människor ska behöva svälta. Spannmål ger runt 4,5 ton per hektar i Kalmar län. Andra grödor kan ge tio gånger mer. Exempelvis ger vitkål 42 ton nytt per hektar i Sverige, en närmast ofattbar mängd. Med lite klyftigare val av grödor runt om i världen skulle säkert svälten lätt kunna raderas.

Men som alltid är det tusentals parametrar som påverkar matproduktionen i världen: politik, krig, religion, spekulation och klimatförändringar.

Enorma fält med korn norr om Södra Möckleby. Långt in i bildens mitt skymtar tidigare ålderdomshemmet Olsgård.

Från luften ter sig den stora tröskan som en lite skalbagge som långsamt äter sig fram i den gula proteinmassan.

Vissa fält är redan skördade. I mitten högt upp i bild ser vi Alungården och vid horisonten Cementa.

Gården i västra delen av Pilekulla. Östersjön i bakgrunden leder mot Baltikum…

Upptill i bild leder Torngårdsvägen från Södra Möckleby tvärs över Öland till öns östsida.

säd

Sädesfält i Södra Möckleby från luften. I morgon ser vi tröskan sätta tänderna i det…

hett bete

Nä, nu pallar vi inte längre. Gräset smakar kokt, det är + 45 i solen och hur mycket vi än dricker är vi törstiga. Dessutom går vi fortfarande klädda i vinterpäls!

axels stuga i träthult

Utåt ser den inte mycket ut för världen, Axels stuga i den lilla småländska byn Träthult två mil nordväst om Oskarshamn. En röd stuga med vita knutar som tusen andra. Men invändigt är den tämligen unik.

Gårdens ägare Kristina och Stig Karlsson skriver:
Vi kallar huset för Axels stuga efter den sista permanentboende. Byggtid: Förmodligen sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Historia: Ägaren sen 1845 K-A Larsson säljer gården 1868 och hela familjen emigrerar till Amerika. Köpare K-J Månsson, som äger ytterligare en gård i Träthult låter sin son Nils-Petter Karlsson bruka jorden fram till 1880, när han köper fastigheten, gifter sig och bygger nytt hur. Axels stuga blir då undantagsstuga för K-J Månsson. 1920 är det dags för nästa generationsbyte, då sonen Karl-Oskar Nilsson övertag gården, huset blir då undantag för N-P och Lotta, samt senare barnen Signe och Axel. 1956 övertog Lennart gården. Axel bor nu ensam i huset fram till sin bortgång 1966. 1994 övertar Stig och Kristina Karlsson gården. Huset som nu stått tomt i många år får nu en varsam renovering med stöd från Länsstyrelsen. Huset är nu en del av vår satsning på en natur och kulturupplevelse.

Vi återkommer med ytterligare ett par inlägg från gården i Träthult… Det första avsnittet kan du läsa här.

Axels stuga. Bakom den ett muséum som vi senare också ska besöka.

Vad förväntar man sig för fönsterblommor i en stuga från förr? Pelargoner, förstås.

Vardagsrum. Inga bokhyllor, ingen konst, bara religiösa planscher. Det är lågt i tak men många fönster gör rummet ljust.

Svensk Damtidning från 1954. Pris: 40 öre. Omslaget berättar att prinsessan Birgitta fyller 18 år i januari. Hysterin kring kungahuset var lika stor då som i dag.

Köket med den klassiska vedspisen.

Kanske kan huvudbonaden kallas husarmössa. Jag chansar vilt på m/1895. I bokhyllan hittar vi bibeln och nya testamentet, men också ”Undervisning för infanteristen” och ”Undervisning för infanteristen 1914”. Religion och krig har alltid gått hand i hand.

När stugan byggdes var nog spishöjden lagom för den tidens bondmoror.

Vi hittade ingen skönlitteratur i stugan. Men det går ju att läsa annat också…

Tidstypisk interiör. Och Jesus hänger på varenda vägg.

På andra sidan hallen hittar vi detta rum med bastant soffa och extremt låga stolar.

Byrå med bibel och ljus i stakar. Bonad med religiöst motto.

På högersidan i den uppslagna bibeln kan vi läsa: ”Otto Walfrid född den 15 juli 1876”. På vänstersidan är det svårare att tyda det skrivna. Kanske står det: ”_ _ _ den heliga skrift eller _ _ _ tilL tioårig Carl Johan Nilsson, Gryt_ _ _ 1881 Jul_ _ _ …

Gungstol. Trasmatta. Ett kors inom ram på väggen. Soffa med virkat överkast.

Uppslagen visbok med ”Vi äter frukost”, ”Jag hamrar och spikar” och ”Hej, sa Petronella” Klockan är precis 15 och en skäggig Jesus vakar över hela härligheten.

På vinden står denna enkla möbelgrupp. Det är inte svårt att ana titeln på den tjocka boken. Cigarrasken till höger är av märket ”Colorado Claro”.

På vinden står skor, stövlar och stövelknektar prydligt uppradade. Där finns också skomakarverktyg och prylar för skovård.

Hattar och mössor i olika modeller. På bordet står hattaskar. Här har klockorna stannat för evigt. Vi är minst hundra år tillbaka i det vi kallar ”tiden”…

by med 14 invånare

Vi ska snart titta närmare på en säregen gård i denna småländska natur, så väsensskild den platta och många gånger enformiga öländska. Men först andas vi in atmosfären och försöker vänja oss vid den nästan totala tystnaden. Vi växlar ned, backar i tid och stänger av telefoner och övrigt modernt. Här brukar man jorden som för hundra år sedan. Här hör vi korna idissla och fåren röra sig över tuva och äng inom mil av gärdesgårdar. Välkommen till en tid som flytt. Välkommen till Träthult!

En slagen lycka inne i blandskogen. Gräset får torka på slag – om vädret tillåter.

Under 20 års tid har paret som äger gården rest omkring en mil gärdesgård.

Sten, gärdesgårdar, äng, mera sten, vatten, skog. Landskapet byter ofta ansikte.

Det lär finnas fler än hundra högar med bruten sten på fastigheten.

Små bördigare hagar bland impediment och stenbackar.

Något för dagens arkitekter att begrunda – och lära av. I allt av händer tillverkat finns en självklar harmoni.

Apropå arkitektur… Så fulländad i sin enkelhet!

En av brunnarna. Vi ska titta närmare på den i kommande inlägg… Kreaturens drickkar vid sidan av brunnen är verkligen primitivt – en urholkad stock.

Ljuset blir speciellt i den mustiga och trolska lövskogen. Sällan har vi skådat så höga björkar som här.

Man vågar knappt tänka på hur mycket arbete som ligger bakom gärdesgården bara på denna bild.

Allt är stilla här. Allt är tyst. Just därför hör man annat än man brukar höra.

Marken är så full med sten att det i början känns ovant och svajigt för öländska fötter att vandra här.

Den senaste tiden har det talats mycket om ”det typiskt svenska”. Finns nåt svenskare än detta?

Lunchbaren har öppnat. Självservering.

Bryter du tusen stenar väntar åter tusen… Ett sisyfosarbete! Det eviga slitet på marker som dessa slutade för många med en biljett till ”Amerikat”.

Träden i beteshagarna är hamlade.

I nästa inlägg från Träthult kliver vi in i denna stuga, ”Axels stuga”, noggrant renoverad och representerande en helt annan värld än vår…

Senare tittar vi även in i museet, som är proppfullt med intressanta redskap, prylar och manicker från en tid som aldrig kommer tillbaka…

brådmogen

Säden i Södra Möckleby såg mogen ut redan för en vecka sedan där den bugade vackert i den påtagliga vinden.

Stråförkortning och annan manipulering/förädling ger allt tidigare och större skördar. På gott men sannolikt även på ont.

kalvar i egna lägenheter

Såna här ”egna-hem” för kalvar har vi aldrig tidigare sett. De stod i dubbla rader i Slagersta. Kalvarna såg ut att trivas med sitt solskensdränkta uteliv. Förutom sovrum till höger ligger serveringsrummet till vänster. Det finns också större lägenheter för par.

1451 låg lat och solade på sin varma ströbädd, medan de flesta polare låg inne i sina lägenheter och njöt av skuggans svalka.

ölands största pool?

När torkan slår sina förlamande klor i jordbruksmarken är det inte lätt att hitta lösningar. Regndans? Bön? Intala sig att allt löser sig? Sätten är många, och vissa människor går pang på röbetan. Det gjorde bröderna Christer och Mattias Wahlström i Skärlöv…

– Vi tog hjälp av två entreprenörer och körde igång. I december var bassängen färdig, säger Mattias.

Idén är att bassängen samlar regnvatten och det vatten som rinner av väg 136 och ned i havet.

– Nu hamnar det här i stället – där det gör nytta.

Alvarsamt lyfter på hatten. Snacka om mycket verkstad och lite snack.

Genom ett teleobjektiv kan man i dag tro att husen nere vid Skärlövs hamn ligger på en pir ut i havet. Men så är det inte. Eller? 😉

Den är inte vacker, bassängen. Men när vallarna blir gröna smälter den bättre in i landskapet. Här åker vi ned mot Skärlövs hamn. Vallarna är 30 meter breda i botten, 5 på toppen.

Måtten är imponerande: 250 x 350 meter! ”Pinnen” i vattnet är en nivåmätare.

Den totala volymen är 125 000 kubikmeter.

Här är dammen långt ifrån halvfylld: 45 000 kubikmeter.

Vattnet sugs upp från det dike som för bort regnvattnet från väg 136 – mot havet.

Ett litet pumphus och några slangar. Det enkla är ofta det geniala.

Det enkla pumpsystemet sett från luften.

Vattnet från dammen går ut i nedgrävda ledningar till 115 hektar åker. Dammen blev klar i december. Man började pumpa in vatten i dammen i februari och den första åkerbevattningen gjordes under två veckor i början av maj.

ett mörkt moln seglade in från söder och förmörkade jorden och vi trodde…

_ _ _ . Men, nej, det innehöll inget regn. Vi fortsätter att vänta…

apropå vattenbristen…

På väg ned mot Skärlövs hamn ligger denna enorma vattenbassäng, som ska användas till åkerbevattning. Måtten är enligt ”husse” Mattias Wahlström 350 x 250 meter och de tre meter höga vallarna är cirka 30 meter breda i botten, 5 på toppen. Hur mycket rymmer denna jättepool? Tja, om det och annat kan du läsa i kommande inlägg – eller vänta tills vår bok om södra Öland kommer ut. I den samlar vi pärlorna.

visionära bönder med känsla för vatten

Inom kort besöker vi sjön upptill i bild. Den skapades för 46 år sedan av några bönder. Syftet var framsynt och djärvt, men skratten och hånen blev många. I dag sinar Ölands grundvatten och vi måste importera vatten från Kalmar. Kanske var bönderna som gjorde sjön långt före sin tid…

gräv där du står

Alvarsamt har helt naturligt handlat en hel del om vatten och vattenbrist den senaste tiden. De öländska grundvattennivåerna är oroväckande låga och tankbilar går varje dygn från Kalmar till Öland. Men det räcker inte; arbetet med ett vattenrör mellan fastlandet och Öland ska vara färdigt i sommar. Det råder dessutom bevattningsförbud på ön.

I Albrunna finns två mycket påtagliga spår av lantbrukares kloka insikter i vattenfrågan: Två grävda dammar för bevattning av åkrar med uppsamlat sötvatten. Den södra grävdes redan under 1960-talet av framlidne Nisse Henell. Platsen bestämdes med slagruta. Den norra dammen grävdes av Roger Henell nån gång under 1990-talet.

Många lantbrukare har gjort liknande insatser och den självklara frågan är om denna och andra metoder kan skalas upp för att höja grundvattennivån på Öland?

Snart far Alvarsamt ut på alvaret för att se vad en påhittig man gjorde för att trygga vattenförsörjningen redan för 25 år sen…

Dammen grävd av Nisse Henell. Om vi räknar med måtten 40 x 15 x 3 meter får vi fram den imponerande volymen 1 800 kubikmeter eller 1,8 miljoner liter.

Roger Henells damm är större. Om vi gissar måtten 40 x 30 x 3 meter blir volymen 3 600 kubikmeter eller 3,6 miljoner liter vatten. Inte illa pinkat!

hög vid hög

Om man åker söderut på Degerhamnsvägen ser man dessa jordhögar till vänster en bit upp på lägdan strax före Degerhamn. Jag vet inte vad man jobbar med, men det ser spännande ut. Vet nån vad som är på g?

storstädning

Alvarsamt har tidigare berättat om den stora ladugårdsbyggnaden som bitvis blev till plockepinn i orkanen Gorms anfall i slutet av november. Då såg det ut som ovan.

Nu ser det annorlunda ut, men jobbet har alltså tagit över en månad.

Och riktigt färdigstädat är det inte ännu…

Utifrån ser det för en lekman ut som om undervåningen är i stort sett intakt. Men vindsvåningen är historia.

 

rosa mot cancer

När jag första gången såg de rosa ensilagebalarna fruktade jag ett hastigt uppkommet synfel. Nu vet jag bättre.

bara spurten kvar

Vi stannar kvar i Albrunna. De pumpor som under Skördefesten väger tio, tjugo kilo, är i dag bara stora som pingisbollar och väger knappt hektot. Pumpor har alltså en enorm spurtförmåga.

Pumpor på sluttande fält ned mot Kalmarsund, strax söder om Albrunna.

Här och var lyser det gult.

Precis under blomman bildas pumpan, ej i bild.

märklig odling

Äntligen lite molnigt. Bra fotoväder. Dessutom svag vind från sydost, vilket inte är så vanligt. Inte en våg i Kalmarsund. Inget brus. Landskapet söder om Albrunna liknar just i dag Frankrike, tycker vi båda med en mun. Men vad är det man odlar i slänten ned mot havet? Vet någon?

Rad efter rad med en planta i varje cylinder som ser ut att vara gjord av plast. Och så en pinne att klättra på… Är det vindruvor, månne?

Mellan ”plastcylindrarna” växer också ett slags gröda, sannolikt täckt av halm. Vi förstår ingenting. 😉

under lövtak

Det finns inte många lövsalar på södra Öland, vad jag vet. Denna är drömsk och svalkar fint när det är hett, som i dag. Den finns vid Ölands folkhögskola och taket är i det närmaste ljustätt.

sommar

… och spannmålsgrödorna skiftar mer och mer åt gyllengult och rostgult…

dagens ölandsbild 122

Många sädesfält på södra ön börjar redan skifta i varmt gult och orange. Andra är fortfarande gröna. När vinden sätter axen i rörelse bildas en märklig ”vegetarisk dans”.

73 dagar till midsommar

Snart ska sättpotatisen i jorden och före midsommar bör många av dessa lådor vara fulla av goa knölar. När jag själv odlade potatis minns jag att alla visste bäst om förgroning, sättid, sättdjup, kupning med mera. Jag var bara noga med en detalj: Att inte ha för bråttom. Minst + 8 i jorden vid sättning. Då gick allt bra.

Dagens ölandsbild 86

Välmående kvigor nära Gettlinge. Grönt gräs, friska vindar och prima havsutsikt. Vad kan man mer begära? Snett motljus kräver blixt för att få teckning i kvigornas skuggsidor. Ju starkare och kontrastrikare ljus desto mera blixt! som jag brukar säga.