Kategoriarkiv: Lantbruk

Stensjö by

Väster om Öland ligger Sverige. Vi åkte dit. Mixa Vilhelm Moberg med Astrid Lindgren, tillsätt en tunna historia och några skopor byggnadskonst, emigration och Fattigsverige. Krydda med odlingsrösen, handmjölkning, nostalgi, hässjning, landsbygdsromantik, året-om-slit, tystnad och frid. Du får då Stensjö by en mil norr om Oskarshamn – fågelvägen bara drygt två mil från Ölands norra horn. Stensjö by – något liknande har vi aldrig tidigare skådat.

stensjöby_01Under mitten av 1900-talet blev lantbruket i byn allt olönsammare. Genom initiativ av professor Erik Stensiö köptes hela byn av Kungliga Vitterhetsakademien och ett 30-årigt restaureringsarbete inleddes. Under 1800-talet omfattade byn ett 60-tal byggnader, i dag finns drygt hälften kvar. I dessa trakter har människan drivit jordbruk sedan 4 500 år tillbaka. Som mest hade Stensjö by 160 invånare. Befolkningstappet var periodvis stort. Mellan 1868 och 1925 utvandrade ett 40-tal personer med anknytning till byn och mellan 1840 och 1935 sökte sig 2 400 från socknen, 80 000 från länet och över en miljon från landet – nästan alla till Amerika.

stensjöby_15Gärdesgårdar höll boskapen där den skulle vara, så är det även i dag i Stensjö by där det finns hagar, ängar och åkrar. Hagar används bara till bete. Ängar slås och kan därefter också användas som betesmark. Åkrar sås, skördas, plöjs, gödslas och sås igen. Till gärdesgårds-störarna användes en eller ek och mellan dem lades stänger av gran eller tall och man band ihop konstruktionen med grangrenar som värmts över eld för att bli lättare att jobba med. Gärdesgårdar kräver mycket underhållsarbete, och väl fungerande gärdesgårdar krävdes förr i tiden i lag. 

stensjöby_02”Tittis stuga”, ett tvåvåningshus med vacker utsikt över byn. Här bodde en gång tjänstejonet Kristina ”Titti” Nilsson. ”Tittis stuga” var en så kallad undantagsstuga dit gårdens äldre fick flytta då en yngre generation tog över.

stensjöby_13”Torpet” är kanske paradexemplet på sinnebilden av det allra ”svenskaste” som finns: den röda stugan med vita knutar. 

stensjöby_12Gärdesgårdar slingrar sig hit och dit genom markerna. Om man – utan vetenskaplig precision – räknar med att det går åt 12 unggranar per fem meter gärdesgård krävs det till en mil gärdesgård 24 000 granar. Det blir ett närmast ofattbart arbete att utföra: fällning, kvistning, transport och slutligen slitet med själva gärdesgårdsresningen…

stensjöby_05Stilrent och harmoniskt. Folket på landet hade förr i världen ofta ett välutvecklat sinne för proportioner. Här har dagens arkitekter mycket att lära. Ekonomibyggnaderna har takspån av trä, medan bostadshusen har tegeltak.

stensjöby_04Nån form av våt- eller ängsmark som sprängt sig in mellan åkertegar och skogspartier. Stensjö by var före utdikning av området ”en stenig ö”.

stensjöby_14Vi har aldrig sett så rena kreatur som den rödkulliga i Stensjö by. Hårremmen är rödbrun och tät och glansig. Både kor och kalvar var dessutom nyfikna och lugna. 

stensjöby_21En liten bäck var guld värd på den tiden det inte bara var att lyfta på luren och beställa brunnsborrning.

stensjöby_23På sina ställen finns mera sten än betesmark. Förr lade man ofta upp stenarna i stora högar, så kallade odlingsrösen eller röjningsrösen. Stensjö by nämns första gången i skrift 1351. Den stavades då Stenzöö – ”den steniga ön”.

stensjöby_07Det finns en hel del får i byn. Dessa lär vara av rasen ryafår. Tidigare fanns även getter. Småland lär vissa perioder ha varit det gettätaste landskapet i landet.

stensjöby_16Landskapet är omväxlande med frodiga åkrar som skär in bland kullar, våtmarker, hagar och ängar. De svenska blomsterängarna är faktiskt bland de artrikaste i hela världen.

stensjöby_22Rödkullig boskap. Den har sitt ursprung i den utdöda Smålandskon.

stensjöby_25Här och var har inlandsisen kastat av sina fripassagerare. De mindre av dessa återfinns i Smålands alla mil av stenmurar, som är livgivande tillhåll för örter, ormbunkar, mossor, lavar, möss och ormar.

stensjöby_10Det är stenigt. Det är magert. Men det är vackert.

stensjöby_18Alla byggnader förefaller utplacerade på sina rätta ställen. Lägg märke till den ovanligt lilla ”knäcken” på mansardtaket på huset till höger.

stensjöby_06Bygata. Utmed den finns ladugård, vedbod, hönshus, svinstia och redskapsbod. Där finns också vagnsbod, stall, höskulle, tvättstuga och utedass. Till vänster skymtar brunnen. Det blev många hinkar när korna och hästarna skulle vattnas.

stensjöby_08Här och var ligger rödkullorna och betraktar världen till stilla idisslande.

stensjöby_09Vackert målade lador. Det krävdes stora utrymmen för hö men också för löv och kvistar från hamlade träd. Man räknade med att ett enda får behövde 200 lövkärvar för att klara vintern. Till detta kom foder till grisar och höns. Råg och havre torkades i skylar, i Småland även kallade ”snesar” eller ”krakar”.

stensjöby_24Omväxlande småländskt landskap med många lövträd, ormbunkar och enar. Och alla fält är omringade av gärdesgårdar. Runt byn kan du gå inte mindre än fyra olika vandringsleder.

stensjöby_17Denna utsikt över delar av byn hade tjänstejonet ”Titti” från sitt hus. De två mindre husen till höger i bild är tvättstugor.

stensjöby_03Falurött och gräsgrönt i milt sommarljus.

stensjöby_11Siesta i Bredgottfabriken. Kalvarna är utanför bild. Om dessa kor ska benämnas dikor eller amkor är jag inte man att avgöra.

stensjöby_20Stilren arkitektur. Enkelt och sparsmakat. Jag blir imponerad av vad människor förr kunde bygga av det lilla som fanns tillhands – med enkla redskap.

stensjöby_28Det finns flera olika slingor att vandra i och runt Stensjö by. En av dem går till den vackra Virån varifrån man kan fortsätta till den 16 mil långa Ostkustleden.

stensjöby_26I Virån finns över 20-talet fiskarter, många ganska ovanliga, bland annat mal.

stensjöby_19Här fattas bara ett skogsrå och ett troll för att sagobilden ska fulländas.

stensjöby_27Gångbro över Virån.

stensjöby_29Ett mindre muséum med företrädesvis bruksföremål finns också i Stensjö by.

stensjöby_30I denna märkliga by kan du också se en vacker utställning om ödehus. Sammanfattningsvis kan sägas att det finns många anledningar till att besöka Stensjö by. Väldigt många.

Taggad

Kär plugg med eleganta blommor

Snart har de nog blommat ut men på midsommadagens kavlugna morgon lyste de vita och ljusblå i motljuset, potäteblommorna på Staffan Peterssons teg norr om Degerhamn.

Potatisen/potäten/jordpäran är faktiskt en flerårig ört nära släkt med tomaten. Det är de kalla svenska vintrarna som gör den ettårig.

potisblommor_2 Några vallmor kastar ett rött färgstänk i allt det gröna.

potisblommor_1Två sorters potatis med olika färg på blommorna. 

Taggad

vågor på land

Vågorna rullade i den hårda vinden som rev och slet i allt – i går. Det fattades bara vattenstänk och mullrande dån från vågor som bröt i vita mustascher…

Men det vi ser är inte hav. Det är odlingsduk på fälten strax söder om Ölands folkhögskola i Skogsby.

Det är nog inte särskilt djärvt att tro att det småningom ska mogna läckra jordgubbar under den böljande ytan…

jordgubbsfält_1Det är svårt att tro, men det vi ser är faktiskt färgbilder. Det extremt hårda motljuset tar musten ur all kolorit. Exponeringsvärdena vid 100 ISO är också extrema: 1/400 och bländare 20.

jordgubbsfält_2Uppe till höger sitter en man på knä i den just där frilagda jorden. Hans silhuett är den enda komponent i bilden som ger oss en aning om fältets storlek.

Taggad

vart ska du, polarn?

ÅtOlikaHåll_2– Jag kutar åt vänster, jag. – Och jag åt höger. – Men det är ju helt kajko, jag springer rakt fram, förstås. – Tjata lagom, sätt fart nu!

ÅtOlikaHåll_1Tackor och lamm i hagarna nere vid Ås kyrka, Ottenby.

dagens ölandsbild 70

DagensÖlandsbild_70Det gäller att passa på nu om man vill fånga Ölands böljande sädesfält på bild. Snart hugger skördetröskorna sina metallkäftar i de förkortningsbesprutade stråna och fälten blir liggande nakna och livlösa en tid. Här dansar ännu cerealierna i gårdagens soldränkta och vindvaggade fält ovan Gräsgårds hamn.

smaklig måltid

rådjur_1

Öland börjar nu bli så där äckligt vackert, missförstå mig rätt. Vart man än riktar kameran lyser ett blomster eller glittrar ett hav. Och man behöver inga gömslen för att se vilt. Från rastplatsen i Albrunna såg vi dessa skönheter ta för sig ur årstidens sagolika skafferi. Efter att ha överlevt vintern på bantardieten fjolårsgräs och kvist bjuds nu alla slags läckerheter serverade på den öländska bondens stora smörgåsbord. Hugg in, kompis!

rådjur_2Det var den vegetariska huvudrätten. Mot desserten!

rådjur_3Efterrätten serveras i den norra matsalen…

Kött med mersmak…

Visst är det märkligt att vi går till affären och köper kött som kanske färdats runt halva jordklotet och som frysts och tinats och kanske frysts och tinats igen. Att det dessutom är segt och kanske saltat och ”behandlat” gör inköpet ännu svårare att förstå – när det finns prima kalaskött att köpa runt hörnet!

I första numret av Södra Ölands Tidning kan du följa med till lantbrukarparet på södra Öland som producerar ett kött som smälter som smör i munnen. Har man en gång smakat godbitarna ur deras stora sortiment är man fast…

NordqvistköttKött från Ölands fria vidder, hängmörat, vacuumförpackat – och så ljuvligt gott!

Biffigt på fyra ben

I tallskogen mellan Mörbylånga och Kastlösa strövar ett halvdussin tjurar, modell större.  Jag stannade vid hagen för att utbyta några ord med dem…

tjurar_1De står länge helt orörliga och idisslar. Så plötsligt tar de några steg och ställer sig att idissla igen. 

tjurar_3Den här bjässen väger nog tusen kilo. Bakom sig har han stångat upp en grop som han bökar i. Klövdjur vill av någon anledning gräva då och då. Den här grabben verkar lugnet självt, men med jämna mellanrum lägger han upp en bröl som får marken att darra. Vad han vill med brölet vet jag inte.

tjurar_2Denna tjur har en betydligt bättre hygien än sin polare. Han gräver inte och är helt inställd på att bli bra på bild. Notera blicken. Han har järnkoll på läget – som han gillar.

Vackra fotomodeller

Till mina favoritmotiv hör kor och, ännu hellre, kvigor. De är livsbejakande men också lite reserverade, spralliga men även keliga. Som tidigare kobonde går det inte att glömma dem, den säregna andedräkten, de djupa brölen, de lite blyga försöken till kontakt.

De här charmtrollen träffade jag häromdagen vid vägen mellan Södra Möckleby och Torngård. Alla ville komma med på bild, alla ville bli fotomodeller. Och vackrare kvigor än de öländska har jag aldrig sett. Kan det bero på det låga energivärdet i gräset på alvaret i kombination med friska vindar som håller mygg, knott och bromsar borta?

Visst syns det att de är medvetna om sin skönhet i sina gula chica örhängen, trots bakfylleröda ögon och matrester kring munnen!

Traktornostalgi i Mellstaby

Sedan Rolf Hellberg visat sina veterantraktorer under skördefesten kördes de in i garaget. Men på Alvarsamt ska vi titta på några av dem en sista gång – för i år.

Rolf Hellberg i sin McCormick Farmall från 1948. Den är verkligen läcker i sin knallröda framtoning. Modellen heter Super A och är ”asymmetrisk”. Motorpaketet sitter vid sidan om traktorns mittlinje – för att ge föraren bättre sikt vid vissa typer av jobb. Se bilden nedan.
 
Här ser vi tydligt motorpaketets placering till höger om mittlinjen.
 
Samma traktor från andra sidan. Slå på datorhögtalarna och klicka här för att höra motorn. Den tuffar på i tre minuter så låt den gå medan du tittar på resten av bilderna…
 
Detaljer på samma modell. Lampan sitter i det block som lagrar styrstången, som har en något udda placering.
 
Denna modell av John Deere från 1951 är ganska ovanlig. Den har mycket tätt sittande framhjul, som på bilderna här. Den värderas till ungefär 50 000 kronor på marknaden, tror Rolf Hellberg.
 
 Motorn i Bolinder Munktell 230 Victor spinner som en katt, trots att den bara har två cylindrar.
 
Denna McCormick tuffar på som klocka efter 59 års hård tjänst. Tror någon att dagens traktorer fungerar 2071?
 
Denna Deering från 1923 går också helt perfekt efter hela 89 års rullande och slitande och dragande. Jämförelsen blir nästan svindlande om vi överför så många år till vår tid. Vi köper en traktor i dag och den fungerar år 2101!
Taggad ,

Renovering pågår

– Den här ska förhoppningsvis bli klar under vintern, säger Rolf Hellberg i Mellstaby och pekar på ett grönt ”skrälle” i garaget. Det är en Bolinder Munktell 10 med tändkulemotor från 1948. Vevstakslagren är slitna. Nu ska nya lager gjutas in i ett material som kallas babis.

När jobbet är klart kan den se ut ungefär så här.

Vill du veta vilka övriga traktorer Rolf har i sin samling klickar du här.

Taggad ,

Fordson Dexta

– Min Fordson Dexta behöver en halv minuts glödning före start, säger Rolf Hellberg som känner sina dyrgripar utan och innan.

Apropå dyrgripar. De flesta modellerna i traktorsamlingen är värda runt 30 000 kronor, med två undantag: John Deere från 1951 är trots sin relativa ungdom en ovanlig modell och ger nog 50 000 på marknaden.

– Och Deering från 1923 skulle nog inbringa runt 100 000, säger Rolf Hellberg och drar på mun. Men den är tyvärr inte min. Den äger hembygdsföreningen.

Efter lite glödning tuffar Fordson Dexta igång. Denna traktor av årsmodell 1959 är kanske den mest välmålade i samlingen hos Rolf Hellberg i Mellstaby.
 
Motorn är så ren att man skulle våga meka med den iklädd vit smoking. Det är inte så lätt att hitta uppgifter om modellen på nätet. Men här finns några.
 
Motorn är skimrande blå. Du kan lyssna på den här. Vill du se alla Rolfs traktorer klickar du här.
 
 
Taggad ,

Ferguson, 1954

Denna grå skönhet i Rolf Hellbergs samling är en Ferguson från 1954. Smeknamnet används än i dag: ”Grålle”.

På Grålle är avgassystemet draget på ett okonventionellt sätt. Som synes går inget avgasrör rakt upp från huven. Det går i stället ned under högra sidan av traktorn och mynnar ut baktill, precis som på en bil.

Avgasrörets lite egendomliga dragning syns väl på denna bild.
 
Rolf Hellberg i sin Ferguson TE-A med 32 hästkrafter att jobba med. Modellen är från 1954.

Lyssna på Ferguson.

Alla Rolfs traktorer hittar du här.

Taggad ,

Rolf vevar igång sin David Brown, 1948

På sin gård i Mellstaby har tidigare lantbrukaren Rolf Hellberg samlat på sig en bukett intressanta traktorer, modell äldre. Under skördefesten hade han dem uppställda för visning och Alvarsamt var förstås där och tittade och fotograferade – och spelade in!

Rolf visade nio modeller:
David Brown, 1948
Deering, 1923 (ägare är hembygdsföreningen, Rolf har ”fixat” den).
Farmall DGD4, 1953
Fordson Major, 1951
John Deere, 1951
Bolinder Munktell 230 Victor, 1959
Fergusson, ”Grålle”, 1954
Fordson Dexta, 1959
Farmall, Super A, amerikansk, 1948

För att demonstrera dessa traktorers tillförlitlighet startade Rolf den ena efter den andra. Först ut blev David Brown från 1948. Ett halv drag med veven så tuffade den igång… Lyssna här.

Personligen tycker jag denna modell har en kraftfull design. Den välvda öppningen i motorhuven är elegant, liksom den mjukt formade bågen från pedalerna upp mot toppen av huven.

Flera modeller – och ljud! – kommer vartefter.

Taggad ,

Sega dragare

Det blir en hel del musealt på Alvarsamt framöver… Dels ska vi göra nedslag i bygdemuseet i Albrunna, dels titta närmare på Rolf Hellbergs fina traktorsamling i Mellstaby. På fotot ser vi en av trotjänarna, en Fergusson TE-A från 1954 med 32 hästkrafter under huven.

Taggad ,