Kategoriarkiv: Marknadsföring

och snacket går…

Det finns väldigt mycket kul att läsa i gammelmedierna. I dagens Östran säger en turismchef och en turismutvecklare en massa saker som antingen är så enkla att man inte förstår dem – eller så svåra att man inte ens orkar försöka.

På en fråga om vad som är viktigast för att öka turismnäringens omsättning svarar Jakob Franzén: ”Ett ökat flöde över bron underlättar.”

Turismutvecklare Franzén säger också: ”Jag tänker att paket kan vara bra. Det får folk att öppna ögonen: Här finns mycket.”

Längre in i texten förtydligas avsikterna av turismchefen Staffan Smedfors: ”Man måste marknadsföra paket för att det ska vara nån vits med paketen.”

Paket, profilbärare, team, strategier och ”verkligen 100 procent positivt.”

Nä, jag orkar inte längre…

Taggad

marknadsföringens tomma ord

Och så är det dags igen. Nu ska nya krafter ta tag i turismen. Öland har fått en ny destinationsutvecklare och en ny marknadsansvarig. Destinationsutvecklaren heter Jacob Franzén. Den marknadsansvarige heter Staffan Smedfors.

I Östran säger Staffan:

”- Jag är bra på att bygga team, skapa plattformar och få många att arbeta mot samma målsättningar.”

Har vi inte redan hört det där tugget till leda? Bygga team? Skapa plattformar? Arbeta mot samma mål? Jag kallar det papegojsnack, tomma klichéer, ordbajs.

Det gamla talesättet att alla ska dra åt samma håll har alltid gett mig rysningar. För det första: Varför denna åsiktsstyrning? Människor är olika, varför fösa dem mot mål de inte känner för? Varför inte göra tvärt om och satsa på det udda, unika, personliga i stället för att jobba efter nåt slags sovjetisk femårsplan ”med Ölands turismbästa för ögonen”?

Behåll Öland mångfacetterat med utrymme för olika slags människor med olika syn på företagande och utveckling, olika mål, olika syn på livet och dess eventuella mening. Satsa på fria människor som ger fullständigt fan i både team och plattformar. Turisterna här vill möta människor, inte kopior och papegojor.

PS. Alvarsamt önskar naturligtvis Jacob och Staffan lycka till.

Taggad ,

halvmillångt bygge från 1653

DSCF3602

Marknadsföringen av södra Ölands största byggnation, Karl X Gustavs mur, är klen. Därför slår Alvarsamt på trumman för den nästan halvmillånga muren – den sjuka, den motbjudande. Som en dåres idé är den makalöst intressant. Den visar på ett synnerligen pedagogiskt och konkret sätt hur hänsynslösa maktmänniskor kan vara mot försvarslösa medmänniskor, i det här fallet fattiga och utslitna bönder och straffångar. Om muren var tänkt att hägna in kungens hjortar eller hålla andra djur borta kvittar i dag. Då hette det bara: Bygg! Lyd!

muren_kalvar1Muren ungefär en dryg kilometer från Kalmarsund, som skymtar i fjärran.

muren_kalvar2Här och var ser vi tendenser till kalvning…

muren_kalvar3Som en gigantisk linjal skär kungens mur sönder Öland i två bitar. Stackars de människor som tvingades bygga upp detta horribla hjortstängsel.

diagonalmurHär har muren kalvat ordentligt på två ställen. Öster om Näsby är muren som sämst. Se inlägg här från 2012.

Taggad , , ,

grävning utan bredband

Man gräver i Dalsjö. Man gräver långt och stort i Dalsjö. Men enligt vanligtvis säkra källor bara för gatljus och vatten och avlopp – och inte för fiberbredband. Och jag får åter knacka ned min hemska dom: Utan fiber ingen framtid på södra Öland. 

IMG_0005Degerhamnsvägen är långa sträckor nedbantad till bara en körbana.

IMG_0012Gatljus är viktigt men fiber är viktigare. Gatljus är inte nödvändigt för företag och utveckling. Men fiber är det.

Taggad ,

ölands slut kräver punkt…

PlatsenFörSoffanPrecis här menar jag att den ska stå – bara några få meter från vattenbrynet. Den skulle snart bli känd över hela världen. Förstår du inte vad jag syftar på? Klicka då här.

Taggad ,

soffa för marknadsföring av södra öland

I Ottenby, vid silversmeden Karlheinz Sauers smedja, står en soffa modell större, gjord av smeden Jens Erlandsson från Borgholm. Den rymmer hela släkten och är – vad jag förstår – både smidd och bultad. Möbeln/skulpturen är gjord i järn och trä och inbjuder till lättjefull vila till vindarnas sus…

EnBlåsigDag__27Det sägs att det har gått åt 36 meter plattjärn till skapelsen.

EnBlåsigDag__34Att vila skönt på ett armstöd… Är soffan stor, eller min fru liten?

EnBlåsigDag__24En kraftfull möbel som – i mina ögon – skulle göra sig ännu bättre vid en havsstrand, ungefär som turistmagneten och skulpturen Mennesket ved havet utanför Esbjerg, se bilden nedan. När vi var där i somras var den stora parkeringsplatsen vid sidan av skulpturen knökfull – inte en bil till fick plats. Mitt förslag är att_ _ _

Mennesket_ _ _ kommunen köper in soffan – om den är till salu – och placerar den på en enkel sockel allra längst ned på revet vid Ölands sydspets med utsikt över det eviga havet. Soffan skulle snart bli ett turistiskt dragplåster, ett självklart besöksmål för selfie-freakar, naturmänniskor, barnfamiljer och fågelskådare.

vågorI soffan skulle man sitta som en prins/prinsessa och fascineras av vågornas eviga rullande, fåglar, sälar och kanske en och annan vilsekommen rysk ubåt.

Taggad , , ,

podradio – den ljusnande framtid är vår…

Som Alvarsamt tidigare berättat hölls ett dialogmöte på Degerhamns Folkets hus i månadens början.

Slå på högtalarna och klicka här för att höra Alvarsamts utsände tycka till om mötet.

50 pers_möte_01Många voro kallade och många kom. Alvarsamt räknade till runt 50. Här ser vi inte alla, många sitter utanför bild.

SusanneBredesjöBudgeSusanne Bredesjö Budge är näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. Hon var duktig på att hålla i taktpinnen tillsammans med Eva Hansson Törngren, Södra Möckleby Sockenförening.

ICAAnnaAnna Arvidsson bor i Grönhögen och driver ICA Nära-butiken i Södra Möckleby tillsammans med sin man Torbjörn. Anna sitter med i kommunens Näringslivsråd.

WalleDicksonAtt sätta etikett eller titel på Walle Dickson är inte helt lätt. Men skribent, poet, kulturarbetare och opinionsbildare är kanske en god början.

50 pers_möte_02Snacket går. Idéerna flödar. Kaffet blir allt viktigare i takt med ökande syrebrist.

styrkorEn lång lista styrkor och möjligheter.

svagheterOch en kortare lista svagheter och hot. Sammanställningarna är gjorda av Eva Hansson Törngren.

Susanne Bredesjö Budge, näringsutvecklare i Mörbylånga kommun, tyckte mötet blev lyckat men det var ingenting som direkt överraskade henne. Klicka här för att höra henne.

 

Taggad , ,

blogginlägg nummer 1 000: De tog fighten

För att känna den rätta mingelstämningen medan du tittar på foton från utställningen bör du slå på din dators högtalare och klicka här.

boxhandskarGonggongen går. Ta Fighten! Box!

Avgångsklassen på programmet reklam, design och visuell kommunikation vid Linnéuniversitetet i Kalmar får varje år fritt disponera en kväll på Kalmar Konstmuséum. Årets kväll, onsdag 4 mars, hade den uppmanande och provokativa titeln Ta Fighten!

Aurora Borg, projektledare: – Vi frågade oss hur man kan samla en grupp människor med olika passioner och förena dom i ett enda syfte. Vi kom fram till att det gör man inte, det går inte. I stället tar vi vara på olikheterna och bejakar dom. Det finns stora ämnen och det finns små ämnen. Det lilla är aldrig för litet och det stora är aldrig för stort för att man ska kunna göra något åt det, för att man ska kunna ta ställning för det, ta fighten för det.

– Ska vi fika före eller efter mötet? Den enkla frågan ställde läraren Pernilla Frid i sitt anförande under evenemanget.

Frågan är ett enkelt exempel på hur vi ständigt måste ta ställning till olika mer eller mindre viktiga alternativ – och stå för dem.

Nedan ser du några exempel på elevers ställningstaganden i stora och små frågor. Observera att jag inte gjort subjektiva val av elevarbeten. Jag tog med dem som jag lyckades få in i liggande kameraformat. Det var nämligen trångt i trappan.

trapphusGarn i virrvarr prydde hela trapphuset i museet. Trådarna förde tankarna till just tankar, snilleblixtar som korsade luften/hjärnan/tillvaron likt ett gigantiskt mycel.

Borg_AuroraAurora Borg, projektledare: – Vi har hållit på några månader. Det har varit jobbigt men kul. Det är vi avgångselever som gjort utställningen, men även några andraklassare har varit med. Tanken var att utställningen skulle visas endast i kväll, men nu har museet bestämt att den ska vara kvar över veckoslutet. Kul!

nytt_gammaltKonventionellt måleri möter modern installation. Den för kvällen mycket passande ”garnexplosionen” var dock inte gjord av utställarna, utan av barn och vuxna under museets sportlovsaktivitet.

vimmelI entrén kunde man mingla och köpa roliga presenter vars pris man kunde styra till vilket slags välgörenhetsinrättning som helst.

PernillaPernilla Frid är en av lärarna vid programmet Visuell kommunikation.

ungdomarMan fick en glädjekick av att vandra uppför trapporna, där väggarna var tapetserade med elevernas tankar och ståndpunkter i vitt skilda ämnen.

nopriceNature is priceless”, heter detta bidrag av Andreas Pedersen, som skriver: I en tid då banker och investerare försöker sätta ett pris på naturen och dess tillgångar för att tjäna ännu mer pengar ställer jag mig i naturens ringhörna. Genom att återanvända naturmaterial som tidigare använts för många kreativa timmar i skateboardrampen visar jag hur ovärderlig naturen är.

mensMensverket” av Helena Hajdu-Rafis & Lisa Orvang. De skriver: Mens är en stor del av många människors liv, ändå får den inte ta plats i det offentliga samtalet. När det talas lite om något som är så viktigt i många människors liv osynliggörs deras behov och problem blir utan lösning. Mensverket gör sin första produktion av smycken. Ut ur trosan och in i offentligheten. Uppdragsgivare Mensen forum för menstraution. Promotion för Menssmycken.

forskare”Hamnar jag i helvetet om jag älskar min familj mer än Jesus?” frågar sig Eric Porali och försvarar yttrandefriheten och demokratin genom teckningar. Hans inlägg är en reaktion på attacken på satirtidningen Charlie Hebdo.

djurAfrikas vilda djur är värda att ta fighten för. Det tyckte Mi Ståhl.

HitlerTiteln på detta ställningstagande är ”No more Hitler”. Gebriella Heller argumenterar på ett slående enkelt sätt mot antisemitismen.

HannesHannes Lövbacka berättar om sitt videoprojekt, som han gjorde som utbytesstudent i England. Hannes kan berätta även för dig – om du klickar här.

FrackingSlutvinjett i ”Frack off!” Den ligger på Youtube. Se den genom att klicka här.

skinSkin deep” är titeln på Aurora Borgs kyligt kirurgiska plansch med mänskliga organ och skelettdelar. Längst ned konstaterar hon: ”difference is only skin deep.”

vems1Isabel Ambring slår knockout på betraktaren med sin enkla men slagkraftiga mobil.

Detta är alltså Alvarsamts tusende inlägg. På bloggen finns just nu 4 394 foton, några tiotal videor och ungefär lika många poddradiosändningar + andra inslag med ljud. Min förhoppning är att bredbandsutbyggnaden på Öland ska speedas upp. För utveckling av både företagsamhet och nätaktiviteter krävs att vi ständigt hänger med i svängarna. Gör vi inte det är det bara ”gardin ned” för södra Öland. Tillvaron är sån i dag. /Staffan

Taggad , , ,

erektionsproblem?

Albrunnafallos

Vad har hänt med Ölands mest potenta flisa, den strax söder om Albrunna? Jag har ingen aning, den är plötsligt jämnad med marken. Nu är goda råd dyra. Vad göra för att åter få lite munter stake på södra Öland!? Som nedan. Se även tidigare inlägg.

Alvarssamts läsare är verkligen på alerten. Informationen flödar in likt en strid vårbäck. För att själv slippa förklara – lat som jag är – hänvisar jag till denna länk. Att stenen har levt farligt även tidigare berättar framlidne Kurt Lundgren på sin blogg redan 2006.

manslemflisa

Taggad

Solmålaren med museúm på fastlandet

På stenen läser vi: P Ekström 1844-1935. Här vilar alltså Per Ekström, ”Solmålaren”, Ölands mest kända konstnär.

Hur har Öland förvaltat minnet av honom? Jo, med ett muséum som först låg i Mörbylånga, senare i Kalmar – men nu i Orrefors!

Placeringen ger mig ”marknadsföringsmässig kortslutning”. Vem skulle komma på tanken att bygga ett Selmalagerlöfmuséum i Dalarna eller ett Zornmuséum i Värmland? Vi får trösta oss med att Per Ekströms ateljé finns kvar i byn.

Intressant läsning om en av Ekströms grannar, John Emil Engström, finner du här.

stenenDet är en elegant sten med naturliga former som pryder Per Ekströms grav.

inskriptionenTypografin är en aning udda. P i Per kan lika gärna vara ett T och läser man snabbt kan man få för sig att han heter ”Ektsöm” i efternamn.

Taggad

kyrkogård blottar öländsk kulturblunder

Dagarna innan hettan slog till på allvar strosade vi runt på kyrkogården i Segerstad. Vi lade märke till en större gravsten med ett namn som vi genast associerade med Ölands mest kända målare. Men eftersom vi inte var säkra kollade vi med moderna tiders Mimers brunn, alltså internet, och fick svart på vitt. En man en man med det namnet, född 1844 och död 1935 måste vara han: vän till Strindberg och vars alias figurerar som målaren Sellén i Röda rummet

Fortsättning följer…

Segerstad-kyrkaKyrkan i Segerstad sedd från öster. Den har rötter i 1100-talet.

Segerstad-kyrka2Segerstads kyrka i nuvarande form invigdes 1843.

Taggad

om att se det lite grand från ovan

Som jag tidigare har berättat på Alvarsamt börjar jag med flygfoto under hösten. Den första kameran är redan installerad i en mindre radiostyrd modell. När den är inkörd och fulländad bygger jag in kameror i ytterligare två modeller. Och det blir inga hjälm- eller sportkameror utan kvalitetskameror med hög upplösning i både stillbild och video.

Från och med i höst kan du alltså få högkvalitativa bilder av din gård, ditt hus, din skog, din tomt eller din båt i hamn eller en bit ute på havet. Evenemangs-, turism- och PR-branschen är andra tänkbara sektorer i behov av säljande och slagkraftiga foton från 10-300 meters höjd. Exempelvis kan nytänkande fastighetsmäklare få de konventionella och ofta stendöda annonsfotona att pulsera av liv… Även jord- och skogsbrukare kan ha användning av översiktsbilder av sina ägor.

Mer om vad jag fotograferar kan du läsa om på min hemsida.

flygfoto_1Den första kameran för fotografering från radiostyrt flygplan är nu monterad. Den pekar snett framåt/nedåt i färdriktningen – en vinkel som ger ett bra ”passagerarperspektiv”.

flygfoto_2Nästa kärra att ”bli med kamera” är en högvingad modell med det hoppingivande modellnamnet ”U can fly…!” Efter den ska en mycket större kärra kamerautrustas för långa, lugna, vackra flygningar…

och tiden går och går och går och går och går…

Minns du ansökningen för att bland annat få såga ned allén i Norra viken i april? Det är länge sen nu så om du inte minns kan jag berätta att den gjordes dagen efter att allén var jämnad med marken. Såga först och fråga sen.

Bakgrunden finns här och här.

I dagens kontakt med Länsstyrelsen får jag veta att Mörbylånga kommun skulle ha kommit in med ett klargörande senast 17 juni. Så har inte skett.

Under mina år som reporter mötte jag inte sällan kommunfolk som på min fråga om varför de utan bryderier bröt mot lagar och regler svarade:
– Vi skickar upp en testballong…

Nu funderar jag själv på att börja använda samma vattentäta argument. Om tingsrätten undrar varför jag körde 145 km/timmen där hastighetsbegränsningen är 70 ska jag rapa som en dresserad papegoja:
– Jag skickade upp en testballong…
Därmed tar jag för givet att jag inte kan dömas.

Dom eller inte… Alvarsamt följer fallet – det i Norra viken, alltså…

Idéspruta och livskonstnär

Lars_Lundberg_3Lars Lundberg i arbetsrummet i Arontorpsvillan. Sedan tre år är han änkeman. – Inga-Britt och jag fick 45 fina år tillsammans – i vått och torrt.

Han fick en dålig start. Lars Lundbergs mörka barndom med en alkoholiserad far i Sörvik norr om Ludvika lystes mest upp av kringresande teatergrupper.

– Jag minns Margaretha Krook, Edvin Adolphson, John Elfström och många andra. Som pojk ville jag bli skådis men drömmen slogs i krasch av en stöddig Jarl Kulle.

– Vad vill du bli när du blir stor, då?
– Skådis.
– Har ni hört på maken. Pojkvaskern ska bli skåååååååååååådespelare.

Mamma var stins. Järnvägen lockade. Lars fick åka med ibland, skyffla kol till pannan. Ett hårt och skitigt jobb. I dag står en murad spis med formen av ett ånglok i trädgården.
– Minnen, säger Lars. Minnen som aldrig bleknar.

Lars_Lundberg_2Lars tomt är ett kapitel för sig. Där finns flera små hus och krypin, blommor, krukor, vindorglar, konstverk och andra överraskningar. Till höger ett minne från barndomen: ångloket, här som fungerande ugn.

Lars Lundberg lämnade barndomshemmet så snart han kunde. Fadern var våldsam.
– En gång jaga han mej med yxa. Han kunde ha slagit ihjäl mej. Men jag var snabbare.

Lars fick jobb som ”pinnpojke” på Kungliga Telegrafverket, dagens Telia. Han åkte land och rike kring och projekterade ledningar.
– Det blev ett hårt nattliv. Jag har varit på landets alla krogar! Nästan. Det är bra med hårdkörning i unga år, säger Lars och drar på smilbanden. Man får snart nog och lugnar ner sej. I dag dricker jag bara lite vin på fester. Och ett och ett halvt glas vin hemma. Varje dag. Jag känner att det är nyttigt.

– Kungliga Telegrafverket var tristare än trist. Jag hade tre korgar: In, att göra, ut. Jag ville bort. Hamnade med min fru Inga-Britt i Iran. Det blev fyra år, 1975-1978. En annan värld. Shahen regerade. Det fanns bara två klasser, dom rika och dom fattiga. Vänliga människor men med starkt Amerikahat. Det låg helikopterdivisioner där, Bell-killar som röjde och söp, ett beteende som sätter spår för lång tid i människors sinnen – och minnen.

– Vill man få ett rikt liv ska man aldrig säga nej. Jag har aldrig gjort det. Därför har jag varit med om mycket, arbetat med mycket, sett mycket.

Det blev ingenjörskurser. På Hermods.
– Jag livnärde mej på sjukhusvak för ”farliga” och var lekpappa för psyksjuka barn. Dom farliga var verkligen farliga. Barnen var underbara, fantasifulla, levande.

Lars Lundberg hamnade i Libanon under inbördeskriget på 1970-talet. Det blev också en kortare tid på Curacao, den lilla ön norr om Venezuela. Hans liv är som ett lapptäcke. Många jobb, resor, kontakter, upplevelser – ibland livsfarliga.
– Man får aldrig säja nej!

Lars Lundberg hann före bron till Öland.
– Jag planerade för rikskablar på ön redan 1961. Kalmar-Löttorp, Mörbylånga-Alby med flera förgreningar. Jag bodde i Kalmar, Borgholm och Mörbylånga. Det var nåt speciellt med Öland. Jag sa till jobbarkompisarna att jag skulle kunna tänka mej att bosätta mej här. Dom tyckte jag var tokig. Nu har jag varit här i dryga 40 år. Om det är tokigt eller inte vet jag inte. Jag trivs här men jag kan nog bo var som helst i Sverige. Livet är märkligt. Man styrs av slumpen och av faktorer man inte råder över.

Pojken från Sörvik ville ha överblick. Han blev segelflygare. Pojken från Sörvik ville lära mer, tränga in i andra världar. Han gick konstnärlig kurs på Ölands Folkhögskola. Han målade, gjorde keramik, tecknade.
– Skissen har alltid lockat mej. Det ofullbordade är intressantare än det fullbordade.

Lars_Lundberg_4Slagsäcken till vänster får ofta ta emot Lars frustration över misslyckade eller sirapslångsamma projekt. Just nu blir det många vänster- och högerkombinationer för att utvecklingen av Gillberga stenbrott har gått i stå.  Lerkärlet har han gjort själv. Det håller inte att slå på…

Från konstens värld är steget inte långt till det Lars Lundberg sysslat mest med under senare år: Idéer för Ölands utveckling.
– Jag blev intresserad av sten och tog fram Ölandskuben. Jag vill, bokstavligt talat, att turisterna ska få med sej en bit av Öland hem. Och så har jag jobbat elva år med Jan Mikaelsson och stenbrottet i Gillberga.

Det är ett stort projekt. Och stentungt.
– Just nu har det fastnat i byråkratin på Länsstyrelsen. Jag minns mina tre korgar på Kungliga Telegrafverket. In, att göra, ut. På grund av regler ristade i sten blir vi nog försenade en hel säsong där uppe…

Gillberga_2Det är en mäktig syn, Gillberga stenbrott. Varje millimeter lagrad kalksten representerar tusen år! Planerna, tillfälligt i stå, är att göra ett slags utomhusmuséum om den för Öland så viktiga stenindustrin. Längre fram i tiden hägrar en scen och…

Lars_Lundberg_5Ölandskuben, en lika enkel som tungt vägande souvenir.

Att ha idéer är inte alltid så roligt som det kanske låter.
– Nej, många gånger är det frustrerande. Man går på nit efter nit. Lyckas man med en av åtta får man vara nöjd.
Ett slående exempel på hur svårt det är att få goda idéer att blomma är Systembolagsflytten från Mörbylånga till Färjestaden.
– Jag var för den. Turisterna kom till Färjestaden och frågade efter systemet. När dom fick höra att det låg i Mörbylånga stack dom till Kalmar i stället. Men flytten dödade Mörbylånga. Därför försökte jag få Systemet att etablera sej i både Mörbylånga och Färjestaden. Det gick inte. Lönsamheten var för svag i Mörbylånga, påstod landets kanske bästa kassako. Hur man än gör har man ändan bak…

Lars menar att alla människor har idéer. Men en idé räcker inte. Man måste också ha kraften och uthålligheten för att driva igenom den.
– Ibland är det svårt att få gehör. Man stöter på patrull. Idén ligger fel i tiden. Det blir ekonomiska svårigheter och – i värsta fall – idéen är inte hållbar. Ändå måste man tro på sin idé eftersom den alltid möts av motstånd! Det finns en nära nog automatisk motvilja till förändringar. Egoism och avundsjuka spelar roll. Man vill inte samverka, utan köra i sina egna fåror. Om den djupast liggande orsaken kan jag bara säga: Fan, vet.

Ölands största problem är enligt Lars Lundberg två kommuner som kivas. En fattig i norr, en något mindre fattig i söder.
– Ön har heller ingen bra strategi för nyetablering av företag. I Dalarna finns tusen möjligheter och man hjälps åt. Här är många krafter repellerande. Många företagare har kommit till Öland, mött svårförståeligt motstånd – och flyttat härifrån igen. Det saknas också en bra turistinformation. Man ser över två miljoner turister per år som en självklarhet. Det ska man sluta med. Dom kan snabbt bli många färre.

Lars skräder inte orden. Han talar klarspråk.
– Målet ska vara att bjuda turisterna på upplevelser för att kunna plocka av dom pengar. Det är inget att hymla med.

Södra Öland har sina speciella svårigheter.
– Man är få. Man är äldre och blir ännu äldre. Logistiken är dålig. Det saknas muskler och visioner. Se bara på odlingslandskapet och ett i dag elvaårigt världsarv. Hur har det utvecklats, förfinats och marknadsförts? Halvdant, om ens det. Orsaken är att det inte finns nån central punkt för att ta del av världsarvet. Information och inspiration skulle kunna läggas i Mörbylånga, i hamnen. Där kunde också södra öns kulturrikedom lyftas fram ur skuggorna. Spetsa härligheten med en turistinformation och en sommarservering! Södra Öland är inte, men skulle kunna bli, ett nyföretagarområde, ett slags Klondike. Men vägen dit är lång.

Lars tycker att vi lever i en märklig tid.
– Man får inte tro att man är nåt. Jantelagen gäller. Samtidigt ska man gå på kurs för att lära sej skriva CV om hur fantastiskt intelligent, framåt, fantasifull, samarbetsvillig, skärpt och arbetsduglig man är – för att få det enklaste jobb.

– Men man lär sej i livets skola. Det är jäkligt svårt att vara ärlig. Man möter ofta oväntat och ibland ologiskt motstånd när man har idéer och vill utveckla. Då får man backa. Göra omtag. Skissa igen och igen och igen, säger Lars Lundberg och blir tyst en stund.

– Ja, så ser jag nog livet. Ofullkomligt. Som en skiss.

Sinnesseminarium – Näsa för affärer

När jag såg titeln tänkte jag ”trams”. Men så tänkte jag efter… Och anmälde oss. Och vilket seminarium det blev!

Här ska icke ordas långt och randigt om innehåll och verkan. Extremt kortfattat gick det ut på att marknadsföra i stort sett allt med hjälp av våra sinnen. I dag kan exempelvis doft- och ljudprofiler vara lika viktiga som de grafiska – ja till och med viktigare. Exempel är den brittiska hotellkedjan Doubletree Hotels. Den har i tre decennier bjudit sina hotellgäster på en kaka vid incheckningen. Kakan är unik för just hotellkedjan och bakas på alla ingående hotell i kedjan.

Ett annat exempel känner vi alla: Hemglass med sin tutande försäljningsbil. Den lilla trudelutten – älskad och hatad – är till och med patenterad. I dag kan man faktiskt patentera lukter och smaker, även om det är svårt.

Miljön för övningarna var Kalmar slott. Denna historiska dignitet lämnar ingen oberörd och i dess sällskap finns ingen möjlighet att endast ägna sig åt ”marknadsföring medelst smak och doft”.

Hur som helst… Slottet doftar sten, murbruk, gammalt järn, en aning hav och en gnutta mögel. Men hur smakar ett slott? Jo, lite havssalt, en aning tjära, lite läder. Men det är nog så hårdsmält.

Kalmar_slott_13Slottet har anor från 1100-talet. Det är alltså snart tusen år. Tanken svindlar. Från vattnet kan man gå rakt in i mystiska portar på båda sidor om vallgraven…

Kalmar_slott_02En skräckinjagande flygel med bastanta galler för gluggarna. Man kan bara gissa hur livet tedde sig därinne. Smaken av jord och murbruk ökar i intensitet, liksom dofterna/odörerna ”kaminrök, matos, svett, latrin, sjukdomar”…

Kalmar_slott_03Slottsgården är enastående vacker. En av väggarna restaureras just nu. Men arbetet är så krävande att Statens Fastighetsverk får ta en vägg per år.

Kalmar_slott_04Det är väggen till höger som nu återfår sitt originalmönstrade utseende. Du anar det också på väggen rakt fram. 

Kalmar_slott_05Lektionssalen, ursprungligen en kyrka. Ett femtiotal elever såg på lite avstånd ut som små färgglada prickar. Kolla in takbjälkarna och takhöjden. På den här tiden byggdes inga friggebodar.

Kalmar_slott_06Klart för nästa föreläsning! Eleverna samlas. En man spelar på en flygel. Det doftar kaffe, tjära, parfym, vinterkläder, sommarbomull och trä. Smaksinnet hade just i denna fas gått i ide – på grund av överansträngning.

Kalmar_slott_07Efter en fantastisk lunch hann vi också kasta ett och annat öga på utställningen 800 år av krig, makt och ära. Margaretas gyllene kjortel i purpurfärgad silke är sydd med guldtråd.

Kalmar_slott_08Vi såg också fina modeller av slottet. Här doftade det en aning lim, papp och färg. Smaken av papper och spritpenna steg i intensitet…

Kalmar_slott_09Denna vägg är som hämtad ur en Brügelmålning. Här fick man verkligen utlopp för det man lärt sig om doft och smak och syn- och ljudintryck. Smakerna var många: vildsvinskött, korvar, päron, kronärtskockor, gurkor, pastejer, fågel, hare och fisk. Doften av ”charkuteri” gifte sig med lukten av ”nyskördat”.
Här ska tilläggas att våra egna måltider under seminariet sannerligen inte gick av för hackor. Eller vad sägs om ”kaffe och färgglada Petit Chouxer fyllda med frukost” – till frukost? Till lunch fick vi en ”Ceasarsoppa med glass” till förrätt. Som varmrätt tryckte vi i oss ”rödvinsbrässerad torskrygg med korngryn i rostad morot”. Om smak och doft kan jag bara säga ett enda ord: Gott!

Kalmar_slott_10En vacker måltid, kanske femhundra år gammal. Man hade öga för dukningens betydelse redan då. Många pastejer var gjorda på fågel. Somliga var så fiffigt gjorda att då man ätit en del av den flög en livslevande fågelstackare ut ur den… Frosseriet var tidvis grovt. Johan III:s familj glufsade i sig 300 får – per månad, alltså tio per dag! Med tanke på den sista uppgiften smakade det mesta skit här. Dofterna dominerades helt av spyor.

Kalmar_slott_11Ingen vanlig skjorta från Dressman. Plagget ingår i museets utställning 800 år av krig, makt och ära och har sytts av kostymsömmerskan Mary Engholm. Manteln är Erik den XIV:s kröningsmantel och originalet finns på Livrustkammaren i Stockholm. Erik den XIV var den förste kungen i Sverige som ärvde tronen så han behövde arbeta på sin image: att han var från Gud sänd till att regera landet! Varumärkesbyggande genom ögonfröjd helt enkelt.

Kalmar_slott_12Här tar seminariet slut. Från vänster ser vi föredragshållarna Niklas Broweus, Stephanie Juran och Vanja Franzén. Till höger om bordet Mimmi Mannheimer, slottschef, och Therése Börjesson, projektledare.

Niklas Broweus har skrivit boken Sinnesmarknadsföring. Här kan du läsa en snutt om doft. Stephanie Juran är doktorand vid Institutet för miljömedicin. Hon berättade om hur vårt komplicerade doftsinne fungerar. Vanja Franzén är gourmé. Hon lade ut texten om jätteämnet ”Nation branding, storytelling, smaksinnet & smakprofilering”.

Som avslutning fick vi elever en kul give-a-way. Vi vandrade hemåt över bron över vallgraven. I den varma eftermiddagssolen förhörde vi varandra om dofter och smaker. Den bestående smaken blev ”Bästa seminariet på länge – med bismak av skratt”. Bästa doft blev ”Kulig – en liten trestegsraket byggd på historia, god mat och nytänkande marknadsföring”.

– – –

PS. Den skönsjungande mannen på bilden nedan heter Lamine Cissokho. Han är från Senegal och spelar här på en kora. Se och hör honom här.

Kalmar_slott_00

Taggad