Kategoriarkiv: Marknadsföring

och snacket går…

Det finns väldigt mycket kul att läsa i gammelmedierna. I dagens Östran säger en turismchef och en turismutvecklare en massa saker som antingen är så enkla att man inte förstår dem – eller så svåra att man inte ens orkar försöka.

På en fråga om vad som är viktigast för att öka turismnäringens omsättning svarar Jakob Franzén: ”Ett ökat flöde över bron underlättar.”

Turismutvecklare Franzén säger också: ”Jag tänker att paket kan vara bra. Det får folk att öppna ögonen: Här finns mycket.”

Längre in i texten förtydligas avsikterna av turismchefen Staffan Smedfors: ”Man måste marknadsföra paket för att det ska vara nån vits med paketen.”

Paket, profilbärare, team, strategier och ”verkligen 100 procent positivt.”

Nä, jag orkar inte längre…

Taggad

marknadsföringens tomma ord

Och så är det dags igen. Nu ska nya krafter ta tag i turismen. Öland har fått en ny destinationsutvecklare och en ny marknadsansvarig. Destinationsutvecklaren heter Jacob Franzén. Den marknadsansvarige heter Staffan Smedfors.

I Östran säger Staffan:

”- Jag är bra på att bygga team, skapa plattformar och få många att arbeta mot samma målsättningar.”

Har vi inte redan hört det där tugget till leda? Bygga team? Skapa plattformar? Arbeta mot samma mål? Jag kallar det papegojsnack, tomma klichéer, ordbajs.

Det gamla talesättet att alla ska dra åt samma håll har alltid gett mig rysningar. För det första: Varför denna åsiktsstyrning? Människor är olika, varför fösa dem mot mål de inte känner för? Varför inte göra tvärt om och satsa på det udda, unika, personliga i stället för att jobba efter nåt slags sovjetisk femårsplan ”med Ölands turismbästa för ögonen”?

Behåll Öland mångfacetterat med utrymme för olika slags människor med olika syn på företagande och utveckling, olika mål, olika syn på livet och dess eventuella mening. Satsa på fria människor som ger fullständigt fan i både team och plattformar. Turisterna här vill möta människor, inte kopior och papegojor.

PS. Alvarsamt önskar naturligtvis Jacob och Staffan lycka till.

Taggad ,

halvmillångt bygge från 1653

DSCF3602

Marknadsföringen av södra Ölands största byggnation, Karl X Gustavs mur, är klen. Därför slår Alvarsamt på trumman för den nästan halvmillånga muren – den sjuka, den motbjudande. Som en dåres idé är den makalöst intressant. Den visar på ett synnerligen pedagogiskt och konkret sätt hur hänsynslösa maktmänniskor kan vara mot försvarslösa medmänniskor, i det här fallet fattiga och utslitna bönder och straffångar. Om muren var tänkt att hägna in kungens hjortar eller hålla andra djur borta kvittar i dag. Då hette det bara: Bygg! Lyd!

muren_kalvar1Muren ungefär en dryg kilometer från Kalmarsund, som skymtar i fjärran.

muren_kalvar2Här och var ser vi tendenser till kalvning…

muren_kalvar3Som en gigantisk linjal skär kungens mur sönder Öland i två bitar. Stackars de människor som tvingades bygga upp detta horribla hjortstängsel.

diagonalmurHär har muren kalvat ordentligt på två ställen. Öster om Näsby är muren som sämst. Se inlägg här från 2012.

Taggad , , ,

grävning utan bredband

Man gräver i Dalsjö. Man gräver långt och stort i Dalsjö. Men enligt vanligtvis säkra källor bara för gatljus och vatten och avlopp – och inte för fiberbredband. Och jag får åter knacka ned min hemska dom: Utan fiber ingen framtid på södra Öland. 

IMG_0005Degerhamnsvägen är långa sträckor nedbantad till bara en körbana.

IMG_0012Gatljus är viktigt men fiber är viktigare. Gatljus är inte nödvändigt för företag och utveckling. Men fiber är det.

Taggad ,

ölands slut kräver punkt…

PlatsenFörSoffanPrecis här menar jag att den ska stå – bara några få meter från vattenbrynet. Den skulle snart bli känd över hela världen. Förstår du inte vad jag syftar på? Klicka då här.

Taggad ,

soffa för marknadsföring av södra öland

I Ottenby, vid silversmeden Karlheinz Sauers smedja, står en soffa modell större, gjord av smeden Jens Erlandsson från Borgholm. Den rymmer hela släkten och är – vad jag förstår – både smidd och bultad. Möbeln/skulpturen är gjord i järn och trä och inbjuder till lättjefull vila till vindarnas sus…

EnBlåsigDag__27Det sägs att det har gått åt 36 meter plattjärn till skapelsen.

EnBlåsigDag__34Att vila skönt på ett armstöd… Är soffan stor, eller min fru liten?

EnBlåsigDag__24En kraftfull möbel som – i mina ögon – skulle göra sig ännu bättre vid en havsstrand, ungefär som turistmagneten och skulpturen Mennesket ved havet utanför Esbjerg, se bilden nedan. När vi var där i somras var den stora parkeringsplatsen vid sidan av skulpturen knökfull – inte en bil till fick plats. Mitt förslag är att_ _ _

Mennesket_ _ _ kommunen köper in soffan – om den är till salu – och placerar den på en enkel sockel allra längst ned på revet vid Ölands sydspets med utsikt över det eviga havet. Soffan skulle snart bli ett turistiskt dragplåster, ett självklart besöksmål för selfie-freakar, naturmänniskor, barnfamiljer och fågelskådare.

vågorI soffan skulle man sitta som en prins/prinsessa och fascineras av vågornas eviga rullande, fåglar, sälar och kanske en och annan vilsekommen rysk ubåt.

Taggad , , ,

podradio – den ljusnande framtid är vår…

Som Alvarsamt tidigare berättat hölls ett dialogmöte på Degerhamns Folkets hus i månadens början.

Slå på högtalarna och klicka här för att höra Alvarsamts utsände tycka till om mötet.

50 pers_möte_01Många voro kallade och många kom. Alvarsamt räknade till runt 50. Här ser vi inte alla, många sitter utanför bild.

SusanneBredesjöBudgeSusanne Bredesjö Budge är näringslivsutvecklare i Mörbylånga kommun. Hon var duktig på att hålla i taktpinnen tillsammans med Eva Hansson Törngren, Södra Möckleby Sockenförening.

ICAAnnaAnna Arvidsson bor i Grönhögen och driver ICA Nära-butiken i Södra Möckleby tillsammans med sin man Torbjörn. Anna sitter med i kommunens Näringslivsråd.

WalleDicksonAtt sätta etikett eller titel på Walle Dickson är inte helt lätt. Men skribent, poet, kulturarbetare och opinionsbildare är kanske en god början.

50 pers_möte_02Snacket går. Idéerna flödar. Kaffet blir allt viktigare i takt med ökande syrebrist.

styrkorEn lång lista styrkor och möjligheter.

svagheterOch en kortare lista svagheter och hot. Sammanställningarna är gjorda av Eva Hansson Törngren.

Susanne Bredesjö Budge, näringsutvecklare i Mörbylånga kommun, tyckte mötet blev lyckat men det var ingenting som direkt överraskade henne. Klicka här för att höra henne.

 

Taggad , ,

blogginlägg nummer 1 000: De tog fighten

För att känna den rätta mingelstämningen medan du tittar på foton från utställningen bör du slå på din dators högtalare och klicka här.

boxhandskarGonggongen går. Ta Fighten! Box!

Avgångsklassen på programmet reklam, design och visuell kommunikation vid Linnéuniversitetet i Kalmar får varje år fritt disponera en kväll på Kalmar Konstmuséum. Årets kväll, onsdag 4 mars, hade den uppmanande och provokativa titeln Ta Fighten!

Aurora Borg, projektledare: – Vi frågade oss hur man kan samla en grupp människor med olika passioner och förena dom i ett enda syfte. Vi kom fram till att det gör man inte, det går inte. I stället tar vi vara på olikheterna och bejakar dom. Det finns stora ämnen och det finns små ämnen. Det lilla är aldrig för litet och det stora är aldrig för stort för att man ska kunna göra något åt det, för att man ska kunna ta ställning för det, ta fighten för det.

– Ska vi fika före eller efter mötet? Den enkla frågan ställde läraren Pernilla Frid i sitt anförande under evenemanget.

Frågan är ett enkelt exempel på hur vi ständigt måste ta ställning till olika mer eller mindre viktiga alternativ – och stå för dem.

Nedan ser du några exempel på elevers ställningstaganden i stora och små frågor. Observera att jag inte gjort subjektiva val av elevarbeten. Jag tog med dem som jag lyckades få in i liggande kameraformat. Det var nämligen trångt i trappan.

trapphusGarn i virrvarr prydde hela trapphuset i museet. Trådarna förde tankarna till just tankar, snilleblixtar som korsade luften/hjärnan/tillvaron likt ett gigantiskt mycel.

Borg_AuroraAurora Borg, projektledare: – Vi har hållit på några månader. Det har varit jobbigt men kul. Det är vi avgångselever som gjort utställningen, men även några andraklassare har varit med. Tanken var att utställningen skulle visas endast i kväll, men nu har museet bestämt att den ska vara kvar över veckoslutet. Kul!

nytt_gammaltKonventionellt måleri möter modern installation. Den för kvällen mycket passande ”garnexplosionen” var dock inte gjord av utställarna, utan av barn och vuxna under museets sportlovsaktivitet.

vimmelI entrén kunde man mingla och köpa roliga presenter vars pris man kunde styra till vilket slags välgörenhetsinrättning som helst.

PernillaPernilla Frid är en av lärarna vid programmet Visuell kommunikation.

ungdomarMan fick en glädjekick av att vandra uppför trapporna, där väggarna var tapetserade med elevernas tankar och ståndpunkter i vitt skilda ämnen.

nopriceNature is priceless”, heter detta bidrag av Andreas Pedersen, som skriver: I en tid då banker och investerare försöker sätta ett pris på naturen och dess tillgångar för att tjäna ännu mer pengar ställer jag mig i naturens ringhörna. Genom att återanvända naturmaterial som tidigare använts för många kreativa timmar i skateboardrampen visar jag hur ovärderlig naturen är.

mensMensverket” av Helena Hajdu-Rafis & Lisa Orvang. De skriver: Mens är en stor del av många människors liv, ändå får den inte ta plats i det offentliga samtalet. När det talas lite om något som är så viktigt i många människors liv osynliggörs deras behov och problem blir utan lösning. Mensverket gör sin första produktion av smycken. Ut ur trosan och in i offentligheten. Uppdragsgivare Mensen forum för menstraution. Promotion för Menssmycken.

forskare”Hamnar jag i helvetet om jag älskar min familj mer än Jesus?” frågar sig Eric Porali och försvarar yttrandefriheten och demokratin genom teckningar. Hans inlägg är en reaktion på attacken på satirtidningen Charlie Hebdo.

djurAfrikas vilda djur är värda att ta fighten för. Det tyckte Mi Ståhl.

HitlerTiteln på detta ställningstagande är ”No more Hitler”. Gebriella Heller argumenterar på ett slående enkelt sätt mot antisemitismen.

HannesHannes Lövbacka berättar om sitt videoprojekt, som han gjorde som utbytesstudent i England. Hannes kan berätta även för dig – om du klickar här.

FrackingSlutvinjett i ”Frack off!” Den ligger på Youtube. Se den genom att klicka här.

skinSkin deep” är titeln på Aurora Borgs kyligt kirurgiska plansch med mänskliga organ och skelettdelar. Längst ned konstaterar hon: ”difference is only skin deep.”

vems1Isabel Ambring slår knockout på betraktaren med sin enkla men slagkraftiga mobil.

Detta är alltså Alvarsamts tusende inlägg. På bloggen finns just nu 4 394 foton, några tiotal videor och ungefär lika många poddradiosändningar + andra inslag med ljud. Min förhoppning är att bredbandsutbyggnaden på Öland ska speedas upp. För utveckling av både företagsamhet och nätaktiviteter krävs att vi ständigt hänger med i svängarna. Gör vi inte det är det bara ”gardin ned” för södra Öland. Tillvaron är sån i dag. /Staffan

Taggad , , ,

erektionsproblem?

Albrunnafallos

Vad har hänt med Ölands mest potenta flisa, den strax söder om Albrunna? Jag har ingen aning, den är plötsligt jämnad med marken. Nu är goda råd dyra. Vad göra för att åter få lite munter stake på södra Öland!? Som nedan. Se även tidigare inlägg.

Alvarssamts läsare är verkligen på alerten. Informationen flödar in likt en strid vårbäck. För att själv slippa förklara – lat som jag är – hänvisar jag till denna länk. Att stenen har levt farligt även tidigare berättar framlidne Kurt Lundgren på sin blogg redan 2006.

manslemflisa

Taggad

Solmålaren med museúm på fastlandet

På stenen läser vi: P Ekström 1844-1935. Här vilar alltså Per Ekström, ”Solmålaren”, Ölands mest kända konstnär.

Hur har Öland förvaltat minnet av honom? Jo, med ett muséum som först låg i Mörbylånga, senare i Kalmar – men nu i Orrefors!

Placeringen ger mig ”marknadsföringsmässig kortslutning”. Vem skulle komma på tanken att bygga ett Selmalagerlöfmuséum i Dalarna eller ett Zornmuséum i Värmland? Vi får trösta oss med att Per Ekströms ateljé finns kvar i byn.

Intressant läsning om en av Ekströms grannar, John Emil Engström, finner du här.

stenenDet är en elegant sten med naturliga former som pryder Per Ekströms grav på kyrkogården i Segerstad.

inskriptionenTypografin är en aning udda. P i Per kan lika gärna vara ett T och läser man snabbt kan man få för sig att han heter ”Ektsöm” i efternamn.

Taggad

kyrkogård blottar öländsk kulturblunder

Dagarna innan hettan slog till på allvar strosade vi runt på kyrkogården i Segerstad. Vi lade märke till en större gravsten med ett namn som vi genast associerade med Ölands mest kända målare. Men eftersom vi inte var säkra kollade vi med moderna tiders Mimers brunn, alltså internet, och fick svart på vitt. En man en man med det namnet, född 1844 och död 1935 måste vara han: vän till Strindberg och vars alias figurerar som målaren Sellén i Röda rummet

Fortsättning följer…

Segerstad-kyrkaKyrkan i Segerstad sedd från öster. Den har rötter i 1100-talet.

Segerstad-kyrka2Segerstads kyrka i nuvarande form invigdes 1843.

Taggad

om att se det lite grand från ovan

Som jag tidigare har berättat på Alvarsamt börjar jag med flygfoto under hösten. Den första kameran är redan installerad i en mindre radiostyrd modell. När den är inkörd och fulländad bygger jag in kameror i ytterligare två modeller. Och det blir inga hjälm- eller sportkameror utan kvalitetskameror med hög upplösning i både stillbild och video.

Från och med i höst kan du alltså få högkvalitativa bilder av din gård, ditt hus, din skog, din tomt eller din båt i hamn eller en bit ute på havet. Evenemangs-, turism- och PR-branschen är andra tänkbara sektorer i behov av säljande och slagkraftiga foton från 10-300 meters höjd. Exempelvis kan nytänkande fastighetsmäklare få de konventionella och ofta stendöda annonsfotona att pulsera av liv… Även jord- och skogsbrukare kan ha användning av översiktsbilder av sina ägor.

Mer om vad jag fotograferar kan du läsa om på min hemsida.

flygfoto_1Den första kameran för fotografering från radiostyrt flygplan är nu monterad. Den pekar snett framåt/nedåt i färdriktningen – en vinkel som ger ett bra ”passagerarperspektiv”.

flygfoto_2Nästa kärra att ”bli med kamera” är en högvingad modell med det hoppingivande modellnamnet ”U can fly…!” Efter den ska en mycket större kärra kamerautrustas för långa, lugna, vackra flygningar…

och tiden går och går och går och går och går…

Minns du ansökningen för att bland annat få såga ned allén i Norra viken i april? Det är länge sen nu så om du inte minns kan jag berätta att den gjordes dagen efter att allén var jämnad med marken. Såga först och fråga sen.

Bakgrunden finns här och här.

I dagens kontakt med Länsstyrelsen får jag veta att Mörbylånga kommun skulle ha kommit in med ett klargörande senast 17 juni. Så har inte skett.

Under mina år som reporter mötte jag inte sällan kommunfolk som på min fråga om varför de utan bryderier bröt mot lagar och regler svarade:
– Vi skickar upp en testballong…

Nu funderar jag själv på att börja använda samma vattentäta argument. Om tingsrätten undrar varför jag körde 145 km/timmen där hastighetsbegränsningen är 70 ska jag rapa som en dresserad papegoja:
– Jag skickade upp en testballong…
Därmed tar jag för givet att jag inte kan dömas.

Dom eller inte… Alvarsamt följer fallet – det i Norra viken, alltså…

Idéspruta och livskonstnär

Lars_Lundberg_3Lars Lundberg i arbetsrummet i Arontorpsvillan. Sedan tre år är han änkeman. – Inga-Britt och jag fick 45 fina år tillsammans – i vått och torrt.

Han fick en dålig start. Lars Lundbergs mörka barndom med en alkoholiserad far i Sörvik norr om Ludvika lystes mest upp av kringresande teatergrupper.

– Jag minns Margaretha Krook, Edvin Adolphson, John Elfström och många andra. Som pojk ville jag bli skådis men drömmen slogs i krasch av en stöddig Jarl Kulle.

– Vad vill du bli när du blir stor, då?
– Skådis.
– Har ni hört på maken. Pojkvaskern ska bli skåååååååååååådespelare.

Mamma var stins. Järnvägen lockade. Lars fick åka med ibland, skyffla kol till pannan. Ett hårt och skitigt jobb. I dag står en murad spis med formen av ett ånglok i trädgården.
– Minnen, säger Lars. Minnen som aldrig bleknar.

Lars_Lundberg_2Lars tomt är ett kapitel för sig. Där finns flera små hus och krypin, blommor, krukor, vindorglar, konstverk och andra överraskningar. Till höger ett minne från barndomen: ångloket, här som fungerande ugn.

Lars Lundberg lämnade barndomshemmet så snart han kunde. Fadern var våldsam.
– En gång jaga han mej med yxa. Han kunde ha slagit ihjäl mej. Men jag var snabbare.

Lars fick jobb som ”pinnpojke” på Kungliga Telegrafverket, dagens Telia. Han åkte land och rike kring och projekterade ledningar.
– Det blev ett hårt nattliv. Jag har varit på landets alla krogar! Nästan. Det är bra med hårdkörning i unga år, säger Lars och drar på smilbanden. Man får snart nog och lugnar ner sej. I dag dricker jag bara lite vin på fester. Och ett och ett halvt glas vin hemma. Varje dag. Jag känner att det är nyttigt.

– Kungliga Telegrafverket var tristare än trist. Jag hade tre korgar: In, att göra, ut. Jag ville bort. Hamnade med min fru Inga-Britt i Iran. Det blev fyra år, 1975-1978. En annan värld. Shahen regerade. Det fanns bara två klasser, dom rika och dom fattiga. Vänliga människor men med starkt Amerikahat. Det låg helikopterdivisioner där, Bell-killar som röjde och söp, ett beteende som sätter spår för lång tid i människors sinnen – och minnen.

– Vill man få ett rikt liv ska man aldrig säga nej. Jag har aldrig gjort det. Därför har jag varit med om mycket, arbetat med mycket, sett mycket.

Det blev ingenjörskurser. På Hermods.
– Jag livnärde mej på sjukhusvak för ”farliga” och var lekpappa för psyksjuka barn. Dom farliga var verkligen farliga. Barnen var underbara, fantasifulla, levande.

Lars Lundberg hamnade i Libanon under inbördeskriget på 1970-talet. Det blev också en kortare tid på Curacao, den lilla ön norr om Venezuela. Hans liv är som ett lapptäcke. Många jobb, resor, kontakter, upplevelser – ibland livsfarliga.
– Man får aldrig säja nej!

Lars Lundberg hann före bron till Öland.
– Jag planerade för rikskablar på ön redan 1961. Kalmar-Löttorp, Mörbylånga-Alby med flera förgreningar. Jag bodde i Kalmar, Borgholm och Mörbylånga. Det var nåt speciellt med Öland. Jag sa till jobbarkompisarna att jag skulle kunna tänka mej att bosätta mej här. Dom tyckte jag var tokig. Nu har jag varit här i dryga 40 år. Om det är tokigt eller inte vet jag inte. Jag trivs här men jag kan nog bo var som helst i Sverige. Livet är märkligt. Man styrs av slumpen och av faktorer man inte råder över.

Pojken från Sörvik ville ha överblick. Han blev segelflygare. Pojken från Sörvik ville lära mer, tränga in i andra världar. Han gick konstnärlig kurs på Ölands Folkhögskola. Han målade, gjorde keramik, tecknade.
– Skissen har alltid lockat mej. Det ofullbordade är intressantare än det fullbordade.

Lars_Lundberg_4Slagsäcken till vänster får ofta ta emot Lars frustration över misslyckade eller sirapslångsamma projekt. Just nu blir det många vänster- och högerkombinationer för att utvecklingen av Gillberga stenbrott har gått i stå.  Lerkärlet har han gjort själv. Det håller inte att slå på…

Från konstens värld är steget inte långt till det Lars Lundberg sysslat mest med under senare år: Idéer för Ölands utveckling.
– Jag blev intresserad av sten och tog fram Ölandskuben. Jag vill, bokstavligt talat, att turisterna ska få med sej en bit av Öland hem. Och så har jag jobbat elva år med Jan Mikaelsson och stenbrottet i Gillberga.

Det är ett stort projekt. Och stentungt.
– Just nu har det fastnat i byråkratin på Länsstyrelsen. Jag minns mina tre korgar på Kungliga Telegrafverket. In, att göra, ut. På grund av regler ristade i sten blir vi nog försenade en hel säsong där uppe…

Gillberga_2Det är en mäktig syn, Gillberga stenbrott. Varje millimeter lagrad kalksten representerar tusen år! Planerna, tillfälligt i stå, är att göra ett slags utomhusmuséum om den för Öland så viktiga stenindustrin. Längre fram i tiden hägrar en scen och…

Lars_Lundberg_5Ölandskuben, en lika enkel som tungt vägande souvenir.

Att ha idéer är inte alltid så roligt som det kanske låter.
– Nej, många gånger är det frustrerande. Man går på nit efter nit. Lyckas man med en av åtta får man vara nöjd.
Ett slående exempel på hur svårt det är att få goda idéer att blomma är Systembolagsflytten från Mörbylånga till Färjestaden.
– Jag var för den. Turisterna kom till Färjestaden och frågade efter systemet. När dom fick höra att det låg i Mörbylånga stack dom till Kalmar i stället. Men flytten dödade Mörbylånga. Därför försökte jag få Systemet att etablera sej i både Mörbylånga och Färjestaden. Det gick inte. Lönsamheten var för svag i Mörbylånga, påstod landets kanske bästa kassako. Hur man än gör har man ändan bak…

Lars menar att alla människor har idéer. Men en idé räcker inte. Man måste också ha kraften och uthålligheten för att driva igenom den.
– Ibland är det svårt att få gehör. Man stöter på patrull. Idén ligger fel i tiden. Det blir ekonomiska svårigheter och – i värsta fall – idéen är inte hållbar. Ändå måste man tro på sin idé eftersom den alltid möts av motstånd! Det finns en nära nog automatisk motvilja till förändringar. Egoism och avundsjuka spelar roll. Man vill inte samverka, utan köra i sina egna fåror. Om den djupast liggande orsaken kan jag bara säga: Fan, vet.

Ölands största problem är enligt Lars Lundberg två kommuner som kivas. En fattig i norr, en något mindre fattig i söder.
– Ön har heller ingen bra strategi för nyetablering av företag. I Dalarna finns tusen möjligheter och man hjälps åt. Här är många krafter repellerande. Många företagare har kommit till Öland, mött svårförståeligt motstånd – och flyttat härifrån igen. Det saknas också en bra turistinformation. Man ser över två miljoner turister per år som en självklarhet. Det ska man sluta med. Dom kan snabbt bli många färre.

Lars skräder inte orden. Han talar klarspråk.
– Målet ska vara att bjuda turisterna på upplevelser för att kunna plocka av dom pengar. Det är inget att hymla med.

Södra Öland har sina speciella svårigheter.
– Man är få. Man är äldre och blir ännu äldre. Logistiken är dålig. Det saknas muskler och visioner. Se bara på odlingslandskapet och ett i dag elvaårigt världsarv. Hur har det utvecklats, förfinats och marknadsförts? Halvdant, om ens det. Orsaken är att det inte finns nån central punkt för att ta del av världsarvet. Information och inspiration skulle kunna läggas i Mörbylånga, i hamnen. Där kunde också södra öns kulturrikedom lyftas fram ur skuggorna. Spetsa härligheten med en turistinformation och en sommarservering! Södra Öland är inte, men skulle kunna bli, ett nyföretagarområde, ett slags Klondike. Men vägen dit är lång.

Lars tycker att vi lever i en märklig tid.
– Man får inte tro att man är nåt. Jantelagen gäller. Samtidigt ska man gå på kurs för att lära sej skriva CV om hur fantastiskt intelligent, framåt, fantasifull, samarbetsvillig, skärpt och arbetsduglig man är – för att få det enklaste jobb.

– Men man lär sej i livets skola. Det är jäkligt svårt att vara ärlig. Man möter ofta oväntat och ibland ologiskt motstånd när man har idéer och vill utveckla. Då får man backa. Göra omtag. Skissa igen och igen och igen, säger Lars Lundberg och blir tyst en stund.

– Ja, så ser jag nog livet. Ofullkomligt. Som en skiss.

Sinnesseminarium – Näsa för affärer

När jag såg titeln tänkte jag ”trams”. Men så tänkte jag efter… Och anmälde oss. Och vilket seminarium det blev!

Här ska icke ordas långt och randigt om innehåll och verkan. Extremt kortfattat gick det ut på att marknadsföra i stort sett allt med hjälp av våra sinnen. I dag kan exempelvis doft- och ljudprofiler vara lika viktiga som de grafiska – ja till och med viktigare. Exempel är den brittiska hotellkedjan Doubletree Hotels. Den har i tre decennier bjudit sina hotellgäster på en kaka vid incheckningen. Kakan är unik för just hotellkedjan och bakas på alla ingående hotell i kedjan.

Ett annat exempel känner vi alla: Hemglass med sin tutande försäljningsbil. Den lilla trudelutten – älskad och hatad – är till och med patenterad. I dag kan man faktiskt patentera lukter och smaker, även om det är svårt.

Miljön för övningarna var Kalmar slott. Denna historiska dignitet lämnar ingen oberörd och i dess sällskap finns ingen möjlighet att endast ägna sig åt ”marknadsföring medelst smak och doft”.

Hur som helst… Slottet doftar sten, murbruk, gammalt järn, en aning hav och en gnutta mögel. Men hur smakar ett slott? Jo, lite havssalt, en aning tjära, lite läder. Men det är nog så hårdsmält.

Kalmar_slott_13Slottet har anor från 1100-talet. Det är alltså snart tusen år. Tanken svindlar. Från vattnet kan man gå rakt in i mystiska portar på båda sidor om vallgraven…

Kalmar_slott_02En skräckinjagande flygel med bastanta galler för gluggarna. Man kan bara gissa hur livet tedde sig därinne. Smaken av jord och murbruk ökar i intensitet, liksom dofterna/odörerna ”kaminrök, matos, svett, latrin, sjukdomar”…

Kalmar_slott_03Slottsgården är enastående vacker. En av väggarna restaureras just nu. Men arbetet är så krävande att Statens Fastighetsverk får ta en vägg per år.

Kalmar_slott_04Det är väggen till höger som nu återfår sitt originalmönstrade utseende. Du anar det också på väggen rakt fram. 

Kalmar_slott_05Lektionssalen, ursprungligen en kyrka. Ett femtiotal elever såg på lite avstånd ut som små färgglada prickar. Kolla in takbjälkarna och takhöjden. På den här tiden byggdes inga friggebodar.

Kalmar_slott_06Klart för nästa föreläsning! Eleverna samlas. En man spelar på en flygel. Det doftar kaffe, tjära, parfym, vinterkläder, sommarbomull och trä. Smaksinnet hade just i denna fas gått i ide – på grund av överansträngning.

Kalmar_slott_07Efter en fantastisk lunch hann vi också kasta ett och annat öga på utställningen 800 år av krig, makt och ära. Margaretas gyllene kjortel i purpurfärgad silke är sydd med guldtråd.

Kalmar_slott_08Vi såg också fina modeller av slottet. Här doftade det en aning lim, papp och färg. Smaken av papper och spritpenna steg i intensitet…

Kalmar_slott_09Denna vägg är som hämtad ur en Brügelmålning. Här fick man verkligen utlopp för det man lärt sig om doft och smak och syn- och ljudintryck. Smakerna var många: vildsvinskött, korvar, päron, kronärtskockor, gurkor, pastejer, fågel, hare och fisk. Doften av ”charkuteri” gifte sig med lukten av ”nyskördat”.
Här ska tilläggas att våra egna måltider under seminariet sannerligen inte gick av för hackor. Eller vad sägs om ”kaffe och färgglada Petit Chouxer fyllda med frukost” – till frukost? Till lunch fick vi en ”Ceasarsoppa med glass” till förrätt. Som varmrätt tryckte vi i oss ”rödvinsbrässerad torskrygg med korngryn i rostad morot”. Om smak och doft kan jag bara säga ett enda ord: Gott!

Kalmar_slott_10En vacker måltid, kanske femhundra år gammal. Man hade öga för dukningens betydelse redan då. Många pastejer var gjorda på fågel. Somliga var så fiffigt gjorda att då man ätit en del av den flög en livslevande fågelstackare ut ur den… Frosseriet var tidvis grovt. Johan III:s familj glufsade i sig 300 får – per månad, alltså tio per dag! Med tanke på den sista uppgiften smakade det mesta skit här. Dofterna dominerades helt av spyor.

Kalmar_slott_11Ingen vanlig skjorta från Dressman. Plagget ingår i museets utställning 800 år av krig, makt och ära och har sytts av kostymsömmerskan Mary Engholm. Manteln är Erik den XIV:s kröningsmantel och originalet finns på Livrustkammaren i Stockholm. Erik den XIV var den förste kungen i Sverige som ärvde tronen så han behövde arbeta på sin image: att han var från Gud sänd till att regera landet! Varumärkesbyggande genom ögonfröjd helt enkelt.

Kalmar_slott_12Här tar seminariet slut. Från vänster ser vi föredragshållarna Niklas Broweus, Stephanie Juran och Vanja Franzén. Till höger om bordet Mimmi Mannheimer, slottschef, och Therése Börjesson, projektledare.

Niklas Broweus har skrivit boken Sinnesmarknadsföring. Här kan du läsa en snutt om doft. Stephanie Juran är doktorand vid Institutet för miljömedicin. Hon berättade om hur vårt komplicerade doftsinne fungerar. Vanja Franzén är gourmé. Hon lade ut texten om jätteämnet ”Nation branding, storytelling, smaksinnet & smakprofilering”.

Som avslutning fick vi elever en kul give-a-way. Vi vandrade hemåt över bron över vallgraven. I den varma eftermiddagssolen förhörde vi varandra om dofter och smaker. Den bestående smaken blev ”Bästa seminariet på länge – med bismak av skratt”. Bästa doft blev ”Kulig – en liten trestegsraket byggd på historia, god mat och nytänkande marknadsföring”.

– – –

PS. Den skönsjungande mannen på bilden nedan heter Lamine Cissokho. Han är från Senegal och spelar här på en kora. Se och hör honom här.

Kalmar_slott_00

Taggad

Allting går att sälja med…

I går kväll kom ett mejl från Lars Henell, vd vid Albrunna Perenner, till Alvarsamt:

” Jag kan nu meddela att bukinicziorna är slutsålda! 12 dagar innan min egen prognos för slutförsäljning. X och Y blev dom sista lokalt boende lyckliga ägarna och under kvällen gick dom två sista på postorder. ALVARSAMT är sannerligen stor…”

Ja, vad säger man? Jo, att det lönar sig att annonsera. Passa därför på att göra det i ett ännu bättre forum: Södra Ölands Tidning, SÖT, vars förstanummer slår ut sina kronblad 1 juni. Där är det just nu gratis att annonsera.

Taggad

En upplevelse att minnas

KalmarslottNär han började sjunga 09:30 i morse tystnade kajorna på taken till Kalmar slott. Mjuka tonslingor letade sig ut över slottsgården och steg mot en blå himmel. Det låg förväntningar i luften. När han sjungit och spelat färdigt hälsade han oss välkomna. Till vad? Ja, om det kan du läsa på Alvarsamt i morgon. Då berättar vi också vad mannen på bilden heter och om hans instrument…

Taggad

Drömmare i Wallanderstad

Stora delar av Turismöland tog bussen till den lilla dimmiga staden på Skånes sydkust. Vi skulle lära om filmturism. Och är det något man kan i Wallanderstad så är det just filmturism. Herre min skapare, efter alla föredrag om filmens betydelse för stan kan man tro att Ystad är ett filmbolag där Kurt Wallander är vd och Krister Henriksson springpojke.

WallanderYstad_01Vi lämnar Öland och siktar det vedervärdiga Sverige om babords sida. Det är stunder som denna man förbannar sin tidigare reslusta.

WallanderYstad_02Cineteket är svårt att missa – till och med i dimma. Typsnittet i endast versaler är tämligen stort. Plejset är ett filmmuséum och ingår i Wallanderstads filmsatsning. När vi var där var det lugnt men det har stormat en del om Cineteket…

WallanderYstad_03I denna lilla filmsal trycktes vi 50 personer in med skohorn och glidsalva. Därpå pratade två personer om Wallanders fantastiska inflytande på staden alltmedan syrehalten sjönk. Då en av talarna påstod att ”en krona in i Wallander ger fyra ut” tittade jag mig omkring efter en enarmad Krister Henriksson-bandit men såg bara bleka åhörarkollegor nära svimningsgränsen. Själv var jag så groggy att jag trodde på både talarna, tomten och Henning Mankell. Men så här efteråt är jag inte riktigt säker på om det var Wallander eller Mankell som snackade. Syrebrist ger märkliga minnesförluster.

_ejmed_5Här ser ni grabbarna som dragit Ystad upp ur dyn och fått fart på affärerna. Nu är det hårdför kommers som gäller! Allting går att sälja med mördande reklam. Trådarna i spindelnätet löper till trions filmiska kontakter.

Ystad_0205_BSyrebristen börjar få konsekvenser. Drömmande blickar tyder på koncentrationssvårigheter. Mannen längst till höger och tjejen längst upp till vänster är på god väg in i nirvanan…

WallanderYstad_05Hela stan lever på Wallander. Utan honom är det bara att dra därifrån och lägga stan i malpåse. Någon berättade att det vore en dröm att få tillverka och sälja en Wallanderdocka, men till det hade Henning sagt blankt nej.

WallanderYstad_06När föredragande blev alldeles upp i hejsan av Wallanderviruset var jag så syrenödig att jag började fotografera donnan som jag just skulle kyssa…

WallanderYstad_08Ute i friska syret igen berättade vd Ralf Ivarsson om Film i Skåne. Gode Ralf förtäljde bland annat att indierna har förlagt en Bollywwodproduktion till Skåne. Om detta kan höja kvaliteten på svensk film är väl inte alla övertygade om.

WallanderYstad_09Det är segt virke i ölänningar. Man börjar kvickna till igen efter en halvtimme utan syre…

WallanderYstad_10Ystad studior måste naturligtvis stavas på engelska. De anglosaxiska komplexen är fortfarande stora.

WallanderYstad_11Ralf Ivarsson är vd för Film i Skåne. Jag minns inte exakt vad han sade just i denna balettliknande posé. Kanske drömde han om att också han en vacker dag ska få höja ett riktigt skjutjärn mot skyarna och skrika ”halt, innan jag skjuter”.

WallanderYstad_12Samling vid pumpen. Om jag minns rätt ska vi här gå in och kika på Wallanders polisstation. Men det var becksvart därinne och man fick treva sig fram. Personligen är jag mycket glad för att jag hittade ut igen.

WallanderYstad_13Nästan allt är som bekant illusion inom filmvärlden. Ett helt hyreshus kan man vika ihop och använda som servett eller stoppa i bröstfickan. Om tjejen också går att vika ihop förtäljer icke bruksanvisningen.

WallanderYstad_14Jag minns inte, troligen på grund av skador efter syrebristföredraget, hur jag kom upp så högt att jag kunde ta en helbild av Fifunernas 61 meter långa skepp. Kanske gjorde jag ett Stina Dabrowsky-hopp och tryckte av uppe vid taknivå?

WallanderYstad_15Den här trevliga kvinnan, som jag dessvärre glömt namnet på, älskade miljön i Vintergatan.

WallanderYstad_16En klappa, filmvärldens mest utslitna symbol. Jag har själv ”klappat” en hel del i livet, men märkt att få vet vad klappan egentligen fyller för funktion. Är du nyfiken lär du dig här.

WallanderYstad_17På väg mot Turistbyrån genom den skånska dimman. Längst till höger ser vi Lars Lundberg, som jobbat mycket med Gillberga stenbrott. Lars samtalar med en trevlig man som representerade Alséns i Färjestaden. Cyklisten är sannolikt wallanderstadbo.

WallanderYstad_18På Turistbyrån fick jag än en gång bekräftat att man fått Wallander på hjärnan i den lilla staden. Själv minns jag bäst och mest av Ystad från Ernst-Hugo Järegårds mycket personliga, tevesända spatserturer genom sin ungdoms stad. Men se det var mycket, mycket, mycket länge sedan…

Styckmord

styckmordTill denna plats vallfärdade i går representanter för Ölands näringsliv och turism – ”för att se och lära”. Man kan undra hur desperat situationen är och vilka medel man är beredd att ta till för att få fart på vår ö. Alvarsamt var med som objektivt öga och det var en skärrad, blek och darrig reporter som kom hem till Öland igen – med livet i behåll. På torsdag kan du läsa mer om dessa fasansfulla löpandebandetmord som folk betalar för att få se – om och om och omigen… 

Sockenboken

Arbetet med sockenboken går som på räls. Kapitel efter kapitel ramlar in till undertecknad, som bara håller i tåtarna och småningom ska få det stora nöjet att layouta detta praktverk om Södra Möckleby socken.

Är du intresserad av att medverka kan du mejla alvarsamt@yahoo.se Ett par tre kapitel söker fortfarande sina författare.

Planer finns på att marknadsföra boken under Skördefesten.

Förra inlägget om sockenboken kan du läsa här.

Taggad

Nu spänner vi bågen

ICA Nära Södra Möckleby brottas med dalande försäljning. Därför slimmar man organisationen och varslar alla utom en. En ägarförändring i bolaget har också spelat in. Anna arbetar nu tillsammans med sin man Torbjörn i Södra Möckleby, efter att tidigare ha arbetat i Torbjörns brors ICA-butik i Grönhögen.

Anna och Torbjörn Arvidsson är nu helt inställda på att vända den negativa trenden. Men riktigt hur det ska gå till är ännu inte glasklart.
– Det vi vet är att det blir tufft med så lite personal, säger Anna. Vi får jobba väldigt mycket själva. Vad det innebär för vår familj på sikt vet vi inte.

ICASMöckeby_uteTorbjörn ”Tobbe” Arvidsson med fru Anna utanför butiken. Redan här ser man att förnyelsens vindar blåser. Man har städat och flyttat, putsat och möblerat. Två fina soffor ackompanjeras av blommor i krukor. Här kan vi bybor lösa världsproblemen eller ”snacka häst” i den allt intensivare vårsolen.

Att vända ”dyk” mot ”lyft” är inte så lätt som det låter. Det finns inget facit att slå upp, ingen magisk trollformel att rabbla. Att analysera trender, svagheter och styrkor är svårt i en föränderlig värld. Förr blåste förändringarnas vindar svaga. I dag stormar de.
– Det vi vet är att butikens framtid är oviss! konstaterar Anna och Torbjörn sakligt. Vi måste försöka klura ut vad kunderna saknar. Vill dom ha svenska varor eller utländska? Ska vi satsa på kvalitet eller på kvantitet? Ska vi ha ett billigare sortiment – eller ett dyrare? Vi är idel öra. Det viktigaste är att hela tiden förbättra butiken, säger Anna. Vi hoppas att kunderna är uppriktiga och talar om för oss vad som är bra, mindre bra och vad som kan bli mycket bättre.

ICASMöckleby_inneFull rulle och mycket jobb för både Anna och Tobbe. Så ser framtiden ut. Man fortsätter som ombud för Svenska spel, ATG, Posten och Systembolaget. ”Vi hoppas att kunderna i framtiden ska möta en butik med trevlig och hjälpsam personal, ordning och reda och ett bra sortiment”, skriver de i ett mejl till Alvarsamt.

Men affärens framtid styrs naturligtvis inte enbart av Anna och Torbjörn. Man kan inte dirigera kunderna. Deras köpmönster spelar på egna instrument.
– Väljer våra kunder att handla i Kalmar eller i andra Ölandsbutiker blir vi bara kvar här några år till. Så enkelt är det, säger Anna och Torbjörn med en mun. Dessutom är det marigt att sia om södra Ölands framtid. Hur blir det med jobben, skolan och annan service? När annan service försvinner i byn måste folk hitta den på andra ställen. Då ökar naturligtvis risken för att de också handlar sina livsmedel där. Då blir det svårt för oss att hänga kvar.

Anna och Torbjörn skiner plötsligt upp.
– Men vi tror på det här. Vi tror på kunderna och på oss själva. Vi tror på en framtid för butiken!

Tidningspremiär i juni

Första numret av Södra Ölands Tidning, SÖT, senareläggs en månad. Det är nu planerat till början av juni i stället för maj.

Orsakerna är att vi vill ”skynda långsamt” för att få till en riktigt bra tidning. Ett annat skäl är att vi tror att de flesta företagare redan har planerat sin annonsering och marknadsföring för Öland Spirar 11-12 maj.

Dessutom: I juni är – kanske – snön borta så vi kan få lite vårkänsla i tidningen. 😉

flisporr

Mellan Albrunna och Albrunna lund har någon rest denna resliga flisa, säkert tre meter hög. Konstnär och avtäckningsdata är för mig obekanta. Eventuellt avtäckningstal skulle vara intressant att åter få höra…

manslemflisa

Taggad

Upp till kamp på södra Öland!

Många voro kallade, och rätt så många kom – 22 av 47 för att vara exakt. Man kom till kvällens möte i Båthuset i Degerhamn, inbjudna av Södra Möckleby Sockenförening och en arbetsgrupp med namn som Sten Persson, Båt och sportfiskeklubben i Degerhamn, Ingvald Petersson, Norrgårdens Grönsaker i Ventlinge och Anette Kronlund, borgchef för Eketorps borg.

Ämnet var enkelt – men bautasvårt: Hur kan vi på södra Öland marknadsföra oss tillsammans? Går det överhuvudtaget? Hur ska vi få besökare att stanna längre, uppleva mer, upptäcka mer? Finns ett liv efter Skördefesten? Och finns det ett före? Och om det gör det… var, hur och när ska vi marknadsföra oss?

De flesta gav uttryck för att det saknas ett sammanhållande grepp, ett koncept att jobba vidare med. Ska vi annonsera i press eller tv? Ska vi trycka broschyrer eller ha blogg och hemsida? Ska vi vara på Facebook och/eller ska vi göra en app?

Småningom utkristalliserades en lös skiss. Kanske kan vi kalla oss typ ”Södra Ölandsslingan” och samla företagare och andra utmed varvet Södra Möckleby-Torngård-Ottenby-Södra Möckleby? På så vis skulle vi bli en geografiskt glasklar region i vilken alla hjälper alla. Ungefär så gick snacket.

Efter en givande diskussion kunde Sockenföreningens ordförande Eva Hansson Törngren trumma samman en liten ”arbeta-vidare-grupp” som nu ska låta hjärncellerna gå varma inför nytt möte någon gång i februari. Vi önskar gruppen lycka till, eftersom södra Öland behöver en livgivande injektion – om och om igen.

Eva Hansson Törngren informerade även om en framtida fiberanslutning. Tyvärr får jag intrycket att alla ännu inte förstår hur viktig en sådan investering är. Minns att Bill Gates, Microsofts grundare, spådde att datorernas internminnen i datorns barndom skulle vara fullt tillräckliga även i framtiden. Minns att vår kommunikationsminister Ines Uusmann så sent som 1996 sade: ”Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet. _ _ _ Att sitta och surfa på nätet tar en himla massa tid. Vad är det bra för?_ _ _ Det kanske är så att det är något som vuxit upp nu. Alla pratar om internet men kanske är det övergående och sedan blir inriktningen mer specificerad.”

Jag hoppas innerligt att ingen i dag tror att internet är ”övergående”. Vi vet inte vad fibernätet kommer att fyllas med om fem år. Men vi vet att enorma kapacitetsökningar krävs för allt som har med datorer och datakommunikation att göra.

Tidning
Som ett led i försöken att utveckla näringslivet och besöksfrekvensen på södra Öland berättade jag att min fru och jag ska försöka starta en papperstidning om möjligheterna och guldkornen på just södra ön. Som gammal datafreak och journalist tror jag nämligen på en välkomponerad mix av information över nätet – och på papper. Det ena utesluter inte det andra.

Att starta en tidning är en lång process. Under resans gång har det varit mycket intressant att konstatera att ”instanser som talar vitt och brett om regional utveckling och tillvaratagandet av goda idéer” har varit helt kallsinniga till förslagen. Några har inte ens svarat på brev. Andra har nöjt sig med ”avlivning i en enda mening”. Ett lysande undantag utgör Ulrik Brandén på Nyföretagarcentrum Kalmarsund – en uppmuntrande, lyssnande och kunnig kraft som jag kan rekommendera alla som har frågor om företag och företagsutveckling.

Söder om Kastlösa bor bara tusen människor, berättade en ölänning för mig. Det är få själar på ett stort stycke mark – intressant, bördigt, spännande. Södra Öland är genuin glesbygd. Och i en sådan måste man hålla ihop.

att tillaga en löktavla

Recept på Löktavla à la Ventlinge:

Ingredienser:
800 kg lök, eller 6 000 lökar av sorterna silverlök, röd lök, gul sättlök och gul frölök + purjolök
4 000 skruvar
2 000 spikar

Tillagas på trätavla, 9 x 2,5 meter, lutad mot informationspelare om Världsarvet.

Gör så här:
Odla löken.
Bygg tavlan i trä.
Skissa motivet.
Spika och skruva fast löken enligt skissen.
Tillagningstid ungefär fem dagar. Rör om i grytan då och då.
Krydda slutligen med ett kommunalråd, exempelvis Kent Ingvarsson.
Servera drinkar.
Bjud alla på fri lök.
Var glad och småtokig.

Och kommunalrådet Kent Ingvarsson kom. Och han invigningstalade. Avtäckning. Applåder!

Så gick det till när Sveriges första – och därmed absolut största – löktavla invigdes i Ventlinge i dag.

Ett hundratal entusiaster mötte upp i regnet för att bevittna invigningen av tavlan som är målad med flera sorters lök.
 
Bortre raden, från vänster: Kent Ingvarsson, Ingvald Petersson, Theo Janson och Ingegerd Petersson. Främre raden: Ingen aning.
 
Spänd väntan inför tvåslaget, invigningstalet och avtäckningen av konstverket…
 
– Skördefesten måste hela tiden utvecklas. Nya, bra idéer måste till. Löktavlan är en sån. Låt mej citera Theo Janson: ”Varför ska man åka till Provence när Ventlinge finns?” Det och en hel del annat sade Kent Ingvarsson i sitt invigningstal.
 
En sol, ett träd med tre kossor av rasen charolais, av Theo stundom kallad Chevrolet.
 
– Jag började jobba med löken i söndags, berättade konstnären Theo Janson för publiken. Och jag blev färdig först i dag två timmar före invigningen!
 
Publiken applåderar det färdiga verket. Hör publikreaktionerna här när täckelset föll.
 
Uppifrån ser vi gul lök, purjolök, röd lök. Även silverlök fanns på paletten.
 
Det svåra under arbetets gång var att få överblick av hela tavlan. Theo Janson kunde nämligen bara backa några få meter från tavlan, eftersom man hade byggt en vägg av halmbalar som skulle hindra insyn från vägen. Den var nu riven.
 
Även rötter på gul lök används som färg. Icke fullt vetenskapliga beräkningar säger att tavlan bör hålla en till två månader.
 
– Jag har haft idén i många år, berättade Ingegerd Petersson från Kalmar för Alvarsamts utsände. Men först när hon nämnde den till sin Facebookkompis Ninni, Ingvalds fru, började stenen/löken rulla. – Ninni tände direkt och sen var det bara att köra…
 
Många i publiken stod länge och beskådade löktavlan, trots det envisa regnandet. Omdömena var genomgående mycket positiva.
 
Efter invigningen blev det dricka, snack och mingel. 
 
Idel, ädel glada miner när publiken samlades runt ”baren” och Ingvald Petersson tackade alla som ställt upp. 
 
Det gick åt mängder av cider sedan löktavlan invigts. Lotta Janson och Ninni Petersson fyller på glas på glas på glas…
 
Det var tyvärr få ungdomar på invignigen, men rätt så många barn. Love var kanske yngst av dem alla?
 
Som tack för hjälpen fick Kent Ingvarsson en låda lök. – Tyvärr är jag allergisk mot lök, blev kommunalrådets skrattande tack.
 
– Ja du, polarn. Det där gjorde vi bra. Du ska få en låda grönt som tack, sa Ingvald till Theo. Men dom du inte kan namnge måste du lämna tillbaka.
 
Ingegerd Petersson, Kalmar, är upprinnelsen till hela det trevliga spektaklet i Ventlinge. – Jag är intresserad av kultur och av bilder och mat. Idén om en löktavla bar jag på i flera år innan jag nämnde den för Ninni. Sen hände saker slag i slag och här står vi nu. Jag väver mycket och har några andra idéer på lut. Vi får se nästa år, säger Ingegerd kryptiskt, här avtackad med en större dillkvist.
Taggad

Bara resten kvar

Det rör på sig i Ventlinge. Återigen är det duon Ingvald Petersson och Theo Janson som har slagit sina huvuden ihop och fått sprutt på snilleblixtmaskinen. Dessa mogna ynglingar har verkligen leksinnet i behåll. Dessutom har de känsla för bygdens utveckling. Man kan bara spekulera i hur många tusen besökare som har lockats till Ventlinge av majslabyrinten och konstsalongen. Och nu förses upplevelsepaletten med ytterligare en skinande pärla: Löktavlan – Ventlinges svar på Kiviks äppeltavla.

När Alvarsamt träffade bonden Ingvald och konstnären Theo i torsdags var båda kreatörerna i toppform.
– Det får regna färdigt på fredan, sen drar vi igång, sa Ingvald segervisst.
– Ja, nu är bara resten kvar, sa Theo och pekade på den hittills enda löken på tavlan.

Pannån” och ramen som håller den är färdiga. Nu är det bara att börja måla – med lök och spik.

Har ni testat ”färgerna”? frågar Alvarsamt.
– Ja då, vi har kollat alla slags lökar och färgerna är fler än man kanske kan tro. Det blir inga problem. Och som du ser har jag börjat skissa motivet, berättar Theo…

Från i dag pågår alltså arbetet för fullt bakom halmbalarna vid norra infarten till Ventlinge. Man kan göra mycket med enkla medel och goda idéer.

Lördagen 22 september 14:00 invigs hela härligheten av kommunalrådet Kent Ingvarsson.

Och apropå kommunalråd… Alvarsamt har en idé: Kommunen borde ge dessa ”ungdomar” ett marknadsföringspris ”för öländsk sprallighet i tiden”. Kreativitet är ändlig och mår alltid bra av uppmuntran.

Kreatörerna framför löktavlan – den kanske första i hela världen? Både Theo och Ingvald är lugna som filbunkar, trots att de nu bara har en vecka på sig fram till invigningen av konstverket.
 
– Läget är lugnt. Vi hinner bli färdiga! lovar teamet Theo-Ingvald. Den första löken (läs ”färgklicken”) är ju redan fastspikad!
 
Bakom dessa halmväggar fulländas nu löktavlan, mitt emot väderkvarnen vid byns norra infart.
 
Taggad

Att marknadsföra södra Öland II

Strax utanför Esbjerg i Danmark står skulpturen ”Mennesket ved Havet”. Fyra gigantiska gestalter sitter och tittar ut över havet, nakna och grovhuggna. Kvartetten blir i mina ögon ett magiskt uttryck för människan som åskådare till en värld hon inte riktigt förstår. Och måtten bidrar till storslagenheten. Skulpturen är nio meter hög.

Vid skulpturen i Esbjerg finns en stor parkeringsplats. Massor av människor, kanske inte ens konstintresserade, stannar för att ta sig en runda runt de fyra figurerna. Esbjerg har i mångt och mycket blivit synonymt med ”Mennesket ved Havet” – för bara fyra miljoner marknadsföringskronor.

Men… En liknande bautaskulptur skulle passa ännu bättre på Ölands södra ödsliga ostkust – med tillhörande parkeringsplats och sommaröppet kafé.

Vad säger eventuella läsare i kommunhuset i Mörbylånga?

Skulpturen i vit betong är gjord av Svend Wiig Hansen. Den var ursprungligen tänkt att placeras uppe vid Skagen.
 
Först när man får en människa att jämföra med inser man hur stor skulpturen är.

Att marknadsföra södra Öland

Efter en kort Danmarkssemester bilade jag i dag runt södra Öland. Nästan sommarhetta i luften, varmt ljus över land, kallare blått över hav – häftiga färgkollisioner, vackert så man nästan grät.

Håll i er nu! Trots att Sydöland är vackert är det ingenting att hänga i gra´n i jämförelse med västra Jylland. Inte ett barr! Ljuset på Jylland är minst lika fascinerande och varierande som här; det uppskattades och avgudades redan av Skagenmålarna. Atlantens vågor är större än Östersjöns. Atlantvattnet är renare än Östersjöns. Atlantvattnet är varmare än Östersjöns.

Det finns lika spännande skogar på Jylland som på Öland. Lantbruket är lika intensivt, lika mångfacetterat. Krogarna är i regel några snäpp bättre än här. Vägarna är som biljardbord, cykelbanorna likaså. Campingbyarna är helt oslagbara, museerna många, det finns hur mycket som helst att göra, ofta till lägre priser än här. Och så har vi vinerna. På Jylland ger du åttio kronor för en låda prima rödvin på macken eller Netto. Du deltar i underhållande vinprovning på gågatan i Ribe. På södra Öland har vinet för länge sedan runnit bort och hittas först i en enda butik i Färjestaden. Men säg inte det till en dansk. Då tror han att vi är galna hela bunten.

Att marknadsföra Sydölands badstränder är en lek med livet – och samvetet – som insats. Ser en dansk eller danmarksturistande tysk Mörbylånga kommuns badstrandsutbud dör han sannolikt på fläcken – av skratt. Du förstår vad jag menar om du jämför med bilderna nedan, tagna några mil nordväst om Esbjerg.

Men Sydöland ger sig aldrig. Enligt ovanstående matchreferat leder Jylland med 20-0 över Sydöland, som raglar som en drucken Sylvester Stallone i ringen. Domaren ser ut att vilja bryta matchen när som helst. Jylland är nära en enkel knockoutseger. Bara nådastöten återstår…

Då reser sig Sydöland på nio efter senaste nedslagningen, tar några vingliga steg, jabbar tafatt med vänstern och laddar omärkligt med högern: Pang! Matchen är över!

Analys: Sydöland såg redan från första ronden ut som en loser. Jylland har så oändligt mycket större slagrepertoar. Sydöland har bara ett vapen, som det tog tid att hitta: Det stora alvaret. Men ett enda vapen kan räcka långt – om det är unikt. Efter att ha träffats av detta monsterslag är det få som fortsätter matchen. Om ens någon.

Det finns runt 30-35 mil(!) sandstrand utmed västra Jylland. Här lite norr om Esbjerg är den ungefär 100 meter bred men kan på sina ställen vara mycket bredare. Man hittar lätt ett ostört läge även under den intensivaste turistsäsongen.
 
Stranden består bara av fin sand. Här kan du inte ens hitta ett gruskorn. De små ”föremål” som eventuellt syns i sanden är snäckskal och små tångbitar. Det förekommer utåtgående strömmar. Råkar du ut för en sån ska du ta det lugnt och flyta med ut. Den avtar rätt snabbt i styrka och du simmar då åt sidan och i en båge tillbaka in mot land. Jag råkade aldrig ut för någon sådan ström.
 
Atlantens vatten är ett kapitel för sig. Det växlar ideligen färg och temperaturen är behagligt hög och stabil. I början av september gick det utmärkt att simma nån timme eller två. Vid frånlandsvind är det förbjudet att flyta på madrass. Det kan bli en lång resa till Amerika…
 
Stranden är nästan helt vågrät. Delen under vattnet sluttar något brantare men kan ändå karaktäriseras som långgrund. På delar av stränderna är biltrafik tillåten på körbanor av packad sand, tjugo- trettio meter breda i båda riktningarna. Här finns utrymme åt alla, och i ett kommande inlägg ska jag visa några aktiviteter på både strand och vatten.
 
 För danskarna – och för all del även för turisterna – är livet på stranden en naturlig del av livet. Många tar bilen dit och riggar olika slags vindskydd, somliga  fantasifulla, andra roliga.
 
Dessa nyckelpigor som dansar i vinden är exempel på dansk ”strandhumor”. Den största är ungefär en meter stor och ingen av dem har någon som helst praktisk funktion.
 
Morgnar och kvällar promenerar många med sina hundar på stranden. Och man kan gå mil efter mil efter mil…
 
En hel del fåglar kutar runt och letar föda som vågorna spolar upp på stranden. Tillåt mig gissa att detta är några slags ”snabbfotade snäppor”?
 
Det är sällan man ser så här många badare på så pass begränsad vattenyta. Ofta har du knappt en badare inom synhåll – så enorma är stränderna.
 
För många har naturligtvis promenaden på stranden, till vågornas eviga brus, ett kontemplativt inslag.
Taggad ,

En bok från Alf

Det låg en bok i brevlådan häromdagen.

I boken låg ett brev.

Vilken hyllning av ölänningarna. Om Alf sprider 1 400 ex på 25 000 invånare får var artonde ölänning boken. Den torde bli öns mest lästa sensommaren 2012. Det kallar jag smart marknadsföring.

Vem eller vilka som boken eventuellt hyllar återstår att se – eller rättare sagt – läsa om.

Carlas Café

I idyllen Näsby finns en oas: Carlas Café i ”skön lagårdsmiljö”. Nånstans där nere i söder brukar mjölksyran sätta in i mina cykelben och då ligger Carlas perfekt till för en återhämtning.

Carlas Café är mer än det låter. Här finns kaffe, kaffebröd, smörgåsar och en överraskande innehållsrik meny. Och en massa öl! Är man riktigt slut kan man också hyra sig ett rum. Från mitten av maj till början av augusti bjuds musikkvällar och på hemsidan kan man även se musikevenemang på andra krogar i ett samarbete på södra Öland. Sådan samverkan skulle jag vilja se mer av i marknadsföringen av Öland. Genom att ge brukar man få.

Den här skylten är svår att missa.
 
Miljön är verkligen lantlig med havshorisonten i fjärran.
 
Jag blir serverad av Carla.
 
Lammfärs med potatismos och massor av grönsaker och några ätliga blommor för 95 Gurra är helt ok om det är gott. Och det var det.
Taggad