äntligen!

Det blir en fiberutbyggnad på södra Öland! Jag tror knappt mina ögon men det står i tidningen så det måste vara sant…

Östra Småland skriver att IP Only ska göra jobbet och att första inkopplingen kan göras före årsskiftet. Man börjar i Kastlösa och Södra Möckleby och under nästa år ska hela södra ön vara uppkopplad/datamässigt moderniserad. Grattis alla ni 1 275 av 2 200 fastighetsägare som har tackat ja till fiberbredband.

Södra Möckleby sockenförening har knogat hårt för att nå detta mål, som länge såg så avlägset ut. Bravo!

intervju med Sune Flisa kan bli verklighet!

Alvarsamts utrikeskorrespondent Sune Flisa planerar att resa hem till Öland från Shimla i Indien! I ett papyrusbrev till sin syster Ulrika i den lilla byn Wramsby på södra Öland skriver han:

”_ _ _ Jag måste hem för att på ort och ställe kolla hur det går med Mörbylånga vårdcentral i sommar. Jag kan inte leva här sjuk med ickebeskeden stänger/stänger ej/stänger/stänger ej. Jag är svag och pank men full av stridslust så nu blir det tummen mot Öland. Gud ske lov får min eleganta framtoning många kvinnliga bilister att tvärbromsa – för att ge både lift och komplimanger. Resan hem till mitt kära Öland torde därför gå på bara några dagar.

Som du kanske vet, Ulrika, har Alvarsamt länge bönat och bett om en telefonintervju, och när honoraret är betalt är jag beredd att ställa upp, dock under förutsättning att ingenting klipps bort. Verkligheten måste skildras som den är: kall och rå.

Kära syster, vänligen hälsa nyhetschefen Allan von Kompost att jag ringer honom endera dagen. Har han då satt in mina begärda 30 papp på mitt konto kör vi intervjun på studs. Även om Allan inte är nån Einstein tror jag han snappar att erbjudandet är lika med `nåt man bara får en gång i livet´.

/din högt älskade och avhållne broder Sune”

* * *

Om allt går vägen torde alltså våra läsare/lyssnare kunna se fram mot en öppenhjärtig telefonintervju inom bara några dagar. Den världsunika utfrågningen sänds som poddradio i ett samarbete mellan Alvarsamt och flera större mediahus i USA, Kanada, Europa, Senegal, Färöarna och Indien.

Allan von Kompost
nyhetschef

 

om att stryka på foten

Nu står bara en av de åtta vindsnurrorna kvar strax öster om Grönhögen. Och även den får väl småningom stryka på foten. Apropå begreppet ”stryka på foten” läste jag nyligen i en tidning jag jobbat på: ”Här var det kallast i länet i natt – Börtnan fick stryk på foten”. Ser du framför dig hur en liten by får stryk, kanske med piska – på foten! Ett missat litet a kan skapa mustiga bilder. Tilläggas kan att snurrorna sattes upp i början av 1990-talet.

sommaren varken blöt eller kall

Ja, så rubbar DN. Att sen andra blaskor med mindre känsla för verkliga förhållanden ofta inledde sommarens artiklar med orden ”Trots det dåliga vädret”, ”Trots kylan”, ”Trots blåsten” etcetera är bara att beklaga.

Personligen är jag övertygad om att detta ”mediernas slentrianmässiga negativa vädertjat” påverkar turismen – både på kort och längre sikt, även den på Öland.

solen…

Tidningen Östra Småland lyckades även i lördagsnumret få med något negativt om solen som över södra Öland skiner som besatt, har gjort så länge och enligt prognoserna ska göra det i ytterligare tio dygn. Man skriver: ”Semesterfirare snackar om den härliga solen som äntligen dykt upp.”

Äntligen dykt upp! Man tar sig för pannan – av solsting!

krigsförklaring

Redaktionen har nu kallat hem sin ikon och hjälte från klostret i norra Indien, Sune Flisa. Nu är nämligen anständighetens gräns passerad – med råge. Återigen skriver tidningen Östra Småland om ”det Öland ingen kan vara på” (mina ord och citattecken). Är det inte vindarna som är fel så är det för att det inte finns något att göra. Är det inte kylan så är det vindarna. Och är det inte vindarna så är det skyltarna! Dessa får sig nämligen också en nedgörande bedömning i dagens nummer. En Stefan Ahlgren, turismsamordnare, får flera pratminus:

– Många tycker att det är ett bekymmer (skyltarna, alltså).
– Det är inget smycke för Öland eller samhället (skyltarna, alltså)
– Tydligen har Gotland lyckats med det (skyltarna, alltså)

Till denna text om de förfärliga skyltarna, som sannolikt 99 av 100 turister skulle sakna om de togs ned, visas en bild av en välbyggd skylt med texten Loppis 10-16. Denna har dock inte heliga Trafikverkets välsignelse, vilket väl retar vän av kadaverdisciplin. Jag hoppas innerligt att turismsamordnaren får viktigare ämnen att jobba med än ren lappri.

Det publicistiska kriget är härmed alltså deklarerat. Sune Flisa ska vid sin hemkomst beväpnas till tänderna. Det finns gud ske lov andra tidningar som inte är fullt så felväderfixerade, inte ens i sina Ölandsavdelningar.

I dagens Östra Småland, avdelning Kalmar(!), får vi följa med till en erotikbutik i stan. Och just i en sån(!) börjar jeremiaderna om Öland.

Rubrik:
Högsommar för sex och erotik

Ingress:
Svala vindar har fått många att längta utomlands i sommar. Fast söker man högtryck så räcker det att bege sig till närmsta erotikbutik. 

Min kommentar:
Just i dag är det ett sånt jädrans högtryck att hela södra Öland håller på att smälta bort likt en Pucko i en smältugn.

Brödtextinledning:
Vad ska man egentligen hitta på när vädret inte tillåter långa lata dagar på stranden?

Min kommentar:
Solen gick upp 06 i morse, liksom i går och i förrgår och i morgon, och håller sig uppe till 20. Det gör 14 timmar. Räcker inte det för långa lata dagar på stranden?

Denna södraölandsidyll fotograferad i går tillåter enligt tidningen Östra Småland inga långa lata dagar på stranden. Solen visade sig bara under 14 timmmar på en molnfri himmel och temperaturen var chockkalla 25 grader i skuggan, 35 i solen. I dag fredag hade vi 27 i Södra Möckleby klockan 18:30. Det kan bli iskalla rubriker i morgon!

Sen börjar det mer precisa målbombandet av Öland. Erotikbutiksinnehavaren Michaela Padellaro håller i yxan:

– Folk har tråkigt. De sitter där på Öland i en jävla husvagn och har tråkigt i tre veckor.

Min kommentar: Jag tror det händer mer på Sommaröland än i något annat svenskt landskap. Här bjuds evenemang i varenda buske, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag blir mejlbombad med evenemangslistor och utställningsfoldrar, föreställningar, pjäsförslag, tokerier, vandringar, visningar, biologiska äventyr och fan och hans moster och även hennes faster. Jag dränks och skulle behöva flera liv för att hinna gå på allt! Och så står fastlänningar och påstår i fastlandsblaskor att folk sitter där på Öland i en jävla husvagn och har tråkigt i tre veckor.

En av många anslagstavlor med evenemangstips och intressanta fakta. Endast ett superpucko kan han tråkigt i tre veckor på södra Öland.

Kriget är härmed inlett. Nu börjar upp- och kapprustningen mot den tidning som jag så många gånger har hyllat – och dessutom mejlat rosor och beröm. Den tiden är förbi. I stället är Sune Flisa på väg in i manegen…

By the way… Han sms:ar just nu:

Full sula hela vägen i den den lånade North American X-15. Passerar just nu Prag i dryga 7 000 kilometer i timmen på 13 450 meters höjd. Drar av på gasen och sjunker mot Kalmar. Bombluckorna osäkras… /Eder S F

 

man undrar

Övädret drar in – Öland överges, skriver Aftonbladet och ser ut att mena allvar. I texten får man uppfattningen att läget närmar sig katastrof, Många lämnar Öland lyder en mellanrubbe. Men allt är som bekant relativt. Visst föll det några regndroppar en stund och visst hörde vi åskan fem till åtta kilometer upp. Men nu är det uppehåll och frid och fröjd och ungefär svensk normalsommar.

Man blir så trött…

Alvarsamt börjar med poddradio

Vilken juli vi har haft! Andra halvan var tropisk, dag efter dag. Och hetast var det i stackars Norrland. Ett tag tänkte jag faktiskt dra söderut till Spanien eller Afrika för att hitta lite svalka… Men nu är semestern slut och Alvarsamt tuffar igång igen – mot nya djärva mål.

Och apropå hetta och nya djärva mål… Inom kort introduceras en het nyhet på Alvarsamt: poddradio. Det känns som ett lite märkligt ord, eftersom det inte har ett skvatt med radio att göra. Men det finns inget bättre ord på svenska – ännu så länge. Podcast låter i mina öron mycket ickesvenskt, och poddsändning låter en aning ologiskt, eftersom ingen sänder. Jag vill hellre kalla poddradio för fil att lyssna på, förkortat FALP. Under viss protest håller jag mig  tillsvidare till det svenskaste av orden: poddsändning.

Den första heta poddsändningen handlar om Lasse Trofast och bandet som bara gör en enda spelning om året, i år på Brukshotellet i Degerhamn. Lasse var där med sitt sommarhopplockade band Johni Muréns under Räddningsdagens kväll 26 juli. Hör Troffe, Ricke, Sudden, Lill-Erik, Storm-Stillen och Gunnar berätta om sig själva och sin musik minuterna före uppträdandet… Alvarsamt har tidigare berättat om Johni Muréns, men då spelade gruppen utanför ICA i Södra Möckleby. Du kan läsa det inlägget här.

Senare poddsändningar handlar bland annat om ”Loppisöland” och om augustimötet för den mångfacetterade grupp personligheter som sen ett år tillbaka snickrar på en sockenbok. Det finns nämligen ingen sån om Södra Möckleby! Enligt bibliotekspersonal i byn frågas rätt ofta efter en sådan. I ett långt reportage möter du bland andra Laila och Lars Henell, Birger Hagman, Uno Magnusson och Rolf Hansson.

Nu återstår bara att se vilket begrepp som småningom slår djupast rot i den svenska ordmyllan: Poddradio, podcast, poddsändning – eller FALP? 😉

 

Med pennan som vapen

Lars-Erik Håkansson vid det stenhus som han för några år sedan tänkte bygga om till ett minimalt men dock ”konserthus”.

– Jag är både nihilist och cyniker.

Med den muskelstarka meningen avslutar Lars-Erik Håkansson, mer känd som tidningstecknaren lehån, vårt samtal och vi får backa bandet för att få veta mera om denne godhjärtade och sympatiske man som med linjens skarpa pregnans kan vara så ”elak” mot mycket och mot många här i världen…

Vi lämnar huset och går ut på gårdsplanen för att lyssna till hans numera skrinlagda planer för uthuset, en vacker öländsk stenbyggnad i fransk framtoning, insvept i rankor med tusentals ljusgröna vindruvor. Vi går upp för en ranglig trappa.

– Här uppe tänkte jag en gång bygga om, säger han och pekar. I den änden ville jag ha en vacker scen med plats för en stråkkvartett. I mitten skulle vi fixa ett exklusivt utrymme med sköna fåtöljer för publiken, och här längst bak tänkte jag mej en trappa ner till den välsorterade baren där alla föreställningar skulle avslutas – gärna med glam och sång.

– Ja ha, säger jag. Och vad skulle denna lilla ombyggnad ha gått på?

– Tja, säkert en miljon! säger lehån och plirar med de dansande pepparkornsögonen.

Men allt här i livet blir inte som man tänkt sig och hustru Gunnel skrattar gott. Hon har aldrig tidigare hört talas om idén och skiner som sola för att den aldrig realiserades.

– Jaså, det var så du tänkte sätta sprätt på våra pengar!

I den lummiga trädgården bjuder Gunnel på blåbärspaj med vaniljsås. Lars-Erik fyller våra glas med sommarvarm Ballantine´s, sensommarfåglarna drar då och då en trudelutt och livet känns mycket behagligt. Paret Håkansson lever ett jojoliv mellan den fasta bostaden i Vekerum utanför Mörrum och den något mindre fasta bostaden – inköpt 1999 – i Södra Möckleby på södra Öland. I båda fastigheterna har Lars-Erik ateljé.

Lars-Erik Håkansson i sin ateljé i Södra Möckleby. I den finner man även tre(!) dragspel som lehån gärna trakterar i glada vänners sällskap. – Musiken och körsången har betytt mycket för mej genom hela livet. Jag är allätare och spisar allt från Bachs cellosonater – en ”absolut musik” – till barock, jazz och folkmusik från Balkan och Östeuropa. Jag vill minnas att Gunnel räknat 1 500 grammofonskivor och ett ”absolut oräkneligt” antal böcker i vårt Blekingehus. Jag läser mest fackböcker om ämnen i gränslandet mellan filosofi och naturvetenskap.

– Förr seglade vi mycket, mest i Blekinges och Stockholms skärgård. När vi kom till Öland tyckte vi att ”det var som att segla på landbacken”.

Lars-Erik är uppvuxen i Karlshamn, Blekinge.
– Jag kommer från ett så kallat påvert hem, säger han och höjer glaset till en skål. Kanske var det bristen på bilder som väckte intresset för dom. Mamma var hemmafru och pappa byggnadsarbetare. Jag minns att han prenumererade på en tidning som hette Sovjetunionen. Men när Stalin dog 1953 släppte fascinationen. Pappa var inte alls agitatorisk, och jag har nog ärvt en egenskap från honom: När jag blir förbannad stryps talförmågan!

Det är kanske då ritstiftet tar vid…

Den svarta linjen på det vita papperet skapar maximala kontraster. Lars-Eriks linjer skär ”som rakblad”.

En skoldans spelar en viktig roll i Lars-Eriks unga liv.
– Jag blev nobbad av en flicka och tröstköpte en lott och vann en bok, 25 amerikanska skämttecknare. I den berättas om bland andra Saul Steinberg, invandrad till USA från rumänien. Boken blev Gefundenes Fressen för mej. Det som framför allt fascinerade var Steinbergs sätt att blanda in gamla tryck och tapeter i teckningar avsedda för tidningar. Han tände mitt intresse för bilden och än i dag är han min husgud.

Men det finns även andra husgudar, måhända några snäpp mindre än Steinberg.
– Jag är en stor beundrare av Björn Berg och Gunnar Brusewitz. Dom har tecknat så förbannat mycket utan att mista känsligheten. Se till exempel på hur Gunnar tecknar löv och på Bergs små livfulla vinjetter…

– Och apropå Björn Berg… Jag la tidigt märke till att han tecknade med en väldigt stor reservoarpenna. Min plan var enkel: Om jag köper mej en likadan penna blir jag lika duktig! Jag köpte den faktiskt – i Köpenhamn – för stora pengar. Om resultatet blev som jag trodde får andra uttala sej om! Jag har den kvar än i dag. Den går under benämningen ”bomben”.

Här skapar Lars-Erik mellantoner med en liten palettkniv. Bland pennorna till höger ser vi underst ”bomben” av märket Montblanc. – Den måste handhas med viss försiktighet, påpekar Lars-Erik med spelat allvar. Bläcket räcker länge och firman ger en fantastisk service. Vid två tillfällen har jag lämnat in den i bokhandeln hemma i Karlshamn, fastän jag köpte den i Köpenhamn för flera tusenlappar under 1970-talet. Bokhandeln skickar den till Tyskland för service. Där gör dom ren den och fixar eventuella fel – helt gratis. Bomben var en synnerligen bra investering!

Gunnel häller upp kaffe och Lars-Erik serverar en ny omgång Ballantine´s…
Tillbaka till hur det började!

– Att bli konstnär var inte att tänka på. Man skulle ju försörja sej! Efter studenten sökte jag till teckningslärarlinjen, men kom inte in. I stället blev jag lärare i Olsäng i Blekinge – för en trefyra. Jag var där ett helt läsår och hade egen lägenhet på våningen ovanför klassrummet.

Året i Olsäng har bitit sig fast i minnet.
– När jag kör mellan Vekerum och Öland tar jag ofta omvägen över Olsäng – bara för att minnas…

Och lehån minns mer:
– Jag kom med i kyrkokören där och ungarna var originella, speciellt en glad och bekymmerslös kille som ofta kom till skolan utan strumpor och skor. I dag är han präst och bor kvar i trakten.

På folkskollärareutbildningen i Kristianstad träffade Lars-Erik sin blivande hustru Gunnel.
– Sen jobbade jag och läste matte och fysik vid sidan av jobbet och blev ämneslärare. Parallellt med arbete och studier blev det gubbar, gubbar, gubbar – av streck. Jag skickade några av dom till Lasse O Månsson och hans tidning Hjälp. ”Tack för planscherna”, svarade han. Jag vill minnas att jag fick nån 50-lapp i honorar.

Jag frågar varför man ritar. Lars-Erik tänker länge.

– Alla människor har nog något slags behov av att uttrycka sej. För min del ser jag det så här… Jag är inte så verbal. Men får jag sitta och tänka ett tag kan jag komma på nåt bra. Och så har det nog alltid varit, att jag hellre har ritat än skrivit.

Lars-Erik Håkansson tänker. Och rätt som det är slår snilleblixten ned! Återstår ”bara” att fästa den på papper!

Spridda skurar av lehåns omfattande vapenarsenal. Det kraftfullaste vapnet – bomben – syns dock inte på detta foto.

1975 blev läraren Lars-Erik Håkansson heltidstecknaren lehån. Han tog sin Lars-Erik ur skolan och inledde ett femårigt samarbete med tidningen Röster i Radio/TV. Andra uppdragsgivare stod snart i kö: Återuppståndna Stockholms-Tidningen, Dagens Nyheter och tidningen VI för att nämna några. För VI tecknade han länge på Lars Westmans uppskattade sida ”Bakvagnen”.

Men tiderna förändras. Många tidningar har gått i graven, andra för en tynande tillvaro under rationaliseringens starka lupp i kurs mot krympande redaktioner, lägre honorar och färre läsare/prenumeranter.
– Jag gjorde en teckning till DN:s Namn & Nytt för inte så länge sen – om Greklandskrisen. En kvinna på redaktionen frågade mej om honoraret. Jag drog till med en summa som jag tog för länge sen – för att vara bussig: 1 500.

– Du är inte klok! sa kvinnan. Vi har bara nålpengar till teckningar i dag.

– Jag fick 500. Av Sveriges största dagstidning! Marknaden finns inte längre. Det är tragiskt. I sanning, det är mycket tragiskt…

Solen är på väg att lägga sig i Kalmarsund. Vinden har avtagit, fåglarna har tystnat. Lars-Erik Håkansson skiner plötsligt upp. Han ser road ut.

– En andra tidningstecknarkarriär vid 75 års ålder är således inte att tänka på.

– Skål, mina vänner!

Tidningstecknaren och konstnären Lars-Erik Håkansson, signaturen ”lehån”, i sin favoritstol under vinrankorna utmed uthuset i Södra Möckleby. För dig som vill läsa mer om lehån och se mer av hans konst rekommenderar jag den vackra boken ”lehån – inte en dag utan streck” av Thomas Kjellgren, utgiven 2010 på förlag Blekinge Museum. Mer om boken läser du här.

Nedan presenterar Alvarsamt 14 verk av lehån, både tidningsillustrationer, teckningar och litografier. De får i möjligaste mån tala för sig själva. Håll till godo!

”Tecknare tecknar tecknare”. Björn Berg, Paul Ströyer och Finn Graff porträtterar lehån vid en sammankomst i Frankfurt.

Den i texten nämnda, dåligt honorerade teckningen till DN. 

En bild av påvens avståndstagande till preventivmedel, samtidigt som han höll diktatorn Augusto Pinochet om ryggen. Publicerades i SSR-tidningen, nuvarande Akademikern.

Om kvinnoprästdebatten. På förstasidan i DN någon gång under 1990-talet.

och tiden går och går och går och går och går…

Minns du ansökningen för att bland annat få såga ned allén i Norra viken i april? Det är länge sen nu så om du inte minns kan jag berätta att den gjordes dagen efter att allén var jämnad med marken. Såga först och fråga sen.

Bakgrunden finns här och här.

I dagens kontakt med Länsstyrelsen får jag veta att Mörbylånga kommun skulle ha kommit in med ett klargörande senast 17 juni. Så har inte skett.

Under mina år som reporter mötte jag inte sällan kommunfolk som på min fråga om varför de utan bryderier bröt mot lagar och regler svarade:
– Vi skickar upp en testballong…

Nu funderar jag själv på att börja använda samma vattentäta argument. Om tingsrätten undrar varför jag körde 145 km/timmen där hastighetsbegränsningen är 70 ska jag rapa som en dresserad papegoja:
– Jag skickade upp en testballong…
Därmed tar jag för givet att jag inte kan dömas.

Dom eller inte… Alvarsamt följer fallet – det i Norra viken, alltså…

Skövla först – ansök sen om tillstånd

Östran ska ha credit för att man orkar och vågar mangla på i sina nyheter och inte fegar ur halvvägs.

19 april berättade Östran om hur mark skövlats i Norra viken – utan tillstånd. I dag följer man upp händelsen. Bra jobbat!

Alvarsamt följer utvecklingen.

Södra Ölands Tidning, SÖT

Så heter den. Och första numret utkommer 1 juni. Vår ambition är att skildra livet på södra Öland tillsammans med dig och andra som bor och verkar här. Du är mycket välkommen att bidra. Låter det intressant? Då kan du läsa mer här.

En tidning ser snart dagens ljus…

Första juni smäller det. Då kommer premiärnumret av Södra Ölands Tidning, SÖT.

Enkelt uttryckt vill vi bakom SÖT skildra vardagsliv och evenemang inom Mörbylånga kommun. Vår målsättning är inte att ta upp kampen med de glassiga tidningar som redan finns. Vi vill berätta om vardagen, om företagande, utveckling och om människor som jobbar för det de tror på – och älskar. Vår blygsamma förhoppning är att SÖT på sitt sätt kan bidra till en utveckling av södra Öland.

Mejladressen är sodraolandstidning@yahoo.se

Vi tar gärna emot: evenemangstips, insändare, nyhetsnotiser, artiklar, nyhets-, intervju- och reportagetips, foton, teckningar, målningar, inlägg till Dagens Ros och Dagens Ris – och förslag på annat innehåll.

Du kan läsa mer här.