Kategoriarkiv: Mörbylånga

Ljuset, konsten – och moralen

vernissage_1

Vi gick på vernissage. Galleriet heter Blå kulan och ligger i Mörbylånga. Utställare: silversmeden Karlheinz Sauer och målaren Beehn Edvinsson.

Detta inlägg handlar om Edvinssons målningar, men inte om deras mål och mening, utan om skildringen av dem i foto. Att fotografera måleri är svårt. Jag gör en bild av en bild. Men gör jag bilden rättvisa? Har jag rätt att ändra, förvränga, förstärka, framhålla? Svaren går inte att slå upp i någon bok. Svaren har med det värdeladdade ordet moral att göra.

På plats i galleriet vid Köpmangatan ser jag att solen ömsom skiner, ömsom döljs bakom gråa moln. Färgtemperaturen slår som en pendel. I utställningslokalen blandas dessutom dagsljuset med konstljus i olika färgtemperaturer och eftersom jag aldrig litar på en kamera svär jag över min slöhet att lämna gråkortet hemma.

Som ofta är det bara att göra det möjliga av det omöjliga. Kameran får sköta vitbalansen och vid datorn gör jag bara små justeringar – på känn. Jag minns naturligtvis inte varje målnings exakta färg, intensitet och kontrast.

Att titta på inbjudningskortet hjälper föga. Målningarna där är kanske fotograferade av en fotograf med en helt annan bilduppfattning än min. De är dessutom tryckta i en maskin. Och ingen tryckpress i världen kan återge alla färger exakt.

Hur noggrann jag än är kommer målningarna inte att se exakt likadana ut på min blogg som på inbjudningskortet eller på väggen i galleriet.

Där kommer moralen in. Du kan bara göra ditt bästa.

vernissage_2Här har jag i högra målningen förstärkt kraften i hästens språng genom att utnyttja vidvinkelobjektivets felteckning. Målningens övre, högre hörn är utdraget i rörelsens riktning. Kan jag som fotograf tillåta mig det? Mitt svar är ja, men många andra tycker säkert annorlunda. 
 
vernissage_4Målningar fotograferade rakt framifrån. Två av dem finns på inbjudningskortet nedan. Om du jämför ser du små skillnader i färg och intensitet. Foton är som människor. De talar aldrig absolut sanning.
 
vernissage_3
 
vernissage_5
Vernissagepepparkakor och silversmidesverktyg. På väggen några av Karlheinz Sauers märkliga kannor. Det är en svår bild att bestämma vitbalansen i. Kallt dagsljus från vänster, varmare konstljus ovanifrån och från höger. I ett foto vill jag ofta behålla skillnaderna i vitbalansen som den bristfälliga kameran registrerar. I verkligheten sköter våra fantastiska ögon och skarpa hjärna bildhanteringen på ett helt överlägset sätt – om man jämför med kameror och deras ”dumma” ögon, även kallade objektiv. Och kamerahjärnan är i jämförelse med vår en ”fullständig idiot”, hur mycket beröm vi än öser över dagens allt bättre sensorer.

Du kan se utställningen på Galleri Blå Kulan till och med 20 december. Den är sevärd.

Taggad ,

Inget snack – bara verkstad

Öland är att gratulera. För att det finns såna här grabbar. Killen är ändå snart 70! Jag bugar mig.

Mörbylånga Tandvårdsgrupp

Kan det vara skoj att gå till tandläkaren? Svaret är ja. Kliniken i Mörbylånga hade Öppet hus i dag. Mörbylånga Tandvårdsgrupp slog på trumman och folk strömmade till för att prata tandvård, skratta, testa chanserna i lotteriet och få en gratis genomgång av gaddarna. Några riktigt modiga vågade sig också på en ansiktsmålning. Mindre modiga nöjde sig med en lott, som Alvarsamt

– Det har flutit på riktigt bra, summerade chefen själv, Thomas Wallgren. Nu vid 13-snåret har ett 40-tal personer varit här. Jag är väldigt nöjd.

Thomas är också tillfreds med klinikens utveckling sedan starten i juli 2010. Patienterna blir fler och fler. Företaget har två kliniker, en mindre i Mörbylånga och en större i Borgholm.

Plötsligt går larmet från lottericentralen ute i receptionen:
– Alvarsamt har vunnit en eltandborste!

Vilket skulle bevisas: Det är skoj att gå till tandläkaren.

Så här fin kan man bli hos tandläkaren – i hela ansiktet. Johanna till vänster målar Vera. I bakgrunden målas Ellen av Katarina – måhända till ett litet tandtroll.
 
Agneta hade tidvis fullt upp i receptionen. Presentpåsar och lotter skulle delas ut och frågor om allt mellan ”lämpliga tandkrämer” och ”klinikens öppettider” skulle besvaras. 
 
Här står tandsköterskan Caroline med presentpåse mellan tandläkarna Thomas till vänster och Tommy till höger.
 
The boss himself, Thomas, med de andra på en armlängs avstånd: Tommy, Agneta och Caroline utanför kliniken. Men poseringen görs bara på skoj.
 
Anna-Britt, Agneta och Caroline i receptionen. Några minuter senare byttes lugnet mot ”full fart på alla cylindrar”.
 
Johanna Tynnhammar har ett ovanligt yrke. Hon är gycklare. Katarina Hallberg har ännu inget yrke, hon går på gymnasiet. Båda målar ansikten och andra kroppsdelar. Här ser vi ”korthalsad giraff” och ”skrattande tuggtand”.
 
Anna-Britt hoppar in som sköterska ibland. Tommy Nederfors är tandläkare och klinikens grand old man, 74. – Jag har inte en tanke på att sluta jobba. Det är ju så kul! Tommy har hållit föredrag om tandvård runt om i hela världen och varit tandläkare i bland annat USA, Italien, Saudiarabien – och i Löttorp. I Saudiarabien jobbade han på ett av världens största sjukhus med 8 500 anställda. Här visar han käkens uppbyggnad och berättar att dåliga tänder kan orsaka både hjärtfel och stroke.
 
Erika i stolen. Hon har problem med värk i käkarna och Tommy hittar genast orsaken: – Erika gnisslar tänder. Det räcker med några minuter på natten så blir det besvär. Jämför med en skidåkare som åker två minuter i fartställning nerför backen. Benen skakar av ansträngning. Men en som kört tre timmar i Vasaloppet kan vara helt avspänd efter målgång. Det handlar om statisk, respektive dynamisk muskelanvändning. Den senare är nyttig, den förra ger problem. Här löser vi besvären med en bettskena. 

Bårby borg

Den ser inte mycket ut för världen, Bårby borg. Resterna av den halvcirkelformade muren ligger som en gulgrön korv i bautaformat mellan väg 136 och branten ned mot Kalmarsund strax söder om Mörbylånga.

Nakna stenar sticker upp genom det här och var befintliga jordlagret, bevuxet med mossor och enstaka grästorvor.

Fotot av min fru på toppen av murresterna ger en uppfattning av borgens storlek. Det är enorma murmassor som har rasat samman genom århundradena.

Borgen har en diameter av 150 meter, och den anses byggd under både folkvandringstid och medeltid. Här är lätt att sätta fart på sin historiska fantasi, förhoppningsvis fri från den årtals- och kungamättade historia vi matades med i skolan.

I fjärran Kalmarsund och fastlandet. Längst upp till höger ses kyrkan i Mörbylånga.

Bårby borg lär vara den enda av Ölands borgar som har en öppen sida mot en brant. Borgen skulle vara lätt att försvara.

Att stå vid det branta stupet ned mot Kalmarsund känns ödesmättat. Vad ser vi långt där borta i sydväst? Är det fiendesegel? Är det danskarna som åter ska invadera, plundra, bränna, våldta och döda? Eller är det bara dimflak i den labra brisen?

Taggad

+ 117

Vi blir fler på södra Öland. Det är bra – för alla. En befolkningsökning är ett viktigt bevis på att det går att vända trender – om man jobbar för det.

2005 bodde 13 405 personer i Mörbylånga. Kommunen räknar med 14 413 invånare år 2018. Det gör en ökning med 1 008 själar på 13 år.

Fortsätt så!

I skolbänken igen

Snart pensionär går jag i skolan igen. Plats: Skansenskolan, Mörbylånga. Tid: I går.

Lärare var den flitige och entusiasmerande författaren och fotografen Thorsten Jonsson och den lika underhållande geologen Jan Mikaelsson. Kursen heter Ölandskunskap och lektionen handlade om öns växt- och djurliv. Vi blev en stor klass, 117 elever.

För 50 år sen fick man en linjal över fingrarna om man inte kunde läxan. Eller ”tågymnastik”, som en av mina uppfinningsrika lärare kallade ”lyftet i de tvinnade tinningshåren tills man stod på tåspetsarna och bad om nåd”. Det var tider, det! Och så blev det folk av oss också. I dag är skolkulturen annorlunda, agan är begravd och skamvrå är ett okänt begrepp.

Magister Jonsson berättade om sina kära brudbröd, svartfräken, råttsvansar, ölandstokar och svärdsysslor, och magister Mikaelsson hävdade med eftertryck att vi måste lära oss vad en drumlin är för nåt – som om man inte redan visste!

– Det är ju fett basic, som vi säger på ungdomsgården.

Magister Mikaelsson fäste också olikfärgade klädnypor med vissa bestämda avstånd på ett rep – föreställande jordens ålder. Överst satt vit klämma som betydde ”Öland”. Frågar mig nån hur gammalt Öland är svarar jag följaktligen:

– Vit klämma.

Jag ser den imponerade allmänhetens beundran för en sådan komplex och djup kunskap. Det gamla talesättet äger nog fortfarande sin riktighet: Kunskap är makt.

PS. Det blir flera kurser. Är du också intresserad av att börja plugga igen kan du klicka här.

Taggad ,