Kategoriarkiv: Musealt

i röret…

Birger__2Birger Hagman vid en av planscherna på utställningen ”Sjöfararkusten” i Degerhamns sjöfartsmuséum.

Vi konstaterar – i bild – att sommaren har gjort comeback. Och så fortsätter vi loppissvängen. Nästa besök bland glas, tomtar, kannor och konst för allt mellan 50 och 500 000 spänn görs i Bredinge. Och så går vi på muséum – i lilla Degerhamn! Där har en skärmutställning om Sjöfararkusten just avslutats. Sjöfararkusten! Vad 17 är det för nåt? Läs Alvarsamt så får du svaret…

Eftersom det i går var Internationella fyrdagen kliver Alvarsamt även in – men icke upp – i en fyr, eftersom vår utsände lider av svår svindel, så våldsam att han inte ens kan gå i skor med tjocka sulor. Vi  hoppas också kunna visa svindlande vackra bilder tagna från luften. Av vad återstår att se…

Taggad , , ,

museet i Träthult

Träthult_blogg_01

Alldeles bredvid den så sparsmakat renoverade ”Axels stuga” i byn Träthult, Småland, ligger ett till synes anspråkslöst muséum. Men även om det är litet finns mycket att titta på – och fascineras av. Här finns tillbehör för sömnad, hand-, jordbruks- och köksredskap, leksaker samt forna tiders vitvaror, exempelvis en handvevad tvättmaskin, så enkel men så genial. Axels stuga och museet i Träthult kan verkligen rekommenderas. Du hittar byn ungefär två mil nordväst om Oskarshamn.

Träthult_blogg_III_1Mängder av redskap för träarbeten: hyvlar, limknektar, passare, linjaler.

Träthult_blogg_III_2Kallmangel i trä, kokgrytor, koppar- och tennkärl, keramikkrus, smörkärnare, tvättbrädor. Och i mitten en liten finurlig handvevad tvättmaskin.

Träthult_blogg_III_3Tvättmaskinens inre. Dagens metallmaskiner jobbar väl efter ungefär samma principer.

Träthult_blogg_III_4Kanske förebilden för senare Cylinda-, Bosch och Electroluxtvättmaskiner.

Träthult_blogg_III_5Köttkvarnen spelade naturligtvis en stor roll i det gamla bondköket. Det gällde att ta tillvara så mycket som möjligt av slaktkropparna.

Träthult_blogg_III_6Vackra och välgjorda trähyvlar – av trä.

Träthult_blogg_III_7Det som fascinerar mig med gamla alldagliga ting är skönhetsaspekten. Man la ner mycket jobb på att även enkla redskap och maskiner skulle vara vackra och behagliga för ögat att titta på. Titta bara på den här vågens stativ.

Det första inlägget om Träthult hittar du här.
Vill du läsa även det andra klickar du här.
Senare kommer ytterligare ett inlägg från den lilla småländska byn…

Taggad , , ,

axels stuga i träthult

Utåt ser den inte mycket ut för världen, Axels stuga i den lilla småländska byn Träthult två mil nordväst om Oskarshamn. En röd stuga med vita knutar som tusen andra. Men invändigt är den tämligen unik.

Gårdens ägare Kristina och Stig Karlsson skriver:
Vi kallar huset för Axels stuga efter den sista permanentboende. Byggtid: Förmodligen sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Historia: Ägaren sen 1845 K-A Larsson säljer gården 1868 och hela familjen emigrerar till Amerika. Köpare K-J Månsson, som äger ytterligare en gård i Träthult låter sin son Nils-Petter Karlsson bruka jorden fram till 1880, när han köper fastigheten, gifter sig och bygger nytt hur. Axels stuga blir då undantagsstuga för K-J Månsson. 1920 är det dags för nästa generationsbyte, då sonen Karl-Oskar Nilsson övertag gården, huset blir då undantag för N-P och Lotta, samt senare barnen Signe och Axel. 1956 övertog Lennart gården. Axel bor nu ensam i huset fram till sin bortgång 1966. 1994 övertar Stig och Kristina Karlsson gården. Huset som nu stått tomt i många år får nu en varsam renovering med stöd från Länsstyrelsen. Huset är nu en del av vår satsning på en natur och kulturupplevelse.

Vi återkommer med ytterligare ett par inlägg från gården i Träthult… Det första avsnittet kan du läsa här.

Träthult_bostad_01Axels stuga. Bakom den ett muséum som vi senare också ska besöka.

Träthult_bostad_02Vad förväntar man sig för fönsterblommor i en stuga från förr? Pelargoner, förstås.

Träthult_bostad_03Vardagsrum. Inga bokhyllor, ingen konst, bara religiösa planscher. Det är lågt i tak men många fönster gör rummet ljust.

Träthult_bostad_04Svensk Damtidning från 1954. Pris: 40 öre. Omslaget berättar att prinsessan Birgitta fyller 18 år i januari. Hysterin kring kungahuset var lika stor då som i dag.

Träthult_bostad_05Köket med den klassiska vedspisen.

Träthult_bostad_06Kanske kan huvudbonaden kallas husarmössa. Jag chansar vilt på m/1895. I bokhyllan hittar vi bibeln och nya testamentet, men också ”Undervisning för infanteristen” och ”Undervisning för infanteristen 1914”. Religion och krig har alltid gått hand i hand.

Träthult_bostad_07När stugan byggdes var nog spishöjden lagom för den tidens bondmoror.

Träthult_bostad_08Vi hittade ingen skönlitteratur i stugan. Men det går ju att läsa annat också…

Träthult_bostad_09Tidstypisk interiör. Och Jesus hänger på varenda vägg.

Träthult_bostad_10På andra sidan hallen hittar vi detta rum med bastant soffa och extremt låga stolar.

Träthult_bostad_11Byrå med bibel och ljus i stakar. Bonad med religiöst motto.

Träthult_bostad_12På högersidan i den uppslagna bibeln kan vi läsa: ”Otto Walfrid född den 15 juli 1876”. På vänstersidan är det svårare att tyda det skrivna. Kanske står det: ”_ _ _ den heliga skrift eller _ _ _ tilL tioårig Carl Johan Nilsson, Gryt_ _ _ 1881 Jul_ _ _ …

Träthult_bostad_13Gungstol. Trasmatta. Ett kors inom ram på väggen. Soffa med virkat överkast.

Träthult_bostad_14Uppslagen visbok med ”Vi äter frukost”, ”Jag hamrar och spikar” och ”Hej, sa Petronella” Klockan är precis 15 och en skäggig Jesus vakar över hela härligheten.

Träthult_bostad_15På vinden står denna enkla möbelgrupp. Det är inte svårt att ana titeln på den tjocka boken. Cigarrasken till höger är av märket ”Colorado Claro”.

Träthult_bostad_16På vinden står skor, stövlar och stövelknektar prydligt uppradade. Där finns också skomakarverktyg och prylar för skovård.

Träthult_bostad_17Hattar och mössor i olika modeller. På bordet står hattaskar. Här har klockorna stannat för evigt. Vi är minst hundra år tillbaka i det vi kallar ”tiden”…

Taggad , , ,

uppdaterat naturum ottenby

Medan du läser och tittar på bilderna kan du höra fåglarna sjunga. Slå på högtalarna och klicka här.

Sedan mitten av maj har vi ett helt annorlunda och fräschare Naturum Ottenby. Emma Tinnert är sen två år föreståndare på det kvittrande museet.

– Det har varit spännande att få vara med i projektgruppen för jobbet, som Cederwall arkitekter och Katapultkontoret har gjort, upphandlat via Länsstyrelsen.

Om vad denna genomgripande ansiktslyftning kostat vill Emme Tinnert inte säga pip. Men hon kan berätta annat:

– Naturvårdsverket äger varumärket Naturum. Det finns 33 Naturum i Sverige. Ungefär vart 15 år får varje Naturum en pott för att fräscha upp sin basutställning – som den här är. Nu var det alltså vår tur. Den tidigare utställningen är från 1997 då huset byggdes.

Håller schemat även framöver kan vi alltså se denna version av Naturum Ottenby till 2031…

Det är gratis inträde på Naturum Ottenby.

Naturm_Ottenby_01Redan vid parkeringsplatsen vid fyrplatsen slås vi av nyhetens behag – som exempelvis nya skyltar skurna i metall.

Naturm_Ottenby_02-Bäst gillar jag träden och panoramabilden av reservatet med himmel, hav och horisont, säger Emma Tinnert, föreståndare vid Naturum Ottenby. Träden är ofärgade. De figursågade skivträden färgas av belysning, nu grön, i höst kanske gul och röd. 

Naturm_Ottenby_03Här ser vi ungefär hälften av reservatet på väggarnas bautafoton. 

Naturm_Ottenby_04Den här örnen upplevde vår reporter som ”nästan skrämmande” i sin attackerande position.

Naturm_Ottenby_05Montrar, foton, levande bilder, bildskärmar. Det finns mycket information att ta in. – Och mer kommer!, berättar Emma Tinnert. Vi har inte allt på plats ännu.

Naturm_Ottenby_06Fåglar i ”titthål” gör nog de optiska upplevelserna extra spännande för barn.

Naturm_Ottenby_07Kul initiativ att bryta väggarnas platthet, genom utbyggnader, boxar och andra ickelinjära skapelser. På den enorma listan i mitten finns alla 398 fågelarter som besökt udden genom åren.

Naturm_Ottenby_08Förstoringsglas för dig ännu närmare naturens underverk. Fågeln är monterad under bordskivan med det runda titthålet.

Naturm_Ottenby_09Emma Tinnert är konstnär, illustratör och sen två år föreståndare på Naturum Ottenby. – Det har varit spännande att ha fått sitta med i projektgruppen, säger hon från sin centrala position strax innanför porten till den nya utställningen.

Naturm_Ottenby_10Små ägg, blå ägg, bruna ägg. Och ägg med märkliga prickar, linjer och andra av naturen gjorda ”illustrationer”.

Naturm_Ottenby_11Även andra flygare än fåglar går att fascineras av på nära håll.

Naturm_Ottenby_12Jag är helt renons på fåglar men tar mod till mig och tippar att denna tryggt vilande and är en ejderhona.

Naturm_Ottenby_13Emma Tinnert talade mycket om att just dessa väggar med näbbar och klor brukar intressera barnen lite extra. Det gläder ”gamla mig”. De gjorde nämligen det starkaste intrycket på mig. Detaljerna här visar hur viktigt det kan vara inom alla typer av konst ”att inte berätta allt”.

Naturm_Ottenby_14En enorm fågeltass i skuret trä. Eller heter det hand? Labb? Fot? Som icke fågelkunnig blir alternativen många…

Naturm_Ottenby_15En enormt stor simfot gör ett skulpturalt intryck. 

Naturum_Ottenby_16I museets sydvästra del känns fyrplatsen och fyren behagligt närvarande. I kikaren till vänster kan du titta på livs levande sälar som ligger och solar sig på stenar ute i vattnet.

Naturm_Ottenby_17Luftig interiör utan ”gammalmuseal” känsla. Och luften är fylld av kvirrande och spelande fåglar.

Taggad , , , , ,

år efter år går arbetet vidare…

Arbetet med boken om Södra Möckleby socken pågår oförtrutet, månad efter månad, år efter år. Nu har man snart hållit på i fem år. I dag kallade man till ”extra skanningsmöte” för att digitalisera nån procent av hembygdsmuseets enorma fotoskatt. Medan skannern plågades till oroväckande gnöl och rökutveckling av maskinist Birger Hagman drog Uno Magnusson självupplevda sannsagor från senaste USA-resan. Lantbruksspecialisterna Laila och Lars Henell diskuterade länge om varför en strängläggare är viktigare än en självbindare. Sedan serverades kaffe med hembakade semlor och allt arbete nedlades omedelbart – och arkiverades. Alvarsamts utsände följde storögd processen.

skanningspartaj_03Laila Henell är klassens ordningsvakt. Hennes arbete betraktas av kollegorna som ”i det närmaste omöjligt”. Birger Hagman, datageni och sjöman, rattar skannern mot nya stora äventyr.

skanningspartaj_05Miljön för skapandet av en sockenbok kan inte vara bättre. Museet i Degerhamn är proppfullt med gamla ting, foton, referat, protokoll. Även delar av handelsman John i murens affärdisk finns där.

skanningspartaj_11Laila Henell placerar en etikett här, en annan där. Och så ramlar nån av och hon får börja om igen. Utan ordning på alla tusentals foton skulle jobbet snabbt utmynna i ett inferno av strindbergska format. 

skanningspartaj_13Magister Uno Magnusson med femteklassare för runt 40 år sen. Grabben i blå tröja, trea  från vänster i mittraden är Lars ”Perennen” Henell, i dag handelsträdgårdsdirektör och sockenbokens lantbruksexpert. Tilläggas kan att ”Perennen” i dag har väsentligt mindre respekt för sin tidigare lärare. Han till och med duar honom.

skanningspartaj_15Magister Uno Magnusson försöker dock med alla medel upprätthålla skenet av ”bestämmande kraft”. Här visar han med diktatorisk emfas var bilden av honom själv ska placeras i boken – här! Bredvid honom står tidigare eleven ”Perennen” Henell. Han bara skrattar och säger – jaså…

skanningspartaj_37Längst till vänster skymtar handelsman John i murens disk med centralt placerad våg. Foton finns uppsatta på väggarna och på ”blädderskärmar”. Sommartid håller museet öppet för allmänheten. Museet tillhör och sköts av hembygdsföreningen.

skanningspartaj_23Skanningsoperatör Birger Hagman, även synnerligen aktiv i Klubb Maritim Kalmar, Sveriges största förening för sjöbusar. Sommartid rattar han dykarlagets fartyg ut till vraket efter regalskeppet Kronan i vattnen utanför Hulterstad. Datafreak, en livslevande processor med terabyte-stora lagringsutrymmen. Birger skriver förstås om skutorna i Degerhamn. De på vattnet, alltså.

skanningspartaj_27Lars ”Perennen” Henell, handelsträdgårdsdirektör och chef för sitt eget gårdsmuséum om livet i hembyn Albrunna, som ingår i Södra Möckleby socken. Lars är lantbruksexpert och kan tusen blommor på latin. Han kan dessutom skilja en tvåskärig plog från en treskärig – på lukten. Lars och Laila skriver om socknens lantbruk, från Hedenhös fram till i dag. 

skanningspartaj_32Bakom Lars Henell och Birger Hagman finns museets sjöfartsavdelning med mängder av marina prylar, skutor i ram och som tredimensionella modeller. Där doftar det både hav och tjära. Borta vid fotoplanschkarusellen ser vi Laila Henell och bakom utfälld plansch sitter Uno Magnusson, här i det närmaste osynlig.

skanningspartaj_28Lars Henell har hoppat upp för att steppa loss på en stol. Om detta görs i förtvivlan över en förlorad datafil eller ett felmärkt foto förtäljer icke historien…

skanningspartaj_47Så kom då dagens clou: Laila med kaffe och hemlagade semlor. På en sekund blev sockenboken helt ointressant och ingen sa mer ett ord om den. Samtalet styrdes i stället in på livets nödvändigheter som god mat och stark dryck – och mycket annat…

Taggad , , ,

Naturum Ottenby bygger om

Naturumombyggnad_4Man ser på långt håll att något är på gång nere vid fyrplatsen i Ottenby. Containrar och firmabilar står på rad.

Naturumombyggnad_1Hit till fyrplatsutställningen ska, enligt en arbetare på platsen, souvenir-och-glassbodens verksamhet flyttas. Flytten blir inte lång, runt 20 meter.

AkkaAkka utanför entrén till Naturum tar ombyggnadsarbetena med ro, snöblind som hon är. Vad som händer inne på Naturum Ottenby får bli en hemlighet. Det återinvigs i början av maj…

Naturumombyggnad_2Huset som rymmer fyrplatsutställningen och bakom det bryggstugan, som i dessa tider är skön och alltid öppen värmestuga. Läs mer om ombyggnaden på Naturum Ottenbys hemsida, klicka här.

Taggad

hembygdsföreningar tävlade i ölandskunskap

Årets tävling i Känner du ditt Öland lockade 11 lokalvetare från Södra Möckleby hembygdsförening till långbordet i hembygdsmuseet. Klockan 19:00 öppnades frågekuvertet och efter två timmars huvudvärk med 30 frågor var tävlingen slut. I dag presenterar Ölandsbladet resultatet. En fråga var felställd och räknades bort. Som mest kunde man alltså få 29 rätt, vilket inget lag klarade. Vann gjorde Glömminge som grejade 24, följt av Löt, Segerstad, Stenåsa och Ölands Kulturminnesförening Borgholm med 23 rätt. Södra Möckleby gjorde en fin insats och plockade ihop 22 rätt.

ÖKHela den lokala vetenskapsakademien samlad i ”det lilla museet med det stora innehållet”.

Ölandskunskap_38Uno Magnusson, Inga-Lill Karlsson och Laila Henell. Vissa av frågorna klassades som ”fåniga”, andra som ”omöjliga”.

Ölandskunskap_26Lars Henell, Henry och Eira Claesson tänkte först och svarade sen.

_MG_19181Bortre raden från vänster: Bernt Petersson, Ingrid Persson, Anna-Britt Lagerström, Gunvor ”Gugge” Backlund Petersson, Uno Magnusson. Främre raden från vänster: Eira Claesson, Henry Claesson, Lars Henell, Gunilla Nordander, Laila Henell och Inga-Lill Karlsson.

Taggad , ,

ölandskunskap

Om en dryg kvart, 21:00, går betänketiden ut för Ölands alla hembygdsföreningar i kampen om vem av dem som kan mest om Öland. 30 frågor ska då ha besvarats med etta, kryss eller tvåa. Vinnare och resultat presenteras i Ölandsbladet nu på lördag, 7 november. Södra Möcklebys hembygdsförening ställde naturligtvis upp. Elva ärrade kämpar av båda könen tänkte så det knakade i bjälklaget. Men med hänsyn till eventuellt fiasko presenteras deltagarna nedan ännu så länge utan namn.

_MG_19181Laget diskuterar ett av de 30 svaren. Diskussionen leddes av herr X vid bordets ena kortsida. Till vänster om honom ser vi på fotot hans bisittare fru Y.

Taggad

genial kuf – döderhultarn – del II

Vi återvänder till Döderhultarmuseet i Oskarshamn… Som i förra inlägget saknar jag de exakta titlarna. Men Axel Petersson, Döderhultarn, skildrade oftast ”livets vardag” så motiven är lätta att känna in sig i, vare sig man bor i Småland, på Öland eller i Norrland.

Döderhultarn_14Bröllop. Hur lyckligt är egentligen brudparet, och med vilken entusiasm talar prästen?

Döderhultarn_15Några snabba skär och blicken är fångad!

Döderhultarn_17Ett ansikte som berättar om ett långt liv. Ibland – som här – närmar sig Döderhultarn gränsen för karikatyr.

Döderhultarn_19– Va får ja för pottan?!

Döderhultarn_20Bortkomna bonntölpar vid mönstring.

Döderhultarn_21Den som har testat att skära i trä vet hur oerhört svårt det är att fånga just rörelser. I lera kan man ändra i all evighet. I trä och sten gäller ”hugget är hugget”.

Döderhultarn_22Prygel – ett mindre vanligt motiv i Döderhultarns produktion. Denna skulptur lär vara en av konstnärens sista, enligt denna mycket bra sajt om Döderhultarn.

Döderhultarn_23Ett ovanligare motiv. Hör du tystnaden?

Döderhultarn_24Om du klickar på bilden och får den större ser du tydligt människornas blickar – och vad de berättar.

Döderhultarn_25Denna typ av skulpturer tycker jag hör till Döderhultarns bästa: Som en enkel skiss men ändå fulländad.

Döderhultarn_26På väg till eller hem från krogen?

Döderhultarn_27Ibland når inte Döderhultarn ända fram. Denna akt är platt; den saknar i mina ögon utstrålning.

Döderhultarn_29Det finns en talande tystnad i många av skulpturgrupperna. Ska denna dag bli värd att minnas eller en dag att försöka glömma?

Döderhultarn_30Lycklig eller inte, hur som helst ska bröllopet förevigas.

Taggad , ,

segelspeglingar

Vi var på Sjöfartsmuseet i Oskarshamn. Mängder av vackra segelfartygsmodeller lockade mig, men inburade i glasmontrar var de helt hopplösa att fotografera. Min realistiska ambition klingade ut och jag lät min drömmande sida ta över. I stället för att banna reflexer, blixtstudsar och glasskivor gick jag över till att gilla läget och ”segla iväg i segeldrömmar”. 1 600 ISO, 1/40 sekund och bländare 4 på Canons gamla normalglugg, sannolikt en av marknadens skarpaste för under tusenlappen.

segelspeglingar_1Skepp i gult och varmt ljus.

segelspeglingar_2Skepp bredvid och bakom varandra blev tacksamma att placera rätt i sökaren.

segelspeglingar_3En drömsk variant av rigg och segel.

segelspeglingar_5Mittpartiets ”kuber och rektanglar med inslag av rött” är människor i rörelse. Jag tog många bilder innan jag blev nöjd.

segelspeglingar_4Komplicerade riggar som spegelbilder av varandra.

Taggad ,

Ny söderport på Eketorp

Tunnelvalvet är 11,5 meter långt och 3 meter brett. Ölandsstenen i bågen väger 40 ton, och till bygget gick det åt 7 ton kalk och 15 ton sand. På valvformen vilar 62 ton. Tornväggarna är gjorda som skalmurar och är 1,2 meter tjocka. Trädetaljer som portar och dörrar är handhuggna i ek och prislappen landar på runt fem miljoner kronor. Det är några fakta om Eketorps nya port, som invigdes i slutet av juni.

Mingel, tal, underhållning gjorde publiken glad i det perfekta invigningsvädret.

Eketorpsporten_04På håll grinar den nya porten mot besökaren som en sur smiley. Men skenet bedrar; borgen är i mina ögon den märkligaste historiska rekonstruktion som Öland kan uppvisa i dag.

Eketorpsporten_11Porthuset från borgens insida. Från öppning till öppning i porthuset är det 11,5 meter.

Eketorpsporten_06Från borggården. Publiken börjar samlas…

Eketorpsporten_07Lars Amrèus, Riksantikvarieämbetet invigningstalar. Vi ser också kommendanten Edmund, borgens sångfågel Cecilia och soldaten Torsten.

Eketorpsporten_05Gestalter från förgången tid i vimlet bland nutidsmänniskor!

Eketorpsporten_09Borgplansch på borggården.

Eketorpsporten_08Snart…

Eketorpsporten_02… slås porten upp!

Eketorpsporten_10Och som i ett lämmeltåg provgår de första besökarna porthuset.

Eketorpsporten_01Hos Charlotta Johansson kunde man få skjuta pilbåge. Här visar hon hur en båge ska spännas – och avfyras.

Eketorpsporten_03Mäktig borggårdsinteriör i dämpade färger.

Eketorpsporten_12Här står nu porthuset som det gjorde för ungefär 800 år sedan. En svindlande tanke…

Taggad

en kilometer friluftsmuséum

Kommer du till Jämtland föreslår jag ett besök i friluftsmuseet i Glösa, fyra mil nordväst om Östersund. Glösa är skapat av den oförtröttlige författaren Curt Lofterud. Det är nog ingen överdrift att påstå att Glösa är hans livsverk. Snart 87 år gammal ser han stora utvecklingsplaner för ”sitt tusen meter långa friluftsmuséum”. Du kan läsa mer om anläggningen i min tidning om Glösa från 2009. Vill du läsa ännu mera finns ytterligare tidningar, här och här och här. Dessa läses bäst efter att man spar hem filerna och läser dem  i ”dubbelsidig vy” i Adobe Reader. Det finns även en tidning om TV4:s reportage.

Jag hade det stora nöjet att fotografera stora delar av bildinnehållet i en av Curts senaste böcker, som han skrivit tillsammans med Sune Bengts, Jägarstenåldern blir levande i Glösa. Boken uppmärksammas på Från bygden, en fin blogg utgiven av biblioteken i Jämtlands län.

Mina hemsidor hittar du här. Och här.

SkärmklippSkärmdump från bloggen Från bygden, utgiven av biblioteken i Jämtlands län. 

GlösatrioI Glösa kan man se utsökta kopior av kläder, skor, redskap, vapen, kanoter, nät, musikinstrument, förvaringskärl, hantverk och mycket annat från stenåldersepoken. På stället finns också mängder av fångstgropar och hällristningar. Här ser vi en trio stenåldersmän inför dagens jakt med pilbåge och kastspjut. Från vänster Curt Lofterud, Allan Borgsten och Ivan Gabrielsson.

Taggad , , ,

ska museet rasa i plurret?

Kajen i Degerhamnn hamn är avspärrad – ända upp till museets västvägg. Man vet sen länge att rasrisken är uppenbar. Men ingenting händer. Eller gör det? Det vore synd om ett en sån pärla till hembygdsmuséum blev vågornas rov. Den som lever får se…

RAS_DegerhamnReflexmärket ger inga goda vibbar…

museetAvspärrningen gör att man inte ens får gå stigen runt museet för att gå in från andra sidan. Hela kajen är spärrad med kravallstaket.

Taggad ,

tidens gång

Låt oss stanna kvar en stund nere i Ås vid Tant Anettes lilla stuga, som i dag används av Hembygdsföreningen. Anette Karlsson blev den sista att bo i den innan den på 1950-talet flyttades från Näsby till Ås. Ryggåsstugan är kanske som vackrast inbäddad i grönska men även en gråmulen vinterdag exponerar den fina detaljer och inspirerar till historiska dagdrömmerier.

Anettes_stuga_6Den tvådelade dörren till stugan är låg, men 1850 var medellängden i Sverige bara 167 centimeter för mönstrande män. Kvinnornas låg runt 155 centimeter.

Anettes_stuga_5Redskapsboden i bakgrunden är en riktig nykomling i det månghundraåriga historiska sammanhanget. Den är byggd i huggen Ölandssten av Erik ”Icke” Svensson så sent som 1997. Hur gamla kvarnstenarna är vet jag tyvärr inte.

Anettes_stuga_4Kalmar läns muséum ledde panelningen av stugan 2003.

Anettes_stuga_3En läcker trädetalj, glänsande svart, troligen bestruken med tjära. Tyvärr vet jag inte vad den kallas, men den har antagligen en bärande funktion.

Anettes_stuga_2Visst är den svarta knuten imposant. I bakgrunden skymtar kyrkan i Ås. Den är Ölands enda östtornskyrka och byggdes redan på… Ja, håll i dig nu: 1100-talet!

Anettes_stuga_1Sveriges äldsta ek är runt tusen år. Om vi leker med tanken att det här trädet slog rot för 400 år sedan… Då, år 1615,  föddes Lorentz Creutz i Dorpat, nuvarande Tartu i Estland. Han blev landshövding och trots att han ingenting kunde om militärt sjöliv utnämndes han till amiralgeneral 1675. Året därpå förde han befälet över den svenska flottan i slaget vid Ölands södra udde. Hans amiralsskepp Kronan kapsejsade efter en för liten revning och började ta in vatten. Hon exploderade och Lorentz och 800 andra i besättningen omkom. Två svenska fartyg gick under i slaget, sex blev erövrade och 1 400 svenska sjömän dog. Om man då hade stått på den här tomten, granne till kyrkan i Ås, hade man kanske hört kanonsalvorna utifrån havet där folk slets sönder av kulor och skrot eller drunknade som råttor.

Alvarsamt har tidigare berättat om projektet Kronan, lett av Lars Einarsson vid länsmuseet. Klicka här för att läsa mer. 

 

Taggad , ,

minnen

panna_3

Alldeles norr om hamnen i Degerhamn fanns ett industriområde fram till slutet av 1930-talet. I dag finns bara två stora ”cylindrar” i betong kvar från den tid då tegelfabriken gick bra och segelskutorna pilade in och ut ur hamnen. Tegelslageriet lär ha gått i konkurs nån gång i början av 1930-talet.

Gunvor Backlund, ordförande i Södra Möckleby hembygdsförening, berättar att det för bara för ett par år sedan gjordes en grundlig undersökning av industriområdet.

– En kvinna från Gotland var här och mätte och fotograferade och en kopia av hennes arbete finns i museet i Degerhamn.

Alvarsamt ska försöka få tillgång till materialet och återkomma i ämnet.

panna_1

panna_2

panna_4

panna_5

panna_6