Kategoriarkiv: Öland

poddradio: järnvägsdrömmar

ihregren_bLaila och Christer Ihregren, Ölands Järnväg, framför stationshuset i Torngård.

Ska det åter läggas järnvägsräls mellan Torngård och Segerstad!? Är det möjligt? Är det sant? Har nån fått snurren? Nej, föreningen Ölands Järnväg arbetar målmedvetet med sina drömmar om en återuppstånden järnväg på Öland. Men det gäller att inte ta sig vatten över huvudet, att sikta lagom högt.

Laila och Christer Ihregren sitter i styrelsen för Ölands Järnväg. Slå på högtalarna och klicka här för att höra dem sia om framtiden.

En imponerande sajt om Ölands Järnvägar hittar du här.

Märkt , , , , ,

åter räls på södra Öland…

ralsenJärnvägarna på Öland lades ned 1 oktober 1961. I dag klockan 10:38 lossades de första två rälsknippena från en långtradare vid gamla Torngårds station på sydöstra Öland. Tanken är på sikt att lägga fyra kilometer räls mellan Torngård och Segerstad. Christer Ihregren, kassör i Ölands Järnväg, och långtradarchauffören Marcus Ottosson övervakar lossningen.

borjejonsson_hps_segerstadBörje Jönsson, HPS Lantbruk i Segerstad, justerar gaffeln på trucken inför det andra lyftet. Liksom många andra ställer Börje upp gratis för jobbet.

ralsen_lossas_1Ett av de två knippen räls som lossades i Torngård. Skenorna kommer från Hällabrottet utanför Örebro. Från vänster ser vi Christer Ihregren, Laila Ihregren, båda ledamöter i styrelsen för Ölands Järnväg, och chauffören Marcus Ottosson. Läggningen av rälsen på stationsområdet inleds redan i morgon och tanken är att den ska ligga färdig och fin till Skördefesten.

plockepinnDet är inga lätta grejor som hänger i stroppen. Marcus Ottosson och Christer Ihregren styr järnen, Börje Jönsson styr lastaren. I Bakgrunden skymtar stationshuset.

syllspikEn korg med skruv, mutter och spik hängde med leveransen från Hällabrottet. Bara att sätta igång och spika…

ihrengrenLaila och Christer Ihregren i föreningen Ölands Järnväg framför stationshuset med den nymålade skylten. Ett hårt jobb börjar visa på en realistisk och spännande framtid. Och man är redan nu medveten om att mycket lite brukar gå som på räls…

I nästa vecka kan du även lyssna på poddradio om det som händer vid gamla stationshuset i Torngård.

 

Märkt , , , , , ,

vattenled med tusenåriga anor

Sjöfararkusten_1En sammanfattning av Sjöfararkustens mål och mening finner du här. Kortfattat är Sjöfararkusten ”en organisation för sjöfartsmuseer i samverkan”.

Man kan inte annat än förundras över det starka intresse som ligger bakom arbetet i många klubbar, föreningar och intresseorganisationer i vårt land. Föreningen Sjöfararkusten är ett bra exempel. I Sjöfararkusten fokuserar man på det maritima livet i förgången tid. Sjöfararkusten har blivit en tummelplats för personer med ett brinnande intresse för havet, segelfartyg, skeppare, besättningar, hamnar och livsöden. Dryga tiotalet museer utmed kusten är med i föreningen: Rågö, Loftahammar, Västervik, Gamleby, Mönsterås, Figeholm, Oskarshamn, Degerhamn, Pataholm, Kalmar, Bergkvara och Borgholm.

– Vi kan ses som en paraplyorganisation för alla kustmuseer från Västervik i norr till Karlskrona i söder, berättar Birger Hagman, vice ordförande i styrelsen. Sträckan är en del av kung Valdemars segelled som finns omtalad redan under 1200-talet.

Birger Hagman guidade Alvarsamts utsända runt på skärmutställningen i det lilla men innehållsrika hembygdsmuseet i Degerhamn.
– Vi vill visa upp vad vi gör, kalla det gärna marknadsföring. Grundtanken är att skapa en stor databas. I den ska man småningom kunna söka allt som har med sjölivet i området att göra.

I utställningen figurerar också en liten bogserbåt, S/S NALLE. Han byggdes 1923, försvann till Köpenhamn, missköttes, rostade och blev nästan ett vrak. NALLE – ett fartyg som faktiskt är en ”han” – hittades av Burre Hellman som satsade pengar i honom. Resten är solskenshistoria som du kan läsa här.

– I dag ligger NALLE renoverad och vacker i hamnen i Oskarshamn, berättar Birger Hagman och ser genuint lycklig ut.

Sjöfararkusten_4– I den databas vi just ny bygger upp finns dels en föremålsavdelning, dels sökbara register för fartyg, rederier, varv och personer, berättar Birger Hagman, här framför planschen om Degerhamns sjöfartsmuséum – som ingår i den skärmutställning om Sjöfararkusten som för en dryg vecka sedan avslutades i just Degerhamns sjöfartsmuséum.

Sjöfararkusten_2En av de två utställningsskärmarna i Degerhamns sjöfartsmuséum. – Nu går utställningen vidare till Gamleby, berättar Birger Hagman. Den databas som Sjöfararkusten byggt upp innehåller i dag 15 000 föremål, 600 fartyg, 15 000 personer och 34 000 mönstringar.

Sjöfararkusten_3Den praktiska skärmkonstruktionen är gjord i Polen. – Av ekonomiska skäl, förklarar Birger Hagman. Den som vill få tillgång till den gigantiska databasen kan vända sig till någon av medlemsföreningarna.

Sjöfararkusten_5Öländska 200-åringen Borgholm har en egen plansch i expon. Borgholms stadsmuséum hittar du här.

Märkt , , , ,

vi går på loppis, del II

Vårt loppisturné fortsätter, och vi tittar nu in på loppiset i Bredinge, väster om väg 136. Det är inrymt i en ladugård där gödselrännan fortfarande finns kvar. Rent fotografiskt är lokalen rena mardrömmen med svagt dagsljus och sotsvarta skrymslen. Den är med andra ord som gjord för övning i indirekt ljus med ett löst blixtaggregat, en så kallad hotshoeblixt.

Detta är loppisbesök två av fyra. Det första kan du läsa här.

Bredinge_1Glas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara motljus. Denna bild krävde mycket jobb. I .jpg-format blev den helt gul, färgad av bakgrundens spånskiva. Ju knepigare ljus, desto bättre att jobba i .raw.

Bredinge_2Med en blixt har jag lyckats få åtminstone lite liv i glasen på metallbrickan. Jag slog blixten i taket, ljuset studsade ned i brickan och upp genom glasen. Men det gula trätaket gav även i denna bild ett kraftigt gulstick, eller ”gulsmitta” som jag kallar det. 

Bredinge_3Kannparaden. Här har jag avsiktligt behållit det en aning gula ljuset runt kannorna i kontrast till det kalla/blå ljuset från fönstret.

Bredinge_4Det lackar så sakteliga mot jul… Sex tomtar för 50 kronor. Undrar om jag får ännu större rabatt om jag köper 100!?

Bredinge_5Här gäller bud! Hårda bud, kanske?

Bredinge_6En svår bild att ta med .jpg. Men i .raw går det mycket lättare att komma tillrätta med alla färgstick som massor av färger i en och samma bild ofta ger upphov till.

Bredinge_7En välgödd nasse. Ovanför honom blomstervaser med nederländska motiv. Eller är de månne öländska?

N_Rubin_67Tavla signerad N. Rubin -67. Rätt charmig i mina ögon. Lite mix av Dardel och Grünewald med ett stänk Hjertén… Om Dardel målat den fick man nog hosta upp 500 000. Nu räcker kanske en 50-lapp?

Märkt , ,

vi går på loppis, del I

Loppis hör Ölandssomrarna till. I juli går det två loppisar på varje ölänning eller tiotusen på en polis. Nu i augusti blir de färre men fortfarande kan man göra det där fyndet man drömt om så länge: en okänd Picasso för en tjuga eller Donald Trumps lögngenerator för en tia. Vi tittade först in i Kastlösa Fyndbutik

KastlösaFyndbutik_01Släktingar? Att fotografera loppisar är nyttig fotografisk träning. Ljuset är dåligt och ofta komplicerat sammansatt, färgerna är ”för många”, hyllor ger ”kolgruveskuggor” och ”högt i tak” tar ofta udden ur blixtljus. Det krävs ofta intensivt efterarbete för att få bilden ok. Speciellt färgtemperaturen kan trilskas. Ingen kamera klarar alla slags blandljus – gud ske lov!

KastlösaFyndbutik_02Här i Kastlösa är det ordning och reda som gäller. Rent och snyggt allting även om det är trångt mellan prylarna. Här dominerar ”trägult” och ”glasblått” – en svår kombination, eftersom gult och blått som bekant blir grönt. Var ligger den absoluta balansen? Dessa foton i .jpg-format blev inte bra. Färgåtergivningen blev rent crazy. Därför är alla skott gjorda från .raw-filer. Många kameror kan i dag samtidigt spara bilder i både .jpg- och raw-format.

järn_KastlösaEtt järn eller två sitter väl sällan ivägen?

KastlösaFyndbutik_03En världssensation: Svävande katt!  En sån måtte betinga skyhöga priser.

KastlösaFyndbutik_04De flesta loppisdirektörer säger att koppar är helt ute i dag. Utom bland tjuvarna.

KastlösaFyndbutik_05Oj, oj, oj. Vad var det jag skulle ha nu då? En grisfösare eller en kapskiva? En 14-millimeters fast nyckel eller en plastask märkt PSBM?

KastlösaFyndbutik_06Den ologiska och slumpartade mixen av mojänger och mackapärer är loppisarnas charm. En radio, en skulpterad servetthållare, en korg, några lampor. Färgerna är extremt uppkäftiga i denna bild. Men i .raw går de ganska lätt att tygla.

KastlösaFyndbutik_07Det  jag inte längre använder kan uppskattas av någon annan. En fin tanke med loppisar och second hand.

KastlösaglasGlas gör sig ofta bra på foto. Men då ska det helst vara i hårdare motljus än här. Naturljus  från fönster spetsat med lite blixtljus i taket. Ju knepigare ljus, desto bättre att använda .raw.

Kastlösa_diverseJa visst, ja. Jag skulle ha en citronpress också! Och sugrör. Och en tratt, för bövel´n!

Märkt , , ,

alvarsamt fyller fem

I dag är det fem år sen jag startade Alvarsamt, mest för eget nöjes skull och inte alls med avsikt att bli en långvarig aktör i bloggosfären. Det allra första inlägget kan du läsa här. Om jag minns rätt är fotot från Möckelmossen.

Men det ena inlägget lades till det andra och under åren har det blivit många nedslag och besök, många vandringar och flygningar och massor av möten med både vardagliga och originella människor. Det har varit roligt att ge utrymme för sådant som jag uppskattar och befriande att kunna kritisera sånt som jag ogillar. Makten, både myndigheter och personer, har då och då fått sina fiskar varma, och så blir det även fortsättningsvis. Men utrymmet här på Alvarsamt börjar ta slut; det lär med viss bromsad publicering räcka året ut. Om bloggen slår igen vid målsnöret eller går över i en annan blogg kan jag i dag inte svara på. Mer om det senare…

I dag rymmer bloggen drygt 1 700 inlägg och fler än 6 600 foton, ett 20-tal videor och ungefär lika många poddradioinlägg. Nästan 300 000 bloggbesök har gjorts. Det är min förhoppning att Alvarsamt på sikt kan bidra till att öka intresset för södra Öland.

Staffan

Märkt , , , ,

revet

revetGammalsbyören strax söder om Gräsgårds hamn.

Märkt , , ,

med breda penslar

Elisabeth_Wallen_6

I förrgår och i går visade Elisabeth Wallen sin konst i ateljén vid Alunvägen i Södra Möckleby. Elisabeth målar mest akvareller, en teknik som inte alls lämpar sig för ”finlir”.
– Nej, jag är inte alls intresserad av detaljer. Jag använder stora penslar och vill fånga dom karaktäristiska dragen, ljuset, färgerna och formerna, berättar hon för Alvarsamts utsände. Och som synes nedan lyckas hon fint med denna snabba ”infångningsteknik”.

Den gångna veckohelgens visningar kommer att följas av flera. Men datum är ännu inte bestämda.

Elisabeth Wallen har sedan 1990-talet ställt ut i ett flertal svenska orter, i Frankfurt och i Stockholm. Hon är medlem i akvarellsällskapet Spray.

Elisabeth_Wallen_1Genom sitt ateljéfönster ser Elisabeth Wallen tvärs över Öland. – Vid klart väder ser jag faktiskt Östersjön på öns östsida, berättar hon.

Elisabeth_Wallen_2Alvar, rödfyrsslänter och nakenstudier. Elisabeth har studerat för flera lärare, exempelvis Bernt Sundberg, Heidi  Trakowski, Arne Isaksson.

Elisabeth_Wallen_3Ölandsmotiven är många, från alla årstider.

Elisabeth_Wallen_4Snabbt fångade kroppar i krokiteckningar. Inte heller i dessa ges utrymme för plottriga detaljer.

Elisabeth_Wallen_5Den öländska naturen gör sig ständigt påmind i Elisabeths ljusa ateljé. Och hon använder den i sina målningar.

Märkt , ,

ökentorka – igen

Då och genom åren har Alvarsamt använt Storbrobäcken i Skärlöv som indikator på Ölands vattentillstånd. Som alla vet är det extremt ont om vatten denna sommar. Vatten importeras från flera kommuner och forslas till Öland per tankbil och pumpas i rör över Kalmarsund.

Storbrobäcken ger onekligen ett dammtorrt och sterilt intryck från gamla bron i Skärlöv. I dessa värmeböljans dagar innehåller den inte en enda droppe vådis!

StorbrobäckenStorbrobäcken åt havet i öster 22 juli 2016. För att vara en bäck ger den ett minst sagt visset intryck.

StorbrobäckenÅtVästerOch en lika uttorkad framtoning ger ån åt väster med sin nakna kalkflaksbotten som vi här ser ända upp till bron över landsvägen.

Men viss tröst kan vi finna i det faktum att somrarna på Öland oftast är torra. Det var lika snustorrt i ån för ett år sen – den 6 juli. Klicka här. Men det finns som alltid undantag. För att se ån vattenfylld – i juli 2013 – klickar du här.

Slutsats: Storbrobäcken är inget bra mätinstrument för vattensituation på ön.

Men allt är inte öken och torka på Öland. Där finns även handlingskraftigt folk som jobbar mot torkan och dess förödande effekter. Kolla exempelvis in denna enorma bevattningsdamm!

Märkt , , ,

hans namn är jernberg – per jernberg

porträtt

Han har ett imponerande CV. Han är tekniker. Han är humanist. Han är konstnären med gift i penseln. Hans namn är Jernberg, Per Jernberg. Men mest och bäst känns han igen som Jernis. I morgon klockan 13 är det vernissage på hans utställning Tanken vindlar i Carlas Café i Näsby på sydöstra Öland.

Alvarsamts utsände trängde upp Jernis mot repen för några djuplodande frågor.

Vem är du?
Per Jernberg, född 1955 (eller 70 minus som jag uppger i bloggen, som en reaktion mot åldernojan i samhället). Gift, två barn, fyra barnbarn. Yrke: universitetslektor (fysik) och facköversättare (patentskrifter). Jag bor i Gävle sen många år men är född och uppvuxen i Dalarna. Mormor var öländska från Skärlöv, där hennes barndomshems har varit min familjs sommarstuga sen 50-talet. Sen ungdomsåren har mina hobbyn varit bridge och matlagning; för sju år sen tillkom bloggandet. Äter helst vegetariskt men också fisk och skaldjur. Jag är aktiv i den internationella Slow Food-rörelsen som verkar för god, ren och rättvis mat och är politiskt engagerad inom Feministiskt Initiativ. Mitt intresse för miljön, klimatet och naturen är också stort, där jag stödjer ett flertal organisationer och föreningar. Det engagemanget väcktes tidigt i mitt liv, kanske främst genom 60-talets utbredda fågeldöd inte minst på Öland, orsakad av DDT och kvicksilverbetning.

Vad driver dig att narra, gyckla, häda, slå?
För att hävda mina åsikter. Kampen för en sak förs bäst på många sätt och plan efter tycke och förmåga, fast utan våld. Jag är pacifist. Vad jag kan minnas har jag bara en gång burit min hand, eller snarare fot, mot någon, en antagonist som jag klackade på smalbenet på skolgården. Jag känner mig fortfarande illa till mods när jag tänker på det. Det händer att jag upprörd fattar pennan och uttrycker mig utan humoristiska omskrivningar, men satir i ord och bild är de tillhyggen som ligger mig närmast om hjärtat. Jag är starkt präglad av Svenska Mad och Lasse O’Månsson. När jag åter bläddrar i mina gamla tidningar märker jag att kvaliteten var väl ändå så där och högst varierande. Tycker själv att jag är roligare och framförallt betydligt elakare än dessa stilistiska förebilder. Då håller en annan av min ungdoms satirikoner, Frank Zappa, klart bättre, låt vara mer för musiken än texterna, men ändå.

gräshängningProvhängning på sommarhusets gräsmatta dagen före vernissagen. På duken i mitten ser vi Jernis själv, omgiven av andra aeronauter som ”Karlsson på taket” och Nils Holgersson.

Jag har en notorisk avogsamhet mot reklam. Mot tidningarnas annonser har jag utvecklat ett, som jag själv tycker, supereffektivt inre filter, på nätet kör jag annonsblockerare och i den mån jag emellanåt tittar på tv rör det sig till 99 procent om SVT Osport. Reklamens förorening och fördumning av det offentliga rummet, på stan, i bussar och på tåg, etc. är svårare att undvika men även det går i viss mån att lära sig. Icke förty utgår nästan alla mina bilder från marknadsföringens språk och estetik. Varifrån kommer då tankarna och idéerna? Tja säg det, men den slutsats man kan dra är att reklamens genomträngningskraft är enorm, omöjlig att värja sig emot.

Under en period försökte jag sprida mina bilder på Facebook. Lärdomen blev lika kort som brutal. Max 2,76 sekunder står till förfogande, sen faller FB-juryns oåterkalleliga dom: gilla eller not gilla. Visserligen är bilderna tänkta att fånga en flyktig blick och förhoppningsvis snabbt roa, men också locka till närmare betraktande och eftertanke. För där finns mer att upptäcka och reflektera över, i vissa bilder mycket mer, i form av detaljer och referenser som bär fram grundidén och skapar nya associationsbanor. Eller till och med ger bilden en ny dimension eller innebörd, vad den i betraktarens öga kanske föreföll att vara vid första anblicken blir till något annat.

Vad säger dina läsare om dina blogginlägg?
Jag har hyfsat många läsare, men tråkigt nog väldigt få som kommenterar. De som ändå gör det är genomgående positiva, vilket får ses som mycket väl underkänt för en satirblogg med syfte att provocera. Ett projekt som ännu vilar är att starta ny, parallell blogg som ska publicera exakt samma inlägg som i Jernis-bloggen men med någon dags fördröjning. Varför då då? Jo, i den nya bloggen har jag tänkt uppträda som ung kvinna med förhoppning om att kunna locka nättrollen ur sina jordhålor för att spy ut sin maskulistiska galla. De som går på detta ”spegelbloggsprank” kommer vederbörligen att häcklas. Visserligen är jag ganska konflikträdd, men vad gör man inte för den goda sakens skull?

Påverkas du av läsares reaktioner eller kör du ditt eget race till hundra procent?
Som sagt är det dåligt med läsarrespons, i alla fall kritisk. Generellt uppfattar jag mig som väldigt prestigelös. Det är bara fundamentalister och andra idioter som inte är mottagliga för kritik.

Är satir ute eller inne i dagens Sverige?
Ganska stabil vill jag säga, och behovet av satir har ju inte minskat, om man säger så. Satiren är starkt förankrad i kulturen, även om kanalerna och nyanserna förändras med tiden. Däremot tror jag att det blivit svårare för de mest udda rösterna och mindre aktörerna att göra sig hörda, vilket kan tyckas paradoxalt i det nya sociala medielandskapet. Men med ökad tillgänglighet och tillbakagång för gammelmedia, verkar bruset och ytligheten dessvärre tillta i kvadrat.

Bakom clownmasken finns ofta en pessimist… Även i ditt fall?
För det första känner jag mig inte som en clown. Visst ska satir roa, men också leda till eftertanke och för den som träffas ska skrattet snabbt som fan fastna långt ner halsen, allra helst pysa ut genom röven. Satir för mig är allvar. Nej, jag är optimist, tror på människan, att godheten och generositeten övervinner ondskan och girigheten, även om det är lätt att då och då vackla när man ser sig omkring. I de mörka stunderna tänker jag på vad Pär Holmgren, meteorolog och klimataktivist uttryckte på ett föredrag: – Bara vi kommer upp till en ”kritisk massa”, när tillräckligt många både ser vad som krävs och känner hopp, kommer den negativa utvecklingen snabbt att vända. Då känns det genast bättre.

Vad roar dig i dagens Sverige?
Om man därmed menar ”förströr” skulle listan bli för lång, så jag begränsar mig till vad som lockar mig till skratt. Dit hör satirteckningar och seriestrippar. Bland favoriterna finns Arne Anka, Rocky och Medelålders plus. Allra främst som satiriker håller jag Sara Granér, en av den yngre generationens alla fantastiska serietecknare. Där vill jag också särskilt nämna Zelda, supervass feminist med vardagsperspektiv. En annan skrattkälla av stora mått är landets främsta förmedlare av förnumstiga småstadsnyheter, husorganet Grönköpings Veckoblad som i år fyller hundringen jämt! Begreppet ”småstad” ska här tolkas som varhelst minst två människor finns samlade. Någon övre gräns finns egentligen inte.

Vad oroar dig i dagens Sverige?
Alldeles för mycket. Intoleransen eller rasismen är ett riktigt otäckt fenomen, inte för att jag tror den ökat sen jag var ung, tvärtom, utan för att den vunnit betydligt större acceptans i ”de fina salongerna” och ”maktens korridorer”. Ökat har däremot polariseringen: socialt, ekonomiskt och politiskt, vilket också skapat grogrund för den reaktionära, falska folkhemsnostalgin. Resan mot jämlikhet mellan könen går i snigelfart – hur svårt kan det vara? Politikernas fortsatt fartblinda tro att de politiska och ekonomiska ramarna är överordnade naturens och att arbete är livets egentliga mening, allt i modernismens heliga namn, ger mig krupp. Så ock, konsumtionshetsen, underblåst av reklamens förljugna löften om självförverkligande. Här finns en klar historisk koppling till katolska kyrkans avlatsbrev medförande pin-koden till pärleporten. Konsumtionskritik är också ett bärande tema i utställningen. Sist men inte minst: de senaste årens allt mer högljudda vapenskrammel.

Berätta om svängen från tekniker till humanist/konstnär!
Det är en ganska vanlig missuppfattning att tekniker och fysiker är ungefär samma sak. Visserligen finner fysik sina tillämpningar i teknik, men ren fysik som jag läst räknas i den akademiska världen till de filosofiska ämnena. Jag är inte ens särskilt teknisk; tummen sitter påfallande nära mitt i handen. Att hustru kallar mig elingenjör, vvs-ingenjör etc. allt efter behov är bara rent fjäsk för att själv slippa det tröstlösa micklandet. Ett djupt rotat socialt engagemang har jag alltid haft, men förutom en vild fundering på att bli kreativ kock, kände jag som ung att mitt kall ändå var inom naturvetenskapen. Lekfullheten med språket fanns där redan då, men formerna för det fann jag väl först genom senare års bloggande. Leken med bilder är däremot av betydligt färskare datum; det började som rena illustrationer till mina ordkrumelurer i bloggen. Åter tillbaks till din fråga: Med åren och den erfarenhet livet gett, har fokus så sakta förskjutits. Numera har jag lagt forskningen på hyllan, även om jag fortfarande arbetar på högskolan som ett slags högre utbildningsadminstratör. Förutom de utmaningar språkliga frågor ibland erbjuder, begränsas det mer genuint logiska tänkandet till tävlingsbridge i par med hustru på hyfsat hög nivå en gång i veckan. Så visst har jag gjort en sväng, fast lika försiktig som när jag någon gång ibland sätter mig bakom ratten.

viid_landsvägenJernis vid vägkanten utanför sitt sommarhus i Skärlöv. Här sitter han gärna och mediterar. Och säkert föds här även en och annan idé till nästa konstverk.

Var, när, hur rullar du eventuellt ut din nästa utställning? 
Jag har inga planer alls. Min förra och första utställning var 2011. Räknar vi framlänges kommer den tredje att bli 2021. Skapandet tar sin tid. Sen är det otroligt mycket jobb med själva utställningen. Det är inte bara att trycka på utskriftsknappen, inte om man är så petig som jag. Den som inte tror mig kan fråga en ytterst tålmodig hustru. Allt mellan smärre justeringar till att göra om från grunden för att få bloggbilderna presentabla på papper i storformat har krävts. Dessutom är det mycket kringarbete.

Har du slutmål? Att bli konstnär på heltid? Bli rik och berömd och större än Picasso?
Haah … hr. P kunde ju inte ens avbilda en kubisk kub. Min nykubism, made by Jernis, kommer att slå världen med häpnad! Skämt åsido: Nej, jag har inget slutmål, utan kommer att fortsätta så länge det är kul och givande och orken finns. Kroppen har fått sina törnar under årens lopp. Någon ambition att få någon utkomst från mina bilder eller skrivandet har jag inte, det är och får nog förbli en ren hobby. Rik i ekonomisk bemärkelse är verkligen ingen strävan, det materiella blir då lätt till ett själsligt ok. God miljö, godhjärtade och inspirerande medmänniskor, tak, värme och gott på tallrik och i glas, allt det har jag redan och är fullt nöjd med. Kändis? Absolut inte. Jag känner mig mycket obekväm att stå i fokus, att agera inför okända, skyr stora folkmassor och ogillar storstäder. Ibland när jag är inne i centrum kan till och med Gävle kännas för stort. Att vara från hemmets lugna vrå suger, särskilt över natten. Allt det där har blivit värre med åren. Fast erkännande skulle väl kunna vara okej, bara jag får vara ifred.

Märkt , , , , , ,

hett bete

30graderNä, nu pallar vi inte längre. Gräset smakar kokt, det är + 45 i solen och hur mycket vi än dricker är vi törstiga. Dessutom går vi fortfarande klädda i vinterpäls!

Märkt , , , ,

brådmogen

säd_vind_1Säden i Södra Möckleby såg mogen ut redan för en vecka sedan där den bugade vackert i den påtagliga vinden.

säd_vind_2Stråförkortning och annan manipulering/förädling ger allt tidigare och större skördar. På gott men sannolikt även på ont.

Märkt , , ,

stensjön – igen!

Stensjön_021_B

Är du i trakterna av Albrunna kan en kort vandring till Stensjön ”löna sig”. Du kliver över stättan vid Albrunna torg mitt i byn och följer leden märkt med vitmålade stenar. Kreaturen i hagen är inte farliga. Det kan jag som tidigare mjölkbonde intyga.

Sjön är ett gammalt kalkbrott. Cementa började bryta sten här redan 1888 och lite längre bort bakom Stensjön bryts fortfarande sten för tillverkning av cement. Om det brottet berättar vi i kommande inlägg.

Fågellivet lär vara rikt vid Stensjön. Informationsskyltar berättar att du kan se backsvala, gråhakedopping och skogsduva här. Dock säger vissa kännare att fågellivet här gått ned en aning under senare tid. Orsak okänd.

Stensjön_007Ytterligare en stätta måste bestigas innan du är framme vid Stensjön.

Stensjön_011Den första anblicken av sjön. Kalkstenen lyser på många ställen vit runt stränderna.

Stensjön_013Vassruggar och öar. Öarna syns bäst från skyn, se flygbilden längre ned.

Stensjön_024Den geologiskt intresserade kan nog finna intressanta detaljer.

Stensjön_025Stensjön skulle nog kunna ”uppdateras” till en spännande sportfiskesjö. Kanske endast för flugfiske? Nån som nappar – på idén?

Stensjön_026Här ligger kalkskivorna som brädor i en brädstapel.

StensjönFrån luften ser vi Stensjön mot Kalmarsund. Sjön går på båda sidor om vägen i bildens nederkant. Bebyggelsen är Albrunna.

Stensjön_036På större delen av sjön anar man botten. Är det nån som vet hur djup Stensjön är på djupaste stället?

Stensjön_204Här syns tydligt hur kalkstenen ligger i närmast identiskt jämntjocka lager. En och annan liten fisk bryr sig inte om detta utan simmar till synes planlöst omkring i det grunda och varma vattnet. Jag har ännu inte kunnat artbestämma dem.

Stensjön_207Långa stycken är stränderna lodräta. Det gäller att inte gå och drömma för mycket…

Märkt , , ,

mitt medborgarförslag upp i morgondagens ks

Det blir allt svårare att ta typ ”vackra broschyrbilder” av det öländska landskapet. Almsjukan, eller almdöden som jag vill kalla den, sticker överallt upp sitt fula tryne. Inom några år kan Öland ha ”sotat igen”. Effekterna blir dramatiska: Minskad turism, jordflykt, ett mer vindpinat friluftsliv. Naturen är nyckfull. Den ena förändringen skapar den andra. Djur- och växtarter kan minska i antal eller dö ut och andra kan etablera sig. Invasiva arter trycker på från alla väderstreck.

Märkligt att det är så tyst och tomt i medierna om en sjuka som på mycket kort tid kommer att förändra bilden av Öland, både den verkliga, den mediala, den turistiska. Det ska bli intressant att se om mitt medborgarförslag blir verklighet: Att kommunen verkligen söker EU-bidrag för att bekämpa almdöden. Nämnas kan att Gotland fick 35 miljoner. För de slantarna för man ett omfattande och relativt framgångsrikt krig mot sjukan. Borde inte båda Ölandskommunerna göra detsamma?!

Här kan du läsa om vad en riktig expert vet, tycker och säger. Och råder till.

En sak är säker: Den som i dag sitter på en större bildbank av ”det ännu friska och vackra Öland” sitter på en förmögenhet.

almalle_EnetriDet var en gång en allé i Enetri. Så kan småningom alla Ölands alléer och lundar se ut. I exempelvis södra England finns i dag inte en enda alm kvar. Inte en!

Märkt , , , , ,

motgång och medgång i fyr till fyr

– Det blir ingen cykelled mellan Albrunna och strax norr om Mörbylilla. Där får man cykla på 136:an. Det berättar Bo Thoor, projektledare för det stora cykelledsprojektet Fyr till fyr.
Alvarsamt har hört sig för i bygden och fått besked att det lär kinka med markägare.

– Naturligtvis är det en black om foten för projektet, säger Bo Thoor. Nu gör vi helt om och jobbar från söder mot norr i stället. Vi smiter förbi golfhuset i Gröhögen, går väster om 136:an och ned till stranden där golfbanan slutar. Därifrån fortsätter vi genom talldungen och upp till Ventlinge. Från Ventlinge går leden väster om och intill 136:an till strax norr om Mörbylilla. Därifrån får man cykla på landsvägen fram till Albrunna och ned mot havet igen där leden åter tar vid.

Den positiva nyheten är att sträckan från Grönhögen och söderut kan bli en riktig paradsträcka. Eller vad sägs om att få cykla hela vägen utmed södra sidan av Karl X Gustavs mur? Markägaren Johan Parboäng berättar:
– Leden ska gå här mellan min fågelsjö och badstranden. Sen smiter den förbi murens västra slut alldeles nere vid havet och svänger tvärt vänster upp utmed muren fram till 136:an.

Alvarsamt vågar redan nu påstå att denna del av leden kommer att bli en av de vackraste på södra Öland. Vi cyklister har fått nåt att se fram mot!

Alvarsamts läsare kan också se fram att snart få läsa om vad Johan Parboäng tycker och tänker om sina fågelsjö- och gäddyngelprojekt, om jordbruk, om ekologisk odling, om Stomp, om jakt, om vatten, om mjölkpriser, om Öland, om…

Johan har ett projekt på var sida om ön, liksom en gård på västra och en gård på östra sidan! Johan Parboäng är som ett självspelande piano. Om sig själv säger han: – Jag diskuterar inte. Jag för monologer…

Johan_Parboäng_cykelledJohan Parboäng på den plats där cykelleden mellan Grönhögen och Ottenby ska dras, alltså mellan Johans fågelsjö och badstranden alldeles söder om Grönhögen. Leden fortsätter söder om Karl X Gustavs mur – i bakgrunden – och på södra sidan om den upp mot väg 136. En sträcka att njuta på – och av!

cykelled_ParboängMot söder! Vilket äventyr att få trampa på här mot Ottenby. Leden ska dras till höger om stängslet. Nånstans bort i dimman står fyren Långe Jan.

Märkt , , , , , ,

sune flisa skriver limerick

Den 4 mars fick landshövdingen pappersbrev från Alvarsamt. I det fanns lösningen på den i dag akuta vattenbristen. Brevet är ännu obesvarat. I stället har hövdingen i maskopi med kommunerna återgått till Hedenhösmetoder som exempelvis ”tankbilar med vatten över bron”. Paniken sprider sig, skattemiljonerna flyter iväg…

I samma veva framkommer att hövdingen – som nästan alla i maktställning gör efter en tid – börjat slarva med redovisning och kvitton. ”Jag har viktigare saker att ägna mig åt”, säger han i Östran. Kan även jag använda detta argument – jag har viktigare saker att ägna mig åt – när Skatteverket frågar om varför jag inte redovisat utlägg på avdragsbegärda 14 000 Gurra?

Alvarsamts moraliska vindflöjel Sune Flisa har tagit mycket illa vid sig och i ”mental desperation” åkt tillbaka till Shimla.
– Jag står inte ut i denna perversa ankdamm. Publicera denna sanningens limerick – nu drar jag mot friheten! Får jag inte Nobelpriset i år heller kommer jag aldrig mer hem, blev hans sista ord när han lämnade redaktionen i öländskt tokraseri. Han liftar just nu tillbaka till sitt kära Shimla i Indien.

Och Alvarsamt publicerar naturligtvis den första limericken ur poetens, rallyförarens, jonglörens och gravörens stora fatabur. Håll till godo.

Det var en bandklippande och törstig landshövding uti Kalmar
som fick brev med vattenbristlösningen på Ölands malmar.
Men han fann det viktigare att slarva bort kvitton från krogen än att svara,
denne man som hellre sa nej till råd på pränt än till flytande lyxvara,
så gick det som det brukar och intresset för honom kallnar.

Märkt , , , ,

mörbylångapromenad – igen!

Vintern 2013 gjorde jag en Mörbylångapromenad. Den blev två inlägg. Första här. Andra här. Häromdagen var det dags igen för ett planlöst flanerande i den tysta, stilla och närmast ödsliga centralorten.

Fotona får tala utan texter.

Mörbylångapromenad_01

Mörbylångapromenad_02

Mörbylångapromenad_03

Mörbylångapromenad_04

Mörbylångapromenad_05

Mörbylångapromenad_06

Mörbylångapromenad_07

Mörbylångapromenad_08

Mörbylångapromenad_09

Mörbylångapromenad_10

Mörbylångapromenad_11

Mörbylångapromenad_12

Mörbylångapromenad_13

Mörbylångapromenad_14

Mörbylångapromenad_15

Mörbylångapromenad_16

Märkt ,

det mäktiga alvaret

alvaret_ÖlandAlvaret är stort, här på södra ön runt hälften av öns bredd. Vi tittar norrut och ser havet på bägge sidor om Öland. Längst upp till vänster Kalmarsund. Längst upp till höger anas Östersjön på Ölands östsida. Långt upp i vänster hörn syns kyrkan i Smedby. En vit ”formation” syns även längst upp i högra hörnet. Den kan – kanske – vara kyrkan i Hulterstad. Från vänster kortsida löper milslång mur mot nordost. Vårrätt i bildens överdel löper en av tvärvägarna över Öland, Torngårdsvägen som går mellan Södra Möckleby i väster och Torngård i öster. Inom kort kommer stora delar av alvaret att betas av kreatur. I mitten ser vi det vattensystem som vi snart ska kika noggrannare på…

Märkt , ,

i röret…

  • Vattensamlingsprojekt på alvaret – för 25 år sen…
  • Vandring i plockepinn i Albrunna lund…
  • Världsunik telefonintervju med Sune Flisa…
  • Den livsfarliga alrunan – växten som skriker och som kan döda…
  • Och så tittar vi ned på Öland från olika höjder, snart ser vi exempelvis Ölands östra sydspets – den som allmänheten inte har tillträde till…

Det är något av den närmaste tidens innehåll på Alvarsamt

Märkt

mot söder!

Bo Thoor, ledare för cykelledsprojektet Fyr till fyr, tittade i dag in på redaktionen, vecklade upp sina stora kartor och började rita och berätta om vad som händer med ledens fortsättning söderut från Albrunna.

– Om allt går som vi vill fortsätter vi alldeles utmed havet, förbi dom två vattendammarna nedanför Albrunna fram till ungefär Albrunnalundsreservatets södra gräns. Där går vi rakt upp mot väg 136, som vi cyklar bredvid – inte på. Efter Kristinelund bär det av rakt ned mot kusten igen. Vi smiter utmed havet ända ner till norra änden av golfbanan. Därifrån knixar vi oss vidare mellan dammen och husen utmed vägen, ned mot klubbhuset, träskofabriken och badplatsen vi Parboäng.

– Sen blir allt lite mer komplicerat, säger Bo.

Han syftar på de olika markägarna. Statens Fastighetsverk äger marken söder om Gustav X:s mur. Kungsgårdens arrendatorer har åsikter, hovet har åsikter liksom Länsstyrelsen. Och vägen ned från 136 till fyren är Trafikverkets.

– Därför kan jag inte säja så mycket om sträckningen söder om Parboäng i dagsläget. Ambitionen är att leden ska gå utmed och söder om vägen mot Ås. Hur det blir ned mot fyren får vi avvakta med. Vi har en del komplicerade frågor på den här sträckningen. Det är rödlistade djur, rödlistade växter, fornfynd, fågelliv, gamla murar och mycket annat.

Ekonomiskt är läget ok.

– Vi har i dag runt 60 miljoner kronor, berättar Bo Thoor. I år byggs inte mycket men det ska byggas desto mer 2017 och 2018. Faller alla bitar på plats kan vi kanske fortsätta från Albrunna i höst, men osvuret är bäst.

Sedan rullade Bo Thoor ihop sina stora kartor, sa mors och försvann mot nya kontakter, nya diskussioner, nya möjligheter…

AlbrunnadammHär till höger om dammen är det tänkt att fortsättningen av cykelleden ska gå vidare söderut från Albrunna. De två dammarna ska bli en med dubblerat vatteninnehåll. Vi cyklar alldeles utmed havet bort till gränsen för Albrunnalunds naturreservats södra gräns…

Märkt , , ,

strandfynd

Annons, säljes:

axelVälskött komplett framaxel med dämpare och nyrenoverade bromsar till Austin A30, 1952 års modell. Som ny. En ägare. Montera och kör!

Märkt

dagens ölandsbild 169

DagensÖLandsbild170BBländande ljus på stranden till ”insjön” innanför sandreveln strax norr om Långe Jan.

enkät: vad gör du på Öland i påsk?

Det märks redan nu att Ölands temporära folkmängd ökar dag för dag. Det lyser i kåkar och stugor där det tidigare varit mörkt och köerna i affärerna har vuxit från snörstumpar till långa rep. Alvarsamt vimlade ut i verkligheten och ställde en enda fråga: Vad gör du på Öland under påsken?

Flera enkäter om påskfirandet på Öland kommer…

påskenkät_1Hanna Gustafsson, Torslunda, här med sin systerson Emil 9 år som bor i Färjestaden. Han tycker att Torslunda är lika bra som Färjestaden. I vagnen sitter Nicki, 4. Hon är Hannas dotter. Hanna har fyra barn och påsken ser ut att bli intensiv. – Min man och mina fyra barn och jag ska träffa min syster och hennes två barn med respektive. Vi målar ägg och gömmer ägg i trädgården. Och så grillar vi. Vi har kul. Men vi hittar inte alla ägg. Nåt brukar bli kvar. Det kanske vi hittar nästa påsk. Fyrbentingen här är Ingemar. Han är en La gotto. Han är egentligen ingen hund. Han bara låtsas. Han är elva år men blir aldrig äldre, säger Hanna och skrattar.

påskenkät_2Kathrine Alvkäll, Skogsby. – Jag får besök av lillebror med familj från Hammarö i Vänern utanför Karlstad. Eventuellt åker vi till Äggröran i Runsten.

påskenkät_3Gunilla Styrman, Karlevi, pensionär liksom mannen Göran (som avvek från platsen för att röka). – Vår dotter Carolina kommer hit från Stockholm. På påskdagen blir det Påskyran i Kastlösa. Där ska vi ställa ut ljus. En kvinna i Urshult tillverkar stearinljus som vi säljer. Hon stöper inte utan formar dom.

Märkt ,

starkt varierande vattenflöden

levande-bottenDet botaniska livet tycks vårstarta tidigare i vatten än på land. Vi ser här ned från en bro. I det kristallklara vattnet frodas mängder av gröna, gula, bruna och till och med rödbruna gräs och alger.

bäcken_uppströmsPå andra sidan bron ser vi ned mot kalkflaksbotten, sannolikt slipad av rinnande vatten under tusentals år. Vattnet är glasklart och djupet några decimeter. Ännu så länge finns det alltså vatten i åarna på södra Öland. Men de torkar ut snabbt. I kommande inlägg tittar vi lite mer på just denna bäck och vilka konsekvenserna kan bli för vårlekande fisk.

Märkt , , , , , ,

att svara eller icke svara, det är frågan

Mejl till Anna Strömblad, landstinget Kalmar. Skickat 15/3 klockan 10:11.

Stromblad

Märkt ,

Stänger Mörbylånga vårdcentral till sommaren?

Mejl till Henrik Yngvesson, kommunalråd (M) i Mörbylånga kommun och vice ordförande i landstingsfullmäktiges presidium. Mejlet skickades 15/3 klockan 10:13.

Yngvesson

Märkt ,

i röret…

Influensan släpper långsamt sitt förlamande strypgrepp om redaktionen. En efter en har fått lämna sjukhus och vårdhem. Inom kort blir det världspremiär då Alvarsamt publicerar Ölandsbilder tagna från den nya radiostyrda kamerariggen under kiten (draken). Med bättre och bättre flygbilder hoppas vi kunna berätta allt mer om södra Ölands skönhet för den övriga världen!

Vi ska också höra de förfärliga skriken då vi drar den ur jorden med hjälp av ett fyrspann oxar. Det handlar om Årets växt vid Albrunna perenner, den kanske hemskaste planta som växer på vår jord. Orädde plantskoleägaren Lars Henell utmanar allt: ödet, hälsan och historiska fakta. Känsliga personer ombedes att varken läsa, lyssna eller titta på detta inlägg som redan är dödskallemärkt av Svenska Bloggcencurnämnden, SBCN – trots att det ännu inte är gjort. Det säger en del om ämnets stora känslighet och biologiskt explosiva karaktär.

Sen åker vi ännu längre söderut och hamnar i grunda men inte grumliga vatten för att titta på storslagna planer för att stödja gäddans lek och framtida population. Marinbiologen Olof Engstedt kan ämnet och ger oss en inblick i hur vattennivåer, miljöer och dikesrensningar påverkar och försvårar gäddans framtid. Men även vårlekande id, abborre och höstlekande öring kommer att få det mottigt att leka på Öland på grund av uttorkade bäckar. Att bäckarna på Öland är konstruerade för att så snabbt som möjligt föra regnvattnet mot havet gör också att grundvattennivån sjunker – något att tänka på när Mörbylånga kommun infört bevattningsförbud och hela Öland måste importera vådis från det hemska Sverige.

Vi besöker också kommunens högborg i Mörbylånga där trafikansvarig svarar på åsikter om tokiga hastighetsbegränsningar i bland annat Södra Möckleby, tidigare omskrivna av vår reporter Sune Flisa i inlägget The Oland disaster.

Slutligen konstaterar vi att landshövdingen ännu inte har svarat på Alvarsamts generösa bud om billiga georadarundersökningar i jakt på just vatten. Redaktionen tar dock för givet att det inom kort kommer ett positivt svar med ”en pekuniärt uppmuntrande gest”…

Så häng med Alvarsamt – landets enda sant feministiska kulturutgåva som rullar ut sanningen hur stygg den än är!

Märkt ,

radiostyrda kamerariggen klar för flygning

Efter en del smärre trimningsarbeten är den nya radiostyrda kamerariggen klar för uppstigning under kiten. En mottagare tar emot signalerna från pilotens sändare på upp till en kilometers avstånd och pytsar ut orderna till två servon som reglerar kamerans horisontella och vertikala position. Fyra batterier står för kraften och jag räknar med att kunna ta minst 1 500 foton per flygning i alla vinklar mellan ”nästan rakt fram” och ”precis lodrätt ned mot backen”. Antalet foton är främst avhängigt kamerabatteriets kondition. ”Nyladdat och kroppsvarmt” är idealet. Vid ”vanlig fotografering” orkar kameran bara ta runt en tredjedel så många bilder. Anledningen är troligen att den då måste fokusera inför varje exponering. Vid flygning är avståndet manuellt inställt på omega.

Så snart solen brassar på ordentligt och något så när lugna vårvindar sveper in över Öland stiger hela härligheten till väders. Vår lista över från-luften-motiv att beta av börjar bli lång. Ett av önskemotiven är en sekvens bilder av dykningarna vid regalskeppet Kronan i sommar. Den som lever får se…

nyriggen_1Riggen när radiostyrningen är avslagen. Kameran kan placeras på många olika ställen på bottensektionen, och riggens ”släde” under picaveten med sina block är skjutbar utmed de två glidskenorna. Det är alltså enkelt att få kameran att hänga rakt.

nyriggen_2Mottagare och sändare är påslagna. Kameran går upp i nästan ”rakt-fram-position”, ett användbart läge vid speciellt låga flygningar. Som pilot kan man koncentrera sig på själva flygningen; man behöver inte använda sändaren annat än vid positionsändringar av kameran. Sändaren med fyra kanaler ser du till höger i bild.

nyriggen_4Kameran tiltad rakt ned mot backen – ett användbart läge för översiktsbilder av åkrar, skogar, egendomar, tomter, hamnar och publika evenemang.

Märkt ,