Kategoriarkiv: Öland

marknadsföringens tomma ord

Och så är det dags igen. Nu ska nya krafter ta tag i turismen. Öland har fått en ny destinationsutvecklare och en ny marknadsansvarig. Destinationsutvecklaren heter Jacob Franzén. Den marknadsansvarige heter Staffan Smedfors.

I Östran säger Staffan:

”- Jag är bra på att bygga team, skapa plattformar och få många att arbeta mot samma målsättningar.”

Har vi inte redan hört det där tugget till leda? Bygga team? Skapa plattformar? Arbeta mot samma mål? Jag kallar det papegojsnack, tomma klichéer, ordbajs.

Det gamla talesättet att alla ska dra åt samma håll har alltid gett mig rysningar. För det första: Varför denna åsiktsstyrning? Människor är olika, varför fösa dem mot mål de inte känner för? Varför inte göra tvärt om och satsa på det udda, unika, personliga i stället för att jobba efter nåt slags sovjetisk femårsplan ”med Ölands turismbästa för ögonen”?

Behåll Öland mångfacetterat med utrymme för olika slags människor med olika syn på företagande och utveckling, olika mål, olika syn på livet och dess eventuella mening. Satsa på fria människor som ger fullständigt fan i både team och plattformar. Turisterna här vill möta människor, inte kopior och papegojor.

PS. Alvarsamt önskar naturligtvis Jacob och Staffan lycka till.

Märkt ,

vart är vi på väg?

Ny månad som vi inleder med lite hjärngympa. Ledtrådarna presenteras exakt klockan 08:00 tre dagar i rad. Både start och mål ligger på Öland.

Svara med kommentar och bara med slutmålet – inte hur du tänkt ut lösningen eller varifrån vi åker.

Du får bara svara en enda gång under de tre dagarna. Det gäller alltså att vänta lagom länge. Är du för snabb är risken stor för felsvar. Väntar du för länge vinner kanske nån annan.

Segraren belönas med evig ära och berömmelse.

Nu drar vi igång med en rivstart. Vart är vi på väg?

3 poäng
Vi åker från en ort till en annan ort som heter likadant – men med tillägg av ursprung för marin leksak.

Märkt

the oland disaster

Som vi tidigare berättat på nyhetsplats har vi bett vår utrikeskorrespondent i Indien, Sune Flisa, att sammanfatta vad indiska nyhetstidningar skriver om strypningen av det logistiska livet på södra Öland. Nedan följer hans cyrrydoftande Indienreportage, spetsat med dödligt kobragift och mixed blend rökelse av de hallucinogena sorterna.

Vi önskar våra läsare en angenäm skräckupplevelse.

Allan von Kompost
tidigare nyhetschef

 

IndiskTidningFörstasidan av gårdagens indiska drake Wepmapmolooa med 560 miljoner läsare. I texten under mitt grandiosa porträtt kan man läsa följande: ”Sune Flisa är entomologen, bowlingspelaren, astronomen och strupsångaren som ser världen i stort. Det han noterar i mikroskopet förlänar han vishetens sken i sina böcker om den lilla människans hårda villkor och begränsade möjligheter. Mest känt är hans magnum opus, ”Med världens bästa för ögonen” – en samhällskritisk analys av det västerländska samhällets uppgång och fall. I höst ger denne sagolike författare ut en ny titel i sin serie ”En doft av krut” med titeln ”Utrota varenda jävel – om hastighetsbegränsningar som vapen”.

– Den blir en uppgörelse med det Öland jag tvingades lämna i nattsvart desperation, säger Sune Flisa, numera bosatt i Shimla, Indien, varifrån han rapporterar för Sveriges enda sanna och oberoende kulturtidskrift, Alvarsamt.”

Shimla/fredag.

Det är med stor tacksamhet jag i dag ser tillbaka på mitt beslut att fly från Öland till Indien för att kort därefter utnämnas till Alvarsamts utrikeskorrespondent. I denna min första Indienkrönika tar jag upp de indiska tidningarnas berättelser om vanvettets gräshoppslika spridning över hela min barndoms paradis, från bron ned till Ottenby.

Mina nya husorgan, de indiska dagstidningarna Wepmapmolooa (560 miljoner läsare), IndinaaWest (210 miljoner) och SraringaNews (46 miljoner), publicerar dagligen minst ett uppslag var om Trafikverkets, Länsstyrelsens och kommunens symbiosstrangelering av invånarna och utvecklingen på södra Öland. Dessa helt fria och journalistiskt högtstående demokratiska tidningar berättar detaljerat och med stor noggranhet om politikernas mål att södra Öland ska bli en stillastående öken, en förstelnad lekpark för borgholmare, svenskar och penningstinna kryssningsturister. Den massiva rensningen ska ske genom en successiv hastighetssänkning från 50 till 40, från 40 till 30, från 30 till 20, från 20 till 10 och från 10 till noll – då allt liv avstannar och det fasansfulla målet är uppnått.

Wepmapmolooa skriver för sina 560 miljoner läsare (jag översätter hindin till svenska eftersom väl alla inte läser den lika lätt och ledigt som jag):

”Att kommuner på detta sätt, i maskopi med diverse samarbetspartner, på ett systematiskt och ickedemokratiskt sätt berövar människogrupper frihet och meningsfullt liv är ingenting annat än moralvidrig maktpolitik med rötter i medeltiden, vars motsvarighet vi inte sett i Indien under de senaste 4 000 åren. Liknande försök har gjorts i vårt diktatoriska grannland Kina med miljontals offer, ingrepp som lever kvar som evig skam för efterföljande generationer. Nu blir södra Öland som Kina: Maktfullkomligheten bestämmer – folket lyder!”

På sidorna 20-48 visar tidningen även foton och karikatyrer av de politiker och tjänstemän som står bakom besluten att långsamt och plågsamt åderlåta södra Öland under devisen ”First we take Skogsby, then we take the rest”.

Jag vill tillägga att Indien är en, till skillnad från Sverige, högtstående och modern demokrati. Befolkningen är kunnig, pressen välinformerad och alla i landet älskar att skratta, eftersom vardagslivet för de allra flesta saknar den dästa och gasdrivande låt-oss-titta-på-Så-ska-det-låta-och-sen-spelar-vi-bingolotto-livs-attityd som i dag präglar mitt gamla hemland. Det gör följetonger som The Oland disaster till landets överlägset mest lästa. Tidningen skriver:

”Sällan har så många roade läsare hört av sig till vår redaktion. Samtliga berättar att de aldrig tidigare har skrattat så hysteriskt mycket åt just utrikesnyheterna. Kan det ni skriver verkligen vara sant? Står Oland verkligen på undergångens brant? är de två vanligaste frågorna vi får.”

Och tidningen fortsätter i samma träffsäkra anda:

”För att våra läsare ska få en bättre geografisk bild av denna ”själsliga förlisning på dårskapens hav” kommer vi i kommande nummer att publicera kartor och diagram som dag för dag visar sjukdomens värsta varbölder och sannolika faser i den utdragna och plågsamma nedbrytningsprocessen mot den totala implosionen. Just nu rapporterar vår utsände grävande journalist JinggooMoalnapa om att läget är värst i Skogsby, Kastlösa, Södra Möckleby och Grönhögen. Men JinggooMoalnapa har hört rykten om att sjukdomen även har slagit klorna i Norra Möckleby, något han skriver om i nästa veckas specialbilaga ”The slow death on the southern part of Oland.”

Och JinggooMoalnapa avslutar sitt stort uppslagna 30-sidorsreportage med en enda mening:

”Må gud vara med invånarna på södra Öland.”

Reportaget är gjort i en djärv layout. Exempelvis är alla marginaler fyllda med små tårdrypande bilder av professionella gråterskor med svarta mambor i håret för att illustrera allvaret i den öländska katastrofen.

Nedan vill jag i all blygsamhet visa er några av mina foton som ackompanjerat alla de tusentals gjorda reportage och artiklar i indisk press om ”The Oland disaster”.

Kastlösa40Detta unika foto har gjort mig till en rik man, eftersom det väcker uppmärksamhet över hela världen – utom på Öland. Tidningar betalar överpriser för att få använda bilden av en flygraka genom ödebyn Kastlösa med extremt låg hastighetsbegränsning. ”Här skulle vi faktiskt nödgas bromsa in våra oxkärror”, skriver en tidning (Dehli News) i pur förvåning och undrar om bilden inte i stället föreställer huvudbanan på Arlanda eller Skavsta flygplatser.

albrunna_70Även detta mästerskott ger skjuts i pengafloden in på mina Schweizbaserade konton. På den smala och mycket hårt trafikerade vägen genom Albrunna är hastighetsbegränsningen satt till 70 kilometer i timmen. ”Den där vägen ser ut som våra getstigar på vischan”, skriver en indisk kvällstidning, India Night.

albrunna70_cykelledTill vänster utmynnar cykelleden mellan Degerhamn och Albrunna. Där tillåts trafiken dundra fram i 70, trots flera ansökningar om hastighetsreduktion. Men makten har ständigt sagt nej. Sägas skall att bilderna är tagna med min Voigtländer Superb laddad med farsans efterlämnade Tri-X från 1969. Känsligheten har under dessa år sjunkit från 400 till 15 ISO. Exponeringsfakta: 1/15 sekund vid bländare 4. Filmen är soppad i D 76 och färglagd för hand medelst mårdhårspenslar och specialfärger från Calcutta.

_MG_3655Indiska tidningar talar ofta om ”det allmänmänskliga beteendet” i olika sammanhang. I ett typfall används ofta denna bild som skolexempel på feltänk. ”The India Truth” skriver: ”Så snart en bilförare ser trafikmärken som tillåter högre hastigheter trycker 99 av 100 människor genast på gaspedalden – även om det är långt kvar fram till skyltarna. I denna korsning mellan två vägar och en cykelled har därför i stort sett alla bilister ökat från 40 till 70.

_MG_3656Vi har här kommit längre ned på samma väg som ovan. Här smalnar vägen av och korsas av cykelleden och strax bakom den ligger infarten till återvinningsstationen. Här får man blåsa på i 70 knyck från båda hållen! Tänkbar devis: ”Ju flera och smalare korsningar och ju flera cyklister, desto högre hastighet.” Några indiska nyhetsorgan har under senare tid infört spel som går ut på att gissa månad och år för nästa hastighetssänkning. Priserna är fina, allt från en säck ris till nyaste modeller från Asiens största bilfabrikat.

_MG_3665Vi åker i högsta tillåtna hastighet, 60 kilometer i timmen, men ser 80-skyltarna och ökar givetvis farten just i korsningen med vandringsled till vänster och vägen upp till Strömmelns gård till höger. Just den vägen är hastighetsbegränsad på det märkligaste sätt: 60 uppför och 70 nedför. Den är en smal slingrande och brant historia med parkeringsplats nära vägen strax efter snäv kurva. Där finns också utfarter för gårdens traktorer och andra tunga fordon.

_MG_3668Vid skyltarna får du öka från 40 till 60 eftersom en cykelled går tvärs över vägen och det ligger en lekplats/fotbollsplan alldeles till höger om vägen. Dessutom trafikeras detta vägavsnitt av de riktigt stora transporterna till och från Cementa.

backen_UPPI backen upp råder 40. Men som vi ser på skyltarna smalnar vägen av en bit längre fram. Den gör det vid överfartsstället för cyklister på cykelleden. Därför får du nu öka från 40 till 70! Men redan före övergången kommer in- och utfarten till återvinningsstationen. De radikalaste indiska tidningarna talar om ”kommunplanerade likvideringar av oliktänkande”…

_MG_3676Den sommartid hårt trafikerade väg 136 vid Alunskolan i Södra Möckleby. Vid detta övergångsställe rådde tidigare 30 kilometer i timmen. Nu har skolan flera barn än på länge – i den kommunala logikens namn har man därför höjt hastighetsbegränsningen från 30 till 40 kilometer i timmen.

_MG_3685Genom Södra Möcklebys farligaste korsning höjer man lägsta hastighet från 40 till 70. Bilisten i bilen längre bort har ingen fri sikt förrän uppe på krönet av backen (Strömmelnbacken). Från vägen till höger i bild kommer bland annat skolbussen och hemtjänstbilar. Eftersom det inte står några skyltar på vägen in till höger, Alunvägen, må det tolkas som att man får köra 70 genom hembilsparkering och äldreboende. En liknande hastighetshöjning har gjorts vid södra Ölands farligaste dubbelkorsning, vid nedfarten från 136:an mot Färjestaden. Där har man höjt från 50 till 60.

ingångsvärdenMan kan beskriva denna fartbegränsning som en paradox på Stefan Löfvéns fras om ingångsvärden och utgångsvärden. När indiska tidningar berättar om denna bild brukar många indier slå sig på knäna i skrattparoxysmer och gå ned i nåt slags små-grodorna-liknande-ställning och hoppa runt i ring och flabba hysteriskt. Tvärsvägarna på Öland är nämligen fartsträckor och här kommer bilister från östra ön till Södra Möckleby. Ingångsfarterna är här ofta över 100 och saktat ned till utgångshastigheten 40 kilometer i timmen har bara en av tio bilister gjort när de når macken eller väg 136 längst bort i bild. En fartkontroll här skulle ge svensk polis ett årligt tillskott om flera miljoner till den skrala kaffekassan… Men senast en kontroll rapporterades var ”en högsommardag 1971”.

_MG_3698Här kan man ta till vänster uppför Strömmelnbacken. Du får då köra 60. Mötande bilister får dock köra snabbare, 70 kilometer i timmen. Trots stora och resurskrävande insatser har ingen indisk tidning – hittills – lyckats hitta den underliggande orsaken.

I min nästa Indenkrönika tar jag upp betydligt trevligare frågor än The Oland disaster. Jag kommer att skriva om den fria anden, om hur jag har lösgjort mig ur den trånga svenska ångestuniformen, om nya sätt att tänka fritt och stort, och om det paradis jag just nu är på väg att bygga upp i Indien – mitt nya Öland.

Garam Masala-hälsningar

från Eder Sune

suneflisa
Sune Flisa i badkläder, Gräsgårds Hamnbad 1998.
Foto: Theresia Flinga.
Märkt , ,

isläggning – och om blå och mindre blå snöbilder

Natten mot i går var kallare än minus tio och isen lägger sig nu långsamt från stränderna ut mot Kalmarsund. Den fasta isen når ännu sällan längre ut än tio meter, men drivisen ligger på sina ställen många hundra meter ut i sundet.

IMG_0023Is och drivis. Lägg märke till en del optiska konstigheter i denna bild, tagen i teleobjektivläge på fickkamera. Ett slags hägringseffekt får vindkraftverken på Eckelsudde att se delade ut av molnen. Det gröna lateralmärket i leden in till Cementa ”har hoppat upp ur vattnet och simmat iväg till Eckelsudde, drygt en mil bort”. Det röda ligger däremot kvar ungefär där det ska, även om det ”höjt sig upp ur vattnet” (mitt på horisontlinjen). De optiska misstolkningarna beror nog på de lugna kalla och sannolikt skiktade luftmassorna, värmen i det intensiva solljuset och på de stora avstånden. Det gulaktiga vertikala strecket till vänster om mitten är dock ingen synvilla utan ett grässtrå nära kameran.

IMG_0030Denna bild är tagen i motljus, vilket får vattnet att se mycket blekare ut än bilder tagna i medljus, som ovan och nedan. Men snön är vit i både med- och motljusbilderna.

IMG_0010Kameramodeller tecknar ofta snö och is och vatten ganska olika. Om du tycker att dina vinterbilder blir alltför blå kan du testa att lägga till lite gult i bildbehandlingen. Har du svårt att få teckning i den vita snön kan du i PhotoShop lägga på några procent ”högdagrar” i kommandot Bild-Justeringar-Skuggor/högdagrar. Var observant på att det kommandot även ökar färgmättnaden. Den är i sin tur enkel att reglera genom kommandot Nyans/Mättnad, där du kan minska mättnaden i Master = alla färger, eller välja att påverka en speciell färg (av röda, gula, gröna, cyaner, blå, magenter).

Märkt ,

sista kyrkliga utposten

Ås_kyrkaFastän den ligger vid Ölands stora kroppspulsåder, väg 136 och dess östra motsvarighet, ser den så ensam ut där nere en halvmil norr om öns sydspets, kyrkan i Ås, inramad av vackra almar. Härifrån och ned mot fyren Långe Jan utbreder sig en del skog, frodiga schäferiängar och knölig ”öländsk stäpp”. Jag kan inte komma på nåt bättre begrepp eftersom den dominerande flacka och steniga landtungan till största delen inte är egentligt alvar, se karta. Kyrkan är Ölands enda bevarade östtornskyrka, och den har snart tusen år på nacken/korset. Den är byggd på 1100-talet.

Märkt , ,

vart är vi på väg?

3 poäng
Ding och vrickad är synonymer till målbyns förnamn.

Märkt

grön jul på södra Öland

ÖlandJulen2015Julens färg blir grön i olika nyanser.

Märkt

vit eller grön jul?

Det är varmt. Vi hade + 10 i natt. Bara superoptimisterna tror fortfarande på en vit jul. Hur många som tror på tomten är okänt. Men om han kommer, hur vallar han släden?

SmedbyKyrkaAdventsljusen brinner i Smedby kyrka. Vallarna är gröna. Det finns utslagna blommor i rabatterna.

grönJul2015Vy från Smedby mot fjärran Cementa i Degerhamn. När bilden togs häromdan var det 11 grader varmt.

Märkt

I röret…

Ingen vet hur många blomsteruppsättningar vårt lokala historieorakel Gösta Wahlgren har mottagit efter sina föredrag om tider som flytt. Under gårdagens föreläsning om Södra bruket kallade han brukets snart 300-åriga historia för unik. Jag vill påstå att även Gösta Wahlgren är unik. Med 200 pärmar lokalhistoria hemma i villan i Dalsjö borde han utnämnas till hedersprofessor i historia vid Linnéuniversitet – snarast!

GöstaW_RolfHGösta Wahlgren och Rolf Hansson, två gamla arbetskamrater från Cementa. Gösta får blomman efter sitt föredrag om livet på Södra bruket i går, tisdag. Plats: Församlingshemmet i Södra Möckleby.

I röret ligger inte mindre än två inlägg som emanerar ur Gösta-föredrag. Det första har legat på lager sedan i våras. Det handlar om ett förfärligt hårt levnadsöde i Degerhamn; en kvinna som gick igenom så många personliga tragedier att man inte kan förstå hur hon orkade leva vidare. Det andra inlägget handlar om det Gösta berättade om i går: brukets slingrande och dramatiska utveckling genom tre århundraden.

Att fotografera produkter – kärl, prylar, mat – kan kräva utrustning för tiotusentals kronor för den professionella fotografen. Men i Alvarsamts fototips får du nu några hintar om hur du produktfotograferar med en extrautrustning som kostar ”en spänn eller två”.

Det blir också ett rörande inlägg med titeln Den eviga sorgen.

Och Vart är vi på väg? är fortfarande långt ifrån avgjord… Sista ledtråden läggs ut i morgon klockan 08:00…

vart är vi på väg?

2 poäng
Svetsdjur + programledare för länge sedan nedlagt teveprogram om kommunikationer kan ge dig nästa – men inte sista – ort i triangeln.

Märkt

gorm härjade vilt

Många kunde hålla sig för skratt efter stormen Gorms vilda framfart på Öland. Obekräftade uppgifter säger att man på Cementa uppmätte över 40 meter per sekund, alltså riktig orkan. Nedan ser vi den bortsopade ladugårdsbyggnaden i Södra Möckleby, tillhörande Degerhamns gård. Alvarsamt har mött folk som är ute och letar efter sina växthus. Andra har hittat plåttak i sina trädgårdar som lär ha flugit flera hundra meter. Mängder av fönster krossades. Gorm vred till och med vägskyltar ur led. I korsningen 136-Degerhamnsvägen får man nu uppfattningen att den sistnämnda numera går parallellt med den förstnämda.

Gormskador_1

Gormskador_8

Gormskador_5

Gormskador_9

Gormskador_7

Gormskador_6

Gormskador_4

Gormskador_3

Gormskador_2

Märkt ,

hembygdsföreningar tävlade i ölandskunskap

Årets tävling i Känner du ditt Öland lockade 11 lokalvetare från Södra Möckleby hembygdsförening till långbordet i hembygdsmuseet. Klockan 19:00 öppnades frågekuvertet och efter två timmars huvudvärk med 30 frågor var tävlingen slut. I dag presenterar Ölandsbladet resultatet. En fråga var felställd och räknades bort. Som mest kunde man alltså få 29 rätt, vilket inget lag klarade. Vann gjorde Glömminge som grejade 24, följt av Löt, Segerstad, Stenåsa och Ölands Kulturminnesförening Borgholm med 23 rätt. Södra Möckleby gjorde en fin insats och plockade ihop 22 rätt.

ÖKHela den lokala vetenskapsakademien samlad i ”det lilla museet med det stora innehållet”.

Ölandskunskap_38Uno Magnusson, Inga-Lill Karlsson och Laila Henell. Vissa av frågorna klassades som ”fåniga”, andra som ”omöjliga”.

Ölandskunskap_26Lars Henell, Henry och Eira Claesson tänkte först och svarade sen.

_MG_19181Bortre raden från vänster: Bernt Petersson, Ingrid Persson, Anna-Britt Lagerström, Gunvor ”Gugge” Backlund Petersson, Uno Magnusson. Främre raden från vänster: Eira Claesson, Henry Claesson, Lars Henell, Gunilla Nordander, Laila Henell och Inga-Lill Karlsson.

Märkt , ,

peripeti

Det kom mejl till redaktionen. Avsändare: Sune Flisa. Alvarsamts redaktion har efter ett åtta timmar långt möte utan pinkepaus beslutat att publicera det.

– Omvärldens gigantiska intresse för frågan, speciellt i USA, Grönhögen, Syd- och Mellanamerika gör att en publicering känns ofrånkomlig, sade tf nyhetschefen Allan von Kompost under mötets slutskede och fick medhåll av samtliga 276 medarbetare. Håll till godo, kära läsare.

DSCF5303Bowlingkäglorna är borta. En varningsskylt står på sniskan som ett tragiskt minne över ett groteskt feltänkande. Foto: Sune Flisa, oktober 2015.

Sune Flisas mejl:

Efter ett uppoffrande tvåfrontskrig, nästan lika långt som det som avslutades med westfaliska freden, har jag Sune Flisa nedgjort allt motstånd och vunnit en förnuftets och hoppets seger över Trafikverkets påfund, den över hela världen i dag ökända chikanen i Torslunda. Bombardemanget mot den har utgjort front ett. Nu återstår front två: 40-begränsningen genom Kastlösa.

Utpumpad, sårad, törstig och hungrig har jag med bruten sabel och med den rena tankens spjut naglat fast den sanning som mänskligheten så väl behöver för sin fortsatta utveckling: Mot dumheten känns segrarna som störst!

Vid övergången i Torslunda – som naturligtvis måste göras helt säker för gångtrafikanterna – byggdes i andlig desperation ett slags förvänd ”chikan” bestående av ett märkligt krokigt kritstreck, garnerat med ett antal vita bowlingkäglor. Dessa käglor har, som jag Sune Flisa förutspådde, mejats ned gång på gång på gång på gång – av bilar, av lastbilar, av bussar, av älgar, av cyklister, av vinden och av andeväsen. Trafikverket har agerat kägelresare, och till slut har käglorna mer liknat hårdmanglade fendertar från regalskeppet Vasa än effektiva varningsstolpar för vägbruk under 2000-talet. Tanken med chikanen var god, men utförandet skapade ideliga förvirringar, panik- och krockungar.

Nu är äntligen de vita bowlingkäglorna borta, och jag Sune Flisa för därför över all trupp från front ett till front två, ty även det kriget ska naturligtvis vinnas. Efter några nätters firande med stärkande våtvaror tillsammans med mina heroiska mannar på nattklubben La Dolce Vita ute på alvaret återupptas striderna i gryningen någon av de närmaste dagarna. Och jag konstaterar: Mot frihetstörst är nederlaget axiom.

med ödmjuka hälsningar

Eder Sune Flisa,
härförare

suneflisa
Sune Flisa i baren på nattklubben La Dolce
Vita
i samband med en stridsledningsövning
våren 1976. Foto: Stina Troll.
Märkt , ,

äntligen kan jag ta skitbilder

Begreppet dualism kan dissekeras och förklaras på många sätt. Här använder jag det för att med ett enda ord försöka sammanfatta vad jag i morse såg som kärnan i professor Marcus du Sautoys teveprogram Finding my mind, lite tafatt översatt till svenska med Resa i mitt sinne.

Programmet repriserades i min hjärna några timmar senare, då jag startade min lilla kompaktkamera och började vrida på programratten. Där finns alla konventionella alternativ: A, S, P, M, porträtt, landskap och några till. Men där finns också inställningen leksakskamera.

Här går jag och köper en kamera för 5 000 och för de pengarna kan jag nu ta tekniskt sämre bilder än jag tar med en engångskamera för 27 kronor. Dualismen har slagit till. Vi människor är dubbla. Vi är två, vi är flera, separerade i kropp och själ eller båda två i ett. Vi vill ha det bästa – men även det sämsta. Vi vill leva men också måla, berätta, skriva, filma och fotografera om hur det är att leva. Att bara leva räcker inte.

Varför räcker inte det?

Inget svar.

tulpanerI alla de vanliga programtyperna på min lilla Fujikompakt blir bilderna klara, rena, skarpa med perfekt vitbalans i stort sett utan vinjettering.

ChannorMed min 5 000-kronors-kamera kan jag också ta rena skitbilder genom att välja programmet ”leksakskamera” och få  oskarpa, vinjetterade bilder med kraftiga färgstick. Hur marknadsför man en sån möjlighet? Och jag kan omöjligen avhålla mig från frågan: Varför finns den?

PS. Om du vill – försöka! – förstå din själ/hjärna/självuppfattning kan du se programmet med Marcus du Sautoys i morgon söndag 16:00 eller på måndag 22:30. Kanalen är Axess TV.
Märkt , ,

en värld utan gränser

De senaste två dagarna har Alvarsamt haft nästan lika många besök från utlandet som från Sverige. Drösar av folk i Polen, USA, Sydkorea och några andra länder har kikat in… Och det är ju trevligt.

Men man undrar naturligtvis varför? Kan svaret vara att almsjukan är en farsot som sprider sig över stora delar av världen? Jag vet inte. Men jag vet att internet river murar, suddar ut gränser. Och inga främmande språk är längre helt omöjliga att förstå. Google har en översättningstjänst som fungerar hyfsat – om man inte har för stora pretentioner. Kolla själv nedan. Där kan du läsa Alvarsamts inlägg om almsjukan, Pesten slår till, på koreanska. Lycka till. 😉

전염병 파업

심지어 무거운 위스키 – 이제 우리는 강 자체가, 어쩌면 신경 진정제 태블릿을. 전염병은 여기!

화요일에 우리는 남부 Möckleby의 묘지 주위에 무릎을 갔다. 그것은 이해하기 충분했다 : 년 또는 두 마을이 완전히 다를 것입니다. 하나는 모든 병에 걸린 나무를 주름 및 마을 초원 문자를 취득, 또는 그렇게 스레드가 죽은 반 죽은, 흰색과 회색과 검은 색 남아있을 것입니다 그 푸른 여름 하늘을 거대한 해골. 그렇다면, 관광 안내 책자는 미래 설계?

그것은 다시 네덜란드 느릅 나무 병에 대해 이렇게, 또는 내가 전화로 괴롭히는. 네덜란드 느릅 나무 병이 먼저 공격 고틀란드, 보면 2005 년 어둠을 두려워합니다. 지금 살아 보려고로 절단하고, 섬에 35 유럽 연합 (EU) 만 저장 될 수있는 저장하기 위해.

그러나 OLAND, 다음!? 왜 여기에 문제에 대해 너무 작은입니까? 왜 이렇게 작은입니까? 여기에, 인정 하듯이 단어는 자연 재해 -하지만 상황은 말로 도움이되지 않습니다. 내가 이해하는 데 필요한 동력 사슬 톱과 다른 수종의 젊은 농장입니다.

아니면 우리는 그냥보고 그것을 밖으로 작동 할 것이라고 생각 하는가?

Märkt , ,

Gerd vann!

Jernis vinst i förra tävlingsomgången av Vart är vi på väg? var nog ett enda stort unikt undantag. Nu är ordningen återställd, kvinnorna vinner. Den här gången vann hon – hon Gerd! Och det är en vinst att vara stolt över, ty aldrig tidigare i tävlingshistorien har ledtrådarna varit så svåra, så kryptiska, så förledande.

Gerd Åstrand hade kyla nog att vänta in ledtråd nummer två för att efter knappa två timmars klurande slå till med det rätta svaret: Slagerstad, som vi nådde per bil från Hulterstad.

Hela dagen hyllningsspelar Alvarsamts Symfoniorkester för Gerd. Dirigent är den i symfoniska sammanhang så kände Sune Flisa, också sporadisk medarbetare i Alvarsamt. Orkestern framför verk av bland andra Mozart, Liszt, Schönberg, Tjajkovskij och Flisa. Konserten sänds från Alvarsamts konsertsal, Flisahallen, på den underjordiska frekvensen 67,2143 MHz.

Grattis Gerd!

Lösningen
Vi blir många i bilen i dag. Solen skiner och vi har mycket att titta på under resan. Farbror Knut, moster Elina och vår chaufför Sören von Pastej påstår att det inte finns något Systembolag i från (Hulterstad), trots att man där gärna tar en tredje sup (Hulterstad). Lustigt nog säger man på Systembolaget i molnet att Kölsch – till sin karaktär – ligger nära tills magasin (magasin är synonym till Slagerstad). Både från (Hulterstad) och till (Slagerstad) är städer på denna märkliga ö där många – inklusive vår chaufför Sören von Pastej och farbror Knut och faster Elina – påstår att endast Borgholm verkligen är stad. Alla i bilen tycker förresten att Sören von Pastej kör som en gud och att den gamla Dodgen går som på räls. Till och ch bildar inledande (Schlagerstad).

Märkt

Ing-maries vävkammare

I morgon slås många dörrar upp till alteljéer, verkstäder och utställningslokaler. För 19:e gången drar Skördefesten igång, enligt deras hemsida Sveriges största. I Södra Möckleby kan du besöka bland andra Ing-Marie Eriksson och vandra runt i hennes vackra gamla stenlada, knökfull med vävnader, ranor, löpare, trasväskor och kuriosa.

Ingmarie_väv_2Välkommen, säger Ing-Marie i dörren till sin stenlada. Under Skördefesten håller hon öppet fredag 18-01 och lördag-söndag 11-17. Vill du ringa slår du 0485-66 01 44.

Ingmarie_väv_1Gaveln på stenladan ut mot Alunvägen. Numret är som synes 12.

Ingmarie_väv_3Interiör. Det är fortfarande sommarvarmt så dörren står öppen…

Ingmarie_väv_4Trasmattor, vackra och nära på outslitliga. I mina ögon är priserna låga. Mycket låga.

Ingmarie_väv_5Det sprakar av rena starka färger i Ing-Maries hantverk.

Ingmarie_väv_7Garn i höstrött, orange och himmelsblått för tankarna till det öländska landskapet just nu.

Ingmarie_väv_6Man kan inte bli annat än imponerad av Ing-Maries produktion. Och hon gör allting själv.

Ingmarie_väv_8Milda respektive explosiva färger kontrasterar fint i dessa vävnader.

Märkt , ,

företagare – se upp!

Jag fick brev i dag. Med ”erbjudande” från Nummerupplysningen.se

Avslutande .se står för Sverige. Jag kollade på nätet. Företaget ligger i Tallinn. Och Tallinn ligger inte i Sverige. Brevet ser oskyldigt ut. Bara att fylla i sina företagsuppgifter och skicka tillbaka i redan frankerat kuvert. Men gör du det är du av med 12 000 kronor. För att förstå det måste man läsa den minst sagt mastiga baksidestexten.

Läs mer här. Och på Svensk Handels varningslista här.

Nummerbyrån1

Nummerbyrån2

Märkt

Oland im deutschen Fernsehen

DSCF4574Den nyvingade kvarnen i Smedby lär ingå i en film som i dag visades på tysk TV. Du kan se den här.

Märkt ,

punkarisk

diverse_008Vi cyklar mot söder och den så kallade Ölandsleden bär här av till vänster upp för den grusade backen mot Albrunna.

Du som cyklar upp eller ned för backen på cykelleden i Albrunna bör se upp, speciellt om du har smala och känsliga däck. Den icke asfalterade sträckan är grusad med ett slags kross som här och var innehåller riktiga ”rakbladsstenar”. Punkarisken är överhängande!

diverse_013Gruset innehåller vissa vassa stenar upp till en dryg halvdecimeters storlek.

diverse_075Några ”gruskorn” 3-7 centimeter stora som jag ställt på bord. Som synes är vissa kanter oerhört vassa.

Märkt , ,

meterbred häck

Nere vid Mellersta Västerstad finns en pampig häck som verkligen inte går av för hackor. Den är så stor att man till och med kan ana den på Googles kartor.

På den östra sidan vägen är den på sina ställen ”flera meter” bred. Som vanligt vet jag inte vilket slags klorofyll det handlar om. Nån som vet mer om blomman eller historien bakom häcken?

IMG_0002

IMG_0012

soffan

Vi har tre soffor. Utmed Kalmarsund. I nån av dem brukar vi sitta varje dag. Konsten är att sitta och titta rakt ut över sundet utan att göra någonting. Inte prata. Inte tänka. Bara vara. Vi brukar sitta en timme. Jag somnar ibland. Men bara några minuter. När jag vaknar känns livet nytt.

Om alla tog sig en timme i en soffa per dag utan att tänka skulle världen inte se ut som den gör. Det är jag säker på. Å andra sidan är det nästan allt som jag verkligen är säker på.

på-soffanEn timme utan att göra något, utan att tänka, kan kännas svår och lång – i början. När man vant sig går timmen ”på några minuter”.

Märkt ,

pr för hojen

Det var bara i Kalmar man kunde följa alla tre discipliner i gårdagens Ironmanlopp. Här på södra Öland fick vi hålla till godo med cykelfasen. Jag älskar att cykla men blir trött bara av att se på dessa tävlande. Vilket lidande! I den hårda ostliga vinden måtte färden över bron och alvaret mot Torngård ha varit rena tortyren. Och när man väl hade simmat och hojat färdigt skulle man kuta i tre timmar också!

Cyklarna är ett kapitel för sig! Priserna lär ligga på upp mot 100 000. Men då får man märkliga ljud på köpet. Vissa låter som stressade vindkraftverk, andra som milda vårvindar medan somliga inte låter alls. Hur som helst tror jag att dessa supercyklister höjer allmänhetens intresse för att hoja. Det ser jag som den största vinsten med Ironman.

Resultaten hittar du här.

TorngårdsvägenLangningsstationen vid Torngårdsvägen.

Märkt , , ,

12 första ut ur Södra Möckleby

Drygt 2:14 efter start kom förste cyklisten till Torngårdsvägen i Södra Möckleby. Klockan var då 09:13. Ettan och tvåan kom tätt efter varandra. Om jag minns rätt dröjde det runt 10 minuter innan trean dök upp. Men loppet är långt och oerhört mycket kan hända.

Ironman_0

Ironman_1

Ironman_2

Ironman_3

Ironman_4

Ironman_5

Ironman_6

Ironman_7

Ironman_8

Ironman_9

Ironman_10

Märkt

krigsförklaring

Redaktionen har nu kallat hem sin ikon och hjälte från klostret i norra Indien, Sune Flisa. Nu är nämligen anständighetens gräns passerad – med råge. Återigen skriver tidningen Östra Småland om ”det Öland ingen kan vara på” (mina ord och citattecken). Är det inte vindarna som är fel så är det för att det inte finns något att göra. Är det inte kylan så är det vindarna. Och är det inte vindarna så är det skyltarna! Dessa får sig nämligen också en nedgörande bedömning i dagens nummer. En Stefan Ahlgren, turismsamordnare, får flera pratminus:

– Många tycker att det är ett bekymmer (skyltarna, alltså).
– Det är inget smycke för Öland eller samhället (skyltarna, alltså)
– Tydligen har Gotland lyckats med det (skyltarna, alltså)

Till denna text om de förfärliga skyltarna, som sannolikt 99 av 100 turister skulle sakna om de togs ned, visas en bild av en välbyggd skylt med texten Loppis 10-16. Denna har dock inte heliga Trafikverkets välsignelse, vilket väl retar vän av kadaverdisciplin. Jag hoppas innerligt att turismsamordnaren får viktigare ämnen att jobba med än ren lappri.

Det publicistiska kriget är härmed alltså deklarerat. Sune Flisa ska vid sin hemkomst beväpnas till tänderna. Det finns gud ske lov andra tidningar som inte är fullt så felväderfixerade, inte ens i sina Ölandsavdelningar.

I dagens Östra Småland, avdelning Kalmar(!), får vi följa med till en erotikbutik i stan. Och just i en sån(!) börjar jeremiaderna om Öland.

Rubrik:
Högsommar för sex och erotik

Ingress:
Svala vindar har fått många att längta utomlands i sommar. Fast söker man högtryck så räcker det att bege sig till närmsta erotikbutik. 

Min kommentar:
Just i dag är det ett sånt jädrans högtryck att hela södra Öland håller på att smälta bort likt en Pucko i en smältugn.

Brödtextinledning:
Vad ska man egentligen hitta på när vädret inte tillåter långa lata dagar på stranden?

Min kommentar:
Solen gick upp 06 i morse, liksom i går och i förrgår och i morgon, och håller sig uppe till 20. Det gör 14 timmar. Räcker inte det för långa lata dagar på stranden?

stranddagarDenna södraölandsidyll fotograferad i går tillåter enligt tidningen Östra Småland inga långa lata dagar på stranden. Solen visade sig bara under 14 timmmar på en molnfri himmel och temperaturen var chockkalla 25 grader i skuggan, 35 i solen. I dag fredag hade vi 27 i Södra Möckleby klockan 18:30. Det kan bli iskalla rubriker i morgon!

Sen börjar det mer precisa målbombandet av Öland. Erotikbutiksinnehavaren Michaela Padellaro håller i yxan:

– Folk har tråkigt. De sitter där på Öland i en jävla husvagn och har tråkigt i tre veckor.

Min kommentar: Jag tror det händer mer på Sommaröland än i något annat svenskt landskap. Här bjuds evenemang i varenda buske, dag efter dag, vecka efter vecka. Jag blir mejlbombad med evenemangslistor och utställningsfoldrar, föreställningar, pjäsförslag, tokerier, vandringar, visningar, biologiska äventyr och fan och hans moster och även hennes faster. Jag dränks och skulle behöva flera liv för att hinna gå på allt! Och så står fastlänningar och påstår i fastlandsblaskor att folk sitter där på Öland i en jävla husvagn och har tråkigt i tre veckor.

södra bruket_8En av många anslagstavlor med evenemangstips och intressanta fakta. Endast ett superpucko kan han tråkigt i tre veckor på södra Öland.

Kriget är härmed inlett. Nu börjar upp- och kapprustningen mot den tidning som jag så många gånger har hyllat – och dessutom mejlat rosor och beröm. Den tiden är förbi. I stället är Sune Flisa på väg in i manegen…

By the way… Han sms:ar just nu:

Full sula hela vägen i den den lånade North American X-15. Passerar just nu Prag i dryga 7 000 kilometer i timmen på 13 450 meters höjd. Drar av på gasen och sjunker mot Kalmar. Bombluckorna osäkras… /Eder S F

 

Märkt , ,

vi finns till

Tillvaron är full av små och stora budskap, korta meddelanden och bevis på någons existens, någons tankar. Det kan vara klotter, ristningar, kryptiska tecken, namn, datum, signaturer – eller som nedan: En bekräftelse på vänskap.

IMG_0012

vart är vi på väg?

2 poäng
Byn vi lämnar innehåller klassificering omnämnd i träiga böcker. Om vi struntar i att det regnar och i stället utgår från hur målbyns början ingår i talesätt om profession och lycka kommer vi närmare det rätta svaret.

Märkt

Gerd vann!

Är kvinnfolket på Öland överbegåvat? Svaret måtte bli ja. Bara två timmar och 46 minuter efter att första ledtråden lagts ut slog Gerd till med rätt svar. Vi i tävlingsledningen chockades och överväldigades av detta högintellektuella blixtnedslag. Hur är det möjligt? Hur kan man tänka så rätt med så lite information? Hela redaktionen hurrar för övermänniskan Gerd, som nu får det tveeggade nöjet att bära kändisskapet med högburet huvud i mot- och medgång!

I sammanhanget kan vi inte komma från den självklara men också skrämmande frågan om hur huvudsvaga männen eventuellt är? Vi får låta frågan stå öppen så länge, men tendensen är ännu så länge ”ytterst oroande sett i ett framtida perspektiv med Ölands bästa för ögonen”…

Rätt svar: Stora Brunneby.

Lösningen: Vi kliver i kärran i Norrby (Norra Kvinneby) och rattar mot Storby (Stora Brunneby). Färden går söderut i vår vackra, buteljgröna Morgan Roadster. Vi kör i 70 kilometer i timmen och åkturen mellan de två byarna tar bara runt två minuter. När vi lämnar avfärdsbyn på Ölands ostsida minns vi att den inleds med ett slags (väder)streck. Under den korta resan slår det oss också att det i målbyn finns H2O(vatten) i borrad vertikal(brunn).

Skärpta tävlingsdeltagare ser att det i denna omgång fanns en hel del ovidkommande – förledande – information inlagd i ledtrådarna. Det kan även i fortsättningen löna sig att sålla agnarna från vetet…

Det blir ny tävlingsomgång nånstans i månadsmitten. Vinner en kvinna även då överväger jag könsbyte…

vart är vi på väg?

2 poäng
Färden går söderut i vår vackra, buteljgröna Morgan Roadster. Vi kör i 70 kilometer i timmen och åkturen mellan de två byarna tar bara runt två minuter.