Kategoriarkiv: Segerstad

järnvägshistorisk sensation

inmatt_ralsMina damer och herrar… Alvarsamt kan i dag skriva ett nytt blad i den öländska järnvägshistorien. Vi gör det genom att visa den första räls som lagts på tidigare Ölands Järnvägars banvallar de senaste 55 åren! Tut i lur, hip hurra och fram med champagnen! Ölands Järnvägar lades ner 1 oktober 1961. I går vände den negativa utvecklingen när ett dussin meter räls lades vid stationen i Torngård. Den nya tänkta sträckningen till station Segerstad blir fyra kilometer lång. För föreningen Ölands Järnväg återstår således att lägga ytterligare 3 988 meter räls… I kommande inlägg följer vi – i sällskap med en skock får – den gamla banvallen fram till stationen i Segerstad.

Taggad , , , , ,

åter räls på södra Öland…

ralsenJärnvägarna på Öland lades ned 1 oktober 1961. I dag klockan 10:38 lossades de första två rälsknippena från en långtradare vid gamla Torngårds station på sydöstra Öland. Tanken är på sikt att lägga fyra kilometer räls mellan Torngård och Segerstad. Christer Ihregren, kassör i Ölands Järnväg, och långtradarchauffören Marcus Ottosson övervakar lossningen.

borjejonsson_hps_segerstadBörje Jönsson, HPS Lantbruk i Segerstad, justerar gaffeln på trucken inför det andra lyftet. Liksom många andra ställer Börje upp gratis för jobbet.

ralsen_lossas_1Ett av de två knippen räls som lossades i Torngård. Skenorna kommer från Hällabrottet utanför Örebro. Från vänster ser vi Christer Ihregren, Laila Ihregren, båda ledamöter i styrelsen för Ölands Järnväg, och chauffören Marcus Ottosson. Läggningen av rälsen på stationsområdet inleds redan i morgon och tanken är att den ska ligga färdig och fin till Skördefesten.

plockepinnDet är inga lätta grejor som hänger i stroppen. Marcus Ottosson och Christer Ihregren styr järnen, Börje Jönsson styr lastaren. I Bakgrunden skymtar stationshuset.

syllspikEn korg med skruv, mutter och spik hängde med leveransen från Hällabrottet. Bara att sätta igång och spika…

ihrengrenLaila och Christer Ihregren i föreningen Ölands Järnväg framför stationshuset med den nymålade skylten. Ett hårt jobb börjar visa på en realistisk och spännande framtid. Och man är redan nu medveten om att mycket lite brukar gå som på räls…

I nästa vecka kan du även lyssna på poddradio om det som händer vid gamla stationshuset i Torngård.

 

Taggad , , , , , ,

skälet till annorlunda kyrkogårdsentré

Vi har sett konstruktionen på kyrkorna i både Hulterstad och här i Segerstad: En trappa vid sidan av kyrkogrinden. Och äntligen har någon förklarat deras funktion. Förnamnslösa bröderna Petersson, från ett tidigare inlägg, berättar att den märkliga trappan faktiskt är till för kyrkobesökarna. Förr i världen var ofta kyrkgrinden låst för att hålla kreaturen ute. För att slippa låsa upp den fanns den lilla enkla ”reservtrappan”. Stenen uppe på muren är till för att hålla sig i under den något akrobatiska manövern över muren.

_MG_5973Gåtan är löst. Den lilla trappan är faktiskt till för kyrkobesökare. Det finns också sägner om att den skulle användas för att bära självspillingar till kyrkogården. Det berättas också om att sådana skulle bäras över kyrkans norra mur, för begravning inne på kyrkogården. Att man valde i norr lär ha berott på att kyrkan på domedagen skulle rasa åt norr. Ibland fick självspillingar endast begravas utanför kyrkogården – åt norr.

SegerstadKyrkaSegerstad kyrka sedd från vägen.

Hulterstads kyrktrappaÄven kyran i Hulterstad har en extratrappa vid sidan av den stora ingången. Dess konstruktion är mer lik en vanlig trappa.

Taggad ,

a sad story

Första världskriget är slut. Vi skriver 1920. En brittisk minsvepare är på väg hem från Finland. Man möter hårt väder och ankrar upp utanför Ölands östkust. Sjön går hög och en bärgad mina kommer i rörelse på däck… 14 sjömän mister omedelbart livet. Liken efter dem påträffas utmed Ölands stränder och begravs på kyrkogården i Segerstad. Många år senare flyttas kvarlevorna till Kvibergs kyrkogård i Göteborg.

Vid begravningen på Segerstads kyrkogård, Ölands minsta, drog begravningsförrättaren kyrkoherden Johan Ölander på sig en svår förkylning. Trots en tids sjukhusvård i Stockholm avled han i sviterna av åkomman – eller om man så vill: på grund av den tragiska sjöolyckan.

SoSad_1Kyrkoherden Johan Ölanders gravsten på kyrkogården i Segerstad. Han blev denna kyrkas sista fasta herde och bodde i prästgården alldeles intill kyrkan.

SoSad_2Den stora liggande gravstenen för de 14 omkomna britterna. Stenen har många inskriptioner men tyvärr är de i det närmaste oläsliga. 1961 flyttades sjömännens kvarlevor till Kvibergs kyrkogård i Göteborg. På den finns områden med krigsgravar, en brittisk, The Commonwealth War Graves Commission och en tysk: Volksbund Deutsche Kriegsgräbefürsorge. Dessa sköts än i dag av respektive land.

SoSad_3Den lilla metallskylten med sitt korta konstaterande är i dag den enda läsbara informationen om de 14 britterna på kyrkogården i Segerstad.

PS. Vi fick höra historien av två bröder Petersson, uppvuxna i trakten men nu boende i Kalmar. De är 70+. Deras mor och far ligger också på kyrkogården, liksom deras farmor och farfar. Vi glömde fråga efter brödernas förnamn. Kommentera gärna om du känner igen dem. Eller mejla till: alvarsamt@yahoo.se
Taggad , , ,

gåtfullt kors

Bakom Segerstads kyrka står detta uthus. Kanske är det ett hemlighus. Kanske är det en redskapsbod. Tidigare har det uppenbarligen varit värdigt kristendomens allra vanligaste symbol. Man kan undra vad som låg bakom den uppenbara värdedegraderingen. Eller har vi åter att göra med tidens tand?

uthuset

Solmålaren med museúm på fastlandet

På stenen läser vi: P Ekström 1844-1935. Här vilar alltså Per Ekström, ”Solmålaren”, Ölands mest kända konstnär.

Hur har Öland förvaltat minnet av honom? Jo, med ett muséum som först låg i Mörbylånga, senare i Kalmar – men nu i Orrefors!

Placeringen ger mig ”marknadsföringsmässig kortslutning”. Vem skulle komma på tanken att bygga ett Selmalagerlöfmuséum i Dalarna eller ett Zornmuséum i Värmland? Vi får trösta oss med att Per Ekströms ateljé finns kvar i byn.

Intressant läsning om en av Ekströms grannar, John Emil Engström, finner du här.

stenenDet är en elegant sten med naturliga former som pryder Per Ekströms grav på kyrkogården i Segerstad.

inskriptionenTypografin är en aning udda. P i Per kan lika gärna vara ett T och läser man snabbt kan man få för sig att han heter ”Ektsöm” i efternamn.

Taggad

kyrkogård blottar öländsk kulturblunder

Dagarna innan hettan slog till på allvar strosade vi runt på kyrkogården i Segerstad. Vi lade märke till en större gravsten med ett namn som vi genast associerade med Ölands mest kända målare. Men eftersom vi inte var säkra kollade vi med moderna tiders Mimers brunn, alltså internet, och fick svart på vitt. En man en man med det namnet, född 1844 och död 1935 måste vara han: vän till Strindberg och vars alias figurerar som målaren Sellén i Röda rummet

Fortsättning följer…

Segerstad-kyrkaKyrkan i Segerstad sedd från öster. Den har rötter i 1100-talet.

Segerstad-kyrka2Segerstads kyrka i nuvarande form invigdes 1843.

Taggad

internationella fyrhelgen, segerstads fyr

Slå på högtalarna, klicka här och lyssna medan du läser vidare och tittar på bilderna. Eftersom ämnet är radiokontakt över hela världen är ljudet viktigt för att förstå tjusningen med hobbyn.

Veckohelgen som gick toksändes Internationella fyrhelgen, en högtidsstund för radioamatörer runt hela jordklotet.

Vid Segerstads fyr sände under lördagen Rolf, Mikael och Magnus. Man hade spänt upp antenn i den 22 meter höga fyren och lagt beslag på en våning i värden Christian Cederroths hus precis nere vid Östersjön, långt från världens skrammel, tjut och surr. Havet låg lugnt, några svanar var de enda farkosterna vi kunde se åt norr på det mörkblå vattnet. Men sen började anropen, raspet i högtalarna, de eviga omtagningarna om vem man är, var man finns och vem man söker kontakt med…

Om man orkade upp för den smala spiraltrappan i Segerstads fyr fick man se denna vy om man vände fejset mot söder. I övre högra hörnet av bilden ser du den antenn som entusiasterna i Kalmar Radioamatörer hade riggat inför Internationella fyrhelgen. Nu skulle så många fyrar som möjligt över världen nås för ett kort snack – sen till nästa. Och nästa. Och nästa… Helgen är årlig och hur den förlöpte vid samma fyr 2010 kan du läsa om här. Även Ölands radioamatörer var flitigt i luften denna dag.
 
Tungt uppför den branta trappan i Segerstads fyr. Men Alvarsamts reportrar bangar som bekant inte för något.

Vid en radiosändare/mottagare sitter Mikael och Magnus. Båda har hörlurar och Mikael anropar ständigt kollegor ute i världen. Magnus lyssnar och registrerar.

För Alvarsamt berättar Rolf, som sitter vid en annan radioapparat och dator, att man denna dag håller sig extra kort i snacket för att hinna med så många fyrkontakter som möjligt.

– När vi pratar med en fyr ligger andra beredda i bakgrunden och lyssnar. När vi är färdiga med en kommer nästa in. Och så där håller det på. Det är som löpande bandet, ungefär…

Rolf har varit amatör sen 1982 men sysslat med radio sen barnsben. Han gör en gest med handen och pekar på ”ungefär knähöjd”.

– Vi pratar aldrig om politik eller religion men annars är det fritt att tala om vad som helst. Det finns ”ringar” för alla möjliga intressen. Ett exempel är en social ring som kallas ”godmorgon-ringen”. I den säger människor över hela världen god morgon till varandra runt åttasnåret om morgnarna.

Rolf har mycket modern teknik i aktion denna dag. På en laptop loggar han alla kontakter han får genom radion – till vänster om datorn. Men han har även små morsenycklar att sända med genom miniradiostationer, obetydligt större än ett paket cigaretter. Närhelst han vill kan han kontakta vänner långt ute i världen med korta och långa signaler i morsealfabetet. Det går också att kommunicera med satelliter!
 
Mikael anropar utan avbrott, igen och igen och igen. Magnus är helt tyst medan han loggar och lyssnar.
 
Rolf  berättar att man för in kontakterna i en loggbok. Man noterar tiden, hur bra signalen hörs och om kontakten skedde per radio eller telegrafi. Till alla kontakter skickar man ett så kallat QSL-kort, ett vykort med info och kontaktuppgifter. QSL står för ”jag kvitterar”.
 
– Efter fyrhelgen kommer vi att dränkas i kort, säger Rolf. Bara under lördagen kommer vi att ha pratat med minst 50 fyrar. Men i morgon kör vi hårdare så sammanlagt kan vi nog komma upp i 800-900 kontakter.
 
QSL-kort med Segerstads fyr. Kortet skickas till kontakter som ett slags bevis på att man har pratat med varandra. Baksidan av kortet innehåller kontaktuppgifter och annan intressant radioinformation.
 

Rolf berättar att ett anrop börjar med Seek you. Man kan säga Seek you Africa för att bara få eventuella afrikanska svar. Men i dag, lördag, blev det dåligt med afrikanska inslag.

– Men vi har fått så många andra. Exempelvis har vi har pratat med Vinga fyr utanför Göteborg. Och med Ölands norra udde. Och med Stralsund på Rügen. Och med ryssar. Och med…

Är du pigg på att bli en i gänget? Då är det bara att börja plugga lite för en licens. Den går på några hundralappar. Sen ska du köpa en radio och börja Seek you…

– Det är ingen dyr hobby, säger Rolf. Du får en utrustning för mellan 500 och 100 000. Min egen är fantastiskt fin och kostar bara runt 10 000.

Bara och bara, tänkte vi på Alvarsamt. Det finns ju mejl och nätmöten – med eller utan kameror. Men det är klart… De saknar ju det där fascinerande radiobruset, pipen, störningarna, frekvensförskjutningarna, avbrotten, känslan av att kommunicera med en satellit eller ”någon” ännu längre ut i rymden…

 
 

JAGS

Sjuttiofem år efter hans död invigdes JAGS-museet. Han hette Johan August Gustafsson, 1852-1932, och museet ligger i Segerstad på Ölands sydostsida. Där kan du se JAGS skulpturer.

Jag bläddrar bland bilder från ett besök där 2010, fäster mig vid ansiktena – de vid en första anblick så stereotypa uthuggningarna av mänskliga drag i motsträviga drivvedsstockar.

Se människorna i närbild! Jag tror det är så JAGS konst ska upplevas: Att ta del av den nakna osäkerheten, rädslan och hemligheterna i blickarna och anletsdragen. Man är välklädd, kammad och proper. Men man är ”skal”; ingen förstår riktigt det liv man är delaktig i.

Fotona får tala för sig själva.

För den fotointresserade:
Canon EOS 20D (en slitstark modell som hängde med i långt mer än 100 000 exponeringar)
EF 50/1.8 (en lätt, plastig, sladdrig, billig glugg – trots det en vältecknande favorit)
100 ISO
1/200 sek
bl. 4.5
hårt dämpad, rakt-på-slagen blixt
Taggad ,

Medial nonchalans

Sen kväll. Jag fotograferar natthimlen över Segerstad. Månen är nästan full, molnen sveper över den lugna Östersjön. Vackert men odramatiskt.

Jag vänder mig om och fotograferar himlen in mot land. Då ser jag den. Den verkar ofantligt långt bort för trots att jag ser fartränder efter den i min kikare störtar ”farkosten” mycket långsamt ned mot jorden, ungefär mot Kalmar – se bilden nedan något till vänster om mittpunkten.

Under några minuter tar jag mängder av bilder. Hemma vid datorn gör jag några detaljförstoringar. De visar ”en fallande himmelskatamaran med ljussvans”. Jag mejlar utvalda bilder till några tidningar. Ingen svarar. Inget tack. Inget intresse. Och detta i en tid då många tidningsmakare och tidningsredaktioner oroligt frågar sig varför läsarna blir färre och färre. Fan, trot.

Fyren i Segerstad

Ölandsmorgnar är ofta vackrast på östra sidan av ön. Ibland är molnformationerna dramatiska – som dessa, fotograferade i början av september strax före klockan sju.

J.A.G.S. – en särling

Han var egentligen bonde och sjöman. Men innerst inne var han konstnär. Han högg sina skulpturer, möbler, tavelramar och reliefer i trä som havet spolade iland. Johan August Gustafsson, 1852-1932, levde hela sitt liv i Segerstads socken på sydöstra Öland. På fotot ser vi honom tillsammans med sin fru.


I sitt testamente ville han att hans verk skulle visas i hembygden för en ringa penning. Sent om sider fick han sin önskan uppfylld. Strax norr om Segerstad kyrka finns i dag ett spännande museum, invigt 2007, med J.A.G.S. mystiska skulpturer. Jag har aldrig sett något liknande och kan verkligen rekommendera ett besök – varför inte 1 oktober?

En svala gör ett sommarfoto

Digitala kameror spar inte bara dina bilder utan också massor av fotograferingsfakta, så kallade metadata. Dessa data kan ibland vara intressanta att läsa för en med dåligt minne, som jag. Men foto får aldrig bli bara teknik. Bra foton är synonyma med liv. Bra foton får ingen betraktare att fråga om slutartider eller bländarvärden, precis som fascinerande målningar sällan väcker frågor om färgkvaliteter och penselbredder.

Nu – i slutet av september – minns jag det allra skönaste klicket under hela sommaren som gick. Det var rent känslobaserat: Solen, värmen, de ångande fälten med den mogna säden, den svalkande vinden och den nästan totala tystnaden. Jag hade klivit av cykeln någonstans söder om Segerstad på Ölands östra sida. Jag svepte med kameran över de gyllene fälten… Nej, det var inte mycket att fotografera. Men just då kom hon – svalan. Jag skulle ha knäppt när hon var lite längre ned mot vänstra hörnet, närmare det gyllene snittet. Men jag tryckte av i ren lycka, och efteråt kände jag att bilden skulle bli bra; ”den blev en bit av Sommaröland”.

Det tycker jag även nu. Den är helt enkelt en vacker bild av ett sommarlandskap som skulle se ganska platt och livlöst utan den mycket lilla svalan. Fotot är för mig lika med ”en nästan smärtsamt vacker Ölandssommar”. Just därför blir bildens metadata så oerhört kalla, likgiltiga – och ointressanta:

  • exponerat torsdag 4 augusti klockan 10:40:52
  • 1/500 sekund
  • bländare 6,7
  • 100 ISO
  • Sigma makroobjektiv 150 mm
  • kamera: Canon EOS 5D