Kategoriarkiv: Skärlöv

hur ska det sluta?

storbrobacken_noll11 september. Hett. Morgondimma, vindstilla. Senare började Kajsa jobba så smått. Alvarsamts regnmätningsstation, Storbrobäcken i dag klockan 11:43: Inte en vattenmolekyl så långt – det torra – ögat nådde. Nästaveckaprognosen är Saharatorr. Brunnarna sinar. Träd dör av torkan. Man söker vatten från helikopter. Ännu inga positiva besked? Vattningsförbudet ligger fast. Överlever vi? Ingen vet…

Taggad , ,

ökentorka – igen

Då och genom åren har Alvarsamt använt Storbrobäcken i Skärlöv som indikator på Ölands vattentillstånd. Som alla vet är det extremt ont om vatten denna sommar. Vatten importeras från flera kommuner och forslas till Öland per tankbil och pumpas i rör över Kalmarsund.

Storbrobäcken ger onekligen ett dammtorrt och sterilt intryck från gamla bron i Skärlöv. I dessa värmeböljans dagar innehåller den inte en enda droppe vådis!

StorbrobäckenStorbrobäcken åt havet i öster 22 juli 2016. För att vara en bäck ger den ett minst sagt visset intryck.

StorbrobäckenÅtVästerOch en lika uttorkad framtoning ger ån åt väster med sin nakna kalkflaksbotten som vi här ser ända upp till bron över landsvägen.

Men viss tröst kan vi finna i det faktum att somrarna på Öland oftast är torra. Det var lika snustorrt i ån för ett år sen – den 6 juli. Klicka här. Men det finns som alltid undantag. För att se ån vattenfylld – i juli 2013 – klickar du här.

Slutsats: Storbrobäcken är inget bra mätinstrument för vattensituation på ön.

Men allt är inte öken och torka på Öland. Där finns även handlingskraftigt folk som jobbar mot torkan och dess förödande effekter. Kolla exempelvis in denna enorma bevattningsdamm!

Taggad , , ,

ölands största pool?

vattenmagasin_Skärlöv

När torkan slår sina förlamande klor i jordbruksmarken är det inte lätt att hitta lösningar. Regndans? Bön? Intala sig att allt löser sig? Sätten är många, och vissa människor går pang på röbetan. Det gjorde bröderna Christer och Mattias Wahlström i Skärlöv…

– Vi tog hjälp av två entreprenörer och körde igång. I december var bassängen färdig, säger Mattias.

Idén är att bassängen samlar regnvatten och det vatten som rinner av väg 136 och ned i havet.

– Nu hamnar det här i stället – där det gör nytta.

Alvarsamt lyfter på hatten. Snacka om mycket verkstad och lite snack.

vattenmagasin_Skärlöv1Genom ett teleobjektiv kan man i dag tro att husen nere vid Skärlövs hamn ligger på en pir ut i havet. Men så är det inte. Eller? 😉

vattenmagasin_Skärlöv2Den är inte vacker, bassängen. Men när vallarna blir gröna smälter den bättre in i landskapet. Här åker vi ned mot Skärlövs hamn. Vallarna är 30 meter breda i botten, 5 på toppen.

vattenmagasin_Skärlöv3Måtten är imponerande: 250 x 350 meter! ”Pinnen” i vattnet är en nivåmätare.

vattenmagasin_Skärlöv4Den totala volymen är 125 000 kubikmeter.

vattenmagasin_Skärlöv5Här är dammen långt ifrån halvfylld: 45 000 kubikmeter.

vattenmagasin_Skärlöv6Vattnet sugs upp från det dike som för bort regnvattnet från väg 136 – mot havet.

vattenmagasin_Skärlöv7Ett litet pumphus och några slangar. Det enkla är ofta det geniala.

vattenmagasin_Skärlöv8Det enkla pumpsystemet sett från luften.

SkärlövbassängVattnet från dammen går ut i nedgrävda ledningar till 115 hektar åker. Dammen blev klar i december. Man började pumpa in vatten i dammen i februari och den första åkerbevattningen gjordes under två veckor i början av maj.

Taggad , , , ,

ett mörkt moln seglade in från söder och förmörkade jorden och vi trodde…

_ _ _ . Men, nej, det innehöll inget regn. Vi fortsätter att vänta…

Ölandstorka

Taggad , ,

Öland från luften – Skärlövs hamn

Skärlövs_hamn__204Vattenspegeln är bara krusad trots frisk, byig vind. Det blåser från land och ut mot havet i dag – från Skärlövs hamn. En blek sol tittar på då vi låter kameran svepa ut över vattnet och blicka norrut. Vi ser inte en människa, inte en fågel, och förutom vindens brus och gnäll är tystnaden slående. Man får känslan av att vara helt ensam på Öland.

Taggad , ,

ökentorka

Storbrobäcken i Skärlöv brukar vara en bra regnmätare. I månadsskiftet juni-juli var den helt torrlagd, att jämföra med denna bild där vattendraget lever upp till epitetet bäck. Efter ett uppfriskande sommarregn kan den se ut så här.

storbrobäcken_2Vi ser upp från bron mot 136:an. Ökentorrt!

storbrobäcken_1Lika H2O-befriat är det åt havet till. Men i natt kom det några droppar…

Taggad

Öland – ett kalkflak

I en kommentar till ett inlägg för runt en månad sen lovade jag även ett foto uppströms av Storbrobäcken. Här är det. Det ger en rätt bra uppfattning av Öland i miniatyr: Ett enda stort platt kalkflak. Bäcken rinner genom Skärlöv, och vägen vi ser upptill är 136:an.

Storbrobäcken_03

Taggad

före stormen

Skärlöv i dag, eftermiddag. Vinden slår om och temperaturen stiger under en minut från + 2 till +7. När jag håller kameran ut mot havet i öster känner jag att den dansar. Stormen är på väg… Samma motiv men i sommarljus kan du se här.

FöreStormen

Taggad ,

Mot Penåsa ödeby

Penåsa ödeby är minst sagt öde. Det ska genast sägas att den knappast syns. Men den är ändå värd ett besök. Historien om den är lika mager som marken omkring den.

Man når den lättast genom att fara ut på alvaret bakom Alvargården i Kastlösa. Vägen går på den tidigare järnvägsbanken mellan Kastlösa och Skärlöv, en sträcka jag cyklade våren 2012. Du läser om den här. Är du intresserad av järnvägens historia på Öland finns flera länkar i slutet av detta inlägg om Torngårds station. Den första kilometern, tidigare ”tvättbrädan”, är nu asfalterad och slät som en barnstjärt. Vid vägbom får man parkera bilen och börja vandra. Uppskattningsvis tar promenaden till Penåsa ödeby bara nån halvtimme.

MotPenåsaÖdeby_1Cykel- och vandringsvägen Kastlösa-Skärlöv är rak som en linjal. Vegetationen är ovanligt tät.

MotPenåsaÖdeby_2Leden till Penåsa ödeby är bra utstakad. Det var bara vid vägs ände som vi fick irra omkring några minuter för att finna ”byn”…

MotPenåsaÖdeby_6Längs promenaden går en bäck, ett mystiskt mörkt vattendike. På enstaka partier släpper vegetationen igenom solen ned till vattenytan. Vattnet är humusfärgat, brunt.

MotPenåsaÖdeby_3Utan blixt är bäckens svarta yta svårfotograferad. Man fipplar inte länge med kameran här inne i den öländska djungeln. Svärmar av blodtörstiga mygg attackerar direkt. 

MotPenåsaÖdeby_4Bäcken utanför skogen är bättre belyst, och växtligheten är därför en annan.

MotPenåsaÖdeby_5Bäckvattnet är trolskt, färgskiftande, stillastående. Sannolikt var bäcken en av förutsättningarna för jordbrukare att slå sig ned i Penåsa. Vi är nu strax framme i ödebyn. Vi vandrar in i den i ett kommande inlägg…

Skärlövs hamn

Skärlövs_hamn_02Det mest fascinerande med Skärlövs hamn är att den är helt ”död”, åtminstone så här års. I andra hamnar är det en viss trafik; här härskar tystnaden.

Skärlövs_hamn_03I en hamn ska det förstås finnas båtar. Men om var de ska ligga på landbacken kan råda olika uppfattningar.

Skärlövs_hamn_04Tåg i olika färger ligger ”klara-färdiga-gå” på bryggan. Snart så…

Skärlövs_hamn_05Här viner det ordentligt. Trots nån enstaka plusgrad är kyleffekten stark. Vi tittar söderut och kan konstatera att vattenståndet är rekordlågt. Det har på sina ställen talats om ”en meter under normalt” – vad nu normalt är för nåt.

Skärlövs_hamn_06Vy mot norr. Snart kan båtarna vändas på rätt köl…

Skärlövs_hamn_07Mot norr.

Skärlövs_hamn_08Vindens eviga grottekvarnar maler isen i hamninloppet; isbitarna blir mindre och mindre. Snart håller de ”lämplig drinkstorlek”.

Skärlövs_hamn_09Två svanar njuter av livet i den öppna råken norr om hamninloppet. Själv har jag börjat huttra och tänka på en ”snabb reträtt till den varma bilen”…

Skärlövs_hamn_10Mot väster.

Skärlövs_hamn_11Överallt i hamnen är doften av tång påtaglig.

Skärlövs_hamn_12Kristallklar luft, molnfri himmel. Åtminstone en av bodarna är förresten till salu…

husparad_SkärlövshamnHär står bodarna på parad. Men vissa liknar mer sommarstugor än fiskestugor.

täppa_SkärlövshamnMan behöver inte vara utrustad med en starkt utvecklad inlevelseförmåga för att förstå att livet här nere i ”Idyllien” snart blir annorlunda mot i dag. Om någon månad bildar växternas bladverk skydd mot både vindar och insyn. Och trädgårdsskötseln är enkel; lösgående kreatur gödslar ”där det behagas”…

Skärlövs_hamn_13Långt uppe till vänster i bild går 136:an. Upp till den råder alvarets bistra villkor.

Skärlövs_hamn_14Har man en solitär läggning kan man med enkla medel markera ”hit men inte längre”.

Skärlövs_hamn_15Tycker man att det glammande umgänget i hamnens centrum är för påfrestande kan man flytta ut mot förorterna, här åt norr.

Mot Skärlövs hamn

Skärlövs_hamn_01

Från Ölands pulsåder, väg 136, syns den knappt med blotta ögat. Jag visste inte ens om att den fanns, förrän jag för några månader sen fick tipset att åka dit. Jag har försökt några gånger, men eftersom jag har varken plogbil, snövessla eller svävare har jag fått ge upp. Vägen har varit spärrad av hårda snödrivor.

Men nu tar man sig till Skärlövs hamn – om man nu hittar den lilla nedfartsvägen precis bakom en lada i norra Skärlöv. Att kalla ”det man åker på” för väg är verkligen generöst, men för den som gillar att glida omkring som en smörklick i het panna vill jag ge rådet att åka dit.

Eller – enklare: Åk ned med Alvarsamt senare i dag! 13:00 tar vi – bildligt talat – bilen ner till hamnen och blickar både norr- och söderut. Och vi är helt ensamma där nere i den hårda vinden som skär genom märg och ben…

13:00, alltså!

Koporträtt

Det är inte bara kameler som kan se knäppa ut. Den här kossan knäppte jag häromdagen under min färd på den linjalraka cykelleden Kastlösa-Skärlöv.

Österut – i motvind

I Kastlösa på västra sidan av Öland ser jag skylten Ölandsleden och tar in på den torra grusvägen, glad över att komma bort från den allt hårdare trafikerade 136:an. Nu väntar den längsta raksträcka jag någonsin har cyklat, ungefär en mil ned till Skärlöv.

Från Skärlöv tar jag mig en timme senare ut på 136:an igen – nu på östra sidan av ön – och cyklar vidare söderut. Men det är en helt annan historia…

I början är leden, som egentligen är en vandringsled, en tvättbräda. Cykeln hoppar och skramlar. Trots det känns det en smula andaktsfullt att cykla på banken till den för länge sedan nedlagda järnvägslinjen. Tyvärr kör här även en och annan bil. Här ska den nya cykelleden, Fyr till fyr, småningom gå fram…
 
Underlaget blir successivt bättre. På båda sidor av leden löper stenmurar och här och var finns vatten. Landskapet blir allt vackrare och den högre, lummiga grönskan tuktar effektivt den hårda vinden.
 
Stenmurarna ringlar som ormar över markerna. Här och var ser jag riktigt hög skog, vilket är rätt ovanligt på alvaret. Under färden ned mot Skärlöv passerar vi Parteby och Alvlösa alvar.
 
Naturen blir allt skirare och somrigare – målad i ljusa och varma färger.
 
Vy mot väster. Landskapet här har många ansikten: torra områden mixas med våtmark, blomsterängar följs av skog. På två ställen finns skyltar för att ta sig till Penåsa ödeby, som lades för fäfot 1844.
 
Våtmark i varma gula och gröna nyanser mot den mörka skogen skapar spännande kontraster.
 
Här gäller det att ta det lite piano. Färisterna utmed leden har ovanligt stora avstånd mellan rälsarna. Jag klev av och ledde hojen över för att skona däck och fälgar. Kör du snabbt med smala eller löst pumpade däck över denna konstruktion är det bara att be en stilla bön och tro på det du gör…
  
På andra halvan av sträckan minskar växtligheten i höjd, träden blir buskar och vinden blir åter en fiende. Rastplats Skärlöv ligger dock vindskyddad och är mycket fint utrustad. Den ligger vid den gamla banvaktarstugan.
 
Grunden till banvaktarstugan i Skärlöv är lagd 1910. Här passar det fint att stanna och dricka kaffe och kanske meditera en aning över alltings förgänglighet. Sedan återstår bara spurten…
 
Stationshuset i Skärlöv. Här vinkade en gång stinsen med sin flagga och blåste i sin visselpipa.  
Taggad ,