under lövtak

Det finns inte många lövsalar på södra Öland, vad jag vet. Denna är drömsk och svalkar fint när det är hett, som i dag. Den finns vid Ölands folkhögskola och taket är i det närmaste ljustätt.

vågor på land

Vågorna rullade i den hårda vinden som rev och slet i allt – i går. Det fattades bara vattenstänk och mullrande dån från vågor som bröt i vita mustascher…

Men det vi ser är inte hav. Det är odlingsduk på fälten strax söder om Ölands folkhögskola i Skogsby.

Det är nog inte särskilt djärvt att tro att det småningom ska mogna läckra jordgubbar under den böljande ytan…

Det är svårt att tro, men det vi ser är faktiskt färgbilder. Det extremt hårda motljuset tar musten ur all kolorit. Exponeringsvärdena vid 100 ISO är också extrema: 1/400 och bländare 20.

Uppe till höger sitter en man på knä i den just där frilagda jorden. Hans silhuett är den enda komponent i bilden som ger oss en aning om fältets storlek.

Änglarna i Skogsby

Under sommaren går Alvarsamt då och då på loppis. Inte för att köpa något men för att loppisen är ett intressant tidsfenomen som under senare år blivit allt populärare. Det finns till och med sajter där du kan söka på var det loppas ett visst datum på viss ort.

Språkligt sett är ordet loppmarknad, loppisens korrekta släkting, intressant. En loppmarknad är en saluplats för begagnade varor. Kläder som såldes ansågs förr i världen fulla med loppor – vilket de kanske också var.

Men pendeln slår som bekant. I dag är luskammen tillbaka, vägglössen går mot en renässans och saneringsfirmorna har gyllene tider.

Hur som helst, vi gick på friluftsloppis i Skogsby häromdagen. På den stora villatomten dignade borden under allt från krimskrams till konst. Och så ska det vara på loppis: Högt och lågt i en ostrukturerad – och måhända salig – blandning.

Skogsbyloppisen från väg 136. Det går att parkera på gräsvägrenen alldeles framför fastigheten.

 

Om man inte kräver ”enhetlighet och struktur” kan man nog köpa ihop hela bohaget till en lägenhet för under en tusenlapp.

 

”Rysk docka i karott” – en rent surrealistisk uppenbarelse i sommarvackra Skogsby.

 

Vad som är konst och inte konst ligger gud ske lov i betraktarens öga.

 

Glas är svåra att värdera. Är dessa värda 100 kronor styck? Jag har ingen aning. De gick i alla fall för tio.

 

I Skogsby kan man köpa en flottyrkokare. Eller hela jorden för bara 150 spänn.

 

Detta träskåp var loppisens dyraste objekt: 2 500 kronor. Det är målat av en marinmålare vars namn jag just nu inte minns. Men vad gör det om hundra år?!

 

Karaffen tycker jag är stilren. Men askfatet är fult. När jag går på loppis förundras jag över mina snabbt avkunnade domar. Vad är det som gör att ”det är vackert” men ”det är fult” – efter bara en sekunds eftertanke?

 

En aning vårdslöst döper jag motivet på detta fat till ”Cigarettrökande nakenbrallis”. För det är väl ett cigarettmunstycke hon håller i och inte en pensel? Eventuella protester insändes till regeringskansliet.

 

Modfälld kerub betraktar kommersen i Skogsby. En tia för hennes tankar!

 

Serietidningar är ett måste på loppisar. Det var länge sen jag läste Stålpojken, som i denna utgåva åtföljs av inga mindre än ”Studspojken” och ”Dubbelflickan”. Kunskaper om dessa torde kunna hänföras till ”oviktigt vetande” – och sånt är alltid kul.

 

Ponera att jag behöver en diskbänk. Vart vänder jag mig? Naturligtvis till loppisen i Skogsby. Vackert glänsande  står den där och väntar på mig…

 

Är det rimligt att anta att det hänger en miljon storögda änglar med rosa vingar på svenska dass och herresäten? Eller är de bara hundratusen? – Skit samma, sa von Knorring och tittade ut över de milsvida ägorna.

Bländande blåljus

Strax före Skogsby borde det lysa rödljus för det blåljus man bländas av på vänster sida om man åker söderut.

Blå havet är blåklint som lär odlas för försäljning till detaljister. Jag stal helt fräckt några tusen med min kamera.